En riksdagsledamot undrar hur regeringen ska se till att underhåll av offentliga platser, som snöröjning, inte hindrar personer med funktionsnedsättning.
Inget beslut – detta är en fråga från en riksdagsledamot till en minister, där ministern ska svara på ledamotens funderingar.
Ministern får svara på frågan, men det leder inte direkt till någon förändring av lagar eller regler. Det kan dock påverka framtida diskussioner och beslut.
<p>Fru talman! Nadja Awad har frågat mig hur jag avser att säkerställa att grundläggande drift och underhåll av offentliga miljöer, såsom vinterväghållning av gångbanor, cykelvägar och hållplatser, inte skapar hinder för personer med funktionsnedsättning.</p><p>Sveriges funktionshinderspolitik utgår från FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Regeringens politik syftar till att skapa ett mer jämlikt samhälle där människors olika bakgrund eller förutsättningar inte ska avgöra möjligheten till delaktighet i samhället. Enligt de transportpolitiska målen ska transportsystemets utformning, funktion och användning medverka till att ge alla en grundläggande tillgänglighet med god kvalitet och användbarhet samt bidra till utvecklingskraft i hela landet.</p><p>När det gäller ansvaret för vinterväghållningen är detta knutet till det övriga ansvaret för vägnätet. Det innebär att staten genom Trafikverket ansvarar för vinterväghållningen på det statliga vägnätet medan kommunerna ansvarar för vinterväghållningen på vägar där kommunen är huvudman.</p><p>Kommunerna har ett självständigt och långtgående ansvar för att säkerställa framkomlighet, trygghet och tillgänglighet i offentliga miljöer vintertid, inte minst för personer med funktionsnedsättning, äldre och andra grupper som är särskilt beroende av väl fungerande gång- och cykelbanor. Bristande genomförande av snöröjning och halkbekämpning i dessa miljöer riskerar att leda till begränsade möjligheter till delaktighet och tillgång till samhällsservice.</p><p>Inom det statliga ansvarsområdet har regeringen genomfört åtgärder för att förbättra vinterväghållningen. Trafikverket har på uppdrag av regeringen tagit fram en handlingsplan och genomfört flera åtgärder, bland annat förtydligat ansvar, mandat och former för samverkan mellan berörda aktörer på olika nivåer.</p><p>Jag instämmer i att det är viktigt att också kommunerna tar sin del av ansvaret för vinterväghållningen, för att säkerställa en god framkomlighet för alla även under vintermånaderna.</p>
<p>Fru talman! Statsminister Ulf Kristersson och hans ministrar behöver aldrig oroa sig för att bli inlåsta i sina hem. Men människor med funktionsnedsättningar blir inlåsta och fängslade i sina hem varje gång vintern är här.</p><p>För varje vinter upprepas samma visa. Snön faller, och helt plötsligt förvandlas Sverige till en sluten anstalt för tiotusentals invånare.</p><p>Sonja, 88 år, blev fånge i sitt eget hem i över tio dagar. Hon tvingades avboka viktiga läkarbesök och hade nästan slut på mat. Med risk för att halka och skada sig riktigt ordentligt så gick hon ut ändå. Hon behövde ju handla mat.</p><p>För rullstolsburne och ALS-sjuke Torsten blir vintervädret ett allvarligt hinder. Han säger: Vissa dagar får jag helt enkelt låta bli att gå ut; jag kommer inte ut alls. Det är tråkigt och påfrestande. Jag vill ju ut. Jag har barn att hämta på skolan och mat att handla.</p><p>Dan Andersson, ordförande för Synskadades Riksförbund i Värmlands län, beskriver hur vintern drastiskt förändrar situationen för människor med synnedsättning. Då undviker han att gå ut, för det finns en risk att gå vilse eller skada sig. Måste han lämna hemmet ringer han först sina vänner för att höra hur vägarna är skötta.</p><p>Att hjälpa sina medmänniskor är nummer ett. Det ska man verkligen göra, säger Andreas Liljas, 17 år. Han var ute 40 timmar en vecka för att skotta snö. Det är väldigt fint.</p><p>Men i slutändan är det politikens ansvar att säkerställa att tillgänglighet inte är valfri och inte kan vara beroende av väderlek, för den påverkar människors materiella och sociala livsvillkor.</p><p>Staten och kommuner prioriterar bilvägar. Men varje vinter är trottoarerna isiga, övergångsställen oplogade och ramper, hållplatser och parkering för rörelsehindrade blockerade av snö. Då osynliggörs vissa invånare.</p><p>Resultatet blir att människor med funktionsnedsättning stängs ute från arbete, vård och vardagsliv. De får leva ett liv i ofrihet, isolering och fattigdom. Vi kan inte acceptera det eller skador och risk för liv.</p><p>Fru talman! Regeringen behöver förstärka nollvisionen genom ett utökat fokus på oskyddade trafikanter. Vi kan inte bara sitta och titta på hur oskyddade trafikanter är överrepresenterade i olycksstatistiken år efter år.</p><p>Fru talman! Det hade ändå varit kul om statsminister Ulf Kristersson personligen kunde gå ut och skotta alla vägar med sin lilla traktor, som han gjorde i Stockholm. Men det kan han inte.</p><p>Kommunerna sitter med en ansträngd budget där statsbidragen urholkats över tid och där de kraftigt ökande kostnaderna för energi och drivmedel påverkar kostnaderna för uppvärmning, gatubelysning, transporter och snöröjning.</p><p>De faktorerna är en stor del av förklaringen till att snöröjning och halkbekämpning i dessa miljöer inte har fungerat, tillsammans med den fragmentering som upphandling av snöröjning har lett till.</p><p>I exempelvis större städer finns det ett stort antal avtal där det blir problem med övergången eller gränsen mellan olika områden. Det gör det svårt att bedriva en effektiv snöröjning på totalen. Det gör det också väldigt svårt att få en överblick.</p><p>Jag tackar ministern för det inledande svaret. Jag undrar också: Vad anser ministern om att de generella statsbidragen behöver följa prisutvecklingen, kostnadsutvecklingen och befolkningsutvecklingen generellt, så att kommunerna har råd att snöröja och halkbekämpa i tid? Vad anser ministern om den fragmentering som upphandlad snöröjning har lett till?</p>
<p>Fru talman! Tack så jättemycket för frågorna och engagemanget!</p><p>Det här är en angelägen fråga. Jag tror att vi är överens om att det behöver bli bättre. Jag var inte på något sätt nöjd med den situation som vi såg i vintras.</p><p>Det är viktigt nu även när solen skiner o…
<p>Herr talman! Jag tackar ministern för ännu ett intressant svar. Jag kan hålla med honom när det gäller många olika aspekter.</p><p>Det är intressant för mig att lära mig mer om infrastrukturfrågor. Jag sysslar vanligtvis med välfärdsfrågor på daglig basis, men i och med att ja…
<p>Herr talman! Jag tackar Nadja Awad för frågan och för anslaget i frågan.</p><p>Detta är angeläget; här är vi överens. Jag vill gärna berätta mer om hur vi har arbetat med Trafikverket och om den dialog vi haft med Trafikverket och underhållsentreprenörerna under mandatperioden…
<p>Herr talman! Jag vill först och främst tacka för debatten, som har varit väldigt lärorik för min del.</p><p>Jag kan ju bara lyfta upp de olika fallen, som jag gjorde i mitt första anförande. Min mamma, exempelvis, gick nyligen i pension och har opererats för artros i båda knän…
<p>Herr talman! Tack för den här debatten! Det som Nadja Awad slog fast när hon hänvisar till att hon vanligtvis jobbar med välfärdsfrågor illustrerar ju att infrastrukturpolitik inte bara är ett område för sig utan även påverkar människors vardag, vår totalförsvarsförmåga och nä…
Interpellation 2025/26:412 Tillgängligheten för personer med funktionsnedsättningar av Nadja Awad (V) till Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD) Tillgänglighet är en grundförutsättning för att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva självständigt och delta i samhället på lika villkor som andra. En central princip i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktion
av Nadja Awad (V)
till Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Tillgänglighet är en grundförutsättning för att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva självständigt och delta i samhället på lika villkor som andra. En central princip i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är universell utformning, vilket innebär att miljöer, produkter och tjänster redan från början ska utformas så att de fungerar för så många människor som möjligt, oavsett individuella förutsättningar.
Trots lagstiftning sedan 1960- och 1970-talen om tillgänglighet i den byggda miljön och i transportsystemet är Sverige fortfarande långtifrån ett samhälle där alla kan röra sig fritt och delta fullt ut i samhällslivet. Bristande tillgänglighet i offentliga miljöer och transporter fortsätter att begränsa människors möjligheter till arbete, utbildning och social delaktighet.
Tillgänglighet handlar inte bara om hur nya miljöer planeras utan också om hur befintliga miljöer förvaltas och underhålls. Under vinterhalvåret kan bristande snöröjning och halkbekämpning innebära att trottoarer, gång- och cykelvägar samt busshållplatser blir svårframkomliga eller helt otillgängliga. I en insändare i lokaltidningen Telgenytt lyfts exempel från Södertälje där trottoarer, gång- och cykelvägar och hållplatser under perioder lämnats oplogade, vilket särskilt drabbar äldre och personer med funktionsnedsättning, som får svårt att ta sig fram i vardagen.
Den typen av brister visar att tillgänglighet inte bara är en fråga om fysisk planering utan också om drift, ansvar och uppföljning. När grundläggande funktioner i den offentliga miljön inte fungerar riskerar människor att utestängas från arbete, utbildning, kollektivtrafik, fritid, kulturliv och andra viktiga samhällsfunktioner.
Mot denna bakgrund vill jag fråga infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson:
Hur avser ministern att säkerställa att grundläggande drift och underhåll av offentliga miljöer, såsom vinterväghållning av gångbanor, cykelvägar och hållplatser – inte skapar hinder för personer med funktionsnedsättning?