Stärkt återvändandeverksamhet

Socialförsäkringsutskottets betänkande 2025/26:SfU32

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i bl.a. utlänningslagen.

Lagändringarna syftar i första hand till att effektivisera återvändandearbetet och innebär bl.a. följande. En ny skyldighet införs för sex myndigheter att på eget initiativ lämna uppgifter om en utlänning till Polismyndigheten, om det finns anledning att anta att han eller hon inte har rätt att vistas i Sverige. Vidare möjliggörs fler inre utlänningskontroller och myndigheterna ges ytterligare verktyg för att klarlägga en utlännings identitet. Bland annat införs en möjlighet att omhänderta och genomsöka utlänningens mobiltelefon, om den kan antas innehålla information om utlänningens identitet. Dessutom ska fingeravtryck och fotografier få användas i utlänningsärenden i större utsträckning och mer effektivt än i dag.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 13 juli 2026.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.

I betänkandet finns sju reservationer (S, V, C, MP) och fyra särskilda yttranden (V, MP).

Utskottet föreslår att ärendet avgörs trots att betänkandet har varit tillgängligt kortare tid än två vardagar före den dag då det behandlas.

Behandlade förslag

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Regeringens lagförslag

Utskottets ställningstagande

Lagstiftningens framtida utformning m.m.

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1. Nya uppgiftsskyldigheter, punkt 2 (S, C)

2. Nya uppgiftsskyldigheter, punkt 2 (V, MP)

3. Lagförslaget i övrigt, punkt 3 (V, MP)

4. Ansvaret för att uppgifter lämnas ut och behandlingen av sidoinformation, punkt 4 (S, V, C, MP)

5. Omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning, punkt 5 (S, V, C, MP)

6. Rätt till offentligt biträde, punkt 6 (V, MP)

7. Uppföljning av lagförslagets konsekvenser m.m., punkt 7 (V, MP)

Särskilda yttranden

1. Nya uppgiftsskyldigheter, punkt 2 (V)

2. Nya uppgiftsskyldigheter, punkt 2 (MP)

3. Ansvaret för att uppgifter lämnas ut och behandlingen av sidoinformation, punkt 4 (V, MP)

4. Omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning, punkt 5 (V, MP)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2025/26:263 Stärkt åter­vändandeverksamhet och 22 yrkanden i följdmotioner. Regeringens förslag till riksdagsbeslut och förslagen i motionerna finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om propositionen. I ärendet har utskottet tagit emot en skrivelse.

Utskottets överväganden

Propositionen

I syfte att effektivisera återvändandearbetet lämnar regeringen förslag som ger bl.a. Polismyndigheten och Migrationsverket bättre verktyg att verkställa av- och utvisningsbeslut.

Regeringen föreslår en ny skyldighet för Arbetsförmedlingen, Försäkrings­kassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Pensions­myndigheten och Skatteverket att på eget initiativ lämna uppgifter om en utlänning till Polismyndigheten, om det finns anledning att anta att han eller hon inte har rätt att vistas i Sverige.

Syftet med den uppgiftsskyldighet som föreslås är inte att den utlämnande myndigheten ska avgöra om en person har rätt att vistas i landet eller inte, utan att uppmärksamma de verkställande myndigheterna på situationer där en utredning kan behöva inledas eller andra åtgärder kan behöva vidtas. Att det ska finnas anledning att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige innebär att det måste finnas en eller flera konkreta omständigheter som med viss styrka talar för att personen inte har rätt att vistas i landet. Utgångspunkten är att myndighetens bedömning av om en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige ska grundas på information som myndigheten har fått till sig inom ramen för den egna verksamheten. Det innebär att det som regel ska vara sådan information som myndigheten behöver för att kunna utföra sitt eget uppdrag. Det bör inte finnas något krav på att den utlämnande myndigheten själv har ett faktiskt behov av informationen, utan en uppgiftsskyldighet bör inträda även om myndigheten får kännedom om att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige genom s.k. sidoinformation. Sidoinformation kan t.ex. handla om uppgifter som en utlänning på eget initiativ lämnar i ett förhör i en brotts­utredning där hans eller hennes vistelserätt inte är av betydelse för utredningen av brottet. Det kan också handla om iakttagelser av utlänningen i samband med en inspektion eller förrättning inom ramen för ett särskilt ärende som inte är av direkt relevans för ändamålet med inspektionen eller förrättningen. Avsikten är inte att myndigheten på eget initiativ ska göra egna efter­forskningar av en utlännings vistelserätt eller grunda sin bedömning på omständigheter som inte har någon relevans för den aktuella verksamheten eller det enskilda ärendet.

Regeringen föreslår därutöver att vissa grundläggande regler om inre utlänningskontroll moderniseras och stärks för att möjliggöra fler inre utlänningskontroller än i dag.

Myndigheterna ges vidare ytterligare verktyg för att klarlägga en utlännings identitet. Bland annat införs en möjlighet att omhänderta och genomsöka utlänningens mobiltelefon, om den kan antas innehålla information om utlänningens identitet.

Enligt regeringens förslag ska även fingeravtryck och fotografier få användas i utlänningsärenden i större utsträckning och mer effektivt än i dag.

Dessutom innehåller propositionen förslag som gäller verkställighetshinder vid misstanke om brott, verkställighetshinder vid utlämning eller över­lämnande för brott samt rätt till offentligt biträde vid överklagande av Polis­myndighetens beslut om avvisning.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 13 juli 2026.

I propositionen redovisar regeringen ett tillkännagivande om åtgärder mot skuggsamhället (bet. 2021/22:SfU16 punkt 1, rskr. 2021/22:196). Av till­kännagivandet följer bl.a. att det ska införas en skyldighet för kommuner och myndigheter att i vissa fall informera Migrationsverket och Polismyndigheten när de kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd. Regeringen anser att tillkännagivandet i denna del tillgodoses genom förslagen om nya uppgiftsskyldigheter. Regeringen anger att tillkänna­givandet inte är slutbehandlat.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:4152 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 1 föreslås att riksdagen antar 17 kap. 6 § regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) med den ändringen att uppgiftsskyldigheten ska gälla när det finns starka skäl att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige. Motsvarande förslag finns i kommittémotion 2025/26:4159 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkande 1.

I kommittémotion 2025/26:4150 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkande 1 föreslås att riksdagen avslår propositionen med undantag för de förslag som gäller verkställighetshinder och rätt till biträde (avsnitt 8–10 i propositionen). Motsvarande förslag finns i kommittémotion 2025/26:4173 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 1.

I kommittémotion 2025/26:4173 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkandena 2 och 5 föreslås att riksdagen antar 17 kap. 6 § regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen med den ändringen att berörda myndigheter endast ska lämna ut uppgifter på begäran av Polismyndigheten, Migrationsverket eller Säkerhetspolisen och att kravet på sidoinformation tas bort. I yrkande 6 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör åter­komma till riksdagen med lagförslag om eventuella följdändringar.

I motion 2025/26:4169 av Malcolm Momodou Jallow m.fl. (-) yrkande 1 föreslås att riksdagen avslår propositionen.

Utskottets ställningstagande

Ett effektivt och väl fungerande återvändande av de personer som inte har rätt att vistas i Sverige är enligt utskottets mening en förutsättning för en långsiktigt hållbar migrationspolitik.

Ett av regeringens förslag innebär att sex utpekade myndigheter i vissa fall på eget initiativ ska lämna uppgifter som de förfogar över till Polis­myndigheten. Polismyndigheten får lämna vidare uppgifterna till övriga verk­ställande myndigheter, dvs. Migrationsverket och Säkerhetspolisen, om det behövs för ett ärende som hanteras eller ska hanteras där. I följdmotionerna framhålls bl.a. att förslaget kan medföra en minskad tilltro till det offentliga och att utlänningar undviker myndighetskontakt. Enligt utskottets mening kan det inte uteslutas att tilltron för de myndigheter som blir skyldiga att lämna ut uppgifter påverkas negativt. Utskottet ser dock i likhet med regeringen ingen anledning att överdriva dessa risker och konstaterar att förbättrade möjligheter för myndigheter att samverka och ett mer effektivt återvändande tvärtom kan leda till ett ökat förtroende för staten.

När det gäller förslagets närmare utformning noterar utskottet att uppgifts­skyldigheten enligt regeringens förslag inträder när det finns anledning att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige. Följdmotionerna innehåller bl.a. yrkanden som innebär att uppgiftsskyldigheten i stället bör gälla när det finns starka skäl att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att det angivna syftet med lagförslaget inte är att de sex myndigheterna ska göra en fullständig prövning av om en utlänning har rätt att vistas i landet. I stället handlar det om att lämna uppgifter till de verkställande myndigheterna i situationer där t.ex. en utredning kan behöva inledas. Som regeringen framhåller måste det finnas en eller flera konkreta omständigheter som med viss styrka talar för att personen inte har rätt att vistas i landet. Mot denna bakgrund anser utskottet att förslaget är väl avvägt i denna del.

I fråga om huruvida sidoinformation ska omfattas av uppgiftsskyldigheten vill utskottet framhålla att förslaget i dessa delar är avgränsat på flera sätt, t.ex. när det gäller i vilka situationer information ska utbytas. Vidare saknar utskottet skäl att ifrågasätta regeringens bedömning att förslagen är förenliga med barnkonventionen och anser även i övrigt att förslagen är utformade på ett sådant sätt att barns rättigheter tillgodoses.

Sammantaget delar utskottet regeringens bedömning att de utökade uppgiftsskyldigheterna behövs för att bl.a. ge bättre förutsättningar att motverka skuggsamhället och verkställa beslut om avvisning eller utvisning. Utskottet anser att riksdagen även i övrigt bör anta regeringens lagförslag av de skäl som anförs i propositionen. Riksdagen bör således bifalla proposi­tionen och avslå motionerna 2025/26:4150 (V) yrkande 1, 2025/26:4152 (S) yrkande 1, 2025/26:4159 (C) yrkande 1, 2025/26:4169 (-) yrkande 1 och 2025/26:4173 (MP) yrkandena 1, 2, 5 och 6.

Utskottet har inget att invända mot regeringens redovisning av hanteringen av riksdagens tillkännagivande.

Propositionen

Ansvaret för att uppgifter lämnas ut och behandlingen av sidoinformation

När det gäller frågan om ansvaret för att uppgifter lämnas ut anför regeringen bl.a. följande. De sex statliga myndigheterna kommer i sina arbetsordningar att närmare kunna reglera i vilken utsträckning enskilda tjänstemän ska kunna lämna ut uppgifter till andra myndigheter och i vilken mån uppgiftslämnandet ska hanteras av myndighetens ledning. Om en underlåtenhet att följa uppgifts­skyldigheten, för t.ex. den som enligt myndighetens arbetsordning är ansvarig för utlämnande, kan leda till t.ex. disciplinansvar beror naturligtvis på omständigheterna i det enskilda fallet. Den nya uppgiftsskyldigheten ger sammanfattningsvis inte anledning till någon annan ordning i fråga om enskilda tjänstemäns ansvar än den som gäller i dag.

I fråga om s.k. sidoinformation anför regeringen bl.a. följande. Uppgifts­skyldigheten bör begränsas till sådana uppgifter som myndigheten förfogar över. I första hand bör det vara fråga om sådan information som myndigheten behöver för att kunna utföra sitt uppdrag. Men även sidoinformation som tillförts ett ärende som rör den enskilde och därmed blivit tillgänglig för myndigheten omfattas. När det gäller personuppgiftsbehandlingens omfatt­ning är den svår att uppskatta. Förslagen är dock avgränsade på flera sätt, bl.a. i fråga om vilka myndigheter som ska lämna uppgifter, vilka uppgifter som ska lämnas och i vilka situationer informationen ska utbytas. Det talar för att personuppgiftsbehandlingen ändå bör bli av begränsad omfattning. Särskilda hänsyn har tagits i fråga om vilka effekter uppgifts­skyldigheterna kan få för barn, bl.a. i fråga om vilka myndigheter som ska omfattas av de nya reglerna. Förslagen bedöms vara förenliga med barn­konventionen och utformade på ett sådant sätt att barns rättigheter tillgodoses.

Omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning

När det gäller frågan om hur lång tid elektronisk kommunikationsutrustning ska få vara omhändertagen anför regeringen bl.a. följande. Vid bedömningen av den längsta omhändertagandetiden måste hänsyn tas till de olägenheter som det kan innebära för en utlänning att vara utan tillgång till exempelvis en mobiltelefon. Det är också mot den bakgrunden som regeringen föreslår att utrustningen endast ska få vara omhändertagen så länge det finns skäl för åtgärden. Med hänsyn till att själva undersökningen bedöms kunna göras relativt snabbt när man väl har kommit in i utrustningen utgår regeringen från att det i regel kommer att röra sig om mycket korta omhändertagandetider. Samtidigt kan det inte uteslutas att det i det enskilda fallet kan behövas mer tid för att genomföra åtgärden. I vilka fall det kan bli aktuellt är svårt för regeringen att förutse på förhand. Den längsta tiden för ett omhändertagande bör mot denna bakgrund sättas till tre månader. Det säkerställer att myndigheterna i praktiken har tillräckligt med tid för att kunna genomföra den nödvändiga undersökningen av utrustningen samt vid behov kopiera handlingar. 

Rätt till offentligt biträde

Enligt regeringens förslag ska ett offentligt biträde förordnas i mål och ärenden som rör överklagande av Polismyndighetens beslut om avvisning. Förslaget innebär att ett offentligt biträde ska förordnas om utlänningen begär det och vissa förutsättningar som anges närmare i lagen är uppfyllda.

När det gäller frågan om det borde finnas en rätt till offentligt biträde redan innan Polismyndigheten fattar ett beslut i frågan om avvisning och även om utlänningen inte begär det anför regeringen bl.a. följande. Förslaget är väl avvägt och motsvarar de minimikrav som återvändandedirektivet ställer på medlemsstaterna. Till detta kommer att när Polismyndigheten beslutar om avvisning rör det sig ofta om personer som ännu inte har vistats i Sverige under särskilt lång tid och som har begränsad anknytning hit, vilket innebär att behovet av offentligt biträde i regel är mindre än vid beslut om utvisning. De omständigheter som leder till ett beslut om avvisning är dessutom oftast att utlänningen inte kan visa att han eller hon har ett pass, ett uppehållstillstånd eller en visering. Det bör i dessa fall vara relativt enkelt för utlänningen att själv presentera relevant bevisning. Därtill är Polismyndigheten skyldig att lämna över ett ärende till Migrationsverket om myndigheten anser att det är tveksamt om utlänningen ska avvisas.

Motionerna

Ansvaret för att uppgifter lämnas ut och behandlingen av sidoinformation

I kommittémotion 2025/26:4152 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att säkerställa att uppgiftsskyldigheten ligger på myndighetsnivå och inte på enskilda tjänstemän. I yrkande 3 begärs ett tillkänna­givande om att säkerställa att sidoinformationen begränsas. Motsvarande förslag finns i kommittémotion 2025/26:4159 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkandena 2 och 3.

Omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning

I kommittémotion 2025/26:4152 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 4 föreslås ett tillkännagivande om beslagtagandet av elektronisk kommunikations­utrustning (mobiltelefoner). Den maximala omhändertagandetiden bör vara kortare än tre månader, med undantag för Säkerhetspolisen, som bör ha möjlighet att omhänderta utrustning i enlighet med regeringens förslag. Ett liknande tillkännagivande begärs i kommittémotion 2025/26:4159 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkande 4.

Rätten till offentligt biträde

I kommittémotion 2025/26:4150 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med förslag om att offentligt biträde bör förordnas redan under Polismyndighetens handläggning av frågan om avvisning och även om utlänningen inte har begärt det. I kommittémotion 2025/26:4173 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 4 föreslås ett motsvarande tillkännagivande.

Uppföljning av lagförslagets konsekvenser och övriga frågor

I kommittémotion 2025/26:4150 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör göra en uppföljning av konsekvenserna av de nya reglerna om verkställighetshinder vid misstanke om brott. I kommittémotion 2025/26:4173 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 3 föreslås ett motsvarande tillkännagivande.

I motion 2025/26:4169 av Malcolm Momodou Jallow m.fl. (-) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att regler om återvändandeverksamhet bör ut­formas och tillämpas på ett sätt som säkerställer rättssäkerhet, proportionalitet, skyddet för grundläggande fri- och rättigheter och principen om lika­behandling. I yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att inre utlännings­kontroller inte får leda till etnisk profilering, godtyckliga kontroller eller minskad tillit till myndigheter. I yrkande 4 föreslås ett tillkännagivande om att tvångsåtgärder såsom husrannsakan, omhändertagande av mobiltelefoner, biometrisk autentisering och kopiering av privata uppgifter kräver starkare rättssäkerhetsgarantier än vad regeringen föreslår. I yrkande 5 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med en ny samlad konsekvensanalys av propositionens effekter på rättssäkerhet, integritet, barns rättigheter, diskriminering, myndighetstillit och Sveriges internationella människorättsåtaganden.

Utskottets ställningstagande

I ett par motioner lyfts frågor om tjänstemannaansvar och sidoinformation när uppgifter ska lämnas ut till de verkställande myndigheterna. Utskottet konstaterar att de myndigheter som berörs av förslaget i sina arbetsordningar kommer att kunna reglera frågan om i vilken utsträckning enskilda tjänstemän ska kunna lämna ut uppgifter till andra myndigheter och i vilken mån uppgiftslämnandet ska hanteras av myndighetens ledning. I likhet med regeringen anser utskottet inte att det finns skäl för att låta den nya uppgiftsskyldigheten leda till ändrade regler om enskilda tjänstemäns ansvar. Mot bakgrund av vad som angetts i föregående avsnitt om sidoinformation och med hänsyn till det nyss anförda anser utskottet inte att det finns skäl för riksdagen att föreslå någon åtgärd med anledning av motionerna 2025/26:4152 (S) yrkandena 2 och 3 samt 2025/26:4159 (C) yrkandena 2 och 3. Motionsyrkandena bör därmed avslås.

När det gäller omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning ifrågasätter utskottet inte de svårigheter som kan följa av att en person inte har tillgång till exempelvis sin mobiltelefon. Regeringens förslag innebär emellertid att omhändertagandet endast får pågå så länge det finns skäl för åtgärden. Utskottet utgår från att det i många fall kommer att röra sig om korta omhändertagandetider. Den nya regleringens utformning behöver dock ta hänsyn till att det finns fall där mer tid kan behövas för att genomföra de nödvändiga åtgärderna. Det framstår därför som motiverat med en längsta möjlig omhändertagandetid om tre månader enligt förslaget i propositionen. Utskottet anser således inte att det finns anledning att föreslå ett tillkänna­givande till regeringen om kortare omhändertagandetid eller om förutsätt­ningarna för omhändertagandet i övrigt. Därmed avstyrks motionerna 2025/26:4152 (S) yrkande 4 och 2025/26:4159 (C) yrkande 4.

Regeringens förslag om rätten till offentligt biträde är enligt utskottets mening väl avvägt när det gäller tidpunkten och förutsättningarna för att biträde ska förordnas. Därmed avstyrks motionerna 2025/26:4150 (V) yrkande 3 och 2025/26:4173 (MP) yrkande 4.

Utskottet konstaterar att det är viktigt att följa upp förslagens konsekvenser. Enligt utskottets bedömning saknas det emellertid behov av ett särskilt tillkännagivande om detta. Därmed avstyrks motionerna 2025/26:4150 (V) yrkande 2, 2025/26:4169 (-) yrkande 5 och 2025/26:4173 (MP) yrkande 3. Utskottet finner inte heller skäl att föreslå tillkännagivanden till regeringen med anledning av motion 2025/26:4169 (-) yrkandena 2–4. Motionsyrkandena bör därför avslås.

Reservationer

Ställningstagande

Regeringen föreslår att Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminal­vården, Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten och Skatteverket får en ny skyldighet att lämna uppgifter till Polismyndigheten när det finns anledning att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige. Förslaget om att uppgiftsskyldigheten ska gälla när det finns anledning att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige innebär dock ett lågt ställt beviskrav. Som regeringen har utformat förslaget riskerar det att öppna för en godtycklig bedömning av vilka personer uppgifter ska lämnas om. Vi föreslår därför att uttrycket ”anledning att anta” i regeringens lagförslag byts ut mot ”starka skäl att anta”.

Ett annat allvarligt problem med regeringens förslag är att s.k. sido­information ska omfattas av uppgiftsskyldigheten. Sidoinformation kan t.ex. handla om iakttagelser som görs av utlänningen i samband med en inspektion eller förrättning inom ramen för ett särskilt ärende som inte är av direkt relevans för ändamålet med inspektionen eller förrättningen. Vi motsätter oss detta och anser således att regeringens förslag bör ändras så att sido­information inte omfattas av uppgiftsskyldigheten.

 

Ställningstagande

Den uppgiftsskyldighet som regeringen föreslår gäller sex förvaltnings­myndigheter. För många människor är det dock inte självklart vilka myndig­heter som omfattas eller vilka uppgifter som kan lämnas vidare.

Rädslan för kontakt med myndigheter riskerar att öka, även i situationer där människor behöver hjälp eller skydd. Den som är utsatt för grova brott som människohandel, tvångsäktenskap, hedersrelaterat våld och förtryck eller våld i nära relation eller som är ett våldsutsatt barn kan bli ännu mindre benägen att söka hjälp. Det gör människor mer utsatta och försvagar samhällets möjligheter att upptäcka och motverka utnyttjande. Redan i dag finns stora problem med att personer som behöver vård inte vågar vända sig till vården. Lagförslaget riskerar att förstärka den rädslan.

Beviskravet i regeringens förslag – ”när det finns anledning att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige” – riskerar att leda till godtyckliga och diskriminerande bedömningar. Förslaget kan väntas leda till att det s.k. skuggsamhället växer och att utsattheten hos några av de mest utsatta i vårt samhälle ökar. Förutom att lagändringarna kommer att drabba människor som lever i Sverige utan tillstånd mycket hårt kommer de också att leda till en ökad oro bland anställda inom de myndigheter som berörs. Det riskerar att skapa misstro mellan människor. Regeringens förslag i denna del bör därför avslås. Vid bifall till denna reservation bör regeringen återkomma till riksdagen med lagförslag som omhändertar behovet av eventuella följdändringar.

 

Ställningstagande

Regeringens förslag löser inte problemen med skuggsamhället. Rädslan för kontakt med myndigheter riskerar att öka, även i situationer där människor behöver hjälp, skydd eller grundläggande stöd. Det gör människor mer utsatta och försvagar samhällets möjlighet att upptäcka och motverka utnyttjande.

Förslaget om skärpta inre utlänningskontroller medför en risk för att det utförs fler godtyckliga kontroller av personer med utländsk bakgrund, vilket även riskerar att drabba personer som har rätt att vistas i Sverige. Det finns inte tillräckligt stöd för att förslagen är effektiva och därmed proportionerliga i förhållande till målet att effektivisera arbetet med återvändande. Den sänkta tröskeln för inre utlänningskontroller och den uppgiftsskyldighet som regeringen föreslår öppnar för uppenbara risker för rasprofilering och etnisk profilering.

Förslaget om förstärkta befogenheter för att klarlägga en utlännings identitet innebär ett betydande ingrepp i bl.a. individens rätt till privat- och familjeliv samt rätten till respekt för sin egendom. Mobiltelefoner, datorer och liknande innehåller ofta känslig information inte bara om den enskilde utan även om familj, vänner och andra kontakter. För många är mobiltelefonen dessutom det främsta sättet att kommunicera, ta del av samhällsinformation samt sköta kontakter med arbete, skola, vård och omsorg. Att sådan utrustning ska kunna hållas kvar under så lång tid som tre månader är orimligt och oproportionerligt i förhållande till syftet att klargöra en persons identitet.

Mot denna bakgrund bör riksdagen, utöver det förslag som behandlas under förslagspunkt 2, även avslå propositionen med undantag för de förslag som gäller verkställighetshinder och rätt till biträde. Vid bifall till denna reservation bör regeringen återkomma till riksdagen med lagförslag som omhändertar behovet av eventuella följdändringar.

 

Ställningstagande

Om enskilda tjänstemän blir skyldiga att lämna information riskerar det att skapa en ohållbar arbetsmiljö, försvåra rekrytering till viktiga samhälls­funktioner och skada det grundläggande förtroendet mellan medborgare och offentliganställda. Om regeringens lagförslag om nya uppgiftsskyldigheter antas måste ansvaret därför ligga högre upp än på enskilda tjänstemän. Regeringen menar att frågorna får regleras i respektive myndig­hets arbetsordning samt att den nya uppgiftsskyldigheten inte ger anledning till någon annan ordning i fråga om enskilda tjänstemäns ansvar än den som gäller i dag. En arbetsordning kan dock ändras och ger inte det skydd som krävs. Regeringen bör därför återkomma med ett lagförslag som innebär att en arbetsordning inte får innebära att enskilda tjänstemän ska bära ansvaret för informationsdelningen.

Regeringen bör vidare återkomma med ett förslag som begränsar och tydliggör vilken sidoinformation som får delas. Tolkningsutrymmet måste minimeras för att värna den personliga integriteten och förhindra att känslig information sprids i onödan. Särskilda hänsyn måste tas för att skydda barns integritet och säkerställa att barnets bästa alltid sätts i första rummet. För att säkerställa att lagförslaget inte innebär att sidoinformation omfattas av uppgiftsskyldigheten föreslår vi att den aktuella bestämmelsen utformas enligt följande: ”När det finns starka skäl att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige ska Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten och Skatteverket när de innehar uppgifter om personer som enligt 2 kap. utlänningslagen saknar rätt att lagligen vistas i Sverige på eget initiativ lämna följande uppgifter till Polismyndigheten […]”.

 

Ställningstagande

Den föreslagna tid som en mobiltelefon som längst ska kunna vara omhändertagen – tre månader – verkar främst vara motiverad av de långa väntetiderna hos Polismyndigheten. Lagrådet menar att förslaget i alltför hög utsträckning öppnar för omhändertaganden som inte kommer att uppfylla kravet på proportionalitet. En omhändertagandetid om förslagsvis högst en månad framstår som rimligare, dock med undantag för Säkerhetspolisen som bör få omhänderta telefoner i tre månader i enlighet med regeringens förslag. Regeringen bör återkomma med förslag om att begränsa omhändertagande­tiden och om att en mindre ingripande åtgärd alltid ska användas om den är tillräcklig.

 

Ställningstagande

Regeringen bör återkomma med förslag om att offentligt biträde bör förordnas redan under Polismyndighetens handläggning av frågan om avvisning och även om utlänningen inte har begärt det.

 

Ställningstagande

Regeringen bör göra en uppföljning av konsekvenserna av de nya reglerna om verkställighetshinder vid misstanke om brott. Det är främst konsekvenserna för den berörda gruppens rätt till ekonomiskt bistånd och hälso- och sjukvård som bör följas upp.

Särskilda yttranden

Om Vänsterpartiets och Miljöpartiets förslag till riksdagsbeslut i fråga om nya uppgiftsskyldigheter (res. 2) avslås i den förberedande omröstningen i kammaren avser jag att i huvudomröstningen stödja det alternativ som förordas av företrädarna för Socialdemokraterna och Centerpartiet (res. 1).

 

Om Vänsterpartiets och Miljöpartiets förslag till riksdagsbeslut i fråga om nya uppgiftsskyldigheter (res. 2) avslås i den förberedande omröstningen i kammaren avser jag att i huvudomröstningen stödja det alternativ som förordas av företrädarna för Socialdemokraterna och Centerpartiet (res. 1). Det alternativet innebär bl.a. bifall till motion 2025/26:4173 (MP) yrkande 5.

Jag följer inte upp motion 2025/26:4173 (MP) yrkande 2 som innebär att riksdagen föreslås anta bestämmelsen i fråga med den ändringen att berörda myndigheter inte ska lämna ut uppgifter på eget initiativ utan endast efter begäran. Detta eftersom jag i första hand helt vill avslå lagförslaget i denna del. Skälet till att yrkandet väcktes var för att bilda en riksdagsmajoritet för en betydelsefull begränsning av uppgiftsskyldigheten. Då det inte gick att bilda en sådan majoritet saknar jag anledning att följa upp yrkandet.

 

Vi står bakom reservation 4 men vill framhålla att vi i första hand förordar att regeringens förslag om nya uppgiftsskyldigheter avslås (res. 2).  

 

Vi står bakom reservation 5 men vill framhålla att vi i första hand förordar att regeringens förslag om omhändertagande av elektronisk kommunikations­utrustning avslås (res. 3).

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag