Det handlar om att stärka skyddet för konsumenter som sätter in pengar i inlåningsföretag och att upphäva den gamla lagen om inlåningsverksamhet.
Ja/nej-fråga: Bör riksdagen godkänna regeringens förslag om att upphäva lagen om inlåningsverksamhet och göra ändringar i andra lagar?
Om förslaget godkänns, blir det tydligare för konsumenter vilka risker som finns med inlåningsföretag, och den gamla lagen upphävs.
|
Finansutskottets betänkande
|
Stärkt konsumentskydd på inlåningsmarknaden
Sammanfattning
Utskottet ställer sig i huvudsak bakom regeringens förslag om att stärka konsumentskyddet på inlåningsmarknaden. Regeringen föreslår bl.a. att lagen om inlåningsverksamhet upphävs. Som en följd av förslaget föreslås vissa anpassningar i annan lagstiftning.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2021 förutom förslaget om ändring i årsredovisningslagen som föreslås träda i kraft den 2 januari 2021.
Utskottet föreslår därutöver vissa ändringar av lagteknisk och redaktionell karaktär.
Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.
I betänkandet finns en reservation (SD).
Behandlade förslag
Proposition 2019/20:195 Stärkt konsumentskydd på inlåningsmarknaden.
Tre yrkanden i en följdmotion.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Stärkt konsumentskydd på inlåningsmarknaden
Stärkt konsumentskydd på inlåningsmarknaden (SD)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Bilaga 3
Utskottets lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
Stärkt konsumentskydd på inlåningsmarknaden |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om upphävande av lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,
2. lag om ändring i föräldrabalken,
3. lag om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev med den ändringen att
a) uttrycket ”1 kap.” i ingressen ska utgå,
b) uttrycket ”1 kap.” i 4 § ska utgå,
4. lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva,
5. lag om ändring i sjömanslagen (1973:282),
6. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
7. lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,
8. lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554) med den ändringen att orden ”Uppställningsform för balansräkningen (kontoform)” ska skrivas med kursiv stil,
9. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),
10. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse med den ändringen att lagen ska träda i kraft den 1 januari 2021,
11. lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486) med den ändringen att
a) uttrycket ”29 §§” i ingressen ska bytas ut mot ”29 §”,
b) 29 § ska ha den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,
12. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),
13. lag om ändring i lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter,
14. lag om ändring i lagen (2015:62) om identifiering av rapporterings-pliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet,
15. lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism med den ändringen att 1 kap. 2 § ska ha den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2019/20:195 punkterna 1–15 och avslår motion
2020/21:289 av Oscar Sjöstedt m.fl. (SD) yrkandena 1–3.
Reservation (SD)
Stockholm den 12 november 2020
På finansutskottets vägnar
Åsa Westlund
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Åsa Westlund (S), Elisabeth Svantesson (M), Gunilla Carlsson (S), Edward Riedl (M), Oscar Sjöstedt (SD), Adnan Dibrani (S), Ulla Andersson (V), Jan Ericson (M), Dennis Dioukarev (SD), Ingela Nylund Watz (S), Jakob Forssmed (KD), Ingemar Nilsson (S), Mats Persson (L), Charlotte Quensel (SD), Karolina Skog (MP), Mattias Karlsson i Luleå (M) och Rickard Nordin (C).
Här behandlar utskottet proposition 2019/20:195 Stärkt konsumentskydd på inlåningsmarknaden. I propositionen föreslår regeringen att lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet ska upphävas. Samtidigt föreslås också vissa anpassningar i annan lagstiftning.
I propositionen finns en redogörelse för ärendets bredning och bakgrunden till ärendet fram till regeringens beslut om proposition.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Lagförslaget har granskats av Lagrådet som inte hade något att invända mot det.
I lagförslagets punkt 2.15 har inte beaktats att den nuvarande lydelsen av lagen har ändrats från SFS 2019:774 till SFS 2020:661 (prop. 2019/20:148, bet. 2019/20:FiU41, rskr. 2019/20:342).
Av lagtekniska skäl och i syfte att samordna lagförslagets punkt 2.11 proposition 2019/20:168 En moderniserad radio- och tv-lag och punkt 2.15, SFS 2020:661 med det nu aktuella förslaget till ändring i samma paragrafer föreslår utskottet att riksdagen antar utskottets förslag i bilaga 3. Dessutom föreslår utskottet att några ändringar av redaktionell karaktär görs i fyra av regeringens lagförslag.
En motion har väckts med anledning av propositionen. Förslagen i motionen finns i bilaga 1.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar, med de ändringar som utskottet föreslår, regeringens förslag till lagändringar i syfte att stärka konsumentskyddet på inlåningsmarknaden. Den nuvarande lagen om inlåningsverksamhet upphävs. Till följd av detta görs även vissa ändringar i andra lagar.
Jämför reservationen (SD).
Propositionen
Lagen om inlåningsverksamhet ska upphävas
I inlåningsverksamhet tar man emot medel från allmänheten som ska betalas tillbaka. Sådan verksamhet kan bedrivas av kreditinstitut (banker och kreditmarknadsföretag) och inlåningsföretag. På kreditinstitut ställs höga krav på eget kapital och organisation, och instituten står under löpande tillsyn av Finansinspektionen. Motsvarande krav eller tillsyn gäller inte för inlåningsföretag. Insättare, främst konsumenter, kan välja att göra sina insättningar i kreditinstitut eller i inlåningsföretag. Till skillnad från insättningar i kreditinstitut omfattas insättningar i inlåningsföretag inte av insättningsgarantin. Det kan vara svårt för konsumenter att uppfatta skillnaden mellan insättningar som omfattas av insättningsgarantin och insättningar som inte gör det. Bestämmelserna om inlåningsföretag finns i lagen om inlåningsverksamhet.
Sverige har uppmanats av Internationella valutafonden (IMF) att upphäva lagen om inlåningsverksamhet. Skälet för IMF:s kritik är att en ordning som innebär att företag som bedriver inlåningsverksamhet inte verkar under samma förutsättningar som kreditinstitut riskerar att skada förtroendet för inlåningsmarknadens och insättningsgarantins funktionssätt.
För att stärka konsumentskyddet på inlåningsmarknaden föreslår regeringen att lagen om inlåningsverksamhet ska upphävas. Förslaget medför att inlåningsverksamhet inte längre får bedrivas med stöd av lagen om inlåningsverksamhet. Företag som vill fortsätta att bedriva inlåningsverksamhet får i stället ansöka om tillstånd att driva en bank- eller finansieringsrörelse. Vissa kooperativa företag som före ikraftträdandet var registrerade hos Finansinspektionen ska dock enligt förslaget få fortsätta att bedriva sin inlåningsverksamhet eller icke tillståndspliktiga finansierings-rörelse.
Undantaget från tillståndsplikt för att driva en finansieringsrörelse för spar- och låneföreningar ska tas bort
Huvudregeln är att det krävs tillstånd för att driva en finansieringsrörelse. Det finns dock ett undantag för vissa ekonomiska föreningar, s.k. spar- och låneföreningar. Undantaget vilar på förutsättningen att dessa företag ska registrera sin inlåningsverksamhet hos Finansinspektionen. Som en följd av att regeringen föreslår att lagen om inlåningsverksamhet ska upphävas bör undantaget från tillståndsplikt för finansieringsrörelse tas bort.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringen föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2021 förutom förslaget om ändring i årsredovisningslagen som föreslås träda i kraft den 2 januari 2021.
Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för
– ekonomiska föreningar som före ikraftträdandet var registrerade enligt den lagen och som inom ramen för en icke-finansiell verksamhet bedriver inlåningsverksamhet som riktar sig till medlemmar och som bidrar till finansieringen av verksamheten
– spar- och låneföreningar.
För övriga ekonomiska föreningar och aktiebolag som före ikraftträdandet var registrerade enligt den upphävda lagen gäller den lagen till utgången av 2021. Om en sådan förening eller ett sådant företag före utgången av 2021 lämnar in en ansökan om tillstånd för bank- eller finansieringsrörelse till Finansinspektionen får föreningen eller företaget fortsätta att bedriva verksamheten enligt den upphävda lagen till dess att ansökan har prövats slutligt.
Undantaget från tillståndsplikt för finansieringsrörelse gäller fortfarande för spar- och låneföreningar som före ikraftträdandet var registrerade enligt lagen om inlåningsverksamhet.
Motionen
I motion 2020/21:289 av Oscar Sjöstedt m.fl. (SD) yrkandena 1–3 vill motionärerna att riksdagen ska avslå propositionen och i stället ge regeringen i uppdrag att lämna förslag om hur informationsgivningen ska regleras med en standardskrivning. Vidare föreslår motionärerna att regeringen ska återkomma med ett förslag till namnbyte i fråga om inlåningskonton som administreras med stöd av lagen om inlåningsverksamhet som bättre återspeglar risken med investeringsformen.
IMF har uppmanat Sverige att upphäva lagen om inlåningsverksamhet. Skälet till uppmaningen är att dagens regelverk riskerar att skada förtroendet för inlåningsmarknadens och insättningsgarantins funktionssätt eftersom företag som bedriver inlåningsverksamhet inte verkar under samma förutsättningar som kreditinstitut. Till skillnad från insättningar i kreditinstitut omfattas insättningar i inlåningsföretag inte av insättningsgarantin.
Utskottet välkomnar regeringens förslag i propositionen om att upphäva lagen om inlåningsverksamhet. Förslaget syftar till att stärka konsument-skyddet på inlåningsmarknaden och medför att inlåningsverksamhet inte längre får drivas med stöd av lagen om inlåningsverksamhet. Företag som vill fortsätta att bedriva inlåningsverksamhet får i stället ansöka om tillstånd att driva en bank- eller finansieringsrörelse. Undantag görs för vissa kooperativa företag. Ett par av regeringens lagförslag bör ändras för att de ska överensstämma med annan lagstiftning.
I propositionen föreslås en ändring av 29 § marknadsföringslagen (2008:486). Paragrafen ändrades den 21 oktober 2020 (SFS 2020:874) efter förslag i proposition 2019/20:168 En moderniserad radio- och tv-lag samt beslut av riksdagen (bet. 2020/21:KU3, rskr. 2020/21:16). Denna ändring har beaktats i utskottets förslag i bilaga 3.
I propositionen föreslås även en ändring av 1 kap. 2 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Paragrafen ändrades den 16 juni 2020 (SFS 2020:661) efter förslag i proposition 2019/20:148 samt beslut av riksdagen (bet. 2019/20:FiU41, rskr. 2019/20:342). Denna ändring har beaktats i utskottets förslag i bilaga 3.
Dessutom föreslår utskottet att några ändringar av redaktionell karaktär görs i fyra av regeringens lagförslag.
Utskottet tillstyrker alltså propositionens lagförslag, med de ändringar som framgår av utskottets förslag till riksdagsbeslut samt av utskottets lagförslag i bilaga 3 och avstyrker motion 2020/21:289 (SD) yrkandena 1–3.
av Oscar Sjöstedt (SD), Dennis Dioukarev (SD) och Charlotte Quensel (SD).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut borde ha följande lydelse:
Riksdagen
a) avslår regeringens förslag,
b) ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2020/21:289 av Oscar Sjöstedt m.fl. (SD) yrkandena 1–3 och
avslår proposition 2019/20:195 punkterna 1–15.
Ställningstagande
Sverigedemokraterna har konsekvent försvarat konsumentskyddet och levererat flera förslag i Sveriges riksdag för att stärka konsumenternas rättigheter på bank- och försäkringsmarknaden. Vi ställer oss därför positiva till att regeringen uppmärksammar problematiken på inlåningsmarknaden och delar i grunden den bild som beskrivs i propositionen. Vi är dock av flera skäl skeptiska till ett regelrätt förbud mot kommersiella inlåningsföretag, som det i praktiken handlar om, när lagen om inlåningsverksamhet upphävs.
För det första ger en insättning hos banker och kreditinstitut i dag en ränta på omkring 0 till 1 procent, vilket kan jämföras med en ränta på upp till 5 procent hos inlåningsföretag. Om möjligheten att erhålla en högre ränta på insättningar förbjuds kommer valfriheten att minska. De alternativ som då kvarstår är oreglerade lån mellan privatpersoner, nollränta på sparkonto eller värdepappersmarknaden. Tvärtemot propositionens ambition kan ett förbud leda till ett ökat risktagande genom en omallokering av likvida medel till riskfyllda tillgångar. Det är en central slutsats som helt och hållet saknas i konsekvensanalysen av förslaget.
För det andra blir den samhällsekonomiska effekten av regeringens förslag enligt vår mening att konsumenten får bära kostnaden i form av uteblivna ränteintäkter och en försämrad mångfald av finansiella produkter. Om inlåningsföretag tvingas att ansöka om tillstånd för att bedriva verksamhet enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse måste de anpassa sin affärsmodell, vilket ytterligare försämrar utbudet.
För det tredje går det inte att förutse vad som händer med inlåningsräntorna hos de kreditinstitut och banker som omfattas av insättningsgarantin eftersom konkurrensen från företag med högre inlåningsräntor elimineras. I propositionen konstaterar regeringen själv att konkurrensen på inlåningsmarknaden kommer att minska, och därmed försämras också incitamenten för att erbjuda marknadsmässiga villkor.
Enligt det underlag som presenteras i propositionen, bl.a. från Konsumentverket, är den information som inlåningsföretag lämnar till konsumenter otillräcklig för att de ska kunna tillgodogöra sig den på ett ändamålsenligt sätt. Inlåningsföretagen har ett ansvar att lämna de upplysningar som krävs för att konsumenterna ska kunna fatta välinformerade beslut. Vi ser därför en fördel med en satsning på en förstärkt upplysningsplikt i stället för att sparformen förbjuds. Sparkonton utan insättningsgaranti bör snarare ses som en investeringsmöjlighet än ett sparande, och ett led i att förtydliga det vore att döpa om dem till exempelvis riskkonton. Vidare kan man från lagstiftarens eller ansvarig myndighets sida öka transparensen genom att förtydliga informationsgivningen till konsumenterna. Information om och marknadsföring av riskkonton skulle kunna regleras med en standardskrivning i stil med:
”Riskkontot omfattas inte av insättningsgarantin, vilket innebär en risk för att du kan förlora hela ditt insatta kapital om inlåningsföretaget hamnar på obestånd.”
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i föräldrabalken.
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev.
4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva.
5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282).
6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672).
7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.
8.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554).
9.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).
10.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
11.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486).
12.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
13.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter.
14.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.
15.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
1.Riksdagen avslår propositionen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge regeringen eller den myndighet man utser i uppdrag att lämna förslag om hur informationsgivningen ska regleras med en standardskrivning och tillkännager detta för regeringen.
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen eller den myndighet man utser ska återkomma med ett förslag till nytt namn på inlåningskonton som drivs med stöd av lagen om inlåningsverksamhet som bättre återspeglar risken i investeringsformen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Bilaga 2
Bilaga 3
1Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486)
|
Lydelse enligt SFS 2020:874 |
Utskottets förslag |
29 §
En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift (marknadsstörningsavgift) om näringsidkaren, eller någon som handlar på näringsidkarens vägnar, uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot
– 7 §,
– 8 § och någon av bestämmelserna i 9, 10, 12–17 §§,
– 18 §,
– 20 §, eller
– någon av bestämmelserna i bilaga I till direktiv 2005/29/EG.
Detsamma gäller om en näringsidkare uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot någon av bestämmelserna i
– 64 kap. 46 § socialförsäkringsbalken,
– 7 kap. 3 § alkohollagen (2010:1622),
– 8 kap. 7 § första stycket, 8, 9 eller 14 § första eller andra stycket, 9 a kap. 10 och 11 §§ eller 15 kap. 4 § radio- och tv-lagen (2010:696),
|
– 11 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti eller 8 § lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet när det gäller ett erbjudande som inte är riktat bara till andra än konsumenter, |
– 11 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti när det gäller ett erbjudande som inte är riktat bara till andra än konsumenter, |
– 4 kap. 1 § 2 eller 3, 3 §, 4 § första stycket 2 eller 5 § 2 eller 3 lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.
Vad som sägs i första och andra styckena gäller också en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt har bidragit till överträdelsen.
Avgiften tillfaller staten.
2Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
|
Nuvarande lydelse |
Utskottets förslag |
1 kap.
2 §
Denna lag gäller för fysiska och juridiska personer som driver
1. bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
2. livförsäkringsrörelse, dock inte
a) sådan som drivs av försäkringsföreningar som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 d § försäkringsrörelselagen (2010:2043), eller
b) tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag,
3. värdepappersrörelse enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
|
4. verksamhet som kräver ansökan hos Finansinspektionen enligt lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet eller lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet, |
4. verksamhet som kräver ansökan hos Finansinspektionen enligt lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet, |
5. försäkringsdistribution enligt lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, i fråga om sådan verksamhet rörande livförsäkring, bedriven av sådana försäkringsförmedlare som har tillstånd enligt 2 kap. 1 § den lagen eller bedriver verksamhet enligt 3 kap. 1 § andra stycket 2 eller 3 § den lagen,
6. verksamhet för utgivning av elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar,
7. fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
8. verksamhet med att som betalningsinstitut tillhandahålla betaltjänster enligt lagen (2010:751) om betaltjänster,
9. verksamhet med att tillhandahålla betaltjänster enligt lagen om betaltjänster utan att vara betalningsinstitut, dock inte om verksamheten uteslutande avser kontoinformationstjänster,
10. verksamhet som förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
11. verksamhet med konsumentkrediter enligt lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter,
12. verksamhet med bostadskrediter enligt lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter,
13. verksamhet som fastighetsmäklare med fullständig registrering enligt fastighetsmäklarlagen (2011:666),
14. spelverksamhet som bedrivs med licens eller registrering enligt spellagen (2018:1138),
15. yrkesmässig handel med varor, om det kan antas att det i verksamheten eller i en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som kan antas ha samband, som innebär att utbetalt eller mottaget belopp i kontanter uppgår till motsvarande 5 000 euro eller mer,
16. verksamhet enligt pantbankslagen (1995:1000),
17. verksamhet som auktoriserad eller godkänd revisor eller registrerat revisionsbolag,
18. yrkesmässig verksamhet som avser bokföringstjänster eller revisionstjänster som inte omfattas av 17,
19. yrkesmässig rådgivning avseende skatter och avgifter (skatterådgivare),
20. verksamhet som advokat eller advokatbolag, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket,
21. yrkesmässig verksamhet som annan oberoende jurist än den som avses i 20, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket,
22. yrkesmässig verksamhet till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § andra stycket och verksamhetsutövaren inte är en sådan person som avses i 17–21, eller
23. yrkesmässig verksamhet som avser förmedling, förvaring eller handel med konstverk, om det kan antas att det i verksamheten eller i en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som kan antas ha samband, som innebär att ett utbetalt eller mottaget belopp uppgår till motsvarande 10 000 euro eller mer.
Vissa speltjänster får undantas från tillämpning av lagen eller bestämmelser i den enligt föreskrifter som meddelas med stöd av 8 kap. 1 § 1.