En mer sammanhållen vård för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd

Socialutskottets betänkande 2025/26:SoU34

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till lag om samordnad vård- och stödverksamhet och förslag till ändringar i bl.a. lagen om utbyte av sprutor och kanyler, hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen.

Förslagen syftar till att möjliggöra en mer enhetlig och sammanhållen vård för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd. Förslagen innebär bl.a. att regionerna ska organisera vården till personer med skadligt bruk eller beroende så att den ges samordnat med annan psykiatrisk vård.

Regeringen föreslår en ny lag om en samordnad vård- och stöd­verksamhet. Verksamheten ska rikta sig till personer som har särskilda behov av sam­ordnade hälso- och sjukvårdsinsatser och socialtjänstinsatser under längre tid på grund av en psykisk funktionsnedsättning. Den nya lagen innebär ett utökat krav på samarbete mellan kommunen och regionen. Syftet är att främja den enskildes hälsa, trygghet och levnadsvillkor.

Därutöver föreslås det att uttrycket missbruk ersätts av uttrycken bruk alter­nativt skadligt bruk och beroende i flera författningar på hälso- och sjuk­vårdens och socialtjänstens område.

Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2028.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.

I betänkandet finns elva reservationer (S, V, C, MP).

Behandlade förslag

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Regeringens lagförslag

Utskottets ställningstagande

Lagstiftningens framtida utformning

Utskottets ställningstagande

Genomförande av reformen

Utskottets ställningstagande

Uppföljning och utvärdering av reformen

Utskottets ställningstagande

ANDTS-strategi

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1. Huvudmannaskap, punkt 2 (MP)

2. Regionernas sprututbytesverksamhet, punkt 3 (MP)

3. Centrala delar i den samordnade vård- och stödverksamheten, punkt 4 (MP)

4. Övergångsbestämmelser, punkt 5 (MP)

5. Finansiering av reformen, punkt 6 (S, V, C, MP)

6. En nationell stöd- och samordningsfunktion, punkt 7 (S, V, C, MP)

7. En nationell övergångsplan, punkt 8 (V)

8. Genomföranderedovisning, punkt 9 (MP)

9. Barnkonsekvensanalys, punkt 10 (S, V, MP)

10. Uppföljning och utvärdering av reformen, punkt 11 (S, V, C, MP)

11. ANDTS-strategi, punkt 12 (S, V, MP)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2025/26:251 En mer samman­hållen vård för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd och 18 yrkanden i följdmotioner. Regeringens förslag till riksdagsbeslut och förslagen i motionerna finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om propositionen.

Den 7 maj 2026 informerade socialminister Jakob Forssmed och före­trädare för Samsjuklighetsdelegationen utskottet om förslaget om en mer sammanhållen vård för personer med skadligt bruk och beroende och andra psykiatriska tillstånd.

I ärendet har utskottet också tagit emot en skrivelse från Sveriges Kom­muner och Regioner (SKR).

Utskottets överväganden

Inledning

Betänkandet är disponerat så att utskottet inleder med att behandla regeringens lagförslag. Därefter behandlas motioner som innehåller förslag på tillkänna­givanden till regeringen. Slutligen behandlas en redovisning av två tillkänna­givanden som regeringen anser är slutbehandlade och tillgodosedda.

Propositionen

En mer sammanhållen vård för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd

Propositionen innehåller förslag som syftar till att möjliggöra en mer enhetlig och sammanhållen vård för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd. Förslagen innebär att regionerna ska organisera vården till personer med skadligt bruk eller beroende så att den ges samordnat med annan psykiatrisk vård. Förslagen innebär även att ytterligare krav ska ställas på den individuella plan som ska upprättas för personer som tagits emot i hem för vård eller boende. Det föreslås också att en skyldighet införs för regionen att ersätta kommunen i de fall regionen inte fullgör sina skyldigheter när det gäller den individuella planen. Därutöver föreslås bl.a. att social­nämnden ska underrätta regionen när en enskild tas emot i hem för vård eller boende så att regionen blir uppmärksammad på behovet av att en individuell plan tas fram.

I propositionen föreslås vidare en ny lag om en samordnad vård- och stödverksamhet. Verksamheten ska rikta sig till personer som har särskilda behov av samordnade hälso- och sjukvårdsinsatser och socialtjänstinsatser under längre tid på grund av en psykisk funktionsnedsättning. Den nya lagen innebär ett utökat krav på samarbete mellan kommunen och regionen. Syftet är att främja den enskildes hälsa, trygghet och levnadsvillkor.

Därutöver föreslås det att uttrycket missbruk ersätts av uttrycken bruk alternativt skadligt bruk och beroende i flera författningar på hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens område.

Lagändringarna och den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2028.

Utskottets ställningstagande

Det har inte väckts någon motion som går emot att riksdagen nu antar reger­ingens lagförslag. Utskottet anser att riksdagen bör anta regeringens lagförslag av de skäl som anförs i propositionen.

Propositionen

Kommuners och regioners ansvar för personer med skadligt bruk eller beroende ska förtydligas

Regionens ansvar för vård och behandling av personer med skadligt bruk eller beroende

I propositionen gör regeringen bedömningen att regionen har ett ansvar för att erbjuda personer med skadligt bruk eller beroende av alkohol, narkotika, andra beroende­framkallande medel, läkemedel, dopningsmedel eller spel om pengar all vård och behandling som är hälso- och sjukvård. Vidare föreslår regeringen att hälso- och sjukvård för den som har ett skadligt bruk eller beroende av alkohol, narkotika, andra beroendeframkallande medel, läkemedel, dopnings­medel eller spel om pengar ska organiseras så att vården ges samordnat med annan psykiatrisk vård.

Av Samsjuklighetsutredningens (S 2020:08) delbetänkande Från delar till helhet – En reform för samordnade, behovsanpassade och personcentrerade insatser till personer med samsjuklighet (SOU 2021:93) framgår att gränsen mellan kommunernas och regionernas ansvar för vård och behandling av personer med skadligt bruk eller beroende uppfattas som otydlig. Utredningen bedömer därför att det finns behov av att det tydliggörs att regioner har ett samlat ansvar för vård och behandling av personer med skadligt bruk eller beroende.

Regeringen delar utredningens bedömning att gränsdragningen kan uppfattas som otydlig. Kommunen har inom socialtjänsten tagit ett stort ansvar för beroendevården, och då även för de delar som i dag betraktas som hälso- och sjukvård som hör till regionens ansvar. Regeringen anser därför att det finns behov av att understryka att regionerna har ansvar för all vård och behandling som är sådan hälso- och sjukvård som regionen ska ansvara för och som avser skadligt bruk och beroende. Det är enligt regeringen ett viktigt klargörande för att säkerställa att den aktuella gruppens behov tillgodoses.

Regeringen anser att regionerna har bäst förutsättningar att erbjuda en behovsanpassad och kunskapsbaserad vård, även när det gäller vården för skadligt bruk och beroende. Enligt regeringen finns det också starka skäl att hålla ihop vården eftersom sjukdomstillstånden ofta medför behov av andra insatser som regionen ansvarar för, däribland abstinensvård, medicinering och även somatisk vård. Regionerna har bredare vårdkompetens i jämförelse med kommunerna, och även bättre förutsättningar att erbjuda ett varierat utbud av behandlings­metoder. Regeringen förutsätter att kommuner och regioner samordnar sig och tillgängliggör vård och stöd på ett ändamålsenligt sätt.

Utredningen föreslår att det ska införas en bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), förkortad HSL, som anger att regionen ska erbjuda personer med skadligt bruk och beroende den vård som de behöver. Flera remissinstanser ifrågasätter dock utredningens förslag att peka ut en specifik grupp i hälso- och sjukvårdslag­stiftningen. Regeringen instämmer i remiss­instansernas invändningar och anser därför att det inte är lämpligt att särskilt reglera att regionerna har en skyldighet att erbjuda vård till personer med skadligt bruk eller beroende i hälso- och sjukvårdslagen. Av 8 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen framgår redan att regioner har ett vårdansvar för alla personer som är bosatta där. Det gäller även för vård av personer med skadligt bruk eller beroende. Regeringen konstaterar att utredningens förslag skulle innebära att vårdansvaret för en enskild patientgrupp framhålls särskilt i en i övrigt generellt utformad ramlag där inget motsvarande fokus läggs på andra utsatta eller sårbara grupper. En sådan reglering kan riskera att stå i strid med de grundläggande etiska principerna som gäller för hälso- och sjukvården enligt 3 kap. 1 § HSL. Det kan finnas risk för undanträngningseffekter i förhållande till andra patientgrupper om det införs en specifik bestämmelse i lagen som framhåller regionens skyldighet att erbjuda den aktuella patientgruppen vård. Regeringen anser därför att det inte bör regleras att regionerna ska erbjuda personer med skadligt bruk eller beroende den vård som de behöver.

Regionens sprututbytesverksamhet

I propositionen föreslår regeringen att syftet med regionens verksamhet med utbyte av sprutor och kanyler även ska vara att främja psykisk och fysisk hälsa. Regioner som bedriver sprututbytesverksamhet ska planera verksamheten så att den blir tillgänglig för och främjar psykisk och fysisk hälsa hos personer med skadligt bruk eller beroende av narkotika. Regioner ska i sin planering samverka med kommuner och andra berörda aktörer. Slutligen ska regioner inte längre vara skyldiga att ansöka om tillstånd för att bedriva verksamhet med utbyte av sprutor och kanyler.

Utredningen har föreslagit att det ska bli obligatoriskt för regionerna att bedriva sprututbytesverksamhet. Regeringen instämmer i utredningens bedömning att sprututbytesverksamhet spelar en viktig roll för att minska smittorisken hos personer som injicerar narkotika och att de skapar en möjlighet att nå personer som annars inte skulle söka vård. Till skillnad från när utredningen lämnade sitt betänkande finns det i dag sprututbytes­verksamheter i samtliga regioner. Regeringen ser därför inte i nuläget någon anledning att införa en särskild skyldighet för regionerna att bedriva sprututbytesverksamhet.

En samordnad vård- och stödverksamhet

I propositionen föreslår regeringen att kommunerna och regionen i ett län gemensamt ska bedriva samordnad vård- och stödverksamhet. Bestämmel­serna ska införas i en särskild lag som även ska tillämpas på kommuner som inte tillhör någon region.

Regeringen föreslår vidare att kommuner och regioner i vård- och stödverksamheten ska erbjuda samordnade socialtjänstinsatser och hälso- och sjukvårdsinsatser. Syftet med vård- och stödverksamheten ska vara att främja den enskildes hälsa, trygghet och levnadsvillkor. Enligt regeringens förslag ska hänsyn tas till den enskildes behov, resurser, sociala sammanhang och individuella mål vid planering, samordning och genom­förande av insatser i verksamheten. Insatserna ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med den enskilde.

Utredningen föreslår att det i lagen ska anges att verksamheten på lämpligt sätt ska ta tillvara kompetensen hos personer med egen erfarenhet av att leva med en psykisk funktionsnedsättning. Regeringen anser dock inte att det är lämpligt att i lag ange vilka kompetenser som ska tas tillvara i verksamheten. Verksamheten behöver enligt regeringen avgöra från fall till fall vilket behov och vilka nyttor som finns av att anlita brukarspecialister.

Utredningen föreslår även att uppsökande arbete ska regleras som en särskild uppgift för kommunerna och regionen i den samordnade vård- och stödverksamheten. Regeringen bedömer dock att uppsökande insatser redan ligger inom ramen för de socialtjänstinsatser som föreslås. Socialnämnden har enligt bl.a. 6 kap. 3 och 7 §§ socialtjänstlagen (2025:400), förkortad SoL, ett ansvar för förebyggande och uppsökande arbete och ska i den uppsökande verksamheten upplysa om socialtjänstens verksamhet och erbjuda grupper och enskilda sin hjälp. Regionerna har inte någon motsvarande uttalad skyldighet att arbeta uppsökande, även om det inte finns några hinder mot ett sådant arbetssätt. Däremot ska regionerna säkerställa att vården är lätt tillgänglig, vilket framgår av 5 kap. 1 § 5 HSL. Det kan t.ex. ske genom mobila arbetssätt. Regeringen anser mot den bakgrunden att det inte finns behov av att särskilt reglera att vård- och stödverksamheten ska ha ett uppsökande arbetssätt. Regeringen anser dock att ett uppsökande arbete är viktigt och ofta avgörande för att identifiera och komma i kontakt med personer som kan vara aktuella för de samordnade insatserna.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringen anför att den delar utredningens och vissa remissinstansers bedömning att det finns behov av förberedelsetid, men anför vidare att det är viktigt att arbetet med reformen inte fördröjs ytterligare. Enligt regeringen är det angeläget att lagförslagen träder i kraft så snart som möjligt. Flera kommuner och regioner har inkluderat förberedelser för reformen i sitt arbete med omställningen till nära vård och som en del av anpassningarna till den nya socialtjänstlagen. I januari 2025 ingicks dessutom en överenskommelse mellan staten och SKR som innebär att kommuner och regioner tillförs riktade medel för att utveckla insatser för personer med komplexa behov, med särskilt fokus på sam­sjuklighet och den psykiatriska vården som även inkluderar skadligt bruk eller beroende. Överenskommelsen syftar till att stärka kompe­tens, utveckla nya arbetssätt och förbättra vårdkedjan. Parallellt pågår flera initiativ från Socialstyrelsen för att stärka och stödja utvecklingen av den psykiatriska vården och socialtjänsten.

Mot den bakgrunden föreslår regeringen att lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2028. Vidare gör regeringen bedömningen att det inte finns behov av några övergångsbestämmelser.

Motionen

Huvudmannaskap

I kommittémotion 2025/26:4177 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med förslag som tydligt anger att regionerna ska ha huvudmannaskap för att erbjuda vård och behandling för skadligt bruk eller beroende. Motionärerna anför att hälso- och sjukvårdslagen inte skärps i propositionen på ett sätt som tydligt anger att regionerna har behandlingsansvaret. Dagens otydlighet riskerar därmed att bestå. Det behöver enligt motionärerna tydligt slås fast i lagstiftningen att regionerna tar över huvudmannaskapet.

Regionernas sprututbytesverksamhet

I kommittémotion 2025/26:4177 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 7 föreslås ett tillkännagivande om att alla regioner ska erbjuda sprututbyte och skadereducerande lågtröskelverksamheter. När verksamheten även fortsätt­ningsvis får bedrivas, i stället för att den ska bedrivas, riskerar tillgången enligt motionärerna att bli beroende av var i landet en person bor.

Centrala delar i den samordnade vård- och stödverksamheten

I kommittémotion 2025/26:4177 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 8 föreslås ett tillkännagivande om att uppsökande arbete, egenerfaren kompetens och brukarinflytande bör skrivas in som centrala delar i den samordnade vård- och stödverksamheten. Det skulle enligt motionärerna stärka tilliten, förbättra träffsäkerheten och öka möjligheten att nå personer som annars fortsättningsvis riskerar att falla mellan stolarna.

Övergångsbestämmelser

I kommittémotion 2025/26:4177 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om en införandelag eller tydliga övergångs­bestämmelser som säkerställer ansvarsfördelning, kontinuitet och att inga pågående vård- eller behandlingsinsatser avbryts.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att det av hälso- och sjukvårdslagen framgår att regioner har ett vårdansvar för alla personer som är bosatta där (8 kap. 1 § HSL). Det gäller även för vård av personer med skadligt bruk eller beroende. Liksom regeringen bedömer utskottet att gräns­drag­ningen, dvs. gränsen mellan kom­munernas och regionernas ansvar för vård och be­hand­ling av personer med skadligt bruk eller beroende, kan upp­fattas som otydlig. Utskottet anser, i lik­het med regeringen, att det finns behov av att under­stryka att regionerna har an­svar för all vård och behandling som är sådan hälso- och sjukvård som re­gi­o­nen ska ansvara för och som avser skadligt bruk och beroende. Det är ett viktigt klargörande för att säkerställa att den aktuella gruppens behov tillgodo­ses. Utskottet förutsätter liksom reger­ingen att kommuner och regioner sam­ordnar sig och tillgäng­lig­gör vård och stöd på ett ändamålsenligt sätt. Mot bak­grund av det anförda anser utskottet att det inte finns någon anledning för riksdagen att ta ett initiativ. Motion 2025/26:4177 (MP) yrkande 1 bör därmed avslås.

Utskottet delar regeringens bedömning att sprututbytesverksamhet spelar en viktig roll för att minska smitto­risken hos personer som injicerar narkotika och att de skapar en möjlig­het att nå personer som annars inte skulle söka vård. Till skillnad från när utredningen lämnade sitt betänkande finns det i dag sprut­ut­bytes­verksam­heter i samtliga regioner. Liksom regeringen ser utskottet där­för inte i nuläget någon anledning att införa en särskild skyldighet för re­gi­o­ner­na att bedriva sprututbytesverksam­het. Därmed anser utskottet att motion 2025/26:4177 (MP) yrkande 7 bör avslås.

När det gäller insatser inom en samordnad vård- och stödverksamhet ska dessa, enligt regeringen, så långt som möjligt utformas och genomföras i sam­råd med den enskilde. Utskottet delar regeringens bedömning i denna del. Social­nämnden har ett ansvar för före­byggande och uppsökande arbete (bl.a. 6 kap. 3 och 7 §§ SoL). Regionen har inte någon motsvarande ut­talad skyl­dig­het att arbeta upp­sökande, även om det inte finns några hinder mot ett sådant arbets­sätt. Där­emot ska regionerna säkerställa att vården är lätt till­gänglig (5 kap. 1 § 5 HSL). Det kan t.ex. ske genom mobila arbetssätt. Utskottet anser, i likhet med regeringen, att det mot den bak­grunden inte finns behov av att sär­skilt reglera att vård- och stödverk­sam­heten ska ha ett uppsökande arbets­sätt. Liksom regeringen anser utskottet dock att ett uppsökande arbete är vik­tigt och ofta av­görande för att identifiera och komma i kontakt med per­so­ner som kan vara aktuella för de samordnade insatserna. Med hänsyn till det an­förda anser utskottet att det inte finns skäl för riksdagen att ta något initiativ med anledning av motion 2025/26:4177 (MP) yrkande 8. Motions­yrkandet bör där­med avslås.

När det gäller övergångsbestämmelser anser utskottet, i likhet med reger­ingen, att det finns behov av förberedelsetid, men att det är viktigt att arbetet med reformen inte fördröjs ytterligare. Det är angeläget att lagförslagen träder i kraft så snart som möjligt. Utskottet konstaterar att flera insatser pågår inför re­for­men, bl.a. har en överenskommelse mellan staten och SKR träffats som syftar till att stärka kompetens, utveckla nya arbetssätt och förbättra vård­kedjan för per­so­ner med komplexa behov. Parallellt pågår flera initiativ från So­cial­sty­rel­sen för att stärka och stödja utvecklingen av den psykiatriska vården och socialtjänsten. Mot den bakgrunden anser utskottet liksom reger­ingen att lag­änd­ring­ar­na ska träda i kraft den 1 januari 2028. Utskottet delar regeringens bedömning att det inte finns behov av några över­gångs­be­stäm­mel­ser. Därmed anser utskottet att det inte finns någon anledning för riks­dagen att ta ett initiativ. Motion 2025/26:4177 (MP) yrkande 2 bör avslås.

Propositionen

Ekonomiska konsekvenser för staten

Regeringen bedömer i propositionen att förslaget om att förtydliga hälso- och sjukvårdens ansvar att organisera vård vid skadligt bruk och beroende så att den ges samordnat med annan psykiatrisk vård inte innebär ett nytt åtagande som ska finansieras av staten. Inte heller förslaget om en samordnad vård- och stödverksamhet bedömer regeringen vara en ny uppgift för kommuner och regioner, vilket också är i enlighet med den bedömning som utredningen gjorde. Vissa förändringar av hälso- och sjukvårdens respektive social­tjänstens verksamhet kan dock leda till tillfälligt ökade kostnader med anledning av upp­byggnaden av den samordnade vård- och stödverksamheten.

Ett antal remissinstanser påtalar att reformen innebär en ambitionshöjning. Vidare framförs även bl.a. att reformen innebär ökade krav jämfört med tidigare ålagda uppgifter och att förslagen kan ge upphov till ökade kostnader för både kommuner och regioner, vilket kräver kompensation i enlighet med den kommunala finansieringsprincipen. Det anförs vidare att vård och stöd till personer med samsjuklighet i dag är underdimensionerad och under­finansierad och att det inte går att komma ifrån att resurserna på området behöver stärkas. Det förändrade arbetssättet och ambitions- och kvalitets­ökningen medför ökade kostnader för både hälso- och sjukvården och social­tjänsten.

Regeringen anför att den kan ha förståelse för att många kommuner och regioner ser ett behov av förstärkta resurser till verksamheter för den aktuella målgruppen. Att verksamheterna under lång tid sannolikt varit under­finansierade och att målgruppen inte getts tillräcklig prioritet är enligt regeringen emellertid inte något som motiverar en permanent ökad statlig finansiering. Den kommunala finansieringsprincipen är enligt regeringen inte tillämplig på den föreslagna reformen. Regeringen anför att reformen endast innebär att kommuners och regioners reguljära ansvar förtydligas samt att huvudmännen åläggs att samverka vid insatser för de personer som har störst behov.

Även om förslagen inte motiverar en utökad permanent statlig finansiering eftersom det inte innebär nya uppgifter, bedömer regeringen att statliga stimu­lansmedel bör fördelas till kommuner och regioner under en femårsperiod för genomförandet av förslagen. Regeringen har därför i budgetpropositionen för budgetåret 2026 aviserat sin avsikt att tillföra 400 miljoner kronor per år under åren 2027–2031 till kommuner och regioner i syfte att stimulera genom­förandet av reformen. Regeringen avser att återkomma i frågan om hur medlen ska fördelas. I nämnda budgetproposition har regeringen också aviserat att 50 miljoner kronor kommer att avsättas för myndighetsuppdrag eller andra insatser för att stödja huvudmännen i genomförandet av reformen.

Ekonomiska konsekvenser för kommuner och regioner

Att regeringen föreslår att vård och behandling av personer med skadligt bruk eller beroende ska organiseras så att den ges samordnat med annan psykiatrisk vård innebär ett förtydligande av regionernas ansvar. Regeringen bedömer att denna förändring bör återspeglas i medelsfördelningen mellan kommuner och regioner. Utredningen föreslår att en omfördelning av medel från kommuner till regioner ska göras genom skatteväxling. Dock framkommer i remissvaren att de flesta avstyrker förslaget om skatteväxling.

Mot bakgrund av remissutfallet och de argument mot skatteväxling som framförts gör regeringen bedömningen att det i stället bör göras en generell omfördelning av resurser från kommuner till regioner. Denna omfördelning föreslås göras inom anslaget 1:1 Kommunalekonomisk utjämning (ram­anslag), utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner vid ikraftträdandet av bestämmelserna. Omfördelningen baseras på utredningens metod för beräkning av kommuners och regioners kostnader för skadligt bruk eller beroende. Det är regeringens bedömning att denna i allt väsentligt är rimlig och ger tillräcklig precision. Regeringen avser att återkomma i frågan om beräkningar för omfördelning av medel inom befintliga ramar i budget­propositionen för 2027.

Konsekvenser för barn

Regeringen anför att förtydligandet i HSL av regionernas ansvar för att utredning och behandling av skadligt bruk eller beroende ska samordnas med utredning och behandling av andra psykiatriska tillstånd omfattar även barn. Reformen bedöms förbättra barns och ungas tillgång till adekvat vård och därmed främja möjligheten att barnet får sin rätt till bästa möjliga hälsa och tillgång till hälso- och sjukvård och rehabilitering tillgodosedd, i enlighet med artikel 24 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). När det gäller den föreslagna skyldigheten att erbjuda en samordnad vård- och stödverksamhet till de personer som har störst behov utesluts inte barn och unga, men det är regeringens bedömning att verksamheten endast i undan­tagsfall kommer att bli aktuell för barn. Skälet till detta är framför allt att det finns annan lagstiftning på socialtjänstområdet.

Pågående arbete

Samsjuklighetsdelegationen

I januari 2025 tillsatte regeringen en delegation med uppdrag att genomföra en reform av samhällets insatser för mer samordnade, behovs­anpassade och personcentrerade insatser till personer med samsjuklighet i form av beroende­problematik och psykisk ohälsa. Uppdraget ska bedrivas i en delegation, Sam­sjuklighetsdelegationen (S 2025:A), och den ska vara en del av Regerings­kansliet. Delegationens upp­drag upphör när slutredovisning har skett senast den 15 december 2027 (S2025/00072 och S2026/00686). Av uppdrags­beskriv­ningen framgår bl.a. att reformen ska innebära att regionernas ansvar för beroende­vården stärks och att ansvarsfördelningen mellan hälso- och sjuk­vården och social­tjänsten tydliggörs. Utgångs­punkten för arbetet ska vara de förslag som Samsjuklighetsutredningen lämnat i sina två be­tän­kan­den (SOU 2021:93 och SOU 2023:5). I upp­draget ingår att ta fram en plan för reformens genom­förande, analysera Sam­sjuklighetsutredningens förslag och lämna för­slag på vilka eventuella ändringar eller kompletteringar av dessa som krävs, ta fram nya och komplet­terande konsekvensanalyser samt föra dialog med be­rörda aktörer i reform­arbetet. Under våren 2026 påbörjade Samsjuklighets­delegationen arbetet med reformens andra steg. Detta steg omfattar bl.a. reformarbetet när det gäller tvångsvård vid skadligt bruk eller beroende. Samtidigt har regeringen stärkt Samsjuklighetsdelegationens rättsliga kompe­tens i frågor som rör tvångsvårdslagstiftning (regeringskansliet.se).

Uppdrag till Socialstyrelsen att stödja reformen

Regeringen har givit Socialstyrelsen i uppdrag att stödja genomförandet av en reform för en mer sammanhållen vård för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd (S2026/00382).

Socialstyrelsen ska bl.a.

–      sprida information och genomföra kommunikationsinsatser med fokus på genomförandet av reformen för en mer sammanhållen vård och behandling för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd samt förslagen i lagrådsremissen En mer sammanhållen vård för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd

–      ta fram och publicera ett kunskapsstöd som, med utgångspunkt i de nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevård, beskriver vilka insatser vid skadligt bruk och beroende som bör definieras som behandling respektive stöd för att ge vägledning till kommuner och regioner samt sprida detta till relevanta aktörer

–      ta fram och stödja införandet av ett kunskapsstöd för hur hälso- och sjuk­vården kan stärka samordningen av hälso- och sjukvård för personer med skadligt bruk eller beroende som också har andra psykiatriska tillstånd

–      ta fram, eller bidra till att tillgängliggöra redan befintliga, webb­utbild­ningar och andra digitala stöd för kompetensutveckling av personal både inom socialtjänstens olika verksamheter och inom alla berörda delar av hälso- och sjukvården, däribland primärvården och barn- och ungdoms­psykiatrin

–      uppdatera de nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevård till nya nationella riktlinjer för skadligt bruk och beroende

–      se över behovet av att genomföra nödvändiga uppdateringar i befintliga riktlinjer och kunskapsstöd som gäller stöd till anhöriga, alternativt öka kännedomen om befintliga kunskapsstöd

–      ta fram kunskapsstöd för samordnande vård- och stödverksamheter med fokus på arbetssätt och hur de kan utformas, och ge stöd till kommuner och regioner för att etablera och driva samordnade vård- och stödverksamheter

–      ge stöd till kommuner och regioner för att etablera fler integrerade verksamheter och integrerade arbetssätt för barn och unga

–      ta fram statistikunderlag som kan ligga till grund för en nationell lägesbild och som även kan utgöra analysunderlag till kommuner och regioner för att de ska kunna genomföra lokala och regionala läges- och behovs­analyser.

Utöver punkterna som anges ovan får Socialstyrelsen inom ramen för uppdraget även initiera och genomföra andra insatser som kan underlätta och stödja reformens genomförande.

Myndigheten ska senast den 31 augusti 2026 lämna en muntlig del­redo­vis­ning av uppdraget till Regeringskansliet. Den ska redogöra för ut­formningen av ett kunskapsstöd som, med utgångspunkt i de nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevård, beskriver vilka insatser vid skadligt bruk och beroende som fortsättningsvis bör definieras som behandling respektive stöd. Det kan utgöra en vägledning för kommuner och regioner i att tydliggöra gränsen mellan socialtjänstens insatser respektive hälso- och sjukvårdens insatser. Redovisningen ska också innehålla en beskrivning av hur kunskaps­stödet ska spridas och göras tillgängligt för berörda aktörer.

Socialstyrelsen ska senast den 31 mars 2027 lämna en slutredovisning av uppdraget till Regeringskansliet. Slutredovisningen ska innehålla en redo­görelse av arbetet som genomförts samt förslag på insatser framåt utifrån behov som identifierats under uppdragets gång.

Uppdrag att ta fram en myndighetsgemensam nationell plan för en bättre beroendevård och ett stärkt förebyggande arbete

I juni 2025 gav regeringen nio myndigheter i uppdrag att ta fram en myndig­hetsgemensam nationell plan för en bättre beroendevård i hela landet (S2025/01284). Planen ska stödja införandet av en reform av samhällets in­satser för mer samordnade, behovsanpassade och personcentrerade insatser till personer med samsjuklighet i form av skadligt bruk och beroende och psykisk ohälsa (SOU 2021:93) samt stödja arbetet med förebyggande och tidiga insatser med fokus på barn och unga.

Följande myndigheter omfattas av uppdraget: Socialstyrelsen, Folkhälso­myndigheten, Kriminalvården, Läkemedelsverket, Myndigheten för familje­rätt och föräldraskapsstöd, Polismyndigheten, Rättsmedicinalverket, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering och Statens institutions­styrelse.

Uppdraget redovisades till Regeringskansliet i juni 2026 i rapporten Myndighetsgemensam plan för en bättre beroendevård och ett stärkt före­byggande arbete.

Information från Socialdepartementet

Utskottet har fått information från Socialdepartementet om att regeringen, via myndighets­upp­drag, planerar att stödja reformens genomförande och upp­följning.

Motionerna

Finansiering av reformen

I kommittémotion 2025/26:4155 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkan­de 1 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör säkerställa en tydlig ekonomisk struktur för den omfördelning av resurser som reformen innebär. Motionärerna anför även att det kan behövas öronmärkta medel under genomförandeperioden som ger kommuner och regioner rätt förutsättningar att göra nödvändiga organisatoriska förändringar.

I kommittémotion 2025/26:4181 av Karin Rågsjö m.fl. (V) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att finansieringsprincipen bör gälla fullt ut och att staten bör ta ansvar för reformens kostnader.

I kommittémotion 2025/26:4158 av Christofer Bergenblock m.fl. (C) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att säkerställa att reformen till fullo finansieras genom omfördelningen av medel mellan kommuner och regioner samt genom finansiering av de extra kostnader som uppstår för regioner och kommuner.

I kommittémotion 2025/26:4177 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkan­de 4 föreslås ett tillkännagivande om tillräcklig statlig finansiering av samsjuklighetsreformen. Motionärerna anför att det krävs mer än bara statliga stimulansmedel om en ändrad ansvarsfördelning mellan region och kommun verkligen ska kunna ske.

En nationell stöd- och samordningsfunktion

I kommittémotion 2025/26:4155 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkan­de 2 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör säkerställa att det finns en nationell stödstruktur för genomförandet av reformen.

I kommittémotion 2025/26:4158 av Christofer Bergenblock m.fl. (C) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att ge Socialstyrelsen i uppdrag att inrätta en nationell stöd- och samordningsfunktion. Denna funktion ska enligt motionärernas förslag kunna ge vägledning, sprida goda exempel och erbjuda konkret stöd till huvudmännen under hela införandeprocessen.

En nationell övergångsplan

I kommittémotion 2025/26:4181 av Karin Rågsjö m.fl. (V) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med en nationell övergångsplan för genomförandet av reformen som tas fram i nära dialog med regioner, kommuner, professionsföreträdare och brukarorganisationer. Staten måste enligt motionärerna ta ett större ansvar för samordning, kunskaps­styrning och uppföljning.

Genomföranderedovisning

I kommittémotion 2025/26:4177 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen före ikraftträdandet av propositionen bör återkomma till riksdagen med en genomföranderedovisning av hela samsjuklighetsreformen, inklusive de delar som återstår från utred­ningen.

Barnkonsekvensanalys

I kommittémotion 2025/26:4177 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 5 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med en fördjupad barnkonsekvensanalys av samsjuklighetsreformen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att förslagen i propositionen inte motiverar en utökad permanent statlig finansiering eftersom reformen inte medför nya uppgifter. Samtidigt välkomnar utskottet att regeringen i budgetpropositionen för bud­getåret 2026 (prop. 2025/26:1 utg.omr. 9) har aviserat sin avsikt att tillföra 400 miljoner kronor per år under åren 2027–2031 till kommuner och regioner i syfte att stimulera genomförandet av reformen. Utskottet noterar att regeringen avser att återkomma i frågan om hur medlen ska fördelas. Vidare delar utskottet regeringens bedömning att det bör göras en generell omfördelning av resurser från kommuner till regioner inom anslaget 1:1 Kommunalekonomisk utjämning inom utgiftsområde 25 Allmän­na bidrag till kommuner vid ikraftträdandet av bestämmelserna. Utskottet noterar att regeringen avser att återkomma i frågan om beräkningar för omför­delning av medel inom befintliga ramar i budget­propositionen för 2027. Mot denna bakgrund anser utskottet att motionerna 2025/26:4155 (S) yrkande 1, 2025/26:4158 (C) yrkande 1, 2025/26:4177 (MP) yrkande 4 och 2025/26:4181 (V) yrkande 2 bör avslås.

Som anförts ovan anser utskottet, i likhet med regeringen, att det finns behov av förberedelsetid, samtidigt som det är viktigt att arbetet med reformen inte fördröjs ytterligare. Vidare noterar utskottet att regeringen i ovan nämnda budgetproposition aviserade att 50 miljoner kronor kommer att avsättas för myndighetsuppdrag eller andra insatser för att stödja huvudmännen i genom­förandet av reformen. Utskottet noterar även att regeringen har gett Social­styrelsen ett omfattande uppdrag att stödja genomförandet av reformen (S2026/00382). Myndigheten ska bl.a. ta fram och publicera ett kunskaps­stöd som beskriver vilka insatser vid skadligt bruk och beroende som bör definieras som behandling respektive stöd för att ge vägledning till kommuner och regioner samt sprida detta till relevanta aktörer. Detta uppdrag ska redovisas senast den 31 augusti 2026. Övriga uppdrag – bl.a. att ta fram och stödja införandet av ett kunskapsstöd för hur hälso- och sjukvården kan stärka samordningen av hälso- och sjukvård för personer med skadligt bruk eller beroende som också har andra psykiatriska tillstånd – ska slutredovisas den 31 mars 2027. Utskottet välkomnar Socialstyrelsens uppdrag att på olika sätt underlätta och stödja arbetet med reformens genomförande. Utskottet noterar även det nyligen redovisade uppdraget till nio myndigheter att ta fram en myndighetsgemensam nationell plan för en bättre beroendevård i hela landet (S2025/01284). Utskottet anser inte att riksdagen behöver ta något initiativ med anledning av förslagen i motionerna 2025/26:4155 (S) yrkande 2 och 2025/26:4158 (C) yr­kande 2 om en nationell stöd- och samordningsfunktion. Motions­yrkandena bör därmed avslås.

Mot bakgrund av ovan nämnda uppdrag till Socialstyrelsen och de myndig­hetsuppdrag som planeras för att stödja huvudmännen i genomförandet av reformen anser utskottet inte heller att det är nödvändigt för riksdagen att ta något initiativ med anledning av motion 2025/26:4181 (V) yrkande 1 om en nationell övergångsplan för genom­förandet av reformen. Motionsyrkandet bör avslås.

Utskottet noterar att Samsjuklighetsdelegationen (S 2025:A) har i uppdrag att genomföra en reform av samhällets insatser för mer samordnade, behovs­anpassade och personcentrerade insatser till personer med samsjuklighet i form av beroendeproblematik och psykisk ohälsa. Uppdraget avslutas den 15 december 2027 (S2025/00072 och S2026/00686). Utgångs­punkten för delega­tionens arbete är de förslag som Samsjuklighetsutredningen lämnade i sina två betänkanden (SOU 2021:93 och SOU 2023:5). Delegatio­nen har bistått i arbetet med den aktuella propositionen och har under våren 2026 påbörjat arbetet med reformens andra steg. Detta steg omfattar bl.a. reformarbetet när det gäller tvångsvård vid skadligt bruk eller beroende. Utskottet anser inte att riksdagen behöver ta något initiativ med anledning av motion 2025/26:4177 (MP) yrkande 3. Motionsyrkandet bör avslås.

I propositionen har regeringen redogjort för lagändringarnas konsekvenser för barn. Reformen bedöms bl.a. förbättra barns och ungas tillgång till adekvat vård och därmed främja möjligheten att barnet får sin rätt till bästa möjliga hälsa och tillgång till hälso- och sjukvård och rehabilitering tillgodosedd. Utskottet är inte berett att föreslå något initiativ från riksdagens sida med anledning av motion 2025/26:4177 (MP) yrkande 5. Motionsyrkandet bör avslås.

Propositionen

En samordnad vård- och stödverksamhet

Det finns inte behov av bestämmelser om uppföljning av verksamheten

Utredningen föreslår att vård- och stödverksamheten löpande ska följas upp mot syftet och att deltagarna i verksamheten ska ges möjlighet att medverka i upp­följningen. Regeringen bedömer att det är viktigt att kommuner och regioner har ett ansvar för att följa upp och utvärdera de hälso- och sjukvårds­insatser och socialtjänstinsatser som ska erbjudas inom ramen för verksam­heten. I både hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen finns det bestäm­melser om att löpande utvärdera, utveckla och säkra kvaliteten i verksam­heten inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten (5 kap. 4 § HSL och 5 kap. 2 § SoL). Regeringen bedömer därför, till skillnad från utredningen, att det inte behöver införas särskilda bestämmelser om att verksamheten löpande ska följas upp i lagen om samordnad vård- och stödverksamhet eller ytterligare föreskrifter om sådan uppföljning i förordning eller myndighetsföreskrifter. Utredningens förslag innebär även att den enskilde ska få en möjlighet att medverka i upp­följ­ningen. En sådan skyldighet finns visserligen inte reglerat i vare sig hälso- och sjukvårdslagen eller socialtjänstlagen. Samtidigt föreslås det att den en­skilde ska ha inflytande och vara delaktig i planering, samordning och genom­förande av insatser i vård- och stödverksamheten. Mot den bakgrunden anser reger­ingen att det inte finns behov av ytterligare reglering av den enskildes in­flytande över verksamheten.

Konsekvenser för jämlikhet, jämställdhet och integration

Regeringen anför att förslaget om en samordnad vård- och stödverksamhet kan bidra till en ökad jämlikhet i utbud och kvalitet av vård- och stödinsatser eftersom det blir obligatoriskt för alla kommuner och regioner att bedriva den här formen av verksamhet.

Regeringen anför vidare att kopplingen mellan psykisk ohälsa och skadligt bruk och beroende är starkare hos kvinnor än hos män. Kvinnor med sam­sjuklighet befinner sig många gånger i en utsatt situation som ökar risken för att utsättas för våld. Samtidigt tycks de ha svårare än andra våldsutsatta att få stöd och hjälp. Förslagen om att utredning och behandling av skadligt bruk eller beroende ska samordnas med utredning och behandling av andra psykiatriska tillstånd kan bidra till ökad jämställhet genom att vården förbättras för personer med samsjuklighet, eftersom kopplingen mellan psykisk ohälsa och skadligt bruk eller beroende är mer markant hos kvinnor. Förslagen om en samordnad vård- och stödverksamhet kan också bidra till ökad jämställdhet genom att verksamheterna också ska erbjuda stödinsatser t.ex. till våldsutsatta kvinnor med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd. Vidare finns det uppgifter som tyder på att kvinnor tar ett större ansvar för att vårda närstående. Regeringen bedömer att förslaget om en samordnad vård- och stödverksamhet kan innebära att personer som stöder en närstående som har ett skadligt bruk eller beroende i lägre grad behöver ansvara för samordningen av dennes vård och omsorg, vilket indirekt kan leda till en förbättrad jämställdhet mellan kvinnor och män.

Pågående arbete

Utskottet har fått information från Socialdepartementet om att regeringen, via myndighets­upp­drag, planerar att stödja reformens genomförande och upp­följning.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:4155 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkan­de 3 föreslås ett tillkännagivande om behovet av noggrann uppföljning av reformen. Motionärerna anför att reformen behöver följas upp mycket nog­grant mot bakgrund av alla de farhågor som framkommit när det gäller säker­ställandet av resurser, nationell stödstruktur och de snäva tidsramarna för genomförandet.

I kommittémotion 2025/26:4181 av Karin Rågsjö m.fl. (V) yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om behovet av uppföljning av reformen. Motionärerna anför att uppföljningen särskilt bör fokusera på om personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd faktiskt får mer samordnade insatser, om tillgängligheten förbättras och om vård- och stödkedjorna blir mer sammanhållna. Det bör också följas upp om reformen leder till undanträngningseffekter inom psykiatrin eller socialtjänsten, om ansvarsfördelningen fungerar i praktiken och om finansieringen motsvarar huvudmännens faktiska kostnader.

I kommittémotion 2025/26:4158 av Christofer Bergenblock m.fl. (C) yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om kontinuerlig uppföljning och utvärdering av reformen för att säkerställa att de avsedda effekterna uppnås. Motionärerna anser bl.a. att det från start måste finnas en tydlig plan för hur reformens effekter ska mätas.

I kommittémotion 2025/26:4177 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkan­de 6 föreslås ett tillkännagivande om att samsjuklighetsreformen behöver genom­föras och följas upp med ett tydligt jämställdhets- och antidiskrimi­nerings­perspektiv. Motionärerna anför att regeringen bör säkerställa att reformens genomförande följs upp utifrån kön, funktionsnedsättning, ålder, socio­ekonomi och geografi.

Utskottets ställningstagande

När det gäller uppföljning och utvärdering av en samordnad vård- och stöd­verksamhet konstaterar regeringen att det finns bestämmelser om att löpande utvärdera, utveckla och säkra kvaliteten i verksamheten inom hälso- och sjuk­vården och socialtjänsten (5 kap. 4 § HSL och 5 kap. 2 § SoL). Liksom reger­ingen be­dömer utskottet därför att det inte behöver införas särskilda bestäm­melser om att verk­samheten löpande ska följas upp i lagen om samordnad vård- och stöd­verksamhet eller ytterligare föreskrifter om sådan uppföljning i för­ord­ning eller myndig­hets­föreskrifter. Vad avser uppföljning och ut­vär­der­ing av re­formen noterar utskottet att regeringen, via myndighets­upp­drag, planerar att stödja reformens genomförande och uppföljning. Mot denna bak­grund anser utskottet att det inte finns någon anledning för riksdagen att ta något initi­a­tiv. Motionerna 2025/26:4155 (S) yrkande 3, 2025/26:4158 (C) yrkande 3, 2025/26:4177 (MP) yrkande 6 och 2025/26:4181 (V) yrkande 3 bör därmed avslås.

Redovisning av två tillkännagivanden

I propositionen redovisar regeringen två tillkännagivanden som slutbe­handlade.

Regeringen anför att förslaget om en skyldighet för regionen att samordna sin hälso- och sjukvård till personer med bl.a. skadligt bruk eller beroende och samsjuklighet innebär att regeringen tar ytterligare steg för att förbättra insatserna till den aktuella gruppen. Förslaget har påverkan på regeringens breda arbete med alkohol-, narkotika-, dopnings-, tobaks- och spelfrågor (ANDTS).

Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om ett förslag till ny ANDTS-strategi (bet. 2020/21:SoU25 punkt 2, rskr. 2020/21:375). Av tillkännagivandet följer att regeringen omgående bör återkomma till riksdagen med ett förslag till en reviderad och förbättrad ANDTS-strategi som tydliggör de olika insatser som måste vidareutvecklas och genomföras samt var ansvaret för insatserna ska ligga (bet. 2020/21:SoU25 s. 17). Riksdagen har också tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om att skyndsamt genomföra de beslut som riksdagen fattade den 15 juni 2021 om ett förslag till ny ANDTS-strategi inklusive ett nytt övergripande mål (bet. 2021/22:SoU25 punkt 1, rskr. 2021/22:423). Av tillkännagivandet följer att regeringen på nytt bör återkomma till riksdagen med ett förslag till ny ANDTS-strategi inklusive ett nytt övergripande mål i enlighet med tillkännagivandena i betänkande 2020/21:SoU25 och att regeringen skyndsamt behöver komplettera sitt regeringsuppdrag med anledning av tillkännagivandet om att klargöra de gradskillnader av ANDT-produkters skadeverkningar som är vetenskapligt påvisade (bet. 2021/22:SoU25 s. 24).

Övriga tillkännagivanden från den 15 juni 2021 har tidigare slutbehandlats och därmed är det bara ett förslag till ny ANDTS-strategi som kvarstår.

Regeringen anför i propositionen att flera initiativ har tagits för att stärka arbetet inom ANDTS. I regleringsbreven för 2026 har Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen (S2025/02147) fått i uppdrag att redovisa de åtgärder som har vidtagits och hur arbetet har förändrats för att nå målet om minskade medicinska och sociala skador orsakade av tobaks- och nikotinprodukter sedan det nya målet infördes. Vidare gav regeringen i juni 2025 Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten i uppdrag att tillsammans med sju andra nationella myndigheter ta fram en myndighetsgemensam plan för bättre beroendevård och stärkt förebyggande arbete.

Eftersom flera risk- och skyddsfaktorer sammanfaller för både psykisk ohälsa och skadligt bruk och beroende bedömer regeringen att den nationella strategin för psykisk hälsa och suicidprevention, Det handlar om livet (skr. 2024/25:77), som regeringen beslutade om i januari 2025 utgör ytterligare ett vägledande dokument för insatser som kan bidra till att uppnå målen inom ANDTS-politiken. Strategin har fyra övergripande mål och sju delmål med prioriteringar som ska vägleda arbetet inom området. Flera av delmålen tangerar arbetet inom ANDTS-området och utgör ett komplement till både det arbete som ska genomföras inom ramen för planen för bättre beroendevård och stärkt förebyggande arbete och genomförandet av förslagen i denna proposition.

Genom det uppdaterade övergripande målet för ANDTS-politiken, regeringsuppdraget om en nationell myndighetsgemensam plan för bättre beroendevård och stärkt förebyggande arbete, den nationella strategin för psykisk hälsa och suicidprevention samt de förslag som lämnas i denna proposition, anser regeringen att det behov av styrning och vägledning inom ANDTS-området som en förnyad strategi skulle fylla, är tillgodosett genom andra åtgärder. Enligt regeringens mening finns det därför inget behov av ett förslag till en förnyad ANDTS-strategi. Regeringen anser därmed att tillkännagivandena är slutbehandlade.

Motionen

I kommittémotion 2025/26:4177 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 9 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med en samlad och kunskapsbaserad ANDTS-strategi. Motionärerna delar inte regeringens bedömning att den nya lagstiftningen och den kommande myndighets­gemensamma planen för bättre beroendevård och stärkt förebyggande arbete är åtgärder som tillgodoser behovet av en ny ANDTS-strategi. Motionärerna anser att reformen måste kompletteras med en modern ANDTS-politik som bygger på evidens, mänskliga rättigheter och skademinimering.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inget att invända mot regeringens redovisning av tillkänna­givandena om en förnyad ANDTS-strategi. Mot bakgrund av det som reger­ingen anför om det uppdaterade övergripande målet för ANDTS-politiken, regeringsuppdraget om en nationell myndighetsgemensam plan för bättre be­roendevård och stärkt förebyggande arbete, den nationella strategin för psykisk hälsa och suicidprevention samt de förslag som lämnas i den nu aktuella propositionen, delar utskottet regeringens bedömning att det behov av styrning och vägledning inom ANDTS-området som en förnyad strategi skulle fylla är tillgodosett genom andra åtgärder. Tillkännagivandena kan anses slut­behandlade. Motion 2025/26:4177 (MP) yrkande 9 bör avslås.

Reservationer

Ställningstagande

Enligt min mening bör regeringen återkomma med förslag som tydligt anger att regionerna ska ha huvudmannaskap för att erbjuda vård och behandling för skadligt bruk eller beroende. I propositionen skärps inte hälso- och sjukvårds­lagen på ett sätt som tydligt anger att regionerna har behandlingsansvaret. Dagens otydlighet riskerar därmed att bestå. Det behöver tydligt slås fast i lagstiftningen att regionerna tar över huvudmannaskapet.

 

Ställningstagande

Jag anser att regeringen bör vidta åtgärder för att alla regioner ska erbjuda sprut­utbyte och skadereducerande låg­tröskel­verksamheter. När verksamheten även fortsättningsvis får bedrivas, i stället för att den ska bedrivas, riskerar till­gången att bli beroende av var i landet en person bor.

 

Ställningstagande

Enligt min mening bör uppsökande arbete, egenerfaren kompetens och brukar­inflytande skrivas in som centrala delar i den samordnade vård- och stödverk­sam­heten. Det skulle stärka tilliten, förbättra träffsäkerheten och öka möjlig­heten att nå personer som annars fortsättningsvis riskerar att falla mellan stolarna. Regeringen bör vidta åtgärder för att uppnå detta.

 

Ställningstagande

Jag anser att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett förslag till en införandelag eller tydliga övergångsbestämmelser som säkerställer ansvars­fördelning, kontinuitet och att inga pågående vård- eller behandlingsinsatser avbryts.

 

Ställningstagande

Enligt vår mening bör regeringen se till att det finns en tydlig ekonomisk struk­tur för den omfördelning av resurser som reformen innebär. För att säker­ställa en jämlik vård i hela landet och för att en ändrad ansvarsfördelning ska kunna ske, anser vi att reger­ingen bör återkomma till riksdagen med ett förslag som innebär att reformen fullt ut finansieras genom omför­delning av medel mellan kom­muner och regioner samt genom statlig finansi­ering av de extra kostnader som uppstår för huvudmännen.

 

Ställningstagande

Vi anser att det behövs en nationell stöd- och samordningsfunktion för genom­förandet av reformen. Regeringen bör därför ge Socialstyrelsen eller en annan lämplig myndighet ett tydligt och långsiktigt uppdrag att inrätta en sådan funktion. Funktionen ska kunna ge vägledning, sprida goda exempel och erbjuda konkret stöd till huvudmännen under hela införandeprocessen. Det skulle säkerställa att reformen genomförs på ett mer likvärdigt och effektivt sätt över hela landet, med hänsyn till lokala och regionala förutsättningar.

 

Ställningstagande

Reformen innebär betydande organisatoriska förändringar för både regioner och kommuner. För att säkerställa att omställningen sker rättssäkert och patientsäkert för behandling av personer med skadligt bruk och beroende, anser jag att regeringen bör ta fram en nationell övergångsplan för genom­förandet av reformen. Planen bör tas fram i nära dialog med regioner, kom­muner, professions­före­trädare och brukarorganisa­tioner.

 

Ställningstagande

Enligt min mening är det inte tillräckligt att regeringen nu lägger fram en proposition som endast omfattar delar av reformen. Därför anser jag att regeringen bör återkomma till riksdagen med en samlad och tidsatt plan för hela samsjuklighetsreformen, inklusive de delar som återstår från utredningen.

 

Ställningstagande

Vi anser att regeringens barnkonsekvensanalys är otillräcklig. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med en fördjupad barnkonsekvensanalys och en särskild plan för bup och första linjens vård. Analysen bör omfatta barn som är anhöriga, barn och unga med eget skadligt bruk eller beroende, barn i HVB‑, Sis- och LVU-situationer samt barns tillgång till integrerade medi­cinska och sociala insatser.

 

Ställningstagande

Vi anser att regeringen bör följa upp reformen mycket noggrant mot bak­grund av de farhågor som kommit fram om säkerställande av resurser, avsaknaden av en nationell stödstruktur och de snäva tidsramarna för genom­förandet. Uppföljningen bör fokusera på om de avsedda effekterna uppnås samt om personer med skadligt bruk eller be­roende och andra psykiat­riska tillstånd faktiskt får mer samordnade insatser. Uppföljningen bör också fokusera på om tillgängligheten förbättras samt om vård- och stödkedjorna blir mer sam­man­hållna. Vidare bör upp­följningen omfatta om reformen leder till undan­träng­nings­effekter inom psy­ki­a­trin eller socialtjänsten, om ansvars­fördel­ningen fun­ge­rar i praktiken samt om finansieringen motsvarar huvudmännens fak­tis­ka kostnader. Reformen bör genomföras och följas upp med ett tydligt jämställdhets- och antidiskrimi­neringsperspektiv.

 

Ställningstagande

Vi anser att Sverige behöver en ny, samlad och kunskapsbaserad ANDTS-strategi som förenar förebyggande arbete, skadereducering, tidiga insatser, tillgänglig vård, sociala stödinsatser och minskad dödlighet. I propositionen anför regeringen att bl.a. den nya lagstiftningen och den kommande myndig­hetsgemensamma planen för bättre beroendevård och stärkt före­byggande arbete är åtgärder som tillgodoser behovet av en ny ANDTS-strategi. Vi delar inte denna uppfattning och anser inte att tillkännagivandena kan anses vara tillgodosedda och slutbehandlade. Enligt vår mening bör reger­ingen åter­komma till riksdagen med en ny, samlad och kunskaps­baserad ANDTS-strategi.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag