En riksdagsledamot undrar hur sjukvårdsministern ska se till att förlossningsvården i Region Skåne får tillräckligt med pengar och personal, eftersom läget där är så pass dåligt att det skadar patientsäkerheten.
Inget beslut – riksdagsledamoten vill ställa en fråga till sjukvårdsministern om vad ministern tänker göra åt situationen.
Sjukvårdsministern kommer att svara på riksdagsledamotens fråga om hur hon tänker agera för att förbättra förlossningsvården i Region Skåne.
<p>Herr talman! Rose-Marie Carlsson har frågat mig på vilket sätt jag utifrån mitt ansvarsområde kommer att verka för att sjukvården ska få de resurser som behövs. </p><p>Jag vill inledningsvis framhålla att hälso- och sjukvården primärt är ett ansvar för direktvalda politiker på kommun- och regionnivå med beskattningsrätt. Regeringen tar sin del av ansvaret och stärker huvudmännens förutsättningar att bedriva en god och säker vård på lika villkor. Utöver generella medel till kommunsektorn har regeringen tillfört riktade medel till hälso- och sjukvården. Under mandatperioden har regeringen bland annat avsatt nästan 25 miljarder kronor för att korta vårdköerna och drygt 13 miljarder kronor för omställningen till god och nära vård och utveckling av primärvården. </p><p>En förutsättning för en god arbetsmiljö inom hälso- och sjukvården är en fungerande kompetensförsörjning. På uppdrag av regeringen har Socialstyrelsen genom Nationella vårdkompetensrådet tagit fram en nationell plan för att förbättra hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning (S2023/00256). I januari 2026 beslutade regeringen även att avsätta 1 miljard kronor till kommuner och regioner i syfte att stärka kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården (S2026/00092). </p><p>När det gäller förlossningsvården i Sverige är den överlag god och säker, och de allra flesta som föder barn får en positiv upplevelse. Som interpellanten är inne på finns det dock fortsatta utmaningar och utvecklingsbehov. Regeringen prioriterar därför insatser för jämlik, personcentrerad och patientsäker mödrahälsovård, förlossningsvård och eftervård och har under mandatperioden avsatt drygt 6 miljarder kronor för området kvinnors hälsa och förlossningsvård. </p><p>En viktig del i detta arbete är den nationella planen för vård vid graviditet, förlossning och tiden efter som Socialstyrelsen på uppdrag av regeringen har tagit fram (S2023/00406). Socialstyrelsen har även fått i uppdrag att nationellt samordna, stödja och följa upp arbetet för en stärkt mödrahälsovård och förlossningsvård (S2025/00314).</p><p>Avseende de medel som har avsatts för satsningen på förlossningsvård och kvinnors hälsa 2026 har regeringen beslutat om ett uppdrag till Socialstyrelsen att betala ut 957 miljoner kronor till regionerna för förlossningsvård och kvinnors hälsa (S2026/00047). Medlen ska bland annat användas för genomförande av den nationella planen och åtgärder för stärkt tillgänglighet, tydliga vårdkedjor, ökad vårdkapacitet och ändamålsenlig kompetensförsörjning. </p><p>Avslutningsvis har även Inspektionen för vård och omsorg haft ett uppdrag om förstärkt tillsyn av mödrahälsovård och förlossningsvård 2023–2025 (S2023/00971). Uppdraget slutredovisades den 31 mars 2026. Vi kommer nu att se över vilka ytterligare insatser som kan behövas för att stärka mödrahälsovården och förlossningsvården med anledning av iakttagelserna i rapporten från Ivo. </p><p>Med det vill jag tacka Rose-Marie Carlsson för frågan, och jag ser fram emot debatten.</p>
<p>Herr talman! Tack så mycket för svaret, ministern!</p><p>Jag står här i dag därför att sjukvården i Skåne befinner sig i en allvarlig kris. Det handlar inte om enskilda problem. Det handlar om en utveckling där både personalens arbetsmiljö och patienternas säkerhet hotas.</p><p>Under de senaste åren har vi sett växande vårdköer, en pressad arbetsmiljö och personal som förväntas göra mer med mindre resurser. Samtidigt har Tidöstyret i Region Skåne låtit underskottet skena iväg till över 9 miljarder kronor. Överskottet som tidigare byggts upp är borta sedan länge, och man lånar pengar till driften på samma sätt som regeringen lånar pengar till sänkta skatter för höginkomsttagare.</p><p>Hela mitt yrkesverksamma liv har jag arbetat på Sus i Malmö. Jag vet av erfarenhet att personalen är lojal, i första hand med patienterna, men när man inte blir hörd brister det.</p><p>Vi har haft en pandemi som vi fortfarande ser sviter av. Frågan man kan fundera över är om personalen egentligen har återhämtat sig. Många slutade och har inte kommit tillbaka. På den tiden, under pandemiåren, fick personalen applåder. Men vad får de nu?</p><p>Vi kan inte ha en sjukvård som bygger på personalens uppoffringar i stället för på rimliga villkor. Det är inte utan att jag i dag känner både sorg och ilska – sorg över en utveckling där vårdpersonalen slits ut och ilska över att deras varningssignaler inte tas på allvar.</p><p>Herr talman! Låt mig ta ett konkret exempel: förlossningsvården i Malmö. Barnmorskor, sjuksköterskor och undersköterskor har själva slagit larm om en situation där arbetsbelastningen är så hög att patientsäkerheten riskeras. Det är ett mycket allvarligt besked. När de som arbetar närmast patienterna larmar måste man lyssna, men i stället för att man lyssnar och tar ansvar möts personalen av ifrågasättande. Att personalen känner sig tvingad att gå ut offentligt och dessutom blir anklagad för att överdriva eller inte tala sanning är ett underbetyg för hanteringen av hela situationen. Sjukvården bygger på tillit, och tillit går snabbt att rasera men tar lång tid att bygga upp.</p><p>Herr talman! Detta är inte bara en regional fråga utan en del av en nationell utveckling där regionerna pressas ekonomiskt samtidigt som behoven i sjukvården ökar. Då räcker det inte att peka på regionerna; staten måste ta ett större ansvar.</p><p>I sitt svar säger ministern att regeringen bland annat avsätter pengar till kompetensförsörjning. Det låter jättebra, men hur rimmar det med att man på Sus inom Region Skåne ska minska personalstyrkan med motsvarande 640 heltidstjänster? Ingen kommer dock att sägas upp, utan man vakanshåller tjänsterna. Om någon slutar får man alltså färre arbetskamrater i stället för fler arbetskamrater.</p><p>Jag förstår att ministern inte kan svara för vad regionen gör, men detta visar tydligt att sjukvården inte enbart är underfinansierad från regionen utan även från staten. Frågan kvarstår alltså: På vilket sätt kommer ministern utifrån sitt område att ytterligare stärka den statliga finansieringen av sjukvården så att situationer som den i exempelvis förlossningsvården inte uppstår?</p>
<p>Herr talman! Precis som interpellanten själv säger gör regeringen stora satsningar, men det är regionerna som sedan väljer vad de ska göra med de satsningarna. Vi kan inte från regeringens sida tvinga regionerna att använda medlen eller att ansöka om medel.</p><p>Jag vill ta t…
<p>Herr talman! Jag tackar så mycket för svaret.</p><p>Den debattartikel som personalen på förlossningen hade skrivit föranledde att jag skrev interpellationen, men det här är så mycket bredare än förlossningsvården, så jag valde att lyfta in hela sjukvården och ta med regionen.<…
<p>Herr talman! Jag instämmer i att det är helt ohållbart att arbeta med dumsnåla besparingar som gör att personal tvingas ägna sig åt en massa uppgifter som annan personal skulle kunna göra. Det är otroligt viktigt att man tar vara på kompetensen hos den medicinska personalen så…
<p>Herr talman! Jag har beskrivit en del av den verklighet som många som arbetar inom sjukvården känner igen sig i, alltså vårdens vardag. Det handlar om personal som varje dag försöker få ihop ett system som inte längre går ihop. Jag möter många som arbetar i vården och som berä…
<p>Herr talman! Precis som interpellanten nämnde är den största budgetposten satsningar på kommuner och regioner. Där ligger ett enormt generellt statsbidrag.</p><p>De riktade satsningar vi gör på sjukvården syftar till att stödja regionerna att förbättra sitt arbete så att det v…
Interpellation 2025/26:369 Förlossningsvården i Region Skåne av Rose-Marie Carlsson (S) till Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD) Vi har under en längre tid kunnat ta del av de besparingar som skett och sker inom bland annat sjukvården i Region Skåne. Några exempel på konsekvenserna av bristande resurser är långa vårdköer, brister i arbetsmiljön och olaglig övertid.Personalen lever jämt och ständi
av Rose-Marie Carlsson (S)
till Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Vi har under en längre tid kunnat ta del av de besparingar som skett och sker inom bland annat sjukvården i Region Skåne. Några exempel på konsekvenserna av bristande resurser är långa vårdköer, brister i arbetsmiljön och olaglig övertid.
Personalen lever jämt och ständigt med att de ska minska kostnaderna och göra mer. Ändrade scheman och långa arbetspass är vardag för personalen.
För några veckor sedan publicerades en debattartikel i DN, där barnmorskor, sjuksköterskor och undersköterskor på förlossningen i Malmö beskriver den kris som är inom förlossningsvården i Malmö, och nu har det gått så långt att patientsäkerheten riskeras.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga sjukvårdsminister Elisabet Lann:
På vilket sätt kommer ministern utifrån sitt ansvarsområde att verka för att sjukvården får de resurser som behövs?