En riksdagsledamot undrar varför regeringen dröjer med att rätta till problemen med färdtjänsten, särskilt för synskadade, trots att det redan finns förslag på hur det ska göras.
Inget beslut – Det här är en fråga från en riksdagsledamot till en minister, där ministern förväntas svara på frågorna under ett interpellationsdebatt i riksdagen.
Ministern kommer att svara på frågorna om varför regeringen vill utreda frågan mer, när de planerar att komma med lagförslag och hur de ska se till att synskadade inte drabbas under tiden.
<p>Fru talman! Azra Muranovic har frågat mig hur jag och regeringen motiverar behovet av en ny utredning när Trafikanalys redan har lämnat förslag om förtydligade kriterier. Hon har även frågat när jag och regeringen avser att presentera konkreta lagförslag baserade på de slutsatser som redan har redovisats samt hur jag och regeringen säkerställer att personer med omfattande synnedsättning inte drabbas av ojämlik och rättsosäker tillämpning av färdtjänstlagen under tiden.</p><p>Jag har tidigare besvarat frågor och interpellationer på samma tema. Så sent som den 20 mars besvarade jag en i princip likalydande fråga från en partikollega till Azra Muranovic i en interpellationsdebatt. Jag kan försäkra Azra Muranovic att frågan om färdtjänst är viktig för regeringen och att jag fortsätter att följa den noga.</p><p>Som jag har förklarat i tidigare svar till riksdagsledamöter utgör uppdraget till Transportstyrelsen ett viktigt underlag i den vidare beredningen av rapporten från Trafikanalys. Uppdraget har till syfte att identifiera skillnader i tillämpningen mellan de olika tillståndsgivarna.</p><p>Någon ändring i den ramlag, lagen (1997:736) om färdtjänst, som reglerar rätten till färdtjänst har inte skett. Ansvariga huvudmän, i form av kommuner eller regionala kollektivtrafikmyndigheter, bör själva svara på varför de gör tolkningen att exempelvis personer med omfattande synskada inte möter de funktionshinder som innebär att tillstånd till färdtjänst ska beviljas enligt färdtjänstlagen. Lagen ställer inte upp något hinder för en mer generös tillämpning än vad som förekommer på flera håll i landet.</p>
<p>Fru talman! Jag tackar för svaret.</p><p>Jag vill prata om hur det faktiskt är att leva med en synskada och den gällande lagstiftningen vi har i Sverige i dag. När jag möter personer berättar de nämligen att det är väldigt svårt att läsa en busstidtabell, att det är svårt att se när bussen kommer och att det är näst intill omöjligt att springa till en hållplats när bussen inte väntar. Vi vet att kollektivtrafiken ofta inte fungerar för den som inte ser.</p><p>Om bussen inte väntar, om byten inte funkar och om informationen inte är tillgänglig blir färdtjänsten det enda rimliga komplementet. Utan den blir det väldigt svårt att leva, verka och arbeta i det svenska samhället.</p><p>När jag träffar de här personerna är det inte en eller två som uttrycker detta. Det är flera personer med synnedsättningar som berättar om liknande saker. Det här är ett mönster. Människor hamnar i kläm mellan kommun och region, mellan färdtjänst och ledsagning. Det som händer är att vi pekar på varandra om vems ansvar det egentligen är att tolka lagstiftningen.</p><p>Egentligen är det väldigt enkelt. De här människorna begär inte mycket. De ska kunna ta sig till jobbet, och deras vardag ska fungera. Det är allt.</p><p>Fru talman! Det allvarliga i interpellationen är att vi inte behöver gissa oss till det här. Trafikanalys har redan visat att tillämpningen av färdtjänsten har glidit bort från lagens intentioner. På många sidor i utredningen analyseras utvecklingen av rättspraxis och tillämpning. Den visar alltså hur tillämpningen faktiskt ser ut i kommunerna. Det finns ett omfattande underlag för detta. Det finns statistik, och det finns analys. Och slutsatsen blir tydlig: Systemet fungerar inte som det är tänkt.</p><p>Trots detta väljer regeringen att inte agera. Man väljer att utreda vidare. Det är här den politiska frågan uppstår. När man vet att det i dag finns människor som nekas färdtjänst trots omfattande behov och när man vet att tillämpningen inte följer lagens intentioner men ändå avstår från att lägga fram ett förslag anser jag att det inte längre är en fråga om kunskap. Det börjar bli en fråga om politisk vilja.</p><p>Ministern säger att han ser allvarligt på detta. Om man ser allvarligt på att människor förlorar möjligheter att leva, verka och arbeta i ett samhälle agerar man. Man håller inte kvar en grupp människor i en orättvis situation år efter år med hänvisning till att frågan bereds.</p><p>Därför är min fråga till ministern väldigt enkel: Hur länge anser regeringen att personer med synnedsättning ska behöva leva med ett system som man själv vet inte fungerar innan man går från utredning till faktisk handling?</p>
<p>Fru talman! I närtid har jag träffat Synskadades Riksförbund i Uppsala och deras ordförande här i riksdagen. På dessa möten fick jag viktiga medskick, som jag vill framföra i dagens debatt och till statsrådet.</p><p>Färdtjänsten är en av de absolut viktigaste individuella stöd…
<p>Fru talman! Först vill jag tacka både Azra Muranovic och Sanne Lennström för engagemanget. Jag ser allvarligt på utvecklingen i olika delar av landet.</p><p>Bakgrunden till det uppdrag som regeringen har beslutat att ge Transportstyrelsen handlar inte bara om att åren har gått…
<p>Fru talman! Jag tycker att det börjar bli väldigt tydligt vad den här debatten handlar om – inte om underlag, analys och beredning utan om politisk vilja. När regeringen säger att färdtjänsten måste utredas ytterligare måste man sätta det i relation till hur regeringen agerar …
<p>Fru talman! Statsrådet nämner att det är stora skillnader i landet gällande bedömningen. Det är precis det som debatten handlar om. Det är en fråga om rättssäkerhet.</p><p>Det är inte okej att människor som bor i Skåne drabbas extra hårt av hårda bedömningar och att de ska för…
<p>Fru talman! Det som Transportstyrelsen nu ska titta på är skillnaderna i vilka kriterier som tillämpas vid tillståndsgivning. Det är mot bakgrund av att det har hänt en del sedan Trafikanalys lämnade sin rapport.</p><p>Jag redogjorde för några skillnader i landet där det har ö…
<p>Fru talman! Den här frågan diskuterades den 20 mars, och den diskuteras i dag igen. Statsrådet återkommer egentligen med samma svar.</p><p>Det är inget i lagstiftningen som hindrar kommuner och regioner från att vara mer generösa i sina bedömningar. Det är just det som är prob…
<p>Fru talman! Svaret på frågan är att ansvaret i dag ligger på kommuner och regioner. Vill riksdagen ändra det kan riksdagen fatta beslut om det, men ansvaret ligger där ansvaret ligger.</p><p>Det ser olika ut i olika delar av landet, och antalet färdtjänsttillstånd har ökat på …
Interpellation 2025/26:356 Färdtjänst och regeringens fortsatta beredning av Trafikanalys förslag av Azra Muranovic (S) till Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD) Färdtjänsten är en grundläggande förutsättning för att personer med funktionsnedsättning ska kunna arbeta, studera och delta i samhällslivet på lika villkor. Trots detta har det under senare år rapporterats om en allt s
av Azra Muranovic (S)
till Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Färdtjänsten är en grundläggande förutsättning för att personer med funktionsnedsättning ska kunna arbeta, studera och delta i samhällslivet på lika villkor. Trots detta har det under senare år rapporterats om en allt snävare tillämpning av färdtjänstlagen, där personer med omfattande synnedsättning i vissa delar av landet nekas tillstånd.
År 2023 presenterade Trafikanalys en rapport med slutsatser och rekommendationer om hur kriterierna för färdtjänsttillstånd kan förtydligas för att säkerställa en mer likvärdig och rättssäker tillämpning. I stället för att lägga fram lagförslag har regeringen nu gett Transportstyrelsen i uppdrag att ytterligare kartlägga skillnader i hur lagen tillämpas.
Detta väcker frågor om tidsplan, prioritering och regeringens avsikter med det fortsatta arbetet. För de personer som i dag nekas färdtjänst på grund av varierande eller snäv tolkning av lagstiftningen innebär ytterligare utredning att osäkerheten kvarstår.
Mot denna bakgrund vill jag fråga infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson: