En riksdagsledamot undrar vilka beräkningar regeringen har gjort för hur mycket det kan kosta Sverige om vi inte klarar våra klimatmål inom EU, både i form av att köpa utsläppsrätter från andra länder och eventuella böter.
Inget beslut – detta är en fråga från en riksdagsledamot till finansministern, som nu förväntas svara på frågorna.
Finansministern kommer att svara på frågorna om kostnadsberäkningar, antagligen skriftligt eller muntligt i riksdagen, och förklara vad regeringen gjort för att analysera detta.
<p>Fru talman! Aida Birinxhiku har frågat finansministern vilka analyser ministern har låtit ta fram inom Finansdepartementet av kostnaderna för Sverige i form av köp av utsläppskrediter eller annan kompensation om ESR-åtagandet till 2030 inte uppfylls samt vilka analyser ministern har låtit ta fram inom Finansdepartementet av risken för och storleken på eventuella böter som kan följa av överträdelser av EU-rätten kopplade till att ESR-åtagandet till 2030 inte uppfylls.</p><p>Arbetet inom regeringen är fördelat som så att det är jag som ska svara på frågan.</p><p>Sverige är, som alla medlemsstater i EU, bundet av ESR-förordningen. Regeringen verkar för att Sverige ska leva upp till sitt åtagande i enlighet med förordningen. Sverige är ett av länderna med tuffast ESR-åtagande till 2030. Det finns kopplingar mellan ESR-förordningen och LULUCF-sektorn som innebär att ett eventuellt underskott eller överskott från LULUCF-förordningens första åtagandeperiod automatiskt täcks av utrymme inom ESR-sektorn.</p><p>LULUCF-sektorn har stora inneboende osäkerheter när det gäller både hur framtiden för nettoupptaget utvecklas och hur mätningar och beräkningar görs. Sverige har bland de högsta nettoupptagen av koldioxid i skogsmark i EU.</p><p>Under 2010-talet minskade tillväxten i den svenska skogen. Det berodde i stor utsträckning på faktorer som politiken har svårt att påverka, såsom torka och omfattande angrepp av skadedjur som granbarkborre. Nedgången i tillväxt har haft en väsentlig negativ effekt på det redovisade svenska nettoupptaget, inte minst i början av den första åtagandeperioden. Enligt regeringen är det inte rimligt att Sverige belastas eller straffas för en utveckling som i grunden ligger utanför politisk kontroll. Därför har regeringen fört en aktiv och konstruktiv dialog med EU-kommissionen tillsammans med andra medlemsstater, såsom Finland, för att framhålla dessa utmaningar. </p><p>Samtidigt finns även positiva tecken. Statistiken för 2024 visar en återhämtning i skogens tillväxt under de senaste åren och därmed ett ökat upptag av koldioxid i skog och mark. Detta kan få betydelse för Sveriges LULUCF-åtagande, men givet osäkerheterna i rapporteringen och de naturliga variationerna inom sektorn är det ännu för tidigt att dra några slutsatser om hur åtagandet inom sektorn kommer att falla ut. Därmed är det i dagsläget väldigt svårt och för tidigt att avgöra hur förutsättningarna för att nå Sveriges klimatåtaganden inom EU ser ut. </p>
<p>Fru talman! Jag tackar klimatministern för svaret. Det här är en interpellation som jag ställde till finansministern, eftersom det handlar om analyser som det rimligen borde ankomma på Finansdepartementet att göra. Finansministern valde att lämna över interpellationen till klimatministern. Jag har egentligen inga synpunkter på vem som levererar svaret, fru talman. Problemet är att mina interpellationsfrågor inte besvaras.</p><p>Det jag efterfrågar är alltså vad det kommer att kosta för Sverige om vi missar vårt ESR-åtagande till 2030. Det är en högst berättigad fråga med tanke på att nuvarande regering i den egna budgetpropositionen konstaterar att Sverige kommer att missa sitt ESR-åtagande till 2030. Dessutom visar andra prognoser att elektrifieringstakten går ännu långsammare än tidigare beräknat och att gapet till att nå det här åtagandet är ännu större än vad regeringen tidigare räknat med.</p><p>Det här får såklart stora konsekvenser för den globala uppvärmningen och för klimatförändringarna, frågor som vi pratar om alldeles för sällan. Men det handlar också om vår ekonomi, om förlorade arbetstillfällen, utebliven tillväxt och investeringar som inte blir av.</p><p>Dessutom handlar det om kostnader som den här regeringen inte verkar vilja prata om, nämligen de kostnader som kan följa av att vi dels behöver köpa överprestationer från andra länder som har gjort jobbet, dels betala EU-böter för att vi inte når vårt åtagande enligt ESR-förordningen. Det är pengar som vi skulle kunna använda till mycket bättre saker, som att öka takten i klimatomställningen.</p><p>Fru talman! Det klimatministern framför här om en annan sektor, om LULUCF-sektorn, förstärker egentligen bara mitt argument om behovet av att vidta åtgärder för att kunna minska utsläppen i transportsektorn, vilket den här regeringen inte gör. Tvärtom såg vi under förra året den största utsläppsökningen på 15 år. Därför räcker det inte att regeringen hävdar att man verkar för att Sverige ska leva upp till sitt åtagande enligt ESR-förordningen. Vad ser vi i praktiken? Jo, att planen tycks vara att invänta en utredning, den så kallade Styrmedelsutredningen, vars betänkande ska lämnas först i maj. Det är alldeles för sent för att kunna vidta tillräckliga åtgärder under den här mandatperioden, och det vet ministern mycket väl.</p><p>Prognoser är enligt ministern behäftade med osäkerhet, men det ligger så att säga i prognosernas natur. Det är ingen anledning till att inte ta fram dem över huvud taget. Vi ser att andra medlemsländer har gjort just det. Dessutom bidrar regeringens agerande till ökad osäkerhet eftersom man skjuter åtgärder på framtiden och gör oss mer beroende av fossila bränslen.</p><p>Fru talman! Ministern avslutade med att säga att det är för tidigt att uttala sig om hur förutsättningarna ser ut. Men regeringen konstaterar som sagt själv att Sverige ser ut att missa ESR-åtagandet till 2030 med nuvarande politik. Då borde ministern rimligen kunna svara på frågan om de statsfinansiella konsekvenserna av att Sverige gör det på grund av den här regeringens politik. Den frågan skulle jag vilja ha ett svar på.</p>
<p>Fru talman! Den här interpellationsdebatten blir lite udda givet att det inte går att räkna ut en siffra på ett eventuellt belopp som ska komma efter 2030 i ett hypotetiskt scenario med ett visst utfall, inte minst då klimatutsläpp är väldigt oförutsägbara och det finns stora …
<p>Fru talman! Det finns mycket att bena ut efter det inlägget, bland annat att ministern verkar påstå att det är omöjligt att göra en sådan analys när vi ser att andra medlemsländer har gjort det.</p><p>Dessutom har riksdagens utredningstjänst tittat på vad det här skulle innebä…
<p>Fru talman! Jag noterar att ledamoten väljer att ignorera det faktum att jag sa att hon nyss for med osanning när hon sa att Sveriges utsläpp förra året ökade mer än på flera decennier. Det är felaktigt. Hon valde då att omedelbart korrigera och uttala sig på ett annat sätt i …
<p>Fru talman! Det är väldigt intressant att se att ministern tycker att <em>jag</em> borde göra det här jobbet i stället. Ministern pratar om att vi socialdemokrater ska vara transparenta med konsekvenserna av vår politik, när ministern först säger att Sverige inte ser ut att nå…
<p>Fru talman! Nu när jag hört ledamoten resonera kring konsekvenser av köp av överprestationer inser jag att hon inte verkar begripa skillnaden mellan böter vid eventuellt icke uppfyllda klimatmål och köp av överprestationer från andra medlemsländer. Ledamoten påstod i sitt andr…
Interpellation 2025/26:275 Kostnader om klimatåtaganden inte uppfylls av Aida Birinxhiku (S) till Finansminister Elisabeth Svantesson (M) Enligt regeringens egna beräkningar i den senaste budgetpropositionen är Sverige på väg att missa sina klimatåtaganden inom EU till 2030. Samtidigt har finansministern offentligt försvarat regeringens klimatpolitik i samband med budgetpresentationen och uttalat
av Aida Birinxhiku (S)
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Enligt regeringens egna beräkningar i den senaste budgetpropositionen är Sverige på väg att missa sina klimatåtaganden inom EU till 2030. Samtidigt har finansministern offentligt försvarat regeringens klimatpolitik i samband med budgetpresentationen och uttalat att Sverige är ett föregångsland.
Enligt EU:s regelverk kan medlemsländer som inte uppfyller sina klimatmål till 2030 behöva kompensera detta genom att köpa överprestationer från andra medlemsstater. Flera medlemsländer har redan analyserat de statsfinansiella konsekvenserna av ett sådant scenario. I Irland har de nationella myndigheterna uppskattat kostnaden till motsvarande 90 till 290 miljarder kronor fram till 2030. Därutöver kan överträdelser av EU-rätten i sista hand leda till betydande ekonomiska sanktioner.
Hur stora dessa kostnader kan bli för Sverige har regeringen ännu inte redovisat offentligt. Det är därför hög tid att klargöra om och i vilken utsträckning sådana prognoser tas fram i Finansdepartementets arbete, där finansministern är ytterst ansvarig. Detta är särskilt angeläget med hänsyn till frågornas relevans för statens budget, de offentliga finanserna och finanspolitikens långsiktiga hållbarhet.
Särskilt relevant är ESR-åtagandet, eftersom regeringen konstaterar att ytterligare åtgärder krävs men samtidigt inte verkar planera att presentera några sådana åtgärder under mandatperioden. Det innebär i praktiken att kostnader och ansvar lämnas över till nästa regering.
Mot denna bakgrund vill jag fråga finansminister Elisabeth Svantesson: