Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd

Socialförsäkringsutskottets betänkande 2025/26:SfU36

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i utlänningslagen.

Lagändringarna innebär att en utlännings vandel (levnadssätt) i ökad utsträckning ska kunna beaktas vid prövningen av beviljande och återkallelse av uppehållstillstånd. Lagändringarna innebär utöver detta också bl.a. att det ska gå att återkalla uppehållstillstånd i fler fall än i dag. Den nya regleringen som utskottet tillstyrker syftar dels till att skapa större möjligheter att kunna avlägsna utlänningar ur landet på grund av bristande vandel, dels till att på ett övergripande plan åstadkomma skärpta regler för uppehållstillstånd.

Lagändringarna föreslås i huvudsak träda i kraft den 13 juli 2026.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.

I betänkandet finns sex reservationer (S, V, C, MP).

Utskottet föreslår att ärendet avgörs trots att betänkandet har varit tillgängligt kortare tid än två vardagar före den dag då det behandlas.

Behandlade förslag

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1. Regeringens lagförslag, punkt 1 (V, MP)

2. Begreppet vandel, punkt 2 (S, C)

3. Vandelsprövningen, punkt 3 (S)

4. Vandelsprövningen, punkt 3 (C)

5. Återkallelse med anledning av icke-brottsligt beteende eller mindre förseelser, punkt 4 (C)

6. Uppföljning och översyn, punkt 6 (S, V, MP)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2025/26:264 Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd och 15 yrkanden i följdmotioner. I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om propositionen.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut och förslagen i motionerna finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Utskottets överväganden

Propositionen

Krav på vandel för uppehållstillstånd

I propositionen föreslås att en utlännings vandel i ökad utsträckning ska kunna beaktas vid prövningen av beviljande och återkallelse av uppehållstillstånd. Regeringen framhåller att den begränsade möjlighet som det enligt dagens regler finns att beakta också annan misskötsamhet än brottslighet inte framstår som befogad och menar att det inte bör krävas att en utlänning har gjort sig skyldig till brott för att annan bristande vandel särskilt ska beaktas. Regeringen föreslår därför att de omständigheter som ska beaktas vid prövningen av beviljande och återkallelse av uppehållstillstånd ska vara om utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning eller säkerhet, har dömts för brott eller i övrigt brustit i sin vandel. Endast sådana uppehållstillstånd som inte grundar sig på EU-rätten eller andra internationella förpliktelser föreslås omfattas. Det huvudsakliga syftet med ändringen är att skapa större möjligheter att kunna avlägsna utlänningar ur landet på grund av brister i deras vandel.

Regeringen anser att uttrycket vandel bör användas för att tydliggöra att den vandelsprövning som nu ska göras är av ett annat slag än tidigare. Regeringen anser inte heller att någon särskild definition av begreppet är lämplig.

Vandelsprövningen

En förutsättning för ett utvidgat vandelskrav är att prövningen kan ske på ett tillräckligt rättssäkert och förutsebart sätt. Regeringen framhåller därför att det är angeläget att tydliggöra vilka omständigheter som ska beaktas vid vandels­prövningen, vad de innebär, vilken vikt de ska ges och hur de i olika situationer ska vägas mot andra intressen. Utgångspunkten är att det är de förhållanden och omständigheter som redogörs för i propositionen som ska ligga till grund för bedömningen av om en utlänning brister i sin vandel. Dessa omständigheter utgör alltså inte enbart några exempel av många på vad som kan utgöra bristande vandel. Samtidigt utesluts inte att helt andra liknande omständigheter kan beaktas. Det kommer alltså att vara nödvändigt att vandelsprövningen görs mot bakgrund av den ledning regeringen ger i förarbetena. Några av de kategorier av brister som särskilt redovisas i propositionen är bristande regelefterlevnad, obetalda skulder och oärlig försörjning. Regeringen tydliggör även bl.a. att det enbart är straffbara yttranden som ska kunna läggas till grund för bedömningen att en utlänning brister i sin vandel.

I propositionen anges vidare att vandelsprövningen ska utgå från en helhetsbedömning av såväl det hot mot allmän ordning eller säkerhet som utlänningen eventuellt utgör, som brottslighet och övriga vandelsbrister. Skälen för att neka eller återkalla ett uppehållstillstånd ska vägas mot utlänningens anknytning till Sverige. Ju starkare en utlännings anknytning till Sverige är, desto allvarligare vandelsbrister kommer att krävas för att det ska vara proportionerligt att neka eller återkalla ett uppehållstillstånd. Vid den bedömningen måste det också beaktas hur långt tillbaka i tiden som en vandelsbrist ligger. Har det gått många år sedan utlänningen brast i sin vandel ska bristen tillmätas mindre betydelse än om det skedde nyligen. Den tyngd som vandelsbristerna ska ha för att uppehållstillstånd bör nekas eller återkallas ska alltså fortsatt vara beroende av en bedömning i det enskilda fallet.

Återkallelse av uppehållstillstånd i andra fall m.m.

Regeringen föreslår även att uppehållstillstånd ska kunna återkallas av andra skäl än i dag, t.ex. när någon annan än utlänningen medvetet har lämnat oriktiga uppgifter eller medvetet har förtigit omständigheter som varit av betydelse för att få uppehållstillstånd eller när förutsättningarna eller kraven för att bevilja ett uppehållstillstånd inte längre är uppfyllda. Därutöver föreslår regeringen bl.a. att möjligheterna att avvisa utlänningar ska förstärkas med hänvisning till bristande vandel och brottslighet. Det övergripande syftet är att åstadkomma skärpta regler för uppehållstillstånd.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 13 juli 2026. Den nya bestämmelsen i 7 kap. 3 d § föreslås dock träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Regeringen föreslår även vissa övergångsbestämmelser, bl.a. när det gäller att återkallelse inte kan ske med stöd av de nya bestämmelserna om de omständigheter som ligger till grund för vandelsprövningen uteslutande hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Det finns däremot inget hinder mot att i en efterföljande vandelsprövning, till följd av att en utlänning brustit i sin vandel efter ikraftträdandet, även väga in brottslighet och annan bristande vandel som ligger i tiden före ikraftträdandet i bedömningen.

Redovisning av tillkännagivande

Riksdagen har tidigare tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om en analys av hur direktåtkomst för Migrationsverket förhåller sig till dataskyddsförordningen (bet. 2020/21:SfU8 punkt 1, rskr. 2020/21:49). I det uppdrag som ligger till grund för utredningsbetänkandet Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd (SOU 2025:33) ingick bl.a. att analysera och föreslå hur Migrationsverket kunde få ökad tillgång till relevanta uppgifter om utlänningar i syfte att möjliggöra fler beslut om att neka och återkalla uppehållstillstånd samt fler beslut om avvisning, genom direktåtkomst (dir. 2023:158). Frågan om hur direktåtkomst för Migrationsverket generellt förhåller sig till dataskyddsförordningen skiljer sig inte från direktåtkomst för andra myndigheter och regeringen har tillsatt ett flertal utredningar i syfte att utreda hur myndigheter ska få tillgång till nödvändig information. Regeringen bedömer att det genom de analyser som redan har gjorts i flera av de utredningar som regeringen har tillsatt inte finns behov av att därutöver göra en separat analys av hur direktåtkomst för just Migrationsverket förhåller sig till dataskyddsförordningen. Regeringen anser därmed att tillkännagivandet är tillgodosett och slutbehandlat.

Motionerna

Regeringens lagförslag

I kommittémotion 2025/26:4149 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkar motionärerna på att riksdagen ska avslå propositionen. Förslag om att avslå propositionen finns även i kommittémotion 2025/26:4175 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 1 och i motion 2025/26:4168 av Malcolm Momodou Jallow m.fl. (-) yrkande 1.

Begreppet vandel

I kommittémotion 2025/26:4154 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om en enhetlig begreppsanvändning i migrationslag­stiftningen när det gäller skötsamt och hederligt levnadssätt. I kommittémotion 2025/26:4161 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkande 2 föreslås på liknande sätt ett tillkännagivande om att begreppet vandel bör ersättas med begreppet skötsamt och hederligt levnadssätt.

Vandelsprövningen

I kommittémotion 2025/26:4154 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till objektiva kriterier för kravet på skötsamt och hederligt levnadssätt för uppehållstillstånd i enlighet med vad Lagrådet föreslår.

I kommittémotion 2025/26:4161 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att en vandelsprövning med den föreslagna utformningen inte ska kunna ligga till grund för utvisning.

I motion 2025/26:4168 av Malcolm Momodou Jallow m.fl. (-) yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att vaga och subjektiva kriterier såsom ”bristande vandel”, ”bristande skötsamhet” och ”samröre” inte ska kunna ligga till grund för att neka eller återkalla uppehållstillstånd.

Återkallelse med anledning av icke-brottsligt beteende eller mindre förseelser

I kommittémotion 2025/26:4161 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkandena 3 och 4 föreslås tillkännagivanden om att det bör krävas systematiska och återkommande fall för att ett uppehållstillstånd ska kunna dras in på grund av icke-brottsligt beteende eller mindre förseelser som bötesbrott samt att det bör införas en rimlig tidsgräns, där mindre förseelser preskriberas efter en viss tid och därmed inte kan ligga en person till last för evigt.

Rättssäkerhet m.m.

I motion 2025/26:4168 av Malcolm Momodou Jallow m.fl. (-) yrkandena 2, 4 och 5 föreslås tre tillkännagivanden. Det handlar dels om ett tillkännagivande om att reglerna om vandel ska tillämpas rättssäkert, proportionerligt och förutsebart, dels ett tillkännagivande om att humanitära hänsyn, barns rättigheter, familjeliv och proportionalitetsprincipen fortsatt ska väga tungt vid bedömningen. Därtill föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med en samlad analys av propositionens konsekvenser för rättssäkerhet, diskriminering, socioekonomisk utsatthet och Sveriges internationella människorättsåtaganden.

Uppföljning och översyn

I kommittémotion 2025/26:4154 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att det bör ställas krav på att det görs en grundlig uppföljning av regeringens lagförslag.

I kommittémotion 2025/26:4175 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om behovet av en översyn av förslagen i propositionen i förhållande till kommande EU-reglering på migrations­området, för att säkerställa en samlad analys och harmonisering.

Utskottets ställningstagande

Regeringens lagförslag

Allmänhetens stöd och förtroende för migrationspolitiken är beroende bl.a. av att utlänningar som befinner sig i Sverige följer svenska lagar och respekterar grundläggande svenska värderingar. Från ett samhällsperspektiv finns också ett starkt intresse av att personer som befinner sig i landet även i övrigt sköter sig och utefter sina förmågor och möjligheter är med och bidrar till en positiv samhällsutveckling. Regeringen uttrycker i propositionen att det är angeläget att det migrationsrättsliga regelverket ger ett tydligt uttryck för detta. Utskottet delar regeringens uppfattning om att utlänningars levnadssätt behöver ges större betydelse för deras rätt att vistas i Sverige och konstaterar även att detta är i linje med grundtanken om att varje person som kommer till Sverige har ett eget ansvar för att bli en del av det svenska samhället.

Förväntan på laglydighet och skötsamhet är i egentlig mening densamma för svenska medborgare som för utlänningar. Utskottet konstaterar dock att endast svenska medborgare har en principiell ovillkorlig rätt att vistas och arbeta i Sverige. Precis som regeringen uttalar i propositionen är det därför naturligt att det finns utrymme för att låta en utlännings eventuella misskötsamhet få andra följder än vad som gäller för svenska medborgare. Därtill är den individuella utlänningskontroll som den nu föreslagna vandelsprövningen innebär, en viktig del i arbetet mot kriminalitet och ordningsstörningar och för att säkerställa att migrationspolitiken kan accepteras brett. Förslagen i propositionen motiveras alltså av ett angeläget samhälleligt intresse.

Utskottet noterar att regeringen i propositionen på en detaljerad nivå har tydliggjort vilka krav som ställs på den som önskar vistas i Sverige med uppehållstillstånd. Genom preciseringar och nyanseringar till ledning för bedömningen av en utlännings bristande vandel har regeringen bemött många av de farhågor som flera remissinstanser, och nu motionärerna, ger uttryck för. Utskottet noterar särskilt att det i propositionen anges att normbrytande beteenden i sig, såsom prostitution, tiggeri samt skadligt bruk eller beroende av alkohol eller andra beroendeframkallande medel, inte ska läggas till grund för en vandelsprövning. Likaså anges tydligt att enbart yttranden som är straffbara ska kunna ligga till grund för bedömningen att en utlänning brister i sin vandel och att detta avgörs inom ramen för ett brottmål i allmän domstol. Regeringen understryker även att bedömningarna behöver vara individuella och göras utifrån omständigheterna i varje enskilt fall. Utskottet anser i likhet med regeringen att den individuella prövningen, där proportionalitets­principen får en särskilt framträdande roll, tillsammans med den ledning som ges i motiven innebär att en utlännings levnadsomständigheter kan beaktas på ett rättssäkert sätt. Därtill konstaterar utskottet att vandelsprövningen kan överklagas till domstol, vilket innebär ytterligare rättssäkerhetsgarantier. Utskottet delar därmed inte motionärernas uppfattning om att regeringens förslag brister i rättssäkerhet eller proportionalitet eller att det är i strid med grundläggande fri- och rättigheter.

I likhet med regeringen anser utskottet att det inte är lämpligt med en definition av begreppet vandel i lag. Utskottet noterar i sammanhanget att någon definition i förhållande till andra vandelsprövningar inte finns och att avsaknad av reglering i lag kring vandelsbegreppets närmare innebörd inte heller skiljer sig från tidigare vandelsprövningar eller från den vandels­prövning som i dag görs i samband med en ansökan om uppehållstillstånd. Regeringen har i propositionen särskilt framhållit vikten av att regelverket är flexibelt och hållbart över tid och menar att en fullständigt uttömmande uppräkning av de omständigheter som ska kunna beaktas vid vandels­prövningen skulle motverka det syftet. Utskottet instämmer i regeringens bedömning i fråga om detta.

Utskottet instämmer vidare i regeringens bedömning att de nya kraven på skötsamt och hederligt levnadssätt så långt som möjligt bör gälla i förhållande till alla som har ett uppehållstillstånd, oavsett när det meddelades. Det är likaså naturligt att möjligheten ges att väga in såväl brott som andra vandelsbrister som inträffat före ikraftträdandet, även om brister som uteslutande ligger före ikraftträdandet inte ensamt får ligga till grund för återkallelse av uppehållstillstånd.

Sammantaget anser utskottet, av de skäl som förs fram i propositionen, att riksdagen bör anta regeringens lagförslag. Utskottet tillstyrker därmed propositionen och avstyrker motionerna 2025/26:4149 (V), 2025/26:4175 (MP) yrkande 1 och 2025/26:4168 (-) yrkande 1.

Utskottet har slutligen inget att invända mot regeringens redovisning av det tillkännagivande som regeringen anser är slutbehandlat.

Utskottet övergår nu till att behandla de motionsyrkanden som innebär förslag om tillkännagivanden till regeringen.

Begreppet vandel och vandelsprövningen

Utskottet tillstyrker ovan regeringens proposition i sin helhet och har även konstaterat att den av regeringen föreslagna vandelsprövningen kan ske på ett tillräckligt rättssäkert och förutsebart sätt och med respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna. Utskottet anser av samma skäl att det inte finns anledning till tillkännagivanden om att kodifiera vandelsprövningen i lag eller på annat sätt tydliggöra prövningen ytterligare.

När det gäller att ersätta begreppet vandel med begreppet skötsamt och hederligt levnadssätt noterar utskottet likt motionärerna att begreppet skötsamt och hederligt levnadssätt är det begrepp som kommer att användas vid prövningen av en ansökan om svenskt medborgarskap. Även om vandelsprövningen som ska göras i samband med en ansökan om svenskt medborgarskap i stora delar sammanfaller med den nu föreslagna vandelsprövningen kommer delvis andra omständigheter att kunna beaktas inom ramen för den senare prövningen. Utskottet delar därför regeringens bedömning att uttrycket vandel bör användas. Utskottet avstyrker därmed motionerna 2025/26:4154 (S) yrkandena 1 och 2, 2025/26:416 (C) yrkandena 1 och 2 samt 2025/26:4168 (-) yrkande 3.

Återkallelse med anledning av icke-brottsligt beteende och mindre förseelser

I propositionen anges att utgångspunkten för vandelsprövningen bl.a. bör vara att det inte är fråga om misskötsamhet av bagatellartad karaktär och att endast ageranden och förhållanden som har uppenbart negativa konsekvenser för andra enskilda eller för det allmänna bör kunna anses utgöra bristande vandel. Inom ramen för den individuella prövning som måste göras i varje enskilt fall kommer även sådana hänsyn som att det är fråga om mindre förseelser och förseelser som ligger långt tillbaka i tiden att behöva vägas in i bedömningen. Utskottet konstaterar i sammanhanget att det över huvud taget inte ska vara möjligt att lägga enbart omständigheter som uteslutande är hänförliga till tiden före ikraftträdandet av regeringens förslag till grund för en återkallelse av uppehållstillstånd. Utskottet anser mot denna bakgrund, till skillnad från motionärerna, att den helhetsbedömning som alltid behöver göras vid prövningen av återkallelse av uppehållstillstånd säkerställer grundläggande krav på proportionalitet och förutsebarhet. Utskottet avstyrker därför motion 2025/26:416 (C) yrkandena 3 och 4.

Rättssäkerhet m.m.

Utskottet finner inte skäl att göra några tillkännagivanden till regeringen om rättssäkerhet m.m. Utskottet avstyrker därmed motion 2025/26:4168 (-) yrkandena 2, 4 och 5.

Uppföljning och översyn

När det gäller motionsyrkandena om uppföljning och översyn av regeringens förslag förutsätter utskottet att regeringen noga följer konsekvenserna av de förändringar som regeringens lagförslag innebär och att samtliga ändringar inom ramen för pågående lagstiftningsåtgärder samspelar med EU:s migrations- och asylpakt. Utskottet förutsätter på samma sätt att regeringen har beaktat de gemensamma beröringspunkter som det nu aktuella lagförslaget har med ett flertal andra lämnade lagförslag inom migrationsområdet. Utskottet anser därför att det saknas skäl för riksdagen att göra tillkännagivanden i enlighet med det som förts fram av motionärerna. Motionerna 2025/26:4154 (S) yrkande 3 och 2025/26:4175 (MP) yrkande 2 avstyrks därför.

Reservationer

Ställningstagande

Det är anmärkningsvärt att regeringen väljer att gå vidare med förslaget om nya krav på vandel för uppehållstillstånd, mot bakgrund av den massiva kritik som har riktats mot förslaget från flera remissinstanser och även Lagrådet. Regeringen har visserligen bemödat sig om att möta flera av de farhågor som framförts av remissinstanserna. Samtidigt kvarstår i praktiken både risker och oklarheter när det gäller t.ex. prostitution, tiggeri, skadligt bruk av alkohol och droger samt påverkan på yttrandefriheten.

Det finns delar av regeringens förslag som är särskilt anmärkningsvärda. Regeringen föreslår bl.a. inte någon tydlig definition av vad bristande vandel innebär i lagtext, och vandelsprövningen har getts en mycket vid och otydlig innebörd. Människor riskerar att bedömas utifrån livssituation snarare än utifrån rättsligt fastställda handlingar, vilket suddar ut gränsen mellan objektiva fakta och subjektiva bedömningar. Det är särskilt allvarligt att regeringen uttryckligen vill frångå principen att det ska krävas brottslighet för att ingripande åtgärder ska vidtas. Att en person ska kunna utvisas baserat på ett otydligt definierat begrepp är oacceptabelt. Det bör vara en självklarhet att alla som lever i Sverige med uppehållstillstånd ska kunna läsa lagen och förstå vilka eventuella ageranden och handlingar som kan innebära att deras uppehållstillstånd dras tillbaka. Myndigheter och domstolar måste ha tydliga ramar för sin prövning, så att lika fall behandlas lika. Regeringens förslag saknar de mest grundläggande element av rättssäkerhet och innebär en medveten förskjutning bort från rättsstatens principer och respekten för mänskliga rättigheter, vilket inte kan accepteras. Även regeringens förslag på övergångsbestämmelser är problematiska eftersom de innebär att äldre omständigheter kan vägas in i bedömningen av en persons bristande vandel om det också finns någon omständighet efter ikraftträdandet. Förslaget får därmed ett retroaktivt inslag.

Det går inte att stödja den syn på invandrare som präglar förslaget. Ett krav på utlänningars vandel bidrar till ett samhälle där människor delas upp i olika rättsliga kategorier, med olika trygghet och olika skydd mot statens ingripanden. Konsekvenserna av att bli av med ett uppehållstillstånd måste också allmänt anses vara mer ingripande än många formella straff. Även de konsekvenser för grundläggande fri- och rättigheter som förslagen kan medföra väcker stor oro. Särskilt allvarlig är risken för inskränkningar i rätten till privat- och familjeliv, liksom risken för familjesplittring och att barns rättigheter åsidosätts. Risken är stor att lagstiftningen leder till ökad otrygghet och minskat förtroende för myndigheter, vilket i förlängningen kan bidra till ökad marginalisering och ett växande skuggsamhälle.

Regeringens förslag bör mot denna bakgrund avslås.

 

Ställningstagande

Begreppet vandel är inte ett vedertaget juridiskt begrepp och det är även politiskt diffust, oklart och ålderdomligt. Detta skapar en betydande rättsosäkerhet för den enskilde. En stram migrationslagstiftning gynnas inte av inslag som är tveksamma ur rättssäkerhetssynpunkt och som bygger på skiftande moraluppfattningar om vad som ska anses lämpligt eller olämpligt.

Riksdagen har nyligen beslutat att begreppet ”skötsamt och hederligt levnadssätt” ska utgöra grunden för prövningen av förvärv av svenskt medborgarskap. Samma begrepp kan användas för krav på levnadssätt vid uppehållstillstånd. Det är rimligt att sträva efter en mer enhetlig och förutsebar begreppsanvändning i migrationslagstiftningen. Praxis har i större utsträckning kunnat utvecklas kring innebörden av ett ”skötsamt och hederligt levnadssätt” och motiven i förarbetena till propositionen om skärpta krav på svenskt medborgarskap var dessutom mer utförliga än de som nu redovisas för vandelsbegreppet. Regeringen bör återkomma med förslag i enlighet med detta.

 

Ställningstagande

Lagrådet har kritiserat regeringens förslag utifrån att det inte borde vara omöjligt att i lag ange de slag av vandelsbrister eller misskötsamhet som omfattas. En möjlighet som tas upp av Lagrådet är att ange samtliga kategorier av vandelsbrister som enligt propositionen ska omfattas i lag, dvs. att en utlänning begått brott, utgör ett hot mot allmän ordning eller säkerhet, har brustit i regelefterlevnad, försörjer sig oärligt eller har obetalda skulder. En sådan uppräkning skulle bli uttömmande, vilket Lagrådet ser som en klar fördel eftersom tydliga kriterier är önskvärt. Precis som Lagrådet gör gällande bör vandelsbegreppet vara definierat och objektivt, och det finns klara fördelar med det förslag som Lagrådet skissar på i sitt yttrande. Att regeringens förslag saknar en tydlig och avgränsad definition är en allvarlig brist.

Det är bra att regeringen har bemödat sig att tydliggöra och bemöta flera av de farhågor som väckts under utrednings- och beredningstiden av förslaget. Särskilt det som anges i propositionen om att ett yttrande som inte är straffbart inte ska kunna ligga till grund för bedömningen att en utlänning brister i sin vandel är ett viktigt klargörande eftersom det förekommit svårfattliga uttalanden om detta från regeringsföreträdare.

Mot bakgrund av vad som har förts fram bör regeringen återkomma till riksdagen med ett förslag till objektiva kriterier för kravet på ett skötsamt och hederligt levnadssätt för uppehållstillstånd i enlighet med vad Lagrådet föreslår.

 

Ställningstagande

Att neka eller återkalla ett uppehållstillstånd är en av de mest ingripande åtgärder staten kan vidta mot en enskild. Det ska därför göras med stor noggrannhet och baseras på tydliga, förutsebara och rättssäkra grunder. Det är rimligt att personer som brister i regelefterlevnad bör kunna få sitt uppehållstillstånd nekat eller återkallat. Regeringens proposition uppvisar dock allvarliga brister i fråga om rättssäkerhet, proportionalitet och förutsebarhet. Förslagen riskerar att leda till godtycke och skapar fundamental otrygghet för individer som har byggt sina liv i Sverige. Lagrådet har riktat skarp kritik mot att regeringen inte valt att kodifiera begreppet vandel i lagtext och uttalar att en så ingripande åtgärd som återkallelse av ett tillstånd bör ha tydligt stöd i lag. Trots kraftig kritik väljer regeringen att inte kodifiera begreppets innebörd i lagtext, utan förlitar sig på allmänt hållna formuleringar i förarbetena. Ett sådant diffust begrepp som vandel ska inte kunna ligga till grund för utvisning. Regeringen bör mot denna bakgrund återkomma till riksdagen med ett nytt förslag till vandelsprövningens utformning som stämmer bättre överens med de höga krav på rättssäkerhet, förutsebarhet och proportionalitet som ställs på sådan lagstiftning.

 

Ställningstagande

Propositionen öppnar upp för att även enstaka mindre förseelser eller icke-kriminaliserat beteende ska kunna leda till den mycket ingripande åtgärden att ett uppehållstillstånd återkallas. Flera remissinstanser har varnat för att förslagen saknar proportionalitet och riskerar att leda till godtyckliga och rättsosäkra bedömningar. Det måste finnas en tydlig proportionalitet. Medan det är rimligt att utvisa personer som har begått grova brott, måste det för mindre förseelser och icke-brottsligt agerande krävas att det rör sig om systematiska och återkommande fall som visar på en uppenbar ovilja att följa svenska lagar och regler.

En grundläggande rättssäkerhetsprincip är också att gamla försyndelser inte ska kunna ligga en person till last för evigt. Propositionens förslag om en helhetsbedömning där även mindre allvarlig brottslighet långt tillbaka i tiden kan vägas in skapar en orimlig situation. En person som har begått ett mindre allvarligt brott för många år sedan, och därefter levt ett skötsamt liv, ska inte behöva leva med risken att denna gamla händelse plötsligt blir avgörande för rätten att stanna i Sverige. Det måste finnas en rimlig bortre gräns för när mindre allvarlig brottslighet kan beaktas. Det bör därför införas en preskriptionstid. Efter en viss tid av skötsamt leverne ska mindre allvarlig brottslighet inte längre kunna ingå i en helhetsbedömning vid prövningen av uppehållstillstånd.

Regeringen bör återkomma med förslag i enlighet med det som har förts fram.

 

Ställningstagande

Regeringen har på kort tid lämnat ett stort antal propositioner med förslag som rör migrationspolitikens olika områden. Samtidigt ska svensk rätt anpassas till EU:s migrations- och asylpakt. Det är för remissinstanserna, rättsväsendet, riksdagen och de människor som berörs omöjligt att överblicka helheten. Förslagen har presenterats i en ordning som är bakvänd, vilket är otillfredsställande och riskerar att försvåra en fullgod lagstiftning. Precis som Lagrådet har pekat på gör regeringens arbetssätt det svårt att granska och bedöma konsekvenserna av lagändringarna på ett tillförlitligt sätt. Risken är stor att det mycket snart kommer att visa sig att den nya lagstiftningen innehåller stora brister som kan få negativa effekter för enskilda människor. Det finns alltså risk för att de effekter som har erfarits med de s.k. tonårsutvisningarna kan återupprepas inom flera av migrationspolitikens områden. Nya regler måste tas fram med ett helhetsgrepp. Mot bakgrund av vad som har förts fram finns det behov av såväl en grundlig uppföljning av regeringens lagförslag som en översyn av förslaget i förhållande till kommande EU-lagstiftning på migrationsområdet. Regeringen bör vidta lämpliga åtgärder för att en sådan uppföljning och översyn genomförs.

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag