En riksdagsledamot undrar om civilministern ser problem med att myndigheter och statligt finansierade organisationer ägnar sig åt åsiktsbildning och aktivism, och om ministern i så fall tänker agera mot detta.
Inget beslut – Det är en interpellation, vilket innebär en fråga från en riksdagsledamot till en minister som ministern ska svara på muntligt i riksdagen.
Civilministern kommer att svara på riksdagsledamotens frågor. Interpellationen leder inte till något direkt beslut i riksdagen, men svaret kan påverka debatten och framtida arbete i frågan.
<p>Fru talman! Josef Fransson har frågat mig om jag håller med om problembilden när det gäller opinionsbildning och aktivism inom myndigheter och om jag i så fall är beredd att initiera ett arbete med att förhindra att statliga myndigheter bedriver opinionsbildande verksamhet och aktivism.</p><p>En god förvaltningskultur handlar i grunden om att säkerställa att den offentliga förvaltningen är välfungerande och vilar på grundläggande demokratiska principer. För att upprätthålla ett högt förtroende för den offentliga förvaltningen måste anställda i offentlig förvaltning agera i enlighet med de lagar och principer som styr förvaltningen. Det gäller också i hanteringen av ärenden som rör beslut om stöd till civilsamhället.</p><p>Den statliga värdegrunden fungerar som vägledning för hur myndigheterna hanterar frågor om saklighet och opartiskhet i sin verksamhet. Det är viktigt att myndigheterna arbetar löpande för att säkerställa en god förvaltningskultur som inkluderar hela verksamheten och alla anställda. För att stödja myndigheterna i detta arbete har Statskontoret i uppgift att främja arbetet för en god förvaltningskultur och arbeta mot korruption i staten. Man tillhandahåller stöd av olika slag, inklusive webbutbildningar.</p><p>Vidare har regeringen nyligen beslutat om propositionen <em>Ett utökat straffrättsligt tjänstemannaansvar</em>. I propositionen föreslås att en ny brottsrubricering, missbruk av offentlig ställning, införs i brottsbalken. Regeringen ser därmed till att det finns ett utvidgat straffansvar för olika typer av missbruk av offentlig ställning som inte är begränsat till åtgärder som vidtas vid myndighetsutövning.</p><p>Enligt myndighetsförordningen ska myndigheter tillhandahålla information om myndighetens verksamhet. Det är viktigt att myndigheternas informations- och kommunikationsverksamhet följs upp och regelbundet omprövas. Regeringen följer därför löpande hur myndigheterna prövar behovet av informations- och kommunikationsinsatser och har gett 31 myndigheter i uppdrag att redovisa kostnaderna för denna verksamhet samt hur verksamheten har bidragit till myndigheternas förmåga att uppfylla sina kärnuppgifter. Det är särskilt viktigt att myndigheterna är transparenta med kostnader och resultat när det gäller informations- och kommunikationsinsatser.</p><p>I augusti 2023 gav regeringen Statskontoret i uppdrag att kartlägga och analysera informations- och kommunikationsverksamhet som förvaltningsmyndigheter under regeringen riktar mot allmänheten. Statskontorets granskning visar att myndigheterna är väl medvetna om de krav som ställs på informations- och kommunikationsverksamheten. Enligt granskningen finns det enstaka exempel på myndigheter som har brustit när det gäller saklighet och opartiskhet i sin information och kommunikation till allmänheten.</p><p>Av regeringsformen framgår att det vid beslut om statliga anställningar endast ska fästas avseende vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet. Huruvida regeringen lever upp till denna bestämmelse i sitt utövande av utnämningsmakten har vid flera tillfällen granskats av konstitutionsutskottet. Jag kan konstatera att andelen utnämnda myndighetschefer i Sverige med politisk bakgrund har varierat över tid men har legat mer eller mindre konstant sedan regeringsskiftet 2006.</p><p>KU har också uttryckt att politisk bakgrund inte ska vara diskvalificerande vid en tillsättning så länge endast sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet beaktas vid tillsättningen. Politisk erfarenhet kan vara en saklig grund att fästa avseende vid, och den får då värderas tillsammans med andra erfarenheter. Det är i sådana fall inte relevant vilket politiskt parti personen har en bakgrund i, utan det handlar då om det faktum att han eller hon har utfört uppgifter i en politisk och offentlig miljö på ett sådant sätt att det är meriterande för den tjänst som ska tillsättas.</p>
<p>Fru talman! Jag tackar civilminister Erik Slottner för svaret på min interpellation.</p><p>Jag har frågat civilministern om han håller med om att vi i Sverige har problem med att det såväl inom statens myndigheter som inom andra samhällsinstitutioner bedrivs opinionsbildning och aktivism och om ministern i så fall är beredd att initiera ett arbete mot detta. Ministern nämnde i sitt svar att vi har återinfört tjänstemannaansvaret. Det är mycket bra, även om vi säkert kommer att få anledning att återkomma med justeringar av lagstiftningen när vi ser utfallet.</p><p>Jag upplever att vänstern har lyckats sätta en kultur inom många myndigheter så att det även efter ett regeringsskifte, som efter förra valet, finns myndigheter som obstruerar den nya regeringens reformarbete. Jag kan nämna ett alldeles färskt exempel på detta. Migrationsverket tycks ha beordrat in personal på helgövertid för att klubba igenom så många medborgarskapsärenden som möjligt innan de nya reglerna för medborgarskap träder i kraft den 6 juni. Det kommer nog att finnas anledning att följa upp detta.</p><p>Fru talman! Min interpellation handlar primärt om det som jag brukar kalla institutionaliserad korruption, där politiska partier, nästan alltid Socialdemokraterna, kan använda staten och dess offentliga resurser till gagn för det egna partiet.</p><p>Genom regeringens närapå oinskränkta utnämningsmakt har Socialdemokraterna genom åren ogenerat placerat ut personer som är lojala med partiet som generaldirektörer på större myndigheter och statliga bolag som är av vikt för partiet.</p><p>Inte minst myndigheterna kan sedermera användas för att slussa pengar till diverse civilsamhällesorganisationer som man på ett eller annat sätt tycker gagnar det socialdemokratiska partiet.</p><p>Ett tydligt sådant exempel var när man placerade ut den före detta partisekreteraren Carin Jämtin som generaldirektör på Sida, där hon till och med i strid med instruktioner från den nytillträdda regeringen skrev långa miljardkontrakt med bland annat en Sanknuten organisation som heter Forum Civ. Exemplen är dock många fler, och jag upplever att man lägger ut opinionsbildning på entreprenad genom att gödsla pengar på organisationer som driver frågor som man tycker om.</p><p>Om vi ska se på myndigheter som sådana finns det en som jag tycker att det är märkligt att den över huvud taget finns, för den sysslar i princip med opinionsbildning, och det är Jämställdhetsmyndigheten. För mig är det obegripligt att en högerregering inte genast avvecklar den. Jag tror att både jag och ministern vurmar för jämställdhet mellan könen – det är inte där som problemet ligger. Men jag vågar nog påstå att både jag och ministern har en något annorlunda syn på jämställdhet än den som jag menar råder innanför den nämnda myndighetens fyra väggar.</p><p>Fru talman! Jag vill fråga: Kan civilminister Erik Slottner tänka sig att ta sig an arbetet för att stävja maktmissbruk och institutionaliserad korruption, som jag beskriver det, inom de svenska myndigheterna? Ett par lågt hängande frukter torde vara att myndigheterna inte ska tillåtas syssla med just politisk opinionsbildning och att de heller inte ska få slussa pengar till civilsamhällesorganisationer som driver politisk opinionsbildning.</p><p>Det finns mycket att diskutera kring de här frågorna, men nu rinner tiden ut.</p>
<p>Fru talman! Ordet aktivism är såklart ett subjektivt begrepp. Det ligger lite i betraktarens öga vad man lägger in i det och när man själv tycker att aktivism uppstår eller inte. Jag kan naturligtvis inte garantera att det – när det rör sig om en kvarts miljon statligt anställ…
<p>Fru talman! Tack för svaret, civilminister Erik Slottner!</p><p>I Sverige har vi, som sagt, något som jag brukar benämna institutionaliserad korruption. Det är ett system där politiska partier, i synnerhet Socialdemokraterna, kan använda statens och det offentligas resurser ti…
<p>Fru talman! Det är lite svårt att sätta fingret på detta. Det Josef Fransson säger, ja, det kan ju förekomma. Det är inte så att jag står här och säger att vi inte har några som helst problem med detta.</p><p>Jag vill ändå säga att man måste skilja på saker. Det blandas ihop e…
<p>Fru talman! Tack för svaret, civilminister Erik Slottner!</p><p>Jag är fullt medveten om att jag i mitt förra inlägg blandade in lite ur andra ministrars portföljer. Tyvärr har det ju visat sig att det inte fanns någon minister som hade ansvar för samtliga av Socialdemokratern…
<p>Fru talman! Myndigheternas främsta uppdrag är absolut inte att opinionsbilda. Det ska undvikas så länge det inte finns ett tydligt opinionsbildande uppdrag i instruktionen, vilket möjligtvis kan finnas i någon myndighet. Levande historia har ett sådant uppdrag, och det tycker …
Interpellation 2025/26:459 Opinionsbildning och aktivism inom myndigheter av Josef Fransson (SD) till Civilminister Erik Slottner (KD) Svensk vänster, med Socialdemokraterna i spetsen, har riggat statsapparaten på ett sådant sätt att man i såväl regeringsställning som opposition kan använda en låg rad institutioner till opinionsbildande verksamhet för att gynna sig själva. När högersidan väl lycka
av Josef Fransson (SD)
till Civilminister Erik Slottner (KD)
Svensk vänster, med Socialdemokraterna i spetsen, har riggat statsapparaten på ett sådant sätt att man i såväl regeringsställning som opposition kan använda en låg rad institutioner till opinionsbildande verksamhet för att gynna sig själva. När högersidan väl lyckas vinna makten kan man utifrån samma riggade system utöva stort inflytande i opposition, inte minst genom att försvåra och fördröja reformarbetet. Jag betraktar detta som korruption – institutionaliserad sådan.
Nu har den icke-socialistiska sidan i svensk politik regerat Sverige i nästan fyra år, men likväl har regeringen gjort väldigt lite för att bryta ned detta odemokratiska system av statsfinansierade kommandohöjder till gagn för svensk vänster.
Jag har i olika sammanhang lyft problematiken kring denna institutionaliserade korruption. Missbruk med utnämningsmakt menar jag till exempel att man bör möta med att flytta utnämningsmakten till riksdagen. Detta skulle öppna för en genomlysning av respektive nominering före själva utnämnandet och höja kostnaden för att missbruka utnämningsmakten på ett otillbörligt sätt, till exempel som förhandlingsvaluta eller efter partibok.
Vi behöver komma till rätta med myndighetsaktivismen. Ingen myndighet ska enligt min uppfattning syssla med opinionsbildning annat än i mycket särskilda fall, till exempel till förmån för våra grundlagar. Valmanskåren kan bara välja och avsätta politiker; därför menar jag att det är en viktig princip att politiken är beställare och myndigheter är utförare. I dag menar jag att det råder vilda västern i detta avseende där tjänstemän på olika nivåer i våra myndigheter agerar utifrån personliga politiska uppfattningar och preferenser. Av denna anledning menar jag att det är av stor vikt att det från staten finns klara riktlinjer gentemot myndighetsaktivism samt att missbruk beivras. Inte heller statliga bolag bör få bedriva opinionsbildning gentemot medborgarna vad gäller politiska frågor, vilket återkommande är fallet.
Jag har också problematiserat Sveriges så kallade civilsamhälle som kommit att bli en viktig kommandohöjd för svensk vänster och där man gödslar statsstöd över organisationer som man har mer eller mindre kontroll över eller som driver frågor som faller en i smaken. Ett starkt civilsamhälle är en grundpelare i det goda samhället. Idén bygger dock på dess oberoende från staten, så när en idédriven organisation som i större eller mindre omfattning sysslar med politisk opinionsbildning emottar statsstöd kan man inte längre med intellektuell hederlighet hävda just oberoende. Opinionsbildande civilsamhällesorganisationer bör inte få statsstöd alls.
Utifrån ovanstående resonemang skulle jag vilja fråga civilminister Erik Slottner:
Delar ministern problembilden ovan, och är ministern i så fall beredd att initiera ett arbete med att förhindra att statliga myndigheter bedriver opinionsbildande verksamhet och aktivism?