Tid för undervisningsuppdraget

Utbildningsutskottets betänkande 2025/26:UbU25

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i skollagen.

Lagändringarna syftar till att skapa bättre förutsättningar för lärare och förskol­lärare att utföra sitt undervisningsuppdrag och öka lärar- och förskol­läraryrkets attraktivitet.

Ändringarna innebär bl.a. att det regleras att det i lärares och förskollärares under­visningsuppdrag ingår undervisning samt planering och uppföljning av under­visningen. Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om omfatt­ningen av tiden för de olika delarna av undervisnings­uppdraget. Ändring­arna innebär vidare att information om barnets eller elevens utveck­ling ska ges vid tillfällen som bestäms av personal på förskolan, fritids­hemmet eller skolan och att utvecklingssamtal ska äga rum minst en gång per läsår. Det förtydligas även att all personal ska vara skyldig att aktivt uppmärk­samma och motverka kränk­ande behandling, trakas­serier och sexuella trakasseri­er i verksam­heten och se till att sådana händelser hanteras.

Lagändringarna om kränkande behandling föreslås träda i kraft den 1 augusti 2026 och ändringarna om undervisningsuppdraget den 1 juli 2027. Övriga ändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 2028.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå samtliga motionsyrkanden.

I betänkandet finns åtta reservationer (S, V, C, MP). I en av reservationerna (S, V, C, MP) föreslås att riksdagen ska göra ett tillkännagivande till regering­en om lagändringarnas ekonomiska konsekvenser.

Behandlade förslag

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Propositionens huvudsakliga innehåll

Utskottets överväganden

Regeringens lagförslag

Utskottets ställningstagande

Genomförandet av förslaget om tid för undervisning

Utskottets ställningstagande

Minskade krav på dokumentation

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1. Dialog med arbetsmarknadens parter, punkt 2 (S, C, MP)

2. Ekonomiska konsekvenser, punkt 3 (S, V, C, MP)

3. Konsekvenser för lärarbristen, punkt 4 (S, C, MP)

4. Uppföljning och utvärdering, punkt 5 (S, C)

5. Uppföljning och utvärdering, punkt 5 (MP)

6. Dialog mellan skola och vårdnadshavare, punkt 6 (S, V)

7. Dialog mellan skola och vårdnadshavare, punkt 6 (MP)

8. Uppföljning av minskade krav på dokumentation, punkt 7 (C)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utbildningsutskottet regeringens proposition 2025/26:196 Tid för undervisningsuppdraget. Regeringens förslag till riks­dags­beslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Lag­förslag­et har granskats av Lagrådet. I proposi­tionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om proposi­tionen.

Med anledning av propositionen har tre motioner väckts. Förslagen i motion­erna finns i bilaga 1.

Utskottet har överlämnat den formella behandlingen av lagförslag 3 i proposi­tionen till betänkande 2025/26:UbU26 Ett likvärdigt betygssystem, som riksdagen avser att besluta om i juni 2026. Överlämnandet görs för att uppnå en lagteknisk samordning av det nämnda lagförslaget och lagförslag i proposi­tionerna 2025/26:194, 2025/26:195, 2025/26:197 och 2025/26:198. Utskottet behandlar dock det överlämnade lagförslaget i sak i detta betänkande.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslår regeringen ändringar i skollagen (2010:800) som syftar till att skapa bättre förutsättningar för lärare och förskollärare att utföra sitt undervisningsuppdrag och öka lärar- och förskolläraryrkets attraktivitet.

Enligt regeringens förslag ska det regleras i skollagen att det i lärares och förskol­lärares under­visningsuppdrag ingår undervisning samt planering och uppföljning av undervisningen. Regeringen bemyndigas att meddela före­skrift­er om omfattningen av tiden för de olika delarna av undervisnings­upp­draget.

Information om barnets eller elevens utveckling ska ges vid tillfällen som bestäms av personal på förskolan, fritidshemmet eller skolan, i stället för att den ska ges fortlöpande. Utvecklingssamtal ska äga rum minst en gång per läsår, i stället för en gång per termin, och de skriftliga planerna ska fokusera på elevers kunskapsutveckling.

Var och en som verkar inom utbildningen ska enligt regeringens förslag främja de grundläggande demokratiska värderingarna och de mänskliga rättig­het­erna. Det ska förtydligas att all personal i verksamhet enligt skollagen ska vara skyldig att aktivt uppmärksamma och motverka kränkande behandling, trakas­serier och sexuella trakasserier i verksamheten och se till att sådana händelser hanteras. Personalens skyldighet att anmäla kränkande behand­ling till rektorn ändras till en skyldighet att informera om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för allvarlig eller upprepad kränkande behandling. Skyldig­heten ska även gälla alla fall där ett barn eller en elev anser sig utsatt för kränkande behandling av någon i personalen.

Regeringen föreslår att lagändringarna om kränkande behandling ska träda i kraft den 1 augusti 2026 och ändringarna om undervisningsuppdraget den 1 juli 2027. Övriga ändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 2028.

Utskottets överväganden

Betänkandet är disponerat så att utskottet inleder med att behandla regeringens lag­förslag. Därefter behandlas motionsyrkanden som innehåller förslag om tillkänna­givan­den till regeringen i frågor som anknyter till propositionens förslag.

Propositionen

Bakgrund

I propositionens avsnitt 4 ger regeringen en bakgrund till förslagen i proposi­tionen. Regeringen lyfter där bl.a. fram följande.

Sverige behöver en stark kunskapsskola där alla elever ges förutsättningar att nå utbildningens mål samt en likvärdig förskola av god kvalitet där alla barn ges goda möjligheter till utveckling och lärande. Utbildningen ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. I detta uppdrag har lärare och förskollärare en mycket betydelsefull roll efter­som de har ett särskilt ansvar för undervisningen. Lärare och förskollärare är den viktigaste faktorn för kvaliteten i undervis­ningen i skolväsendet. För att alla barn och elever ska ges stöd och stimulans för att utvecklas så långt som möjligt är det viktigt att det finns skickliga lärare och förskollärare som har goda förutsättningar och tid för undervisningsuppdraget.

Det råder lärarbrist i det svenska skolväsendet, och antalet legitimerade lärare och förskollärare som väljer att lämna yrket har ökat. Regeringen redogör för rapporter som visar att arbetsmiljön är den enskilt största förklar­ings­faktorn till varför lärare lämnar sitt arbete i skolan och att bristande arbets­miljö även skulle kunna vara en faktor som innebär att färre väljer att söka till en lärarutbildning. Arbetssituationen för lärare kännetecknas av hög arbets­belast­ning. De förändringar som har skett över tid i skolan har enligt regering­en också sammantaget inneburit att lärares arbetsbelastning ökat, med nya eller förändrade arbets­uppgifter såväl inom som utanför huvuduppdraget. Av rapporterna framgår dessutom att lärare upplever frustration över att inte i tillräcklig utsträckning hinna med de arbetsuppgifter som hör till undervis­ningen.

För att undervisningen i skolväsendet ska leda till att barn och elever lär sig och utvecklas i enlighet med läroplanerna samt att fler elever når goda kunskaps­resultat behöver lärare och förskollärare enligt regeringen få förut­sätt­ningar att fokusera på huvuduppdraget, dvs. undervisningen.

Faktorer som i hög utsträckning skulle bidra till att lärare skulle välja att åter­vända till yrket är enligt regeringen bl.a. mer tid för att förbereda, genom­föra och följa upp undervisningen, en rimligare arbetsbelastning och större möjlig­heter att styra över arbetssituationen. Det är även faktorer som har betydelse för att fler ska stanna kvar i yrket och för att fler ska välja att söka sig till det. Att lärare och förskollärare ges en hållbar arbetssituation och goda arbets­villkor är enligt regeringens uppfattning alltså avgörande för såväl under­visning­ens kvalitet som yrkenas attraktivitet.

I propositionens avsnitt 5 lämnas en redogörelse för den nuvarande regler­ingen på området. I det följande återges regeringens förslag i den ordning de presenteras i propositionen. Skälen för regeringens förslag beskrivs samman­fattat (se även avsnitt 6–8 i propositionen).

Tiden för undervisningsuppdraget ska regleras

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att det ska regleras i skollagen vad som ingår i lärares och förskol­lärares undervisningsuppdrag. I undervisningsuppdraget ska det ingå undervisning samt planering och uppföljning av undervisningen.

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om omfattningen av tiden för undervisningsuppdraget och de olika delarna av uppdraget när det gäller grund­skolan, anpassade grundskolan, gymnasieskolan och anpassade gymna­sie­skolan.

Regeringen föreslår vidare att det införs upplysningsbestämmelser i skol­lagen om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, med stöd av den s.k. restkompetensen kan meddela föreskrifter om omfatt­ningen av tiden för de olika delarna av undervisningsuppdraget i special­skolan och same­skolan samt tiden för planering och uppföljning när det gäller förskola och fritidshem som bedrivs av statliga huvudmän.

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om den minsta omfatt­ningen av tiden för planering och uppföljning av undervisningen i för­skolan och fritidshemmet som bedrivs av huvudmän som inte är statliga och kommunal vuxenutbildning.

Skälen för regeringens förslag

Undervisning av likvärdig kvalitet förutsätter att alla lärare har goda förutsättningar för sitt uppdrag

Även om det råder stor enighet om lärares och förskollärares betydelse för elevers och barns lärande och utveckling saknas ett nationellt lik­värdigt sätt att ge lärare och förskollärare goda förutsättningar för arbetet med sitt huvud­uppdrag. Det kan leda till att kvaliteten på den undervisning som elever får varierar mellan olika skolor och huvudmän, även när undervisningen bedrivs av behöriga och skickliga lärare. Avsaknaden av nationella regler för lärares och förskollärares förutsättningar för undervisningsuppdraget medför enligt regeringen därför utmaningar när det gäller att leva upp till skollagens krav på att alla barn och elever ska ges en likvärdig utbildning, oavsett var i landet som utbildningen anordnas.

Undervisningsuppdraget är ett vidare begrepp än undervisning

Antalet arbetsuppgifter som lärare förväntas utföra har ökat över tid, och det finns allt mindre tid över till huvuduppdraget, dvs. undervisningen. Det före­kommer att lärare och förskollärare i dag även utför arbetsuppgifter som visser­ligen kan vara viktiga och bra men som enligt regeringen mycket väl skulle kunna utföras av annan personal. Det är viktigt att lärares och förskol­lärares tid används på det sätt som bäst gynnar verksamheten, barnen och eleverna, särskilt eftersom det råder brist på behöriga lärare och förskol­lärare. Regeringen bedömer att lärares och förskollärares huvud­uppdrag är undervis­ningen och uppgifter som hör till undervisningen samt att det uppdraget bör värnas. Att uppdraget värnas är viktigt för att lärare och förskol­lärare ska kunna genom­föra en undervisning av god kvalitet och samtidigt ha en dräglig arbets­situation.

Regeringen bedömer att skollagens definition av undervisning inte är en tillräcklig utgångspunkt för att ge en enhetlig förståelse för lärares och förskol­lärares hela undervisningsuppdrag. Det finns enligt regeringen därför skäl att reglera vilka ytterli­gare delar, utöver genomförandet av undervisningen, som bör anses ingå i undervisningsuppdraget. Planering, genomförande och upp­följ­ning av undervisning är enligt regeringens bedömning av sådan central betydelse för under­vis­ning­ens kvalitet och för barns och elevers lärande och utveckling att de bör ha en särställning i lärares uppdrag. Ett tydliggörande av dessa centrala delar kan bidra till att undervisningsuppdraget fredas och ge vägledning om vilka andra arbets­uppgifter som kan behöva prioriteras ned eller omfördelas till annan personal än lärare och förskollärare. Regeringen anser att en definition av under­visnings­uppdraget som inkluderar planering och uppföljning kan bidra till ökad tydlighet och möjlighet till likvärdighet inom såväl förskola som skola.

Tiden för undervisning behöver regleras

Om en likvärdig utbildning för barn och elever ska kunna säkerställas behöver likvärdig­heten i lärares och förskollärares förutsättningar stärkas enligt regeringen. I dag finns det stora skillnader när det gäller hur många under­visnings­timmar en heltids­anställd lärare ska genomföra. Regeringen bedömer att det finns ett stort generellt behov av att förbättra lärares och förskollärares arbets­miljö. Vidare menar regeringen att avsaknaden av nationella bestämmel­ser om lärares under­visningstid har bidragit till att likvärdigheten och lärares förutsätt­ningar har försämrats och att det därför behövs insatser för att säker­ställa att lärare hinner göra det som är nödvändigt för att genomföra en under­visning av god kvalitet. Reglerad tid kan bidra till goda arbets­förhållan­den och ett ökat fokus på undervisningen. Regeringen anser därför det finns skäl att införa en nationell reglering av hur mycket en lärare som mest ska undervisa.

Undervisningstiden behöver anpassas efter lärarens förutsättningar

En lärares arbetssituation har betydelse för hur mycket tid som är rimligt att läraren ägnar åt att undervisa. Vissa lärarkategorier har som regel behov av färre undervisningstimmar. Det kan bl.a. finnas variationer mellan skolformer och årskurser. Regeringen anser mot den bakgrunden att regleringen av under­vis­ningstiden bör vara olika beroende på t.ex. skolform och årskurs. Regler­ingen föreslås därför ange ett intervall för vad som kan vara den högsta mängden undervisningstid för en lärare i t.ex. grundskolans hög­stadium och ett annat intervall för t.ex. grundskolans låg- och mellan­stadium. Vid en bedöm­ning av var inom intervallet en lärare ska placeras och således vad som är den lärarens mesta undervisningstid, ska hänsyn tas till lärarens förut­sätt­ning­ar, t.ex. hur många elever som läraren undervisar och hur många av eleverna som har behov av särskilt stöd. Denna bedömning bör enligt regeringen göras lokalt av rektorn. Under vissa särskilda omständigheter bör det också vara möjligt att göra avsteg från regleringen. Regeringen betonar dock att ett sådant undan­tag ska tillämpas restriktivt och bara när det finns starka skäl. För att säker­ställa att regleringen får avsedd effekt och för att få underlag för eventu­ella justeringar avser regeringen att följa upp frågan om undantag.

Undervisningstiden bör inte regleras i alla skolformer

I förskolan och fritidshemmet är undervisning inte alltid tydligt avgränsad från omsorg och andra delar av utbildningen. Till skillnad från skolan regleras inte heller hur många undervisningstimmar som varje barn eller elev ska ges i förskol­an eller fritidshemmet. Regeringen framhåller att det därför inte är relevant att reglera undervisningstiden för förskollärare i förskolan och lärare i fritidshemmet. Lärarnas förutsättningar i kommunal vuxenutbildning (kom­vux) skiljer sig också från de andra skolformerna i skol­väs­en­det. Den flexibili­tet som finns inbyggd i komvux innebär enligt regering­en att det inte heller här är lämpligt att sätta en gräns för hur många timmar en lärare maximalt ska undervisa.

Utöver tiden för undervisningen behöver även tiden för planering och uppföljning säkerställas

Regeringen bedömer att det inte räcker med att reglera undervisningstiden för lärare, det behöver även säkerställas att alla lärare och förskollärare har tillräck­ligt med tid för planering och uppföljning. Därför bör det regleras hur mycket tid för planering och uppföljning av undervisningen som lärare och förskol­lärare ska ha som minst. Det gäller för förskollärare och lärare i alla skol­former och fritidshemmet. Det gäller även lärare i komvux. I likhet med tiden för undervisning bör tiden för planering och upp­följning enligt regeringen anpassas utifrån lärarens eller förskollärarens förutsättningar. Det bör också enligt regeringen under vissa särskilda omständig­heter vara möjligt att göra avsteg från regleringen.

När och hur tiden för planering och uppföljning ska ges bör bestämmas lokalt

Regeringen anser att det är viktigt med tydliga krav som innebär att alla lärare och förskollärare får rimlig tid för planering och uppföljning av undervis­ningen, men menar att det samtidigt behöver tas hänsyn till lokala förutsätt­ningar. Det är viktigt att förskolor och skolor kan planera och organisera verksam­heten utifrån de lokala förutsättningarna och behoven. En reglering av tiden för planering och uppföljning bör enligt regeringen därför inte fastställa exakt när och hur förskollärare och lärare ska ges sådan tid. För att rektorer ska kunna organisera verksamheten så att hela uppdraget kan genomföras är det enligt regeringen avgörande att huvudmannen ger rektorn det stöd och de förutsättningar som behövs.

Fler frågor om reformen

Enligt regeringen innebär förslagen om reglering av undervisningstid en regler­ing på en detaljnivå som inte är lämplig i skollagen. I stället föreslår reger­ing­en att regeringen ska bemyndigas att meddela föreskrifter om omfatt­ning­en av tiden för undervisning liksom omfattningen av tiden för planering och uppföljning av undervisning. När det gäller förskola, fritidshem och komvux föreslås regeringen bemyndigas att meddela före­skrifter om omfatt­ningen av tiden för planering och uppföljning.

För att säkerställa att regleringen får avsedd effekt och för att få underlag för eventuella justeringar avser regeringen att ge en lämplig myndighet i uppdrag att följa upp reformen.

Information till vårdnadshavare ska ges vid tillfällen som bestäms av personalen och det ska bli färre utvecklingssamtal

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att vårdnadshavare för ett barn i förskolan och eleven och elevens vårdnadshavare i grundskolan, anpassade grundskolan, specialskolan, same­skolan, fritidshemmet, gymnasieskolan och anpassade gymnasie­skolan ska informeras om barnets eller elevens utveckling vid tillfällen som bestäms av personal på förskolan, fritidshemmet eller skolan, i stället för att sådan information ska ges fortlöpande.

Det ska inte heller finnas krav på att de samtal som personalen i för­skolan har med vårdnadshavare om barns utveckling ska ske fort­löpande.

Regeringen föreslår vidare att utvecklingssamtal i grundskolan, anpassade grund­skolan, special­skolan, sameskolan, gymnasieskolan och anpassade gymnasie­skolan ska äga rum minst en gång per läsår, i stället för en gång per termin.

Skälen för regeringens förslag 

Information om barns och elevers utveckling fyller en viktig funktion

Det är enligt regeringen viktigt att både elever och vårdnadshavare har relevant och tillräcklig information om hur det går i skolan eller förskolan. Skolan och vårdnads­havarna har ett gemensamt ansvar för elevens skolgång. Att det finns ett samarbete och en dialog mellan vårdnadshavare och ansvariga lärare har därför ett stort värde. Ett gott samarbete kan bidra till att eleven får de bästa möjliga förutsättningarna för utveckling och lärande. Detsamma gäller för barn i förskolan. För att vårdnadshavare ska kunna ta sin del av ansvaret behöver de få information om barnets utveckling och elevens skolgång. Det är även viktigt att elever får information om sin utveckling, bl.a. för att kunna ta ansvar för sitt lärande utifrån sina förutsättningar och bidra till en god arbets­miljö på skolan. Enligt regeringen har dock lärares och förskollärares arbete förändrats så att många lägger alltmer tid på informa­tion och dokumentation som de inte upplever som meningsfull för undervisnings­uppdraget.

För att dialogen mellan skolan och vårdnadshavarna ska bli konstruktiv har det enligt regeringen stor betydelse att dialogen bygger på tillit till lärarnas och förskol­lärarnas professionella omdöme när det gäller planering av den egna under­vis­ningen och bedömningen av den enskilde elevens kunskaps­utveck­ling. Utöver denna tillit till lärares och förskollärares kompetens och förmåga att ta ett professionellt ansvar, måste det även finnas en respekt för att skol­personal­ens tid är begränsad och behöver fredas för undervisnings­uppdraget. I vissa fall ställs det för höga krav på lärares tillgänglighet. Det behövs enligt regeringen därför en generell förändring av förvänt­ning­arna på när lärare och förskollärare ska finnas tillgängliga för att informera och svara på frågor. Enligt regeringens uppfattning bör det inte vara vårdnadshavare och elever som sätter villkoren för hur och när information ska ges. Det bör i stället som utgångspunkt vara personal på förskolan, fritidshemmet och skolan som bestämmer när och på vilket sätt information ska ges. Det ska inte heller finnas krav på att de samtal som personalen i förskolan har med vårdnads­havare om barns utveckling ska ske fortlöpande.

Utvecklingssamtal innebär en administrativ börda, och i normalfallet behövs det inte mer än ett samtal varje läsår

Utöver det generella ansvaret att informera och föra samtal med elever och vårdnads­havare ska det i dag hållas ett utvecklingssamtal per termin. Det åter­kommande arbetet med insamlingen av information, dokumentationen och planer­ingen av samtalstider riskerar enligt regeringens bedömning att samman­taget skapa en omfattande administration för lärarna som inte alltid står i proportion till det som uppnås. Regeringen förslår därför att skol­lagen ändras så att det framgår att ett utvecklings­samtal ska hållas minst en gång varje läsår i stället för en gång per termin. För vissa elever behövs dock tätare kontakt. Det kan exempelvis behövas om eleven har svårt att nå målen i skolan, mår dåligt eller har sociala svårigheter. Omständigheterna i det enskilda fallet bör enligt regeringen alltid vara vägledande, och det ska alltid tas hänsyn till barnets bästa (1 kap. 10 § skollagen).

De skriftliga planerna ska fokusera på elevers kunskapsutveckling

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att skriftlig individuell utvecklingsplan ska byta namn till skriftlig plan för kunskapsutveckling. Innehållet i planen ska koncentreras till kunskaps­utveckling. Möjligheten att även föra in omdömen om elevens utveck­ling i övrigt i planen tas bort.

Skälen för regeringens förslag

I de obligatoriska skolformerna dokumenteras elevers utveckling på olika sätt, bl.a. i skriftliga individuella utvecklingsplaner (IUP) för de elever som inte ska ges betyg. I en sådan plan ska elevens kunskapsutveckling dokumenteras. Den ska även innehålla en sammanfattning av vilka insatser som behövs för att eleven ska uppfylla kriterierna för bedömning av kunskaper eller betygs­kriterierna. Det får också finnas omdömen om elevens utveckling i övrigt inom ramen för läroplanen, om rektorn beslutar det. Enligt regeringens bedöm­ning har bestämmelserna om IUP lett till att lärare i vissa fall behöver dokumentera mer än vad som är ändamålsenligt.

Regeringen bedömer att lärare även i fortsättningen bör dokumentera kunskaps­utvecklingen för elever som inte ska ges betyg på det sätt som ska göras i dag i IUP. För att värna lärares arbetsbörda och elevers integritet bör dock elevens sociala utveckling inte dokumenteras rutinmässigt på det sätt som förekommer i IUP i dag. Av samma skäl ska rektorn enligt regeringens förslag inte heller längre få besluta att planen får innehålla omdömen om elevens utveckling i övrigt. En elevs sociala utveckling och utveckling i övrigt kan dock vid behov uppmärk­sammas på andra sätt. Regeringen konstaterar att vårdnadshavare och elever kan få information om sådan utveckling utan att den dokumenteras.

Regeringen anser att planen även i fortsättningen ska vara ett underlag om elevens kunskaps­utveckling vid utvecklingssamtalen. Därutöver bör lärare ges ett större utrymme att utifrån en professionell bedömning avgöra vad i elevens övriga utveckling som behöver följas upp och vid behov dokumenteras på andra sätt och t.ex. tas upp vid utvecklingssamtal. Eftersom dokumenta­tionen minskar kan förslaget enligt regeringen, utöver ett stärkt fokus på under­vis­ning­en, bidra till en mer hanterbar arbetssituation för lärare. Det är samtidigt enligt regeringen viktigt att det inte råder någon tvekan om att skriftlig informa­tion får ges vid andra tillfällen än vid utvecklingssamtal.

Eftersom planen endast ska innehålla uppgifter som avser elevens kunskaps­utveckling ger benämningen skriftlig individuell utvecklingsplan inte längre en rättvisande bild av innehållet. Den bör således byta namn. Regeringen föreslår att planen i stället ska benämnas ”skriftlig plan för kunskaps­utveckling”.

Tydligare ansvar och minskad dokumentation vid kränkande behandling

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att bestämmelsen om utformningen av utbildningen i skol­väsendet i 1 kap. skollagen ska ändras så att det framgår att var och en som verkar inom utbildningen inte bara ska främja de mänskliga rättigheterna utan även de grundläggande demokratiska värderingarna. Det som anges i denna bestämmelse om att var och en som verkar inom utbildningen aktivt ska motverka alla former av kränkande behandling, ska flyttas till skol­lagens 6 kap., som innehåller bestämmelser om åtgärder mot kränkande behandling, och förstärkas. Bestämmelsen kommer genom sin nya placering inte bara att gälla i skolväsendet utan också i annan skol­lagsreglerad verksamhet.

Det ska i 6 kap. skollagen införas en ny bestämmelse om att all personal är skyldig att aktivt uppmärksamma och motverka kränkande behandling samt trakasserier eller sexuella trakasserier enligt diskri­mineringslagen i samband med verksamheten och se till att sådan behandling och sådana trakasserier hanteras.

Regeringen föreslår vidare att personalens skyldighet att anmäla kränkande behandling och trakas­serier eller sexuella trakasserier till rektorn ändras till en skyldighet att informera rektorn om sådan behandling och sådana trakasserier. Skyl­digheten ska begränsas till vissa situationer och gälla om personalen får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för all­varlig eller upprepad kränkande behandling eller allvarliga eller upp­repade trakasser­ier eller sexuella trakasserier.

Skyldigheten att informera rektorn ska också gälla om personal får känne­dom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling eller trakasserier eller sexuella trakasserier av någon i personalen.

Rektorns skyldighet att anmäla till huvudmannen ska ändras till att gälla samma sorts händelser som omfattas av personalens informations­skyldighet.

Bestämmelserna om huvudmannen ska ändras så att en huvudman som får känne­dom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för sådan kränkande behandling som omfattas av personalens och rektorns anmälnings­skyldighet ska vara skyldig att skyndsamt utreda omständigheterna kring de uppgivna kränkningarna och i förekom­mande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra kränkande behandling i framtiden. Det ska även i 6 kap. skollagen tas in en upplysning om att det i diskriminerings­lagen finns bestämmelser om utbildningsanordnarens utredningsskyldighet avseende trakasserier och sexuella trakasserier.

Slutligen föreslår regeringen att det ska göras följdändringar i de inledande paragraferna i 6 kap. skollagen som innebär att det upplyses om att bestämmel­serna i kapitlet har till ändamål att motverka inte bara kränkande behandling utan även trakasserier och sexuella trakasserier enligt diskrimi­neringslagen.

Skälen för regeringens förslag

Det är viktigt att förebygga och agera mot kränkande behandling

Förskolan och skolan ska vara en trygg och säker plats för alla barn och elever. Utifrån syftena bakom det gällande regelverket är det enligt regeringen tydligt att inga barn, ungdomar eller vuxna ska behöva utsättas för någon form av kränkande behandling i skolväsendets verksamheter. Att lärare och förskol­lärare, liksom alla andra som verkar i verksamheterna, arbetar aktivt med detta har stor betydelse. Det är viktigt att det finns vuxna som sätter gränser, är lyhörda och skapar trygghet i skolan och studiero i klassrummet.

Skollagens bestämmelser om kränkande behandling lyfts ofta fram som en del av skolans författningar som bidrar till särskilt mycket administration för bl.a. förskol­lärare och lärare. Regeringen bedömer att regelverket för arbetet mot kränkande behandling har bidragit till att dokumentationskraven på lärare och annan personal successivt har ökat. Kraven på dokumentation och anmälan av alla incidenter, utan möjlighet till professionell reflektion eller rimlighets­bedömning, riskerar enligt regeringen att avprofessionalisera förskollärarna och lärarna. Utform­ning­en av dagens anmälnings­skyldighet riskerar enligt regeringens bedömning också att motverka syftet bakom regelverket eftersom fokus flyttar från det aktiva arbetet med att förebygga, uppmärk­samma och agera för att hantera fall av kränkande behandling till arbetet med att dokumen­tera och rapportera incidenter. Efter­som regelverket innebär att ett stort antal händelser anmäls som kränkande behandling blir det vidare ofta svårt för rektorer och huvudmän att sortera och prioritera mellan ärenden. Det finns därför enligt regeringen anledning att ändra kraven för anmälning av kränkande behandling.

Personalen ska vara skyldig att informera om kränkande behandling

Regeringen anser att det nuvarande regelverket om kränkande behandling skapar en stor osäkerhet hos lärare och rektorer i skolan och riskerar att ta tid från undervisningsuppdraget. Intentionen med bestämmelserna, dvs. att händel­ser där en elev upplever sig ha blivit kränkt ska anmälas, utredas och i före­kommande fall åtgärdas, är god men begreppet anmäla kan enligt regeringen signalera att det alltid behövs formell skriftlig dokumentation. Regeringen bedömer att det inte alltid måste finnas skriftlig dokumentation för att omständigheterna kring en händelse ska kunna utredas. Det viktiga är att rektorn får den informa­tion som behövs för att omständigheterna kring händelsen ska kunna utredas. Det är vidare viktigt att regel­verket inte medför krav på onödig dokumentation som tar tid från andra viktiga uppgifter, t.ex. det förebyggande arbetet för att skapa trygghet och studiero. Regeringen föreslår därför att personalen inte ska vara skyldig att anmäla utan i stället vara skyldig att informera rektorn om kränkande behandling.

Skyldigheten att informera och anmäla bör begränsas till vissa händelser

Regelverket behöver enligt regeringen utformas på ett sätt som innebär att personalen kan göra en professionell bedömning av vilka händelser som rektorn bör informeras om. Det är mer ändamålsenligt att personalen i första hand fokuserar på att agera för att få kränkningar att upphöra snarare än att ta tid till att anmäla kränkningar. Det ska dock finnas en skyldighet att informera rektorn om ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för allvarlig eller upprepad kränkande behandling eller om ett barn eller en elev anser sig utsatt för kränkande behandling av någon i personalen. Regeringen föreslår vidare att rektorns skyldighet att anmäla kränkande behandling till huvudmannen endast ska gälla sådana uppgifter som omfattas av personalens informations­skyldighet. Detsamma gäller huvud­mannens ansvar att utreda och i före­kommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra kränkande behandling i framtiden.

För att personalen inte ska behöva agera olika beroende på om en händelse kan vara trakasserier, sexuella trakasserier eller annan kränkande behandling föreslår regeringen att det som gäller för personalens skyldighet att informera om och rektorns skyldighet att anmäla kränkande behandling även ska gälla om ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier. Kraven kan därmed tillämpas på ett sätt som är rimligt utifrån personalens arbetssituation. Regeringen betonar att det även i fortsättningen finns ett förbud mot alla former av diskriminering, oavsett om det handlar om händelser som ska anmälas eller inte.

Personalens ansvar för att aktivt uppmärksamma och motverka kränkande behandling och främja grundläggande demokratiska värderingar

Det bör enligt regeringen förtydligas att personalen har ansvar för att aktivt upp­märk­samma och motverka kränkande behandling i samband med verksam­heten och agera för att en sådan behandling hanteras. Det bör gälla oavsett om det är en händelse som ska informeras om, anmälas och utredas, eller inte. Det ska alltså även gälla enstaka handlingar som kan betraktas som mindre allvarliga och som kan redas ut på plats. Bestämmelserna om att var och en som verkar inom utbildningen bl.a. aktivt ska motverka alla former av kränk­ande behand­ling föreslås därför gälla inom all skollagsreglerad verksamhet. Regeringen föreslår vidare att det förtydligas att skyldigheten inte bara omfattar kränk­ning­ar utan även trakasserier och sexuella trakasserier enligt diskri­mi­nerings­lagen. Enligt regeringen innebär förslagen en skärpning av personalens ansvar eftersom det bl.a. förtydligas att ansvaret innefattar att aktivt uppmärksamma kränkande behand­ling.

Utöver att aktivt agera för att motverka kränkande behandling är det även viktigt att skolor arbetar för att förebygga sådana situationer. Enligt regeringen är skolans värdegrundsarbete avgörande i det arbetet. Av 1 kap. 5 § skollagen framgår att utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna. I samma paragraf anges att var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna. Regeringen anser att det är viktigt för skolans värdegrundsarbete att alla på skolan främjar grundläggande demokrat­iska värderingar. Regering­en föreslår av den anledningen att det ska framgå av skollagen att var och en som verkar inom utbildningen inte bara ska främja mänskliga rättigheter utan också ska främja grundläggande demokratiska värderingar.

Ikraftträdande

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att de ändringar i skollagen som gäller kränkande behandling ska träda i kraft den 1 augusti 2026. Ändringarna som gäller att reglera undervisningsuppdraget föreslås träda i kraft den 1 juli 2027. Ändring­arna om information, utvecklingssamtal och plan för kunskaps­utveckling föreslås träda i kraft den 1 juli 2028.

Skälen för regeringens förslag

Regeringen konstaterar att förslagen som lämnas innebär ett arbete med att genomföra dem för myndigheter, huvudmän, skolor och förskolor de kommande åren. Regeringen bedömer dock att det är avgörande att få ordning på de brister som finns i svensk skola. Det är enligt regeringen högst angeläget för såväl enskilda elever som hela samhället att lärare och förskollärare får goda förutsättningar att genomföra sin undervisning så att fler elever kan lyckas i skolan.

Mot denna bakgrund anser regeringen att förslagen om att reglera under­visnings­uppdraget bör träda i kraft så snart som möjligt, dvs. den 1 juli 2027. Regeringen bedömer att kommuner och huvudmän därmed ges tillräck­lig tid för de ändringar och insatser som kan behövas.

Regeringen bedömer att ändringarna i regelverket om kränkande behand­ling och om utbild­ningens utformning kan minska snarare än öka de insatser som krävs av skolan och anser därför att dessa förslag inte kräver mer förberedelse­tid utan bör träda i kraft så snart som möjligt vilket bedöms vara den 1 augusti 2026.

Förslagen som syftar till att minska personalens administrativa börda genom förändrade krav på dokumentation och information om barn och elever kommer enligt regeringen att kräva följdändringar i läroplanerna. I proposition 2025/26:194 Nya läroplaner – för en stark kunskapsskola föreslås bl.a. att det ska göras ändringar i läroplanerna för de obligatoriska skolformerna och fritids­hemmet. Dessa ändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 2028. För att genom­förandet ska bli mer effektivt bör de föreslagna ändringarna träda i kraft samtidigt. Regeringen föreslår därför att ändringarna om när information ska ges till elever och vårdnadshavare, färre utvecklingssamtal och skriftlig plan för kunskapsutveckling ska träda i kraft den 1 juli 2028.

Utskottets ställningstagande

Utskottet understryker att lärare och förskollärare är den enskilt viktigaste faktorn för kvaliteten i undervisningen i skolväsendet. För att alla barn och elever ska ges stöd och stimulans för att utvecklas så långt som möjligt är det därför viktigt att det finns skickliga lärare och förskollärare som har goda förut­sättningar och tid för undervisningsuppdraget. De behöver bl.a. få tid att planera, genomföra och följa upp sin undervisning. Att lärare och förskollärare ges en hållbar arbetssituation och goda arbetsvillkor är enligt utskottet avgör­ande för såväl undervisningens kvalitet som yrkenas attraktivitet. Utskottet välkomnar mot denna bakgrund regeringens förslag.

Skollagen är föremål för ändringsförslag i ett flertal andra propositioner som riksdagen avser att besluta om i juni 2026. För att uppnå en lagteknisk samordning av förslagen har utskottet överlämnat regeringens lagförslag 3 i detta ärende till betänkande 2025/26:UbU26 Ett likvärdigt betygssystem när det gäller beredningen av riksdagens beslut om att anta det nyssnämnda förslaget. Det bör dock understrykas att utskottet svarar för den sakliga behand­lingen av lagförslaget i detta betänkande och tillstyrker det.

Sammantaget anser utskottet att riksdagen, av de skäl som anförs i propositionen, bör anta regeringens lagförslag 1 och 2 och godta det som utskottet anför om regeringens lagförslag 3.

Utskottet övergår nu till att behandla de motionsyrkanden som innehåller begäranden om tillkännagivanden med anledning av propositionen.

 

Motionerna

Dialog med arbetsmarknadens parter

I kommittémotion 2025/26:4023 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkande 3 lyfter motionärerna fram vikten av att regleringen av undervisningsuppdraget genom­förs i nära dialog med arbetsmarknadens parter. Detta eftersom staten går in i ett område som ligger nära arbetsmarknadens parters ansvar och det för motionär­erna är centralt att förbättringar av lärarnas arbetsvillkor sker med respekt för den svenska modellen.

I kommittémotion 2025/26:4066 av Camilla Hansén m.fl. (MP) yrkande 2 betonar motionärerna vikten av att regeringen samverkar med arbetsmarknad­ens parter i det kommande förordnings­arbetet så att regleringen blir så gynn­sam som möjligt.

Ekonomiska konsekvenser

I kommittémotion 2025/26:4023 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkande 1 kräver motionärerna att reformen finansieras på ett ansvarsfullt sätt och inte genom nedskär­ningar på anslagen till skolan. Kommuner med svag ekonomi, glesbygds­kommuner och huvudmän som redan i dag har svårt att rekrytera behöriga lärare kommer enligt motionärerna annars att drabbas särskilt hårt.

I kommittémotion 2025/26:4033 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkande 1 anser motionärerna att reformen av lärarnas undervisningstid är under­finansierad och framhåller att regeringen skyndsamt bör återkomma med en hållbar finansieringsmodell. Motionärerna menar att kommunerna kommer att tvingas till antingen skattehöjningar eller nedskärningar i någon annan kärn­verksam­het för att finansiera reformen, vilket de menar är ett oacceptabelt urholkande av det kommunala självstyret. 

I kommittémotion 2025/26:4066 av Camilla Hansén m.fl. (MP) yrkande 3 vill motionärerna säkerställa att arbetstidsreformen genomförs i hela landet, även på landsbygd och i glesbygd. Motionärerna lyfter bl.a. vikten av att skolans finansiering stärks i samband med att reformen genomförs för att utbildningen ska vara likvärdig och hålla hög kvalitet.

Konsekvenser för lärarbristen

I kommittémotion 2025/26:4023 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkande 2 betonar motionärerna vikten av att reformen genomförs på ett sätt som inte leder till större barngrupper eller högre andel obehöriga lärare. I och med beslutet bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om delar som är väsent­liga för reformen. Motionärerna framhåller att de förväntar sig att regeringen förvaltar det ansvaret på ett bra sätt.

I kommittémotion 2025/26:4066 av Camilla Hansén m.fl. (MP) yrkande 1 vill motionärerna se särskilda satsningar för att öka andelen behöriga lärare i hela landet så att inte reformen leder till att fler lektioner leds av obehörig personal och att fler lektioner ställs in.

Uppföljning och utvärdering

I kommittémotion 2025/26:4023 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkande 4 framhåller motionärerna att reformens konsekvenser för små kommuner, landsbygds­kommuner och huvudmän med stora kompetensförsörjnings­utmaningar särskilt behöver analyseras och beaktas.

I kommittémotion 2025/26:4023 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkande 5 föreslår motionärerna att reformens påverkan på lärarnas arbetsmiljö, under­visning­ens kvalitet och tillgången till behöriga lärare ska följas upp. Uppfölj­ningen bör enligt motionärerna klargöra om tiden faktiskt används till bättre undervisning, om arbetsmiljön förbättras, om elevernas kunskaps­utveck­ling stärks och hur reformen påverkar t.ex. klasstorlekar och andelen behöriga lärare.

I kommittémotion 2025/26:4066 av Camilla Hansén m.fl. (MP) yrkande 5 framhåller motionärerna vikten av att denna och andra reformer kontinuerligt följs upp och utvärderas för att försäkra sig om att de avsedda effekterna nås och för att kunna göra justeringar om det behövs.

Propositionen

Tiden för undervisning behöver regleras

Enligt regeringens förslag ska regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om tiden för undervisningsuppdraget, inklusive tiden för planering och upp­följ­ning av undervisningen. Förslaget, liksom en sammanfattning av regering­ens skäl för förslaget, återges på s. 8 f. i betänkandet.

Regeringen konstaterar att avtalen mellan arbetsmarknadens parter inte reglerar antalet undervisningstimmar som lärare ska ha. I dag finns det stora skillnader när det gäller hur många undervisningstimmar en heltidsanställd lärare ska genomföra. Det finns i praktiken många olika slags riktmärken och schabloner som ligger till grund för hur lärares undervisnings­tid fastställs lokalt. Skillnaderna framträder såväl mellan huvudmän som mellan skolor med samma huvudman. För den lärare som har många undervisnings­timmar kan tiden bli knapp, och det kan vara svårt att hinna med planering och uppfölj­ning men även andra viktiga arbetsuppgifter som bidrar till utbildningens kvalitet, t.ex. fortbildning och ämnesansvar. Detta kan enligt regeringen få negativa effekter på såväl elevers utveckling och lärande som lärares arbets­situation.

Det finns enligt regeringen ett stort generellt behov av att förbättra lärares och förskollärares arbetsmiljö. Studier visar att många lärare är stressade och anser att de inte alltid hinner göra det som behövs för att undervisningen ska ha en god kvalitet, t.ex. planera och följa upp sin undervisning. Regeringen noterar att lärares undervisnings­tid är reglerad i många andra länder, vilket kan antas bidra till att lärare får rimliga förutsättningar och att det inte blir för stora skillnader mellan olika skolor och lärare. Sverige framstår enligt regeringen som ett undantag eftersom det internatio­nellt är vanligare att ha någon form av reglering av lärares under­visnings­tid än att inte ha det. Även i Sverige var undervisnings­tiden fram till 1995 reglerad i kollektivavtal. Regeringen konsta­terar att lärares undervisningstid har ökat sedan regleringen upphörde. En reglering av tiden kan enligt regeringen även främja likvärdigheten mellan olika huvudmän.

Arbetsmarknadens parter kommer enligt regeringens bedömning även i fortsättningen att kunna träffa kollektivavtal om arbetstid vid sidan av det reglerade under­visnings­uppdraget, bl.a. om förtroendearbetstid. Huruvida huvud­män­nen lever upp till kraven i regleringen av lärares och förskollärares tid för under­visnings­upp­draget kan bli föremål för tillsyn.

De ekonomiska konsekvenserna för skolhuvudmännen

Av regeringens konsekvensbeskrivning framgår att förslaget bedöms innebära att lärare i genomsnitt kommer att behöva undervisa färre antal timmar jämfört med i dag. För att huvudmän ska kunna se till att eleverna får det antal under­vis­nings­timmar som de har rätt till kan de därför behöva anställa fler lärare. Det medför en ekonomisk kostnad för kommuner. Utredningen Tid för undervis­nings­uppdraget (SOU 2025:26) beräknar kostnaden till drygt 2,5 miljarder kronor årligen.

En utmaning när det gäller att beräkna de ekonomiska konsekvenserna av förslaget är enligt regeringen att det inte finns någon statistik över hur många timmar lärare undervisar i dag. Det behöver därför göras bedömningar av dagens nivåer för att beräkna hur stor skillnaden kommer att bli vid en reglering. Förslaget om reglering av undervisningsuppdraget innebär vidare att regeringen ska bemyndigas att få meddela föreskrifter om omfattningen av tiden för de olika delarna av undervisningsuppdraget. Kostnaden för en reglering beror således i slutändan på hur dessa föreskrifter utformas. Samman­taget gör regeringen bedömningen att det belopp som utredningen beräknar för kostnaden är rimlig. I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1 utg.omr. 25 avsnitt 2.8) beräknar regeringen att kommunerna ska tillföras nästan 1,3 miljarder kronor 2027 (halvårseffekt) och nästan 2,6 miljarder kronor årligen från 2028 för reglering av lärares undervisnings­tid.

När det gäller kommunala skolhuvudmän kommer de ekonom­iska konse­kvens­erna att skilja sig kommuner emellan eftersom kommunernas situation skiljer sig åt. Vilka konsekvens­erna blir för en enskild kommun beror enligt regeringen framför allt på hur lärares och förskol­lärares tid används i dag. Om kommuner skulle behöva rekrytera ytterligare lärare påverkas kommunerna olika beroende på hur möjligheterna ser ut att rekrytera just de slags lärare som behövs i den enskilda kommunen och på den enskilda kommunens förutsätt­ningar för att rekrytera. Mindre kommuner och kommuner på landsbygden kan stå inför större utmaningar när det gäller möjlig­heten att rekrytera mer personal. Det kan enligt regeringen vara värt att notera i sammanhanget att små kommuner bedöms vara mer sårbara för föränd­rade kostnader. De medel som regeringen beräknar ska avsättas för reformen från 2027 ska tillföras utgifts­område 25 Allmänna bidrag till kommuner och fördelas genom det kommunal­ekonomiska utjäm­nings­systemet. Utjämningssystemet har till syfte att ge kommuner och region­er likvärdiga ekonomiska förutsätt­ningar, trots skillnader i skattekraft och strukturella faktorer såsom befolknings­utveckling, ålders­sammansättning och bebyggelse­struktur.

När det gäller ekonomiska konsekvenser för enskilda huvudmän konsta­terar regeringen att många enskilda skolor har ett mindre antal elever och lärare. Förslagen om att reglera undervisningsuppdraget kan därmed få större konse­kvenser för små huvudmän, eftersom de kan vara mer sårbara för förändrade kostnader. De enskilda huvudmännen kompenseras för förslaget genom den sedvanliga resursfördelningen, vilket även gäller för små skolor. Regeringen bedömer därmed att förslagen är möjliga att genomföra för alla huvudmän.

Undervisningsgruppernas storlek och andelen obehöriga lärare bedöms inte öka på sikt

När en högsta omfattning för lärares undervisningstid regleras, såsom regeringen föreslår i propositionen, kan vissa lärares under­visnings­tid behöva minskas jämfört med i dag. Ett sätt att frigöra resurser för att kunna minska lärares under­visnings­tid skulle enligt regeringen kunna vara att huvud­mannen eller rektorn skapar större elevgrupper, vilket generellt sett riskerar att få negativa konsekvenser för eleverna. För att motverka dessa konsekvenser föreslår regeringen att vissa faktorer måste beaktas när tiden för lärares under­vis­nings­uppdrag bestäms. Det ska bl.a. tas hänsyn till hur många elever som ingår i undervisningsgruppen eller hur många elever som en lärare regelbundet möter i sin undervisning. Som tidigare framgått beräknas det även att medel tillförs kom­munerna fr.o.m. 2027 för att kompensera för ökade kostnader med anledning av att fler lärare behöver anställas.

En konsekvens av förslaget om att reglera den högsta omfattningen av lärares undervisningstid är att huvudmännen kan behöva anställa fler lärare. Eftersom det i dag råder brist på behöriga lärare i vissa ämnen kan dock en följd enligt regeringen bli att eleverna på kort sikt i högre grad kommer att undervisas av obehöriga lärare. Regeringen påminner om att förslaget syftar till att värna lärares tid för undervisnings­uppdraget, vilket dels gynnar kvaliteten i undervis­ningen dels förbättrar lärares arbets­miljö och därmed yrkets attraktivitet. Av SCB:s enkät­undersökning Lärare utanför yrket framgår att mer än varannan lärare som lämnat yrket kan tänka sig att komma tillbaka till professionen. Faktorer som i hög utsträckning skulle bidra till att lärare väljer att återvända är bl.a. mer tid för att förbereda, genomföra och följa upp undervisningen, en rimligare arbetsbelastning och större möjligheter att styra över arbetssituation­en. Regeringen framhåller att det även är faktorer som har betydelse för att fler ska stanna kvar i yrket och för att fler ska välja att söka sig till det.

När det gäller fritidshemmet och förskolan finns det enligt regeringen en risk för att lärare och förskol­lärare kommer att tillbringa mindre tid i barn- och elevgruppen till förmån för planering och uppföljning av undervisningen. Det skulle innebära att bemanningen i högre grad utgörs av personal som saknar legitimation. Regeringen bedömer dock att den tid som läggs på planering och uppfölj­ning av undervis­ningen är nödvändig för att i realiteten kunna erbjuda en undervisning med kvalitet i enlighet med de krav som ställs i läroplanerna för förskolan respektive fritidshemmet. Den positiva konsekvensen av att kvaliteten ökar när undervisningen kan planeras och följas upp ordentligt överväger enligt regeringen riskerna med att förskollärare och lärare är mindre tid i barn- eller elevgruppen.

Regeringen bedömer att förslagen är nödvändiga för att öka yrkenas attraktivitet och att de på sikt kommer att få positiva effekter för lärar­försörj­ningen. Vidare kan de närmaste årens befolkningsstruktur, med minskande barn- och elevkullar, minska risken för att andelen obehöriga lärare ökar till följd av förslagen.

Regleringen av undervisningsuppdraget bedöms gynna lärare och förskollärare

Förslaget om en reglering av lärares tid för undervisning kan enligt regeringen leda till att vissa lärare ska undervisa färre antal timmar än de gör i dag. Det inne­bär att dessa lärare får mer tid över till andra uppgifter, t.ex. planering och uppföljning av undervisningen. Det bedöms av regeringen ge bättre förutsätt­ningar för att genom­föra en undervisning av god kvalitet. Det kan även förväntas minska lärares stress och därmed förbättra lärarnas arbetsmiljö.

Den föreslagna regleringen av tiden för planering och uppföljning av under­visningen kommer enligt regeringens bedömning för vissa lärare och förskol­lärare att innebära att den tid de disponerar för planering och uppfölj­ning ökar jämfört med i dag. Det är ett av regeringens syften med förslaget och kan förväntas leda till att kvaliteten på undervisningen kommer att öka. Det kan även innebära att lärare och förskollärare får färre uppgifter utanför under­visnings­uppdraget, vilket kan resultera i att de får mer sammanhållen tid för sin planering och uppföljning.

En risk med förslaget är enligt regeringen att de lärare och förskollärare som i dag har mer tid för planering och uppföljning än den nivå som kommer att regleras kan få mindre tid till planering och uppföljning. Regeringen fram­håller att rektorn ska beakta varje lärares och förskollärares omständigheter så att de får den tid som är motiverad utifrån t.ex. hur många elever läraren undervisar.

Uppföljning av reformen

För att säkerställa att regleringen får avsedd effekt och för att få underlag för eventuella justeringar anger regeringen att den avser att ge en lämplig myndig­het i uppdrag att följa upp reformen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis understryka vikten av att lärare och förskollärare får förutsättningar att fokusera på sitt huvuduppdrag, dvs. undervisningen, eftersom det har stor betydelse för att barn och elever ska lära sig och utvecklas i enlighet med läroplanerna samt för att fler elever ska kunna nå goda kunskaps­resultat. Utskottet instämmer i regeringens bedömning att det finns ett stort generellt behov av att förbättra lärares och förskollärares arbetsmiljö. Regeringens förslag att reglera tiden för undervisningsuppdraget är enligt utskottets mening en viktig del i detta arbete.

Utskottet delar regeringens bedömning att en reglering av lärares under­visningstid kan främja likvärdigheten eftersom det bidrar till att det inte blir för stora skillnader mellan olika skolor och lärare. Utskottet noterar att under­visnings­tiden fram till 1995 var reglerad i kollektivavtal men att avtalen mellan arbetsmarknadens parter i dag inte reglerar det antal under­visnings­timmar som lärare ska ha. Sedan regleringen upphörde har lärares under­visnings­tid ökat. Utskottet konstaterar att förslaget att reglera under­visnings­tiden har remitterats och att berörda parter, inklusive arbetsmarknad­ens parter, därmed har haft möjlighet att lämna synpunkter på utformningen. Arbets­marknad­ens parter kommer enligt regeringens bedömning även i fortsätt­ningen kunna träffa kollektivavtal om arbetstid vid sidan av det reglerade under­visnings­uppdraget, bl.a. om förtroendearbetstid.

När det gäller frågan om reformens ekonomiska konsekvenser konstaterar utskottet att regeringen avser att avsätta så mycket medel som utredningen i sitt betänkande Tid för under­visningsuppdraget (SOU 2025:26) beräknat är kostnaden för reformen. Kommunerna beräknas därmed tillföras nästan 1,3 miljarder kronor 2027 (halvårseffekt) och nästan 2,6 miljarder kronor årligen fr.o.m. 2028 för reglering av lärares undervisnings­tid. Avsikten är att medlen fördelas genom det kommunal­ekonomiska utjämningssystemet. Utjämnings­systemet har till syfte att ge kommuner och regioner likvärdiga ekonomiska förutsättningar, trots skillnader i skattekraft och strukturella faktorer såsom befolkningsutveckling, ålders­sammansättning och bebyggelse­struktur. De enskilda huvudmännen kompenseras för förslaget genom den sedvanliga resursfördelningen.

En konsekvens av förslagen att reglera tiden för undervisningsuppdraget kan vara att vissa skolhuvudmän behöver anställa fler lärare eller förskollärare och att möjligheterna att göra detta kan påverkas av den rådande lärarbristen. Utskottet påminner om att förslaget syftar till att värna lärares tid för undervisnings­uppdraget, vilket dels gynnar kvaliteten i undervis­ningen dels förbättrar lärares arbets­miljö och därmed yrkets attraktivitet. Utskottet instämmer i regeringens bedömning att förslagen är nödvändiga för att öka yrkenas attraktivitet och att de på sikt kommer att få positiva effekter för lärar­försörjningen. Vidare konstaterar utskottet att den befolkningsstruktur som råder de närmaste åren, med minskande barn- och elevkullar, kan minska risken för att andelen obehöriga lärare ökar till följd av förslagen.

När det gäller frågan om uppföljning och utvärdering av reformen noterar utskottet att regeringen har för avsikt att ge en lämplig myndighet i uppdrag att följa upp reformen för att säkerställa att regleringen får avsedd effekt och för att få underlag för eventuella justeringar.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna 2025/26:4023 (S) yrkan­dena 1–5, 2025/26:4033 (C) yrkande 1 och 2025/26:4066 (MP) yrkan­dena 1–3 och 5.

Motionerna

Dialog mellan skola och vårdnadshavare

I kommittémotion 2025/26:4023 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkande 6 framhåller motionärerna att minskade dokumentationskrav inte får leda till försämrad informa­tion till elever och vårdnadshavare eller till sämre möjlig­heter att upptäcka elevers stödbehov tidigt. Motionärerna betonar att skolan även i fortsättningen måste ha goda möjligheter att identifiera elever som behöver stöd i tid, och vårdnadshavare måste få relevant och tillräcklig informa­tion om barnets utveckling.

I kommittémotion 2025/26:4066 av Camilla Hansén m.fl. (MP) yrkande 4 lyfter motionärerna fram vikten av att lärare, om behovet finns, fortlöpande har kontakt med elev och familj och inte begränsas av lagstiftningens minimi­nivå. Lärar­rollen bör enligt motionärerna inte smalnas av så mycket att helhets­synen på barn och elever riskerar att gå förlorad.

Uppföljning av minskade krav på dokumentation

I kommittémotion 2025/26:4033 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkande 2 vill motionärerna att förslaget om att ta bort rapporterings­skyldig­heten vid kränkningar ska följas upp senast den 1 augusti 2027 eftersom de menar att förslaget kan få negativa konsekvenser. Enligt motionär­erna finns det en risk att upprepade kränkningar som var för sig inte bedöms som allvarliga faller mellan stolarna när mindre incidenter inte längre dokumenteras systematiskt.

Propositionen

Dialogen mellan förskola, skola och vårdnadshavare

I stället för att information till vårdnadshavare ska ges kontinuerligt föreslår regeringen att den ska ges vid tillfällen som bestäms av personalen i förskolan och skolan och att det ska bli färre utvecklingssamtal. Förslaget återges på s. 12 f. i betänkandet. Regeringen bedömer att vårdnadshavare även med denna förändring kan få den information som de behöver för att ta sin del av ansvaret för elevens skolgång och att elever kan få den information som behövs för att ta ansvar för sitt eget lärande.

Det tillhör enlig regeringen lärarnas och förskollärarnas huvudupp­drag att följa barns och elevers utveckling, och det ligger i deras intresse att ha en god samverkan med vårdnadshavare i arbetet med att ge barn och elever goda förutsätt­ningar att nå utbildningens mål. Det kan i synnerhet gälla när en elev har svårigheter i skolan. Vidare är det enligt regeringen självklart att skolor och förskolor inte ska undanhålla information som elever och vårdnads­havare bör få tillgång till. Perso­nalen har även fortsatt ett ansvar att informera om barns och elevers utveck­ling. Om en elev eller vårdnadshavare önskar informa­tion om ett barns eller en elevs utveckling i förskolan eller skolan bör sådan informa­tion ges. Det bör dock enligt regeringen inte finnas en förväntan på att svar alltid ska ges omedelbart.

Vidare betonar regeringen att det finns andra bestämmelser som reglerar exempelvis elevers rätt till stöd och hur frånvaro ska förebyggas och åtgärdas (se t.ex. 3 kap. skollagen). I propositionen Förbättrat stöd i skolan (prop. 2025/26:195) föreslås ett nytt system för stöd och särskilt stöd som syftar till att förbättra stödet i skolan. Propositionen behandlas av riksdagen under våren 2026. Regeringen ser därmed inte en risk att skolan ska missa att uppmärk­samma och kommunicera viktig information, t.ex. behov av stöd.

Information kan enligt regeringen däremot inte ges i samma utsträckning för alla elever. För vissa elever behövs tätare kontakt. Tätare kontakt kan exempelvis behövas om eleven har svårt att nå målen i skolan, mår dåligt eller har sociala svårigheter. En sådan tätare kontakt och dialog kan enligt regering­ens bedömning vara särskilt nödvändig i de anpassade skolformerna och i specialskolan. Omständigheterna i det enskilda fallet bör alltid vara vägled­ande, och det ska alltid tas hänsyn till barnets bästa (1 kap. 10 § skollagen). Vid akuta händelser såsom allvarliga konflikter, olycksfall eller svår sjukdom hos ett barn eller en elev måste skolan eller förskolan naturligtvis skyndsamt kontakta vårdnadshavare. Om rutiner tas fram på skolan eller förskolan kan dessa enligt regeringens bedömning ge personalen stöd för hur information ska ges i normalfallet och att det ibland finns särskilda omständ­ig­heter som behöver beaktas.

När det särskilt gäller förslaget om att utvecklingssamtalen ska bli färre framhåller regeringen att det i normalfallet räcker med ett samtal varje läsår men att det kan finnas situationer då det finns behov av fler samtal där vårdnads­havare närvarar och ges samlad information om elevens utveckling. Det kan t.ex. vara fallet för elever i grundskolan eller gymnasie­skolan som har svårt att till­godogöra sig de kunskaper som anges i kurs­planen, har hög frånvaro eller problem med sociala relationer i skolan. Det kan även vara fallet i någon av de anpassade skolformerna eller special­skolan samt i s.k. resurs­skolor där det kan finnas särskilda omständigheter eller behov som gör att endast ett utvecklingssamtal under läsåret inte kan anses tillräckligt. Det bör därför vara möjligt för en skola att välja att genom­föra fler utvecklings­samtal med enskilda elever. Bedömningen av om det finns skäl att genomföra fler än ett samtal med enskilda elever bör då enligt regeringen lämpligen göras av lärare, elevhälsa och rektor i samråd. Vid en sådan bedömning behöver det övervägas om det är just ytterligare utvecklings­samtal som är den lämpligaste åtgärden för elevens svårigheter.

Regeringen bedömer därmed att förslagen inte påverkar barnets möjlig­heter att få sin rätt till utbildning och utveckling tillgodosedd.

Ett mer ändamålsenligt arbete mot kränkande behandling gynnar barn och elever

Som tidigare redogjorts för är regeringens bedömning att dagens regelverk motverkar syftet med arbetet mot kränkande behandling och föreslår därför att regelverket ändras. Förslagen återges på s. 14 f. i betänkandet.

Regeringen anser att fokus behöver flyttas från att anmäla och dokumen­tera till att aktivt motverka kränkande behandling och se till att det finns en trygg skol­miljö. Förslagen om personalens ändrade ansvar vid kränkande behand­ling innebär enligt regeringen att personalens ansvar att aktivt motverka alla former av kränkande behandling dels skärps, dels utvidgas till att omfatta personal i fler verksam­heter, t.ex. de särskilda utbildningsformer som regleras i 24 kap. skollagen. Regeringen bedömer att detta leder till att fler barn och elever ges ett starkare skydd mot kränkande behandling.

Elever kan ibland möta många olika vuxna under sin skoldag. Om uppgifter om separata kränkningar inte når fram till rektorn finns det en risk för att det saknas en helhetsbild av en elevs situation. Regeringen anser dock att det är mer ändamålsenligt att personalen i första hand fokuserar på att agera för att få kränkningar att upphöra snarare än att ta tid till att anmäla kränkningar. Personalen på skolan behöver dock enligt regeringen vara vak­sam på signaler om att kränkande behandling upprepas. När det finns aningar om att kränkande behandling kan vara upprepad kan personalen behöva höra sig för med kollegor för att få en bättre bild av helhets­situationen. Lärare och annan personal på skolan har ofta vana och kompetens att hantera konflikter mellan elever. Det är vidare personalen som har kännedom om eleverna, om det finns konflikter i en elevgrupp eller om någon elev är särskilt utsatt. Det kan därför enligt regeringen antas att personalen har goda förutsättningar att uppmärk­samma om kränkningar är upprepade. Regeringen hyser därför ingen oro för att skolor skulle missa upprepade eller allvarliga kränkningar om färre händel­ser anmäls till rektorn och huvudmannen. Det är enligt regeringen kränk­ning­ens allvar och om det handlar om upprepad kränkning som avgör när personalen ska informera rektorn respektive när händelsen kan hanteras i stunden.

Regeringen konstaterar att Statens skolinspektion har tillsyn när det gäller de åtgärder mot kränkande behandling som regleras i 6 kap. skollagen (26 kap. 3 § skollagen). Enligt förordningen (2011:556) med instruktion för Statens skolinspektion ska Barn- och elevombudet utföra de uppgifter som enligt 6 kap. skollagen ska ombesörjas av myndigheten när det gäller att tillvarata barns och elevers enskilda rätt (13 §). Barn- och elevombudet ska i detta arbete beakta myndighetens tillsyn enligt skollagen (14 §).

Utskottets ställningstagande

Utskottet betonar vikten av att både elever och vårdnads­havare har relevant och tillräcklig information om hur det går i skolan eller förskolan. Det tillhör lärarnas och förskollärarnas huvud­uppdrag att följa barns och elevers utveck­ling, och utskottet anser i likhet med regeringen att det ligger i deras intresse att ha en god samverkan med vårdnadshavare i arbetet med att ge barn och elever goda förutsättningar att nå utbildningens mål. Det bör enligt utskottet däremot inte finnas en förväntan på att svar om ett barns eller en elevs utveck­ling i förskolan eller skolan alltid ska ges omedelbart. Svaret bör kunna dröja med hänsyn till lärarens arbetssituation. Hänsyn ska dock alltid tas till barnets bästa (1 kap. 10 § skollagen). Utskottet vill vidare påminna om att det finns andra bestämmelser som reglerar arbetet med stöd (3 kap. skollagen) och att det i propositionen Förbättrat stöd i skolan (prop. 2025/26:195) föreslås ett nytt system för stöd och särskilt stöd. Propositionen bereds i utskottet under våren 2026.

I likhet med regeringen anser utskottet att personalen på skolan behöver vara vak­sam på signaler om att kränkande behandling upprepas. Lärare och annan personal på skolan har ofta vana och kompetens att hantera konflikter mellan elever. Det är vidare personalen som har kännedom om eleverna, om det finns konflikter i en elevgrupp eller om någon elev är särskilt utsatt varför det kan antas att personalen har goda förutsättningar att uppmärksamma om kränkningar är upprepade. Regeringen anger att den därför inte hyser någon oro för att skolor skulle missa upprepade eller allvarliga kränkningar om färre händelser anmäls till rektorn och huvudmannen vilket utskottet anser är en rimlig bedömning. Utskottet påminner om att Barn- och elevombudet enligt Skolinspektionens instruktion har tillsyn över reglerna om kränkande behandling i skollagen.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna 2025/26:4023 (S) yrkande 6, 2025/26:4033 (C) yrkande 2 och 2025/26:4066 (MP) yrkande 4.

 

Reservationer

Ställningstagande

Vi är kritiska till att reformen inte föregåtts av vare sig tillräcklig dialog med arbetsmarknadens parter, vilket är brukligt inom den svenska modellen, eller parlamentarisk förankring bland riksdagens partier. Det innebär att reformen sannolikt utformats på ett svagare sätt än vad som annars vore möjligt och att riskerna för problem i genomförandet ökar.

Propositionens utformning leder också till flera frågor. Regeringen föreslår att undervisningsuppdraget ska regleras i skollagen och att regeringen ska bemyndigas att meddela föreskrifter om omfattningen av tiden för de olika delarna av uppdraget. Det innebär att staten går in i ett område som ligger nära arbets­marknadens parters ansvar. Av propositionen framgår också att remiss­instanser har efterfrågat klargöranden om hur regleringen förhåller sig till annan arbetstid, såsom förtroendearbetstid, och om vem som ska besluta om tidsfördelningen i praktiken. Här är det uppenbart att reformen, i linje med den svenska modellen, borde ha utformats i närmare dialog med parterna än vad som nu skett. För oss är det centralt att förbättringar av lärarnas arbetsvillkor sker med respekt för den svenska modellen. Vi anser därför att det är angeläget att regeringen samarbetar med arbetsmarknadens parter vid utformningen av den kommande förordningen, så att regleringen blir så ändamålsenlig och gynnsam som möjligt.

Regeringen bör vidta åtgärder i enlighet med vad som anförts ovan.

 

Ställningstagande

Det finns anledning till oro över att regeringen underfinansierar reformen. För att utbildningen ska vara likvärdig och hålla hög kvalitet behöver skolor i hela landet, även på landsbygd och i glesbygd, ha tillräckliga resurser.

Vi kräver därför att regeringen genomför reformen på ett ansvarsfullt sätt och inte genom nedskärningar av anslagen till skolan. Reformen riskerar annars att leda till ökad lärarbrist och nedskärningar. En sådan utveckling skulle direkt motverka reformens syfte och riskera att försämra både undervis­ningens kvalitet och elevernas och lärarnas arbetsmiljö. Om reformen dessutom finansieras med nedskärningar på andra anslag inom skolan är risken över­häng­ande att resurser flyttas från de skolor och elever som har allra störst behov av stöd.

Vidare anser vi att regeringen måste säkerställa att reformen kan genom­föras i hela landet. När regeringen arbetar vidare med att se till att de ekonom­iska förutsättningarna är tillräckliga behöver det säkerställas att kommuner av olika storlek har möjlighet att genomföra reformen på riktigt. Annars riskerar det slå hårt mot kommuner med svag ekonomi, glesbygds­kommuner eller skolhuvudmän som redan i dag har svårt att rekrytera behöriga lärare.

Regeringen bör vidta åtgärder i enlighet med vad som anförts ovan.

 

Ställningstagande

Ett av förslagen i propositionen är att regeringen ska bemyndigas att meddela föreskrifter kring tidsintervall och andra uppgifter som är väsentliga för genomför­andet av reformen. Det innebär att det kommer att vila ett tungt ansvar på regeringen att reformen genomförs på ett ansvarsfullt sätt. Det är fortsatt oklart om regeringen kommer att använda sig av de tidsintervall som föreslås i betänkandet Tid för undervisningsuppdraget – åtgärder för god under­visning och läraryrkets attraktivitet (SOU 2025:26). Det är också oklart vilken effekt andra reformer som exempelvis den om stödundervisning kommer att få på lärares undervisningstid, och vilken effekt de särskilda skäl som regeringen diskuterar i propositionen kommer att få för det framtida behovet av lärare. Vi förutsätter att regeringen förvaltar det ansvar som riksdagen ger och genomför reformen på ett sätt som inte leder till större barn­grupper eller en högre andel obehöriga lärare. Om den här reformen brister i genomförande riskerar priset för bättre arbetsvillkor bli att fler lektioner leds av obehörig personal och att fler lektioner ställs in. Riskerna är särskilt påtagliga på landsbygd och i glesbygd. Vi menar därför att det också behöver genomföras särskilda satsningar för att öka andelen behöriga lärare i hela landet.

Regeringen bör vidta åtgärder i enlighet med vad som anförts ovan.

 

Ställningstagande

Vi ser ett behov av att reformen följs upp noggrant och kontinuerligt. Reger­ing­en anger själv att regleringen behöver följas upp för att säkerställa att den får avsedd effekt. Det är ett steg på vägen. Men uppföljningen bör enligt oss vara bredare än så. Den bör inte bara mäta om mer tid frigörs, utan också om tiden faktiskt används till bättre undervisning, om arbetsmiljön förbättras, om elevernas kunskapsutveckling stärks och hur andra faktorer som klasstor­lekar och andel behöriga lärare påverkas. Även reformens konsekvens­er för små kommuner, landsbygds­kommuner och huvudmän med stora kompe­tens­försörj­nings­utmaningar behöver särskilt analyseras och beaktas.

Regeringen bör vidta åtgärder i enlighet med vad som anförts ovan.

 

Ställningstagande

Regeringens samlade reformpaket har stor betydelse för hur svensk skola ska utvecklas de kommande decennierna. Jag menar att det är beklagligt att man inte har visat större intresse för att redan från början lägga grunden för breda politiska överenskommelser som står starka över tid. För att alla reformerna ska få positiva effekter är det viktigt med tillräcklig finansiering samt kontinu­er­lig uppföljning och utvärdering för att försäkra sig om att de avsedda effekterna nås och för att kunna göra justeringar om det behövs.

Regeringen bör vidta åtgärder i enlighet med vad som anförts ovan.

 

Ställningstagande

Vi anser att det är viktigt att minska onödig dokumentation i skolan. Proposi­tionen föreslår bl.a. att information om barnets eller elevens utveckling ska ges vid tillfällen som personalen bestämmer, att utvecklingssamtal ska hållas minst en gång per läsår i stället för en gång per termin och att de skriftliga planerna ska fokusera på elevers kunskapsutveckling. Det kan frigöra tid. Men genom­förandet måste enligt oss ske med urskiljning. Skolan måste även i fortsättningen ha goda möjligheter att identifiera elever som behöver stöd i tid, och vårdnadshavare måste få relevant och tillräcklig informa­tion om barnets utveckling. Om relationen mellan skola och hem försvagas alltför mycket finns risken att det drabbar elevernas kunskaps­utveck­ling negativt. En minsk­ning av administrationen får inte innebära att kontakten mellan skola och hem försvagas eller att tidiga signaler om kunskapstapp och stödbehov missas.

Regeringen bör vidta åtgärder i enlighet med vad som anförts ovan.

 

Ställningstagande

Miljöpartiet vill minska lärares onödiga administration, men vill samtidigt framhålla vikten av att arbetet mot diskriminering och trakasserier dokumen­teras i tillräcklig omfattning för att rätt insatser ska kunna genomföras på varje skola.

När det gäller utvecklingssamtal är det är en tidskrävande uppgift för mentorer att genomföra dem, men jag ställer mig tveksam till att minska skolans åtagande och erbjuda ett i stället för två utvecklingssamtal per år. Det riskerar att gå för lång tid mellan samtalen och det drabbar de elever som mest behöver dem och som behöver en nära relation mellan skola och familj. Det är viktigt att lärare har fortlöpande kontakt och tätare avstäm­ningar än vad som är lagstiftningens miniminivå, om behovet finns.

Innehållet i de nya skriftliga planerna för kunskapsutveckling, som ersätter de individuella utvecklingsplanerna, smalnas av till att enbart behandla kunskaps­uppdraget, inte elevernas utveckling som helhet. Jag anser att det är viktigt att lärarrollen, trots välbehövlig reglering för att värna undervisnings­uppdraget, inte smalnas av för mycket så att helhetssynen på barn och elever riskerar att gå förlorad. Planen bör enligt min mening ha ett bredare anslag, och det bör som tidigare vara rektorn som beslutar om innehållet i den.

Regeringen bör vidta åtgärder i enlighet med vad som anförts ovan.

 

Ställningstagande

Centerpartiet delar regeringens ambition att minska den administrativa börda som arbetet mot kränkande behandling medför. Att flytta fokus från omfat­tande dokumentation vid mindre incidenter till att aktivt uppmärksamma och agera är i grunden sunt. Förslaget att ändra anmälningsskyldigheten till en informations­skyldighet som endast omfattar ”allvarlig eller upprepad” kränkande behandling är dock inte oproblematiskt. Jag är orolig för att denna förändring kan få negativa konsekvens­er. Risken är uppenbar att upprepade kränkningar som var för sig inte bedöms som ”allvarliga” faller mellan stolarna. Om mindre incidenter inte längre systematiskt dokumenteras blir det svårare för både rektorn och huvudmannen att identifiera mönster och se när en elev utsätts för kränkningar vid upprepade tillfällen. Detta riskerar att försämra elevers trygghet. Även om jag ser fördelar med att minska admini­stra­tionen måste elevers trygghet alltid komma i första hand. Regeringen måste därför noga följa vilka konsekvenser denna regel­förändring får i praktiken. Regeringen bör därför senast den 1 augusti 2027 följa upp förslaget om att ta bort rapporteringsskyldigheten vid kränkningar.

Regeringen bör vidta åtgärder i enlighet med vad som anförts ovan.

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag