Privatkopieringsersättning

Näringsutskottets betänkande 2025/26:NU23

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag. I propositionen före­slås ändringar i lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, lagen om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och lagen om medling i vissa upp­­hovsrättstvister. Lagförslagen syftar till att modernisera den ersättning som ska kompensera rättighetshavarna för tillåten privatkopiering.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 september 2026.

Utskottet före­slår att riksdagen avslår de motioner som väckts med anledning av propo­si­tio­nen.

Vidare föreslår utskottet att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden om imma­­terialrättsliga frågor från allmänna motionstiden 2025/26. Exempel på frå­gor som tas upp i motionsyrkandena är kunskapsfrämjande insatser, upp­hovs­­rätt och artificiell intelligens samt åtgärder mot patent­intrång.

I betänkandet finns nio reservationer (S, V, C, MP) och två särskilda yttranden (SD).

Behandlade förslag

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Regeringens lagförslag

Utskottets ställningstagande

Övrigt om privatkopieringsersättning

Utskottets ställningstagande

Allmänt om immaterialrättsliga frågor

Utskottets ställningstagande

Upphovsrättsliga frågor

Utskottets ställningstagande

Patentfrågor

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1. Regeringens lagförslag, punkt 1 (C)

2. Övrigt om privatkopieringsersättning, punkt 2 (V)

3. Övrigt om privatkopieringsersättning, punkt 2 (C)

4. Allmänt om immaterialrättsliga frågor, punkt 3 (S, V)

5. Allmänt om immaterialrättsliga frågor, punkt 3 (C)

6. Upphovsrättsliga frågor, punkt 4 (S)

7. Upphovsrättsliga frågor, punkt 4 (V, MP)

8. Upphovsrättsliga frågor, punkt 4 (C)

9. Patentfrågor, punkt 5 (S, V)

Särskilda yttranden

1. Regeringens lagförslag, punkt 1 (SD)

2. Övrigt om privatkopieringsersättning, punkt 2 (SD)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Motioner från allmänna motionstiden 2025/26

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition 2025/26:184 Pri­vat­­kopieringsersättning. Det har väckts tre motioner med anledning av pro­posi­tionen. I betänkandet behandlar utskottet även 20 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2025/26 som rör immaterialrättsliga frågor.

I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till reger­ingens beslut om propositionen.

En förteckning över de behandlade förslagen finns i bilaga 1, och i bilaga 2 finns regeringens lagförslag.

Utskottets överväganden

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen ändringar i lagen (1960:729) om upphovs­rätt till litterära och konstnärliga verk, lagen (2016:977) om kollektiv förvalt­ning av upphovsrätt och lagen (2017:322) om medling i vissa upphovs­rätts­tvister. Regeringen anför att upphovspersoner och andra rättighetshavare har rätt till rimlig kompensation för privatkopiering av deras skyddade verk och presta­tioner. I Sverige, liksom i de flesta andra EU-länder, betalas ersättningen av de företag som tillverkar eller för in elektronikprodukter som kan användas för privatkopiering.

I propositionen lämnar regeringen förslag som ska säkerställa en likvärdig rätt till rimlig kompensation för rättighetshavarna. Förslagen ska också ge enklare, mer förutsebara och konkurrensneutrala regler för företagen samt ersättningsnivåer som garanterar att belastningen på konsumenterna inte blir för stor.

Det föreslås vidare att alla upphovspersoner vars ensamrätt har inskränkts för privatkopiering och vars verk har tillgängliggjorts i förvärvs­syfte ska ha rätt till ersättning, om de inte endast påverkas ekonomiskt i obetydlig omfatt­ning. Motsvarande rätt ska gälla för utövande konstnärer, framställare av ljud- eller bildupptagningar samt radio- och tv-företag.

När det gäller ersättningsgrundande elektronikprodukter föreslår reger­ingen att begränsningen till anordningar som kan ta upp ljud eller rörliga bilder tas bort. Det innebär enligt regeringen att regleringen i princip blir teknik­neutral. Därtill föreslås ett s.k. frivilligt sekundäransvar för elektronik­bran­schen och en rätt till återbetalning av ersättning vid t.ex. reexport. Regeringen föreslår även att ersättningen per lagringsutrymme för lagrings­medier, såsom hårddiskar, och multifunktionella anordningar, såsom mobil­telefoner och datorer, sänks och kombineras med takbelopp. För anordningar för exemplar­framställning, såsom kopiatorer och skrivare, införs en fast ersättningsnivå. Berörda aktörer får använda nedsättningsreglerna för att se till att ersättningen blir rimlig. Regeringen föreslår också att Patent- och marknadsdomstolen ska kunna utse en medlare för att underlätta för aktörerna att komma överens.

Regeringen beslutade den 5 februari 2026 att begära Lagrådets yttrande över lagförslag som överensstämmer med lagförslagen i propositionen. Lag­rådet hade inga invändningar mot förslagen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 september 2026.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:4007 yrkande 1 föreslår Tobias Andersson m.fl. (SD) att riksdagen ska avslå propositionen. Motionärerna framhåller bl.a. att regeringens lagförslag bygger på EU-rättsliga tolkningar som ännu inte är tillräckligt klarlagda. För att undvika framtida regeländringar och osäkerhet anser motionärerna att riksdagen därför bör avvakta med att anta lagförslagen.

I kommittémotion 2025/26:4037 yrkande 1 föreslår även Anders Ådahl m.fl. (C) att riksdagen ska avslå propositionen. Motionärerna anger bl.a. att de delar regeringens uppfattning att dagens system är föråldrat, men de anser inte att systemet bör reformeras utan i stället avskaffas.

Bakgrund och pågående arbete

I propositionen hänvisas till att frågan om huruvida offline­kopi­ering ska betraktas som privatkopiering är föremål för prövning av EU-domstolen. Den 16 april 2026 meddelade EU-domstolen sin dom i mål C-496/24 Stichting de Thuiskopie. Domen avser frågan om offlinekopior inom ramen för en ström­nings­tjänst omfattas av undantaget för privatkopiering. EU-domstolen anser att sådana offlinekopior inte omfattas av undantaget när kopian fram­ställs av leverantören av strömningstjänsten på slut­användarens enhet. Skälet är att slutanvändaren inte tekniskt kan förfoga över kopian utanför tjänsten och att rättighetshavaren behåller sådan kontroll över verket att åtkomsten till kopian kan blockeras. Att denna typ av offlinekopior inte omfattas av undantaget för privatkopiering innebär att de inte ger rätt till privat­kopierings­ersättning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis framhålla sin uppfattning att upphovspersoner och rättighetshavare ska ha rätt till en rimlig kompensation för privatkopiering av sina skyddade verk och prestationer. Utskottet kan vidare konstatera att i Sverige, och i de flesta andra EU-länder, betalas ersättningen av de företag som till­verkar eller för in elektronikprodukter som kan användas för privat­ko­p­ie­ring. Utskottet är vidare av uppfattningen att det är viktigt att ersätt­ningen inte blir en för stor belastning på konsumenterna. Utskottet noterar att denna ersätt­nings­ordning senast sågs över i samband med genomförandet av direk­tivet om upp­hovsrätten i informations­samhället (2001/29/EG) 2005 och att den tekniska utvecklingen liksom rättsutvecklingen på EU-nivå sedan dess har varit betyd­ande. Utskottet noterar vidare att propositionen syftar till att anpassa regel­verket till dagens tekniska och marknadsmässiga förutsättningar. Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen bör anta regeringens lag­förslag.

Därmed tillstyrks propositionen.

Propositionen

Regeringen anför att en inskränkning för kopiering för privat bruk enligt EU-rätten endast får göras under förutsättning att rättighetshavarna får rimlig kompensation. Regeringen framhåller vidare att inskränk­ningen är av stor praktisk betydelse och möjliggör för var och en att kopiera skyddat material på ett vardagligt sätt utan risk att begå intrång. Därtill menar reger­ingen att det är viktigt att möjligheterna till privatkopiering motsvarar en rimlig avvägning mellan upphovspersonernas och den breda allmänhetens intres­­sen. Enligt regeringen är ersättningen en viktig inkomstkälla för de kultu­rella och kreativa bransch­erna. Regeringen konstaterar att den nuvarande ord­ningen bör anpas­sas till dagens förhållanden för att säkerställa en likvärdig rätt till ersätt­ning.

Regeringen noterar att den nuvarande ersättningsordningen för privatko­pie­ring infördes 1999 och att ersättningsordningen senast sågs över i samband med genom­förandet av direktivet om upphovsrätten i informations­samhället 2005. En utredning tillsattes hösten 2020 för att se över och modernisera nuvar­­ande ordning. Utredningen tog namnet Utredningen om privat­kopie­rings­­ersättning och överlämnade i april 2022 betänkandet Privat­kopier­ings­ersätt­­ningen i framtiden (SOU 2022:20). Regeringen redogör för att utred­ningen har övervägt alternativa modeller och att utredningen föreslår att det ska inrättas en privatkopieringsnämnd. I propositionen redovisar reger­ingen sina skäl för att inte inrätta en privatkopierings­nämnd samt för att behålla nuvar­ande ordning.

När det gäller frågan om offlinekopiering avses sådan kopiering som sker inom ramen för en strömningstjänst för att använd­aren ska kunna ta del av inne­hållet även utan internetuppkoppling. Regeringen anför att frågan om huru­vida sådan kopiering ska betraktas som privat­kopie­ring är föremål för pröv­ning av EU-domstolen. Regeringen anger att EU-dom­stol­ens kommande ställningstagande inte påverkar utformningen av lag­för­slaget när det gäller rätten till ersättning. Enligt regeringen bör frågan om offline­kopiering, liksom andra frågor som kan uppstå vid tjänstebaserad kopiering, även i fortsättningen hanteras inom ramen för bestämmandet av ersätt­ningens storlek med stöd av bl.a. nedsättningsreglerna som är generellt utformade och gör att EU-dom­stolens praxis kan få fullt genomslag.

När det gäller framställare av fotografiska bilder föreslår regeringen att de inte längre ska vara ersättningsberättigade. Regeringen konstaterar att det inte finns någon i EU-rätten grundad rätt till privatkopieringsersättning för fram­ställare av fotografiska bilder. Skyddet för upphovspersoner till fotografiska verk är långtgående och torde till stor del ringa in den professionella bildan­vänd­ningen, som annars skulle kunna motivera ersättning. Vidare anser reger­ingen att det inte framstår som ändamålsenligt att ha olika regler för verk respek­tive bilder i förhållande till tredjeländer.

I propositionen föreslås att ersättningen för anordningar för digital lagring ska vara 50 öre per gigabyte lagringsutrymme, dock högst 40 kronor. För andra anordningar där digital lagring kan ske föreslås ersättningen vara 1 krona per gigabyte lagrings­utrymme, dock högst 100 kronor. Regeringen föreslår vidare att ersätt­ningen för anordningar för framställning av exemplar i fysisk eller digital form ska vara 100 kronor. Ersättningsbeloppen ska, med undantag för ersätt­ningen per gigabyte lagringsutrymme, räknas om vart femte år utifrån för­änd­ringen i konsumentprisindex.

Regeringen föreslår i propositionen att Patent- och marknadsdomstolen ska kunna utse en medlare för att hjälpa parter som vill ingå avtal om privat­ko­pie­r­ings­ersättning. Ersättningen till medlaren ska, om inte något annat har avtal­ats, betalas av parterna med lika delar.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:4007 av Tobias Andersson m.fl. (SD) yrkande 2 efterfrågas ett tillkännagivande om att regeringen bör vänta tills det EU-rättsliga läget klarläggs på området och därefter återkomma till riksdagen med förslag.

I kommittémotion 2025/26:4005 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 1 före­slås ett tillkännagivande om att rättighetshavare till en fotografisk bild ska omfattas av ersättnings­ordningen. Vidare föreslås i yrkande 2 ett tillkänna­giv­ande om att taknivåerna i ersättningen bör gälla enligt följande: anordningar för lagring bör ha en taknivå på 50 kronor, anordningar för lagring där även annan användning kan ske bör ha en taknivå på 125 kronor och anord­ningar för exemplarframställning bör ha ett tak på 125 kronor. Därtill efter­frågar motio­närerna i yrkande 3 ett tillkännagivande om att ersättning till med­laren ska betalas av den part som har ansökt om medlingen eller, om flera parter har ansökt om medlingen, av dessa parter med lika delar.

Anders Ådahl m.fl. (C) efterfrågar i kommittémotion 2025/26:4037 yrkande 2 ett tillkännagivande om att systemet med privatkopieringsersätt­ning helt ska avskaffas. I yrkande 3 anför motionärerna att regeringen bör återkomma med ett förslag som på ett transparent och rättvist sätt säkerställer att upphovsrättsinnehavare får skälig ersättning direkt från de plattformar och tjänster där deras verk konsumeras, och ett tillkännagivande om det förordas.

I motion 2025/26:3561 av Rickard Nordin och Niels Paarup-Petersen (båda C) yrkande 6 föreslås ett tillkännagivande om att avskaffa kassett­bands­avgiften.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat frågan om att avskaffa privat­kopieringsersättningen (i en motion även kallad kassettbandsavgiften). Senast utskottet behandlade frågan var våren 2025, och utskottet avstyrkte förslaget med hänvisning till att en översyn av privat­kopie­rings­ersättningen nyligen hade genomförts och att utredningens förslag bereddes inom Regerings­kan­sliet (bet. 2024/25:NU21). I en reservation från Centerpartiet framfördes en annan uppfattning i denna fråga.

Utskottets ställningstagande

I en motion har det föreslagits att regeringen avvaktar med lagförslaget tills det EU-rättsliga läget klarläggs på området och därefter återkommer till riksdagen med lagförslag. Utskottet kan konstatera att regeringen i propo­si­tionen anger att EU-dom­stol­ens kommande ställnings­tagande om huru­vida offlinekopior ska betraktas som privatkopiering inte påverkar utform­ningen av lag­för­slaget när det gäller rätten till ersättning. Enligt reger­ingen bör frågan om offline­kopiering, liksom andra frågor som kan uppstå vid tjänstebaserad kopiering, även i fortsättningen hanteras inom ramen för bestämmandet av ersättningens storlek med stöd av bl.a. nedsättnings­reglerna, som är gene­rellt utformade och gör att EU-domstolens praxis kan få fullt genom­slag. Utskottet kan vidare notera att sedan propositionen överlämnades till riksdagen har EU-domstolen meddelat sin dom i ett mål som handlar om huruvida offlinekopior inom ramen för en strömningstjänst ska omfattas av undantaget för privat­kopiering. EU-domstolen anser att sådana offline­kopior inte omfattas av undantaget när kopian framställs av leveran­tören av ström­nings­tjänsten på slut­användarens enhet, vilket därmed innebär att de inte ger rätt till privat­kopieringsersättning. Utskottet kan konstatera att regeringen i pro­po­sitionen tydliggör att den beaktat ett sådant utfall i sina överväganden. Utskottet gör inte någon annan bedömning är reger­ingen och anser därmed att motions­yrk­andet kan lämnas utan åtgärd.

I två motioner föreslås att systemet med privatkopieringsersättning ska avskaffas, och i en av dessa motioner föreslås även att regeringen ska återkomma med ett förslag som säkerställer att upphovsrättsinnehavare får skälig ersättning direkt från de plattformar och tjänster där deras verk konsu­meras. Utskottet konstaterar att en inskränkning för kopiering för privat bruk enligt EU-rätten endast får göras under förutsättning att rättighetshavarna får rimlig kompensation. Utskottet instämmer i vad motionärerna anför om att det har skett en betydande teknisk utveckling, och beteendemönster har förändrats när det gäller konsumtion av film, musik och annat upphovsrättsligt skyddat material. Utskottet anser dock inte att systemet med privat­kopie­rings­er­sättning bör avskaffas. Utskottet är i stället av upp­fattningen att privat­kopie­rings­ersätt­ningen är en viktig inkomstkälla för de kultu­rella och kreativa bransch­erna och att nuvarande ordning behöver anpassas till dagens förhållanden för att säkerställa en likvärdig rätt till ersättning. Utskottet noterar att systemet med privat­kopieringsersättning har setts över och att alternativa modeller, såsom inför­andet av en privat­kopier­ings­nämnd, har övervägts men att dessa inte bedömts som lämpliga. Utskottet noterar vidare att regeringen anser att den nuvarande ordningen bör behållas. Utskottet delar denna uppfattning.

I en annan motion förordas andra taknivåer för ersättningen än regeringens föreslagna nivåer. Utskottet noterar att regeringen gjort en bedömning utifrån nuvarande branschavtal och jämfört med andra EU-länder. Regeringen menar att de föreslagna taknivåerna sätter en tydlig och förutsebar spärr för hur hög ersätt­ningen högst kan bli, vilket är viktigt för att säkerställa att belastningen inte blir för stor för konsumenterna. Därtill framgår det av propositionen att ersätt­­nings­beloppen räknas om vart femte år utifrån förändringen i konsument­pris­index. Utskottet ser inte heller i denna fråga skäl att göra en annan bedöm­ning är regeringen.

I samma motion föreslås även att rättighetshavare till en fotografisk bild ska omfattas av ersättningsordningen. Utskottet konstaterar att det av proposi­tionen framgår att det inte finns någon i EU-rätten grundad rätt till privat­kopie­rings­ersättning för framställare av fotografiska bilder och att det inte framstår som ändamålsenligt att ha olika regler för verk och bilder i förhållande till tredje­länder. Därtill kan utskottet notera att skyddet för framställare av foto­graf­iska bilder redan är långtgående och till stor del torde ringa in den profes­sio­nella bildanvändningen. Vidare föreslås i samma motion att ersättning ska betalas av den part som ansökt om medlingen. I propositionen redogör reger­ingen för sina överväganden när det gäller att ersättningen till medlaren ska betalas av parterna med lika delar. Regeringen motiverar förslaget med att det inte är lämpligt att den som påkallar medlingen ska stå för kostnaden, eftersom parterna har ett gemensamt intresse av att ta hjälp av medlare. Regeringen anser även att detta kan bidra till effektivare förhandlingar och motverka att de drar ut på tiden. Inte heller i dessa frågor ser utskottet något skäl att göra någon annan bedömning än regeringen.

Därmed avstyrks samtliga motionsyrkanden.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:3593 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 48 föreslås ett tillkännagivande om att öka kunskapen om immaterialrätt. I yrk­ande 49 föreslås därtill ett tillkännagivande om att se över förutsättningarna för ett nationellt kunskapscentrum för immaterialrätt. Motionärerna begär också i yrkande 51 ett tillkännagivande om att stärka arbetet mot intrång i imma­­­teriella rättigheter.

I kommittémotion 2025/26:2831 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkande 5 föreslås ett tillkännagivande om en utredning som utmynnar i en svensk immaterialrättsstrategi.

I motion 2025/26:2724 av Markus Wiechel (SD) föreslås ett till­känna­giv­ande om att arbeta inom EU för att riva upp lagen om civilrättsliga sank­tioner på immaterialrättens område.

Bakgrund och pågående arbete

Inledning 

Immaterialrätten omfattar skydd av intellektuella prestationer och känne­tecken och delas in i upphovsrätt och industriellt rättsskydd. Upp­hovs­rätten ger skydd för musik, litteratur och annat konstnärligt skapande, medan det indu­striella skyddet omfattar skydd för tekniska lösningar genom patent, design­skydd eller skydd för varumärken och andra varukännetecken. Imma­terial­rätten är i högsta grad internationell och påverkad av globaliser­ingen och den tekniska utvecklingen. Det är vanligt att exempelvis musik, böcker och upp­finningar av olika slag får stor internationell spridning, samtid­igt som de immateriella rättigheterna kan vara av stor ekonomisk betydelse för upp­hovs­personen eller uppfinnaren. Mot denna bakgrund har en allmän internationell rätts­ordning byggts upp på grundval av internationella konven­tioner. De två viktig­aste konventionerna på det globala planet är Bernkon­ven­tionen av 1886 inom upphovsrätten och Pariskonventionen av 1883 inom det indu­striella rätts­­skyddet jämte otillbörlig konkurrens. 

Inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO) antogs 1994 Trips­avtalet (trade-related aspects of intellectual property rights). Avtalet för­pliktar de avtalsslutande länderna att upprätthålla den standard som följer av de senaste textversionerna av Bern- och Pariskonventionerna. Genom Trips har en sammanhängande immaterialrättslig skyddsordning skapats med i prin­cip en global omfattning. Inom EU bärs insatser inom immaterialrätten upp av flera centrala syften. En ökad harmonisering av medlemsstaternas imma­terial­rättsliga regleringar anses vara viktig för att skapa bättre kon­kur­rens­villkor för aktörerna inom EU och främja EU-företagens inter­nationella konkurrenskraft samt för att nationell lagstiftning inte ska hindra den fria rörligheten. Den juridiska formen för EU:s rättsakter inom imma­terialrätten är ofta direktiv som ska genomföras i medlemsstaternas nationella lagstiftningar. 

Regeringen om immaterialrätten i budgetpropositionen för 2026

I budgetpropositionen för 2026 framhöll regeringen att Sveriges förmåga att hantera immateriella rättigheter och tillgångar samt att få bättre utväxling på de investeringar som görs i forskning och innovation är av stor vikt för landets kon­kurrenskraft (prop. 2025/26:1 utg.omr. 24 Näringsliv). Regeringen anförde vidare att den arbetar med ett samlat grepp om de immaterialrättsliga fråg­­orna, och att mycket av den kunskap som utvecklas är skyddsvärd och efter­traktad av andra länder och aktörer utanför Sverige.

Regeringen föreslog i budgetpropositionen ökade medel till Patent- och regi­­stre­rings­verket (PRV) med 2 miljoner kronor för stärkt hantering av imma­teriella till­gångar och 3 miljoner kronor för kunskapshöjande insatser om imma­­teriella till­gångar. Vidare föreslog regeringen ökade medel till Verket för inno­­vationssystem (Vinnova) med 7 miljoner kro­nor 2026 för kun­skaps­höj­ande insatser om immate­ri­ella tillgångar. Riks­dagen beslutade i enlighet med reger­­ingens förslag (bet. 2025/26:NU1, rskr. 2025/26:129–131).

PRV:s instruktion

I förordningen (2007:1111) med instruktion för Patent- och registreringsverket anges att verket ansvarar för ärenden om patent, varumärken och mönster. PRV är en internationell myndighet enligt för­ord­ningen (1978:218) om Patent- och registreringsverkets verksamhet som inter­nationell myndighet enligt konventionen om patentsamarbete. Vidare är PRV enligt 5 kap. varumärkes­lagen (2010:1877) varumärkesmyndighet i Sverige i ärenden om internationell varumärkesregistrering. Verket ska se till att de regelverk och rutiner verket disponerar över är kostnadseffektiva och enkla för medborgare och företag. 

Därtill anges i verkets instruktion att PRV långsiktigt ska främja tillväxten samt stärka innovationsförmågan och konkurrenskraften i hela landet. Verket ska informera om och bidra till ökad förståelse för immateriella tillgångar och rättigheter. 

PRV ska även tillhandahålla en förteckning över personer som har förklarat sig villiga att medla i tvister med anledning av åtgärder som vidtagits med stöd av 52 l § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. PRV ska även tillhandahålla information om medling som tvistlösnings­form i sådana tvister. 

Enligt instruktionen får PRV bedriva uppdragsverksamhet, såsom att till­handa­hålla konsulttjänster för granskning och annan rådgivning, ombesörja bevakning av avgifter för patent, varumärken och mönsterskydd, bedriva kurs- och utbildningsverksamhet samt tillhandahålla tjänster som rör verkets doku­mentation. PRV får även bedriva tjänsteexport som är direkt kopplad till myn­dig­hetens verksamhetsområde och som ligger inom ramen för det uppdrag som anges i instruktionen eller i någon annan förordning. 

Uppdrag om kun­skaps­höj­ande insatser om immate­ri­ella tillgångar

Regeringen beslutade den 27 februari 2026 att ge PRV och Vinnova i uppdrag att göra kunskapshöjande insatser för att stärka den strategiska hanteringen av immateriella tillgångar och rättigheter (KN2026/00442). Syftet är att öka nyttig­görande och värdeskapande från forskning och innovation och att främja skyd­det av immateriella tillgångar.

Uppdragets insatser ska ha som mål att

–      stärka berörda målgruppers medvetenhet, kunskap och incitament, för att främja en strategisk hantering av immateriella tillgångar och rättigheter i hela kedjan från forskning till kommersialisering

–      öka tillgången till kvalitativt kunskaps- och utbildningsunderlag, stöd och rådgivning, bl.a. genom att bygga upp och långsiktigt förvalta en samman­hållen digital miljö

–      höja medvetenheten om säkerhet, skyddsvärde och hantering av säkerhets­relaterade risker i fråga om immateriella tillgångar

–      skapa bättre förutsättningar för aktörer i innovationssystemet att identifiera och skydda immateriella tillgångar som är av värde utifrån ett nationellt säkerhets­perspektiv

–      öka användningen av patentinformation hos relevanta aktörer i inno­va­tions­systemet för att bidra till en effektiv användning av forsknings­resurser

–      öka andelen lärosäten, företag och organisationer som har en adekvat stra­te­gisk hantering av immateriella tillgångar

–      öka antalet registrerade immateriella rättigheter från svenska aktörer i såväl det nationella som det globala immaterialrättssystemet särskilt bland små och medelstora företag.

Av uppdraget framgår vidare att PRV och Vinnova senast den 30 mars 2026 skulle lämna en plan för arbetet. Därtill ska myndigheterna lämna gemen­samma delredovisningar i september 2026, februari 2027 och februari 2028. Delredo­vis­­ning­arna ska kortfattat beskriva genomförda insatser och ge förslag på kom­plet­terande åtgärder. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 mars 2029.

Arbetsgrupp för en samlad inriktning för immaterialrätt

Regeringen meddelade i februari 2025 att man tillsatt en arbetsgrupp i Reger­ings­kansliet med uppgift att samordna frågor om immaterialrätt och bidra till att ta fram en inriktning för regeringens målsättning på området. Regeringen anger att det är avgörande med kunskap om immaterialrätt och strategisk han­tering av immateriella tillgångar för att svenska företag, innovatörer och kultur­skapare ska lyckas på den svenska och internationella marknaden. I och med betydande samhällsutmaningar, hårdnande global konkurrens och snabb teknik­utveckling ser regeringen behov av att arbeta strategiskt och samlat på imma­terialrättens område på nationell och internationell nivå. Inom ramen för detta arbete genomförde regeringen under våren 2025 två rundabordssamtal med fokus på frågor om immaterialrättens centrala roll för ökat kulturskapande och innovations- och konkurrenskraft. En slutsats av samtalen är att det behövs ökad medvetenhet och kunskap om immaterialrätt och immateriella tillgångar i samtliga led i innovationssystemet.

Uppdrag om immaterialrätt i vissa myndigheters regleringsbrev 2026

Av PRV:s regleringsbrev för 2026 framgår att myndigheten ska redovisa hur den har arbetat, och samverkat med myndigheter och andra aktörer, för att öka kunskapen om hantering av immateriella tillgångar och om imma­teriella rätt­ig­heter, bl.a. patent, upphovsrätt, formskydd och varu­märken (KN2025/02359 [delvis] och KN2025/02413). Redovisningen ska utgå från de behov av ökad kunskap som finns hos de målgrupper som myndig­hetens kunskapshöjande uppdrag riktas mot.

Vinnova har fått i uppdrag att redogöra för hur myndigheten har arbetat med och bistått i finansierade aktörers hantering av immateriella tillgångar i syfte att möjliggöra ökat värdeskapande (KN2025/02359 [delvis] och KN2025/02393).

Vetenskapsrådet ska enligt regleringsbrevet för 2026 sprida kunskap, i de utlys­ningar där det är relevant, om värdet och hanteringen av immateriella till­gångar, inklusive immaterialrättsligt skydd, hos de aktörer som söker om samt till­delas forskningsmedel (U2025/01059, U2025/01892, U2025/02117 m.fl.). Upp­draget ska redovisas i årsredovisningen för 2026.

Även av Konstnärsnämndens regleringsbrev för 2026 framgår att myndig­heten i samverkan med PRV ska sprida kunskap om upphovsrätten och dess betyd­else för konstnärers företagande inom kulturella och kreativa branscher och de förutsättningar den tekniska utvecklingen ger (Ku2025/01141 [delvis] och Ku2025/01235). Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet senast den 22 februari 2027.

Utredning om illegal ip-tv

Regeringen beslutade i januari 2025 om tilläggsdirektiv till Filmutredningen med uppdrag att lämna förslag om hur illegal ip-tv kan motverkas (dir. 2025:5). Utredningen fick i uppdrag att beskriva hur innehållet i ip-tv som tillhandahålls utan tillstånd från berörda rättighetshavare görs åtkomligt och distribueras samt att analysera hur sådan ip-tv påverkar den svenska film- och tv-branschen. Vidare skulle utredningen analysera behovet av och förutsätt­ning­arna för ett förbud för privatpersoner mot att ta emot sådan ip-tv och föreslå hur ett förbud ska utformas, samt vid behov föreslå andra åtgärder för att motverka distributionen. Delbetänkandet Åtgärder mot illegal ip-tv över­lämnades till regeringen den 30 september 2025 (SOU 2025:100). Delbe­tänk­andet har remissbehandlats och remisstiden gick ut den 22 januari 2026.

Det civilrättsliga sanktionsdirektivet 

Det civilrättsliga sanktionsdirektivet (även kallat Ipred) syftar till att närma medlemsstaternas lagstiftningar till varandra när det gäller att säker­ställa skyddet för immateriella rättigheter, för att på så sätt uppnå en hög, lik­värdig och enhetlig skyddsnivå för immateriella rättigheter på den inre mark­naden. I februari 2009 beslutade riksdagen att anta de lagändringar som regeringen föreslog till följd av direktivet (prop. 2008/09:67, bet. 2008/09:NU11, rskr. 2008/09:176). Lagändringarna trädde i kraft den 1 april 2009 och innebar bl.a. att domstolarna fick möjlighet att utfärda s.k. informationsförelägganden genom vilka rättighetshavare kan få ut abonnemangs- och ip-nummer från en inter­net­leverantör i syfte att identifiera personer som kan ha begått imma­te­ri­alrättsintrång. Innan uppgifter lämnas ut görs således en dom­stols­pröv­ning i det enskilda fallet där domstolen ska ta ställning till om det kan antas under­lätta utredningen av ett intrång om uppgifter lämnas ut och om skälen för åtgärden uppväger de besvär eller det men som åtgärden innebär för den som drabbas.

Kommissionen publicerade i januari 2026 en uppföljningsstudie av vissa bestämmelser i Ipred. Studien visar bl.a. på skillnader mellan EU-länderna i hur direktivet genomförs och tillämpas.

Tidigare riksdagsbehandling

Flera av motionerna som behandlas i detta avsnitt innehåller förslag med liknande innehåll som utskottet behandlat tidigare. Det gäller exempelvis för­slaget om en strategi för immaterialrätt och olika förslag om kunskaps­höjande insatser på immaterialrättens område. Utskottet behandlade sådana frågor sen­ast våren 2025 i betänkande 2024/25:NU21 Ersättning till radio- och tv-företag vid privatkopiering. Utskottet avstyrkte motionsyrkandena med hän­vis­ning till bl.a. pågående insatser. Andra uppfattningar redovisades i reservationer (S, V, C).

Utskottets ställningstagande

I en motion föreslås ett tillkännagivande om att öka kunskapen om immaterial­rätt och att se över förutsättningarna för ett nationellt kunskaps­centrum för imma­terialrätt. I samma motion föreslås även att regeringen ska stärka arbetet mot intrång i immateriella rättigheter. Utskottet konstaterar att det sedan 2017 finns ett informationsuppdrag i PRV:s instruktion. Därtill gav regeringen i februari 2026 både PRV och Vinnova i uppdrag att göra kunskapshöjande insatser för att stärka den strategiska hanteringen av immateriella tillgångar och rättigheter. Syftet ska vara att öka nyttiggörandet och värdeskapandet från forskning och innovation och att främja skyddet av immateriella tillgångar. Inom ramen för uppdraget ingår insatser som har som mål att bl.a. stärka berörda målgruppers medvetenhet, kunskap och incitament för att främja en strategisk hantering av immateriella tillgångar och rättigheter i hela kedjan från forskning till kommersialisering. Vidare ska insatserna höja medveten­heten om säkerhet, skyddsvärde och hantering av säkerhets­relaterade risker i fråga om immateri­ella tillgångar samt skapa bättre förutsättningar för aktörer i innovations­sys­temet att identifiera och skydda immateriella tillgångar som är av värde utifrån ett nationellt säkerhets­perspektiv. Därutöver har som nämnts ovan både Veten­skaps­rådet och Konstnärsnämnden fått uppdrag i sina reg­ler­ings­brev för 2026 att sprida kunskap som rör immateriella rättigheter till relevanta aktörer. Utskottet noterar även delbetänkandet Åtgärder mot illegal ip-tv som Film­utred­ningen överlämnade till regeringen i september 2025 och som innehåller förslag för att komma till rätta med problemet med illegal ip-tv. Utskottet kan därmed konstatera att det pågår ett antal åtgärder för att dels öka kunskapen om, dels stärka säkerheten för immateriella tillgångar. Utskottet ser därför inget skäl för riksdagen att agera i enlighet med motio­närernas förslag.

När det gäller förslag i en motion om att ta fram en strategi för immaterial­rätt vill utskottet anföra följande. Utskottet noterar att regeringen arbetar med ett samlat grepp om de immaterialrättsliga fråg­­orna och att mycket av den kunskap som utvecklas är skyddsvärd och efter­traktad av andra länder och aktörer utanför Sverige. Vidare noterar utskottet även den arbetsgrupp som regeringen tillsatte inom Regeringskansliet i februari 2025 för att samordna frågor om immaterialrätt. I samband med att regeringen tillsatte arbetsgruppen framhöll regeringen bl.a. att den ser ett behov av att arbeta strategiskt och samlat på immaterialrättens område på nationell och internationell nivå. Motionsyrkandena kan enligt utskottets uppfattning avslås av riksdagen med hänvisning till nämnda åtgärder.

Avslutningsvis konstaterar utskottet, i likhet med vad utskottet anförde förra året, att det inte ser något skäl för riksdagen att uppmana regeringen att vidta de åtgärder som föreslås i en motion om att verka inom EU för att riva upp lagen om civilrättsliga sanktioner inom immaterialrättens område.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Motionerna

I partimotion 2025/26:3775 av Amanda Lind m.fl. (MP) yrkande 32 före­slås ett tillkännagivande om att stärka upphovsrättsmakares rättigheter i rela­tion till AI-utvecklingen.

I kommittémotion 2025/26:3459 av Björn Wiechel m.fl. (S) yrkande 42 före­slås ett tillkännagivande om att följa utvecklingen på upphovsrättsområdet och vidta nödvändiga åtgärder.

I kommittémotion 2025/26:3593 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 52 föreslås ett tillkännagivande om behovet av en fungerande upphovsrätt i ljuset av utvecklingen inom AI.

I kommittémotion 2025/26:2832 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrk­ande 16 föreslås ett tillkännagivande om att bilder på offentlig konst bör kunna delas online utan restriktioner.

I kommittémotion 2025/26:3425 av Jan Riise m.fl. (MP) yrkande 5 före­slås ett tillkännagivande om lagstiftning för att säkra upphovsmakares rättig­heter, nationellt och internationellt.

I motion 2025/26:2301 av Per-Arne Håkansson (S) föreslås ett till­känna­givande om att göra en översyn av lagstiftningen i syfte att stärka upp­hovs­rätten för enskilda musik- och litteraturskapare.

I motion 2025/26:3561 av Rickard Nordin och Niels Paarup-Petersen (båda C) yrkande 7 föreslås ett tillkännagivande om att avskaffa förbudet mot att fota offentlig konst.

I motion 2025/26:3665 av Magnus Berntsson (KD) föreslås ett tillkänna­givande om behovet av en översyn av citaträtten för bilder i upphovsrättslagen.

I motion 2025/26:901 av Mirja Räihä och Per-Arne Håkansson (båda S) föreslås ett tillkännagivande om behovet av att artister och musiker får en rim­lig del av de värden som strömningsekonomin genererar.

Bakgrund och pågående arbete

Allmänt om upphovsrätt 

Upphovsrätten är den rätt som författare, kompositörer, konstnärer och andra upphovspersoner har till sina verk. Upphovsrätten omfattar resultatet av varje skap­ande verksamhet som uppnår en viss grad av originalitet (verkshöjd). Exem­pel på verk är romaner, filmer, dikter, musikaliska verk, sceniska verk, konst­verk och datorprogram. 

Bestämmelser om upphovsrätt finns i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Den som har skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har enligt upphovsrättslagen vissa rättigheter till verket. Dessa rättigheter är dels ekonomiska, dels ideella. De ekonomiska rättigheterna innebär en rätt att förfoga över verket i två hänseenden. För det första har upphovspersonen en ensamrätt att framställa exemplar av verket. För det andra har upphovspersonen en ensamrätt att göra verket tillgängligt för allmänheten. Detta kan göras på fyra olika sätt, nämligen genom att verket överförs till allmänheten, genom att verket framförs offentligt, genom att exem­plar av verket visas offentligt eller genom att exemplar av verket bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller annars sprids till allmänheten. Som utgångspunkt får ingen annan än upphovspersonen använda verket på dessa sätt utan upphovspersonens samtycke. 

De ideella rättigheterna kan också delas in i två delar. Den ena innebär att upp­hovspersonen har rätt att anges när exemplar av hans eller hennes verk fram­ställs eller när verket görs tillgängligt för allmänheten (rätten att bli namn­given). Den andra innebär att upphovspersonen har en rätt att sätta sig emot att verket ändras så att upphovspersonens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränks eller att verket görs tillgängligt för allmänheten i en sådan form eller i ett sådant sammanhang att hans eller hennes litterära eller konst­när­liga anseende eller egenart kränks (rätten till respekt för verket). Ensam­rätten innebär alltså att den som vill utnyttja ett upphovsrättsligt skyddat verk som utgångspunkt måste ha samtycke av den som har upphovsrätten till verket. Det kan vara upphovspersonen själv eller någon som rätten har övergått till, t.ex. på grund av avtal eller dödsfall. I vissa fall måste alltså samtycke begäras från en annan rättsinnehavare än upphovspersonen (dvs. den som har skapat verket). Många gånger finns det flera upphovs­personer till ett och samma verk. För att förfoga över verket i dess helhet krävs då samtycke av samtliga upphovspersoner. 

I de ekonomiska rättigheterna finns en rad inskränkningar som motiveras av hänsyn till olika allmänna eller enskilda intressen. Det är t.ex. tillåtet att utan tillstånd från upphovspersonen under vissa förutsättningar framställa exemplar av verk för privat bruk, att citera verk och att återge verk vid nyhets­rapportering i radio och tv. 

På särskilda områden kan användning av skyddade verk även grundas på bestämmelserna om avtalslicens i upphovsrättslagen. Med avtalslicens avses att en part kan träffa avtal om användning av verk med en organisation som före­träder ett flertal upphovspersoner till verk på området som används i Sverige och därigenom få rätt att använda också verk av upphovspersoner som inte företräds av organisationen. Avtalet utsträcks alltså till att omfatta sådana utanförstående upphovspersoner (avtalslicensverkan). Syftet är att användaren ska kunna få alla de rättigheter som han eller hon behöver för sin verksamhet, samtidigt som upphovspersonerna ska få ersättning. Avtalslicens kan använ­das bl.a. vid utsändning och vidaresändning av radio och tv.

Sveriges AI-strategi

Regeringen har beslutat om Sveriges AI-strategi, som publicerades den 20 februari 2026. I strategin anger regeringen att målet för AI-politiken är att Sverige ska vara bland de tio främsta länderna i världen inom AI. AI ska användas och utvecklas för att driva samhällsnytta, hållbar utveckling, kon­kurrens­kraft och innovation. Dessutom ska Sverige vara bäst i världen på att använda AI i den offentliga förvaltningen. I strategin meddelar regeringen nya åtgärder som den avser att vidta och som ska bidra till att målen uppfylls. Bland annat avser regeringen att

–      utse en nationell AI-samordnare för svenska språkmodeller; genom samordnaren vill regeringen samordna relevanta aktörer kring de frågor som finns, t.ex. kopplat till rättigheter

–      lägga fram ett lagförslag som ska göra det mer effektivt att dela data mellan myndigheter

–      prioritera AI i innovations- och forskningssamarbeten med andra länder

–      starta ett samarbete som heter Team Sweden AI, som ska stärka Sveriges AI-ställning internationellt.

Strategin är uppdelad i de tre delområdena samhällsnytta, hållbar utveckling samt konkurrenskraft och innovation. Till strategin hör en handlingsplan med genomförda och planerade åtgärder. I det fortsatta arbetet ska särskild hänsyn tas till EU-kommissionens strategi om tillämpning av AI, som syftar till att öka användningen av AI för en förbättrad konkurrenskraft hos europeisk industri. Vidare har Myndigheten för digital förvaltning och Post- och tele­styr­elsen fått i uppdrag att följa upp strategin, analysera utvecklingen av AI i Sverige och vid behov föreslå åtgärder för att nå strategins målsättningar.

När det gäller språkmodeller byggda på material från Sverige anger reger­ingen att den vill se en ökad tillgång till träningsdata genom utökad insamling och digitalisering, dvs. omvandling av analog information till digital, av kulturarvsmaterial och genom ökad nationell samordning. Gällande regelverk för bl.a. upphovsrätt, sekretess och integritet måste dock respekteras. Det behövs lösningar för hantering av sådana data som inte kan eller bör delas vidare samt lämplig infrastruktur och säkra it-miljöer. Regeringen konstaterar vidare att svenska avtalslicenser möjliggör rättighetsklarering av stora mäng­der upphovsrättsligt skyddat material, vilket kan vara aktuellt vid träning av språk­modeller.

I handlingsplanen för Sveriges AI-strategi framhåller regeringen det upp­drag som Kungliga biblioteket fick i september 2025 att analysera och förbe­reda för en bredare användning av myndig­hetens språkmodeller i den offentliga sektorn (U2025/01837). I uppdraget ingår bl.a. att belysa ekonom­iska och upphovsrättsliga aspekter. Uppdraget delredovisades den 15 januari 2026 och ska slutredovisas senast den 1 juni 2026.

Strategi för företag i kulturella och kreativa branscher

Regeringen överlämnade i april 2024 skrivelse 2023/24:111 Strategi för före­tag i kulturella och kreativa branscher till riksdagen. Strategin är avsedd att gälla under tioårsperioden 2024–2033 och syftar till att främja kulturskapares villkor och företag inom de kulturella och kreativa branscherna. Strategin omfattar en övergripande vision för 2033, som bl.a. innebär att Sverige ska ha stärkt sin position som ett ledande land för de kulturella och kreativa bransch­erna. Strategin omfattar därtill sex strategiska mål inom lika många priorite­rade områden. Ett av de mål som strategin ska bidra till att uppnå är god kun­skap om förutsättningarna och utvecklingen på den upphovsrätts­baserade mark­naden.

I den del av skrivelsen som rör det nämnda målet konstaterar regeringen bl.a. att kulturella och kreativa branscher rör sig snabbt framåt i digitaliser­ingen och att utvecklingen av nya tekniska innovationer, inom bl.a. AI, ger upp­­hov till nya affärsmodeller, distributionskanaler och värdekedjor för före­tag. Samtidigt noterar regeringen att det finns risker för illegal användning av upp­­hovs­rättsligt skyddat material. Regeringen anger att denna utveckling ger upp­­hov till frågor om regleringar och marknadsvillkor och att en central del i detta arbete är EU:s direktiv om upphovsrätten på den inre marknaden, som genom­fördes i svensk rätt 2022. Vidare betonar regeringen att PRV:s uppdrag att informera om och bidra till ökad förståelse för immateriella tillgångar och rättigheter är viktigt i detta avseende.

Näringsutskottet behandlade skrivelsen under våren 2024 och föreslog att riks­dagen skulle lägga den till handlingarna (bet. 2023/24:NU19). I betänk­andet finns 14 reservationer (S, V, C och MP).

Av Myndigheten för kulturanalys regleringsbrev för 2026 framgår att myndig­heten ska göra en delutvärdering av genomförandet av regeringens Strategi för företag i kulturella och kreativa branscher (Ku2025/01141 [delvis] och Ku2025/01230). Uppdraget ska redovisas till regeringen senast den 1 mars 2027. 

Skriftlig fråga om upphovsrättsligt skydd för skapare av AI-musik

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) besvarade den 10 december 2025 en skriftlig fråga av Lars Mejern Larsson (S) om vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att säkerställa att upphovsrätten och den svenska kreativa sektorn tillmäts den betydelse de förtjänar i AI-utvecklingen (fr. 2025/26:283). Vidare undrade frågeställaren om ministern och regeringen arbetar för att främja licenslösningar för generativ AI som värnar upphovsrättens område. Justitie­ministern konstaterade i sitt svar att den mycket snabba AI-utvecklingen redan i dag har en påverkan på såväl musikbranschen som andra kreativa och kultu­rella branscher. Ministern noterade att det upphovsrättsliga regelverket till stor del är harmoniserat, både genom EU-lagstiftning och genom internationella kon­ven­tioner. Ministern framhöll att det därför är avgörande att Sverige deltar aktivt i de diskussioner som pågår om upphovsrätt och AI-utveckling inom både EU och andra internationella forum, vilket ministern menade att regeringen också gör av flera skäl: dels för att Sverige har en omfattande och fram­gångsrik kreativ sektor, dels för att kunna påverka regelverkets utform­ning. Runt om i världen pågår också flera rättsprocesser om hur AI-utveck­lingen förhåller sig till det upphovsrättsliga regelverket. Ministern konstate­rade att regeringen också följer den utvecklingen mycket noga.

Vidare anförde ministern att lagstiftningsprocesser oftast är långsammare än den tekniska utvecklingen, men att det också sker mycket positivt på det här området. Ministern exemplifierade med att Stim nyligen har lanserat världens första AI-musiklicens, och han anser att det är positivt att marknaden tar fram nya initiativ och lösningar på de frågor som den snabba teknik­ut­veck­lingen ger upphov till. Ministern utesluter dock inte att det upphovsrättsliga regelverket kan behöva anpassas till den snabba teknik­utvecklingen. Mot bakgrund av de här frågornas gränsöverskridande och globala karaktär ansåg ministern att det är lämpligt att den diskussionen i huvudsak förs inom EU och andra internationella forum.

Upphovsrättsskyddade konstverk på offentlig plats 

Upphovsrättslagen innehåller en inskränkning som gör det möjligt att fritt avbilda konstverk som är stadigvarande placerade på eller vid allmänna platser utomhus (24 § första stycket). Det innebär att det är tillåtet för var och en att t.ex. fotografera sådan konst. Den aktuella inskränkningen grundar sig i att alla och envar ska ha god tillgång till det offentliga rummet och att en upphovs­person som gett tillstånd till att hans eller hennes verk placeras där permanent också får acceptera ingrepp i sin ensamrätt. Frågan om huruvida en sådan avbildning eller ett sådant fotografi sedan får publiceras digitalt via internet utan krav på tillstånd från eller ersättning till upphovspersonen har prövats i domstol. Högsta domstolen har i ett beslut slagit fast att rätten att fritt avbilda upp­hovsrättsligt skyddade konstverk på offentlig plats inte innefattar en rätt för en ideell organisation att även publicera sådana avbildningar digitalt i en databas (NJA 2016 s. 212). Patent- och marknadsdomstolen har därefter i en dom uttalat att inte heller privatpersoner har rätt att publicera bilder av upphovsrättsligt skyddade konstverk på offentliga platser (mål nr PMT 8448-14). Den sistnämnda domen är dock ett underrättsavgörande med ett begränsat prejudikatvärde. 

I juli 2022 gav regeringen en särskild utredare (Anders Dereborg, lagman vid Attunda tingsrätt) i uppdrag att se över upphovsrättslagens bestämmelser om inskränkningar i upphovsrätten, bl.a. det s.k. panorama­undantaget (dir. 2022:125). Syftet med översynen är att åstadkomma ett tydligare och modernare regelverk för sådan användning av upphovsrättsligt skyddade verk som kan ske utan tillstånd. I uppdraget ingick att föreslå bestämmelser som säkerställer att det finns rimliga möjligheter att återge offentlig konst. Utredningen skulle ta ställning till hur bestämmelser om återgivning av konstverk som är placerade på eller vid allmän plats utomhus framöver ska utformas. Uppdraget redovisades till regeringen i januari 2024 i betänkandet Inskränkningarna i upphovsrätten (SOU 2024:4). Betänkandet remitterades under våren 2024. Förslagen i betänkandet och remissvaren bereds för närvar­ande inom Regeringskansliet.

EU:s direktiv om upphovsrätt på den digitala inre marknaden 

EU:s direktiv om upphovsrätt på den digitala inre marknaden (det s.k. upp­hovs­rättsdirektivet) antogs våren 2019. Enligt direktivet ska kommissionen tidigast den 7 juni 2026 göra en översyn av direktivet och lägga fram en rapport för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Direktivet kommer även att utvärderas i enlighet med det som gäller för EU:s arbete för bättre lagstiftning. 

I juni 2022 överlämnade regeringen propositionen Upphovsrätten på den digitala inre marknaden (prop. 2021/22:278) till riksdagen med förslag till genomförande av upphovsrättsdirektivet. Förslagen i propositionen innebar bl.a. en ny ensamrätt för framställare av presspublikationer och en ny avtalslicens som möjliggör heltäckande avtal för presspublikationer som utnyttjas på internet. Vidare föreslogs nya regler för ansvaret för leverantörer av tjänster på internet där användarna själva laddar upp material. De innebär att leverantörerna ska ingå avtal med rättsinnehavare som vill det och en skyldighet att agera mot material som laddas upp mot rättsinnehavarens vilja. Sär­skilda regler föreslogs för att skydda tjänsternas användare. Nya regler före­slogs också för att stärka upphovspersonernas ställning som avtalspart när de överlåter sina rättigheter. Riksdagen biföll regeringens förslag (bet. 2022/23:NU6, rskr. 2022/23:41) och lagändringarna trädde i kraft den 1 janu­ari 2023. 

Inskränkningar i upphovsrätten 

Upphovsrätten styrs till stor del av internationella konventioner och EU-rätten. Vilka inskränkningar i upphovsrätten en EU-medlemsstat får ha regleras uttöm­mande i EU-direktiv. Det innebär t.ex. att det inte är möjligt att införa den amerikanska modellen ”fair use” i Sverige. För svensk del återfinns inskränkningarna i 2 kap. upphovsrättslagen.

Som nämnts ovan antogs 2019 ett nytt upphovsrättsdirektiv inom EU som genom­fördes i svensk rätt genom proposition 2021/22:278. Genom pro­po­sitionen infördes ett antal nya inskränkningar i upphovsrätten, bl.a. en ny avtalslicens som möjliggör licensiering av stora mängder upphovsrätts­skyd­dat material inom vissa områden, nya inskränkningar för att underlätta under­visning och forskning och för att kulturarvet ska kunna bevaras, nya bestäm­melser för att förbättra förutsättningarna att fritt kunna återge äldre konst­verk samt nya bestämmelser om att användare av vissa typer av online­platt­formar ska få använda upphovsrättsligt skyddat material i bl.a. parodi- och kritik­syfte samtidigt som plattformarnas ansvar för upphovs­rättsligt skyddat material som laddas upp av användarna regleras. 

I samband med det svenska genomförandet av direktivet tillsattes som nämnts också en utredning för att se över upphovsrättslagens bestämmelser om inskränkningar i upphovsrätten ur ett bredare perspektiv, inklusive fråg­orna om användning av verk och andra skyddade prestationer för citat och i parodisyfte (dir. 2022:125). Syftet med översynen är bl.a. att åstadkomma ett tyd­ligare och modernare regelverk för sådan användning av upphovs­rätts­skyddat material som kan ske utan tillstånd. Uppdraget redo­visades som också nämnts i januari 2024 i betänkandet Inskränkningarna i upphovsrätten (SOU 2024:4). 

När det gäller citaträtten för bilder, som tas upp i en motion, kan det noteras att utredningen anger att med stöd av inskränkningen i 22 § upphovs­rätts­lagen får var och en citera ur offentliggjorda verk i överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet. Inskränkningen gäller inte för fotografiska bilder och gäller, enligt förarbetena, inte för konstverk. Av betänkandet framgår vidare att frågan om att utvidga citaträtten har berörts ytligt i utredningsarbetet men att gensvaret har varit övervägande negativt. Utredningen bedömer att reglerna om citaträtten är förenliga med EU-rätten. Därtill anges i utredningen att det utöver ett förslag om att utmönstra en regel om källhänvisningar saknas skäl att föreslå andra lag­änd­ringar.

Vissa ersättningsfrågor på upphovsrättsområdet 

Regeringen beslutade i maj 2021 att ge en särskild utredare (Dag Mattsson, justi­tie­råd) i uppdrag att ta ställning till om det bör införas en s.k. oavvislig ersätt­ningsrätt för upphovspersoner och utövande konstnärer, dvs. en rätt att få ersättning när deras arbete tillgängliggörs på begäran, exempelvis via ström­nings­tjänster för film eller musik (dir. 2021:31). I maj 2022 över­lämnade utredaren betänkandet En oavvislig ersättningsrätt? (SOU 2022:23) till reger­ingen. Utredningen kommer till slutsatsen att det inte finns tillräckliga skäl att införa en oavvislig ersättningsrätt. Däremot föreslås att det ska införas en bestäm­melse som ger utövande konstnärer ett starkare skydd när de överlåter sina rättigheter. Remissbehandlingen av betänkandet avslutades under hösten 2022 och utredningens förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet. 

Upphovsrättsliga skyddstider 

I Sverige gäller upphovsrätten så länge upphovspersonen lever och i 70 år därefter. Den 70-åriga skyddstiden infördes i Sverige den 1 januari 1996. Innan dess gällde en skyddstid om 50 år. Ändringen gjordes på grund av genom­förandet av det s.k. skyddstidsdirektivet. Skyddstiderna i direktivet är tving­ande, och Sverige kan alltså inte lagstifta om kortare skyddstider. För utländska verk (från tredjeländer) som skyddas här gäller Sveriges inter­na­tio­nella åtaganden, enligt vilka skyddstiden som utgångspunkt blir densamma som för svenska verk (principen om s.k. nationell behandling). Det kan tilläg­gas att även skyddstiderna för s.k. närstående rättigheter till stor del är harmo­ni­serade. Skyddstiderna gäller förenklat från året då prestationen gjordes och 50 år framåt (i vissa fall gäller dock andra tider; för ljudupptagningar som getts ut eller offentliggjorts gäller t.ex. en 70-årig skyddstid). EU-rätten och Sveriges internationella åtaganden medför även hinder mot att lagstifta om krav på en aktiv åtgärd från upphovspersonen för att bevara ensamrätten till sitt verk efter det att en viss tid gått.

EU:s förordning om regler för AI 

EU antog i juni 2024 en förordning med gemensamma regler för AI ((EU) 2024/1689). Syftet med förordningen är att förbättra den inre marknadens funktion genom att fastställa en enhetlig rättslig ram för bl.a. utveckling, utsläppande på marknaden och användning av system för AI i EU i enlighet med unionens värden och genom att främja användningen av människo­cen­trerad och tillförlitlig AI. AI-förordningens regelsystem har utarbetats utifrån en riskbaserad metod för att skapa en strukturerad uppdelning mellan olika typer av AI-system och deras användningsområden. Vissa AI-använd­nings­områden anses så riskabla att de förbjuds enligt förordningen. För andra använd­ningsområden gäller vissa restriktioner och krav i form av bl.a. kontroll av efterlevnad och registrering hos ansvarig myndighet. De AI-system som anses innebära liten eller ingen risk får med vissa undantag användas utan restrik­tioner. Utöver risknivån ställs det krav beroende på vilken roll och vilket ansvar en aktör har i AI-systemets värdekedja. Ett system för marknads­över­vak­ning, marknadskontroll, styrning och kontroll av efterlevnad ska införas både på nationell nivå och på EU-nivå. Vidare ställs det krav på att etablera s.k. regulatoriska sandlådor i syfte att främja innovation och effektivisera regel­efterlevnad för AI-system som ska sättas ut på marknaden. AI-förord­ningen är direkt tillämplig i medlemsstaterna men förutsätter kompletterande nationella bestämmelser. Förordningen trädde i kraft den 1 augusti 2024, men de flesta bestämmelserna börjar tillämpas först den 2 augusti 2026.

Regeringen beslutade i september 2024 att ge en särskild utredare (Helena Rosén Andersson, f.d. justitieråd och advokat) i uppdrag att se över behovet av nationella anpassningar till följd av AI-förordningen (dir. 2024:83). Utred­aren skulle bl.a. lämna förslag på hur systemet för marknads­övervakning, marknadskontroll, styrning och kontroll av efterlevnad ska utformas. Vidare skulle utredaren kartlägga övriga behov av nationell anpassning till följd av AI-förordningen och föreslå hur sådana behov ska tillgodoses samt lämna nödvändiga författningsförslag. Utredningen över­lämnade sitt slutbetänkande Anpassningar till AI-förordningen – Säker användning, effektiv kontroll och stöd för innovation (SOU 2025:101) till regeringen i oktober 2025. Utred­ningen föreslår bl.a. att de svenska bestämmelser som behöver komplettera AI-förordningen huvudsakligen ska samlas i en ny lag och en ny förordning. Utred­ningen föreslår också ett system för marknadsövervakning, marknads­kontroll, styrning och kontroll av efterlevnad som består av elva mark­nadskon­troll­myndigheter och två anmälande myndigheter. Vidare föreslår utredningen att Post- och tele­styrelsen ska få ett huvudsakligt ansvar för marknads­kontroll enligt AI-förordningen. Betänkandet har remissbe­hand­lats och remisstiden gick ut i februari 2026. Förslagen i betänkandet och remis­svaren bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

EU-kommissionens strategi för tillämpning av AI

EU-kommissionen presenterade den 8 oktober 2025 ett meddelande med en strategi för tillämpning av AI (COM(2025) 723). Strategin syftar i huvudsak till att öka användningen av AI och underlätta AI-integrering för att öka den europeiska industrins konkurrenskraft. Strategin uppmuntrar till att använda en AI först-policy på områden där AI bedöms ha potential att förändra hur företag och offentlig sektor arbetar med problemlösning och på så sätt stärka EU:s AI-förmåga. Strategin är uppbyggd kring tre delar: införande av sektorsspecifika flaggskeppsinitiativ, hantering av övergripande utmaningar och inrättande av en gemensam styrningsmekanism.

Kommissionen menar att AI-användningen har stor potential inom kultur och medier, men att det finns utmaningar, bl.a. kopplade till etik, transparens och upphovsrätt. När det gäller upphovsrättsliga frågor anför kommissionen att den ska inleda en riktad studie. Studien ska undersöka de rättsliga utman­ing­arna i samband med AI-genererade resultat. Vidare ska studien under­söka hur avancerade tekniska skyddsåtgärder och avancerad teknik, däribland AI, skulle kunna användas för att förebygga och minska riskerna för upphovs­rättsintrång i samband med generering av AI-innehåll, bl.a. genom att upp­täcka och ta bort sådant innehåll.

AI-kommissionens Färdplan för Sverige 

Regeringen beslutade i december 2023 att tillsätta en kommitté med uppdrag att identifiera behov av och lämna förslag på åtgärder som kan bidra till att stärka utvecklingen och användningen av AI i Sverige på ett hållbart och säkert sätt. Kommittén antog namnet AI-kommissionen och slutredovisade sitt upp­drag i november 2024 i betänkandet AI-kommissionens Färdplan för Sverige (SOU 2025:12).

AI-kommissionen gör bedömningen att det krävs flera åtgärder som kompletterar varandra och täcker många olika områden för att AI ska kunna utvecklas och genomföras på ett framgångsrikt och säkert sätt i Sverige. I en bilaga till betänkandet lämnas förslag till en nationell AI-strategi, Färdplan för Sverige. När det gäller upphovsrätten föreslår AI-kommissionen att en natio­nell samordnare ska tillsättas inom ramen för kommittéväsendet för att sam­ordna det fortsatta arbetet med att ta fram stora språkmodeller för svenska språket. Med tanke på statens centrala roll, behovet av att involvera flera olika aktörer samt nödvändigheten av att lösa de upphovsrättsliga utmaningarna på ett tillfredsställande sätt anser AI-kommissionen att det är naturligt för staten att samordna och driva detta arbete. AI-kommissionen lämnar därtill ett sjuttio­tal förslag på åtgärder som bl.a. rör nya utredningar, uppdrag till myndig­heter och utökat statligt finansieringsåtagande. Betänkandet remiss­behandlades under våren 2025.

Tidigare riksdagsbehandling

Motionsyrkanden liknande flera av de nu aktuella med förslag t.ex. om en upp­hovsrätt som är anpassad till utvecklingen inom AI och om upphovs­rätts­skydd­ade konstverk behandlades av utskottet senast våren 2025 (bet. 2024/25:NU21). Utskottet avstyrkte motionsyrkandena bl.a. med hänvisning till pågående arbete och gällande rätt. Företrädare i utskottet för Social­demo­krat­erna, Sverigedemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet redovisade avvikande uppfattningar i reservationer.

Utskottets ställningstagande

Mot bakgrund av de förslag som lyfts fram i ett antal motioner om AI-utvecklingen, den bredare tekniska utvecklingen och deras påverkan på upphovsrätten vill utskottet framföra följande. Det upphovsrättsliga regel­verket är till stor del harmoniserat, både genom EU-lagstiftning och genom inter­­na­tio­nella konventioner. Därtill pågår flera rättsprocesser om hur AI-utveck­­lingen förhåller sig till det upphovsrättsliga regelverket. Utskottet instäm­mer i vad regeringen framför om att det inte bör uteslutas att det upp­hovs­­rättsliga regelverket kan komma att behöva anpassas till den snabba teknik­ut­veck­lingen, och att det är lämpligt att den diskussionen i huvudsak förs inom EU och andra internationella forum. Vidare kan utskottet konstatera att generativ AI på kort tid har fått stort genomslag och medför såväl stora möjligheter som utmaningar för de kulturella och kreativa branscherna, och utskottet vill därför påminna om skrivelsen Strategi för företag i kulturella och kreativa branscher, som utskottet behandlade våren 2024. I skrivelsen anger regeringen att ett mål med strategin är att bidra till att uppnå god kunskap om förutsättningarna och utvecklingen på den upphovsrättsbaserade marknaden. Detta medför ett fortsatt behov av kunskap om det upphovsrättsliga regel­verket och förmåga att använda det. Regeringen framhåller i skrivelsen att PRV:s uppdrag att informera om och bidra till ökad förståelse för immateriella tillgångar och rättigheter är centralt i detta avseende. Utskottet vill i detta samman­hang även påminna om de uppdrag som PRV och Vinnova fick i februari 2026, och som redogjorts för tidigare i detta betänkande, att göra kunskaps­höjande insatser för att stärka den strategiska hanteringen av imma­te­ri­ella tillgångar och rättigheter. Utskottet vill också här påminna om Konst­närs­nämndens uppdrag att i samverkan med PRV sprida kunskap om upphovs­rätten och dess betydelse för konstnärers företagande inom kulturella och kreativa branscher och de förutsättningar som den tekniska utvecklingen ger.

Vad gäller den nyss nämnda skrivelsen vill utskottet även framhålla att reger­ingen när det gäller AI anger att det finns risker för illegal användning av upp­hovs­rättsligt skyddat material och att denna utveckling ger upphov till frågor om regleringar och marknadsvillkor. Regeringen menar att en central del i detta arbete är EU:s direktiv om upphovsrätten på den inre marknaden, som genom­fördes i svensk rätt 2022. Utskottet vill vidare påminna om att Myn­dig­heten för kulturanalys i sitt regleringsbrev för 2026 fick i uppdrag att göra en delutvärdering av genomförandet av denna strategi. Mot bakgrund av det arbete som redan pågår ser utskottet inget skäl för riksdagen att göra något till­kännagivande i dessa frågor till regeringen.

När det gäller förslagen i motioner om upphovsrättsinnehavares rätt till ersättning har andra ersättnings­frågor, som inte omfattas av den proposition som utskottet behandlar i detta betänkande, varit föremål för en översyn. I maj 2022 överlämnades betänkandet En oavvislig ersättningsrätt? till reger­ingen. Betänk­andet behandlar bl.a. frågan om det finns behov av och om det är lämpligt att införa en s.k. oavvislig ersättningsrätt, dvs. en rätt för upphovs­per­soner och utövande konstnärer att få ersättning när deras arbete tillgänglig­görs på begäran, exempelvis via strömningstjänster för film eller musik. Betänk­­andet har remissbehandlats och förslagen bereds inom Reger­ings­kansliet.

I ett antal motioner efterfrågas tillkännagivanden om att se över upphovs­rättslagen dels när det gäller bilder på offentlig konst, dels när det gäller citaträtten för bilder. Utskottet vill här påminna om att regeringen i juli 2022 tillsatte en utredning som bl.a. skulle göra en fullständig översyn av upphovs­rättslagens bestämmelser om inskränk­ningar. Utredningen överlämnade sitt betänkande till regeringen i januari 2024, och under våren 2024 remiss­behandlades betänkandet. Utredningens slut­be­tänk­ande behandlar både det s.k. panoramaundantaget och citaträtten för bilder. Utskottet noterar vidare att förslagen i betänkandet och remissvaren för närvar­ande bereds inom Reger­ings­kansliet. Utskottet ser inget skäl för riksdagen att föregripa detta arbete. Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:3593 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 50 före­slås ett tillkännagivande om att öka användningen av patentinformation. Vidare föreslår motionärerna i yrkande 53 ett tillkännagivande om att se över förutsättningarna för ett snabbspår för handläggning av patentansökningar inom grön teknik. Motionärerna efterfrågar även i yrkande 54 ett tillkänna­giv­ande om att se över förutsättningarna för en frivillig privat försäkring mot patent­intrång.

I motion 2025/26:3641 av Lili André (KD) yrkande 1 föreslås ett till­känna­givande om att se över rättegångskostnader i patenträttsliga tvistemål med inrikt­ningen att dessa ska hållas nere. I yrkande 2 föreslås därtill ett till­känna­givande om att se över handläggningstider i patenträttsliga tvistemål med inrikt­ningen att dessa ska kortas.

Bakgrund och pågående arbete

Inledning

Patent skyddar tekniska lösningar och uppfinningar. Genom ett patent får patent­havaren en ensamrätt att använda uppfinningen yrkesmässigt. Det inne­bär att ingen annan har rätt att använda den vid t.ex. tillverkning eller för­sälj­ning. Tanken med patentsystemet är att den tekniska utvecklingen ska stimu­leras. Uppfinnaren får patent mot att staten offentliggör uppfinningen. I och med att uppfinningen offentliggörs får allmänheten ny kunskap som kan användas för ytterligare utveckling. 

I mål om patentintrång i domstol är det normalt enskilda som tvistar inom ramen för en civilprocess. Huvudregeln för rättegångskostnader i civilrättsliga mål är att den förlorande parten ska ersätta den vinnande partens skäligen påkallade rättegångskostnader. Det finns vissa begränsningsregler för rätte­gångs­kostnader i civilrättsliga ”småmål”, dvs. civilrättsliga mål där tvisten rör ett mindre belopp. Patentintrång kan även behandlas inom ramen för en straff­rättslig process där den som uppsåtligen eller av oaktsamhet har begått ett patent­intrång kan dömas till böter eller fängelse. 

Ny patentlag 

Regeringen överlämnade propositionen Ny patentlag (prop. 2023/24:150) till riksdagen i maj 2024. Riksdagen biföll propositionen (bet. 2024/25:NU6, rskr. 2024/25:14) och den nya patentlagen trädde i kraft den 1 januari 2025.

Den nya patentlagen är en språklig och redaktionell modernisering av 1967 års patentlag. Ett antal av bestämmelserna anpassas också ytterligare dels till den europeiska patentkonventionen, dels till avtalet om en enhetlig patent­dom­stol (domstolsavtalet). Det avser bl.a. vilka uppfinningar som kan patenteras och ensamrättens innehåll och begränsningar.

Tillkännagivande om kostnader i mål om patent

Våren 2022 tillkännagav riksdagen för regeringen det som utskottet anförde om kostnader i mål om patent med anledning av då aktuella motionsyrkanden (bet. 2021/22:NU22). I tillkännagivandet angavs följande:

De immaterialrättsliga skydden har stor betydelse för Sveriges globala konkurrenskraft. Det gäller inte minst reglerna om skydd för patent. I takt med utvecklingen av innovationer, digitalisering och ny teknik måste det finnas möjligheter för Sverige och svenska företag att stå starka i den internationella konkurrensen. Ett starkt patentskydd är enligt utskottets mening en förutsättning för att innovationskraften i Sverige ska finnas kvar och stärkas. Detta innefattar även de regler som gäller vid civilrättsliga patentmål i domstol. Ett stort problem som utskottet i detta sammanhang vill belysa är de höga kostnader som en patenttvist kan innebära för parterna, i form av dels långa handläggningstider, dels rättegångskostnader i övrigt. De höga kostnaderna är ett betydande hinder för mindre aktörer mot att kunna försvara patent i domstol, och utskottet menar att det måste finnas bättre möjligheter för mindre aktörer att försvara sina rättigheter i sådana processer än vad det gör i dag. Utskottet anser därför att regeringen bör se över handläggningstider och kostnader i civilrättsliga mål om patent med inriktningen att dessa ska hållas nere. En sådan översyn bör ta utgångs­punkt i en analys av hur processkostnader och handläggningstider ser ut i jämförbara länder. Översynen bör vidare beakta olika typer av lös­ningar såsom en försäkring med statlig garanti och ett tak för hur mycket en part i en tvist kan bli skyldig för motpartens rätte­gångs­kostnader. 

Detta är något som riksdagen bör ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

I en reservation förordade företrädare för Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet att riksdagen inte skulle göra något tillkännagivande. 

Regeringen anger i skrivelsen Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2025 att tillkännagivandet inte är slutbehandlat (skr. 2025/26:75). Vidare anför regeringen att det är regeringens ambition att se över frågan men att arbetet hittills inte har kunnat prioriteras.

Handläggningstider och kostnader i patentmål 

Hösten 2016 inrättades de två specialdomstolarna Patent- och marknads­dom­stolen och Patent- och marknadsöverdomstolen. De nya domstolarna har exklu­siv behörighet att handlägga mål och ärenden om upphovsrätt, patent, varu­­märken, företagsnamn och mönsterskydd samt marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden. Avsikten med specialdomstolarna är att öka kvaliteten i dömandet och att uppnå en effektivare rättsprocess för imma­terialrättsmålen. Den nya domstolsordningen för immaterialrätten och mark­nadsrätten har resulterat i kortare handläggningstider för immaterial­rätts­liga mål, vilket i sin tur skapar möjlighet till begränsade rättegångs­kostnader.

Av Sveriges Domstolars årsredovisning för 2025 framgår att Patent- och marknadsdomstolen efter inrättandet 2016 under merparten av åren har avgjort fler mål och ärenden än vad som kommit in. Under de senaste två åren har inkomna och avgjorda mål och ärenden varit likvärdiga och balanserna har därmed behållits på låga nivåer.

Det enhetliga patentsystemet i EU 

Inom ramen för ett fördjupat samarbete mellan ett antal EU-medlemsstater infördes den 1 juni 2023 ett enhetligt patentskydd. Genom ett enda förfarande kan en sökande få och upprätthålla ett europeiskt patent med verkan i de medlems­stater som deltar. Samtidigt inrättades den enhetliga patentdomstolen (Unified Patent Court) för tvister om både enhetspatent och klassiska europeiska patent. Ett enhetligt patentskydd väntas leda till kostnads­be­spar­ingar, en mindre administrativ börda och ökad rättssäkerhet för användare.

EU:s patentpaket 

Våren 2023 presenterade kommissionen ett s.k. patentpaket som består av tre förslag: ett centralt förfarande för beviljande av tilläggsskydd för läkemedel och växtskyddsmedel samt ett enhetligt tilläggsskydd inom EU, ett system för beviljande av tvångslicenser på EU-nivå och ett regelverk för standard­essen­tiella patent. Patentpaketet kompletterar det enhetliga patentsystemet och syftar enligt kommissionen till att göra det lättare för företag, särskilt små och medel­stora, att nyttja sina uppfinningar och använda sig av ny teknik samt till att öka EU:s konkurrenskraft och tekniska suveränitet. Förslagen syftar också till att göra regelverken mer effektiva, transparenta och framtidssäkra.

Förordning (EU) 2025/2645 om tvångslicensiering för krishantering antogs hösten 2025. Kommissionen drog tillbaka förslaget om standard­essentiella patent i februari 2025. Vidare pågår fortfarande förhandlingar om ett centra­li­se­rat förfarande och ett enhetligt tilläggsskydd för läkemedel och växt­skydds­medel inom EU.

Tidigare riksdagsbehandling

Motionsyrkanden med förslag om exempelvis stöd vid patentintrång och rättegångskostnader i patenträttsliga tvistemål behandlades av utskottet senast våren 2025 i betänkandet Ersättning till radio- och tv-företag vid privat­kopiering (bet. 2024/25:NU21). I betänkandet noterade utskottet att riksdagen våren 2022 riktat ett tillkännagivande till regeringen om kostnader i mål om patent (bet. 2021/22:NU22). Utskottet avstyrkte motionsyrkandena med hän­vis­ning till att det var regeringens ambition att se över frågan, men att arbetet hittills inte hade kunnat prioriteras. Företrädare för Socialdemokra­terna, Sverige­demokraterna och Vänsterpartiet framförde sin syn i olika reserva­tioner.

Utskottets ställningstagande

I en motion föreslås att regeringen ska öka användningen av patentinformation och utreda ett snabbspår för handläggning av patentansökningar inom grön teknik. Mot bakgrund av dessa yrkanden konstaterar utskottet att den nya patent­lagen började gälla den 1 januari 2025 och att reglerna för handläggning av en patentansökan därmed nyligen har förtydligats för att möjlig­göra en effek­tiv handläggning och underlätta förståelsen för patentprocessen. Utskottet kan vidare notera att PRV och Vinnova i februari i år fick i uppdrag att göra kunskapshöjande insatser för att stärka den strategiska hanteringen av immateriella tillgångar och rättigheter. Ett av målen för insatserna är att öka användningen av just patentinformation hos relevanta aktörer i inno­va­tions­systemet för att bidra till en effektiv användning av forsknings­resurser.

När det sedan gäller förslagen i motioner som rör olika insatser för att stödja företag och uppfinnare vid patentintrång vill utskottet påminna om det tillkännagivande som riksdagen riktade till regeringen våren 2022 om kost­na­der i mål om patent (bet. 2021/22:NU22). Enligt tillkännagivandet bör reger­ingen se över handläggningstider och kostnader i civilrättsliga mål om patent med inrikt­­ningen att dessa ska hållas nere. Därtill anförde utskottet att en sådan över­syn bör beakta olika typer av lösningar såsom en försäkring med statlig garanti och ett tak för hur mycket en part i en tvist kan bli skyldig för mot­part­ens rättegångskostnader. Utskottet noterar att det är regeringens ambition att se över frågan men att arbetet hittills inte har kunnat prioriteras.

Utskottet ser mot denna bakgrund inget skäl för riksdagen att rikta ett nytt till­kännagivande till regeringen i enlighet med motionärernas önskemål.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Reservationer

Ställningstagande

Jag anser att riksdagen bör avslå regeringens förslag. I proposi­tionen föreslår regeringen att systemet med privatkopierings­ersättning ska reformeras och moder­niseras. Jag vill inledningsvis framhålla att upphovs­rätten är en central del av äganderätten och en förutsättning för ett lev­ande kulturliv och en inno­vativ ekonomi. Samtidigt delar jag regeringens grund­lägg­ande problem­bild att dagens system med privatkopierings­ersätt­ning är för­åldrat och inte anpassat till den tekniska utveckling som skett sedan systemet senast sågs över. Jag menar dock att regeringens slutsats om att för­söka reparera ett system med grund­läggande brister är fel väg att gå. Systemet är inte heller ett ändamåls­enligt verktyg mot bakgrund av den utveckling som skett inom digitalisering och AI.

I anslutning till det anförda vill jag även framhålla behovet av ett system som säkerställer att upphovsrättsinnehavare får skälig ersättning från de platt­formar och tjänster där deras verk konsumeras, vilket jag återkommer till i detta betänkande.

Med hänvisning till det anförda avstyrker jag därmed regeringens propo­sition.

 

Ställningstagande

Jag har i det föregående ställt mig bakom regeringens förslag och är positiv till stora delar av propositionen. Det har sedan reglerna senast sågs över skett en stor teknisk utveckling på området, och det är därför nödvändigt att anpassa regel­verket till hur människor i dag tar till sig upphovsrätts­skyddat material såsom böcker, musik och film.

Samtidigt finns det delar i regeringens förslag som behöver revideras. Jag anser att framställare av fotografiska bilder även fortsättningsvis bör omfattas av ersättningsmodellen. Jag delar även uppfattningen som remissinstanserna framhåller, att analysen av konsekvenserna av att ta bort fotografiska bilder är bristfällig. Eftersom regeringens syfte är att säkerställa en likvärdig rätt till rimlig kompensation för rättighetshavarna känns en sådan exkludering från systemet med privatkopieringsersättning som fel väg att gå. Jag menar också att argumentet om att en fotografisk bild inte omfattas av EU-bestämmelser inte omöjliggör att dessa kan omfattas av den svenska regleringen. Det är således min uppfattning att även rättighetshavare till en fotografisk bild ska omfattas av ersättningsordningen.

När det gäller taken för ersättningen delar jag remissinstansernas syn­punkter om att regeringens förslag riskerar att möjliggöra endast sänkningar av ersätt­ningen och inte höjningar. Detta kan få stora konsekvenser för rättig­hets­havare över tid och behöver därför justeras. Samtidigt är konsument­perspektivet centralt och det är viktigt att bevaka att ny teknologi är tillgänglig för en stor del av befolkningen. Jag anser således att mer välavvägda taknivåer för ersätt­ningen bör vara enligt följande: anordningar för lagring bör ha en taknivå på 50 kronor, anordningar för lagring där även annan användning kan ske bör ha en taknivå på 125 kronor och anordningar för exemplar­fram­ställ­ning bör ha ett tak på 125 kronor.

Genom propositionen införs också möjligheter att utse en medlare. Jag har ställt mig bakom förslaget och menar att det är lämpligt. Samtidigt ställer jag mig frågande till att i detta fall frångå de principer om ersättning som finns i andra medlingsförfaranden, dvs. att den part som ansöker om medling också är den som ska stå för kostnaden om inte annat är överenskommet. Jag anser att ersättning till medlaren ska betalas av den part som har ansökt om med­lingen eller, om flera parter har ansökt om medlingen, av dessa parter med lika delar.

Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Systemet med privatkopieringsersättning skapades under en tid när privat­personers kopiering av musik från radio till kassettband utgjorde ett reellt inkomstbortfall för upphovsrättsinnehavare. Den tekniska utvecklingen har sedan dess i grunden förändrat hur privatpersoner konsumerar kultur. I dag domi­­nerar legala strömningstjänster, där rättighetshavare ersätts genom licens­­avtal. Majoriteten av lagringsutrymmet på moderna enheter används inte för privat­kopiering av upphovsrättsskyddat material utan för operativ­system, pro­gramvara, egna fotografier och dokument. Att basera en avgift på total lag­rings­kapacitet framstår därför som både ologiskt och orättvist.

Jag menar att privatkopieringsersättningen har kommit att fungera som en extraskatt på den tekniska utrustning som är nödvändig för både privat­per­soner och företag. Privatkopieringsersättningen gör produkter dyrare för svenska kon­sumenter och företag, vilket i förlängningen hämmar både innovation och digital utveck­ling. Vidare snedvrider ersättningen konkurren­sen, eftersom svenska handlare behöver beakta ersättningen i sin prissätt­ning, samtidigt som konsumenter kan köpa motsvarande produkter från utländska e-handlare utan motsvarande kostnadspåslag.

Därtill står upphovsrätten i dag inför helt nya och betydligt mer komplexa utmaningar genom utvecklingen av AI. Exempelvis tränas generativa AI-modeller på enorma mängder upphovsrätts­skyddat material, ofta utan sam­tycke eller ersättning till de ursprungliga skaparna. Detta väcker grund­lägg­ande frågor om värdeskapande, ersättning och skyddet för kreativa yrken. Jag menar att reger­ingen borde fokusera på att inom EU och nationellt utveckla en modern och hållbar lagstiftning som hanterar de verkliga utmaningar som upp­hovsrätten ställs inför med anledning av AI. Det handlar t.ex. om att säkerställa transparens i tränings­data och att skapa fungerande licensmodeller som garan­terar att kreatörer får betalt när deras verk används för att bygga kommersiella AI-tjänster.

Jag anser således att systemet med privatkopieringsersättning är föråldrat. Samtidigt är det centralt att rättighetshavare får en skälig ersättning. Ersättning bör i stället komma från de plattformar och tjänster där verken faktiskt konsu­m­eras. En modern upphovsrätts­lag­stift­ning måste fokusera på var värdet skapas och konsumeras. Det är därför min uppfattning att reger­ingen bör avskaffa systemet med privat­kopie­rings­ersätt­ning och återkomma med ett för­slag som på ett transparent och rättvist sätt säkerställer att upphovs­rätts­­inne­havare får skälig ersättning direkt från de plattformar och tjänster där deras verk konsumeras.

Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Vi menar att kunskapen om immaterialrätt som strategisk tillgång behöver öka, särskilt bland små och medelstora företag samt inom universitet och hög­skolor. Mindre innovatörer saknar ofta grundläggande kunskap om hur och när innovationer bör skyddas. Även offentlig upphandling behöver präglas av högre kunskap om hantering av immateriella tillgångar. Mot denna bakgrund menar vi att regeringen bör se över förutsättningarna för att inrätta ett natio­nellt kompetenscentrum för immaterialrätt. Syftet med ett sådant centrum skulle vara att fungera som en kunskapshubb som inte bara höjer kvaliteten på forsk­ningsinsatser utan även bidrar till att stärka kompetensen i hela samhället i stort.

Vidare behöver arbetet mot intrång i immateriella rättigheter stärkas. För att möta det växande problemet med intrång i immateriella rättigheter behöver mer göras, både nationellt och inom EU. Det gäller oavsett om det handlar om exempel­vis illegal ip-tv, varumärkesförfalskning eller piratkopiering av film och dataspel. Alla former av intrång i immateriella rättigheter är stöld. Även om varje enskilt intrång kan framstå som harmlöst, handlar det sammantaget om miljardbelopp som omsätts illegalt och som finansierar organiserad krimi­nell verksamhet. Konsekvenserna är uteblivna skatteintäkter, förlorade sven­ska arbetstillfällen och företag samt kulturskapare som tvingas att lägga ned sin verksamhet. Vi är stolta över de straffskärpningar som den tidigare reger­ingen genomförde när det gäller de allvarligaste fallen av immaterial­rätts­intrång. Ett viktigt nästa steg är att göra det enklare att stoppa illegala tjänster, stärka informationsinsatserna och öka medvetenheten om konse­kvens­erna av intrången.

Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Det svenska näringslivet tillhör de mest forsknings- och utvecklingsintensiva i världen och Sverige är ett av de länder i världen som har flest patent per capita. Samtidigt är Sverige inte lika framgångsrikt när det gäller att kom­mer­si­­alisera patent och innovativa produkter eller att få till stånd investeringar i dessa. Förbättrad kommers­ialisering skulle innebära att en större del av värdet som skapas genom innova­tioner behålls i Sverige. Därför behöver villkoren för forskning, utveckling, demonstration, uppskalning och kommersialisering förbättras.

Jag menar att samverkan mellan universitet och högskolor och näringsliv behöver stärkas för att fler idéer ska kunna utvecklas till nya innovationer, företag och jobb. De samlade forskningsanslagen behöver öka genom en över­ens­kommelse mellan näringslivet och det offentliga. Vidare behöver forsk­nings­instituten och inkubatorerna stärkas, eftersom de har en viktig roll i att knyta samman det offentliga och näringslivet, vilket är viktigt för att nå fram­gångar i innovationsprocessen och för framgångsrik kommersialisering. Möj­lig­heten att skydda innovationer genom patent är viktig för framväxten av nya före­tag, affärsidéer och jobb. I förlängningen är det avgörande för Sveriges kon­kurrenskraft. Bland annat menar jag att information om hur man söker patent för nya idéer måste finnas enkelt tillgänglig också för små företag och nya innovatörer som inte har de förkunskaper som behövs för att finna sig till rätta i myndighetsfloran. Hur detta ska organiseras bör utredas, och för att åstad­­komma ett sammanhållet och välfungerande innovationssystem bör en sådan utred­ning utmynna i en svensk immaterialrättsstrategi.

Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Utvecklingen inom AI och digitalisering sker snabbt, medan det immaterial­rättsliga regelverket i viss mån släpar efter. Den nya tekniska verkligheten innebär att befintliga utmaningar kopplade till de immateriella rättigheterna förstärks. Vi menar att en fungerande upphovsrätt är avgörande för ett dyna­miskt kulturliv, fler svenska jobb och en starkare svensk export. För att möta den snabba utvecklingen inom AI och digitalisering behövs ett välfungerande regel­verk även på den digitala marknaden. Vi anser därför att det är viktigt att regelverket moderniseras och harmoniseras så att det kan hålla jämna steg med utvecklingen inom AI.

Mot denna bakgrund kan vi konstatera att den kulturella och kreativa sektorn, som är grundläggande för svensk ekonomi och svenskt kulturliv, står inför betydande utmaningar. Det behöver därför säkerställas att rättighets­ha­vares möjlig­heter att utöva sina rättigheter inte urholkas. Vi förordar därför att reger­­ingen noga följer utvecklingen inom upphovsrättsområdet, upprätt­håller en dialog med branschen och vidtar nödvändiga åtgärder.

Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.

 

 

Ställningstagande

AI har utvecklats snabbt de senaste åren. En mångfald av nya webbtjänster har tillkommit som tillgängliggör AI-tekniken för var och en. Detta har redan inneburit och kommer att innebära betydande förändringar och utmaningar, inte minst för kultursektorn. Förutom frågor om kulturens värde och funktion, konstnärlig kvalitet, etik och autenticitet är upphovsrätts­lag­stift­ningen helt central. AI tränas i dag på stora mängder befintligt material och det är svårt för upp­hovsrättsinnehavare att hävda sina rättigheter till materialet. Det handlar alltså om författare, bildkonstnärer, kompositörer, musiker, skåde­spelare och film­skapare vars verk och prestationer utnyttjas utan att de gett sitt medgiv­ande och utan att de ekonomiska värden som skapas av de AI-genererade verken tillfaller upphovsrättsinnehavarna.

Kultursektorn har anpassat sig till teknisk utveckling förr och kan göra det igen, men politiken behöver stödja sektorn mer under denna förändring. Vi anser att det är nödvändigt att uppmärksamma och skydda det fundamentala värdet av det mänskliga skapandet och säkra förutsättningarna för bild­konst­närer, författare, musiker, skådespelare och filmskapare i Sverige och världen över. AI innebär många möjligheter, men utmaningarna måste tas på allvar. Sverige har inte råd att vänta och se, utan bör med utgångspunkt i upphovs­rätten och värnandet av det kulturella skapandet vara aktivt i att söka lösningar i en ny tid. Det behövs lagstiftning både nationellt och interna­tio­nellt för att säkra upphovsmakarnas rättigheter, och här var AI-förordningen ett steg i rätt riktning. Staten behöver också ta ett tydligare ansvar för att skydda upp­hovs­personers och utövande konstnärers rättigheter. De kulturella och kreativa branscherna bör involveras i detta arbete för att säkra upphovsrätts­pers­pektivet i AI-arbetet. Mot denna bakgrund anser vi att regeringen bör stärka upphovs­makares rättigheter i rela­tion till AI-utveck­lingen och ta fram lagstiftning för att säkra upphovsmakares rättig­heter, natio­nellt och inter­nationellt.

Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Det är i dag tillåtet att fotografera, filma eller måla av byggnader eller konstverk som är permanent placerade i det offentliga rummet och att sedan publicera bilden fysiskt. Denna möjlighet, den s.k. panoramafriheten, är en inskränkning i upphovsrätten som tyvärr inte har anpassats till den tekniska utvecklingen eftersom den inte omfattar digitala avbildningar. Under våren 2024 presen­terade en statlig utredning betänkandet Inskränkningarna i upp­hovs­­rätten (SOU 2024:4), där utredningen lämnar förslag om att modernisera upphovsrätten, bl.a. panorama­friheten. Jag menar att regeringen bör ta för­slagen från utredningen vidare och på så sätt möjliggöra att dela bilder på offent­lig konst online utan restriktioner.

Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Patenträtten är grundläggande för att företag och andra ska våga och vilja investera i forskning och innovation. Genom ett fungerande patenträttsligt skydd ges företag och forskare förutsättningar att exploatera och kommers­i­a­li­sera sina innovationer både nationellt och internationellt, vilket skapar till­växt och nya jobb. Patenträtten spelar vidare en viktig roll i industrins gröna omställ­­ning eftersom den skapar förutsättningar för att utveckla klimatsmarta tjänster och grön teknik. Vi kan konstatera att flera länder har initierat olika pro­gram för snabbare handläggning och beslut när det gäller patent­an­sök­ningar inom grön teknik. Vi menar att regeringen bör utreda förutsättningarna för hur ett sådant snabbspår för grön teknik skulle kunna utformas i Sverige.

Vidare är vi av uppfattningen att Sverige behöver börja använda patent­in­for­mation på ett mer systematiskt och strategiskt sätt för att öka utväxlingen av inno­vationssatsningar. På så sätt kan man undvika dubbelforskning, påskynda utvecklingen av nödvändiga innovationer och analysera utveck­lings­­tendenser runt om i världen. Vidare kan man genom att använda patent­in­for­mation i forskning och beslutsfattande avgöra var Sverige har störst möjlig­het att konkurrera och bidra med nya klimatsmarta lösningar. Forsk­nings­medel kan på så vis riktas till de områden där de gör störst nytta.

Därtill har små och medelstora företag samt enskilda forskare begränsade möj­ligheter att försvara sina patent i domstol till följd av höga process­kost­nader, vilket begränsar deras möjligheter att exploatera och kommersi­a­li­sera sina innovationer. Vi anser därför att regeringen bör utreda förutsätt­ning­arna för en frivillig privat försäkring mot patentintrång. En sådan försäkring skulle sannolikt fungera avskräckande för potentiella patentintrång samt öka intresset för patentering bland små och medelstora företag.

Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.

 

 

Särskilda yttranden

Vi har i det föregående ställt oss bakom utskottets ställningstagande. I detta särskilda yttrande vill vi dock tydliggöra vår uppfattning när det gäller regeringens förslag till privatkopieringsersättning.

Vi anser att det är viktigt att säkerställa att upphovsmän och andra rättig­hets­havare får en rimlig kompensa­tion för privatkopiering, samtidigt som kost­naderna för konsumenter hålls på en rimlig nivå. I motion 2025/26:4007 (SD) anförde företrädare för Sverigedemokraterna att regeringen borde avvakta med att överlämna propositionen till riksdagen till dess att EU-dom­stolen avgjort frågan om huruvida offlinekopior inom strömningstjänster ska omfattas av undantaget för privatkopiering. Denna uppfattning delades av flera remiss­in­stanser. Under beredningen av ärendet har EU-domstolen meddelat sitt avgör­ande. Dom­­stolen konstaterar att offlinekopior inom strömningsjänster inte ska betrak­tas som privatkopiering. Mot denna bakgrund har vi valt att inte fullfölja det förslag som framfördes i motionen.

Samtidigt vill vi framhålla att behovet av en moderniserad privat­ko­pi­e­rings­ersättning kvarstår, vilket vi återkommer till i avsnittet Övrigt om privat­kopieringsersättning i betänkandet.

 

Vi har i det föregående ställt oss bakom utskottets ställningstagande. I detta särskilda yttrande vill vi dock tydliggöra vår syn på privatkopierings­er­sätt­ningen och det fortsatta reformbehovet på området.

Vi delar regeringens bedömning att systemet med privatkopierings­ersätt­ning behöver moderniseras i takt med förändrade konsumtionsmönster. I dag sker en stor del av konsumenternas mediekonsumtion genom licensierade ström­ningstjänster, där rättighetshavare redan får ersättning genom licens­­avtal. EU-domstolens klargörande att offlinekopior inom sådana tjänster inte utgör privatkopiering aktualiserar frågor om hur privatkopierings­er­sätt­ningen bör utformas framöver för att även fortsättningsvis vara väl avvägd och ända­­målsenlig på en digital mediemarknad.

Det är viktigt att svenska regler anpassas till den tekniska utvecklingen och inom EU-rättens ramar. Vi ser därför ett fortsatt behov av att följa utveck­lingen på området för att säkerställa att svenska regler inte leder till dubbel ersättning eller onödiga kostnader för konsumenter och företag. Vid behov kan det även vara nödvändigt att överväga hur privatkopierings­er­sätt­ningen kan anpassas till förändrade konsumtionsmönster och den digitala utvecklingen, så att ersättningssystemet är proportionerligt, rättssäkert och förutsebart för såväl konsumenter som företag och kreatörer.

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag