Elmarknadsfrågor

Näringsutskottets betänkande 2025/26:NU17

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden om elmark­naden. Yrkandena rör bl.a. övergripande elmarknadsfrågor, nätutveckling, elstöd, vissa avtals- och avgiftsfrågor, stöd- och flexibilitetstjänster samt energi­gemenskaper. Utskottet hänvisar främst till den förda politiken och pågående arbete.

Behandlade förslag

 

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Övergripande om elmarknaden

Utskottets ställningstagande

Nätutveckling

Utskottets ställningstagande

Elområden

Utskottets ställningstagande

Elstöd

Utskottets ställningstagande

Försörjningstrygghet och leveranssäkerhet

Utskottets ställningstagande

Vissa avtals- och avgiftsfrågor

Utskottets ställningstagande

Stöd- och flexibilitetstjänster

Utskottets ställningstagande

Energigemenskaper

Utskottets ställningstagande

Vissa övriga elmarknadsfrågor

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1. Övergripande om elmarknaden, punkt 1 (S)

2. Övergripande om elmarknaden, punkt 1 (V)

3. Övergripande om elmarknaden, punkt 1 (C)

4. Övergripande om elmarknaden, punkt 1 (MP)

5. Nätutveckling, punkt 2 (S)

6. Nätutveckling, punkt 2 (V)

7. Nätutveckling, punkt 2 (C)

8. Nätutveckling, punkt 2 (MP)

9. Elstöd, punkt 4 (S)

10. Försörjningstrygghet och leveranssäkerhet, punkt 5 (S, V)

11. Försörjningstrygghet och leveranssäkerhet, punkt 5 (C)

12. Försörjningstrygghet och leveranssäkerhet, punkt 5 (MP)

13. Vissa avtals- och avgiftsfrågor, punkt 6 (S)

14. Vissa avtals- och avgiftsfrågor, punkt 6 (V, C, MP)

15. Stöd- och flexibilitetstjänster, punkt 7 (V, MP)

16. Stöd- och flexibilitetstjänster, punkt 7 (C)

17. Energigemenskaper, punkt 8 (C, MP)

18. Energigemenskaper, punkt 8 (V)

19. Vissa övriga elmarknadsfrågor, punkt 9 (S)

20. Vissa övriga elmarknadsfrågor, punkt 9 (V)

21. Vissa övriga elmarknadsfrågor, punkt 9 (C)

22. Vissa övriga elmarknadsfrågor, punkt 9 (MP)

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden 2025/26

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlas 132 yrkanden i motioner från allmänna motions­tiden 2025/26. En förteckning över de behandlade förslagen finns i bilagan.

 

Utskottets överväganden

Motionerna

I partimotion 2025/26:2797 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen skyndsamt bör återkomma med förslag på implementering av modellen för s.k. Sverigepriser på el. I yrkande 2 föreslås vidare ett tillkännagivande om att regeringen skyndsamt bör deklarera för EU att den avser att införa Sverigepriser på el. Motionärerna anser också att regeringen bör initiera en samrådsprocess med övriga EU-länder i syfte att implementera Sverigepriser på el. Det framgår av yrkande 3. I motionens yrkande 5 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör tillsätta en elkriskom­mission i syfte att utreda hur utländska investerares inteckningar i elproduktionen påverkar det svenska elsystemet och i förläng­ningen den gröna omställningen.

I partimotion 2025/26:3596 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkande 14 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen skyndsamt bör återkomma med heltäckande konsekvensanalyser och ett kostnadseffektivt styrmedel för Sveriges framtida elförsörjning. I motionens yrkande 17 före­slås ett tillkännagivande om att det svenska elsystemet ska vara robust och mot­stånds­kraftigt och i yrkande 18 att svenska elpriser ska hållas låga i syfte att möjliggöra konkurrenskraftiga affärsmodeller och billig hushållsel i fort­sätt­ningen.

I kommittémotion 2025/26:3594 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 6 föreslås ett tillkännagivande om behovet av tillgång till stabila och rimliga priser för elkonsumenter i hushåll, s.k. folkhemsel. Motionärerna pekar i sammanhanget bl.a. på att hushåll bör ha möjlighet att teckna långa kontrakt för elleverans till rimliga och stabila priser på liknande sätt som stora kunder.

I kommittémotion 2025/26:3582 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkande 94 föreslås ett tillkännagivande om att genomföra en översyn av ellagen och elnätsregleringen för att underlätta investeringar i smart teknik och för att bereda vägen för nya affärsmodeller såsom införande av timmätning för kunder i det svenska elsystemet senast 2026. Motionärerna anför vidare i yrkande 100 att regeringen skyndsamt bör återkomma med heltäckande konsekvensanalyser och ett kostnadseffektivt styrmedel för Sveriges framtida elförsörjning. De anför även i yrkande 103 att det svenska elsystemet ska vara robust och motståndskraftigt och i yrkande 104 att svenska elpriser ska hållas låga i syfte att fortsätta att möjliggöra konkurrenskraftiga affärsmodeller och billig hus­hållsel.

I kommittémotion 2025/26:3273 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att erbjuda statliga elektrifieringsavtal i syfte att möjliggöra en plan för utfasning av fossil energi samt stimulera en utbygg­nad av kraftproduktion. Motionärerna anför även att ett planeringsmål för att kunna tillgängliggöra mer el till 2030 och 2035 årligen bör införas. Det fram­går av yrkande 6. I yrkande 7 föreslås vidare ett till­känna­givande om ett planeringsmål för grön baskraft till 2030 om 10 GW genom effekt­höjningar, energilagring och flexibilitet och i yrkande 33 ett till­känna­givande om ett pristak på el.

I kommittémotion 2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 40 föreslås ett tillkännagivande om att införa ett investeringsstöd för grön bas­kraft, och i yrkande 83 anförs att en handlingsplan för att säkerställa el i när­tid till industrins klimatomställning bör tas fram. Motionärerna anser också, enligt yrkande 84, att tilldelningen av effekt för att skynda på industrins klimat­omställning bör förbättras och att dubbelriktade prissäkringsavtal mot grön industri och elproducenter bör införas. Det sistnämnda framgår av yrkande 85.

I motion 2025/26:1447 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 6 föreslås ett tillkännagivande om att elnätet bör byggas ut och tilldelningssystemet reformeras.

I motion 2025/26:517 av Anders Alftberg och Robert Stenkvist (båda SD) föreslås ett tillkännagivande om att utreda möjligheten att begränsa ägandet av elnät till ekonomiska föreningar och allmännyttiga aktörer.

I motion 2025/26:349 av Lars Engsund (M) yrkande 2 föreslås ett till­kännagivande om att ta fram en prismodell på el i syfte att kompensera företag genom en skattereduktion för elpriser som överstiger ett nationellt referenspris på el. I yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att definiera ett nationellt referenspris på el.

I motion 2025/26:2669 av Lars Engsund (M) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att Svenska kraftnät bör ges ett förtydligat och nytt uppdrag med fokus på ansvaret för Sveriges långsiktiga elförsörjning.

I motion 2025/26:2656 av Cecilia Rönn (L) föreslås ett tillkännagivande om att utreda hur staten kan återta ägandet av elnätet hela vägen ut till hushåll och företag.

I motion 2025/26:625 av Jamal El-Haj (-) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att utreda prissättningen av elpriserna samt alternativa modeller till den modell som marknaden använder i dag.

Bakgrund och pågående arbete

Regeringen om utvecklingen av elmarknaden

I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1 utg.omr. 21) redogör reger­ingen för inriktningen av energipolitiken och utvecklingen av elmark­naden. Reger­ingen anger att energipolitiken har en långsiktig inriktning som syftar till att stegvis bygga ett robust, kostnadseffektivt och fossilfritt energisystem. Målet är att möjliggöra klimatomställningen, stärka Sveriges konkurrenskraft och möta samhällets behov av energi under normala förhållanden, vid kriser och ytterst vid krig.

Regeringen framhåller att utbyggnaden av elsystemet och utvecklingen av elmarknaden behöver ske utifrån ett systemperspektiv och på ett samordnat och teknikneutralt sätt. Syftet är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och trygg elförsörjning samt att upprätthålla en hög leveranssäkerhet i el­systemet.

Regeringen bedömer vidare att elmarknaden behöver utvecklas för att stärka aktörernas incitament att bidra till ett leveranssäkert och effektivt elsy­stem. I detta sammanhang hänvisar regeringen till att den har gett Svenska kraftnät, Energimarknadsinspektionen och Statens energi­myn­dig­het i uppdrag att utveckla regelverk och metoder för att integrera inter­mittent elpro­duk­tion, såsom sol- och vindkraft, i elsystemet samt att ta fram incita­ment för att stärka effektbidraget från sådan produktion.

Regeringen hänvisar också till att betänkandet Spänning i tillvaron – hur säkrar vi vår framtida elförsörjning? (SOU 2025:47), som har tagits fram inom ramen för Elmarknadsutredningen, för närvarande bereds i Regeringskansliet.

Energipolitikens inriktning

I mars 2024 överlämnade regeringen en energipolitisk inriktningsproposition till riksdagen (prop. 2023/24:105). I propositionen konstaterade regeringen att Sveriges konkurrenskraft och välfärd bygger på tillgång till fossilfri energi till konkur­renskraftiga priser. För att nå klimatmålen och möjliggöra den gröna omställ­ningen behöver ytterligare steg tas i elektrifieringen av industrin och trans­portsektorn. Med den elektrifiering som samhället står inför väntas elbe­ho­vet i Sverige öka kraftigt. För att kunna möta samhällets ökade behov av el och samtidigt säkerställa god försörjningstrygghet krävs det enligt reger­ingen en omfattande utbyggnad av elproduktionskapacitet, elnät och lag­rings­möjligheter samt förbättrade möjligheter till flexibilitet.

Regeringen slog vidare fast att energisystemet behöver utvecklas samtidigt som det pågår annan viktig samhällsutveckling, exempelvis inom total­för­svaret. Utvecklingen behöver också vara kostnadseffektiv för samhället, med hänsyn till bl.a. hushållens ekonomi.

I propositionen tydliggjorde regeringen den långsiktiga inriktningen för energipolitiken och föreslog

•       ett planeringsmål om att planeringen av det svenska elsystemet ska ge för­utsättningar att leverera den el som behövs för att öka elektrifieringen och möjliggöra den gröna omställningen

•       ett leveranssäkerhetsmål om att det svenska elsystemet ska ha förmågan att leverera el där efterfrågan finns, i rätt tid och i tillräcklig mängd, i den utsträckning det är samhällsekonomiskt effektivt.

Vidare framhöll regeringen att omotiverade hinder i elsystemet ska undanröjas för att skapa förutsättningar för en effektiv marknad som främjar konkurrens­kraftiga priser.

Planeringsmål för elsystemet

I den nyss refererade energipolitiska inriktningspropositionen redovisade reger­ingen bedömningen att Sverige bör planera för att kunna möta ett elbehov om minst 300 TWh 2045. Behovet av el i olika geografiska områden bör tyd­lig­göras för 2030, 2035, 2040 och 2045 och följas upp vid regelbundna kon­troll­stationer, med start 2030. Därför föreslog regeringen ett planeringsmål för energi­systemet med innebörden att planeringen av det svenska elsystemet ska ge förutsättningar för att leverera den el som behövs för att öka elektrifieringen och möjliggöra den gröna omställningen.

Regeringen konstaterade vidare att ett planeringsmål med lång- och kort­siktig kvantifiering tydliggör energipolitikens ambition när det gäller elsyste­mets utveckling och underlättar omställningen genom att minska osäkerheten i samband med investerings­beslut.

Utskottet välkomnade regeringens förslag om ett planeringsmål med inne­börden att planeringen av det svenska elsystemet ska ge förutsättningar för att leverera den el som behövs för att öka elektrifieringen och möjliggöra den gröna omställningen. Utskottet tillstyrkte således förslaget i propositionen om ett planeringsmål och avstyrkte ett förslag om ett mål om grön baskraft som var snarlikt ett av de nu aktuella yrkandena. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (bet. 2023/24:NU14, rskr. 2023/24:201).

Elmarknadsutredningen

Den 25 januari 2024 beslutade regeringen att tillsätta en särskild utredare med uppgift att analysera och föreslå hur den svenska elmarknaden kan utveck­las och regleras. Syftet var att tydliggöra systemansvaret, öka leverans­säkerheten och robustheten, skapa långsiktiga planerings­förutsättningar och ge fossilfria kraftslag och flexibla resurser marknadsmässig ersättning för de nyttor som de bidrar med (dir. 2024:12). Samtidigt utsågs det tidigare departementsrådet Bo Diczfalusy till särskild utredare. Utredaren fick i uppdrag att bl.a.

•       föreslå på vilket sätt den finansiella elmarknaden, långsiktiga energiköps­avtal, kapacitetsmekanismer och stödtjänstmarknader kan utvecklas

•       föreslå hur termerna systemansvarig för överföringssystem och system­ansvarig för distributionssystem kan införas och tydliggöras samt föreslå hur mark­nadsaktören leverantör av balanstjänst kan regleras

•       föreslå hur systemet med anvisade elavtal på slutkundsmarknaden kan av vecklas och lämna nödvändiga författningsförslag.

Uppdraget slutredovisades i april 2025 i betänkandet Spänning i tillvaron – hur säkrar vi vår framtida elförsörjning? (SOU 2025:47). I betänkandet före­slår utredaren bl.a. att

•       åtgärder ska vidtas i syfte att ge elmarknadens aktörer bättre möjligheter att hantera deras elprisrisk

•       så kallade dubbelriktade differenskontrakt vid behov ska användas för inve­ste­ringar i fossilfri elproduktion såsom kärnkraft och havsbaserad vind­kraft

•       rollen systemansvarig myndighet tas bort

•       det införs krav på ett formaliserat och kontinuerligt samarbete mellan system­ansva­riga för överföringssystem och systemansvariga för distri­butions­system

•       ellagen ska omarbetas så att den blir tydligare och överensstämmer med det gemensamma europeiska regelverket

•       en strategisk reserv ska fortsätta att vara en ändamålsenlig mekanism för att säkerställa tillräckliga resurser i det svenska elsystemet under den kom­mande tioårsperioden

•       systemet med anvisade avtal upphävs för att ersättas med en utpekad sista­handsleverantör

•       en ny statlig utredning ska göras i syfte att tydliggöra ansvarsförhållandena för och mellan de aktörer som har uppgifter inom elberedskap för kriser och angrepp.

Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Regerings­kan­sliet. Enligt regeringens propositionsförteckning för våren 2026 avser reger­ingen att i mars 2026 lämna en proposition till riksdagen som rör elmark­naden.

Nya instruktioner för myndigheter och affärsverk

För att ge energimyndigheterna rätt förutsättningar att genomföra energi­poli­tikens inriktning beslutade regeringen våren 2025 om nya instruktioner för Affärs­verket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) och Statens energimyndighet (Energi­myndigheten) samt om ändringar i instruktionen för Energi­marknads­inspektionen (förordning [2025:782] med instruktion för Affärs­verket svenska kraftnät, förordning [2025:784] med instruktion för Statens energi­myndighet och förordning om ändring i förordningen [2016:742] med instruktion för Energimarknadsinspektionen).

Genom den nya instruktionen till Svenska kraftnät avsåg regeringen att affärsverket skulle få ett tydligare uppdrag att, utifrån ett samhällsbyggnads­perspektiv, samordna den långsiktiga planeringen av det svenska elsystemet samt verka för att de energipolitiska målen uppnås.

När det gäller Energimyndigheten avsåg regeringen att stärka styrningen av myndigheten och att den vart fjärde år ska redovisa en samlad analys och bedömning av energiomställningen. Från och med 2030 ska redovisningen även innehålla underlag till kontrollstationer för leveranssäkerhets- och plane­rings­målen.

Genom ändringen i Energimarknadsinspektionens instruktion avsåg reger­ingen att förtydliga myndighetens ansvar att bidra till att de energi­politiska målen om leveranssäkerhet och planering av det svenska elsystemet uppnås. Syftet var att tydliggöra Energimarknadsinspektionens roll och ansvar i förhållande till övriga energimyndigheter.

EU och elmarknaden

Utvecklingen i Sverige påverkas i hög grad av EU:s mål och regelverk på energi­området, inom den s.k. energiunionen. Energipolitiken bygger på princi­perna om utfasning av fossila bränslen samt på principer för konkurrenskraft, försörjnings­trygg­het och hållbarhet. Bland målen ingår att säkerställa en fungerande energi­marknad och en trygg energiförsörjning inom EU samt att främja energieffektivitet och energi­besparingar, utveckling av förnybar energi och sam­man­koppling av elnät. Regler inom dessa områden ställer krav på med­lemsstaterna att bedriva nationell politik som bidrar till att uppfylla de mål som har satts upp för hela unionen.

EU:s energipolitik hänger nära samman med EU:s klimatpolitik, men även med bl.a. miljö-, närings-, konkurrenskrafts-, transport- samt utrikes- och säker­hetspolitiken. Energiområdet berörs exempelvis av sektorsövergripande EU-regler om kritisk infrastruktur, cybersäkerhet och annan gemensam lag­stiftning som har koppling till försörjningstrygghet och säkerhet.

År 2019 antog EU bindande mål om att unionen ska vara klimatneutral senast 2050 samt ett mål om att nettoutsläppen av växthusgaser till 2030 ska ha minskat med minst 55 procent jämfört med 1990 års nivåer. Lagstiftnings­paketet Net Zero Industry Act, som antogs i juni 2024, syftar till att tillgodose 40 procent av EU:s behov av ren teknik senast 2030 och att minska beroendet av energiimport.

En stor del av EU:s lagstiftning på energiområdet har nyligen reviderats och håller nu på att genomföras i medlemsstaterna. Det gäller bl.a. den fort­satta reformeringen av unionens elmarknad.

I januari 2025 publicerade EU-kommissionen (kommissionen) en s.k. konkurrenskrafts­kom­pass för ökad konkurrenskraft och ökat välstånd. Där identifieras höga och volatila energi­priser som en viktig utmaning, och ett antal insatsområden pekas ut för att förbättra tillgången till ren energi till överkomliga priser (COM(2025) 30). I februari 2025 presenterade kommissio­nen även en färd­plan för EU:s konkurrenskraft och utfasning av fossila bränslen (COM(2025) 85). Enligt kommissionen behöver EU-länderna stärka sin konkurrenskraft genom ett tydligt fokus på innovation och grön omställning samt minska den administrativa bördan för företagen genom regel­förenkling, för att undvika en gradvis för­svag­ning. Billigare energi lyfts fram som en förutsättning för EU:s konkurrenskraft.

För att sänka hushållens och företagens energikostnader och samtidigt främja övergången till en koldioxidsnål ekonomi har kommissionen lagt fram en handlingsplan för energi till överkomliga priser (COM(2025) 79). Hand­lings­planen syftar till att

•       snabba på elektrifieringen och utbyggnaden av ren energi

•       fullborda den inre energimarknaden genom fysiska sammanlänkningar

•       använda energin mer effektivt och minska beroendet av importerade fossila bränslen.

Kommissionens meddelande om det europeiska nätpaketet

Den 10 december 2025 presenterade kommissionen ett meddelande om det s.k. europeiska nätpaketet (COM(2025) 1005). Samtidigt presenterades för­slag till revideringar av förordningen om transeuropeisk energiinfrastruktur (TEN-E) samt direktiven om förnybar energi, om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om gemensamma regler för de inre marknaderna för förnybar gas, naturgas och vätgas. Syftet med förslagen är att stärka utbygg­naden av energiinfrastruktur och förbättra förutsättningarna för elektri­fiering och energiomställning inom EU.

I meddelandet beskriver kommissionen att EU står inför utmaningar med höga energipriser och ett underskott av gränsöverskridande energi­infra­struk­tur. Kommissionen framhåller behovet av åtgärder för att undanröja hinder för utbyggnad av sådan infrastruktur. Detta omfattar bl.a. stärkt plane­ring på EU-nivå, ökad användning av befintlig infrastruktur och snabbare genom­förande av redan planerade projekt. Kommissionen presenterar även initia­tivet Energy High­ways, som identifierar åtta prioriterade gräns­över­skri­dande energi­infra­struktur­projekt som det krävs särskilda insatser för att genom­föra. Syftet är att minska beroendet av fossila bränslen, öka integrationen av förnybar energi, främja elektrifiering, sänka energipriser och bidra till genomförandet av REPowerEU-initiativet för att minska beroendet av energi­import från Ryssland.

Kommissionen föreslår vidare att den nuvarande TEN-E-förordningen ska ersättas med en ny förordning. Förslaget innebär bl.a. att kommissionen ska ta fram ett EU-gemensamt scenario för utvecklingen av el-, gas- och vätgas­syste­men, i linje med EU:s energi- och klimatmål. Detta scenario ska användas vid fram­tagandet av de europeiska tioårsplanerna för nätutveckling. De euro­pe­iska organisationerna för systemansvariga för el- och vätgasnät ska ta fram analyser av behovet av gränsöverskridande infrastruktur. Kom­mis­sionen föreslås även få möjlighet att initiera processer för att hitta lösningar när identifierade behov inte täcks av befintliga projekt.

Förslagen innehåller också nya regler om finansiering och kostnads­för­delning. Kommissionen föreslår bl.a. att en fjärdedel av system­ansvariga aktörers outnyttjade flaskhalsinkomster ska användas för inve­ste­ringar i projekt av gemensamt intresse inom EU. Kommissionen föreslår även regler för att under­lätta kostnadsfördelningen mellan medlemsstater och projekt­ansvariga. Bland annat föreslås att medlemsstater ska stå för en del av kost­naden om de får betydande nytta av ett projekt, även om projektet inte är lokaliserat i landet.

Vidare föreslås förändringar i tillståndsprocesserna. Medlemsstaterna ska inrätta digitala nationella portaler och utse en behörig myndighet som fungerar som en enda kontaktpunkt för tillståndsansökningar. Förslagen omfattar även införandet av s.k. tysta beviljanden, vilket innebär att en ansökan kan anses godkänd om den ansvariga myndigheten inte fattar beslut inom en angiven tidsfrist, med vissa undantag bl.a. för miljötillstånd.

Kommissionen föreslår även ändringar i direktivet om förnybar energi. Dessa innebär bl.a. förenklade tillståndsprocesser för projekt för förnybar energi, kortare handläggningstider och införande av tysta beviljanden vid till­stånds­prövning och nätanslutning. Det föreslås också att uppgraderingar av vind­kraftverk under vissa förutsättningar ska kunna genomföras utan en ny miljö­bedömning. För att öka allmänhetens acceptans föreslås att projekt med större förnybara energianläggningar ska bidra till lokalsamhällen och att med­lems­staterna ska utse särskilda samordnare för sådana projekt.

Förslagen till revidering av el- och gasmarknadsdirektiven syftar till att har­mo­ni­sera tillståndsprocesserna inom EU. De innebär bl.a. att tillstånd för nät­anslut­ningar normalt inte ska ta längre än två år, att kontaktpunkter ska inrättas för att stödja projektansvariga samt att möjligheten till tysta bevil­janden införs även för nätprojekt. Kommissionen föreslår också att vissa energi­infra­struk­tur­projekt ska anses vara av ett överskuggande allmänintresse och att det kan ge före­träde framför andra intressen i tillståndsprövningen, med vissa begräns­ningar bl.a. när det gäller kulturmiljö och miljöskydd.

Sammantaget syftar nätpaketet till att stärka planeringen och genom­fö­ran­det av energiinfrastrukturprojekt inom EU, öka integrationen av energi­mark­naderna och förbättra förutsättningarna för energiomställningen.

Arbete med dessa förslag pågår för närvarande på EU-nivå.

Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag om riktlinjer för transeuropeisk energiinfrastruktur och påskyndandet av tillståndsförfaranden

I februari 2026 prövade utskottet kom­mis­sionens ovannämnda förslag till förordning om riktlinjer för transeuropeisk energiinfrastruktur och till direktiv om påskyndandet av tillståndsförfaranden. Ett enigt utskott ansåg att båda förslagen strider mot subsidiaritetsprincipen och föreslog därför att riks­dagen skulle lämna ett motiverat yttrande till Europaparlamentets, rådets och kom­missionens ordförande. Enligt utskottets uppfattning innehåller kom­mis­sionens två förslag flera delar som innebär en alltför långtgående centrali­se­ring av finansiering, planering och administrativa förfaranden på energi­områ­det. Det gäller särskilt styrningen av intäkter från överbelastning, kom­mis­sionens utökade roll i nätplaneringen samt de detaljerade kraven på natio­nella till­stånds­processer.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (utl. 2025/26:NU26, rskr. 2025/26:173).

Nya regler för en förbättrad utformning av EU:s elmarknad

I september 2025 lämnade regeringen propositionen Förbättrad utformning av EU:s elmarknad (prop. 2025/26:16) till riksdagen. I propositionen föreslogs ändringar i ellagen (1997:857) i syfte att genomföra EU:s elmarknadsdirektiv. Förslagen innebar bl.a. att elleverantörer med fler än 200 000 elanvändare ska kunna erbjuda avtal med fast löptid och fast pris. Elanvändare ska också få en sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren innan ett avtal ingås eller förlängs.

Vidare föreslogs att elleverantörer ska ha strategier för att minska risken för utebliven leverans samt att nätföretag ska välja anvisade elleverantörer på ett rättvist, öppet och icke-diskriminerande sätt. En elleverantör ska dessutom inte få säga upp ett avtal eller begära att elöverföringen avbryts om frågan är föremål för tvistlösning utanför domstol.

Regeringen föreslog även att distributionsnätsföretagens skyldighet att lämna information för att underlätta anslutningar ska utökas samt att elleveran­törernas plikt att ta emot el ska förstärkas. Det föreslogs också krav på att nät­företag ska tillgängliggöra information om den el som levereras.

I propositionen föreslogs även ändringar i lagen (2011:1200) om elcer­ti­fi­kat. Syftet var att minska antalet kvotpliktiga aktörer i systemet och att ge konto­föringsmyndigheten möjlighet att ta ut vissa typer av avgifter.

Riksdagen antog regeringens förslag, och lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 2026 (bet. 2025/26:NU8, rskr. 2025/26:61).

Nya regler för framtidens el- och gasnät

I oktober 2025 lämnade regeringen propositionen Regelverket för framtidens el- och gasnät (prop. 2025/26:26) till riksdagen. I propositionen lämnades lag­för­slag som syftade till att säkerställa att den svenska regleringen om till­syns­myndighetens oberoende vid utövandet av sina uppgifter enligt ellagen (1997:857) och naturgaslagen (2005:403) uppfyller EU-rättens krav.

De villkor som elnätsföretag och naturgasföretag tillämpar inom ramen för elnäts- respektive naturgasverksamhet är föremål för förhandsprövning av till­syns­myndigheten enligt ellagen och naturgaslagen. De flesta intäkter som är knutna till dessa verksamheter ska rymmas inom en intäktsram som till­syns­myndigheten beslutar om för en tillsynsperiod. Det är av stor betydelse för kun­derna att regleringen av intäktsramarnas storlek och den övriga för­hands­pröv­ningen av företagens villkor fungerar på ett ändamålsenligt sätt.

I propositionen föreslogs att vissa lagbestämmelser som påverkar vill­kor­ens utformning skulle upphävas. Det föreslogs också att regeringen skulle få ökad möj­lighet att bemyndiga tillsynsmyndigheten att meddela föreskrifter på området. Vidare föreslogs att ekonomiska experter skulle komplettera samman­sättningen i förvalt­nings­rätten och kammarrätten vid överprövning av tillsynsmyndighetens beslut om intäkts­ramar.

Riksdagen antog regeringens förslag (bet. 2025/26:NU10, rskr. 2025/26:62), och lagändringarna som rör naturgasområdet trädde i kraft den 1 januari 2026. Övriga lagändringar som avser elområdet träder i kraft den 1 januari 2027.

Om s.k. Sverigepriser på el

I en av motionerna efterfrågas en modell för prissättning som samman­fatt­ningsvis innebär att svenska elkonsumenter ska betala ett nationellt pris för den el som produceras i Sverige, medan den el som exporteras ska prissättas enligt det pris som råder i Kontinentaleuropa. Motionärerna benämner modellen Sverigepriser.

I november 2024 besvarade energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) en inter­pella­tion från Birger Lahti (V) som gällde just denna modell (ip. 2024/25:143). Ministern bedömde modellen som orealistisk av flera skäl. Enligt ministern skulle modellen i praktiken innebära att Sverige lämnade den del av EU:s inre marknad som avser fri rörlighet för elenergi. Vidare skulle en statlig prisreglering behöva införas i Sverige, och en sådan reglering av hur marknadsaktörerna ska lägga sina bud ligger inte i linje med vare sig svenska regler eller EU-bestäm­melser.

Ministern framhöll också att modellen skulle ställa höga krav på att myndig­heterna övervakade elmarknaden för att säkerställa att aktörerna följde de nya reglerna. En trolig effekt, enligt ministern, skulle dessutom vara att regleringen skapade incitament för oönskat arbitrage, exempelvis genom att aktörer köpte el till ett lågt s.k. Sverigepris och därefter sålde den vidare till ett högre pris på exportmarknaden. Detta skulle leda till att priserna närmade sig varandra och att elen därmed inte blev billigare för svenska elkonsumenter.

Ministern pekade vidare på en uppenbar risk för att åtgärder som syftar till att ge lägre elpriser till svenska kunder än till utländska kunder kan strida mot EU:s grundläggande regler om fri rörlighet för varor och tjänster. Därutöver framhöll ministern risken för att förslaget om Sverigepriser kunde leda till uteblivna investeringar i elproduktion samt till att svenska företag och hushåll riskerade att stå utan el i en krissituation.

Sammantaget bedömde ministern att förslaget om Sverigepriser på el var både orealistiskt och ogynnsamt för svenska intressen.

Regeringsuppdrag om bättre förutsättningar för intermittent kraftproduktion

I december 2024 gav regeringen Energimarknadsinspektionen, Energi­myndig­heten och Svenska kraftnät två gemensamma uppdrag i syfte att stärka förut­sättningarna för att intermittent kraftproduktion, såsom vind- och solkraft, ska kunna bidra till ett robust och leveranssäkert elsystem. Uppdragen redovisades till regeringen den 18 december 2025.

Det ena uppdraget redovisades i Slutredovisning av uppdrag att uppdatera regelverk och metoder för utformning och integrering av intermittent elpro­duktion i elsystemet (regeringsuppdrag KN2024/02495). I redovisningen konstaterar myndigheterna att kraftelektronikansluten produktion i ökande grad påverkar elsystemets funktion och att man därför behöver fortsätta att utveckla kravställning och metoder för nätanslutning och drift. Rapporten pekar bl.a. på vikten av långsiktigt tydliga tekniska krav, ökad harmonisering med EU-regelverk samt fortsatt arbete med pilotprojekt och analyser för att bättre tillvarata intermittenta kraftslags bidrag till driftsäkerhet och effekt­tillräcklighet. Några konkreta författningsförslag lämnas dock inte i redo­visningen.

Det andra uppdraget redovisades i Slutredovisning av uppdrag att ta fram incitament för bättre effektbidrag från intermittent kraftproduktion (regerings­uppdrag KN2024/02494). I redovisningen bedömer myndigheterna att det i nuläget inte finns behov av att införa nya eller ändrade incitament. Bedöm­ningen motiveras med att flera reformer och regeländringar som påverkar marknadens funktionssätt redan har genomförts eller håller på att införas och att deras effekter först bör följas upp. Myndigheterna framhåller samtidigt vikten av fortsatt analys och uppföljning i takt med att elsystemet förändras och andelen intermittent elproduktion ökar.

Sammantaget syftade de två regeringsuppdragen till att skapa tydligare och mer ändamålsenliga förutsättningar för att både befintlig och ny intermittent elproduktion ska kunna bidra till ett robust elsystem. Redovisningarna utgör ett underlag för arbetet med att utveckla elsystemet.

Regler för granskning av direktinvesteringar

I en av motionerna föreslås att en elkriskommission ska tillsättas för att utreda osäkerheten i elförsörjningen, bl.a. mot bakgrund av hur utländska investera­res inteckningar i elproduktionen påverkar det svenska elsystemet och de framtida planerna för omställningen.

Med anledning av detta förslag finns det skäl att uppmärksamma att lagen (2023:560) om granskning av utländska direktinvesteringar trädde i kraft den 1 december 2023 (prop. 2022/23:116, bet. 2022/23:JuU32, rskr. 2023/24:3). Lagen syftar till att hindra utländska direktinvesteringar i svensk skyddsvärd verksamhet som kan inverka skadligt på Sveriges säkerhet eller på allmän ordning eller allmän säkerhet i Sverige.

I propositionen konstaterar regeringen att främmande makt kan ha ett intresse av att förvärva känslig egendom eller anläggningar av betydelse för exempelvis det svenska energiförsörjningssystemet. Syftet med ett sådant för­värv kan vara att skaffa sig inflytande över eller kunskap om samhälls­kritiska funktioner.

Genom lagen infördes ett granskningssystem för utländska direktin­veste­ringar som innebär att en myndighet ges möjlighet att granska och, om nöd­vändigt, förbjuda utländska direktinvesteringar i svenska företag vars verk­samhet har betydelse för svenska säkerhetsintressen.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat och avstyrkt motionsyrkanden som liknar de som är aktuella i detta avsnitt och som på en övergripande nivå rör elmarknaden. Senast detta skedde var våren 2025 (bet. 2024/25:NU12), och yrkandena rörde då bl.a. olika aspekter av utveckling av elsystemet, ägande av elnätet och prisbildning för el. Utskottet hänvisade främst till den förda politiken och pågående arbete. Företrädare i utskottet för Social­demokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet framförde sin syn i olika reservationer.

Som nämnts i det föregående behandlade utskottet hösten 2025 regeringens proposition Regelverket för framtiden el- och gasnät (prop. 2025/26:26). Med anledning av propositionen väcktes ett antal motionsyrkanden som rörde intäkts­regleringen för nätföretag. Yrkanden som rörde överföring av under­skott mellan tillsynsperioder avstyrktes bl.a. mot bakgrund av regeringens argu­menta­tion i propositionen om att lagen om särskilt inve­steringsutrymme för elnätsverksamhet inte bör avskaffas. En annan upp­fatt­ning framfördes i en reservation av företrädare i utskottet för Vänster­partiet, Centerpartiet och Miljöpartiet. Företrädaren för Miljöpartiet tydlig­gjorde sin syn ytterligare i ett särskilt yttrande.

Med anledning av propositionen väcktes även motionsyrkanden om alter­nativa modeller för intäktsregleringen för elnätsföretag. Utskottet avstyrkte dessa yrkanden bl.a. med hänvisning till det pågående arbetet med en ny elmarknadsreglering. Företrädare för Socialdemokraterna i utskottet framhöll sin syn i en reservation, och företrädare för Vänsterpartiet, Center­partiet och Miljöpartiet anförde sina uppfattningar i en annan reser­vation.

Utskottets ställningstagande

Klimatutmaningarna och det försämrade omvärldsläget har ökat behovet av att ställa om det svenska samhället bort från fossila bränslen och minska bero­endet av import från opålitliga och i många fall demokratiskt tvivelaktiga stater. Vägen framåt är enligt utskottets uppfattning en omfattande elektrifi­ering av samhället, baserad på inhemsk fossilfri elproduktion. Utskottet vill framhålla att det i grunden finns en bred samsyn i riksdagen om behovet av elektrifiering, även om partierna har olika uppfattningar om vilka kraftslag som bör byggas ut och vilka styrmedel staten bör använda för att driva på omställningen på ett effektivt sätt.

I detta avsnitt behandlar utskottet motionsyrkanden om elmarknadens utveckling och utformning, modeller för elpriser och styrningen av elsystemet. Med anledning av de förslag som förs fram i motionerna vill utskottet först framhålla att regeringens energipolitiska inriktning och planeringsmålet för elsystemet syftar till att skapa förutsättningar för industrins elektrifiering och klimatomställning. Enligt utskottets mening bör riksdagen därför inte ta några initiativ som går stick i stäv med den inslagna kursen för energipolitiken, vilket skulle bli konsekvensen om riksdagen bifaller vissa av de aktuella motions­yrkandena.

I sammanhanget vill utskottet också påminna om vad som framhölls vid förra årets behandling av elmarknadsrelaterade frågor, nämligen att Sverige, trots gemensamma europeiska regler för elmarknaden, har ett visst handlings­utrymme när EU-regler om elmarknaden ska genomföras nationellt. Mot den bakgrunden har en särskild utredare nyligen haft i uppdrag att analysera och lämna förslag på hur den svenska elmarknaden kan utvecklas och regleras för att tydliggöra systemansvaret, öka leveranssäkerheten och robustheten, skapa långsiktiga planeringsförutsättningar och ge fossilfria kraftslag och flexibla resurser marknadsmässig ersättning för de nyttor de bidrar med. Utskottet har närmare redogjort för utredarens uppdrag i det föregående. Som också redovisats har utredaren lämnat en rad olika förslag i betänkandet Spänning i tillvaron – hur säkrar vi vår framtida elförsörjning? (SOU 2025:47), vilka regeringen för närvarande bereder. Enligt uppgifter från regeringen kommer en proposition med vissa förslag om elmarknaden att lämnas till riksdagen senare under våren 2026.

Utskottet kan vidare konstatera att de senaste vintrarnas kraftiga elpris­svängningar har fått vissa aktörer att ifrågasätta elmarknadens funktion, däri­bland den prissättningsmodell som används. Därtill återkommer diskuss­ioner om skäliga elnätsavgifter och om de prisskillnader som periodvis uppstår mellan Sveriges fyra elprisområden. Dessa diskussioner tas också upp i flera motioner som behandlas i detta avsnitt. Där anförs bl.a. att svenska elpriser bör vara låga och stabila, och för att åstadkomma detta förordas olika alter­nativa prismodeller. Utskottet vill uttrycka förståelse för den oro som höga elpriser skapar och kan konstatera att många hushåll påverkas negativt av de höga kostnaderna. Prisnivåerna har bl.a. påverkats av sträng kyla och svaga vindförhållanden, vilket har minskat produktionen från vindkraften. När det gäller förslaget om s.k. Sverigepriser på el har utskottet vid flera tillfällen framfört tvivel när det gäller både modellens fördelar och dess förenlighet med nuvarande elmarknadsreglering. Utskottet ser därför inte skäl att verka för att modellen införs i Sverige eller att uppmana regeringen att driva frågan på EU-nivå. Utskottet har för den delen inte heller någon avsikt att ställa sig bakom förslagen om referenspriser eller s.k. folkhemsel.

I sammanhanget vill utskottet lyfta fram att regeringen har vidtagit en rad olika åtgärder för att stärka elsystemets robusthet och leveranssäkerhet samt säkerställa tillgången till el till konkurrenskraftiga priser. Det är ytterst elsy­stemets utformning som avgör elprisernas nivå, dvs. var elproduktion sker, hur efterfrågan utvecklas och vilken överföringskapacitet elnätet har. I detta arbete ingår bl.a. åtgärder för att tillgodose elbehovet både på kort och på medellång sikt, däribland att förbättra förutsättningarna för ny kärnkraft. Utskottet kan också konstatera att regeringen nyligen har beslutat om en ny instruktion för Svenska kraftnät som tydliggör affärsverkets uppdrag att samordna den långsiktiga planeringen av det svenska elsystemet.

I en annan motion förordas olika mål för produktion och distribution av el, bl.a. i form av det som motionärerna kallar grön baskraft. Utskottet avstyrkte ett motsvarande förslag när riksdagen behandlade regeringens energipolitiska inriktningsproposition våren 2024 och då också tog ställning till förslagen om ett leveranssäkerhetsmål och ett planeringsmål för elsystemet. Utskottet har inte ändrat uppfattning i denna fråga och anser därför att även detta förslag bör avslås av riksdagen.

Utskottet anser vidare att riksdagen bör avslå förslaget om att tillsätta en elkris­kommission för att utreda konsekvenserna av utländska direkt­inve­ste­ringar i svensk elproduktion. I denna del vill utskottet hänvisa till de utök­ade och lagreglerade möjligheter att granska och vid behov förbjuda sådana inve­ste­ringar i skyddsvärd verksamhet, däribland viss elproduktion, som infördes genom lagen om granskning av utländska direktinvesteringar.

Slutligen kan utskottet konstatera att regeringen har presenterat omfattande satsningar på energiplanering och utveckling av elmarknaden i syfte att möjliggöra en utbyggnad av elproduktion med egenskaper som stärker elsy­stemet där behovet är som störst. Målet med omläggningen av energipolitiken är enligt regeringen att skapa bättre förutsättningar för hushåll, företag och med­borgare i hela landet.

Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte finns skäl för riksdagen att vidta några åtgärder med anledning av det som framförs i motionerna.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks därmed.

Motionerna

I partimotion 2025/26:2797 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 18 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör uppdra åt Svenska kraftnät att prioritera de planerade förstärkningarna av stamnätet.

I partimotion 2025/26:3596 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkande 19 föreslås ett tillkännagivande om att energi­syste­met bör stärkas så snabbt som möjligt så att elprisområdena kan tas bort. Det bör ske bl.a. genom att man bygger ut elpro­duk­tion i södra Sverige och ökar över­för­ings­kapaciteten inom landet. I yrkande 24 föreslås vidare ett tillkännagivande om att regeringen bör överväga möj­lig­heten att finansiera anslutningar till stora fossilfria produktionskällor av el till elnätet. I yrkande 25 förordas att regeringen ska ge Svenska kraftnät i uppdrag att anpassa transmissionsnätet i förväg till snabbt utökad storskalig produktion av el på många platser, inklusive till planerade vind­krafts­parker, och kraftigt ökad över­förings­kapacitet mellan olika elom­råden.

I kommittémotion 2025/26:3594 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 8 föreslås ett tillkännagivande som rör elnätsutbyggnad och intäkts­regleringen. Motionärerna anför bl.a. att den gröna omställningen, nya industrisatsningar och tusentals jobb kräver att elen transporteras dit den behövs. Samtidigt behövs en ny modell för intäktsregleringen som tar hänsyn till behovet av låga totala kostnader för elkonsumenter och elnätsföretagens förmåga till fortsatta investeringar i näten. I yrkande 13 föreslås vidare ett tillkännagivande om att Svenska kraftnäts tidigare uppdrag i fråga om anslutning av havsbaserad vindkraft ska återupptas.

I kommittémotion 2025/26:3582 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkande 85 föreslås ett tillkännagivande om att den nya intäktsregleringen ska driva mot en stärkt överföringskapacitet i syfte att möta den ökande efterfrågan på el och fokusera på smarta elnät, ökad användarflexibilitet, energi­effektivi­sering och energilagring. I yrkande 93 föreslås vidare ett tillkännagivande om att öka transparensen i köerna för anslut­ning till stamnät och regionnät för både producenter och konsumenter. I yrkande 95 föreslås ett tillkänna­givande om att utreda möjligheten att bygga ut anslutnings­punkter i stamnätet till all fossil­fri elproduktion, och i yrkande 96 förordas ett tillkännagivande om att Svenska kraftnät ska kunna projektera nätutbyggnaden till privata aktörer som kan bygga ut elnäten i en snabbare takt. I motionens yrkande 97 föreslås ett tillkänna­givande om att skapa bättre förutsättningar för regional samplanering av nätinfrastruktur. I yrkande 98 föreslås vidare ett tillkänna­givande om att elnätsinfrastrukturen bör byggas ut på ett sätt som minimerar behovet av markintrång samt att kravet på att använda marksnål teknik när det är möjligt bör skärpas. Motionärerna föreslår i yrkande 99 ett tillkännagivande om att regeringen bör se över möjligheten att göra undantag från krav på koncession inom ett redan miljö­prövat verksamhetsområde för att möjlig­göra en snabbare elnätsutbyggnad. Motionärerna menar också att energisystemet bör stär­kas så snabbt som möjligt så att elprisområdena kan tas bort. Det bör ske genom att man bl.a. ökar överförings­kapaciteten inom landet, och ett tillkännagivande om detta föreslås i yrkande 105. I yrkande 106 föreslås vidare ett tillkänna­givande om att regeringen ska fokusera på möjliggörande lag­stiftning, t.ex. acceptans­frågor och tillstånds­processer, i syfte att påskynda utbygg­nadstakten. I yrkande 126 föreslår motionärerna vidare ett tillkännagivande om att det skyndsamt bör införas ett nytt ansök­ningsförfarande för den havs­baserade vindkraften. I yrkande 127 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör överväga att ge Svenska kraftnät i uppdrag att bygga ut stamnätet till havs för att inte riskera att viktiga investeringar i elproduktion kom­mande år uteblir. I motio­nens yrkande 129 framförs också att gränserna i nät­regleringen bör kartläggas för att undvika att pro­duktionen av befintlig vindkraft minskas av lönsamhetsskäl, och ett tillkännagivande om detta föreslås. I yrkande 137 föreslås vidare ett tillkänna­givande om att Svenska kraftnät ska få i uppdrag att bygga ut lednings­kapa­citeten för att kunna öka effekten från befintlig kärn­kraft. I yrkande 141 anförs att bygg­andet av en tredje elkabel till Gotland bör påskyndas för att säkerställa öns elför­sörjning och skapa förutsättningar för omställning till ett klimatsmart sam­hälle. Motionärerna anser att det behövs ett tillkännagivande om detta.

I kommittémotion 2025/26:3273 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 40 föreslås ett tillkännagivande om att göra en översyn av hur elnäten bäst ägs och förvaltas. I yrkande 42 föreslås vidare ett tillkännagivande om att halvera tiden för byggande av elnät och förkorta byggtiden för stamnät med minst två år genom regelförändringar som föreslås i den statliga utredningen om moderna tillståndsprocesser för elnät. I yrkande 45 begärs ett tillkännagivande om att det ska bli möj­ligt att överföra egen­producerad el mellan olika bygg­nader inom samma fastig­het eller närliggande fastigheter. I yrkande 46 föreslås ett till­känna­giv­ande om att man bör säkra att tillgången till nät­kapacitet styrs av miljö- och sam­hälls­nytta. Motionärerna anför att ett grund­läggande problem är att elnäts­bola­gen är vinstdrivande aktörer på en monopol­marknad, helt utan uppdrag att arbeta för samhällets bästa, trots att både klimat­omställningen och Sveriges kon­kurrens­kraft är helt beroende av elnätens funktionalitet.

Katarina Luhr m.fl. (MP) framför i kommittémotion 2025/26:3282 yrkande 8 att investeringar i befintligt elnät bör påskyndas och begär ett till­känna­­givande om det.

I kommittémotion 2025/26:3405 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 42 föreslås ett tillkännagivande om att halvera tiden för byggande av elnät och förkorta byggtiden av stamnät med minst två år genom regel­förändringar, bättre samordning och kraftfulla investeringar i ny nätkapacitet.

I kommittémotion 2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 49 föreslås ett tillkännagivande om att återinföra stödet för anslutning av havsbaserad vindkraft, och i yrkande 57 föreslås ett tillkännagivande om att tillgången till nätkapacitet ska styras av miljö- och samhällsnytta. I yrkande 65 föreslås ett tillkänna­givande om att utbyggnaden av en smart elinfrastruktur för framtidens elsystem bör skyndas på kraftfullt. Motionärerna vill minst halvera tiden för byggande av elnät och förkorta byggtiden för stamnät med minst två år genom att genomföra de regel­förändringar som föreslås i den statliga utredningen om moderna tillstånds­processer för elnät. I yrkande 67 förordas vidare ett tillkännagivande om det ska bli möjligt att över­föra egen­producerad el mellan olika byggnader inom samma fastighet eller närliggande fastigheter.

I motion 2025/26:1437 av Markus Selin m.fl. (S) yrkande 4 föreslås ett tillkännagivande om att ge regeringen i uppdrag att verka för en revidering av nätavgiftsregleringen i syfte att bromsa avgiftsökningarna och stärka incita­menten för nya investeringar.

I motion 2025/26:1442 av Patrik Lundqvist m.fl. (S) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att kapaciteten i det svenska elnätet måste byggas ut proaktivt för att möta framtida behov. I motionens yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att skapa långsiktighet i elnätet för att ge förutsättningar för långsiktig planering för energiintensiva industrier. I yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att införa en tuffare reglering för elnätsbolagen för att hålla nere kostnaderna för hushåll och företag och reformera intäkts­regler­ingen för att uppmuntra innovation och maximalt kapacitets­utnyttjande.

I motion 2025/26:2519 av Morgan Johansson m.fl. (S) föreslås ett till­känna­givande om att regeringen antingen bör ompröva beskedet om elanslut­ningarna eller omgående ta fram planer för att på kort sikt kompensera Skåne för den uteblivna elproduktionen genom annan elproduktion eller kraftigt för­bättrad elöverföring från övriga landet.

I motion 2025/26:2796 av Mathias Tegnér (S) yrkande 12 föreslås ett till­kännagivande om att ta ett större statligt ansvar för att öka inve­steringstakten i ett robust elnät för industriell elektrifiering.

I motion 2025/26:1867 av Ulrika Heindorff m.fl. (M) yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att det är viktigt att fortsätta att bygga ut över­förings­kapacitet inom Sverige.

I motion 2025/26:2238 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) föreslås ett till­kännagivande om att se över möjligheterna till att övergripande säkra elinfra­strukturen för industritunga regioner för att klara omställningen till ett mer håll­bart samhälle.

I motion 2025/26:3328 av Camilla Brunsberg (M) yrkande 2 föreslås ett till­kännagivande om att regeringen bör genomföra åtgärder för att långsiktigt stärka elproduktionen och överföringskapaciteten, så att geografiska pris­variationer elimineras.

I motion 2025/26:767 av Joakim Sandell m.fl. (S) yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att skynda på utbyggnaden av elnäten och minska byråkratiska hinder.

I motion 2025/26:848 av Niels Paarup-Petersen (C) föreslås ett tillkänna­givande om att införandet av flödesbaserad kapacitetsberäkning bör pausas eller stoppas.

I motion 2025/26:990 av Helena Lindahl och Anne-Li Sjölund (båda C) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att tydliggöra för Svenska kraftnät att en utbyggnation av och investering i stamnätet behöver göras i hela landet. I yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att investeringar i stamnätet inte enbart bör bygga på prognos utan göras med marginal för att även möjliggöra fram­tida och ytterligare elintensiva investeringar i hela Sverige. Motionärerna för­ordar vidare i yrkande 3 ett tillkännagivande om att det ska finnas en mål­sätt­ning att halvera tiderna för tillståndsprocesserna.

I motion 2025/26:2246 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) föreslås ett till­kännagivande om att se över möjligheten att säkra elförsörjningen till Gotland.

I motion 2025/26:3789 av Daniel Riazat (-) yrkande 7 föreslås ett till­känna­givande om att storskaligt stödja nätförstärkningar, energilagring och stöd­tjänster för att balansera ett växande förnybart elsystem.

Bakgrund och pågående arbete

Svenska kraftnäts verksamhetsplan med investerings- och finansieringsplan för perioden 2026–2028

Enligt Svenska kraftnäts verksamhetsplan med investerings- och finan­sie­rings­plan för perioden 2026–2028 (Svk 2025/166) planerar affärs­verket att göra omfatt­ande investeringar i transmissionsnätet. De totala investerings­utgifterna i koncernen beräknas uppgå till 56,8 miljarder kronor under perioden. Inve­ste­rings­volymerna ökar successivt och bedöms överstiga 20 miljarder kronor per år under 2027 och 2028.

Ökningen är en del av myndighetens långsiktiga plan för att anpassa elsystemet till en ökad elanvändning. En betydande del av investeringarna avser reinvesteringar i det befintliga transmissionsnätet, som i många delar är åldrande. Även regionala och lokala nätägare planerar att göra omfattande investe­ringar. Svenska kraftnät konstaterar att investeringsbehoven är stora i hela Europa, vilket påverkar leverantörsmarknaden och har lett till prisökning­ar och ökad konkurrens om resurser. Priserna på bl.a. stationer, transforma­torer samt sjö- och markkablar har stigit kraftigt. För att säkra tillgången till viktiga komponenter har Svenska kraftnät tecknat ramavtal, och myndigheten arbetar aktivt med att följa utvecklingen i leverantörskedjan för att kunna hantera prisförändringar och identifiera risk för flaskhalsar.

Bland de större investeringsprojekt som pågår under perioden 2026–2028 finns programmen Storstockholm Väst och Stockholms Ström, åtgärdspaketet Norrlandskusten, Gotlandsförbindelsen samt programmet Nordsyd. Dessa projekt syftar till att förstärka överföringskapaciteten och förbättra elsystemets funktion i olika delar av landet.

I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1 utg.omr. 21) föreslog reger­ingen att Svenska kraftnäts investerings- och finansieringsplan skulle god­kännas av riksdagen. Riksdagen biföll regeringens proposition (bet. 2025/26:NU3, rskr. 2025/26:117–118).

Regeringsuppdrag om planering för ökad elanvändning

I regleringsbrevet för 2024 fick Svenska kraftnät i uppdrag att redovisa hur samarbetet med distributionsföretagen är organiserat och bedrivs när det gäller nätplanering. Uppdraget omfattade även att beskriva hur samarbetet kan utvecklas för att säkerställa en hög och jämn kvalitet i nätutvecklingsplanerna samt stärka det långsiktiga planeringsarbetet.

Vidare skulle myndigheten tydliggöra för elmarknadens aktörer var elpro­duk­tion, flexibilitetsresurser och elanvändning bör anslutas för att bidra till en mer effektiv utbyggnad av elsystemet.

Uppdraget redovisades till Regeringskansliet i februari 2025 i rapporten Pla­nering för ökad elanvändning (Svk 2025/400).

I rapporten konstaterar Svenska kraftnät att den pågående klimat­omställ­ningen och industrins elektrifiering innebär ett kraftigt ökat behov av el och över­föringskapacitet fram till 2045. Affärsverket bedömer att en mer lång­siktig och samordnad nätplanering behövs för att möta detta behov på ett sam­hällsekonomiskt effektivt sätt.

Samarbetet med de fem största regionnätsföretagen beskrivs som i huvud­sak väl fungerande, och det har utvecklats genom flera strukturerade forum för dialog och samplanering. Särskild vikt läggs vid prognossamverkan och gemen­samma nätutvecklingsplaner. Två utvecklingsområden identifieras: att stärka kvaliteten i gemensamma prognoser samt att tydliggöra ansvars­för­delningen i frågor som rör kapacitetsbrist, subtransmission och flexibilitet.

En central del i rapporten är utvecklingen av långsiktiga regionala nät­utveck­lingsplaner med ett 20–25-årsperspektiv. Dessa ska visa hur trans­missionsnätet behöver utvecklas och ge vägledning om var ny elproduktion, elanvändning och flexibilitet bör lokaliseras. Planer har tagits fram för Norr­bottens och Västerbottens län samt för Skåne län. Arbetet ska fortsätta med målet att ett heltäckande nationellt målnät för 2045 ska presenteras under 2026.

Rapporten redovisar även en översikt av aktuella ansökningar om anslutning till transmissionsnätet. Ansökningarna visar på stora regionala skillnader och betydande osäkerheter, särskilt kopplade till industrins omställ­ning och ny elintensiv verksamhet. Svenska kraftnät framhåller att en mer proaktiv planering, tydligare signaler om lämplig lokalisering och effektivare anslutningsprocesser är avgörande för att möjliggöra en robust, kost­nads­effektiv och driftsäker utveckling av elsystemet.

Regeringsuppdrag om att utvidga transmissionsnätet i norra Norrbotten

I regleringsbrevet för 2026 gav regeringen Svenska kraftnät i uppdrag att utvidga transmissionsnätet till norra Norrbottens län. Uppdraget ska genom­föras i enlighet med den analys som myndigheten redovisade den 31 oktober 2025 (KN2025/02163).

Syftet med utvidgningen är att skapa förutsättningar för en samhälls­eko­no­miskt effektiv, internationellt konkurrenskraftig, hållbar och trygg elför­sörj­ning i Sverige.

Svenska kraftnät ska redovisa teknikval och en tidsplan för det fortsatta arbetet till Regeringskansliet senast den 25 september 2026.

Regeringsuppdrag om att redovisa elnätsutbyggnad

I Energimarknadsinspektionens regleringsbrev för 2026 fick myndigheten i uppdrag att ta fram nödvändiga för­fatt­ningsförslag för att den årligen ska kunna sammanställa och redovisa upp­gifter om elnätsutbyggnaden i Sverige samt kostnaderna för denna.

Inom ramen för uppdraget ska myndigheten även utveckla en karttjänst som gör det möjligt att på ett överskådligt sätt presentera den årliga utbyggnaden av elnätet och tillhörande kostnader.

Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet senast den 15 december 2026.

Rapport om utvecklingen av smarta elnät

Enligt artikel 59.1 i elmarknadsdirektivet ((EU) 2019/944) ska den nationella tillsynsmyndigheten övervaka och utvärdera utvecklingen av smarta elnät. Uppdraget omfattar att bedöma hur smarta elnät bidrar till energi­effektivitet och till integreringen av el från förnybara energikällor. Över­vak­ningen ska ske med stöd av en uppsättning indikatorer, och resultatet ska redo­visas i en nationell rapport med rekommendationer som offentliggörs vart­annat år.

I Sverige är det Energimarknadsinspektionen som ansvarar för denna upp­gift, och myndigheten presenterade i december 2025 sin första rapport enligt kraven i direk­tivet (Utvecklingen av smarta elnät – Nationell rapport för Sverige 2025, Ei R2026:02).

Underlaget för indikatorerna bygger på uppgifter som svenska elnätsföretag har rapporterat till myndigheten. Vissa uppgifter har samlats in särskilt för ändamålet att följa utvecklingen av smarta elnät, medan andra uppgifter har hämtats från rapportering som sker i andra sammanhang. För flera indikatorer finns det i nuläget endast data för två år, vilket innebär att underlaget är begrän­sat och att resultaten behöver tolkas med viss försiktighet.

Indikatorerna är sammantaget avsedda att belysa hur utvecklingen av smarta elnät bidrar till energiomställningen, till ökad energieffektivitet samt till ett motståndskraftigt och tillförlitligt elsystem. De ger även en bild av för­ut­sättningarna för, användningen av och effekterna av smart elnätsteknik.

Myndigheten bedömer i rapporten att elnätsföretagen behöver fortsätta att anpassa sin verksamhet till energiomställningen och att smarta elnätslösningar bör användas när de är samhällsekonomiskt effektiva. I rapporten anför myndigheten även att uppföljningen behöver fortsätta över tid för att ge en rättvisande bild av utvecklingen.

Regeringsuppdrag om ökad dialog om elmarknadens regelverk

Regeringen har gett Energimarknadsinspektionen i uppdrag att föra en dialog om de delar av elmarknadens regelverk som rör anslutning till elnätet, abonne­mangs­ökning och flexibilitet. Uppdraget bygger vidare på arbetet inom Pilot­projekt Norra Sverige (KN2023/04607).

Dialogen ska genomföras med berörda aktörer i Norrbottens, Väster­bottens, Västra Götalands, Skåne och Gotlands län. Syftet är att främja att flexi­bilitet integreras i relevanta projekt kopplade till den gröna industriella omställ­ningen i dessa län. Genom dialogen ska förutsättningarna förbättras för en mer effektiv anslutning till elnätet och hantering av abonnemangsökningar, i syfte att underlätta investeringar i elektrifiering och grön omställning.

Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet senast den 1 februari 2027.

Regeringsuppdrag om att se över processen för anslutning till elsystemet och tillträdet till elmarknaden

I september 2025 gav regeringen Svenska kraftnät i uppdrag att analysera hur processen för anslutning till transmissionsnätet kan utvecklas för att stärka leveranssäkerheten, förbättra systemplaneringen och bidra till industrins konkurrenskraft (KN2025/01694). Uppdraget tar sin utgångspunkt i de prin­ciper för lokalisering av elproduktion och elanvändning som affärsverket redovisat i rapporten Planering för ökad elanvändning (Svk 2025/400).

Svenska kraftnät ska bl.a. analysera hur anslutningsprocessen påverkar var elproduktion och elanvändning etableras, hur långsiktiga elköpsavtal kan utformas för att stödja en lokalisering i linje med dessa principer samt hur incitamenten för producenter och elanvändare att bidra till leveranssäkerheten kan stärkas. Affärsverket ska också analysera hur ökad samordning mellan berörda parter kan effektivisera systemplaneringen samt hur effektkrav för anslutning på olika spänningsnivåer kan harmoniseras och förtydligas.

Vidare ska affärsverket lämna förslag på incitament som kan underlätta anslutningar som stärker elsystemets leveranssäkerhet, industrins kon­kur­renskraft och elmarknadens likviditet. En vägledning om kostnads­för­delning vid nyanslutning eller utökat abonnemang i transmissionsnätet ska också tas fram. Uppdraget omfattar både anslutningar enligt 4 kap. 7 § ellagen (1997:857) och civilrättsliga åtaganden om att bygga ledningar till andra aktörers anslutningspunkter.

Uppdraget ska genomföras i dialog med bl.a. Energimarknadsinspektionen, systemansvariga för distributionssystem, kommittén Accelerationskontor för att underlätta industrins omställning (KN2024:05), större elanvändare och andra berörda aktörer.

En redovisning av uppdraget ska lämnas till Regeringskansliet senast den 30 april 2026.

Regeringsuppdrag om en plattform för dialog om elmarknadens regelverk

I regleringsbrevet för 2025 fick Energimarknadsinspektionen i uppdrag att skapa en plattform för dialog om de delar av elmarknadens regelverk som rör anslutning till elnätet, abonnemangsökning och flexibilitet.

Dialogen ska föras med berörda aktörer i Norrbottens och Västerbottens län och utökas till att även omfatta aktörer i Västra Götalands, Skåne och Gotlands län. Syftet är att främja integrationen av flexibilitetslösningar i relevanta projekt och därigenom bidra till mer effektiva processer för anslutning till elnätet och abonnemangsökning.

Genom detta arbete ska förutsättningarna förbättras för investeringar i elektrifiering och den gröna omställningen i de berörda länen.

Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet senast den 1 juni 2026.

Regeringsuppdrag om elnätsavgifter

Den 29 januari 2026 gav regeringen Energimarknadsinspektionen i uppdrag att utreda frågor som rör utfallet av den nuvarande regleringen av elnäts­avgifter (KN2026/00180). Enligt uppdraget ska myndigheten analysera hur elnätsföretagen finansierar sina investeringar i elnäten. Detta omfattar en redovisning av hur stor andel som finansieras med externa lån respektive interna medel samt vilka räntor elnätsföretagen betalar för lån kopplade till investeringar.

Vidare ska Energimarknadsinspektionen redovisa hur stora investeringar elnätsföretagen har genomfört sedan 2012, uppdelat på reinvesteringar och nyinvesteringar. Analysen ska omfatta både de investeringar som företagen har rapporterat inför beslut om intäktsramar och de investeringar som faktiskt har genomförts under respektive tillsynsperiod.

Uppdraget omfattar också en redovisning av hur mycket ny infrastruktur som har tillkommit i elnäten sedan 2012, inklusive nya ledningar och anlägg­ningar. Myndigheten ska även redovisa indikatorer för hur kapaciteten i elnäten har utvecklats samt hur många nya kunder som har anslutits under samma period.

Energimarknadsinspektionen ska dessutom analysera elnätsföretagens ekonomiska resultat. Detta inkluderar en redovisning av hur stor andel av företagens nettoomsättning som utgörs av koncernbidrag, kostnader för intern­lån och utdelningar till ägarna. Myndigheten ska också analysera företagens rörelseresultat, både före och efter finansiella poster (EBIT och EBITA), och jämföra dessa med den avkastning som har fastställts i beslut om intäktsramar samt med andra börsnoterade företag.

Vidare ska myndigheten analysera hur avskrivningar, uppskjuten skatt, internlån och koncernbidrag påverkar elnätsföretagens intäkter och resultat. Analysen ska också belysa skillnader mellan reglerna för intäktsreglering, redovisning och beskattning. I denna del ska Energimarknadsinspektionen begära in synpunkter från Skatteverket och Bokföringsnämnden.

Myndigheten ska även redovisa hur elnätsavgifterna har utvecklats för hushåll och företag i Sverige sedan 2005 och jämföra denna utveckling med motsvarande utveckling i grannländerna.

Utöver detta ska Energimarknadsinspektionen tydligt redovisa och offent­lig­göra uppgifter om elnätsföretagens avgiftshöjningar över tid. I uppdraget ingår att identifiera elnätsföretag med anmärkningsvärt höga interna låne­kost­nader, höga vinster eller stora utdelningar till ägarna som avviker från nivåerna i den konkurrensutsatta delen av energibranschen. Myndigheten ska också redovisa relevanta nyckeltal som visar elnätsföretagens lönsamhet, såsom soliditet och avkastning.

Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet senast den 16 juni 2026.

Svar på en skriftlig fråga om havsbaserad vindkraft

Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) svarade den 11 februari 2026 på en skriftlig fråga (fr. 2025/26:452) om regeringens arbete med att främja utbyggnaden av havsbaserad vindkraft. Ministern anförde att regeringen under denna valperiod har beviljat tillstånd för vindkraftsparkerna Poseidon, Galene och Kattegatt Syd. Dessa projekt beräknas tillsammans tillföra ca 3 000 mega­watt installerad effekt i elprisområde SE3 i början av 2030-talet. Samtidigt bereds fortfarande flera ansökningar om havsbaserad vindkraft hos läns­styrelserna och i Regeringskansliet. För att korta handläggningstiderna har regeringen tillfört länsstyrelserna 15 miljoner kronor per år för arbetet med dessa ärenden.

Ministern framhöll att en snabb utbyggnad av fossilfri elproduktion är viktig, men att ny elproduktion också måste bidra till ett robust elsystem och möjliggöra ny elanvändning. Eftersom vindkraft är väderberoende och endast en del av den installerade effekten kan användas för att ansluta nya elkunder har regeringen prioriterat åtgärder för att stärka vindkraftens bidrag till leve­rans­säkerheten och till elsystemets funktion.

Regeringen har vidare vidtagit åtgärder för att stärka energiplaneringen och utveckla elmarknaden, i syfte att säkerställa att ny elproduktion byggs där den gör störst nytta. Ett förslag om att införa ett auktionssystem, där staten i förväg pekar ut områden för havsbaserad vindkraft, har lämnats i betänkandet Vindkraft i havet – En övergång till ett auktionssystem (SOU 2024:89). Förslaget har remitterats och bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

I svaret framhölls även att utbyggnaden av havsbaserad vindkraft måste vägas mot Sveriges säkerhetsintressen, särskilt mot bakgrund av det för­säm­rade säkerhetsläget i Östersjöområdet.

Vidare uppgav ministern att kustnära havsbaserad vindkraft omfattas av systemet för ersättning till kommuner där vindkraft etableras. Medel har avsatts för 2025 och 2026, och regeringen menar att ersättningssystemet ska vara långsiktigt. En förordning om utbetalning av ersättningen bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Svar på en skriftlig fråga om bl.a. nätavgifter

Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) svarade den 28 januari 2026 på en skriftlig fråga (fr. 2025/26:408) om bl.a. höjda elnätsavgifters påverkan på hushåll i elområde SE4. Ministern uttryckte i svaret att de senaste höjningarna av elnäts­avgifterna är oacceptabla och anförde att reger­ingen arbetar för att framtida elnäts­avgifter ska kunna hållas på en mer rim­lig nivå.

Ministern hänvisade vidare i svaret till att riksdagen nyligen har antagit regeringens proposition Regelverket för framtidens el- och gasnät (prop. 2025/26:26, bet. 2025/26:NU10, rskr. 2025/26:62). Den nya regleringen innebär att Energimarknadsinspektionen får skarpare verktyg för att fastställa elnätsföretagens intäktsramar. Enligt ministern bör detta leda till mer rimliga intäktsramar under nästa tillsynsperiod, 2028–2031.

Moderna tillståndsprocesser för elnät

Våren 2021 behandlade riksdagen regeringens proposition Moderna tillstånds­processer för elnät (prop. 2020/21:188). I propositionen föreslog regeringen ändringar i bl.a. ellagen (1997:857) som syftade till att det skulle bli enklare att bygga ut elnätet i Sverige och att tillståndsförfarandena skulle bli mindre resurskrävande både för elnätsföretagen och för de berörda myndigheterna. I propositionen fanns det även förslag som syftade till att göra det lättare att inleda en ledningsförrättning. Riksdagen biföll regeringens förslag i proposi­tionen (bet. 2020/21:NU22, rskr. 2020/21:415), och lagändringarna trädde i kraft den 1 augusti 2021.

En tydligare process för tillståndsprövning av elnät

Våren 2024 behandlade riksdagen regeringens proposition En tydligare process för tillståndsprövning av elnät (prop. 2023/24:88). Regeringens lagförslag syftade till att skapa en mer förutsebar och snabbare process för att förnya, förstärka och bygga ut elnät.

Förslagen avsåg starkströmsledningar som kräver nätkoncession för linje. Tillståndsprocessen för sådana ledningar är i regel mer omfattande än för andra typer av nät. För att tydliggöra tillståndsprövningen och därigenom förkorta ledtiderna föreslog regeringen att den skulle få möjlighet att meddela föreskrifter om val av teknik, dvs. om en ledning ska byggas som luftledning eller som mark- eller sjökabel.

Vidare föreslog regeringen att byggande och underhåll av stark­ströms­ledningar med nätkoncession för linje skulle undantas från miljöbalkens generella förbud mot påverkan på områden som omfattas av biotopskydd eller strand­skydd.

Riksdagen biföll propositionen (bet. 2023/24:NU15, rskr. 2023/24:202). Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2024.

En mer effektiv miljöprövning

Hösten 2024 behandlade riksdagen regeringens proposition Steg på vägen mot en mer effektiv miljöprövning (prop. 2023/24:152). Förslagen i propositionen syftade till att skapa en modernare och mer effektiv miljöprövning samt att förenkla regelverket genom större enhetlighet och tydligare kravnivåer.

Miljö- och jordbruksutskottet ställde sig bakom samtliga lagförslag. Utskottet konstaterade bl.a. att flera arbeten pågick för att ytterligare förbättra miljöprövningen. Miljötillståndsutredningen hade t.ex. i uppdrag att lämna förslag om hur tillståndsprövningen enligt miljöbalken skulle kunna förenklas och förkortas genom att göras mer flexibel, effektiv och förutsebar. Utskottet såg positivt på dessa insatser och delade näringsutskottets bedömning i dess yttrande (yttr. 2024/25:NU1y) att det vid den aktuella tidpunkten saknades skäl för riksdagen att rikta tillkännagivanden till regeringen om att återkomma med ytterligare förslag för att förkorta ledtiderna i tillståndsprocesserna.

Riksdagen beslutade i enlighet med Miljö- och jordbruksutskottets förslag (bet. 2024/25:MJU4, rskr. 2024/25:21). De nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 2025.

Miljötillståndsutredningen

Den 8 juni 2023 beslutade regeringen om direktiv till en särskild utredare (dir. 2023:78). I slutet av samma månad utsågs Camilla Adolfsson, huvud­sekreterare och tidigare bygglovschef, till särskild utredare.

Utredningen antog namnet Miljötillståndsutredningen och överlämnade den 21 januari 2025 sitt betänkande En ny samordnad miljöbedömnings- och tillståndsprövningsprocess (SOU 2024:98) till regeringen. I betänkandet föreslås bl.a. att en ny prövningsmyndighet inrättas med ansvar för hela miljö­bedömnings- och tillståndsprövningsprocessen. Vidare föreslås en ny samlad reglering av miljöprövningen för att förenkla tillämpningen av regelverket. Utredningen föreslår också att en ny samordnad miljöbedömnings- och tillståndsprövningsprocess införs så att den motsvarar EU-rättens krav.

I början av februari 2025 skickade regeringen betänkandet på remiss med sista svarsdag den 15 juni 2025.

I samband med att betänkandet överlämnades till regeringen beslutade regeringen om ett tilläggsdirektiv (dir. 2025:2) till utredningen. Enligt direktivet ska utredningen bl.a.

•       analysera möjligheterna att samla bestämmelser om hushållning med mark- och vattenområden i en särskild lag och ta ställning till hur ett besked om det allmännas grundläggande syn på lämpligheten av en viss verksamhet på en viss plats kan lämnas i ett tidigt skede

•       bedöma möjligheterna att i ett tidigt skede lämna besked om det allmännas grundläggande syn på lämpligheten av en viss verksamhet på en viss plats

•       utreda hur handläggningstiden i plan- och byggprocessen kan förkortas genom bl.a. tydligare regler om vilket underlag som ska tas fram i planärenden och genom förändrad instansordning för överklagande

•       analysera om den totala handläggningstiden för tillståndsprövningen enligt miljöbalken kan förkortas.

Den del av uppdraget som avser bestämmelser om hushållning med mark och vatten delredovisades i juli 2025 i betänkandet Tidigt besked om lämplig användning av mark och vatten (SOU 2025:8).

Den del som gäller att förkorta handläggningstiden i plan- och bygg-processen samt vid överklaganden enligt miljöbalken redovisades i januari 2026 i betänkandet En kortare instanskedja för mark- och miljöärenden (SOU 2025:122).

Övriga delar i uppdraget ska slutredovisas senast den 31 mars 2026.

Myndighetsgemensamt regeringsuppdrag om arbete för kortare ledtider vid prövning av nätkoncessioner

Regeringen har gett Energimarknadsinspektionen i uppdrag att fortsätta utveckla arbetssätt som kan korta ledtiderna vid prövning av nätkoncessioner. Upp­­draget tar bl.a. sin utgångspunkt i myndighetens rapport Kortare ledtider för elnätsutbyggnad (Ei R2023:09), där behov av effektivare tillstånds­pro­cesser har identifierats.

Arbetet ska genomföras i samverkan med Lantmäteriet och berörda läns­styrelser. Metoder och arbetssätt ska utvecklas under arbetet med fak­tiska ansökningar, i syfte att pröva och förbättra processerna i praktiken.

Myndigheterna ska prioritera projekt som stärker överföringskapaciteten i nord-sydlig riktning, mellan elområden och till tillväxtområden. Även projekt som avser anslutning till slutkunder och som bedöms ge stor samhällsnytta eller klimatnytta ska prioriteras.

Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet senast den 1 februari 2027. I redovisningen ska Energimarknadsinspektionen särskilt beskriva förut­sätt­ningarna för att införa de utvecklade arbetssätten i den ordinarie verk­sam­heten.

Regeringsuppdrag om regulatoriska sandlådor

I Energimarknadsinspektionens regleringsbrev för 2026 gav regeringen myn­dig­heten i uppdrag att identifiera relevanta regelverk för s.k. regulatoriska sand­lådor vid utvecklingen av nettonollteknik i Sverige. Uppdraget utgår från artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1735 av den 13 juni 2024 om en åtgärdsram för att stärka Europas ekosystem för till­verk­ning av nettonollteknik och om ändring av förordning (EU) 2018/1724. Myndigheten ska utreda vilka nettonolltekniker enligt förordningen som faller inom Energimarknadsinspektionens ansvarsområde.

Energimarknadsinspektionen ska vidare identifiera policyområden och regelverk inom sitt ansvarsområde som kan vara lämpliga att pröva inom ramen för en regulatorisk sandlåda. Myndigheten ska även uppmärksamma om det saknas relevanta regelverk och om det finns behov av undantag från gällande regler samt analysera möjligheten att införa försöksklausuler.

Energimarknadsinspektionen ska även lämna förslag på hur rollen som behörig myndighet för regulatoriska sandlådor bör utformas.

I arbetet ska Energimarknadsinspektionen begära in synpunkter från berörda aktörer.

Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet senast den 20 maj 2026.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat och avstyrkt motionsyrkanden som på olika sätt rör det svenska elnätet, senast våren 2025 (bet. 2024/25:NU12). Flera av yrkandena som behandlades då är lika eller snarlika de som är aktuella i detta avsnitt. Utskottet hänvisade främst till den förda politiken och pågående arbete. Företrädare i utskottet för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Center­partiet och Miljöpartiet framförde sin syn i olika reservationer.

Utskottet har också tidigare behandlat och avstyrkt motionsyrkanden om nät­anslut­ningar, senast våren 2025 (bet. 2024/25:NU12). Flera av de yrkanden som behandlades då är lika eller identiska med de som är aktuella i detta avsnitt. Utskottet hänvisade främst till den förda politiken och pågående arbete. Företrädare i utskottet för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Center­partiet och Miljö­partiet framförde sin syn i olika reservationer.

När det gäller tillstånd och tillståndsprocesser har utskottet tidigare behandlat och avstyrkt motionsyrkanden som liknar eller är identiska med de som är aktuella i detta avsnitt. Senast skedde detta våren 2025 (bet. 2024/25:NU12). Utskottet hänvisade då främst till den förda politiken och pågående arbete på området. Företrädare i utskottet för Miljöpartiet framförde sin syn i en reservation.

Utskottets ställningstagande

I detta avsnitt behandlar utskottet motionsyrkanden som rör utvecklingen av de svenska elnäten. Motionerna innehåller bl.a. förslag om att bygga ut och för­stärka elnäten och stamnätet i syfte att öka överföringskapaciteten inom landet och säkerställa en god elförsörjning i hela Sverige. Det finns också yrkanden som rör ägande, styrning, planering och ansvar för elnätsinfra­struk­turen. Mot denna bakgrund vill utskottet framhålla följande.

Elnäten är en central del av energisystemets infrastruktur. För att el ska kunna tas till vara där den produceras och levereras till de platser där efter­frågan finns krävs väl fungerande och tillräckligt dimensionerade elnät. Sam­tidigt råder det enligt utskottets uppfattning en bred politisk enighet om sam­hällets växande behov av leveranssäker el och en trygg energi­för­sörj­ning. Detta förutsätter en fortsatt utveckling av både elproduk­tionen och elnäts­infrastrukturen.

Utskottet vill även framhålla att elproduktionens sammansättning påverkar hur effektivt el kan överföras över längre avstånd. En ändamålsenlig produk­tions­mix kan bidra till att elnäten utnyttjas bättre och därmed minska behovet av ytterligare utbyggnad. Samtidigt är det i många delar av landet nödvändigt med både nyinvesteringar och reinvesteringar i elnäten i syfte att minska överföringsbegränsningar och möjliggöra införandet av ny teknik som kan öka flexibiliteten i både elproduktion och elanvändning.

Mot denna bakgrund välkomnar utskottet att arbetet med att utveckla och för­stärka det svenska elnätet pågår på bred front. I Svenska kraftnäts investe­rings- och finansieringsplan för perioden 2026–2028 redovisas både nyinve­ste­ringar och reinvesteringar. Bland de större projekten återfinns pro­gram­men Stor­stockholm Väst, Stockholms Ström, Nordsyd, Gotlandsförbindelsen och åtgärds­paketet Norrlandskusten. Dessa projekt kommer att stärka över­förings­kapaciteten och förbättra elsystemets funktion i flera olika delar av landet.

Parallellt med investeringarna arbetar Svenska kraftnät med långsiktiga regionala nätutvecklingsplaner med ett tidsperspektiv på 20–25 år. Planerna ska ge vägledning om hur transmissionsnätet behöver utvecklas och var ny elproduktion, elanvändning och flexibilitetsresurser kan lokaliseras.

Utskottet kan också konstatera att regeringen har tagit ett samlat grepp om utvecklingen av energisystemet. Detta omfattar bl.a. investeringar i trans­missions­nätet samt förbättrad planering och samordning. De myndigheter som arbetar med energifrågor har fått nya eller ändrade instruktioner, och regeringen har gett dem flera uppdrag som ska bidra till elnätets utveckling. Bland annat har regeringen gett Svenska kraftnät i uppdrag att utvidga trans­missionsnätet till norra Norrbottens län för att skapa förutsättningar för en sam­hällsekonomiskt effektiv, internationellt konkurrenskraftig, hållbar och trygg elförsörjning. Svenska kraftnät har också fått i uppdrag att analysera hur processen för anslutning till transmissionsnätet kan utvecklas för att stärka leverans­säkerheten, förbättra systemplaneringen och stärka industrins konkurrenskraft.

Regeringen har även gett Energimarknadsinspektionen i uppdrag att föra en dialog med berörda aktörer om regelverket för anslutning till elnätet, abonne­mangsökningar och flexibilitet i syfte att främja investeringar i elektri­fi­ering och den gröna omställningen. Utskottet noterar även att myndig­heten har i uppdrag att ta fram författningsförslag som möjliggör en årlig samman­ställning av elnätsutbyggnaden i Sverige och kostnaderna för denna samt att utveckla en karttjänst som överskådligt redovisar elnätsutbyggnaden.

När det gäller motionsyrkanden om anslutning av havsbaserad vindkraft konstaterar utskottet att regeringen för närvarande bereder de förslag om en ordnad prövning som lämnades i betänkandet Vindkraft i havet – En övergång till ett auktionssystem (SOU 2024:89). Utskottet delar regeringens uppfattning att det är viktigt att bygga ut fossilfri elproduktion men att ny elproduktion också måste bidra till ett robust elsystem och möjliggöra ökad elanvändning. Eftersom vindkraft är väderberoende och endast en del av den installerade effekten kan användas som underlag för att ansluta nya elkunder är det enligt utskottet lämpligt att prioritera åtgärder som stärker vindkraftens bidrag till leveranssäkerheten och till elsystemets funktion.

Utskottet vill vidare framhålla att det är både kostsamt och tidskrävande att bygga ut kraftinfrastruktur. Tillståndsprövning, projektering och byggnation tar ofta lång tid och kan påverka både människors livsmiljö och naturmiljön. En effektivare användning av befintliga elnät kan därför bidra till att minska behovet av nya investeringar och samtidigt stärka försörjnings­trygg­heten.

Samtidigt vill utskottet understryka att en utbyggnad och förstärkning av elnäten är en förutsättning för elektrifieringen av samhället. Utskottet väl­kom­nar därför att regeringen, med hög ambitionsnivå, har vidtagit flera åtgärder för att förenkla och effektivisera tillståndsprocesserna och att detta arbete, som tidi­gare redovisats, alltjämt pågår.

När det gäller nätföretagens intäktsramar, som berörs i några motioner, kon­sta­terar utskottet att riksdagen nyligen har antagit nya regler för framtidens el- och gasnät. Den nya regleringen innebär att Energimarknadsinspektionen får skarpare verktyg för att fastställa elnätsföretagens intäktsramar. Enligt utskottets uppfattning skapar detta förutsättningar för mer rimliga intäktsramar under nästa tillsynsperiod 2028–2031.

I andra motioner framförs förslag om att elnäten i olika grad bör vara sam­hällsägda. Utskottet har inget ytterligare att anföra än vad som framfördes när riks­dagen behandlade likalydande förslag våren 2025. Då konstaterade utskottet att det saknas övertygande skäl för att förorda ett brett offentligt ägande av elnätsinfrastrukturen. Den uppfattningen kvarstår.

Sammantaget vill utskottet framföra att reger­ingen och ansvariga myndig­heter nu genomför ett omfattande arbete för att stärka och utveckla elnäten. Enligt utskottets bedömning bidrar detta till bättre planering, effektivare anslut­ningsprocesser och kortare tillståndsprocesser. Detta är välkommet för att möta det ökade elbehovet, underlätta elektrifieringen och stärka Sveriges kon­kurrenskraft och för­sörjnings­trygghet.

Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte finns skäl för riksdagen att vidta några åtgärder av det slag som föreslås i de motioner som behandlas i detta avsnitt.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks därmed.

Motionerna

I motion 2025/26:767 av Joakim Sandell m.fl. (S) yrkande 2 föreslås ett till­kännagivande om att utreda ett gemensamt nationellt elprisområde eller kom­pensationsmekanismer för särskilt utsatta regioner.

I motion 2025/26:1316 av Per-Arne Håkansson och Niklas Karlsson (båda S) föreslås ett tillkännagivande om att utreda ett gemensamt nationellt elprisområde.

I motion 2025/26:1901 av Magnus Manhammar (S) föreslås ett till­kännagivande om att undersöka möjligheten till ett gemensamt nationellt elpris­område eller kompensationsmekanismer för särskilt utsatta regioner samt att vidta åtgärder för att utjämna prisskillnaderna i landet.

I motion 2025/26:2335 av Magnus Manhammar (S) föreslås ett till­kännagivande om att undersöka möjligheten till ett gemensamt nationellt elprisområde eller kompensationsmekanismer för särskilt utsatta regioner samt om att vidta åtgärder för att utjämna prisskillnaderna i landet.

I motion 2025/26:418 av Niels Paarup-Petersen (C) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om en utredning av de svenska elområdena.

I motion 2025/26:1867 av Ulrika Heindorff m.fl. (M) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om elområdesindelningen och dess effekter samt om att överväga att utreda möjligheterna att återgå till ett elprisområde. I motionens yrkande 4 föreslås vidare ett tillkännagivande om att regeringen bör överväga att ge Svenska kraftnät i uppdrag att få på plats en lösning för elområdena som inte missgynnar Skåne. I yrkande 5 förordas även ett tillkännagivande om att Svenska kraftnät ska få ett uppdrag att arbeta utifrån målsättningen att garantera en minimikapacitet i överföringen mellan elområde 3 och el­område 4, utifrån förstärkning av nät samt vid upphandling av stödtjänster.

I motion 2025/26:2669 av Lars Engsund (M) yrkande 5 föreslås ett tillkännagivande om att avveckla elprisområden i Sverige.

I motion 2025/26:3328 av Camilla Brunsberg (M) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör utreda förutsättningarna för att Sverige på sikt ska återgå till ett enhetligt elprisområde.

Bakgrund och pågående arbete

EU-gemensam översyn av budzoner

Sveriges fyra elområden ingår i EU:s system med s.k. budzoner, som ska säkerställa att elpris och handel speglar faktiska nätbegränsningar. EU:s system för granskning av dessa budzoner syftar till att regelbundet granska om budzonsindelningen är ändamålsenlig och bygger på en gemensam metodik fastställd av Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energi­till­syns­myndigheter (Acer).

Det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för el (Entso-E) publicerade den 28 april 2025 rapporten Bidding Zone Review – Report for the target year 2025, som analyserar ett antal alternativa bud­zons­konfiguratio­ner för EU. För den nordiska regionen visar rapporten att inget av de studerade alternativen ger högre samhällsekonomisk effektivitet än den nuvarande indelningen. Rapporten ger därmed inte stöd för en ändring av Sveriges nuvarande elområdesindelning.

Regeringsuppdrag om elområden

Elsystemets sammansättning och förväntade utveckling i fråga om elpro­duk­tion, elanvändning och de nordiska ländernas sammanlänkning med andra länder har genomgått stora förändringar under 2020-talet. Mot bakgrund av de för­ändrade förutsättningar som elsystemet och elmarknaden står inför gav reger­ingen i maj 2025 Svenska kraftnät i uppdrag att analysera förut­sätt­ningarna för att ändra den nuvarande svenska elområdesindelningen (KN2025/01072).

Svenska kraftnät ska analysera tre alternativa indelningar: Sverige indelat i ett elområde, Sverige indelat i två elområden där gränsen motsvarar nuvarande snitt 2 samt Sverige indelat i flera elområden enligt ett av de alternativ som Acer har beslutat ska utredas inom ramen för den europeiska översynen av elområden.

Myndigheten ska även analysera möjligheten att införa särskilda elområden för export, exempelvis ett eller flera mindre elområden kopplade till de södra export­förbindelserna. Syftet är att isolera samhällsekonomiskt negativa effekter av prissignaler från kontinentala marknader med interna flaskhalsar. Analy­sen ska särskilt belysa om och hur effekterna av flaskhalsar i det tyska elsy­stemet kan hanteras på ett sätt som minskar den oproportionerliga påver­kan på svenska elkonsumenter och samtidigt värnar den svenska elmark­nadens funktion och konkurrenskraft.

Analysen ska utgå från Svenska kraftnäts långsiktiga scenarier för det svenska och nordeuropeiska elsystemet. Åren 2030, 2035 och 2040 ska ingå i analysen, med särskilt fokus på 2035.

Vid genomförandet ska Svenska kraftnät beakta flera analyskriterier, bl.a. drift­säkerhet, försörjningstrygghet, kapacitetsberäkning mellan elområden, mark­nadseffektivitet samt elområdenas stabilitet och tillförlitlighet. Analysen ska också innehålla en bedömning av hur de olika elområdesindelningarna påverkar elpriser i Sverige och norra Europa, flaskhalsinkomster samt den finan­siella elmarknadens funktion, jämfört med dagens elområdesindelning.

Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet senast den 29 maj 2026.

En långsiktig nätutvecklingsplan för södra Sverige

I fråga om situationen i elområde 4 kan nämnas att Svenska kraftnäts styrelse i oktober 2024 beslutade om en strategisk inriktning för utvecklingen av stam­nätet i södra Sverige. Konkret består inriktningen av tre åtgärdspaket som till­sammans ska säkra det långsiktiga elbehovet i regionen och möjliggöra anslut­ning av ny elproduktion. De tre åtgärdspaketen berör främst Skåne län, men i viss utsträckning även Blekinge. Den regionala nätutvecklingsplanen för södra Sverige kommer att omsättas i projekt som man planerar att genomföra i etapper, huvudsakligen under tidsperioden 2036–2045. Beslutet innebär att utvalda regionnätsledningar med lägre spänning i södra Skåne ersätts med ett nytt stamnät som byggs av Svenska kraftnät och ett nytt region­nät som byggs av Eon. De nya näten anläggs i de befintliga ledningsgatorna, och planen omfattar totalt ca 36 mil ledningsnät i stamnätet.

­Samarbete om Skånes elektrifiering

Eftersom elförsörjningssituationen i Skåne tas upp i en av motionerna finns det skäl att kort redogöra för det regionala arbete som pågår. Under 2023 tog Skånes effektkommission, med deltagare från Region Skåne, Länsstyrelsen Skåne, näringslivet och energiföretag m.fl., fram Färdplan för Skånes energi­försörjning 2030.

I slutet av januari 2024 initierade effektkommissionen ett fördjupat sam­arbete för att möta regionens växande elbehov. Region Skåne, Länsstyrelsen Skåne, Svenska kraftnät och energibolaget Eon lanserade då samverkans­platt­formen Nätutbyggnad Effektivt Tillsammans (Net), även kallad Skånes effekt­kom­mission. Syftet är att möjliggöra en snabbare och mer omfattande elektri­fi­ering av samhället, industrin och transportsektorn i en av landets mest elintensiva regioner. Målet är att underlätta och möjliggöra utbyggnad av elnäten i Skåne fram till 2035 samt att säkerställa att näten har tillräcklig kapa­citet för regionens utveckling, på både kort och lång sikt.

I januari 2025 presenterade Skånes effektkommission rapporten Rustar för framtiden – Så säkrar vi Skånes elförsörjning tillsammans. I rapporten redo­visas flera nyckelutmaningar för Skånes framtida energiförsörjning. Det hand­lar om bristande överföringskapacitet och låg självförsörjningsgrad, och för elek­tri­fieringen av industrin och transportsektorn krävs nya anslutningar och flexibilitetslösningar för att hantera svängningar i elanvändningen. I rapporten beskrivs bl.a. Svenska kraftnäts och Eons arbete med att öka kapa­citeten genom nya elledningar och stationer samt en långsiktig nät­utveck­lings­plan som ska öka kapaciteten till Skåne.

I december 2025 presenterades en uppföljning av målen i Färdplan för Skånes energiförsörjning 2030. Uppföljningen togs fram av forsknings­insti­tutet Rise på uppdrag av Region Skåne. Den visar bl.a. att Skåne har ökat sin själv­försörjningsgrad av el.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen redogjort för att det pågått en översyn av elområdesindelningen i Europa och har i samband med beredningen av för­slag på temat elområden löpande redovisat det aktuella läget i det arbetet. Utskottet har återkommande även avstyrkt elområdesrelaterade förslag med hän­visning till att den nyssnämnda översynen borde avvaktas innan det fanns skäl för riksdagen att agera i frågan. Senast gjorde utskottet detta våren 2025 (bet. 2024/25:NU12), och utskottet hade då inte ändrat uppfattning i frågan. Utskottet sa sig inte heller se att några nya fakta talade för att ompröva dess tidigare avvaktande syn på frågan om en garanterad minimikapacitet mellan vissa elområden. Samtliga då aktuella yrkanden på temat elområden avstyrktes av ett enigt utskott.

Utskottets ställningstagande

I flera motioner som behandlas i detta avsnitt finns förslag om att ändra Sveriges indelning i elområden. Ett förslag som återkommer i ett antal motioner är att indelningen ska avskaffas helt och att Sverige ska utgöra ett enda elområde.

Som redovisats i det föregående presentades översynen på EU-nivå av den s.k. budzonsindelningen under våren 2025. Därefter gav regeringen Svenska kraftnät i uppdrag att analysera förutsättningarna för att ändra den nuvarande svenska elområdesindelningen där flera olika alternativa lösningar ska övervägas, bl.a. ett gemensamt elområde för hela landet. Utskottet noterar att uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet i maj 2026.

I samband med att yrkandena om alternativa elområdesindelningar fram­ställs i motionerna pekar många av motionärerna på vikten av att elnätet byggs ut för att minska flaskhalsar i systemet. Utskottet delar denna uppfattning och kan samtidigt konstatera att det för närvarande pågår en omfattande utbyggnad av det svenska elnätet. Utskottet vill även uppmärksamma det pågående arbetet med att stärka kraftöver­förings­infrastrukturen i södra Sverige samt det samarbete som har etablerats mellan berörda aktörer för att möta regionens ökande elbehov och periodvis ansträngda effektbalans.

Mot denna bakgrund bedömer utskottet att det i nuläget inte finns behov av några riksdagsuttalanden på detta område.

Därmed avstyrks samtliga motionsyrkanden.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:3594 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) anförs att reglerna för det elstöd som regeringen tagit fram är dåligt utformade och därmed inte gör någon nytta för hushållen vid höga elpriser. Motionärerna förespråkar i stället ett mer träffsäkert system som finansieras av de s.k. flaskhalsintäkterna. I yrkande 5 föreslås därför ett tillkännagivande om att regeringen bör försvara mekanismer i EU:s regelverk som möjliggör flexibel användning av dessa intäkter.

I motion 2025/26:418 av Niels Paarup-Petersen (C) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om differentierad elpriskompensation. Motionären anför bl.a. att så länge elprisområdena finns kvar bör kompensationen för ovanligt höga elpriser vara differentierad så att den i rimlig grad motsvarar pris­differensen på el.

Bakgrund och pågående arbete

Högkostnadsskydd för höga elpriser

I budgetpropositionen för 2026 redogör regeringen för tidigare åtgärder med anledning av de höga energipriserna. Under 2023 infördes ett elstöd i syfte att dämpa effekterna av de höga elpriserna. I samband med utbetalningen bedöm­des vissa kommuner och regioner bedriva jordbruksverksamhet och omfatt­ades därmed av särskilda EU-regler om statsstöd. Dessa aktörer fick därför ett reducerat elstöd.

Regeringen konstaterar att det inte är möjligt att betala ut något nytt elstöd med stöd av förordningen (2023:233) om elstöd till företag. Det tidigare stödet finansierades genom ett tillfälligt EU-undantag som möjliggjorde användning av s.k. flaskhalsintäkter för elstöd. Undantaget upphörde att gälla den 1 januari 2024. Ett nytt stöd måste därför finansieras via statens budget.

Mot denna bakgrund föreslog regeringen att ett särskilt stöd skulle införas för att kompensera de kommuner och regioner som fick reducerat elstöd. Regeringen bedömde vidare att det borde finnas beredskap för att kunna införa ett hög­kostnadsskydd för hushållen vid en längre period med höga el- och gaspriser från november 2025 och under hela 2026. De föreslog därför att pengar skulle avsättas i stats­budgeten för detta ändamål. I propositionen anfördes även att gällande EU-regelverk bör genomlysas för att undersöka hur flask­halsinkomsterna bäst kan användas för att motverka höga energipriser och mildra deras effekter.

Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet. 2025/26:NU3, rskr. 2025/26:117–118).

Den 23 mars 2026 aviserade regeringen på sin webbplats att den avser att förstärka elstödet genom ett nytt, tillfälligt el- och gasstöd till hushållen i hela landet. Den totala kostnaden för elstödet beräknas bli ca 3,4 miljarder kronor. Av detta har 1 miljard kronor redan avsatts i budgetpropositionen för 2026.

Enligt regeringen ska det nya stödet baseras på hushållens el- och gasförbrukning under januari och februari 2026. Ersättningen utgår från fasta belopp i varje elområde och multipliceras sedan med hushållets faktiska förbrukning under perioden. Regeringen uppgav att den inom kort kommer att presentera mer detaljerade regler för hur stöden ska beräknas.

Försäkrings­kassan ska ansvara för utbetalningarna av elstödet, medan Energimyndigheten och gasnätsföretagen hanterar gasstödet. Utbetalningarna av elstödet planeras att börja i mitten av juni 2026, och hushållen kommer inte att behöva ansöka om något av stöden.

Regeringen uppger att förslaget om el- och gasstödet kommer att läggas fram till riksdagen i en extra ändringsbudget.

Regeringsuppdrag om flaskhalsinkomster

I Energimarknadsinspektionens regleringsbrev för 2026 gav regeringen myn­dig­heten i uppdrag att redogöra för hur de s.k. flaskhalsinkomsterna får använ­das enligt gällande regelverk. Uppdraget omfattar även att analysera om det finns andra samhällsekonomiskt effektiva sätt att använda dessa medel.

Enligt elmarknadsförordningen ska flaskhalsinkomster i första hand använ­das för att säkerställa att överföringskapacitet är tillgänglig samt för att bibe­hålla eller öka kapaciteten i transmissionsnätet. Det kan ske genom investe­ringar i ny infrastruktur eller genom åtgärder i systemdriften. Inkom­sterna får även användas för att sänka transmissionsnätstariffen. Medel som inte används placeras på ett internt konto hos Svenska kraft­nät. Vid årsskiftet 2025 uppgick saldot på detta konto till drygt 65 miljarder kronor.

Syftet med Energimarknadsinspektionens uppdrag är dels att tydliggöra hur flaskhalsinkomster får använ­das inom nuvarande regelverk, dels att pröva om det finns nya användningsområden som kräver förändrade regler. För sådana nya områden ska myndigheten bedöma om användningen är samhällsekono­miskt effektiv.

Som en del av arbetet avser Energimarknadsinspektionen att föra en dialog med externa aktörer om möjliga användningsområden.

Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet senast den 30 oktober 2026.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat och avstyrkt motionsförslag om elstöd. Senast gjordes det hösten 2025, då ett motionsyrkande om en alternativ utformning av hög­kostnads­skyddet för elpriser behandlades i samband med regeringens förslag om detta i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1 utg.omr. 21). Utskottet biföll regeringens förslag och avstyrkte motions­yrk­andet (bet. 2025/26:NU3, rskr. 2025/26:117–118). Företrädare för Social­demokraterna i utskottet framhöll sin syn i ett särskilt yttrande. 

Våren 2025 behandlades ett motionsyrkande om att använda flaskhals­intäkterna till kompensation till hushåll vid höga elpriser (bet. 2024/25:NU12). Detta yrkande var identiskt med det som nu är aktuellt i detta avsnitt. Utskottet avstyrkte yrkandet och hänvisade främst till pågående arbete. Företrädare i utskottet för Socialdemokraterna framförde sin syn i en reservation.

Utskottets ställningstagande

På en avreglerad marknad kan och bör en bristande tillgång påverka priset på utbudet, t.ex. priset på el. Samtidigt är det inte rimligt att kraftiga och utdragna pris­toppar drabbar svaga konsumenter på ett oacceptabelt sätt. Det kan t.ex. handla om hushåll vars ekonomi drabbas så hårt att människor tvingas ge avkall på sådana självklarheter som en rimlig uppvärmning av sina bostäder, avbe­talning på bolån eller annat de inte längre anser sig ha råd med.

Mot den bakgrunden kan utskottet konstatera att regeringen i budget­pro­po­sitionen för 2026 införde ett högkostnadsskydd i händelse av en längre period med höga elpriser och att medel avsattes i statsbudgeten för detta ända­mål. Utskottet kan samtidigt konstatera att regeringen gett Energi­marknads­inspek­­tionen i uppdrag att undersöka i vilken utsträckning de s.k. flaskhals­inkom­sterna kan användas för att bl.a. motverka höga energipriser och mildra deras effekter.

Utskottet kommer noga att följa denna fråga framöver men ser inte någon nödvändighet att ställa sig bakom något av de motionsyrkanden som behandlas i detta avsnitt.

Därmed avstyrks samtliga motionsyrkanden.

Motionerna

Fredrik Olovsson m.fl. (S) anför i kommittémotion 2025/26:3594 yrkande 26 i denna del att robustheten inom elförsörjningen behöver vara hög och att åtgärder behöver vidtas för att säkerställa en tillfredsställande beredskapsnivå, och föreslår ett tillkännagivande om detta. Motionärerna anför att för­måga och motståndskraft behövs för att hantera väpnade angrepp, cyber­attacker och antagonistiska handlingar samt extrema väderberoende händelser såsom stormar, bränder och översvämningar.

I kommittémotion 2025/26:2822 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkande 52 föreslås ett tillkännagivande om att elberedskapen i Sverige bör stärkas genom att ödrift möjliggörs i en större andel geografiska områden. Motionärerna framför vidare i yrkande 53 att det behövs ett tillkännagivande om att informationsdelning mellan operatörer bör förenklas. Det gäller även mellan operatörer och myndigheter i energisektorn.

I kommittémotion 2025/26:3582 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkande 47 föreslås ett tillkännagivande om att göra den befintliga effektreserven mer klimatvänlig genom att ersätta den fossila oljan med fossilfria alternativ. I yrkande 48 föreslås ett tillkännagivande om att ersätta den befintliga effekt­reserven med en ny teknikneutral mekanism som prissätter och ersätter extra effekt och som flexibelt kan bidra i bristlägen för att kapa pristopparna. Effektreserven ska också vara förenlig med EU-rätten. Motio­närerna förordar vidare ett tillkännagivande i yrkande 133 om att det är viktigt att beakta värdet av lokal energi­produktion, vilken ökar systemets motståndskraft och möjlig­gör ödrift.

I kommittémotion 2025/26:3273 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 49 föreslås ett tillkännagivande om att Svenska kraftnäts effektreserv och stör­nings­reserv ska vara 100 procent förnybar samt att Sverige gentemot EU bör driva på för att flexibilitet ska få ingå i effektreserven igen. Motionärerna föreslår vidare i yrkande 53 ett tillkännagivande om att stötta tekniker genom höjt grönt avdrag för ödrift i enskilda fastigheter och energigemenskaper. I motionen anförs också att en plan och ett stöd bör tas fram för att åstadkomma utökad reservkraft som inte är beroende av importerad energi. Ett till­känna­givande om detta förordas i yrkande 54.

I kommittémotion 2025/26:3405 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 34 föreslås ett tillkännagivande om att uppgradera det svenska elnätet så att hela landet får ett smart, flexibelt och robust elnät som klarar av en ökad andel förnybar el, står emot cyberattacker och extremväder bättre och klarar ödrift så att telekommunikationer och värmeförsörjning kan upprätt­hållas även vid kriser.

I kommittémotion 2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 59 föreslås ett tillkännagivande om att Svenska kraftnäts effektreserv och störningsreserv ska vara 100 procent förnybar samt att Sverige gentemot EU bör driva på för att flexibilitet ska få ingå i effektreserven igen.

I motion 2025/26:767 av Joakim Sandell m.fl. (S) yrkande 6 föreslås ett tillkännagivande om stärkt försörjningstrygghet som bl.a. innefattar krav på grundbemanning, certifiering av arbetskraft och minskat beroende av osäkra entreprenadlösningar. I yrkande 7 före­slås vidare ett tillkännagivande om en tydligare demokratisk kontroll över kritisk elinfrastruktur.

I motion 2025/26:1551 av Sten Bergheden (M) föreslås ett tillkänna­givande om att planera för att så snabbt som möjligt utreda och bygga flera gas­turbiner i Västsverige för att klara effekttopparna och elbehovet.

I motion 2025/26:1867 av Ulrika Heindorff m.fl. (M) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att överväga att undersöka möjligheten till lokala effekt­reserver i södra Sverige.

I motion 2025/26:2682 av Magnus Manhammar (S) föreslås ett till­känna­givande om behovet av en nationell strategi för ödrift i elnäten.

Bakgrund och pågående arbete

Leveranssäkerhetsmål

I den energipolitiska inriktningspropositionen som riksdagen antog våren 2024 föreslog regeringen ett nytt leveranssäkerhetsmål för elsystemet (prop. 2023/24:105, bet. 2023/24:NU14, rskr. 2023/24:201). Syftet med målet är att skapa förut­sätt­ningar för en trygg elförsörjning genom ett effektivt, robust och mot­stånds­kraftigt elsystem.

För att möjliggöra uppföljning av målet ska indikatorer tas fram. Dessa ska göra det möjligt att följa utvecklingen på ett kvantifierbart sätt. Indikatorerna bör bl.a. omfatta resurstillräcklighet och möjligheten att ansluta ny elpro­duk­tion och ny elanvändning, överföringskapacitet, driftsäkerhet inklu­sive för­måga till ödrift och regional effekt samt kostnadsutvecklingen för slut­kunder.

Kapacitetsmekanism

I ett elsystem måste produktionen och förbrukningen av el vara i balans vid varje tidpunkt. Det kan dock uppstå situationer där marknadens egna balan­serings­resurser inte räcker till. En kapacitetsmekanism i form av en strategisk reserv är ett sätt att säkerställa att tillräckliga resurser finns tillgängliga i sådana situa­tioner.

I november 2024 överlämnade regeringen en proposition till riksdagen (prop. 2024/25:48) där regeringen redovisade bedömningen att Sverige skulle behöva en kapacitetsmekanism även efter att lagen (2003:436) om effekt­reserv upphörde att gälla den 15 mars 2025. Regeringen framhöll bl.a. att effekt­balansen i det svenska elsystemet väntades bli svagare under de kommande åren och att det därför fanns behov av en kapacitetsmekanism även framöver.

Regeringen konstaterade vidare att enligt EU:s elmarknadsförordning ska en medlemsstat som har fastställt behovet av en kapacitetsmekanism i första hand införa en strategisk reserv. Mot denna bakgrund bedömde regeringen att kapacitetsmekanismen åtminstone under en övergångsperiod borde utformas som en strategisk reserv, motsvarande den tidigare svenska effektreserven.

Regeringen framhöll också att den då pågående Elmarknadsutredningen hade i upp­drag att analysera om Svenska kraftnäts förslag om en marknads­omfatt­ande kapacitetsmekanism skulle kunna bidra till tillräckliga resurser och en hög leve­rans­säkerhet på elmarknaden samt att vid behov lämna förslag på hur modellen skulle kunna vidareutvecklas.

I propositionen föreslog regeringen även en ny lag om finansiering av kapacitetsmekanismen. Riksdagen beslutade i januari 2025 att anta regeringens lagförslag (bet. 2024/25:NU11, rskr. 2024/25:128). Den nya lagen trädde i kraft den 16 mars 2025.

Strategisk reserv

Svenska kraftnät har enligt gällande lagstiftning möjlighet att upphandla en s.k. strategisk reserv. Den strategiska reserven är en kapacitetsmekanism som kan aktiveras när marknadens egna resurser inte räcker till för att upprätthålla balansen i elsystemet.

Reserven består av resurser som Svenska kraftnät upphandlar genom avtal. Hur stor reserven är kan variera över tid beroende på den förväntade brist­situationen i elsystemet och resultatet av de upphandlingar som genom­förs. För vintern 2025/2026 har Svenska kraftnät avtal med Mälarenergi och Sydkraft om resurser motsvarande totalt 350 megawatt.

Den strategiska reserven ersätter den tidigare effektreserven, som upphörde den 15 mars 2025 i samband med att lagen om effektreserv upphörde att gälla och det fleråriga avtalet löpte ut. Den nya reserven är utformad i enlighet med EU:s regelverk för kapacitetsmekanismer.

Upphandling och användning av den strategiska reserven regleras både av svensk lagstiftning och av EU:s regelverk. EU:s elmarknadsförordning inne­håller bestämmelser om när och hur kapacitetsmekanismer får användas inom unionen. I svensk rätt regleras finansieringen genom lagen (2025:50) om finan­siering av en kapacitetsmekanism för elmarknaden, som ger Svenska kraft­nät möjlighet att ta ut avgifter från balansansvariga aktörer. Mer detal­jerade bestämmelser finns i förordningen (2025:835) om en kapacitets­meka­nism för elmarknaden. Där anges bl.a. att ettåriga avtal ska upp­fylla vissa utsläpps­gränser och att fleråriga avtal ska avse helt fossilfria resurser. Den svenska förordningen bygger på ett beslut från kom­missionen.

Kraftlyftet

I budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1 utg.omr. 21) föreslog regeringen ett investeringsstöd om 100 miljoner kronor för att stärka leveranssäkerheten i elsystemet, det s.k. Kraftlyftet. Stöd kan lämnas till investeringar i t.ex. elproduktion, energilager, energieffektivisering, flexibili­tetstjänster och andra systemnyttiga åtgärder som inte bedöms komma till stånd på marknadsmässiga grunder.

I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1 utg.omr. 21) föreslog reger­ingen att stödet skulle utökas. Utökningen omfattar bl.a. investeringar i ökad elproduktionskapacitet, exempelvis kraftvärme och värmelager. Dess­utom omfattas regio­nala anslutningsåtgärder som säkerställer tilldelning av effekt samt åtgärder som bidrar till en mer flexibel effekt- och energi­användning hos större elan­vän­dare. Syftet är att elnäten ska kunna utnyttjas mer effektivt. Utökningen inklu­derar även informations- och kompetens­höjande insatser riktade till aktörer som kan stärka de regionala energi­systemens förmåga och minska deras sår­barhet. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet. 2025/26:NU3, rskr. 2025/26:117–118).

Gaskraftens roll i energipolitiken

I den energipolitiska inriktningspropositionen (prop. 2023/24:105), som riks­dagen behandlade våren 2024, framhåller regeringen att det finns behov av åtgärder som på kort sikt kan stärka elsystemets funktion. Det gäller bl.a. att öka överföringskapaciteten i elnätet och att förbättra möjligheterna att ansluta ny elanvändning.

Regeringen bedömer att gasturbiner kommer att ha en viktig roll i elsyste­met under en övergångsperiod, fram till dess att tillräcklig fossilfri elpro­duk­tion, bl.a. från kärnkraft, har byggts ut. Gasturbiner kan tas i drift snabbt, är planer­bara och kan placeras där de gör störst nytta för elsystemet.

Regeringen konstaterar vidare att Svenska kraftnät redan använder gas­turbiner för att tillhandahålla viktiga funktioner i elsystemet, bl.a. inom stör­nings­reserven och för att öka överföringskapaciteten i elnätet. Enligt reger­ingen finns det också potential att använda fossilfria bränslen i gas­turbiner.

Elförsörjningen under kris och krig

Försvarsberedningen redovisade i december 2023 sin syn på inriktningen för total­försvaret och utformningen av det civila försvaret (Ds 2023:34). I detta samman­hang behandlades bl.a. frågor om försörjningsberedskap, inklusive energi­försörjningen och elförsörjningen. Försvarsberedningen konstaterade att attacker eller sabotage mot kritisk infrastruktur, såsom ställverk och trans­formatorer, eller cyberattacker mot elsystemet kan få allvarliga konsekvenser för produktionen och distributionen av el.

Elberedskapslagen (1997:288) reglerar elföretagens skyldigheter att vidta åtgärder för att säkerställa att samhällets behov av el tillgodoses vid svåra påfrestningar och höjd beredskap. Lagen gäller företag som producerar, överför eller handlar med el. Svenska kraftnät är ansvarig myndighet för elberedskapen och har i uppdrag att säkerställa att det finns beredskap för att klara elförsörjningen i både fredstida kriser och krig.

Försvarsberedningen bedömde att skyddet av delar av elnätet behövde stärkas ytterligare och att åtgärder krävs för att minska sårbarheten i elsystemet. Det kan bl.a. handla om att öka redundansen i elnätet samt att för­bättra förutsättningarna för lokal elproduktion och distribution. Beredningen fram­höll också behovet av förbättrade rättsliga förutsättningar för att kunna planera för ransonering och prioritering av el i fredstid och ansåg att detta arbete borde genomföras skyndsamt.

Hösten 2024 överlämnade regeringen propositionen Totalförsvaret 2025–2030 (prop. 2024/25:34) till riksdagen. I propositionen framhåller regeringen att en fungerande energiförsörjning är en grundläggande förutsättning för sam­hällets funktion, även vid höjd beredskap och ytterst vid krig. Regeringen bedö­mer att energisystemet behöver fortsätta att utvecklas för att möta de ökade krav som följer av förstärkningen av totalförsvaret. En trygg energi­för­sörjning innebär att förebygga, motstå och hantera störningar i energi­systemet, och behovet av sådana åtgärder väntas öka vid höjd beredskap.

Regeringen framhåller också i propositionen att energipolitiken behöver utvecklas för att möta en ökad elanvändning och hänvisar i detta sammanhang till den energipolitiska inriktning som riksdagen beslutade om våren 2024 (prop. 2023/24:105, bet. 2023/24:NU14, rskr. 2023/24:201).

Näringsutskottet lämnade ett yttrande till försvarsutskottet med anledning av propositionen och tillhörande motioner (yttr. 2024/25:NU4y). I yttrandet anför utskottet bl.a. följande:

Energiförsörjningsfrågorna är enligt utskottets mening centrala utmaning­ar för det civila försvaret. Utan en under de givna förhållandena väl fun­gerande energiförsörjning kan både försvarsförmågan och försvarsviljan hämmas på ett sätt som hotar det svenska samhället. Även i mindre allvar­liga krissituationer är energiförsörjningen mycket betydelsefull för att det ska vara möjligt att upprätthålla samhällsviktig verksamhet, för att hus­hållskunder ska kunna värma upp sina bostäder, för att transportsystemet ska fungera och för att näringslivet ska kunna fortsätta att verka. Enligt utskottets bedömning råder det en bred politisk samsyn om vikten av att energiförsörjningen säkerställs under normala förhållanden och fredstida kriser såväl som under höjd beredskap och ytterst även under krig.

Elberedskap i den energipolitiska inriktningspropositionen

Elberedskapsfrågor behandlades i regeringens energipolitiska inriktnings­proposition våren 2024 (prop. 2023/24:105). Regeringen framhöll där att ett alltmer elektrifierat samhälle ställer ökade krav på ett robust elsystem som kan säkerställa elförsörjningen både under normala förhållanden och vid fredstida kriser, hybridkrigföring och höjd beredskap samt ytterst vid krig.

Regeringen betonade att elsystemets försörjningstrygghet även bör omfatta tillräcklig regional förmåga till s.k. ödrift, dvs. möjligheten att upprätthålla elförsörjning i avgränsade delar av nätet, samt förmåga att snabbt återställa systemet efter störningar.

Regeringen hänvisade också till Försvarsberedningens bedömning att det är viktigt att upprätthålla planerbar elproduktion, inklusive kärnkraft, även vid höjd beredskap. Samtidigt framhöll regeringen att även andra produktionsslag och elnäten behöver ha tydliga förutsättningar för att kunna användas under sådana förhållanden.

Regeringen anförde vidare att elförsörjningen måste kunna säkerställas vid samtliga beredskapsnivåer, dvs. under normala fredstida förhållanden, vid fredstida kriser samt vid höjd beredskap, skärpt beredskap och högsta beredskap.

Nationell strategi för motståndskraft i samhällsviktig verksamhet 2026–2030

Regeringen beslutade i februari 2026 om en nationell strategi för motstånds­kraft i samhällsviktig verksamhet för perioden 2026–2030. Strategin syftar till att stärka samhällets förmåga att upprätthålla viktiga samhälls­funktioner vid störningar och kriser och ytterst vid krig. En central utgångspunkt är att stärka robustheten i samhällsviktig verksamhet inom både offentlig och privat sektor, där energisystemet och en trygg energiförsörjning har särskild betydelse eftersom många andra samhällsfunktioner är beroende av el och energi. Strategin utgör även en del av genomförandet av vissa EU-regler och ska ge vägledning för hur motståndskraften hos verksamheter som tillhandahåller samhällsviktiga tjänster, bl.a. inom energisektorn, ska stärkas.

Regeringen beslutade samtidigt om en handlingsplan med aktiviteter för de mål som stakas ut i strategin. Aktiviteterna fokuserar på att arbeta systematiskt med säkerhet och beredskap, för att kunna förebygga, förbereda för, stå emot och hantera oönskade händelser. Regeringen uppger på sin webbplats att den kommer att följa upp, utvärdera och justera innehållet i handlingsplanen vid behov.

Svenska kraftnäts uppdrag som elberedskapsmyndighet

Regeringen har utsett Svenska kraftnät till Sveriges elberedskapsmyndighet. Uppdraget innebär att Svenska kraftnät ansvarar för att tillämpa och vidta åtgärder med stöd av elberedskapslagen (1997:288) och förordningen (1997:294) om elberedskap.

Svenska kraftnäts uppgift är att bidra till att hela den svenska elsektorn har beredskap för att förebygga, motstå och hantera störningar i elförsörjningen som kan orsaka allvarliga påfrestningar på samhället. Detta gäller särskilt störningar som ligger utanför de enskilda elföretagens ansvar.

Genom det årliga elberedskapsanslaget genomför Svenska kraftnät bered­skaps­åtgärder inom bl.a. teknik, kommunikation och fysiskt skydd. Affärs­verket ansvarar också för utbildning och materielhållning för att säker­ställa att det finns tillgång till reparationsresurser vid större störningar i region­näten. Vidare ska Svenska kraftnät möjliggöra att nödvändiga åtgärder kan vid­tas inför och under höjd beredskap.

Svenska kraftnäts arbete omfattar även bl.a. att etablera ödrift, skapa risk- och sår­bar­hets­analyser samt arbeta med totalförsvarsfrågor.

Under 2024 beslutade Svenska kraftnät om en strategi för elberedskap som innehåller mål för arbetet inom elberedskap till 2030 inom områdena robust­het, reparationsberedskap och ödrift. Svenska kraftnät strävar efter att skapa uthållighet för minst tre månaders elförsörjning under höjd beredskap under vintertid. Vidare har Svenska kraftnät börjat identifiera personer med kompetens inom elförsörjning som kan bli aktuella för civilplikt. Det är även möjligt för frivilliga att ansöka om att deras lämplighet för civilplikt inom elförsörjning ska utredas. Svenska kraftnät har även delfinansierat forskning och utveckling via ett tjugotal projekt inom Energiforsks forskningsprogram med koppling till dammsäkerhet samt ett tjugotal projekt inom Svenskt kom­petenscentrum för hållbar vattenkraft.

Regeringsuppdrag om undantag eller dispenser från elsäkerhetsregleringen vid höjd beredskap

I regleringsbrevet för 2025 gav regeringen Elsäkerhetsverket i uppdrag att utreda om det finns behov av undantag eller dispenser från elsäkerhets­regle­ringen vid höjd beredskap. Uppdraget gavs mot bakgrund av att Svenska kraftnät, inom ramen för regeringsuppdraget Analys av civil­plikt inom elför­sörjningen (KN2023/04096), hade konstaterat att samma elsäker­hets­regler gäller i fredstid som vid höjd beredskap.

Detta innebär bl.a. att utförandekraven för starkströmsanläggningar gäller även vid höjd beredskap och att det kan krävas individuella dispenser för att avvika från dessa krav. Vidare gäller kravet på att den som utför elinstallationsarbete på någon annans anläggning måste vara registrerad hos Elsäkerhetsverket, även vid höjd beredskap. Mot denna bakgrund föreslog Svenska kraftnät att Elsäkerhetsverket bör analysera behovet av särskilda undantag eller dispenser för att möjliggöra nödvändiga åtgärder i kris­situationer.

Enligt uppdraget ska Elsäkerhetsverket utreda behovet av undantag från gällande bestämmelser för elinstallationsarbete vid höjd beredskap samt redo­visa vilket behov av reglering som finns. Myndigheten ska också begära in synpunkter från Svenska kraftnät och vid behov från andra myndigheter och berörda aktörer.

Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet senast den 15 augusti 2026.

Regeringsuppdrag om avtal för stärkt försörjningsberedskap

Regeringen har gett Svenska kraftnät i uppdrag att identifiera behov av och, när det bedöms lämpligt, teckna avtal för att säkerställa tillgången till varor och tjänster som är nödvändiga för myndighetens priori­terade uppgifter vid fredstida kriser och höjd beredskap.

Särskilda försörjningsberedskapsavtal (s.k. F-avtal) beskrivs i slut­betänkandet Nya samverkansformer, modern bygg­nads- och reparations­beredskap – för ökad försörjningsberedskap (SOU 2025:68) av Utredningen om närings­livets försörjningsberedskap. Om Svenska kraftnät använder sådana avtal ska de löpande rapporteras till Myndigheten för civilt försvar.

Svenska kraftnäts uppdrag ska redovisas till Regeringskansliet senast den 22 februari 2027 och ingå i den särskilda redovisningen för civilt försvar. I arbetet kan Svenska kraftnät som stöd bl.a. använda dokumentet Utgångs­punkter för totalförsvaret 2025–2030 som Myndigheten för civilt försvar och Försvarsmakten har tagit fram.

Regeringsuppdrag om vattenkraftens nyttor

Regeringen gav i augusti 2025 Energimyndigheten och Svenska kraftnät i upp­drag att beskriva och förtydliga vilka nyttor vattenkraften bidrar med till elsyste­met och elförsörjningen på lokal, regional och nationell nivå (KN2025/01564). I uppdragsbeskrivningen anför regeringen att vattenkraftens för­mågor är centrala för elsystemet och beredskapen inom elförsörjningen. Vattenkraftens nyttor på nationell, regional och lokal nivå behöver dock tydlig­göras i energiplaneringen. Uppdraget omfattar även mindre vatten­krafts­anlägg­ningar, dvs. anläggningar med en installerad effekt om högst 10 mega­watt. Syftet med uppdraget är att hjälpa kommuner, regioner och andra aktörer att värdera vattenkraftens bidrag inom ramen för energi- och bered­skaps­planeringen.

Mot bakgrund av de identifierade nyttorna ska myndigheterna ta fram stöd­material för strategisk energi- och beredskapsplanering. Materialet ska kunna användas av kommuner, regioner och andra berörda aktörer. Redo­vis­ningen av vattenkraftens nyttor och det framtagna stödmaterialet ska offentlig­göras senast den 30 april 2026.

Uppdraget ska genomföras i dialog med relevanta länsstyrelser och kom­muner. Myndigheterna ska även redovisa hur uppdraget har genomförts i respektive årsredovisning för 2026.

Strategi för cybersäkerhet

Regeringen antog i mars 2025 en nationell strategi för cybersäkerhet för perioden 2025–2029. Strategin anger den övergripande inriktningen för arbetet med att stärka Sveriges cybersäkerhet. Till strategin hör en hand­lings­plan med konkreta aktiviteter, bl.a. i form av uppdrag och styrning av myndig­heter, som ska bidra till att målen i strategin uppnås. Handlings­planen följs upp löpande och kan vid behov revideras.

Mot bakgrund av ett förändrat omvärldsläge och den fortsatta digitala utvecklingen beslutade regeringen i mars 2026 om en uppdaterad handlings­plan för genomförandet av strategin. Uppdateringen innebär bl.a. att Nationellt cyber­säkerhetscenter samt kommuner och regioner ska tillföras ytterligare resurser. Vidare ska cybersäkerhetsförmågan i offentlig förvaltning och i sam­hällsviktig verksamhet stärkas genom nationella kartläggningar, säkrare upp­handling, samordnad statlig it-drift och riktade stödinsatser.

I handlingsplanen anges också att skyddet av kritisk infrastruktur och digitala leveranskedjor ska utvecklas genom nya riktlinjer, analyser och upp­följningsmodeller. Samtidigt ska satsningar göras på kompetens, forskning, utbildning och ökad medvetenhet om cybersäkerhet i samhället. Hand­lings­planen utgör därmed en central del i genomförandet av den natio­nella cyber­säkerhetsstrategin.

I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1 utg.omr. 21) föreslog reger­ingen att Energimyndigheten skulle tillföras ytterligare pengar för arbetet med cybersäkerhet. Regeringen anförde att Sveriges förmåga att säkra, skydda och stärka samhällets funktioner på cybersäkerhetsområdet bör vidare­utvecklas. Utan tillräckligt skydd av kritisk energiinfrastruktur ökar risken för hand­havandefel, cyberattacker och andra antagonistiska angrepp, vilket kan få allvarliga konsekvenser för energiförsörjningen.

Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet. 2025/26:NU3, rskr. 2025/26:117–118).

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat motionsyrkanden om försörj­ningstrygghet och leveranssäkerhet, senast våren 2025 (bet. 2024/25:NU12). Flera av yrkandena som behandlades då är lika eller identiska med de som är aktuella i detta avsnitt. Utskottet avstyrkte yrkandena och hänvisade främst till den förda politiken och pågå­ende arbete. Företrädare i utskottet för Sverige­demokraterna och Centerpartiet fram­förde sin syn i olika reservationer.

Senast utskottet behandlade motionsyrkanden om elberedskap var våren 2025 (bet. 2024/25:NU12). Utskottet avstyrkte yrkandena bl.a. mot bakgrund av pågående arbete. Avvikande uppfattningar redovisades i olika reservationer av företrädare i utskottet för Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljö­partiet.

Utskottets ställningstagande

I detta avsnitt behandlar utskottet motionsyrkanden som rör försörjnings­trygghet, leveranssäkerhet och elberedskap. Utskottet vill inledningsvis framhålla att frågor om elberedskap har fått ökad aktualitet efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Kriget har i stor utsträckning riktats mot Ukrainas energisystem och tydligt visat hur sårbar energiförsörjningen kan vara i ett säkerhetspolitiskt spänt läge. Samtidigt har kriget satt betydande press på den europeiska energimarknaden. Energins betydelse för samhällets motståndskraft lyftes också fram i regeringens proposition om totalförsvaret som riksdagen behandlade hösten 2024. I sitt yttrande till försvarsutskottet i anslutning till propositionen betonade utskottet energiförsörjningens centrala roll för det civila försvaret. Utskottet konstaterade då även att det råder en bred politisk samsyn om vikten av att energiförsörjningen fungerar under såväl normala förhållanden och fredstida kriser som under höjd beredskap och ytterst i krig.

Utskottet ser därför positivt på att regeringen har skärpt kraven på de ansvariga energi­myndigheternas beredskapsarbete. Utskottet noterar särskilt att regeringen har infört ett återrapporteringskrav för Svenska kraftnät när det gäller vilka åtgärder som vidtas inom elberedskapsområdet. Svenska kraftnäts arbete omfattar även bl.a. att etablera ödrift, skapa risk- och sår­bar­hets­analyser samt arbeta med totalförsvarsfrågor.

Utskottet kan vidare konstatera att regeringen har tagit fram övergripande nationella strategier för såväl motståndskraft i samhällsviktig verksamhet 2026–2030 som cyber­säkerhet. Sammantaget bedömer utskottet att bered­skapsfrågorna när det gäller elförsörjning ges en sådan uppmärksamhet att riksdagen inte behöver göra några ytterligare uttalanden.

När det gäller leveranssäkerheten i övrigt vill utskottet påminna om att den svenska energipolitiken bygger på samma tre grundpelare som energi­sam­arbetet i EU: försörjningstrygghet, konkurrenskraft och ekologisk hållbarhet. Utskottet kan konstatera att frågor om försörjningstrygghet och leverans­säkerhet fått allt större uppmärksamhet under senare år och vill därför påminna om att riksdagen för några år sedan beslutade om ett nationellt leverans­säkerhetsmål för elsystemet. Syftet med målet är att tydliggöra betyd­elsen av leveranssäkerhet och ge berörda myndigheter bättre förut­sätt­ningar att moti­vera de åtgärder som vidtas för att upprätthålla leverans­säkerheten på elmark­naden. Som redovisats i det föregående pågår också ett omfattande arbete på EU-nivå med dessa frågor, bl.a. inom ramen för kommissionens förslag om det europeiska nätpaketet.

Utskottet vill vidare påminna om att investeringsstödet inom det s.k. Kraft­lyftet har utökats. Detta stöd kan lämnas till investeringar i t.ex. elproduktion, energilager, energieffektivisering, flexibilitetstjänster och andra systemnyttiga åtgärder som inte bedöms komma till stånd på marknads­mässiga grunder. Utökningen inklu­derar bl.a. informations- och kompetens­höjande insatser riktade till akt­örer som kan stärka de regionala energi­systemens förmåga och minska deras sår­barhet.

Utskottet vill härutöver betona att produktionen och förbrukningen av el i ett elsystem alltid måste vara i balans och att det kan uppstå situationer där mark­nadens egna balanseringsresurser inte räcker till. I flera motioner lyfts denna situation fram, varför utskottet vill påminna om att riksdagen under 2025 antog nya regler om en kapa­citetsmekanism i form av en strategisk reserv. Syftet med denna meka­nism är att säkerställa att tillräckliga resurser finns till­gängliga när mark­nadens egna resurser inte räcker till för att upprätt­hålla balansen i elsystemet. Svenska kraftnät har enligt gällande lagstiftning möj­lighet att upp­handla en sådan strategisk reserv, som kan aktiveras vid behov. Upp­handling och användning av reserven regleras både i svensk lag­stiftning och i EU:s regelverk.

När det gäller motionsförslag om att i större utsträckning använda gas­turbiner för att stärka leveranssäkerheten vill utskottet slutligen påminna om att regeringen i den energipolitiska inriktningspropositionen från våren 2024 pekade på att gas­turbiner kan få en viktigare roll i elsystemet. Samtidigt använder redan Svenska kraftnät gas­turbiner för att tillhandahålla viktiga funktioner i elsystemet.

Utskottet är inte berett att föreslå sådana tillkännagivanden som förordas i de aktuella motionerna för riksdagen.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks därmed.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:3594 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 9 föreslås ett tillkännagivande om en ny modell för s.k. anvisade elavtal.

I kommittémotion 2025/26:3273 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 39 föreslås ett tillkännagivande om att ge Energimarknadsinspektionen i uppdrag att snabbt dra i handbromsen i fråga om dagens effekttariffer samt att se över frågan. I yrkande 41 anför motionärerna även att kundens kostnader för effekt tydligt bör redovisas av elnätsbolagen, och ett tillkännagivande om detta förordas.

I kommittémotion 2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 56 föreslås ett tillkännagivande om att tydligt redovisa kun­dens kostnader för effekt, och i yrkande 63 föreslås ett tillkännagivande om att stimulera dyna­miska nätavgifter som främjar flexibilitet och smart energianvändning.

I motion 2025/26:2898 av Lars Beckman (M) föreslås ett tillkänna­givande om att det behövs en översyn av prissättningen på effektavgiften vad avser både tidpunkter för när den ska gälla och nivåerna för att den ska vara rimlig för hushåll och företag.

Bakgrund och pågående arbete

Effekttariffer

En effekttariff är en nättariff där minst en del av den rörliga avgiften baseras på den effekt som kunden använder, dvs. den mängd el som förbrukas per tids­enhet. Effektavgiften baseras på den enskilda kundens användning av elnätet och den totala belastningen på nätet. Genom att man låter effektuttaget påverka avgiften kan elanvändningen styras så att belastningen på elnätet jämnas ut och effekttopparna minskar. Detta kan då bidra till ett mer effektivt utnyttjande av det befintliga elnätet och göra det möjligt att ansluta fler kunder. I vissa fall kan en sådan styrning vara tillräcklig för att hantera kapacitetsbrist i elnätet.

Den 2 oktober 2018 beslutade regeringen om en ändring i elförordningen (2013:208) som innebär att Energimarknadsinspektionen får meddela före­skrifter om hur nättariffer ska utformas för att främja ett effektivt utnyttjande av elnätet. Med stöd av denna bestämmelse har myndigheten beslutat att alla elnäts­företag senast den 1 janu­ari 2027 ska införa nättariffer som inkluderar en effektavgift (EIFS 2022:1).

Regeringsuppdrag om att upphäva föreskrifter och lämna förslag om en ny utformning av effektavgifterna

Den 12 mars 2026 gav regeringen Energimarknadsinspektionen i uppdrag att senast den 30 juni 2026 upphäva myndighetens föreskrifter och allmänna råd om hur nättariffer ska utformas för ett effektivt utnyttjande av elnätet (KN2026/00582).

Uppdraget innebär också att myndigheten ska utreda hur en ny modell för effekt­avgifter kan regleras och införas. Modellen ska följa de energipolitiska målen och vara transparent, icke‑diskriminerande och proportionerlig i för­hållande till kundernas storlek och behov. Förslaget ska även belysa hur modellen kan ge kunderna rätt incitament att anpassa sin elanvändning samt hur modellen kan införas på ett kostnadseffektivt, enkelt och icke‑diskri­mi­ne­rande sätt i hela landet.

Regeringen anger i uppdragsbeskrivningen bl.a. att regleringen av effekt­avgifterna bör ses över för att ge elkunder bättre möjligheter att påverka sina kostnader. Avgiften ska också upplevas som enkel, rättvis och transpa­rent samt bidra till att elsystemet används resurseffektivt. Effekt­användning upp­fattas ofta som abstrakt, vilket gör att många kunder har svårt att anpassa sin elanvändning enligt dagens reglering. Samtidigt förväntas kunderna anpassa sin förbrukning efter det aktuella marknadspriset på el.

Energimarknadsinspektionen ska redovisa uppdraget till Regeringskansliet senast den 12 april 2027.

Tidigare riksdagsbehandling

I en av motionerna som behandlas i detta avsnitt finns ett yrkade om s.k. anvisade elleverantörer. Senast utskottet behandlade yrkanden på detta tema var hösten 2025 (bet. 2025/26:NU8, rskr. 2025/26:61). Ett likalydande yrkande som det som behandlas i detta avsnitt avstyrktes då av utskottet, främst mot bakgrund av pågående arbete. Företrädare i utskottet för Social­demo­kraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet uttryckte en annan uppfattning i en reservation.

Utskottets ställningstagande

I detta avsnitt behandlas motionsförslag som rör dels s.k. anvisade elleveran­törer, dels effekttariffernas utformning. När det gäller anvisade elleverantörer förordas i en motion att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag som innebär att det införs ett krav på att anvisade elhandelsföretag ska upp­handlas regelbundet. Utskottet kan konstatera att Elmarknadsutredningen har gjort en grundläggande översyn av elmarknadens funktion och att den bl.a. innefattade systemet med anvisade elleveran­törer. Med avstamp i utred­ningens olika förslag kommer regeringen – enligt egen utsago – att lämna en pro­position till riksdagen senare under våren 2026 med förslag som rör elmark­naden. Utskottet kan utöver detta konstatera att riksdagen under hösten 2025 beslutade om nya regler som rör anvisade elleverantörer och som var oundgängligen nödvändiga för att genomföra vissa bestämmelser från EU. Dessa regler innebär att nätföretag ska välja ut en anvisad elleverantör på ett rätt­vist, transparent och icke-diskriminerande sätt. Företaget ska dessutom infor­mera elanvändarna om hur elleverantören har valts ut. Utskottet är där­med inte berett att tillmötesgå det som anförs i den aktuella motionen.

När det vidare gäller effekttariffer framförs det i ett par motioner bl.a. att Energimarknadsinspektionen bör pausa infö­randet av effekttariffer samtidigt som det görs en översyn av systemet med dessa avgifter utifrån vissa utgångs­punkter. Som redovisats ska elnätsföretagen, enligt Energimarknads­inspek­tionens föreskrifter, börja tillämpa effektavgifter senast den 1 januari 2027. Utskottet noterar därutöver att vissa elnätsföretag redan har börjat att ta ut effekt­avgifter av sina kunder.

Utskottet vill framhålla att syftet med effekttarifferna är att bidra till en jäm­nare belastning av elnäten, vilket i sig är lovvärt. Enligt utskottets bedöm­ning är det dock svårt att avgöra i vilken utsträckning det nuvarande systemet faktiskt leder till detta. De effektavgifter som hittills införts av ett antal elnäts­företag har i flera fall varit svåra för kunderna att förstå, och de har inte utformats så att de skapat incitament för elkonsumenterna att styra sin elkonsumtion i önskad riktning. Det bakomliggande regelverket tycks därmed inte vara utformat för att stödja samhällets behov av ökad elektrifiering.

Utskottet välkomnar därför att regeringen nu har gett Energimarknads­inspek­tionen i uppdrag att upphäva de nuvarande reglerna och att utreda hur ett nytt system med effektavgifter kan utformas. Enligt uppdraget ska den nya modellen vara transparent, icke‑diskriminerande och proportionerlig, ur kundernas perspektiv. Energimarknadsinspektionen ska också belysa hur den nya modellen kan ge kunderna incitament att anpassa sin elförbrukning samt hur systemet kan införas på ett kostnadseffektivt, enkelt och icke‑diskrimi­nerande sätt i hela landet.

Utskottet avser att noggrant följa både regeringens och Energimarknads­inspek­tionens fortsatta arbete i denna fråga och vill understryka att ett system med effekttariffer måste vara ändamålsenligt utformat och faktiskt leda till att elnäten används mer effektivt. I nuläget är utskottet därmed inte berett att förorda något tillkännagivande som rör effektavgifter.

Därmed avstyrks samtliga motionsyrkanden.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:3582 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkande 90 före­slås ett tillkännagivande om att ta fram en handlingsplan för att undersöka behovet av mellan- och långsiktig energilagring samt ersättningsmodeller för handel med stödtjänster. I motionens yrkande 117 före­slås vidare ett tillkännagivande om att skyndsamt utreda förslag som kan undan­röja hinder. Dessutom vill motionärerna skyndsamt utreda finansiering som skulle möjliggöra en effekthöjning av befintlig kraftvärme och vattenkraft, inklusive pumpkraft, för att öka effektuttaget kraftigt. Motionärerna framhåller även i yrkande 142 att Energi­marknadsinspektionen och Svenska kraftnät bör få i uppdrag att utveckla flexibilitetsmarknader och ge fler typer av aktörer möjlighet att delta. Motionärerna anser att det behövs ett tillkännagivande om detta.

I kommittémotion 2025/26:3273 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 34 föreslås ett tillkännagivande om att ta fram en nationell strategi för energilager och införa ett teknikneutralt stöd för energilager, såsom vätgas, pumpkraft, batterier och värmelager. Motionärerna anser också att regeringen bör stimulera och skapa förutsättningar för lokala och regionala marknader för flexibilitet i elanvändningen. Ett tillkännagivande om detta föreslås i yrkande 37. I yrkande 43 före­slås ett tillkännagivande om att stötta fram­tid­ens kraftvärme- och värme­pro­duktion samt underlätta för lokal effekt­pro­duk­tion och stödtjänster. Av motio­nens yrkande 52 framgår även att motio­nä­rerna vill underlätta installation av energi­lager som kan användas för att jämna ut elproduktionen och balansera elnätet men som också kan nyttjas vid elavbrott. Av yrkandet framgår även att motionärerna vill ha ett tillkännagivande om detta.

I kommittémotion 2025/26:3405 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 40 föreslås ett tillkännagivande om att underlätta installation av energilager som kan användas för att jämna ut elproduktionen och balansera elnätet men som också kan nyttjas vid elavbrott. Motionärerna föreslår samtidigt i yrkande 41 ett tillkännagivande om att ta fram en nationell strategi för energilager och införa ett teknikneutralt stöd för storskaliga energilager.

I kommittémotion 2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 55 föreslås ett tillkännagivande om att anta ett mål för efterfrågeflexibilitet i elsy­stemet, och i yrkande 60 föreslås ett tillkännagivande om att stimu­lera och skapa förutsättningar för lokala och regionala marknader för flexi­bilitet i elan­vändningen. I motionens yrkande 64 förordas vidare ett tillkännagivande om att en natio­nell strategi för energilager ska tas fram och att ett investeringsstöd ska införas för stor­skalig energi­lagring, med t.ex. vätgas, batterier och värmelager. Motionä­rerna anser även att en nationell strategi för framtidens kraftvärme- och värme­produktion bör tas fram för att underlätta för lokal effektproduktion och stödtjänster. Ett tillkännagivande om det begärs i yrkande 66.

I kommittémotion 2025/26:3547 av Amanda Palmstierna m.fl. (MP) yrkande 15 föreslås ett tillkännagivande om krav på att nyinstallerade värme­pumpar ska använda styrteknik för att kunna bidra till efterfrågeflexibilitet.

Bakgrund och pågående arbete

Ett nytt mål för effektiv energianvändning

I mars 2026 lämnade regeringen propositionen Nytt mål för effektiv energi­användning och genomförande av det omarbetade direktivet om bygg­naders energiprestanda (prop. 2025/26:159) till riksdagen. Propositionen behandlas av riksdagens civilutskott under våren 2026.

Det nu gällande målet från 2018 innebär att Sveriges energianvändning ska vara 50 procent effektivare 2030 jämfört med 2005. Målet uttrycks som tillförd energi i relation till bruttonationalprodukten och är kopplat till EU:s regelverk om energieffektivitet.

I propositionen anför regeringen att förutsättningarna har förändrats sedan detta mål beslutades. För att nå klimatmålet om nettonollutsläpp senast 2045 och genomföra den gröna omställningen bedöms elanvändningen behöva öka kraftigt, bl.a. till följd av elektrifieringen av industri, transporter och andra samhällssektorer. Det nuvarande energieffektiviseringsmålet, som mäts i minskad tillförd energi, riskerar därför att komma i konflikt med behovet av ökad elektrifiering.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen i propositionen att det nuvarande målet ersätts med ett nytt mål för effektiv energianvändning. Enligt förslaget ska energianvändningen i Sverige vara effektiv och bidra till bl.a. kon­kurrens­kraftiga energipriser, ett resurseffektivt energisystem, ökad mot­ståndskraft samt samhällets elektrifiering.

Till skillnad från det tidigare målet är det nya målet kvalitativt och syftar till att beskriva önskvärda egenskaper i energisystemet snarare än ett specifikt kvantitativt resultat. Regeringen bedömer att ett sådant mål bättre kan ta hänsyn till flera olika aspekter av energianvändningen, såsom effektuttag, flexibilitet och energilagring.

Enligt propositionen är en central utgångspunkt att en effektiv energi­användning också ska bidra till utjämning av effekttoppar och till ökad efter­fråge­flexibilitet i elsystemet. Det innebär att elanvändningen i större utsträckning ska kunna anpassas efter tillgången till el, exempelvis genom styrning av elanvändning, lagring av energi och andra flexibla lösningar. På så sätt kan den elproduktion som byggs ut utnyttjas mer effektivt och behovet av ny energiinfrastruktur begränsas.

Regeringen anför även att målet för effektiv energianvändning ska ses i relation till de energipolitiska mål som riksdagen tidigare har beslutat om, bl.a. planeringsmålet för elsystemet och leveranssäkerhetsmålet. Tillsammans syftar dessa mål till att skapa förutsättningar för ett elsystem som kan leverera el i rätt tid, i tillräcklig mängd och på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt samtidigt som energi används så effektivt som möjligt.

Kraftlyftet

Som tidigare redovisats har regeringen infört ett investeringsstöd för att stärka leveranssäkerheten i elsystemet, det s.k. Kraftlyftet. Stödet syftar till att för­stärka elsystemets förmåga på regional nivå, särskilt i områden där behoven bedöms vara som störst.

Inom ramen för stödet kan medel lämnas till investeringar i t.ex. flexibili­tetstjänster eller andra åtgärder som är systemnyttiga men som inte bedöms komma till stånd på marknadsmässiga grunder.

Energimarknadsinspektionens arbete med flexibilitet

Energimarknadsinspektionen antog 2020 en strategi för sitt arbete med att skapa förutsättningar för ökad flexibilitet i elsystemet. Strategin reviderades 2024 och är vägledande för myndighetens arbete fram till 2028.

Strategin omfattar tre strategiska områden. Det första avser effektiva marknader som främjar flexibilitet. Inom detta område ska myndigheten verka för att undanröja hinder för aktörer som vill handla med flexibilitet samt bidra till att lokala flexibilitetsmarknader utvecklas till väl fungerande marknader.

Det andra området gäller effektivt nätutnyttjande. Där ska myndighetens arbete bidra till att nät­företagen har förutsättningar att använda flexibilitet genom tydliga pris­sig­na­ler och ändamålsenliga incitament, i syfte att uppnå ett samhälls­ekonomiskt effek­tivt resursutnyttjande.

Det tredje området avser flexibla elkunder. Här ska myndigheten främja el­kundernas möjlighet och incitament att bidra med flexibilitet.

Inom ramen för de tre strategiska områdena har myndigheten identifierat nio prioriterade fokusområden.

Regeringsuppdrag om ett vägledande nationellt mål för icke-fossil flexibilitet

Ändringar i EU:s elmarknadsförordning innebär bl.a. att varje medlemsstat ska fastställa ett vägledande nationellt mål för s.k. icke-fossil flexibilitet i elsy­ste­met. Med icke-fossil flexibilitet avses flexibilitet som tillhandahålls utan använd­ning av fossila bränslen, främst genom energilagring och efter­fråge­flexibilitet. Syftet med kravet är att stärka elsystemets förmåga att hantera varia­tioner i produktion och efterfrågan samt att bidra till att medlemsstaternas energi- och klimatmål uppfylls.

Mot denna bakgrund har regeringen gett Energimarknadsinspektionen i uppdrag att föreslå ett vägledande nationellt mål för icke-fossil flexibilitet i det svenska elsystemet. Uppdraget omfattar även att lämna förslag på hur olika delar ska bidra till målet, inklusive efterfrågeflexibilitet, energilagring och elproduktion.

Det nationella målet ska enligt uppdraget ta sin utgångspunkt i det flexibilitetsbehov som identifieras genom den s.k. FNA-metoden (Flexibility Needs Assessment), som myndigheten tidigare har redovisat. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Klimat- och näringslivsdepartementet) senast den 15 september 2026.

Regeringsuppdrag om att stärka och värna fjärrvärmen och kraftvärmen i Sverige

Regeringen gav i augusti 2025 Energimyndigheten i uppdrag att genomföra och föreslå åtgärder för att stärka och värna fjärrvärmen och kraftvärmen i Sverige (KN2025/01566).

Uppdraget omfattar fyra delar. Myndigheten ska analysera konsekvenserna för elsystemets kapacitet, effektsituation och energiförsörjning i ett scenario där fjärrvärmeleveranserna och andelen biobränslen i fjärr- och kraftvärmen minskar kraftigt fram till 2050.

Vidare ska myndigheten kvantifiera och tydliggöra fjärrvärmens nytta för elsy­stemet på lokal och regional nivå, inklusive ur ett energiberedskaps­per­spektiv. Myndigheten ska även bedöma hur denna information kan använ­das i regional och kommunal energiplanering samt i frivilliga dialoger mellan fjärr­värmeföretag och elnätsföretag om ersättning för den nytta som fjärr­värmen bidrar med.

Energimyndigheten ska också analysera hinder som begränsar tillgången till hållbara skogsbränslen för el- och värmeproduktion och vid behov föreslå åtgärder för att öka tillgången.

Slutligen ska myndigheten utvärdera hur fossila utsläpp från fjärrvärme redo­visas i företagens hållbarhetsredovisningar och andra rapporter. Upp­dra­get omfattar att analysera om och hur redovisningen av utsläpp kopplade till fjärr­värme, särskilt avfallsbaserad värme, kan utvecklas inom ramen för gällande regler och principer för livscykelbaserad utsläpps­allo­kering.

Uppdraget ska redovisas senast den 15 augusti 2026.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2025 behandlade utskottet motionsyrkanden om efterfrågeflexibilitet och stödtjänster på elmarknaden (bet. 2024/25:NU12). Yrkandena avstyrktes av utskottet, och avvikande uppfattningar redovisades i reservationer av före­trädare i utskottet för Centerpartiet och Miljöpartiet.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets bedömning ligger Sverige förhållandevis långt framme när det gäller att ge elkunder möjlighet att flytta sin elförbrukning till tider då priserna är lägre. Detta gäller såväl hushåll som företag och kan bidra till att hantera nätbegränsningar samt tillhandahålla stödtjänster i elsystemet. Ut­skottet delar därmed den uppfattning som förs fram i de aktuella motionerna, nämligen att en ökad flexibilitet i elanvändningen rymmer en betydande potential att stärka elmarknadens funktion. En mer flexibel elanvändning kan bl.a. bidra till att dämpa kraftiga prisvariationer och minska risken för effektbristsituationer.

Samtidigt vill utskottet, i likhet med vad som anfördes när liknande förslag behandlades våren 2025, framhålla att potentialen på området sannolikt kan tas till vara i ännu större utsträckning om flexibiliteten värdesätts tydligare i elsy­stemet. I detta sammanhang vill utskottet påminna om att den nu avslutade Elmark­nads­utredningen bl.a. haft i uppdrag att lämna förslag på hur marknaderna för stödtjänster kan utvecklas. Utskottet kan vidare konstatera att regeringen har gett Energimarknadsinspektionen i uppdrag att ta fram förslag till ett vägledande nationellt mål för icke-fossil flexibilitet i det svenska elsystemet. Uppdraget omfattar även att analysera hur olika delar kan bidra till målet, däribland efterfrågeflexibilitet, energi­lagring och elproduktion.

I detta sammanhang vill utskottet även framhålla att möjligheterna att lagra el ofta har stor betydelse när det gäller flexibilitet, inte minst för att man ska kunna leverera olika typer av stödtjänster till kraftsystemet. Flera av motio­nerna berör också behovet av bättre förutsättningar för energilagring. Här vill utskottet särskilt lyfta fram den omvärldsanalys som Svenska kraftnät har tagit fram – och som utskottet även hänvisade till när liknande frågor behandlades våren 2025 – där utvecklingen, potentialen och behoven när det gäller bl.a. lagring av el analyseras i syfte att bidra till en väl fungerande elmarknad.

När det gäller kraftvärmens roll och dess möjligheter att bidra med stöd­tjänster vill utskottet påminna om vad regeringen anförde i den energipolitiska inriktningspropositionen. Där konstateras att Energi­myndig­hetens förslag till fjärr- och kraftvärmestrategi innehåller ett antal åtgärder för att bl.a. bättre ersätta kraftvärmens bidrag till energi­syste­met. Utskottet kan konstatera att Energimyndigheten under hösten 2025 fick i uppdrag att genomföra och föreslå åtgärder för att stärka och värna fjärrvärmen och kraftvärmen i Sverige. Detta uppdrag ska redovisas till regeringen under hösten 2026.

När det gäller krav på effektstyrning av värmepumpar noterar utskottet att Energimarknadsinspektionen nyligen fått i uppdrag att se över systemet med effektavgifter. Ett väl utformat system bör kunna ge elkunder bättre möjlig­heter att påverka sina kostnader.

Avslutningsvis vill utskottet framhålla att regeringen i mars 2026 över­läm­nade en proposition till riksdagen med förslag till ett nytt mål för effektiv energi­användning. I propositionen anges att en central utgångspunkt för det nya målet är att en effektiv energianvändning också ska bidra till att utjämna effekt­toppar och öka efterfrågeflexibiliteten i elsystemet. Civil­utskottet kommer att behandla propo­sitionen senare under våren 2026.

Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte finns skäl för riksdagen att vidta några åtgärder med anledning av motionerna.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks därmed.

Motionerna

I partimotion 2025/26:2797 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 17 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med förslag för att göra det lättare att bilda och bedriva energigemenskaper.

I kommittémotion 2025/26:3273 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 55 föreslås ett tillkännagivande om att införa en definition av energigemenskaper. I yrkande 57 förordas vidare ett tillkännagivande om att regeringen ska verka proaktivt för att nyttor som energigemenskaper kan ge ska speglas i nättariffen, och i yrkande 58 ett tillkännagivande om att regeringen ska underlätta investeringar för energigemenskaper. Motio­närerna anför vidare i yrkande 59 att en nationell stöd- och infor­mations­satsning bör genomföras i fråga om energigemenskaper. I yrkandet begärs även ett tillkännagivande om detta.

Bakgrund och pågående arbete

Regeringsuppdrag om energigemenskaper

Begreppet energigemenskaper omfattar gemenskaper för förnybar energi och medborgarenergigemenskaper enligt EU:s direktiv om förnybar energi och elmarknaden. Sedan den 1 januari 2022 är det tillåtet att dela el mellan bygg­nader inom samma fastighet via ett lågspänningsnät utan nätkoncession. Detta har förbättrat förutsättningarna för att bilda energigemenskaper, där flera bygg­nader kan producera, dela, lagra och använda energi gemensamt. I Sverige är sådana gemenskaper fortfarande ovanliga, men intresset har ökat. Energimarknadsinspektionen har framhållit att energigemenskaper med fördel kan organiseras som ekonomiska föreningar.

Den 15 februari 2024 gav regeringen Energimyndigheten i uppdrag att analysera förutsättningarna för energigemenskaper och föreslå eventuella främ­jande åtgärder. Uppdraget redovisades i september 2024 (ER 2024:20). Myndig­heten föreslog bl.a. att energigemenskaper skulle definieras i lag och att Energimarknadsinspektionen skulle få i uppdrag att verka för att nyttor från energigemenskaper återspeglas i nättariffer. Energimyndigheten och Energi­marknadsinspektionen föreslogs också få ett gemensamt uppdrag att ta fram stöd i form av godkända typfall för att underlätta energidelning.

Vidare har Energimyndigheten initierat en satsning på forskning, inno­vation, stöd och information om energigemenskaper. Inom ramen för detta har projekt­utlysningar genomförts i syfte att öka kunskapen om och främja använd­ningen av energigemenskaper i Sverige.

Rapport om energidelning

I februari 2024 gav regeringen Energimarknadsinspektionen i uppdrag att bedöma vilka åtgärder som krävs med anledning av nya bestämmelser i EU:s reviderade elmarknadsdirektiv och elmarknadsförordning. Uppdraget omfattade bl.a. att analysera de EU-regler om energidelning som ska införas i nationell rätt senast 2026.

I en rapport som presenterades i januari 2025 (Ei R2025:01 Energidelning och andra nyheter till följd av ändringar i EU:s elmarknadslagstiftning) analyserade myndigheten bl.a. förhållandet mellan energidelning och energi­gemenskaper. Energimarknadsinspektionen bedömde också vilka lag­ändring­ar som krävs för att hushåll, små och medelstora företag samt offentliga aktörer ska kunna dela energi via det allmänna elnätet, genom s.k. virtuell energidelning, dvs. i nät som drivs med stöd av nätkoncession.

Myndigheten föreslår bl.a. att el ska kunna delas inom ett elområde. Ett exempel är att en elanvändare med solpaneler ska kunna sälja eller överföra el till en annan elanvändare i en annan stad, under förutsättning att båda befinner sig inom samma elområde. Syftet med de utökade möjligheterna till energi­delning är bl.a. att ge fler konsumenter möjlighet att vara både pro­du­center och konsumenter samt att öka användningen av förnybar energi genom att skapa fler möjligheter till ersättning för producerad el.

Förslagen avser delning av el via det allmänna elnätet. Det är sedan tidigare möjligt att dela el mellan fastigheter inom s.k. icke koncessionspliktiga nät, dvs. nät som inte kräver tillstånd enligt ellagen. Energimarknadsinspektionens förslag skickades på remiss i februari 2025 med sista svarsdag den 5 maj 2025.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat motionsförslag med koppling till energigemenskaper, senast våren 2025 (bet. 2024/25:NU12). Förslagen avstyrktes med hänvisning främst till pågående arbete. Representanter i utskottet för Centerpartiet och Miljöpartiet framförde sina uppfattningar i reservationer.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan inledningsvis konstatera att när riksdagen behandlade liknande förslag om energigemenskaper våren 2025 hänvisade utskottet till att Energi­myndigheten haft i uppdrag av regeringen att se över frågor som rör energi­gemenskaper och analysera vilka åtgärder som kan behövas för att underlätta etableringen av sådana gemenskaper.

Utskottet noterar att Energimyndigheten nu genomför flera insatser för att främja bildandet av energigemenskaper och för att öka kunskapen om vilka möjligheter och utmaningar som finns, både för enskilda aktörer och för energisystemet som helhet. Arbetet omfattar bl.a. utlysningar inom områdena energigemenskaper och energidelning, där olika projekt får stöd och där berörda aktörer involveras i gemensamma utvecklingsinsatser.

Utskottet vill i detta sammanhang även lyfta fram att vissa lättnader nyligen har genomförts när det gäller kraven på nätkoncession. Dessa förändringar bedöms kunna göra det enklare och därmed mer attraktivt att etablera energi­gemen­skaper. Utskottet noterar också att Energimarknadsinspektionen nyli­gen har presenterat ett förslag som rör energidelning i det allmänna elnätet, vilket också kan bidra till att förbättra förutsättningarna för energi­gemen­skaper.

Sammantaget kan utskottet konstatera att det redan pågår ett arbete för att stärka förutsättningarna för att etablera energigemenskaper i Sverige. Mot den bakgrunden ser utskottet inte skäl för riksdagen att göra något ytterligare uttalande till regeringen i denna fråga.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Motionerna

I partimotion 2025/26:2789 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 4 före­slås ett tillkännagivande om att regeringen bör ge Energimarknads­inspek­tionen och Energimyndigheten i uppdrag att förenkla och påskynda eldrivna arbets­maskiners tillgång till tillfälliga elanslutningar.

Fredrik Olovsson m.fl. (S) anför i kommittémotion 2025/26:3594 yrkande 26 i denna del att alltmer avancerad elektronik i t.ex. solceller och laddstolpar även ökar risken för problem med elektromagnetiska störningar. Motionärerna anser att det förstärkta arbete med elektromagnetisk kompa­tibi­litet som Elsäkerhetsverket har bedrivit sedan 2022 bör utvärderas. Motionärerna begär ett tillkännagivande om detta.

I kommittémotion 2025/26:3582 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkande 136 före­slås ett tillkännagivande om att se över möjligheten att ställa krav på teknik såsom optimerare i stället för att totalförbjuda solceller.

I kommittémotion 2025/26:3273 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 47 föreslås ett tillkännagivande om att införa testbäddar för undantag från dagens elmarknadsregleringar i syfte att reducera effekttoppar och stimulera ny teknik och reglering. Ett identiskt förslag finns i kommittémotion 2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 58.

I motion 2025/26:811 av Mikael Larsson (C) föreslås ett tillkännagivande om att staten genom Svenska kraftnät ska initiera projekt om att viltanpassa breda kraftledningsgator.

I motion 2025/26:2974 av Hans Eklind och Camilla Brodin (båda KD) föreslås ett tillkännagivande om att avveckla elcertifikatssystemet.

Bakgrund och pågående arbete

Stöd till ladd- och tankinfrastruktur

För att påskynda elektrifieringen av transportsektorn lämnar staten stöd till utbyggnad av ladd- och tankinfrastruktur. Energimyndigheten ansvarar för stödet till ladd- och tankinfrastruktur för tunga fordon. Stödet finansieras genom anslaget 1:8 Laddinfrastruktur inom utgiftsområde 21 Energi i stats­budgeten.

Utredning om elektrifierade transporter

Utredningen om elektrifierade transporter överlämnade i januari 2025 sitt slut­betänk­ande Mot en effektiv elektrifiering av transportsystemet (SOU 2024:97). När det gäller arbetsmaskiner konstaterade utredningen att mer­parten av de arbetsfordon och anläggningsmaskiner som används inom entre­pre­nad­verksamhet är dieseldrivna. Elektrifieringen har inte kommit lika långt för dem som för personbilar. Mindre arbetsmaskiner är i högre grad elektri­fierade än större och mer specialiserade maskiner.

Utredningen noterade även att det finns leverantörer som erbjuder konver­tering av befintliga dieseldrivna maskiner till eldrift och att tillverkare kan till­handa­hålla lösningar för sådan omställning. De elektrifierade arbets­maski­ner som i dag finns på marknaden drivs främst med kabel, ström­avtagare eller batteri. Det innebär att användningsplatsen är avgörande för om elek­triska mask­iner ska kunna användas. Betänkandet remitterades under våren 2025 med sista svarsdatum den 14 maj.

Rapport om att främja ladd- och tankinfrastruktur för arbetsmaskiner

I skrivelsen Regeringens klimathandlingsplan – hela vägen till nettonoll (skr. 2023/24:59) anförde regeringen att en väl fungerande ladd- och tank­infra­struktur för arbetsmaskiner är en viktig förutsättning för omställningen till arbets­maskiner med låga utsläpp eller nollutsläpp. Regeringen framhöll att elektrifieringen av arbetsmaskiner möter särskilda utmaningar, bl.a. på grund av höga batterivikter och svårigheter att ansluta till stationära laddpunkter i elnätet. Dessa hinder är särskilt tydliga för arbetsmaskiner med stora effekt­behov och som används över stora geografiska områden. Enligt reger­ingen bidrar detta till att efterfrågan på tunga elektriska arbetsmaskiner för när­va­rande är begränsad. Regeringen ansåg därför att man närmare borde analysera behovet av att främja ladd- och tankinfrastruktur för arbetsmaskiner samt underlätta för byte och transport av batterier till arbets­maskiner.

Mot denna bakgrund gav regeringen Naturvårdsverket ett uppdrag i myndighetens regleringsbrev för 2024. Uppdraget bestod i att analysera och vid behov föreslå åtgärder för att främja ladd- och tankinfrastruktur för arbets­maskiner samt förbättra förutsättningarna för byte och transport av batterier till arbets­maskiner. Energimyndigheten skulle inom ramen för sitt verk­samhets­område bistå i genomförandet av uppdraget. Trafikverket skulle ges möjlighet att ge syn­punkter. Naturvårdsverket skulle även vid behov föra en dialog med berörda aktörer i näringslivet.

Uppdraget redovisades i februari 2025 i rapporten Förslag på åtgärder för att främja ladd- och tankinfrastruktur för arbetsmaskiner (NV-02004-24). Naturvårdsverket presenterade i rapporten bl.a. fem åtgärdsförslag för att minska hindren och stärka incitamenten för omställningen. Förslagen omfatta­de ett riktat investeringsstöd för laddinfrastruktur och energilager, riktade forskningsmedel, upphandlingsstöd, förbättrad information och har­mo­ni­sering av regler om tillfälliga elanslutningar samt information om trans­port av batterier och batterilager. Naturvårdsverket framhöll att åtgärd­erna komp­letterar varandra och bör genomföras samordnat för att man ska uppnå största möj­liga effekt.

Regeringsuppdrag om utveckling av stöd till arbetsmaskiner

I december 2025 gav regeringen Energimyndigheten i uppdrag att utveckla stödet till elektriska och fossilfria arbetsmaskiner i syfte att öka användningen och stärka marknadsintroduktionen. Regeringen konstaterade att de nuvarande stödsystemen är uppdelade mellan flera myndigheter och regelverk, vilket leder till en osäker och administrativt krånglig ansökningsprocess som riskerar att bromsa omställningen.

Energimyndigheten ska redovisa uppdraget senast den 15 juni 2026.

Regeringen om elsäkerhet

I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1 utg.omr. 21) anför regeringen att tillsynen av elektriska anläggningar, elinstallationsföretag och elinstalla­törer behöver öka i omfatt­ning när elsystemet byggs ut, för att en hög elsäker­het ska kunna bibehållas. Vidare finns det ett ökat behov av marknadskontroll av elektriska pro­dukter till följd av de senaste årens växande utomeuropeiska e-handel. Reger­ingen föreslog därför i propositionen att Elsäkerhetsverket skulle tillföras anslags­medel i syfte att stärka det skadeförebyggande arbetet med elsäkerhet.

Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet. 2025/26:NU3, rskr. 2025/26:117–118).

Rapport om insatser för höjd kunskap om elektromagnetisk kompatibilitet

I den energipolitiska inriktningspropositionen våren 2024 (prop. 2023/24:105) konstaterade regeringen att den snabba ökningen av installerade sol­energi­anläggningar medför utmaningar kopplade till elektromagnetisk kom­patibilitet (EMC). Regeringen framhöll att solcellsanläggningar kan orsaka stör­ningar som riskerar att påverka total­försvarets anläggningar och andra vik­tiga samhällsfunktioner, såsom mobil­telefoni och radio­kom­mu­nikation. Reger­ingen angav vidare att Elsäkerhets­verket, i samband med budget­pro­po­si­tionen för 2024, hade tilldelats ytter­ligare medel för att öka kunskapen om EMC och därigenom minska risken för störningar och underlätta elektri­fie­ringen.

I regleringsbrevet för 2024 gav regeringen Elsäkerhetsverket i uppdrag att analysera frågor som rör EMC. Uppdraget innebar att myndigheten skulle undersöka och analysera de problem som olika aktörer upplevt i samband med EMC samt identifiera de mest allvarliga riskerna. Myndigheten skulle också föreslå åtgärder för att minska risken för störningar som kan påverka viktiga samhällsfunktioner och totalförsvaret. Vidare skulle Elsäkerhetsverket ut­värdera behovet av ytterligare forskning för att främja EMC och effektivi­sera elektrifieringen.

Uppdraget slutredovisades i september 2025 i rapporten Insatser för höjd kunskap om elektromagnetisk kompatibilitet (dnr 24EV1322). Elsäkerhets­verket framhöll i rapporten att samhället i allt högre grad blir trådlöst upp­kopplat och att allt fler produkter och system, inklusive sådana med kritiska funktioner, är beroende av radiokommunikation. Myndigheten betonade att en grundläggande förutsättning för att detta ska fungera är att elektriska och elektroniska system har EMC och inte stör varandra. Elsäkerhetsverket konstaterade att det är tekniskt möjligt att konstruera produkter och anläggningar med god EMC och därigenom minska risken för störningar, exempelvis av radiokommunikation.

Elsäkerhetsverket redovisade att olika aktörer upplevt problem kopplade till bristande EMC och att resultaten visat att produkters EMC-prestanda behöver följas upp i relation till hur och i vilken miljö de används. Myndig­heten framhöll också att det fanns ett behov av att höja kunskapsnivån hos yrkesverksamma inom området.

Vidare anförde Elsäkerhetsverket att det finns många tekniska fenomen som kan orsaka störningar, men att rapporten särskilt fokuserades på solcells­anlägg­ningar och behovet av att främja god EMC i samband med energi­omställ­ningen och den ökande elektrifieringen. Myndigheten kon­sta­terade också att allt fler produkter innehåller radiosändare eller mottagare och därmed omfat­tas av radioutrustningsdirektivet (RED), som står under tillsyn av Post- och telestyrelsen, i stället för lågspänningsdirektivet (LVD), som står under Elsäker­hetsverkets tillsyn. Mot denna bakgrund föreslog myndigheten att sam­arbetet mellan berörda myndigheter borde göras permanent för att förbättra sam­ordningen och effektivisera tillsynen.

Elsäkerhetsverket framhöll vidare att tillsyn och marknadskontroll har kom­binerats med informationsinsatser riktade till branschaktörer, bl.a. genom deltagande i mässor och seminarier samt genom information via nyhetsbrev och webbplatsen. Myndigheten bedömde att ett mer proaktivt arbete skulle kunna genomföras med ökade resurser.

Avslutningsvis konstaterade Elsäkerhetsverket att det fanns behov av ytter­ligare kunskapshöjande insatser, bl.a. genom att ta fram vägledningar för hur anlägg­ningar ska utformas samt hur mätningar ska genomföras och tolkas. Myndig­heten framhöll också behovet av att tydliggöra när mätningar bör utföras av en oberoende tredje part.

Rapport om att avsluta elcertifikatssystemet i förtid

Elcertifikatssystemet infördes i Sverige 2003 i syfte att främja produktionen av förnybar el. Sedan 2012 har Sverige och Norge haft en gemensam el­certi­fi­kats­marknad, vilket innebär att elcertifikat kan handlas mellan aktörer i båda länderna. Inom systemet tilldelas producenter av förnybar el ett el­certifikat för varje producerad megawattimme, från t.ex. vindkraft, vattenkraft och sol­energi. Elproducenterna kan sälja dessa certifikat på en öppen marknad, vilket ger en extra intäkt utöver intäkterna från elförsäljningen.

Målet med elcertifikatssystemet var att öka produktionen av förnybar el med 46,4 terawattimmar till 2030. Detta mål uppnåddes i förtid, redan 2021. Det innebär att anläggningar som tagits i drift efter 2021 inte tilldelas elcertifikat. Mot bakgrund av att målet har uppnåtts och att flera aktörer har uttryckt önskemål om att avsluta systemet tidigare än planerat, har regeringen bedömt att det finns skäl att utreda förutsättningarna för att avsluta elcertifikatssystemet före 2035. Regeringen har framhållit att ett tidigare avslut bl.a. kan bidra till att minska den administrativa bördan för berörda aktörer.

I december 2024 gav regeringen Energimyndigheten i uppdrag att analysera förutsättningarna för att avsluta elcertifikatssystemet tidigare. Upp­draget omfattade en analys av om, hur och när systemet kan avslutas före det pla­nerade slutåret 2035.

Energimyndigheten redovisade uppdraget i oktober 2025 i rapporten Förut­sättningar för ett tidigare avslut av elcertifikatssystemet – En utredning avse­ende om och hur systemet kan avslutas innan 2035. I rapporten redovisade Energi­myndigheten de juridiska förutsättningarna för att avsluta syste­met i förtid och presenterade tre möjliga alternativ. För varje alternativ redo­visades en samhällsekonomisk analys samt en analys av konsekvenserna för berörda aktörer. Alternativen jämfördes också med ett scenario där elcerti­fikats­systemet fortsätter att gälla till det planerade slutåret 2035.

Rapporten har remitterats, och remissvaren ska ha kommit in till Regerings­kansliet senast den 7 april 2026.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat och avstyrkt motionsförslag om såväl EMC och solceller som testbäddar och viltanpassade kraftledningsgator. Detta skedde senast våren 2025 i samband med att utskottet behandlade motionsyrkanden om elmarknaden från allmänna motionstiden 2024/25 (bet. 2024/25:NU12). Utskottet hänvisade bl.a. till pågående arbete och gällande regler. Företrädare i utskottet för Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljö­­partiet gav stöd för avvikande uppfattningar i olika reservationer.

Utskottets ställningstagande

I detta avsnitt behandlar utskottet motionsyrkanden som rör bl.a. elektrifiering av arbetsmaskiner, elektromagnetisk kompatibilitet hos sol­cellsanläggningar, test­bäddar för ny teknik på elmarknadsområdet, viltanpassning av kraft­led­nings­gator samt elcertifikatssystemet.

När det gäller eldrivna arbetsmaskiners tillgång till tillfälliga elanslutningar kan utskottet konstatera att arbetsmaskiner ofta är dieseldrivna och utgör en inte obetydlig källa till klimatutsläpp samt att elektrifieringen av detta segment av fordonsflottan innebär särskilda utmaningar. Mot den bakgrunden välkomnar utskottet det arbete som redan har genomförts och som pågår för att hantera dessa utmaningar. Både Utredningen om elektrifierade transporter och Naturvårdsverket har bidragit med värdefull kunskap på området. Utskottet noterar också att regeringen så sent som i december 2025 gav Energi­myndig­heten i uppdrag att bl.a. utveckla stödet för elektriska och fossilfria arbets­maskiner i syfte att öka användningen av dem. Uppdraget ska redovisas i juni 2026.

Solcellers elektromagnetiska kompatibilitet tas upp i några andra motioner. Utskottet vill i dessa fall hänvisa till det som tidigare redovisats om Elsäker­hetsverkets arbete. Myndigheten bedriver ett övergripande arbete på området och ansvarar även för marknadskontroll och tillsyn. Utskottet anser därför inte att det finns skäl för riksdagen att uttala sig särskilt om behovet av en utvärdering av Elsäkerhetsverkets arbete i denna del. Utskottet utgår i stället från att regeringen följer upp frågorna inom ramen för den ordinarie myndig­hets­dialogen.

I ett annat motionsyrkande föreslås att testbäddar ska införas för att minska effekttoppar och stimulera utvecklingen av ny teknik på elmarknadsområdet. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att Energimarknadsinspektionen har fått i uppdrag att identifiera relevanta regelverk för s.k. regulatoriska sand­lådor och reglering vid utvecklingen av nettonollteknik i Sverige. Upp­draget inne­bär bl.a. att myndigheten ska identifiera policyområden och regel­verk inom sitt ansvarsområde som kan vara lämpliga att pröva inom ramen för en regu­la­torisk sandlåda. Energimarknadsinspektionen ska också upp­märk­samma om det saknas relevanta regelverk och om det finns behov av undan­tag från gäll­ande regler samt analysera möjligheten att införa försöksklausuler. Myndig­heten ska vidare lämna förslag på hur rollen som behörig myndighet för regulatoriska sandlådor bör utformas. Uppdraget ska redovisas i slutet av maj 2026.

Motionsförslag om viltanpassning av kraftledningsgator har behandlats av utskottet vid tidigare tillfällen. Utskottet vill även denna gång hänvisa till det arbete som bedrivits på området och som redovisats ovan. Samtidigt vill utskottet påminna om att det vid skötseln av kraftledningsgator kan finnas flera legitima intressen att ta hänsyn till, inte enbart viltvårdsintressen. Bedöm­ningen av vilka åtgärder som är lämpliga behöver därför göras på operativ nivå och utifrån de förhållanden som råder på den enskilda platsen.

I en motion anförs vidare att elcertifikatssystemet bör avslutas. Utskottet kan konstatera att regeringen i december 2024 gav Energimyndigheten i uppdrag att analysera förutsättningarna för att avsluta elcertifikatssystemet i förtid. Uppdraget omfattade en analys av om, hur och när systemet skulle kunna avslutas före det planerade slutåret 2035. Uppdraget redovisades under hösten 2025 i rapporten Förutsättningar för ett tidigare avslut av elcertifikats­systemet – En utredning avseende om och hur systemet kan avslutas innan 2035. Utskottet noterar att rapporten har remitterats och att remissvaren ska överlämnas till Regeringskansliet senast i början av april 2026.

Mot denna bakgrund anser utskottet inte att det finns skäl för riksdagen att vidta ytterligare åtgärder med anledning av de aktuella motionsförslagen.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks.

Reservationer

Ställningstagande

Energisystemet är grunden för det moderna samhället och avgörande för Sveri­ges utveckling. Det pågår för närvarande ett omfattande skifte, där transporter, indu­stri och andra verksamheter ställer om från fossila bränslen till el. En fram­gångsrik elektrifiering är nödvändig för att öka tillväxten, skapa jobb och väl­stånd samt nå klimatmålet om nettonollutsläpp senast 2045. Den stärker också Sveriges konkurrenskraft och möjliggör export av klimatsmarta pro­duk­ter som bidrar till minskade utsläpp även i andra länder.

Vi anser att energipolitiken tydligt ska bidra till klimatmålet 2045. Elektri­fiering ger stora möjligheter till energieffektivisering och minskade utsläpp, särskilt inom transportsektorn och i basindustrin. Tillgång till billig och stabil el är en avgörande konkurrensfördel för svenska företag. Samtidigt är rimliga elpriser en förutsättning för att hushållens ekonomi ska fungera.

Dagens situation med stora prisskillnader mellan olika delar av landet och periodvis mycket höga priser är inte acceptabel. Vi vill i stället att hela Sverige ska ha samma låga elpriser. För att nå dit krävs fortsatt utbyggnad av både elproduktion och elnät i hela landet. Det behövs mer el från vattenkraft, vindkraft, solkraft, kärnkraft och bioenergi samtidigt som samhället behöver ta ett större ansvar för elförsörjningen för att säkerställa stabila och långsiktigt låga priser.

Vi anser därför att regeringen aktivt bör driva på inom EU för förändringar som kan bidra till lägre svenska elpriser. Hushåll bör dessutom ges möjlighet att, på liknande sätt som större aktörer, teckna långsiktiga elavtal till stabila och rimliga villkor. Vi förordar därför ett system med s.k. folkhemsel. Det inne­bär att staten genom auktion upphandlar fossilfri el till lägsta möjliga pris och erbjuder den till hushållen på vissa villkor. Vi bedömer att omkring 60 procent av ett hushålls normalförbrukning bör kunna omfattas av ett sådant system. En sådan modell skulle skapa långsiktiga och förutsägbara villkor för investeringar i elproduktion samtidigt som hushållen skulle få stabila och låga elpriser.

Regeringen bör därför skyndsamt arbeta vidare med en modell som bygger på principerna bakom folkhemsel.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

För att klara en nödvändig, snabb och omfattande klimatomställning måste delar av samhället elektrifieras. Det gäller transporter, industri och andra verk­samheter som i dag är beroende av fossila bränslen.

Samtidigt har Rysslands invasion av Ukraina och den efterföljande energi­krigföringen skakat Europas energimarknader. Elpriserna har rusat, inte minst därför att många EU-länder inte har tagit klimathotet på tillräckligt stort allvar och därför inte har ställt om till fossilfria alternativ i tid.

Sveriges situation är dock annorlunda. Sverige är Europas största exportör av el, och det svenska energisystemet får betraktas som relativt robust. Pro­duk­tio­nen från vattenkraft, kärnkraft och vindkraft är stabil, och pro­duk­tions­kostnaderna har inte ökat nämnvärt under de senaste åren. Ändå drabbas svenska hushåll och industrier hårt av prisutvecklingen på kontinenten.

Jag och mina partikamrater i Vänsterpartiet har länge varnat för riskerna med den prissättningsmodell som gör att kontinentens elpriser smittar den svenska marknaden. Jag menar att detta är en grundläggande svaghet i syste­met och förespråkar därför en modell där den inhemska marknaden tydligt sepa­reras från exportmarknaden. Modellen – med Sverigepriser – innebär att den el som används i Sverige prissätts först, och därefter exporteras över­skottet till de priser som gäller på den europeiska marknaden. Det är centralt att el som går på export inte ska styra priset för svenska elkunder. Modellen innebär också att Sveriges fyra elprisområden ligger kvar, så att industrins tillit till den billigare elen i norra Sverige inte äventyras.

Jag anser att regeringen skyndsamt bör återkomma med konkreta förslag om hur Sverigepriser kan införas. Regeringen bör dessutom agera aktivt på EU-nivå och tydligt deklarera Sveriges avsikt att införa denna modell. I linje med detta bör också en samrådsprocess inledas med övriga medlemsstater, sär­skilt våra grannländer, för att klargöra tekniska frågor och fastställa en tids­plan för införandet.

Som framgår av det anförda är jag starkt kritisk till att regeringen inte har gjort tillräckligt för att skydda svenska elkunder från mycket höga elpris­toppar. Utöver mitt förslag om Sverigepriser vill jag i detta sammanhang fram­föra att jag ser med oro på att utländska aktörer i allt större utsträckning agerar på den svenska elmarknaden. Flera aktörer agerar dessutom på ett sätt som kan få negativa konsekvenser för svenska elkunder. Det gäller exempelvis när el från stora vindkraftsparker säljs till utländska företag genom långsiktiga avtal. Sådan inteckning av framtida elproduktion av företag i andra länder måste genomlysas, särskilt mot bakgrund av det ökande inhemska behovet av el för omställningen. De utländska företagens växande roll på elmarknaden måste också uppmärksammas ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv.

Jag anser därför att regeringen bör tillsätta en elkriskommission med upp­drag att utreda osäkerheten i elförsörjningen och analysera hur utländska investerares inteckningar i elproduktionen påverkar det svenska elsystemet och dess omställning.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Klimatomställningen är vår tids kanske största globala utmaning. Den innebär sam­tidigt en möjlighet. Jag är övertygad om att Sverige kan spela en avgörande internationell roll som föregångsland. Ett tydligt svenskt ledarskap kan inte bara bidra till att minska hoten mot klimatet utan också skapa jobb, tillväxt och nya affärsmöjligheter.

Jag står givetvis bakom den betydande mängd konkreta förslag om att utveck­la det svenska energisystemet som finns i Centerpartiets parti- och kom­mitté­motioner. Ett genomförande av dessa förslag skulle sammantaget på ett påtagligt sätt bidra till att stärka energisystemet och samtidigt möta klimat­utma­ningarna.

I detta sammanhang vill jag dock särskilt lyfta fram de snabbt sjunkande pro­duktionskostnaderna för grön el. De skapar mycket goda möjligheter att fortsätta att utveckla det svenska energisystemet på ett sätt som både stärker ekonomin och minskar utsläppen av växthusgaser.

Jag vill vidare se teknikneutrala reformer som fokuserar på kostnads­effektiva lösningar för Sveriges energiförsörjning. Det behövs lösningar som kan leverera kraft på både kort och lång sikt. Elsyste­met ska vara robust och mot­ståndskraftigt, och billig el ska möjliggöra konkurrens­kraftiga affärs­modeller och låg kostnad för hushållen. Elmarknaden behöver kompletteras med en ny teknikneutral mekanism som prissätter och ersätter extra effekt som flexibelt kan bidra i bristsituationer och dämpa pristoppar.

Jag vill också understryka vikten av att regeringen ser över ellagen och elnätsregleringen för att underlätta investeringar i smart teknik och för att bereda väg för nya affärsmodeller, såsom införande av timmätning för kunder i det svenska elsystemet senast 2026.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Klimatförändringarna innebär stora risker för Sveriges invånare och företag. Kraftigare skyfall, ökad risk för översvämningar, ras och skred, torka, värme­böljor, skogsbränder och stigande havsnivåer är redan ett faktum. Sverige påverkas dessutom indirekt av klimatkrisens konsekvenser i andra delar av världen. Nödvändigheten av att ställa om samhället i en hållbar riktning kan inte nog understrykas.

Samtidigt vill jag framhålla att klimatanpassningen och arbetet med att hejda klimatförändringarna innebär stora möjligheter för hela landet. Omställ­ningen av energisystemet – och särskilt kraftsystemet – är central. För att bryta beroendet av fossila bränslen krävs en omfattande satsning på förnybar energi och en bred elektrifiering av samhället.

Sverige behöver också mer billig el på kort sikt och en industripolitik som möj­liggör klimatomställningen. Inget av detta finns i den politik som reger­ingen driver. I stället har Sverige fastnat i ett moment 22 där utbygg­naden av ny elproduktion har tvärnitat och industrins elektrifiering skjuts upp. Tre år av anti-elektrifieringspolitik har fått stora negativa konsekvenser. Industrin tvekar att investera eftersom klimatpolitiken är osäker, och utbyggnaden av ny elpro­duktion stannar av. Därför behövs en handlingsplan för att säkerställa tillgång till el i närtid för industrins klimatomställning, och tilldelningen av effekt behöver förbättras för att påskynda omställningen.

Jag menar även att det behövs ett mål om att tillgängliggöra 100 TWh till 2030 jämfört med 2022 samt ytterligare 50 TWh till 2035. Ett sådant mål kan uppnås genom en kombination av ny förnybar elproduktion och energi­effektivisering. Detta bygger på bedömningar från myndigheter och bransch­organisationer om vilken potential som är realistisk.

Eftersom både ekonomiska och tidsmässiga skäl talar för att den nya elpro­duktionen i Sverige under överskådlig tid främst kommer från vind- och sol­kraft behövs – utöver ett planeringsmål för elproduktion – även ett planerings­mål för effekt. Jag ser därför behov av ett mål för det som jag och Miljöpartiet kallar grön bas­kraft. Med grön baskraft avses kraftkällor och tekniker som stärker elsystemets trygghet och stabilitet. Det handlar om höjd effekt i vatten­kraften, ökad flexibilitet och effekt i kraftvärme, gasturbiner som drivs med förny­bara bränslen, energilagring i form av vätgas, pumpkraft och värme samt flexi­bilitet genom smart styrning av elbilsladdning, värmepumpar och två­vägs­laddning. Jag anser att regeringen bör ta fram ett mål om 10 GW grön baskraft till 2030 och att ett investeringsstöd för grön baskraft bör införas.

I anslutning till detta vill jag framföra att det behövs ett nytt styrmedel för att på ett träffsäkert och kostnadseffektivt sätt få fart på både industrins omställning och utbyggnaden av elproduktion, nämligen det jag benämner som statliga elektrifieringsavtal.

Statliga elektrifieringsavtal innebär att staten fungerar som mellanhand och matchar industrier som vill fasa ut fossila bränslen eller etablera ny grön produktion med elproducenter som vill bygga ny förnybar elproduktion. Avtalen ska vara tillfälliga, gälla i 5–10 år och täcka skillnaden mellan det pris indu­strin kan betala och det pris som krävs för att elproducentens investering ska vara lönsam i dag. På så sätt kan befintliga industrier ställa om och nya verk­samheter som produktion av gröna bränslen eller batterier etableras.

Avslutningsvis vill jag framföra att det behövs ett pristak för elpriser i form av ett riktmärke och att delar av investeringsstödet för grön baskraft bör riktas särskilt till investeringar som leder till att höga pristoppar dämpas.

Detta anser jag att riksdagen bör ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Vi anser att en väl fungerande elöverföring är en grundläggande förutsättning för att möjliggöra den gröna omställningen, nya industri­satsningar och fram­växten av nya arbetstillfällen i hela landet. Elnätet måste ha tillräcklig kapa­citet för att transportera el dit där den behövs, vilket också är avgörande för att säker­ställa en god elförsörjning i hela Sverige.

Vi vill framhålla att den tidigare socialdemokratiska regeringen tog viktiga initiativ för att korta tillståndsprocesserna för elnätsutbyggnad. Genom lag­ändringar möjliggjordes den största förkortningen av led­tiderna för att bygga elledningar sedan elektrifieringen av Sverige inleddes. Förändringarna inne­bar att processerna förenklades och blev mindre resurs­krävande för både elnäts­företag och berörda myndigheter. Det blev också enklare för nät­företagen att genomföra vissa åtgärder utan att behöva ansöka om en ny nät­koncession. Sammantaget bidrog detta till att elnätet kunde byggas ut i snabbare takt.

Samtidigt anser vi att ytterligare åtgärder krävs. Energimarknads­inspek­tionen behöver tillräckliga resurser för att kunna fullgöra sitt uppdrag på ett effektivt sätt. Vid sidan av utbyggnaden av nätkapaciteten behöver Svenska kraft­nät, i egenskap av systemansvarig myndighet, också säkerställa att andra lös­ningar används för att hantera den ökande elanvändningen och elpro­duk­tionen. Digitalisering, artificiell intelligens, kraftelektronik och energi­lagring kan bidra till ett mer effektivt utnyttjande av elsystemet. Även flexi­bilitets­tjänster och aggregering utgör viktiga verktyg i detta arbete.

Vi vill också betona vikten av att fullfölja utbyggnaden av havsbaserad vind­kraft. Den har stor potential att öka elproduktionen, särskilt i södra Sverige där behovet är som störst. Havsbaserad vindkraft kan bidra till ett elsystem med hög leveranssäkerhet, låg miljöpåverkan och konkurrenskraftiga elpriser. Vi ser med oro på att tid har gått förlorad efter regeringens förändrade upp­drag till Svenska kraftnät i oktober 2023 i fråga om kostnadsansvaret för anslut­ning av havsbaserad vindkraft. Detta har fått konkreta konsekvenser, bl.a. genom att ett företag som planerat att bygga en vindkraftspark i ett strate­giskt viktigt läge i södra Sverige inte har gått vidare med sina investerings­planer till följd av förändrade ekono­miska villkor.

Mot denna bakgrund anser vi att arbetet med att stärka elnätet och möjlig­göra ny elproduktion måste fortsätta med full kraft och att nödvändiga förut­sätt­ningar måste säkerställas för att investeringar i elproduktion och elinfra­struktur ska kunna genomföras. Även Svenska kraftnäts tidigare upp­drag för anslutning av havsbaserad vindkraft bör återupptas.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

 

Ställningstagande

Jag anser att utbyggnaden av stamnätet i Sverige har släpat efter under lång tid och att stora delar av det befintliga nätet behöver moderniseras och förstärkas. I dag finns betydande flaskhalsar i överföringen av el, särskilt mellan elområde 2 och 3. Detta begränsar möjligheten att fullt ut använda elproduktionen i norra Sverige, inklusive vattenkraftens lagringskapacitet, för att möta behoven i de södra delarna av landet. Följden blir ökade prisskillnader mellan olika el­områden, vilket drabbar både hushåll och företag.

Den begränsade överföringskapaciteten innebär också att ny elproduktion, sär­skilt från vindkraft i norra Sverige, inte kan komma hela landet till del i till­räcklig omfattning. Samtidigt är elproduktionen i södra Sverige lägre än för­brukningen, vilket gör behovet av förstärkta överföringsmöjligheter särskilt stort.

Mot denna bakgrund är det tydligt att elnätet behöver byggas ut i betydligt snabbare takt. Den nuvarande situationen med kapacitetsbrist riskerar att leda till effektunderskott och att hämma både ekonomisk utveckling och den fort­satta elektrifieringen av samhället.

En grundförutsättning för detta som jag i detta sammanhang vill lyfta fram är att tillståndsprocesserna för stamnätsutbyggnad måste bli mer effektiva. De nuvarande handläggningstiderna är alltför långa och bidrar till att nödvändiga investeringar försenas.

Stamnätet bör byggas ut skyndsamt och med ett tydligt statligt ansvar. Staten behöver ta en ledande roll i finansieringen för att säkerställa att kost­naderna inte i ökad utsträckning belastar elanvändarna genom högre avgifter. Regeringen borde därför ta ett samlat grepp och genomföra en lång­siktig satsning på stamnätet. I detta ingår att regeringen bör ge Svenska kraft­nät ett tydligt uppdrag att prioritera de planerade förstärkningarna av stam­nätet.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

 

Ställningstagande

Elektrifieringen av Sverige medför ett mycket omfattande behov av inve­ste­ringar i såväl ny elproduktion som ökad överföringskapacitet.

Därför vill jag framhålla att planeringen av hur det svenska elnätet ska utveck­las måste vara långsiktig och proaktiv. Svenska kraftnät har en central roll i detta arbete och bör i högre grad ta höjd för en framtida expan­sion i sin nät­planering och inte enbart utgå från aktuella prognoser. Med beakt­ande av de långa ledtiderna för ny nätkapacitet bör sådan planeras med till­räck­liga marginaler, och nya ledningsdragningar bör i större utsträck­ning dimen­sioneras för framtida behov. Exempelvis bör Svenska kraftnät ges i upp­drag att bygga ut lednings­kapaciteten för att möjliggöra ökad effekt från befint­lig kärnkraft.

Svenska kraftnät bör även ges möjlighet att projektera nätutbyggnad till privata aktörer i syfte att påskynda utbyggnadstakten. Mot bakgrund av de betydande flaskhalsintäkter som har ackumulerats under senare år är det inte brist på resurser som är det främsta problemet, utan snarare att utbyggnaden inte sker i tillräcklig takt. Det är enligt min uppfattning tydligt att Svenska kraft­nät behöver överväga nya arbetssätt.

Jag vill också understryka att elöverföringskapaciteten behöver byggas ut i hela landet. Ett långsiktigt mål bör vara att genom stärkt överföring och för­bättrad systemstruktur skapa förutsättningar för att avskaffa elområdena. För att detta ska vara möjligt krävs att berörda myndigheter ges tyd­liga uppdrag och ändamålsenliga verktyg.

Vidare vill jag framhålla att utbyggnaden av elnätsinfrastruktur påverkar mark, miljö och enskilda intressen över såväl kommun- som regiongränser. Jag är därför mån om att stärka den lokala och regionala samordningen i planeringen. Planeringen bör ta sin utgångspunkt i god lokalkännedom och beakta regionens samlade utvecklingsintressen. Jag anser även att ersättnings­nivåerna vid markintrång bör ses över. En modell bör tas fram som täcker markägares faktiska förluster och som säkerställer att samhällsplaneringen utgår från den fulla samhällsekonomiska kostnaden när mark tas i anspråk.

För att ytterligare effektivisera utbyggnaden bör möjligheterna till undantag från koncessionsplikt tillämpas i större utsträckning. Redan miljöprövade verk­samhetsområden bör kunna undantas från koncessionskravet i syfte att möjlig­göra snabbare elnätsutbyggnad. Samtidigt bör kravet på att använda mark­snål teknik när så är möjligt skärpas.

När det gäller ny förnybar elproduktion är det enligt min uppfattning pro­blematiskt att regeringen har intagit en restriktiv hållning i fråga om anslut­ning av havsbaserad vindkraft till stamnätet. Att flera projekt har avbrutits efter att regeringen upphört att delfinansiera anslutningen till havs riskerar att få betydande konsekvenser, särskilt för södra Sveriges elför­sörj­ning. Jag anser att regeringen bör överväga att åter ge Svenska kraft­nät i upp­drag att bygga ut stamnätet till havs för att undvika att viktiga inve­ste­ringar i förnybar elpro­duktion uteblir. Vidare bör gränserna i nätregleringen kart­läggas i syfte att för­hindra att produktionen av befintlig vindkraft minskas av lön­sam­hetsskäl.

Staten bör enligt min uppfattning ta ett tydligare ansvar för att bygga ut anslut­ningspunkter i stamnätet för all fossilfri elproduktion. Ett nytt ansök­nings­förfarande för havsbaserad vindkraft bör skyndsamt införas. Trans­pa­rensen i fråga om när och på vilka grunder aktörer ges möjlighet att ansluta sig till stam- och regionnät bör också öka.

Gotland är i dag det enda län som saknar anslutning till det svenska stam­nätet. Öns länge begränsade anslutningskapacitet har dessvärre hämmat såväl ny förnybar elproduktion som industriella satsningar. Jag noterar att Svenska kraft­nät under våren 2023 beslutade att två nya kablar ska byggas till 2031, vilket är ett betydelsefullt steg. Jag anser dock att arbetet bör skyndas på så att kablarna kan tas i drift senast 2030. Det bör också klargöras hur investeringen ska finansieras. Enligt min uppfattning ska kablarna inklusive ändutrustning finan­sieras fullt ut via Svenska kraftnäts nätverkstariff och inte belasta got­länningarna.

Avslutningsvis vill jag framhålla att politikens roll är att skapa långsiktiga och stabila förutsättningar. Jag förespråkar möjliggörande lagstiftning, särskilt för acceptansfrågor och tillståndsprocesser. Däremot bör politiken inte peka ut enskilda vinnare eller förlorare.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Världen befinner sig i en klimatkris. För att möta den måste vi göra en genom­gripande grön omställning och bygga ett robust samhälle inom planetens gränser. En central del i detta är att ställa om kraftsystemet till helt förnybar elpro­duktion. För att vi ska lyckas krävs många olika åtgärder. Jag har redogjort för några av dem tidigare i detta betänkande och står bakom de många förslag som finns i Miljöpartiets parti- och kommittémotioner. När det gäller utvecklingen av det svenska elnätet vill jag särskilt lyfta fram följande.

Ett grundläggande hinder för att nätet ska kunna utvecklas och leverera el i den omfattning som omställningen kräver är hur elmarknaden är organiserad. Elnäts­bolagen är vinstdrivande aktörer på en monopolmarknad och har inget tydligt uppdrag att arbeta för samhällets bästa, trots att både klimat­omställ­ningen och Sveriges konkurrenskraft är beroende av att elnäten fungerar väl. I de flesta av våra grannländer finns dessutom inte ett ägande på tre nivåer. Det bör därför göras en översyn av hur elnäten bäst ska ägas och förvaltas för att skapa maximal samhällsnytta.

Sol-, bio- och vindkraft kommer att vara avgörande i omställningen. Sam­tidigt behövs regler och styrmedel som främjar en flexibel elanvändning. Detta förutsätter ett väl utbyggt och väl fungerande elnät. Investeringar i det befint­liga nätet måste påskyndas och utbyggnaden måste gå snabbare, och tillgången till nätkapacitet ska styras av miljö- och samhällsnytta.

För att den förnybara elproduktionen och den nödvändiga nät­infra­struk­turen ska kunna byggas ut i den takt som krävs behöver regelverket ändras. Tiden för att bygga elnät bör halveras, och byggtiden för stamnät bör för­kortas med minst två år. Detta kräver regelförändringar, bättre samordning och ökade investe­ringar i ny nätkapacitet. Flera förslag finns redan i den stat­liga utred­ningen om moderna tillståndsprocesser för elnät, och jag anser att dessa bör genom­föras.

Samtidigt behöver elnätet balanseras lokalt. Elmarknaden bör därför utvecklas och kompletteras med lokala och regionala marknader som gör det enklare för elkunder att bidra med stödtjänster, exempelvis genom att sälja överskott från ett hemmabatteri tillbaka till nätet. Hinder bör också tas bort så att egenproducerad el kan överföras mellan olika byggnader inom samma fastig­het eller mellan närliggande fastigheter.

En viktig och snabbt tillgänglig resurs är den havsbaserade vindkraften. Den har stor potential att bidra med förnybar el på relativt kort sikt. Det är där­för beklagligt att regeringen inte längre tar ansvar för att finansiera anslut­ningen av havsbaserade vindkraftsparker till stamnätet. Jag anser att stödet för anslut­ning av havsbaserad vindkraft bör återinföras.

För att klara klimatomställningen krävs alltså både att styrningen av elnäten förändras, att tillståndsprocesserna går snabbare, att lokala marknader stärks och att Sverige tar vara på den havsbaserade vindkraftens potential.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Vi vill inledningsvis understryka att regeringen måste ta ett ansvar för att hushåll som drabbas hårt av höga elpriser får det stöd de behöver. I budget­propositionen för 2026 presenterade regeringen ett hög­kostnads­skydd för hushåll som gäller från november 2025 och under hela 2026. Reglerna inne­bär att högkostnadsskyddet aktiveras först när elpriset uppgår till i genomsnitt 1,50 kronor per kilowattimme under en månad i ett elområde. Mot bakgrund av hur elpriserna har påverkat hushållen både denna och tidigare vintrar är det tydligt att denna gräns är för hög för att stödet ska få avsedd effekt. Enligt vår upp­fattning är stödet därmed felkonstruerat, eftersom många hushåll med höga elräk­ningar inte omfattas och stödet inte når dem som har störst behov.

Enligt regeringens modell finansieras högkostnadsskyddet via statens bud­get och därmed av skattebetalarna. Vi har under flera år i stället efterfrågat ett stöd till hushållen vid höga elpriser som finansieras med de s.k. flask­hals­intäkterna.

Regeringen kan inte fortsätta att skjuta problemen framför sig eller undvika ansvar för ett felkonstruerat elstöd. Svenska folket behöver tydliga besked och stödåtgärder som når de hushåll som har haft höga elkostnader. Vår upp­fatt­ning är att regeringen skyndsamt bör anpassa högkostnadsskyddet så att det kan aktiveras vid prisnivåer som motsvarar de högsta nivåerna under de senaste vintrarna. Stödet bör riktas till de hushåll som faktiskt har haft höga elkost­nader och utformas så att det inte ger otillbörliga fördelar till hushåll med hög förbrukning och fasta låga elavtal. Regeringen har dessvärre inte hör­sammat våra förslag om detta och i stället tagit fram ett otillräckligt stöd där skattebetalarna ska stå för notan.

I detta sammanhang vill vi framhålla att det stöd vi förespråkar bör finan­sieras med flaskhalsintäkter och att regeringen aktivt bör verka för att bevara de möjligheter som finns i EU:s regelverk att använda dessa intäkter på ett flexi­belt sätt.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Elsystemet är en grundläggande förutsättning för att samhället ska fungera – i var­dagen, i kriser och i yttersta fall i krig. Därför behöver åtgärder vidtas för att elför­sörjningen i Sverige ska vara robust och för att säkerställa en tillfreds­ställande beredskapsnivå.

Vi vill understryka att Sverige måste ha förmåga och motståndskraft för att kunna hantera väpnade angrepp, cyber­attacker och andra antagonistiska handlingar. Samtidigt måste elsy­stemet klara extrema väderhändelser som stormar, bränder och över­svämningar. Hotbilden är bredare än tidigare, och sårbarheten i ett alltmer elektrifierat samhälle gör frågan än mer angelägen.

Mot denna bakgrund förstärkte den tidigare regeringen insatserna för elbered­skap. Syftet var att sektorn bättre skulle kunna förebygga, motstå och han­tera störningar i elförsörjningen som kan medföra svåra påfrestningar på sam­hället. Det handlade om att stärka skydd och robusthet, reparations­bered­skap, möjligheter till ödrift, ledningsförmåga, cybersäkerhet och sam­band.

Genom ökade medel som den tidigare regeringen avsatte förbättrades också förmågan att vägleda sektorn i planeringen av åtgärder både inför och under höjd beredskap. Detta är avgörande för att säkerställa att elförsörjningen fun­gerar även under svåra förhållanden.

Vi ser positivt på de insatser som har presenterats under senare år och på de förstärkningar av det civila försvaret som följer av den breda för­svars­överenskommelsen. Samtidigt är det tydligt att arbetet med att stärka elbered­skapen måste fortsätta med hög prioritet. Ett robust elsystem är en förut­sättning för hela samhällets motståndskraft.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

I kölvattnet av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har det blivit tydligt vilka extrema påfrestningar ett samhälle kan utsättas för i krig och allvarliga kriser. En av de viktigaste lärdomarna är hur central energiförsörjningen är – och hur sårbar den kan vara om den blir ett mål.

Det står klart att en bärande del av den ryska strategin har varit att slå mot Ukrainas energisystem. Genom återkommande och omfattande robotangrepp har energiförsörjningen attackerats i syfte att bryta ned landets motståndskraft. När elen slås ut påverkas hela samhällets funktion – från sjukvård och trans­porter till kommunikationer och försvar.

Samtidigt visar Ukrainas erfarenheter att småskalig, regional och lokal energi­produktion med möjlighet till ödrift har bidragit till att begränsa kon­se­kvens­erna av angreppen. När delar av systemet kan arbeta självständigt stärks mot­ståndskraften.

Sverige har en mer sammanhållen elförsörjning, vilket också har tydliga fördelar. Men mot bakgrund av det säkerhetspolitiska läget anser jag att robustheten i det svenska kraftsystemet behöver stärkas. Kritiska samhälls­funktioner bör kunna försörjas med el även utan anslutning till transmissions­nätet. I kom­bina­tion med lokal energiproduktion och energilagring minskar detta sårbarheten, både nationellt och lokalt. Jag menar därför att det är angeläget att ge behöriga myndigheter i uppdrag att stärka elberedskapen genom att möjliggöra ödrift i flera geografiska områden.

Ett annat problem som påverkar motståndskraften negativt är bristande infor­mationsdelning och otillräckligt samarbete mellan energiföretag och myndigheter. Avsaknaden av strukturerad och effektiv informationshantering för­svårar både förebyggande arbete och hantering av störningar. Jag anser att Energi­myndigheten och Myndigheten för civilt försvar gemensamt bör bidra till att stärka energisektorns motståndskraft genom att förenkla och förbättra infor­mations­utbytet, både mellan operatörer och mellan operatörer och myn­dig­heter.

Vidare upphandlar Svenska kraftnät i dag en strategisk reserv för effekt­brist­situationer, den s.k. effektreserven. Jag anser att den befintliga effekt­reserven bör ersättas med en ny teknikneutral mekanism som prissätter och ersätter extra effekt och som flexibelt kan bidra i bristlägen för att dämpa pris­toppar. En sådan lösning bör utformas så att den är förenlig med EU-rätten.

Jag anser också att effektreserven bör göras mer klimatvänlig genom att den fossila oljan ersätts med fossilfria alternativ till dess att andra, mer effektiva lösningar finns på plats.

Genom stärkt ödriftsförmåga, förbättrad informationssamverkan och en modern­iserad och mer klimatvänlig effektmekanism kan motståndskraften i det svenska elsystemet öka väsentligt.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Min uppfattning är att en decentraliserad elproduktion, i kombination med grön baskraft, kan bli en mycket robust hörnsten i framtidens hållbara samhälle – om den hanteras rätt. Målet i detta hänseende måste vara ett energisystem som är motståndskraftigt, som bättre står emot cyberattacker och extremväder och som klarar ödrift så att telekommunikationer, värmeförsörjning och andra samhällsviktiga funktioner kan upprätthållas även under en kris.

För Sveriges del innebär detta att vindkraft, solel och solvärme behöver byggas ut samtidigt som elnätet förstärks och automatiseras. Det räcker inte att producera mer el – systemet måste också bli smartare och mer flexibelt. Energi­lager behöver byggas i anslutning till bostäder och kommersiella verk­samheter. Syftet är att jämna ut elproduktionen och balansera elnätet, men också att lagren ska kunna användas vid elavbrott.

Detta kräver en nationell strategi för energilager samt ett teknikneutralt stöd för storskalig energilagring. Utan en samlad inriktning riskerar utvecklingen att bli splittrad och otillräcklig.

Jag anser också att planeringen för hur särskilt viktiga verksamheter ska hållas i gång vid störningar behöver stärkas. Det måste tydliggöras vad som krävs i form av ödrift, lokal reservkraft och batterilager för att samhälls­bärande funktioner ska kunna fungera även under ansträngda förhållanden.

Ett energisystem baserat på förnybara energikällor, kompletterat med energi­lagring och smarta elnät, är enligt min uppfattning inte bara en klimat­politisk utan också en säkerhetspolitisk nödvändighet. En lång rad sam­hälls­vikt­iga verksamheter är helt beroende av att energiförsörjningen fungerar. Där­till behövs en inhemsk produktion av bränslen, såsom biodrivmedel och vät­gas, för att minska sårbarheten.

Jag anser därför att Svenska kraftnäts effektreserv och störningsreserv ska utgöras av importoberoende energikällor och att målsättningen bör vara att de är 100 procent förnybara. För att samtidigt säkerställa kostnadseffektivitet bör Sverige inom EU verka för att flexibilitet åter ska få ingå i effektreserven.

För att ytterligare stärka motståndskraften och samtidigt främja ett smart och hållbart energisystem ser jag behov av stöd till reservkraft som inte är beroende av importerad energi, liksom till tekniker som också kan stabilisera elnätet, exempelvis batterier och vätgaslösningar.

Enligt min uppfattning bör Sverige därför ta fram en utvidgad plan för reservkraft med denna inriktning.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Elmarknadens avreglering bygger på att elkunderna ska vara aktiva och själva välja de elavtal som passar dem bäst. Lokala nätmonopolbolag, som har leve­rans­plikt för el, tillämpar sedan länge ett system med s.k. anvisade avtal för kunder som av olika skäl inte aktivt väljer en elleverantör. Det kan t.ex. gälla äldre personer som nyligen har flyttat. Syftet med systemet är att elbolagen ska få betalt för den el som används och att även passiva kunder ska få el leve­rerad.

Som framgår av det föregående ställde vi oss hösten 2025 bakom reger­ingens förslag om att nätföretag ska välja ut anvisade elleverantörer på ett rätt­vist, transparent och icke-diskriminerande sätt. Vi är samtidigt med­vetna om att det för närvarande pågår en översyn av elmarknaden där bl.a. systemet med anvisade elleverantörer ingår. I detta sammanhang vill vi därför understryka att inte alla kunder har möjlighet eller vill välja elleverantör och att det inte är rimligt att dessa kunder ofta får betala betydligt mer för sin el än de som gör ett aktivt val. Vi kan också konstatera att priserna för anvisade elavtal har ökat jämfört med priserna för rörliga avtal och att klagomålen från kunderna har blivit fler. Därför anser vi att Sverige bör införa en reglering liknande den som finns i Norge, dvs. att det ska finnas ett krav på att anvisade elhandelsföretag upphandlas regelbundet. En sådan ordning skulle innebära att företagen fick konkurrera om de kunder som inte själva gjort ett val och att priserna därmed skulle sänkas för dessa kunder. Vi anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i linje med det anförda.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Sveriges elnät behöver uppgraderas så att hela landet får ett smart, flexibelt och robust elsystem som klarar en växande produktion av förnybar el. Det är en förutsättning för att elektrifieringen och klimatomställningen ska lyckas.

En del i detta är att elanvändarna behöver nyttja elnätet mer effektivt och att det finns effektiva incitament som uppmuntrar konsumenterna att styra sin elförbrukning på ett smart sätt. Systemet med effekttariffer är tänkt att åstad­komma just detta, men vi ser med oro på det sätt som nu används för att införa dessa tariffer. Utformningen riskerar att motverka systemets syfte när solels­produ­center och elbilsägare – som har gjort investeringar som är positiva för både kli­matet och elsystemet – riskerar att drabbas av höga priser även när elnätet inte är ansträngt vid den tidpunkt då bilen laddas eller solelen matas ut.

Eftersom det saknas en tydlig nationell styrning av hur effekttariffer ska utfor­mas riskerar Sverige dessutom att få hundratals olika modeller – en för varje nät­bolag. Det skapar otydlighet och förvirring för konsumenterna och för­svårar utvecklingen av smart styrning och tekniska lösningar som bygger på förut­sägbara villkor.

Nättarifferna behöver i stället bli mer dynamiska och ge incitament för att styra elanvändning till timmar då kapaciteten i elnäten är god. Kostnaderna för att främja efterfrågeflexibilitet är dessutom relativt små. Ofta räcker det med enkel styrutrustning, vars kostnad är marginell jämfört med större inve­ste­ringar i en ny värmepump eller utbyggnad av elnätet.

Vi vill också betona att det sedan en längre tid funnits ett behov av att regeringen ger Energimarknadsinspektionen i uppdrag att pausa införandet av effekttariffer och göra en grundlig översyn av hela systemet. Ett system med effekttariffer måste vara ändamålsenligt utformat och får inte motverka elektrifieringen – vilket tyvärr verkar ha blivit konsekvensen av dagens regler.

Nu kan vi konstatera att regeringen, efter omfattande kritik mot hur effekt­tarifferna har utformats, till slut har gett med sig och gett Energi­mark­nadsin­spek­tionen i uppdrag att se över bestämmelserna. Med anledning av detta vill vi understryka att ett system för effekttariffer måste utformas så att elnätet används effektivt och så att avgifterna uppmuntrar till smart styrning av elför­bruk­ningen. Till exempel kan inte effektavgifter vara utformade på ett sätt som gör att solelsproducenter eller elbilsägare riskerar höga avgifter, trots att elnätet inte är fullt utnyttjat när de laddar bilen eller matar ut solel. Det måste löna sig att göra inve­steringar som bidrar till samhällets elektrifiering.

Ett omarbetat system behöver också innehålla regler som gör kostnaden för effekt tydlig för kunderna. Det är dessutom viktigt att kommande bestäm­melser sätter tydliga ramar för elnätsföretagen, så att Sverige inte får lika många modeller för effekttariffer som det finns nätbolag. Erfarenheterna från dagens system visar att otydliga regler skapar stor förvirring hos konsu­menterna och gör det svårt att utveckla smart styrning.

Tyvärr ser vi ingen tydlig inriktning i regeringens uppdrag till Energi­marknadsinspektionen, som till synes är framtaget utan någon större efter­tanke. Därför anser vi att riksdagen bör göra ett tillkännagivande i linje med det anförda.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Vi anser att det i dag finns otillräckliga incitament för energilagring och flexibilitet i elsystemet. Om Sverige ska klara elektrifieringen och samtidigt stärka leveranssäkerheten måste dessa delar ges en mer central roll.

En grundläggande åtgärd som vi menar att regeringen bör vidta är att ta fram ett mål för efter­fråge­flexibilitet i elsystemet. Ett sådant mål skulle styra mot att ta vara på poten­tialen för flexibilitet som ökar i takt med att fler sektorer elektrifieras, och det krävs därför en tydlig politisk inriktning. För att underlätta för aktörer att vara flexi­bla måste dessutom kostnaden för effekten framgå tydligt för kunderna. Tydliga prissignaler är en förutsättning för att flexibilitet ska reali­seras i prak­tiken.

Samtidigt innebär industrins utfasning av fossilt kol att en betydande del av framtidens elbehov kommer att kopplas till vätgasproduktion. Det kräver ett proaktivt arbete med den nya vätgasinfrastruktur som byggs upp. I takt med att industrin elektrifieras kan vätgaslager och smart styrning av industri­processer bidra till ytterligare flexibilitet och energilagring i systemet.

Vi anser vidare att ett system med s.k. grön baskraft bör införas i Sverige. I detta begrepp ingår kraftkällor och tekniker för att reglera effekt snabbt och lagra energi. Det omfattar höjd effekt i vattenkraften, ökad flexibilitet och effekt i kraftvärme samt gasturbiner drivna med förnybara brän­slen. Även energilagring i form av vätgas, pumpkraft och värmelagring ingår, liksom flexibilitet genom smart styrning av elbilsladdning, tvåvägs­ladd­ning och värmepumpar.

Mot denna bakgrund är det nödvändigt att bygga energilager i anslutning till bostäder och kommersiella verksamheter. Syftet är att jämna ut elproduk­tionen och balansera elnätet, men också att lagren ska kunna användas vid elav­brott. För att stimulera och påskynda investeringar i tekniker som balan­serar energisystemet och dämpar prisvariationer bör en nationell strategi för energi­lager tas fram. Vi anser också att ett teknikneutralt stöd bör införas för storskalig energilagring, med t.ex. pumpkraft, värmelagring och vätgas­lagring.

Parallellt med detta behöver elmarknaden utvecklas så att flexibilitet premieras även lokalt och regionalt. Elnätet behöver balanseras på fler nivåer än den nationella. Därför bör lokala och regionala marknader för flexibilitet i elanvändningen utvecklas, så att hushåll och företag enklare kan bidra med stödtjänster, exempelvis genom att sälja överskott från batterier eller elfordon när priset är högt eller kapaciteten är ansträngd.

I regioner med kapacitetsbrist är lokal elproduktion, såsom kraftvärme, särskilt viktig för effektbalansen. Detta bör återspeglas ekonomiskt. Vi anser att särskilt fokus bör ligga på att förbättra effektbalansen genom grön baskraft och ökad elproduktion i elområde 4. I detta sammanhang är värme- och kraft­värmesektorns roll i elsystemet av stor betydelse.

Slutligen bedömer vi att automatisering kan ge elkunder betydande möjligheter att vara flexibla och därigenom jämna ut belastningen på elsy­ste­met. Genom smart styrning av eldrivna produkter kan effekttoppar kapas. Särskilt inom uppvärmningsområdet finns det goda möjligheter att styra effekt­uttaget. Vi anser därför att man bör överväga att ställa krav på att nya värme­pumpar ska kunna bidra till efterfrågeflexibilitet, särskilt vid de effekt­toppar som kan uppstå under vintertid.

Genom tydligare mål, stärkt lagringskapacitet, utvecklade flexibilitets­marknader och ett system för grön baskraft kan energisystemet bli mer robust, kost­nads­effektivt och anpassat till en växande elektrifiering.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Jag anser att energipolitiken behöver ses över med en tydlig och samlad inrikt­ning. Förutom att elproduktionen behöver öka måste överföringen för­bättras och energieffektiviseringen stärkas. Dessutom behövs en satsning på energi­lagring och smart, flexibel användning. Omställningen kräver att hela systemet utvecklas – inte bara produktionen.

Den tekniska utvecklingen ger nya möjligheter. Batterier, vätgas, bränsle­celler och digitalisering skapar helt nya förutsättningar för effektivi­se­ring, energi­lagring, flexibel användning och smarta elnät. Energilagring och system­balansering kan lindra kapacitetsutmaningarna och samtidigt minska sår­barheten i elsystemet.

Om förnybar el lagras när produktionen är hög kan den senare användas för att ersätta fossil energi i industrin och inom de tunga transport­erna – områden där det annars är svårt att minska fossilberoendet på ett kost­nads­effektivt sätt. Lagring är därmed inte bara en teknisk fråga utan en central del av klimat­omställningen.

Utöver detta behövs satsningar på mellan- och långsiktig energilagring som en integrerad del av ett elsystem med en växande andel väderberoende energi­källor. Lagring på medellång sikt kan bidra till effektutjämning, medan lagring på längre sikt kan möjliggöra att exempelvis solenergi som produceras under sommaren lagras och används under vinterhalvåret. Jag efterfrågar därför en handlingsplan som analyserar behovet av mellan- och långsiktig energi­lagring samt ser över behovet av ersättningsmodeller för handel med stöd­tjänster.

Jag vill dessutom att regeringen ger Energimarknadsinspektionen och Svenska kraftnät i uppdrag att utveckla flexibilitetsmarknader och skapa förut­sätt­ningar för att fler typer av aktörer ska kunna delta.

Vidare anser jag att elnätsregleringen bör ändras så att flexibilitet och effekti­vare resursutnyttjande premieras högre än ren utbyggnad. Det är inte alltid mer nät som är lösningen – ofta kan ett bättre utnyttjande av befintlig kapa­citet vara mer kostnadseffektivt. I anslutning till detta anser jag att reger­ingen skynd­samt bör utreda förslag som kan undanröja hinder och säker­ställa finan­siering för effekthöjning i fråga om befintlig kraftvärme och vatten­kraft, inklusive pump­kraft. Det finns en betydande potential att öka effektuttaget genom att bättre nyttja den infrastruktur som redan finns.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Sverige har hamnat på efterkälken när det gäller den lokalt förankrade energi­omställningen och det är hög tid att ändra på det. Runt om i Europa finns det i dag tusentals energigemenskaper – föreningar där människor har gått sam­man för att producera mer förnybar energi lokalt och samtidigt ta kontroll över sina egna elkostnader. I många länder har denna modell funnits i decennier och ofta haft ett tydligt politiskt stöd. Erfarenheten är tydlig: när människor själva är delaktiga i omställningen ökar också acceptansen för den. Inve­ste­ringar i sol­celler, biogasanläggningar och vindkraft har därför i många fall mötts av engagemang snarare än motstånd.

I Sverige har utvecklingen dessvärre gått långsammare. Det är först på senare tid som en bredare diskussion om energigemenskapernas roll i omställ­ningen kan skönjas. Den debatten välkomnar vi. Samtidigt är detta inte en utveck­ling som inte kan väljas bort. EU blir för varje år tydligare med att med­lemsstaterna inte bara kan underlätta framväxten av energigemenskaper – de ska göra det.

Vi menar att flera åtgärder behövs för att främja energigemenskaper. Vissa åtgärder som vi i detta sammanhang vill lyfta fram är särskilt angelägna.

För det första saknas i dag en svensk juridisk definition av vad en energi­gemenskap är. Det skapar osäkerhet och försvårar utvecklingen av ända­måls­enliga regelverk och stödformer. Vi anser att en tydlig definition bör införas för att skapa bättre förutsättningar för att fler energigemenskaper ska kunna växa fram.

För det andra behöver affärsmodellen stärkas. I dag beslutar nätbolagen om nättariffer utan att i tillräcklig grad beakta de systemnyttor som kan uppstå när energi produceras och används lokalt inom befintliga ledningar. Om energi­gemenskaper bidrar till minskade nätförluster och minskat behov av över­liggande nät bör detta uppmuntras ekonomiskt. Vi anser därför att energi­gemen­skaper bör kunna få sänkt nättariff, särskilt i den del som avser nät­för­luster och kostnader för överliggande nät, i linje med vad Energi­myndigheten har föreslagit.

För det tredje är finansieringen ett stort hinder. Energigemenskaper har ofta svårt att få banklån eftersom de saknar traditionella säkerheter, såsom fast egendom. I praktiken innebär detta att medlemmarna måste finansiera hela investeringen med eget kapital. Om energigemenskaper i stället kunde låna pengar i banksystemet skulle fler gemenskaper bildas och investeringarna kunna bli större. Vi vill därför att möjligheten till statliga kreditgarantier utreds. En sådan modell skulle både minska kapitalkostnaderna och ge staten möjlighet att ställa villkor som främjar bildandet av energigemenskaper.

Slutligen är kunskapen om energigemenskaper i dag för låg hos såväl offentliga aktörer som allmänheten och berörda företag. Vi anser därför att ansvariga myndigheter bör få i uppdrag att genomföra en nationell stöd- och informationssatsning i fråga om hur energigemenskaper bildas och drivs.

Vi menar att riksdagen bör uppmana regeringen att vidta åtgärder i linje med det anförda för att på allvar främja energigemenskaper i Sverige.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Så kallade energigemenskaper är enligt min uppfattning ett viktigt verktyg i omställningen till ett hållbart och robust energisystem. En energigemenskap innebär att närliggande byggnader kopplas samman i ett mindre system där energi kan produceras, delas, återvinnas och lagras. Det handlar i praktiken om att dela el med varandra.

Energigemenskaper skapar stora möjligheter till energieffektivisering och kan minska användningen av fossila energislag och samtidigt sänka elkost­naderna för de hushåll och verksamheter som deltar. De samhällsekonomiska vinsterna överstiger enligt min bedömning med god marginal de minskade elskatteintäkter som staten kan få till följd av en ökad lokal delning av el.

Jag kan konstatera att regeringen i februari 2024 gav Energimyndigheten i uppdrag att utreda förutsättningarna för att bilda och bedriva verksamhet i gemenskaper för förnybar energi och medborgarenergigemenskaper, som en del av Sveriges övergång till ett hållbart energisystem. I september 2024 presen­terade myndigheten rapporten Energigemenskaper – Förutsättningar och förslag på främjandeinsats. Av rapporten framgår bl.a. att regelverken är otydliga och svårtolkade. Det konstateras också att befintliga stöd kopplade till förnybar el inte är anpassade för samägd energiproduktion. Vidare pekar myndigheten på behovet av stöd- och informationsinsatser, eftersom intresset för energigemenskaper är stort.

Mot denna bakgrund anser jag att regeringen bör återkomma med konkreta förslag som underlättar bildandet och driften av energigemenskaper.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Den allt snabbare energiomställningen innebär betydande utmaningar i fråga om elsäker­heten. Nya tekniker införs i åldrande elanläggningar som inte är anpas­sade till förändrade förbruknings- och produktionsmönster. Samtidigt inte­gre­ras mer avancerad elektronik i elsystemet, exempelvis genom sol­cells­anlägg­ningar och laddstolpar.

Denna utveckling ökar risken för elektromagnetiska störningar som kan påverka radiokommunikation, el- och telenät samt utrustning som är ansluten till dessa. Det är en fråga som berör både samhällets funktion och den enskildes trygghet.

Vi kan konstatera att Elsäkerhetsverket sedan 2022 har tillförts förstärkta resurser för att arbeta med dessa frågor. För att säkerställa att satsningen får avsedd effekt och att arbetet bedrivs effektivt anser vi att regeringen bör utvärdera denna förstärkning.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Jag vill belysa det faktum att arbetsmaskiner under 2023 stod för över 6 procent av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. De tunga maskinerna svarar för en stor del av dessa utsläpp. Naturvårdsverket har i sin analys, genom­förd på uppdrag av regeringen, konstaterat att utsläppen från arbets­maskiner dessutom ökar och i dag är lika omfattande som utsläppen från tunga last­bilar. Det är en utveckling som man inte kan blunda för.

Samtidigt är bilden tydlig: en fungerande ladd- och tankinfrastruktur är en avgörande förutsättning för att vi ska kunna ställa om till fossilfria alternativ och nå klimatmålen. I dag bromsas omställningen av höga kostnader, svag efterfrågan och krångliga regelverk. Resultatet blir att elektrifieringen av arbets­maskiner går för långsamt.

Naturvårdsverket har presenterat flera konkreta åtgärder för att vända utvecklingen. Jag anser att omställningen till fossilfria arbetsmaskiner måste priori­teras skyndsamt och att regeringen i närtid bör göra verklighet av myndig­hetens förslag.

I detta sammanhang vill jag särskilt framföra att regeringen bör ge Energi­mark­nadsinspektionen och Energimyndigheten i uppdrag att förenkla och påskynda eldrivna arbetsmaskiners tillgång till tillfälliga elanslutningar.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Jag anser att det finns en betydande potential att öka den svenska produktionen av solel. I dag är energislaget kraftigt underutnyttjat, samtidigt som regel­verket för solcellsinstallationer är snårigt och svårt att överblicka.

Jag ser det också som olyckligt att Försvarsmakten och Luftfartsverket i vissa fall sätter stopp för utbyggnad av förnybar elproduktion, trots att det finns tekniska lösningar som kan möta de krav som ligger bakom invänd­ning­arna. I stället för att det införs förbud och tungrodda utredningar bör fokus ligga på att ställa tydliga krav på den teknik som används.

Jag anser att riksdagen därför bör uppmana regeringen att se till att det ställs krav på viss teknik, såsom störningsfria optimerare, i stället för att dåliga regler leder till totalförbud mot t.ex. solceller.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

För att möjliggöra utfasningen av fossil energi behövs en kraftig utbyggnad av den förnybara energiproduktionen. Mer el behöver också frigöras för att ersätta den fossila energi som Sverige fortfarande importerar. Med en ökad andel förnybar energi kommer det samtidigt att ställas större krav på flexi­bilitet i elsystemet.

För att vi ska kunna uppnå konkreta resultat behövs en stark innovations­kraft. Det kan handla om teknikutveckling, nya tjänster och affärsmodeller som bidrar till att göra elsystemet mer flexibelt och effektivt. Jag menar att det vore beklagligt om denna innovationskraft hämmas av byråkratiska hinder och stelbenta regel­verk.

Jag anser därför att det bör införas testbäddar som möjliggör undantag från dagens elmarknadsregleringar. Syftet ska vara att reducera effekttoppar, stimu­lera framväxten av ny teknik och bidra till en reglering som är bättre anpassad till energiomställningens krav.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag