Idrott och friluftsliv

Kulturutskottets betänkande 2024/25:KrU3

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden, främst med hänvisning till att beredning pågår eller att de till viss del redan är tillgodosedda. Motionsyrkandena handlar bl.a. om anläggningsfrågor, elitidrott, parasport, matchfixning och nordiskt friluftslivssamarbete.

I betänkandet finns 19 reservationer (S, SD, V, C, MP) och sex särskilda yttranden (S, SD, V, C, MP). I ett särskilt yttrande förklarar Sverigedemokraterna att partiet har ett andrahandsyrkande vad gäller anläggningar m.m.

Behandlade förslag

Cirka 90 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2024/25.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottets överväganden

Riksidrottsförbundets kriterier för stöd

Anläggningsfrågor m.m.

Parasportutrustning

Elitidrott

Matchfixning

Nationellt kompetenscentrum

Biologiskt kön

Miljö- och klimatvänligare bränslen i motorsporten

Hästsporten

Fortbildningsuppdrag till Friluftsfrämjandet

Friluftspolitiskt program

Nordiskt samarbete på friluftslivsområdet

Motioner som bereds förenklat

Reservationer

1. Riksidrottsförbundets kriterier för stöd, punkt 1 (MP)

2. Anläggningsfrågor m.m., punkt 2 (S)

3. Anläggningsfrågor m.m., punkt 2 (SD)

4. Anläggningsfrågor m.m., punkt 2 (V)

5. Anläggningsfrågor m.m., punkt 2 (C)

6. Anläggningsfrågor m.m., punkt 2 (MP)

7. Parasportutrustning, punkt 3 (SD)

8. Parasportutrustning, punkt 3 (V)

9. Parasportutrustning, punkt 3 (C)

10. Elitidrott, punkt 4 (S)

11. Elitidrott, punkt 4 (SD)

12. Elitidrott, punkt 4 (MP)

13. Matchfixning, punkt 5 (SD)

14. Nationellt kompetenscentrum, punkt 6 (MP)

15. Biologiskt kön, punkt 7 (SD)

16. Miljö- och klimatvänligare bränslen i motorsporten, punkt 8 (MP)

17. Hästsporten, punkt 9 (MP)

18. Friluftspolitiskt program, punkt 11 (MP)

19. Nordiskt samarbete på friluftslivsområdet, punkt 12 (SD)

Särskilda yttranden

1. Anläggningsfrågor m.m., punkt 2 (SD)

2. Motioner som bereds förenklat, punkt 13 (S)

3. Motioner som bereds förenklat, punkt 13 (SD)

4. Motioner som bereds förenklat, punkt 13 (V)

5. Motioner som bereds förenklat, punkt 13 (C)

6. Motioner som bereds förenklat, punkt 13 (MP)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden 2024/25

Bilaga 2
Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utskottet ca 90 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2024/25. Motionsyrkandena handlar om idrott och friluftsliv och tar bl.a. upp frågor om anläggningar, parasportutrustning, elitidrott, matchfixning, miljö- och klimatvänligare bränslen i motorsporten, hästsporten, fortbildningsuppdrag till Friluftsfrämjandet och nordiskt samarbete på friluftslivsområdet. Av dessa behandlas ca 50 i förenklad ordning eftersom de tar upp samma eller i huvudsak samma frågor som riksdagen har behandlat tidigare under valperioden.

Förslagen i motionerna finns i bilaga 1. Motionsförslagen som bereds förenklat finns även i bilaga 2.

Information har under hösten 2024 lämnats till utskottet av socialminister Jakob Forssmed samt representanter för Riksidrottsförbundet, Svensk Friidrott och Scouterna.  

 

Utskottets överväganden

Motionen

Ulrika Westerlund m.fl. (MP) anser i kommittémotion 2024/25:3055 yrkande 10 att kriterierna för Riksidrottsförbundets statsstödspott behöver ändras. Motionärerna framhåller att det är långa köer till Friluftsfrämjandets barn- och ungdomsverksamhet och att de av ekonomiska skäl tvingas tacka nej till ett stort antal personer som vill bli ideella ledare inom verksamheten. Eftersom Friluftsfrämjandet inte tävlar kan man inte ta del av statens stöd till idrott och motion.

Bakgrund

Anslaget 13:1 Stöd till idrotten uppgår för 2025 till drygt 2,1 miljarder kronor. Anslaget får användas för utgifter för statsbidrag till idrotten, för utgifter för statsbidrag till specialidrott inom gymnasieskolan, kunskapsstöd och forskning samt för insatser mot dopning. Anslaget 13:3 Stöd till friluftsorganisationer uppgår för 2025 till knappt 105 miljoner kronor. Anslaget får användas för utgifter för statsbidrag till friluftsorganisationer. Anslaget uppgick 2024 till knappt 98 miljoner kronor. Av dessa medel fick Friluftsfrämjandet 17,7 miljoner kronor.

Enligt förordningen (1999:1177) om statsbidrag till idrottsverksamhet får Riksidrottsförbundet endast fördela statligt stöd till organisationer knutna till Riksidrottsförbundet. Friluftsfrämjandet är medlemmar i Svenskt Friluftsliv och får statligt stöd via dem. Det finns organisationer som ansökt om och är medlemmar i både Svenskt Friluftsliv och Riksidrottsförbundet. Det gäller t.ex. Svenska Orienteringsförbundet, som får stöd från både Svenskt Friluftsliv och Riksidrottsförbundet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser med tillfredsställelse att intresset för Friluftsfrämjandets barn- och ungdomsverksamhet är stort och att många söker sig till friluftslivet. Utskottet anser dock att frågan om kriterierna för stödet till idrotten är en fråga för idrottsrörelsen att hantera. Utskottet avstyrker därmed motion 2024/25:3055 (MP) yrkande 10.

Motionerna

Lawen Redar m.fl. (S) framhåller i kommittémotion 2024/25:3110 yrkande 71 att det råder brist på idrottsanläggningar i flera delar av landet och att mer behöver göras för att täcka behovet av renovering och nybyggnation av anläggningar. 

Angelika Bengtsson m.fl. (SD) anser i kommittémotion 2024/25:1340 yrkande 5 att regeringen ska ge en relevant aktör i uppdrag att göra en inventering av vilka idrottsanläggningar som är tillgänglighetsanpassade i Sverige. Vidare anger motionärerna i yrkande 14 att en utredning bör tillsättas som undersöker vilka åtgärder som kan vidtas för att råda bot på anläggningsbristen, inklusive hur man bygger eller renoverar bort bristen på anläggningar. Motionärerna anser i samma motion yrkande 15 att man även bör utreda möjligheten att införa en anläggningsfond. Dessutom anser motionärerna att man bör utreda möjligheten att införa ett nationellt kompetenscenter för vård eller uppförande av idrottsanläggningar (yrkande 16).

Anne-Li Sjölund m.fl. (C) framhåller i kommittémotion 2024/25:3165 yrkande 7 vikten av närhet till idrott och friluftsliv samt behovet av ökad dialog mellan kommuner och friluftsliv så att det som byggs också är det som efterfrågas och behövs.

Vasiliki Tsouplaki m.fl. (V) anser i kommittémotion 2024/25:1933 yrkande 1 att regeringen bör undersöka möjligheterna att inrätta ett anläggningsbidrag till kommuner och föreningar kopplat till Center för idrotts- och friluftsanläggningar och avsätta resurser för detta. I samma motion yrkande 3 anser motionärerna att regeringen bör inrätta en statlig pott varifrån kommuner kan söka ekonomiskt stöd för investeringar i lekparker och områden för spontanidrott.

Mats Berglund m.fl. (MP) framhåller i kommittémotion 2024/25:3068 yrkande 13 att regeringen bör stärka den nationella samordningen för fler, moderna och mer tillgängliga anläggningar. Bland annat bör enligt motionärerna en nationell samordnare och en nationell strategi övervägas. I samma motion yrkande 15 anser motionärerna att det skyndsamt bör inrättas en anläggningsfond för att bl.a. möta de ungdomar som står i kö till att börja idrotta samt att det bör tillsättas en utredning för att förtydliga inriktning, omfattning och skärningspunkter gentemot andra stödsystem på anläggningsområdet. Motionärerna framhåller vidare i motionens yrkande 16 att tillgänglighetsperspektivet i arbetet med anläggningar måste beaktas så att personer med funktionsnedsättning som vill idrotta känner till en lokals beskaffenhet inför ett besök. I motionens yrkande 17 anser motionärerna att en kommun eller förening som får statligt bidrag för anläggningar ska ha en skyldighet att registrera idrottsanläggningar i den tillgänglighetsdatabas som finns i dag.

Alexandra Anstrell (M) anser i motion 2024/25:1541 att Sverige bör undersöka hur behov av nya investeringar samt nya finansieringsformer kan identifieras och hur investeringar i anläggningar i kommuner kan stödjas. Motionären lyfter fram den danska lokal- och anläggningsfonden som exempel.

Bakgrund

Riksidrottsförbundet (RF) genomförde 2022 en anläggningsenkät. I enkäten angav drygt var fjärde förening att de har ett stort behov av fler tider för idrott samt att bristen på tillgång till anläggningar leder till att föreningar tvingas tacka nej till nya medlemmar. De föreningar som i störst utsträckning bedriver barn- och ungdomsverksamhet är hårdast drabbade. I samma enkät angav varannan förening att det finns ett stort behov av renovering av befintliga anläggningar. Många av dagens idrottsytor anlades enligt RF under 60- eller 70-talet och är utslitna eller har börjat stängas ned bl.a. på grund av risk för skador eller andra problem. 

RF avsätter årligen medel till ett ordinarie anläggningsstöd. Stödet ska bidra till att skapa nya idrottsmiljöer och utveckla befintliga idrottsmiljöer som behövs för att bedriva och utveckla idrottsverksamhet i enlighet med Strategi 2025. Det finns för 2025 sju olika stöd som går att söka inom anläggningsstödet: stöd till idrottsytor, mindre projekt (upp till 400 000 kronor i stöd), stöd till idrottsytor, större projekt (över 400 000 kronor i stöd), stöd till energi- och miljöprojekt, stöd till renoveringsprojekt, stöd till säkerhetsprojekt, stöd till utrustning för utövare med funktionsnedsättning och stöd till anläggning 65 plus. Stöden administreras i första hand av respektive distrikt inom RF-Sisu Idrottsutbildarna. Dessa väljer själva hur de lägger upp sin bidragsgivning utifrån gällande regelverk och riktlinjer. RF fördelade för 2024 drygt 50 miljoner kronor till det ordinarie anläggningsstödet.

För 2024 satsade regeringen sammanlagt 130 miljoner kronor extra för anläggningar och ytor för idrott. Stödet syftar till att välkomna fler barn och ungdomar, däribland idrottare med funktionsnedsättning. Stödet är en del i förberedelserna inför införandet av fritidskortet. Fritidskortet ska ge barn och unga i åldern 8–16 år ökad tillgång till idrott, kultur, friluftsliv och annat föreningsliv. En del av medlen har gått till det ordinarie anläggningsstödet och en del har gått till nyutveckling och innovation.

Regeringen beslutade i januari 2021 att ge Centrum för idrottsforskning (CIF) i uppdrag att genomföra en fördjupad analys av behovet av ändamålsenliga anläggningar och utemiljöer för idrott och andra former av hälsofrämjande fysiska aktiviteter. CIF skulle bl.a. titta på hur anläggnings- och utemiljösituationen ser ut för olika idrotter och friluftsaktiviteter, men också för olika samhällsgrupper i olika delar av landet. Uppdraget redovisades till regeringen den 21 april 2022 i rapporten Idrottsanläggningar – i dag och i morgon: Om behov, tillgänglighet och konkurrerande intressen. CIF konstaterade i rapporten att det saknas en samlad nationell strategi i anläggningsfrågan. Regeringen gav i april 2022 CIF i uppdrag att inrätta och driva en kunskapsplattform för anläggningar och utemiljöer för idrott och fritid. Regeringen bedömde att det finns ett nationellt behov av såväl fler som mer ändamålsenliga anläggningar och utemiljöer för olika former av hälsofrämjande fysisk aktivitet. Uppdraget redovisades i mars 2023 i rapporten Kunskapsplattform – anläggningar och utemiljöer för fysisk aktivitet på fritiden. Kunskapsplattformen har fått namnet Center för idrotts- och friluftsanläggningar (CIFA). CIFA ska samla och förmedla kvalitativ kunskap och goda exempel samt stödja de som planerar och bygger idrotts- och friluftsanläggningar. Centret ska vidare bidra med kunskapsutveckling genom att bl.a. verka för mer forskning på området. Verksamheten bedrivs utifrån ett folkhälsoperspektiv och principen om universell utformning med ett innovativt förhållningssätt. Målet är att samhället ska nå såväl breda som nya grupper av idrotts-, motions- och friluftslivsutövare. CIF fick den 21 mars 2024 i uppdrag av regeringen att göra en övergripande kartläggning och analys av idrottsrörelsens tillgång till idrottsanläggningar, främst inom kommunala skolfastigheter. Syftet är att bättre förstå tillgängligheten och möjligheten att optimera användningen av befintliga anläggningar. Uppdraget ska redovisas till regeringen senast den 15 april 2025. Under 2025 förstärks CIF:s anslag enligt regleringsbrevet med 1 miljon kronor bl.a. för arbetet kopplat till anläggningar.

Boverket har i regleringsbrevet för 2025 fått i uppdrag att samla in, redovisa och sprida lärande exempel när det gäller planering och gestaltning av lokaler och anläggningar för idrott. Boverket ska inhämta synpunkter från CIF, RF samt Sveriges Kommuner och Regioner. För uppdraget får Boverket under 2025 använda 1 miljon kronor och ska lämna en redovisning av uppdraget till Regeringskansliet senast den 31 mars 2026.

Parasportförbundet har genom webbplatsen ParaMe samlat information om anläggningar och aktiviteter som är tillgänglighetsanpassade, med filtrering för plats och olika typer av anpassningar.

Även Allmänna arvsfonden fördelar lokalstöd till idrotts- och fritidsanläggningar. Stödet går till projekt som handlar om att göra en om-, till- eller nybyggnation i syfte att starta en ny verksamhet för barn, unga, äldre eller personer med funktionsnedsättning. Stödet har fördelats till mindre projekt för upprustning och till större projekt med fokus på nytänkande och innovation för att möta fler målgrupper. År 2023 uppgick lokalstödet till knappt 237,5 miljoner kronor och för 2024 uppgick stödet till knappt 400 miljoner kronor. Antalet beviljade lokalstödsprojekt för idrott och fritid var ca 110.

Kommuner, regioner och föreningar m.fl. kan få projektstöd för investeringar i anläggningar för idrotts- och fritidsaktiviteter från Jordbruksverket. Syftet med stödet är att skapa och behålla anläggningar för idrotts- och fritidsaktiviteter på landsbygden.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser likt motionärerna att tillgång och närhet till ändamålsenliga idrotts- och friluftsanläggningar är en nödvändighet och förutsättning för en allsidig och fungerande idrotts- och friluftsverksamhet. Utskottet konstaterar att idrottsanläggningar i huvudsak är en kommunal fråga. När det gäller motionsyrkanden om behovet av en nationell samordnare och ett nationellt kompetenscenter noterar utskottet att CIF:s kunskapsplattform CIFA har en roll när det gäller att samla och förmedla kvalitativ kunskap och goda exempel, stödja de som planerar och bygger idrotts- och friluftsanläggningar samt bidra med en kunskapsutveckling. När det gäller tillgänglighetsfrågor ser utskottet positivt på den webbplats som Parasportförbundet tagit fram för att se vilka tillgänglighetsanpassningar som finns på anläggningar och i aktiviteter. I övrigt anser utskottet att CIF:s kartläggning och analys av idrottsrörelsens tillgång till idrottsanläggningar samt Boverkets uppdrag att bl.a. redovisa och sprida lärande exempel av idrottsanläggningar inte bör föregripas. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna 2024/25:1340 (SD) yrkandena 5 och 14–16, 2024/25:1541 (M), 2024/25:1933 (V) yrkandena 1 och 3, 2024/25:3068 (MP) yrkandena 13 och 15–17, 2024/25:3110 (S) yrkande 71 och 2024/25:3165 (C) yrkande 7.

Motionerna

Angelika Bengtsson m.fl. (SD) anser i kommittémotion 2024/25:1340 yrkande 6 att man i framtiden bör bekosta uppbyggandet av en infrastruktur kring specialutrustning för parasport. Genom samverkan kan man enligt motionärerna identifiera behoven av parasportutrustning, utveckla en plan för hur man kan finansiera och bygga upp en infrastruktur för parasportotek och utvärdera vilken typ av utrustning som behövs på olika platser.

Anne-Li Sjölund m.fl. (C) anser i kommittémotion 2024/25:3165 yrkande 2 att regeringen bör samråda med funktionshinderrörelsen för att ta fram en konkret plan för att undanröja praktiska och strukturella hinder för att delta i parasport, bl.a. gäller det tillgång till utrustning.

Vasiliki Tsouplaki m.fl. (V) anser i kommittémotion 2024/25:1933 yrkande 7 att regeringen bör tillsätta en utredning om hur personer med funktionsnedsättning ska kunna kompenseras för dyrare utrustning än genomsnittsidrottarens och att regelverket för förskrivning av hjälpmedel även bör inkludera rätten till hjälpmedel för fritidsaktiviteter.

Bakgrund

Myndigheten för delaktighet (MFD) har på regeringens uppdrag kartlagt vad som görs lokalt och regionalt för att främja möjligheten för personer med funktionsnedsättning att ha en aktiv fritid. Kartläggningen redovisades i april 2020 i rapporten Aktiv fritid – Redovisning av ett regeringsuppdrag om att kartlägga lokala och regionala satsningar samt tillgången till fritidshjälpmedel (2020:6). I rapporten anges bl.a. följande:

Kartläggningen visar att tillgången till tillgängliga fritidsaktiviteter varierar över landet. Det finns stora skillnader mellan kommuner i hur man arbetar med utbud och tillgång till fritidsaktiviteter, bidragsgivning samt stöd till civilsamhället. Det finns ett större utbud av aktiviteter som personer med funktionsnedsättning kan göra i de kommuner som har ett systematiskt arbete på området.

Med anledning av rapporten fattade regeringen beslut om två nya uppdrag, ett till MFD och ett till Statskontoret. Båda lämnade sina rapporter till regeringen i juni 2021. I MFD:s rapport Aktiv fritid – Redovisning av uppdrag för att främja aktiv fritid för personer med funktionsnedsättning (2021:10) finns det dels ett stödmaterial till kommuner och andra aktörer i syfte att främja en aktiv fritid för personer med funktionsnedsättning, dels ett inspirationsmaterial riktat till civilsamhället. Statskontoret har i rapporten Statsbidrag till kultur, idrott och friluftsliv (2021:10) analyserat hur statsbidrag till kultur och fritid på ett bättre sätt kan skapa förutsättningar för en aktiv fritid för personer med funktionsnedsättning. Ärendet bereds i Regeringskansliet. 

RF ger som framgår ovan stöd till anläggningar och idrottsmiljöer. Ett av de sju stöden avser stöd för utrustning för utövare med funktionsnedsättning. Syftet med stödet är att öka möjligheten för personer med funktions-nedsättning att utöva föreningsidrott. Stöd får beviljas dels för fast eller större utrustning som är en del av aktivitetsytan, dels till individuell tävlings- och träningsutrustning under förutsättning att den ägs av föreningen och därmed kan användas av flera utövare. För 2023 beviljade RF 22 ärenden med ett stöd på totalt knappt 1,4 miljoner kronor. För 2024 beviljades totalt 35 ärenden med ett stöd på sammanlagt knappt 3 miljoner kronor. 

Som också framgår ovan fördelade RF under 2024 extra medel från regeringen på 130 miljoner kronor inom ramen för fritidskortet för att förbättra tillgången till idrottsanläggningar och idrottsmiljöer. En av målgrupperna för satsningen var personer med funktionsnedsättning. I syfte att tillgängliggöra idrott för fler personer med funktionsnedsättning har stödet också använts för att köpa in och tillhandahålla ändamålsenlig utrustning.

Fritidsbanken Sverige startade 2013 och är en ideell, nationell förening. Fritidsbanken fungerar som ett bibliotek med sport- och friluftsprylar. I december 2024 fanns det en fritidsbank i 42 procent av landets kommuner. Målet är, enligt föreningen, att det ska finnas minst en fritidsbank i varje kommun. År 2022 lånade landets fritidsbanker ut 900 000 artiklar, och 2023 var antalet 1,4 miljoner artiklar. Prognosen för 2024 är ca 1,8 miljoner utlånade artiklar. Lokala fritidsbanker drivs och finansieras nio av tio gånger av kommuner och det är den lokala huvudmannen som ansvarar för att Fritidsbanken har medel till personal, lokalhyra och övriga omkostnader. Fritidsbanken Sverige fick under 2024 bidrag från RF, Sveriges Centralförening för Idrottens Främjande, Kronprinsessan Margaretas minnesfond, Familjen Erling-Perssons stiftelse, Region Värmland, Västra Götalandsregionen, Stiftelsen Frimurare Barnhuset i Stockholm, Radiohjälpen, Kronprinsessan Victorias fond och Allmänna arvsfonden.

Det finns en begränsad tillgång till fritidshjälpmedel och parasportutrustning hos fritidsbankerna i Sverige. Fritidsbanken Sverige har därför genomfört en satsning med stöd från Allmänna arvsfonden med syfte att öka utbudet av anpassad utrustning och främja tillgången till landets fritidsbanker. Projektet genomfördes 2021–2024. Under projektet ökade antalet parasportartiklar och fritidshjälpmedel från ca 100 till drygt 600. Regeringen beslutade i oktober 2024 att bevilja Fritidsbanken Sverige 10 miljoner kronor för kompletterande insatser inför införandet av fritidskort för barn och unga. Bidraget ska bl.a. användas för att skapa ett brett och behovsanpassat utbud av fritidshjälpmedel och parasportutrustning. Enligt Fritidsbanken fördelas utrustningen till landets fritidsbanker utifrån strategin att skapa ett brett sortiment regionvis med god samverkan mellan fritidsbankerna i samma region. Med hjälp av det extra bidraget från regeringen är enligt Fritidsbanken antalet parasportanpassade artiklar uppe i drygt 1 300 i slutet av 2024. Medlen anslås från utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg, anslaget 2:6.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill i likhet med motionärerna understryka vikten av att på olika sätt tillgängliggöra idrott och friluftsliv för personer med funktionsnedsättning. Utskottet välkomnar därmed de rapporter med bl.a. stöd- och inspirationsmaterial som tagits fram och de analyser som gjorts för att skapa bättre förutsättningar för en aktiv fritid för personer med funktionsnedsättning. Utskottet välkomnar också det projekt som Fritidsbanken genomfört under några år med medel från Allmänna arvsfonden som bl.a. bidragit till ett ökat antal parasportartiklar och fritidshjälpmedel på landets fritidsbanker, samt de extra medel som RF och Fritidsbanken fått från regeringen med samma syfte. Utskottet följer frågorna som tas upp i motionsyrkandena men anser inte att yrkandena i dagsläget bör leda till någon åtgärd från riksdagens sida. Motionerna 2024/25:1340 (SD) yrkande 6, 2024/25:1933 (V) yrkande 7 och 2024/25:3165 (C) yrkande 2 avstyrks.

Motionerna

Lawen Redar m.fl. (S) anser i kommittémotion 2024/25:3110 yrkande 70 att regeringen bör inleda en dialog med idrottens företrädare för att möjliggöra för elitidrottare att kunna leva på sin idrott. Anna Wallentheim (S) framhåller i motion 2024/25:180 vikten av att se över elitidrottens förutsättningar i Sverige och komma med konkreta förslag som gör det möjligt för idrottare att satsa på en elitkarriär.

Angelika Bengtsson m.fl. (SD) framhåller i kommittémotion 2024/25:1340 yrkande 9 elitidrottarnas betydelse som förebilder. De inspirerar och engagerar och bidrar enligt motionärerna till nationell sammanhållning. I samma motion yrkande 20 lyfter motionärerna fram att allt färre väljer att göra en elitkarriär i sin idrott, och att bl.a. de ekonomiska förutsättningarna och svårigheten att kombinera idrotten med utbildning är anledningen. Motionärerna efterlyser en utredning som ser över problembilden.

Mats Berglund m.fl. (MP) anser i kommittémotion 2024/25:3068 yrkande 22 att ett arbete bör göras, i samverkan med idrottsrörelsen, för att se över hur elitidrottare på ett bättre sätt kan kombinera en yrkeskarriär med sin elitidrottssatsning. Förslag på hur hinder i regelverk eller ekonomiska förutsättningar kan undanröjas bör enligt motionärerna tas fram. Motionärerna framhåller i samma motion yrkande 24 vikten av att värna utbildningskedjan för idrottare från grundskola till högskola. I samma motion yrkande 25 anser motionärerna att möjligheten att fortsätta att kombinera elitidrott med studier på högre nivå kan behöva förbättras. Det är, enligt motionärerna, viktigt att anpassa studietakt och kurser på Riksidrottsuniversitet (RIU) och Elitidrottsvänliga lärosäten (EVL) som erbjuder elitidrottare möjlighet till dubbla karriärer.

Bakgrund

I november 2022 lämnades rapporten Vägar till världstoppen – En studie av svenska toppidrottares karriärerfarenheter (FoU-rapport 2022:6) av Göteborgs universitet, på uppdrag av RF. Enligt rapporten riskerar idrottsklubbarna att missa unga talangfulla elitidrottare som inte har föräldrar eller närstående som kan hjälpa dem ekonomiskt och socialt.

Regeringen gav i april 2023 Centrum för idrottsforskning (CIF) i uppdrag att analysera den samlade idrottsrörelsens villkor och förutsättningar att bedriva en konkurrenskraftig och hållbar elitidrottsverksamhet. CIF presenterade i april 2024 antologin Svensk elitidrott vid ett vägskäl – En analys av framtiden för det svenska elitidrottssystemet, där forskare och experter ger kunskap och perspektiv på svensk elitidrott och idrottsrörelsens utmaningar. I antologin konstateras att Sverige har ett elitidrottssystem som skiljer sig från andra jämförbara länder. Det anges att internationell toppidrott präglas av global kapprustning där allt fler länder investerar allt större resurser. Kapprustningen ställer, enligt antologin, svensk idrott vid ett vägskäl. Danska Idrættens Analyseinstitut (Idan) anger i antologin att Sverige behöver en smalare och mer centraliserad elitidrott. Av antologin framgår att det inom idrottsrörelsen finns en oro för att Sverige lever på gamla meriter och tappar mark i konkurrensen om medaljer. Ärendet bereds inom Regeringskansliet.

På RF:s webbplats anges följande: 

RF strävar efter att ge svenska idrottsutövare och funktionärer bästa möjliga förutsättningar att hålla världsklass i många olika grenar. Varje enskilt specialidrottsförbund har ansvar för att utveckla sin idrott, det gäller också elitidrotten. RF:s uppgift är att på olika sätt stödja och hjälpa dem i det arbetet. På elitidrottsområdet sker det genom ekonomiskt stöd, verksamhetsstöd och strukturer som möjliggör för elitidrottare att kombinera sin idrottssatsning med utbildning […]. Det finns två olika möjligheter för unga elitidrottare som vill kombinera studier med elitidrott på gymnasiet: riksidrottsgymnasium (RIG) och nationellt godkända idrottsutbildningar (NIU). RIG har riksrekrytering medan NIU har lokal/regional antagning. Motsvarande system finns även på högskolenivå med Riksidrottsuniversitet (RIU) och Elitidrottsvänliga lärosäten (EVL) – där elitsatsning och studier ska kunna kombineras. Det finns även en elitidrottsutbildning på Bosön idrottsfolkhögskola med syfte att utveckla elitidrottsatsande genom att lära ut nycklar till att lyckas med sin idrottskarriär. 

Sveriges Olympiska Kommitté SOK är en ideell organisation som består av de idrottsförbund som finns i det olympiska programmet. SOK är ansvarig för de olympiska frågorna i Sverige och dess främsta uppgift är att förbereda och leda det svenska deltagandet i OS med sikte på konkurrenskraftiga OS-trupper. Två av SOK:s grunduppdrag är att skapa fler goda förebilder för unga och att skapa möjlighet att utvecklas inom sin idrott oavsett bakgrund, kön och ekonomi. SOK stöttar svenska idrottare bl.a. genom stödprogrammet Topp och Talang som finansieras med medel från näringslivet och AB Svenska Spel. Satsningen ska ge aktiva med potential möjlighet att nå världstoppen och att göra en hundraprocentig satsning, oavsett den egna idrottens eller familjens ekonomi. Varje aktiv som ingår i stödprogrammet får ett skräddarsytt och behovsprövat stöd. Syftet är att stötta det sista steget i satsningen mot världstoppen.

Det statliga anslaget till idrotten för 2024 uppgick till drygt 2,1 miljarder kronor. Av dessa fördelade RF ca 226,5 miljoner kronor till elitidrott, varav 105 miljoner kronor till specialidrottsförbund för elitidrott, 58,5 miljoner kronor till SOK inklusive deltagande i OS och Paralympics, 43 miljoner kronor till gymnasieskolor för Riksidrottsgymnasieverksamhet, 3,25 miljoner kronor för Riksidrottsuniversitetsverksamhet samt 16,75 miljoner kronor för att hjälpa förbunden att utveckla sin elitidrott (t.ex. testverksamhet på Bosön).

RF, SOK samt Svenska Parasportförbundet och Sveriges Paralympiska Kommitté (SPK) arbetar gemensamt för att stärka förutsättningarna för svensk internationell elitidrott, genom projektet Elitidrott 2030. Den övergripande ambitionen med projektet är enligt dem att stärka svensk idrotts internationella konkurrenskraft genom att införa ett kraftfullare och mer samordnat elitidrottsstöd med en rad förbättringsåtgärder. För att svensk elitidrott ska kunna konkurrera internationellt även i framtiden anger de i den skriftliga information de lämnat ut att det behövs ändringar på tre områden:

1. Inkluderande socialförsäkringssystem där man behöver se över sjukför-säkring, arbetslöshetsersättning, pensionssystem och försäkringssystem. I betänkandet SOU 2023:30 föreslås lösningar som vore hjälpsamma för elitidrottare och deras tränare.
2. Statliga stipendier till den yttersta eliten bland idrottarna, liknande de som finns för konstnärer, skulle kunna minska elitidrottares ekonomiska stress. Fyra av tio som söker SOK:s stipendier lever under existensminimum.
3. Ökat statligt stöd med 100 miljoner kronor. Sverige har halkat efter i den globala kapprustningen. Vidare behövs uppmuntran till privata partner-skap genom t.ex. skatteincitament för sponsring.

Betänkandet Ett trygghetssystem för alla – Nytt regelverk för sjukpenning-grundande inkomst (SOU 2023:30) överlämnades till regeringen i juni 2023. I betänkandet föreslås lösningar som idrottsrörelsen, enligt Elitidrott 2030, ses som hjälpsamma för elitidrotten. Betänkandet bereds inom Regeringskansliet.

Regeringen beslutade i juni 2023 om kommittédirektiv om skatteincitament för juridiska personers gåvor till ideell verksamhet (dir. 2023:87). I november 2024 beslutade regeringen om ett tilläggsdirektiv till utredningen. Utredaren ska nu även bl.a. analysera om det finns behov av särskilda bestämmelser om avdrag eller annan skattelättnad för utgifter för sponsring i inkomstskattelagen (1999:1229). Uppdraget ska slutredovisas senast den 19 januari 2026.

Utskottets ställningstagande

Utskottet noterar att det finns en rad utmaningar för elitidrottare där ekonomin är en av dem. Det gäller bl.a. trygghetssystemen och utmaningar för dem som vill kombinera elitidrotten med en annan karriär. CIF redovisade sin analys av den samlade idrottsrörelsens villkor och förutsättningar till regeringen i april 2024. Även betänkandet Ett trygghetssystem för alla har lämnats till regeringen. Utskottet anser att regeringens beredning av CIF:s analys och av betänkandet om trygghetssystemen, som berör idrotten på olika sätt, inte bör föregripas. Motionerna 2024/25:180 (S), 2024/25:1340 (SD) yrkandena 9 och 20, 2024/25:3068 (MP) yrkandena 22, 24 och 25 samt 2024/25:3110 (S) yrkande 70 avstyrks.

Motionen

Anna-Lena Hedberg m.fl. (SD) anser i kommittémotion 2024/25:1338 yrkande 3 att berörda myndigheter eller organisationer bör bistå Riksidrotts-förbundet i att utbilda idrottsföreningar och idrottsledare om matchfixning. Motionärerna påtalar att ett flertal aktörer har stor kunskap om matchfixning och att denna kunskap behöver nå ut till de föreningsaktiva. I samma motion yrkande 5 anser motionärerna att regeringen bör utreda möjligheten att införa spelstopp för matcher där det finns misstankar om matchfixning och att se över vem som ska ha befogenhet att utlysa spelstoppet, exempelvis Spelinspektionen eller någon annan myndighet.

Bakgrund

Med matchfixning avses manipulation av resultat av en match, tävling eller turnering där idrottare, tränare, ledare, domare eller andra deltagare försöker påverka utgången i en tävling eller enstaka händelser i tävlingen i syfte att ge sig själva eller andra ekonomisk vinning. Det har inrättats ett särskilt matchfixningsråd där Spelinspektionen, Regeringskansliet, polisen, åklagare, spelbranschen och Riksidrottsförbundet samverkar för att motverka matchfixning.

När det gäller utbildning av idrottsföreningar om matchfixning anger Riksidrottsförbundet (RF) att det finns tillräckligt med utbildningsmaterial riktat till idrottsrörelsen om matchfixning. RF uppger att de tillhandahåller bl.a. en onlineutbildning till samtliga specialidrottsförbund där aktiva, tränare, domare och förbundspersonal ges en gedigen och uppdaterad utbildning om matchfixning och gällande regelverk.

I fråga om att stoppa spel kan nämnas att regeringen i propositionen Åtgärder för att säkerställa en sund och säker spelmarknad (prop. 2022/23:33) redovisar vilka möjligheter som finns för Spelinspektionen att stoppa spel vid misstänkt matchfixning. Regeringen ifrågasätter om det är ändamålsenligt att förbjuda spel på vissa utpekade spelobjekt genom beslut om villkorsändring och anser att det inte bör införas en möjlighet för Spelinspektionen att stoppa vadhållning på enskilda spelobjekt genom förelägganden och förbud.

RF har angående spelstopp angett att det är svårt att fastställa generella kriterier för vad som anses vara en tillräckligt stark misstanke om matchfixning för att detta ska leda till ett spelstopp. Dessutom leder enligt RF ett förbud om att erbjuda spel inom licensmarknaden inte till ett internationellt spelstopp för matchen eller spelobjektet, vilket således inte hindrar uppgjorda matcher i syfte att profitera på spelmarknaden. RF anser dock att det finns fog för vidare utredning eftersom artikel 9 (f) i Macolinkonventionen[1] nämner att varje part ska identifiera en eller flera ansvariga myndigheter som när det är lämpligt kan utfärda spelstopp i enlighet med gällande lagstiftning när lämpliga kriterier uppnåtts baserat på rapporterade misstankar.

Utskottets ställningstagande

När det gäller motionsyrkandet om att utbilda idrottsföreningar och idrottsledare om matchfixning ser utskottet positivt på att RF har såväl en bred utbildning som utbildningsmaterial tillgängligt för föreningar, tränare och aktiva. Utskottet anser att motion 2024/25:1338 (SD) yrkandena 3 därmed till viss del är tillgodosedd. Mot bakgrund av den redogörelsen om spelstopp för vissa matcher som anges i proposition Åtgärder för att säkerställa en sund och säker spelmarknad och regeringens bedömning i frågan anser utskottet att yrkande 5 i samma motion inte i dagsläget bör leda till någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet avstyrker motion 2024/25:1338 (SD) yrkandena 3 och 5.

Motionen

Ulrika Westerlund m.fl. (MP) anser i kommittémotion 2024/25:3055 yrkande 6 att regeringen ska gå vidare med ett nationellt kompetenscentrum i enlighet med förslagen i betänkandet Varje rörelse räknas – hur skapar vi ett samhälle som främjar fysisk aktivitet? (SOU 2023:29).

Bakgrund

Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet föreslog i betänkandet Varje rörelse räknas – hur skapar vi ett samhälle som främjar fysisk aktivitet? (SOU 2023:29) att det bör inrättas ett nationellt kompetenscentrum för fysisk aktivitet med uppdrag att vägleda och stödja lokalt och regionalt utvecklingsarbete och implementering av insatser. Kommittén föreslog att kompetenscentrumet kopplas antingen till Folkhälsomyndigheten eller någon annan aktör eller blir fristående. Kompetenscentrumet skulle bl.a. främja förutsättningarna att uppnå god och jämlik hälsa och skulle bl.a. ha till uppgift att sammanställa och aktivt sprida kunskaper om verkningsfulla insatser. 

Regeringen gav i regleringsbrevet för 2025 Folkhälsomyndigheten i uppdrag att förbereda inrättandet av ett nationellt kompetenscentrum för rörelse. Riksdagen fattade i samband med behandlingen av budgetpropositionen för 2025 beslut om 2 miljoner kronor till ett nationellt kompetenscentrum för främjande av fysisk aktivitet (prop. 2024/25:1, bet. 2024/25:SoU1, rskr. 2024/25:92). 

Utskottets ställningstagande

Med hänvisning till att regeringen gett Folkhälsomyndigheten i uppdrag att förbereda inrättandet av ett nationellt kompetenscentrum för rörelse anser utskottet att motion 2024/25:3055 (MP) yrkande 6 till stora delar är tillgodosett, varför yrkandet avstyrks.

Motionerna

Angelika Bengtsson m.fl. (SD) anser i kommittémotion 2024/25:1340 yrkande 12 att män som identifierar sig som kvinnor inte bör få dra fördel av sin biologiska kroppsbyggnad i tävlingar mot biologiska kvinnor. Motionärerna framhåller vidare att tillträdet till könsspecifika anläggningar bör regleras för att skydda integriteten för alla individer. Liknande synpunkter framförs i kommittémotion 2024/25:1412 yrkande 25 av Michael Rubbestad m.fl. (SD).

Bakgrund

Enligt Riksidrottsförbundet (RF) arbetar de med att ta fram riktlinjer till specialidrottsförbund och idrottsföreningar hur de ska utforma sin tränings- och tävlingsverksamhet så att den är inkluderande oavsett kön och könsidentitet, men med hänsyn till idrottslig rättvisa. Riktlinjerna väntas vara klara under 2025.

Socialministern Jakob Forssmed (KD) angav i mars 2024 i sitt svar på den skriftliga frågan 2023/24:706 följande:

Carita Boulwén har frågat mig hur jag ser på idrottsrörelsens förutsättningar för rättvis utövning med hänsyn till en ny könstillhörighetslag, och om jag avser vidta några åtgärder utifrån min åsikt. En viktig utgångspunkt för statens idrottspolitik är en fri och självständig idrottsrörelse. Den svenska idrottsmodellen innebär att staten står skild från idrotten. Idrottsrörelsen bestämmer själv vad som ska gälla för att delta i olika idrottsevenemang. Jag välkomnar att idrottsrörelsen arbetar aktivt med denna fråga som innehåller flera olika perspektiv. Det är viktigt att alla människor ska kunna inkluderas i idrotten. Samtidigt är det nödvändigt att reglerna för deltagande i olika idrottstävlingar uppfattas som rättvisa så att alla kan delta på lika villkor. 

White Arkitekter har på uppdrag av Center för idrotts- och friluftsanläggningar (CIFA) skrivit rapporten Trygga, inkluderande och mångfunktionella omklädningsrum. Den lämnades 2024. I rapporten samlas bl.a. kunskap, erfarenheter och förslag om hur omklädningsrum kan utformas för bl.a. social gemenskap, mindre otrygghet, ökad nyttjandegrad och större inkludering.   

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar RF:s arbete med att ta fram riktlinjer för inkluderande och rättvis tränings- och tävlingsverksamhet oavsett kön och könsidentitet, samt CIF:s arbete med bl.a. inkluderande omklädningsrum. Utskottet konstaterar dock att det är en fråga för idrottsrörelsen att hantera. Motionerna 2024/25:1340 (SD) yrkande 12 och 2024/25:1412 (SD) yrkande 25 avstyrks.

Motionen

Mats Berglund m.fl. (MP) framhåller i kommittémotion 2024/25:3068 yrkande 19 att regeringen, t.ex. i samarbete med Svenska motorsportförbundet, bör följa och underlätta övergången till miljö- och klimatvänligare bränslen i motorsporten.

Bakgrund

Svensk Bilsport och Svenska Motorsportförbundet har angett följande om miljö- och klimatvänligare bränslen:

Svensk Bilsport och Svenska Motorsportförbundet (Svemo), som tillsammans har cirka 300 000 medlemmar, anser att motorsporten ska vara en föregångare för innovation och en arena för utveckling av mer hållbara drivmedel och innovationer. Förbunden har tagit fram utbildningsmaterial gällande el och elsäkerhet. Arbetet med att introducera eldrivna fordon inom motorsporten pågår aktivt. Inom exempelvis Swedish Touring Car Championship (STCC), karting, enduro, motocross och supermoto har elfordon blivit en allt mer naturlig del av verksamheten. På den stora endurotävlingen Gotland Grand National 2024 deltog 37 förare med eldrivna MC. Dessutom har STCC har gått i bräschen genom att bli helt elektrifierat från 2024. För förbränningsmotorer arbetas det inom motorsporten, både nationellt och internationellt, med att implementera mer hållbara bränslen. Vidare samarbetar Svensk Bilsport och Svemo aktivt med myndigheter, tillverkare och andra organisationer för att påskynda omställningen. Detta inkluderar utbildningsinsatser, bl.a. webbinarier och fysiska mötesplatser om mer hållbara drivmedel, och exempelvis krav på miljöcertifiering av tävlingsarrangemang och klubbar enligt förbundens egen modell. Den stora delen av utsläppen kommer ofta från besökare, något som gäller för samtliga evenemang med en stor publiktillströmning. Därav uppmanas klubbar främja användande och informationen av exempelvis kollektivtrafik och samåkning vid arrangemang i bl.a. förbundens miljöcertifiering.

Utskottets ställningstagande

Utskottet noterar att Svensk Bilsport och Svenska Motorsportförbundet arbetar aktivt för en utveckling av mer hållbara drivmedel och innovationer inom motorsporten. Utskottet välkomnar detta och konstaterar att motionsyrkandet till viss del därmed är tillgodosett. Samtidigt konstaterar utskottet att det främst är en fråga för motorsporten att hantera. Utskottet avstyrker motion 2024/25:3068 (MP) yrkande 19.

Motionen

Mats Berglund m.fl. (MP) framhåller i kommittémotion 2024/25:3068 yrkande 20 att åtgärder behöver vidtas för att hästsport ska fortsätta att vara en folksport med närvaro över hela landet. Bland annat behövs enligt motionärerna ett arbete med rekrytering, finansiering samt underhåll och utveckling av anläggningar.

Bakgrund

Regeringen har i juni 2024 tillsatt en utredning för att stärka hästnäringen. En särskild utredare ska se över möjligheterna att underlätta företagande inom hästnäringen och deltagande i hästsporten. Utredaren ska också kartlägga behovet av kompetensförsörjning och kompetensutveckling. Syftet med utredningen är att stärka konkurrenskraften i hela näringen och göra den tillgänglig för fler. Bland annat ska utredaren se över utbildningsbehovet och kompetensförsörjningen samt föreslå åtgärder som tillgängliggör hästsporten för fler barn och ungdomar. Uppdraget ska redovisas senast 20 maj 2025.

Regeringen beslutade i december 2024 om propositionen Avveckling av statliga kasinon (prop. 2024/25:73) som överlämnats till riksdagen. I propositionen behandlas också det avtal som finns mellan staten och ägarna till AB Trav och Galopp (ATG). I avtalet regleras bl.a. att ATG:s överskott ska gå till hästnäringen och att staten har viss kontroll över bolaget. Regeringen anger i propositionen att de avser att se över avtalet, och gör bedömningen att kontrollen över ATG bör överlämnas till bolagets ägare förutsatt att hästnäringens långsiktiga finansiering kan säkerställas utan statlig kontroll. Riksdagen behandlar propositionen under våren 2025.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser likt motionärerna att det är viktigt att hästsporten finns tillgänglig i hela landet och att anläggningar rustas upp. Utskottet anser dock att den pågående utredningen för att stärka hästnäringen inte bör föregripas och avstyrker därmed motion 2024/25:3068 (MP) yrkande 20.

Motionen

Emma Ahlström Köster och Kristina Axén Olin (båda M) anser i motion 2024/25:1826 yrkande 2 att Friluftsfrämjandet bör ges i uppdrag att i fortbildningsuppdrag sprida sitt projekt Häng med oss ut – friluftsliv för psykisk hälsa till fler kommuner och regioner.

Bakgrund

Anslaget 13:3 Stöd till friluftsorganisationer uppgår för 2025 till knappt 105 miljoner kronor. Anslaget får användas för utgifter för statsbidrag till friluftsorganisationer. Anslaget uppgick 2024 till knappt 98 miljoner kronor. Av dessa medel fick Friluftsfrämjandet drygt 13,5 miljoner kronor i organisationsbidrag och drygt 4,2 miljoner kronor i verksamhetsbidrag.

Friluftsfrämjandets projekt Häng med oss ut är ett projekt för psykisk hälsa och friluftsliv. Det startade som ett projekt i samverkan mellan social-psykiatriska verksamheter i Skåne och Friluftsfrämjandet. Häng med oss ut-metoden bygger på en samverkan mellan statlig, kommunal och privat verksamhet och Friluftsfrämjandet eller annan ideell föreningsverksamhet. Friluftsfrämjandet utbildar resurser med behandlingskompetens i metoden Häng med oss ut. Utövandet utförs sedan av de behandlande enheterna, i bland i samverkan med en friluftsorganisation i närområdet. Enligt Frilufts-främjandet används metoden i ca 30 olika verksamheter spridda över landet.  Metoden används i dag bl.a. inom lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), vuxenpsykiatri, missbruksbehandling, kyrkan, arbetsmarknadsinsatser, rättspsykiatri och primärvård. Det pågår enligt Friluftsfrämjandet ett arbete med att sprida och vidareutveckla projektet, men de är i begynnelsen av det arbetet och det finns stor potential att arbeta både mycket mer och bredare. Under tre år, 2023–2025, erhåller de medel från Allmänna Arvsfonden för att bygga upp en organisation och arbeta fram en metod. Under våren och sommaren 2025 är fem utbildningstillfällen planerade.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att Friluftsfrämjandet arbetar med att sprida och vidareutveckla projektet Häng med oss ut, och för det erhåller medel från Allmänna arvsfonden under 2025 för att bygga upp en organisation och en metod för projektet. Med hänsyn till det arbete som pågår med projektet Häng med oss ut anser utskottet att motion 2024/25:1826 (M) yrkande 2 till viss del är tillgodosett, varför det avstyrks. 

Motionerna

Mats Berglund m.fl. (MP) anser i kommittémotion 2024/25:3068 yrkande 32 att regeringen bör ta fram ett friluftspolitiskt program, som Friluftsfrämjandet föreslår, och där beakta att utnyttja den resurs som naturen ger, särskilt i en tid med växande psykisk ohälsa. Ett liknande förslag framförs i kommittémotion 2024/25:3055 (MP) yrkande 11 av Ulrika Westerlund m.fl.

Bakgrund

Som framgår ovan anvisas anslaget 13:3 Stöd till friluftsorganisationer inom utgiftsområde 17 knappt 105 miljoner kronor för 2025 (prop. 2024/25:1, bet 2024/25:KrU1, rskr. 2024/25:82). Det är över en fördubbling av anslaget 13:3 sedan 2021 då anslaget anvisades knappt 48 miljoner kronor. I budgetpropositionen för 2025 anges bl.a. följande:

Friluftsorganisationerna har genom sin verksamhet möjliggjort för många att komma ut i naturen och bidragit till ökad kunskap om naturen eller om allemansrätten. Det fördubblade anslaget sedan 2022 har inneburit en möjlighet till utökad verksamhet och föreningarna har nått många nya grupper av utövare. Föreningarna har även genom ökningen av medel kunnat arbeta mer med t.ex. kompetensutveckling, utbildning av ledare, utveckling av nya metoder för att nå nya grupper, nya former av kommunikation, stödfunktioner för att effektivisera föreningarnas arbete nationellt och lokalt samt hållbarhet i syfte att minska miljöpåverkan av sin verksamhet. […]. Det finns ett tydligt engagemang i friluftsorganisationerna som genomfört aktiviteter som gett många möjlighet att vistas i naturen och som bidragit bl.a. till bättre hälsa, social gemenskap och mer kunskap om naturen och miljön.

Statsrådet Romina Pourmokhtari (L) angav följande i maj 2024 i sitt svar på skriftlig fråga 2023/24:844 av Ewa Pihl Krabbe (S):

Friluftslivet är en hörnsten i naturvårdspolitiken och såväl en källa till fysisk aktivitet som upplevelser och återhämtning för människor runt om i landet. Vi är eniga om att friluftslivet bidrar till att upprätta och stärka folkhälsan. Regeringen välkomnar även friluftsorganisationernas verksamhet, som gör att olika grupper får lättare att ta del av Sveriges natur. I Sverige finns många nationalparker och naturreservat som skyddar oersättliga naturvärden och är viktiga för friluftslivet. De skyddade områdena spelar en mycket stor roll för utövande av alla sorters friluftsliv som vandring, cykling, svampplockning, fiske, paddling m.m. och lockar miljontals besökare varje år. De är också betydelsefulla för en hållbar landsbygdsutveckling och ger förutsättningar för lokal och regional utveckling. Regeringen anser att utövandet av friluftsliv ska underlättas genom ökad tillgänglighet till skyddade natur- och kulturmiljöer, tillgång till information om friluftsliv samt upprustning av vandringsleder och fjälleder. Allemansrätten, som gör det möjligt för alla att röra sig fritt i naturen ska värnas. Att allemansrätten nyttjas på ett respektfullt sätt är en förutsättning för att friluftsliv, naturturism och det privata markägandet kan fortsätta att gå hand i hand.

Utöver dessa insatser så inför regeringen, som framgår ovan, ett fritidskort som ska ge barn och unga bättre förutsättningar för en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra genom ökad tillgång till idrott, kultur, friluftsliv och annat föreningsliv.

Regeringen har i regleringsbrev för 2025 gett Folkhälsomyndigheten i uppdrag att, utifrån ett folkhälsoperspektiv, ta fram utvecklad statistik om friluftslivet som möjliggör uppföljningar bl.a. för att kunna följa olika gruppers utövande av friluftsliv utifrån såväl faktorer som t.ex. kön, hälsa och ålder som socioekonomiska faktorer.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill framhålla att det inom friluftslivet pågår en aktiv verksamhet och att friluftsorganisationerna har utökat sin verksamhet och nått nya grupper sedan anslaget till friluftsorganisationer fördubblades 2022. Detta har enligt regeringen bidragit till bl.a. bättre hälsa, social gemenskap och mer kunskap om naturen och miljön. Även fritidskortet som planeras att införas 2025 kommer enligt utskottets bedömning att ge barn och unga en ökad tillgång till friluftsliv. Utskottet har även en förhoppning om att Folkhälsomyndighetens uppdrag att ta fram statistik om friluftslivet kommer att bidra till en ökad kunskap om friluftslivsutövandet. Utskottet anser inte att motionerna 2024/25:3055 (MP) yrkande 11 och 2024/25:3068 (MP) yrkande 32 bör leda till någon åtgärd från riksdagens sida. Motionerna avstyrks.

Motionen

Anna-Lena Hedberg m.fl. (SD) anser i kommittémotion 2024/25:1341 yrkande 1 att regeringen i högre grad bör prioritera ett tätare nordiskt friluftslivssamarbete. Motionärerna anför vidare i yrkande 3 att regeringen bör ta initiativ till att genomföra den nordiska handlingsplanen för friluftsliv även i Sverige.

Bakgrund

Svenskt Friluftsliv arbetar sedan många år för att stärka friluftslivet i Norden. Genom det nordiska friluftsnätverket Network of Outdoor Organisations in the Nordic Countries (NON) samarbetar Svenskt Friluftsliv med sina systerorganisationer och har sedan tidigare en handlingsplan för arbetet. Nätverkets syfte är enligt Svenskt Friluftsliv att stötta friluftslivets villkor i Norden och genom samarbete med liknande organisationer och myndigheter i Norden uppnå resultat som främjar befolkningens möjligheter till friluftsliv och upplevelser med natur och miljö. NON anordnar bl.a. möten och konferenser och genomför projekt för att stärka det nordiska samarbetet och utbyta erfarenheter i arbetet för att främja friluftsliv och naturupplevelser i Norden.

NON tog 2015 fram rekommendationer för hur de nordiska länderna kan upprätthålla och säkerställa en aktiv friluftslivsstil i framtiden. Slutrapporten lämnades 2019. Nordiska rådet rekommenderade i november 2019 Nordiska ministerrådet att, med utgångspunkt i NON:s rapport ta fram en nordisk handlingsplan för friluftsliv. I februari 2020 beslutade ministerrådet att inte ta fram en sådan handlingsplan. Skälet var enligt ministerrådet att de var i färd med att ta fram en handlingsplan för hela det nordiska samarbetet och att friluftslivsfrågor eventuellt skulle få utrymme där.

Nordiska rådets utskott för kunskap och kultur i Norden tog på nytt upp frågan varefter Nordiska rådet i september 2023 rekommenderade Nordiska ministerrådet att ta fram en nordisk strategi för friluftslivet. Frågor som man ville skulle tas upp i strategin för friluftslivet baserades på NON:s rapport. Det gällde forskning, att värna friluftslivets ideella organisationer, ökad turism, klimatförändringar, urfolks rättigheter, integration, undervisning, näringsliv och stadsplanering. Nordiska ministerrådet angav i sitt svar till Nordiska rådet att rekommendationen är relativt omfattande och berör många sektorer, bl.a. det nordiska turismsamarbetet där en ny nordisk turismplan tas fram. Ministerrådet ansåg att den kommande planen för hållbar turism  i mycket motsvarar det som utskottet efterfrågar, och att behovet av en bred tvärsektoriell nordisk strategi för friluftslivet därigenom kan anses vara mindre. Nordiska ministerrådet angav också att det finns delar av rekommendationen där även insatser på nationell nivå kan vara ändamålsenliga. Genom det pågående nordiska arbetet ansåg ministerrådet att rekommendationen delvis var uppfylld. Slutligen ansåg Nordiska rådet i oktober 2024 att frågan var slutbehandlad.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att det pågår ett nordiskt samarbete om friluftsliv bl.a. genom Svenskt Friluftslivs samarbete med liknande organisationer och myndigheter i Norden. Samarbetet syftar till att stötta friluftslivets villkor i Norden och främja befolkningens möjligheter till friluftsliv och upplevelser med natur och miljö. Utskottet noterar också att frågan om en nordisk handlingsplan för friluftsliv och en nordisk strategi för friluftslivet har behandlats i Nordiska ministerrådet men inte fick bifall fullt ut.

Utskottet anser att motion 2024/25:1341 (SD) yrkandena 1 och 3 inte bör leda till någon åtgärd från riksdagen. Motionsyrkandena avstyrks.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare under valperioden behandlat motionsyrkanden som rör samma eller i huvudsak samma frågor som yrkandena i bilaga 2. Detta har gjorts i betänkandena 2022/23:KrU11, 2023/24:KrU6 och 2022/23:SfU15. Riksdagen avslog motionsyrkandena i enlighet med utskottets förslag. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena i bilaga 2.

 

 

 

 

 

 

 

Reservationer

Ställningstagande

Friluftsfrämjandet har långa köer till framför allt barn- och ungdoms-verksamhet och tvingades under 2023 att tacka nej till över 2 000 personer som önskade bli ideella ledare inom verksamheten. Eftersom man inom Friluftsfrämjandet inte tävlar kan de inte ta del av statens stöd till idrott och motion. Därmed sätter dagens finansieringslösning stopp för denna folkhälso-potential. Jag anser, likt Friluftsfrämjandet, att kriterierna för vilka som kan inkluderas i Riksidrottsförbundets stadsstödspott behöver ändras ur detta perspektiv och att regeringen bör återkomma till riksdagen i frågan.

 

Ställningstagande

Det råder brist på idrottsanläggningar i flera delar av landet. Många kommuner har ett stort behov av att renovera och bygga nya idrottshallar, hockeyhallar och simhallar. Det finns också en brist på kunskap i kommunerna och på samordning dem emellan. För att stimulera byggande genomförde den socialdemokratiskt ledda regeringen en samordningssatsning på 80 miljoner kronor och utökade Centrum för idrottsforsknings uppdrag. Vi anser dock inte att detta är tillräckligt. Kommunerna efterfrågar möjlighet till delfinansiering för nybyggnation och renovering av anläggningar. Vi anser att regeringen bör beakta behovet av renovering och nybyggnation av idrottsanläggningar.

 

Ställningstagande

Bristen på lokalanpassade arenor och idrottsplatser är ett problem. I dag saknas en sammanställning och samlad bild över vilka idrottslokaler som är anpassade för personer med funktionsnedsättning. Därför anser vi att en lämplig aktör bör göra en inventering av vilka idrottsanläggningar som är tillgänglighets-anpassade. Parasportare är överlag en grupp där det finns en stor andel fysisk ohälsa, och idrotten är central för att denna grupp ska få en god hälsa. De punktinsatser som man inom idrotten nu gör för att få tillbaka barn och unga till idrotten behövs men ytterligare insatser måste göras för att locka tillbaka parasportare till idrotten.

Bristen på träningstider beror till stor del på lokal- och anläggningsbristen. Arbetet med att lösa problemen har precis påbörjats av bl.a. Boverket, men det kommer att ta många år och det behövs en rad åtgärder för att komma till rätta med dem. Boverket har tagit fram rapporten Miljöer för idrott och fritid (2021:6). Vi anser att det är viktigt att regeringen går vidare med rapportens förslag för att möjliggöra flera idrottsanläggningar.

Vi anser också att Sverige bör införa en anläggningsfond för innovativa lösningar för idrottsarenor, ytor och lokaler likt LOA-fonden (lokal- och anläggningsfond) i Danmark. Där ansöker man om bidrag ur fonden för nybyggnation, tillbyggnation eller renovering av en idrottsanläggning.

En stor anledning till att bristen på anläggningar uppstått är, anser vi, att det inte har funnits en sammanhållande knutpunkt som kan bidra med expertis till kommuner när det kommer till byggnationen av nya idrottsanläggningar. Kommuner och regioner har själva var för sig behövt samla in kunskap och expertis avseende hur man renoverar eller bygger nya idrottsanläggningar. I stället för att samla all kunskap på ett ställe har man behövt uppfinna hjulet gång på gång. Ett nationellt kompetenscenter skulle kunna erbjuda kunskap, tips och inspiration om hur man renoverar och underhåller anläggningar för att effektivisera processen och i slutändan även minska kostnaderna. Dit ska kommuner och regioner kunna vända sig för att fråga om råd och få experthjälp för exempelvis renoveringar eller ta fram en finansieringsplan. Kommuner och regioner har inte haft råd att upprätthålla annat än akut upprustning. Genom att dela erfarenheter kan effektivisering spara både tid och resurser. Det är bra för alla involverade parter. Detta uppdrag anser vi bör läggas på en lämplig myndighet eller annan aktör.

 

Ställningstagande

Ett brett utbud av olika typer av aktivitetsytor är en förutsättning för såväl idrott som andra fysiska aktiviteter. De alltmer täta städerna behöver utvecklas med hållbarhet i fokus, och idrottsytor bidrar i allra högsta grad till att göra staden mer hållbar. Det kan gå decennier mellan gångerna en kommun bygger en ny idrottsanläggning. Många kommuner och idrottsföreningar både behöver och vill då tänka nytt, men risken är stor att kompetensen saknas och att man kopierar tidigare byggen i stället för att ta hänsyn till formerna för dagens eller morgondagens idrottande. I våra nordiska grannländer har man på olika sätt samlat kunskap om idrotten och kompetensen i byggandet i samhällsplaneringen. I t.ex. Danmark har man skapat en anläggningsfond (LOA-fonden), där expertis går in med kunskap när föreningar och kommuner vill bygga om eller bygga nytt och gör sedan utvärderingar för att kunna sprida resultaten i hela landet. LOA jobbar nära arkitektutbildning och forskning. Vänsterpartiet har länge efterfrågat en liknande funktion i Sverige. Nu har det äntligen blivit verklighet. Hos Center för idrottsforskning har det bildats ett Center för idrotts- och friluftsanläggningar som ska stötta kommuner och föreningar med kunskap. Nästa steg är praktisk rådgivning till de som ligger i startgroparna för att planera nya lokaler eller annan typ av anläggning. Jag anser att detta center, likt det danska, också ska få en budget för att bidra med nationellt ekonomiskt stöd till de lokala byggprojekten. I dag finns det ekonomiskt stöd för föreningar att söka hos bl.a. Riksidrottsförbundet och Allmänna arvsfonden när man ska bygga nytt eller bygga om befintliga ytor. Kommuner är ofta den part som ansvarar för anläggningar men de kan inte få stöd den vägen. Vi anser att det är önskvärt att den funktion som ska ge vägledning och processtöd även har medel att bidra med för själva byggprojektet. Jag anser att regeringen ska ges i uppdrag att se över möjligheterna att inrätta ett anläggningsbidrag till kommuner och föreningar kopplat till Center för idrotts- och friluftsanläggningar och avsätta resurser för detta.

En viktig utgångspunkt för idrott och motion är att den inte enbart avgränsas till den verksamhet som bedrivs av den organiserade idrottsrörelsen. För att få fler att motionera behövs en tydlig plan från kommunen och ett lika tydligt stöd från nationell nivå. Spontanidrotten, dvs. det som inte utgör en del i den organiserade idrottsrörelsen, är betydelsefull i detta avseende och det är därför viktigt att det finns lättillgängliga platser att idrotta på även för dessa ändamål. Sådana platser är naturligtvis viktiga för alla, men kanske särskilt för de barn och ungdomar som inte är med i någon idrottsförening. Frågan om omfattningen av spontanidrottsplatser och hur prioriteringen av dessa platser ska se ut är i första hand en kommunal angelägenhet, men jag föreslår att regeringen inrättar en statlig pott varifrån kommuner kan söka ekonomiskt stöd för investeringar i lekparker och områden för spontanidrott.

Ställningstagande

Jag anser att närhet till idrott och friluftsliv är viktigt för att fler ska ha möjlighet att vara aktiva. Det kan handla om närhet till idrottsplatser eller om tillgång till skidspår i ett närliggande naturområde. På många håll i landet behövs det också tas ökad hänsyn till behovet av idrottsytor och friluftsliv i stadsplaneringen. Även dialogen mellan kommuner och idrotts- och föreningsrörelserna är viktig, så att det som byggs också är det som efterfrågas och behövs.

 

Ställningstagande

En grundläggande förutsättning för att människor i Sverige ska kunna idrotta och röra på sig är att det finns god tillgång till anläggningar och miljöer för idrott och rörelse. I dag är behoven skriande stora. Bristen på tider i hallar och anläggningar begränsar idrottsrörelsens möjlighet att växa och ta emot fler barn, unga och äldre som vill börja idrotta. Många av landets idrottsanläggningar är i stort behov av renovering, och nya sätt att idrotta och röra sig ställer krav på nybyggnation och modernare anläggningar. Redan i dag görs en hel del av olika parter. Riksidrottsförbundet (RF) har ett anläggnings- och idrottsmiljöstöd som kan sökas av föreningar. Även Allmänna arvsfonden och andra myndigheter och stiftelser delar ut stöd som kan användas till anläggningar och miljöer för idrott och rörelse. Kommunsektorn står för huvuddelen av finansieringen av anläggningar för idrott och fritid, för såväl drift som nybyggnation. Uppdraget till Centrum för idrottsforskning (CIF) att upprätta och driva en kunskapsplattform för anläggningar och utemiljöer för idrott och fritid behöver följas upp. För att stärka den nationella samordningen bör även ytterligare insatser övervägas. Exempelvis förordar Riksidrottsförbundet en nationell samordnare, och såväl Boverket som CIF lyfter fram avsaknaden av en nationell strategi. Jag anser att regeringen bör fortsätta dialogerna med berörda parter och följa upp CIF:s uppdrag för att stärka den nationella samordningen.

Men behoven är så pass stora att vi behöver gå längre. I Danmark har en särskild fond, Lokal- och anläggningsfonden (LOA), inrättats för att stötta innovativa projekt inom anläggningsområdet. Fonden ska vara såväl en kunskapsförmedlare som en utvecklingsfond för framtidens hållbara fritidsliv. Fonden finansieras av danska staten (Danska spel) och ska bl.a. sprida erfarenheter och lärdomar från genomförda projekt. Vi har i flera år talat om behovet av en anläggningsfond men det allt försämrade ekonomiska läget har gjort frågan alltmer akut. RF fick under 2024 ett tillfälligt stöd för anläggningar. Under denna period kunde RF möta fler föreningar och nya målgrupper. I dag vet vi att arbetssättet fungerar väl och ger en stimulans i hela Sverige. Under 2025 är fritidskortet tänkt att lanseras. Det behövs då platser som är anpassade för de barn och ungdomar som regeringen vill aktivera i större utsträckning. En anläggningsfond som aktiveras nu kommer kunna möta de ungdomar som står i kö till att börja idrotta. Jag anser därför att regeringen skyndsamt bör inrätta en anläggningsfond. CIF har lämnat ett förslag på hur en anläggningsfond skulle kunna vara en del i en utvecklad nationell kunskapsfunktion för anläggningar. Jag anser att en utredning bör tillsätts för att förtydliga inriktning, omfattning och skärningspunkter gentemot andra stödsystem på anläggningsområdet.

I dag är idrottsanläggningar och lokaler för träning ofta otillgängliga, vilket begränsar personer med funktionsnedsättning som vill idrotta. Jag anser att det i planering och byggande behövs ett helhetsperspektiv där lokalerna i alla sina delar görs tillgängliga. I det nationella arbetet för anläggningar måste ett tillgänglighetsperspektiv vara en självklarhet. Parasport Sverige har tagit fram en manual för tillgänglighet på idrottsanläggningar som ska fungera som stöd när anläggningar planeras och är en viktig aktör för samverkan. Ett kartläggningsarbete för tillgänglighetsstatusen på anläggningar runt om i Sverige bör övervägas. Ett viktigt steg för att stärka svensk parasport är att ta fram och erbjuda information om var personer med funktionsnedsättning kan träna. Jag anser att en kommun eller en förening som får statligt bidrag också ska ha en skyldighet att registrera idrottsanläggningar i den redan existerande tillgänglighetsdatabasen. Men det viktigaste är att föreningar och kommuner dels erbjuder tydlig information utifrån olika behov så att varje person själv kan se om anläggningen uppfyller kraven på tillgänglighet innan vederbörande beger sig dit för att idrotta, dels intensifierar arbetet med att enkelt avhjälpa hinder och tillgänglighetsanpassa anläggningar för idrott – både vid om- och nybyggnation.

 

Ställningstagande

Specialutrustning för parasport är ofta en nödvändig förutsättning för att personer med funktionsnedsättning ska kunna utöva sport och delta i tävlingar. Tyvärr är kostnaden för denna utrustning ofta hög och kan vara svår för enskilda personer eller mindre föreningar att bära ensamma. Detta kan innebära att vissa personer som vill prova på parasport eller fortsätta sin träning kan hindras på grund av bristande tillgång till utrustning. För att möta denna utmaning finns det olika lösningar som kan utforskas. En av dem är att etablera parasportotek, där specialutrustning kan hyras eller lånas ut till personer och föreningar som behöver den. På så sätt kan fler personer få tillgång till den utrustning som behövs för att kunna utöva sport och delta i tävlingar. För att skapa en hållbar parasportinfrastruktur anser vi att det krävs ett samarbete mellan olika intressenter, inklusive föreningar, myndigheter och näringslivet. Genom samverkan kan man identifiera behoven av parasportutrustning, utveckla en plan för hur man kan finansiera och bygga upp en infrastruktur för parasportotek och utvärdera vilken typ av utrustning som behövs på olika platser.

 

Ställningstagande

Det finns angett i förordningen (1999:1177) om statsbidrag till idrotts-verksamhet att statsbidraget till Riksidrottsförbundet ska stödja verksamhet som gör det möjligt för alla människor att utöva idrott och motion. Det finns inget uttalat syfte att statsbidraget ska stödja personer med funktions-nedsättning att utöva idrott. Förordningen säger däremot att i enlighet med syftena får statsbidrag lämnas ”för att utveckla intresse för idrott hos barn, ungdomar och personer med funktionsnedsättning och främja möjligheterna till allsidig träning efter vars och ens fysiska och psykiska förutsättningar”. Att idrottsutrustning kostar pengar är inget nytt och det gäller förstås för all idrott. Parasportens utrustning är dock mycket dyrare och det gör privatekonomin mer avgörande. Samtidigt vet vi att personer med funktionsnedsättning har en svag ställning på arbetsmarknaden och låga ersättningar samt att familjer med barn som har en funktionsnedsättning generellt sätt har svagare ekonomi. Jag anser att det är viktigt att samhället erbjuder den hjälp som behövs för att alla ska ha rätt till idrott och motion, och att en utredning tillsätts i syfte att stänga det ekonomiska gap som finns mellan idrottare med funktionsnedsättning och dem utan. Jag vill också att regeringen tillsätter en utredning som ser över hur personer med funktionsnedsättning ska kunna kompenseras för dyrare utrustning än genomsnittsidrottaren, och att regelverket för förskrivning av hjälpmedel även inkluderar rätten till hjälpmedel för fritidsaktiviteter.

 

Ställningstagande

Människor med funktionsnedsättning upplever ofta bristande tillgänglighet och få valmöjligheter inom idrotten och friluftslivet. Möjligheterna att delta i parasport och tillgången till fritidshjälpmedel är dessutom ojämlik. Det är kommunerna som beviljar färdtjänst och många kommuner godkänner inte färdtjänst i idrottssammanhang och inte heller för ledsagare eller för inköp av hjälpmedel. Även när det gäller utbildning av ledare och tränare är behoven stora. Förebilder är viktiga och elitidrottare inom parasport behöver stabila ekonomiska förutsättningar. Jag anser att regeringen i samråd med idrotten och funktionshindersrörelsen bör ta fram en konkret plan för att undanröja praktiska och strukturella hinder för deltagande i parasport på olika nivåer.

 

Ställningstagande

Inom sporten finns det de idrottare som har enorma inkomster och stora sponsorkontrakt, men de är mycket färre än de som har det svårt att få sitt idrottande på elitnivå att gå ihop ekonomiskt. Många av de bästa idrottarna lever under mycket knappa förhållanden. Särskilt svårt är det för dem som tävlar i små idrotter. Forskningsrapporten Vägar till världstoppen visar att elitidrottare är i behov av familj eller närstående för ekonomiskt och socialt stöd. I gruppen Topp och talang som Sveriges Olympiska Kommitté har identifierat är det 44 procent som lever under den gräns Kronofogdemyndigheten satt för existensminimum. Den förra socialdemokratiska regeringen tillsatte utredningen Ett trygghetssystem för alla som i juni 2023 presenterade förslag på alternativa sätt att beräkna en individs sjukpenninggrundande inkomst. Utredningen föreslår bl.a. att statliga konstnärspolitiska stipendier ska inkluderas då sjukpenningen beräknas. För idrottsrörelsen finns inga statliga stipendier som liknar dem inom kulturen men man har samma behov av trygghetssystem. Riksidrottsförbundets uppfattning är att unga idrottsutövare bör ha rätt till pension och försäkringar och samma trygghet som alla andra. För parasportare är situationen ännu svårare; detta blev tydligt uppmärksammat i samband med Paralympics i Paris. Detta är en fråga som regeringen särskilt bör beakta. Vi ser med oro på vad som kan hända med ungas elitsatsningar. Vi vill uppmana regeringen att inleda en dialog med idrottens företrädare i denna fråga.

 

Ställningstagande

Elitidrottarnas roll i samhället ska inte underskattas. De underhåller svenska folket i mästerskap och de inspirerar oss att nå nya mål. Många av våra stora idrottare har själva haft en förebild som de hejat fram. Elitidrotten fyller därför en viktig roll som inspirationskälla för ungas idrottande, samtidigt som elitidrottarna bidrar till nationens sammanhållning när de tävlar för Sverige i internationella idrottstävlingar.

Vi har den senaste tiden fått rapporter om och indikationer på att allt färre väljer att göra en elitkarriär i sin idrott. Det är oroande uppgifter. Anledningen till den befarade nedgången är dels de ekonomiska förutsättningarna samt ersättningarna, dels svårigheten att kombinera idrotten med utbildning. I dag behöver man satsa tidigt för att nå elitnivå. Redan på gymnasiet behöver man fatta beslut om det är idrotten man vill lägga all sin tid och energi på de kommande åren. I dag finns flera idrottsgymnasier med nationellt eller regionalt intag. Utbildningsmöjligheten efter gymnasienivå är däremot ett av orosmomenten framöver. Att studera och samtidigt göra en elitkarriär blir allt svårare. Utöver ovanstående problembeskrivning finns ytterligare ett problem. I dagens system anses inte idrott vara en sjukpenninggrundande eller pensionsgrundande inkomst. Vi anser att det bör genomföras en utredning som tittar på ovanstående problembeskrivning och återkommer med förslag på åtgärder.

 

Ställningstagande

Elitidrotten fyller en viktig funktion i samhället och för individen. I dag är det inom många idrotter svårt att leva på sin elitidrottskarriär, samtidigt som det är utmanande att kombinera elitidrottande med andra karriärer. Jag anser att ett arbete bör göras, i samverkan med idrottsrörelsen, för att se över hur elitidrottare på ett bättre sätt kan kombinera en yrkeskarriär med sin elitidrottssatsning. Det bör även tas fram förslag på hur hinder i regelverk eller ekonomiska förutsättningar kan undanröjas. Bland annat har utredningen Ett trygghetssystem för alla (SOU 2023:30), som tillsattes av den rödgröna regeringen, lämnat förslag till ett nytt regelverk för hur sjukpenninggrundande inkomst kan beräknas på historiska inkomster i stället för förväntade inkomster. Ett sådant regelverk skulle vara gynnsamt för elitidrottare med ojämna inkomster och bör genomföras.

För att svensk idrott ska ha möjlighet att få fram internationellt ledande idrottare behöver vi möjliggöra satsningar för våra unga talanger parallellt med skolgång och utbildning. Samverkan mellan skolan och idrottsföreningar behöver uppmuntras och stödjas. På gymnasienivå finns två olika möjligheter för elever som vill kombinera studier med elitidrott: riksidrottsgymnasium (RIG) och nationellt godkända idrottsutbildningar (NIU), med lokal eller regional antagning. Studierna är anpassade för att kombineras med en elitidrottssatsning där eleverna följer de vanliga gymnasieprogrammen men får möjlighet att ha specialidrott som ämne. Möjligheten att fortsätta att kombinera elitidrott med studier på högre nivå kan behöva förbättras. Det är viktigt att anpassa studietakt och kurser på Riksidrottsuniversitet (RIU) och Elitidrottsvänliga lärosäten (EVL) som erbjuder möjlighet till dubbla karriärer för elitidrottare. Forskningen kring rörelse, breddidrott och elitidrott är också viktig för idrottens utveckling. Samverkan mellan idrottsrörelsen och lärosätena anser jag är helt avgörande för lyckade resultat.

 

Ställningstagande

I dagsläget finns det ett flertal aktörer som besitter stor kunskap om matchfixning. Eftersom matchfixningen breder ut sig i allt fler och lägre divisioner bör, anser vi, en större utbildningsinsats genomföras gentemot idrottsföreningar och idrottsledare för att motverka matchfixning. Förtroendet för idrotten är högt, och mutbrott är ovanliga i en svensk kontext. Men med tanke på att kriminella nätverk ser idrottsrörelsen som ett verktyg för penningtvätt behöver det offentliga agera skyndsamt. Vi anser att berörda myndigheter eller organisationer bör bistå Riksidrottsförbundet med att utbilda idrottsföreningar och idrottsledare om matchfixning.

I regeringens proposition 2022/23:33 gjordes bedömningen att Spel-inspektionen inte ska få möjligheten att stoppa spel på matcher där misstanke om matchfixning finns. Enligt regeringen skulle en möjlighet för Spelinspektionen att meddela förbud att tillhandahålla spel på ett visst spelobjekt vara förenat med liknande problem som den möjlighet att använda sig av beslut om villkorsändringar som finns redan i dag. Ett beslut om förbud att tillhandahålla spel på ett visst spelobjekt som riktas till alla nuvarande och eventuellt tillkommande licenshavare skulle utgöra ett normbeslut – ett beslut om föreskrifter enligt 8 kap. regeringsformen. Normbeslut karakteriseras av att de i princip är bindande för myndigheter och enskilda och av att de inte avser bara ett konkret fall utan har generell tillämpbarhet. Även om regeringens övervägande är förståeligt finns det enligt vår uppfattning skäl att utreda frågan ytterligare. Frågan om matchfixning är komplex. Exempelvis kan spelare känna sig tvungna att delta på grund av hot eller våld från kriminella aktörer som ofta är inblandade i matchfixning. För att bekämpa denna typ av brottslighet behövs inte bara utbildning och polisiära resurser utan också praktiska verktyg för att förhindra att kriminella tjänar eller tvättar pengar genom spel. Ett sätt att försvåra för kriminella att använda sporten och vadslagning som ett verktyg för sin kriminalitet är att införa spelstopp för matcher där det finns misstankar om matchfixning. Genom att stoppa spel på dessa matcher kan det bli svårare för kriminella att göra vinster, och spelare eller andra som känner misstankar kan vara mer benägna att rapportera dem, eftersom de vet att åtgärder kan vidtas för att stoppa spelandet på den aktuella matchen. Därför anser vi att regeringen bör utreda möjligheten att införa spelstopp för matcher där det finns misstankar om matchfixning och att se över vem som ska ha befogenhet att utlysa spelstoppet, exempelvis Spelinspektionen eller någon annan myndighet.

 

Ställningstagande

I juni 2023 presenterades den statliga utredningen Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet sitt slutbetänkande Varje rörelse räknas – hur skapar vi ett samhälle som främjar fysisk aktivitet? (SOU 2023:29). Utredningen tillsattes under Miljöpartiets tid i regeringen och i direktiven fanns flera syften: dels handlade det om ett utåtriktat arbete för att sprida kunskap om de positiva effekter som fysisk aktivitet bidrar till, dels om att mobilisera och engagera relevanta aktörer i samhället. Framgångsfaktorer och exempel på metoder som främjar fysisk aktivitet skulle spridas. Utredningen har lagt fram både strukturförslag och ett stort antal andra förslag inom olika områden som behöver fångas upp. På strukturell nivå föreslås bl.a. att regeringen ska ta fram en strategi för fysisk aktivitet och mot stillasittande och att ett kompetenscentrum ska inrättas. Jag anser att det är mycket angeläget att regeringen går vidare och tar fram en samlad strategi för fysisk aktivitet och mot stillasittande samt återkommer med ett förslag om ett nationellt kompetenscentrum.

 

Ställningstagande

Män som har genomgått en könsoperation och identifierar sig som kvinnor (transkvinnor) behåller ofta fysiska fördelar från att ha genomgått puberteten som män. Detta kan inkludera större muskelmassa, högre bentäthet och större lungvolym, vilket ger dem en fördel i vissa sporter. Trots hormonbehandlingar och andra medicinska ingrepp kan dessa skillnader kvarstå, vilket skapar en obalans i konkurrenssituationen. Elitidrottstävlingar har separata manliga och kvinnliga evenemang på grund av mäns fysiska fördelar i styrka, snabbhet och uthållighet. Detta medför, anser vi, att kvinnor behöver en skyddad kvinnlig tävlingskategori. Före puberteten finns det ingen könsskillnad mellan det manliga och kvinnliga könet, men från puberteten och framåt framträder en tydlig könsskillnad. Detta stöds även av forskningen. De biologiska skillnaderna kan inte förkastas till förmån för den pågående trenden kring könsidentitet och könsbyten. Män som identifierar sig som kvinnor bör inte få dra fördel av sin biologiska kroppsbyggnad i tävlingar mot biologiska kvinnor, och tillträdet till könsspecifika anläggningar bör regleras för att skydda integriteten för alla individer. Om män som identifierar sig som kvinnor dominerar damidrotten kan det leda till färre möjligheter för biologiska kvinnor att vinna medaljer, få stipendier eller uppnå professionella karriärer inom sport. Detta kan i sin tur på lång sikt minska kvinnors deltagande i idrott.

 

Ställningstagande

Motorsporter har en tradition som går så långt tillbaka som fordon har kunnat drivas med olika typer av motorer. Elmotorn var en tidig uppfinning men har alltför länge fått stå tillbaka för motorer drivna av fossila bränslen. I den växande klimatkrisen behöver idrotten och sporten följa med i utvecklingen. Om inte annat kommer också motorsporten behöva ställa om när försäljning av bensin- och dieselbilar förbjuds inom EU 2035. Jag anser att regeringen i nära samarbete med exempelvis Svenska Motorsportsförbundet och andra berörda organisationer bör följa och underlätta övergången till miljö- och klimatvänligare bränslen i motorsporten.

 

Ställningstagande

Hästsporten är en av Sveriges största idrotter med mängder av olika sportgrenar. Hästsporten sätter barn i rörelse och närheten till djuren har också bevisade positiva psykologiska effekter. Ridsporten organiserar runt 150 000 utövare i föreningar över hela landet. Inte minst på landsbygden är ridsporten ett viktigt inslag i ungas idrottande. Sverige är världsunikt med ett nät av kommunala och enskilda ridanläggningar som uppstod när försvaret slutade med hästar efter andra världskriget. Det är ett arv och en tillgång vi behöver ta tillvara och värna. I dag är tyvärr många anläggningar slitna och nedgångna. Medel saknas för underhåll och utveckling. Ridsporten är kostsam och intäktskällorna är få och många gånger för små. Det är ett systemfel där kommunerna sällan eller aldrig ansvarar för ridanläggningarnas skötsel och underhåll på samma sätt som övriga idrottsanläggningar såsom fotbollsplaner och arenor men också ishallar, simhallar och anläggningar för andra inomhusidrotter. Ridanläggningarna behöver därför komma in i statistiken över idrottsanläggningar, och kommunerna eller föreningarna behöver kompenseras med resurser för skötsel. I dag är ridning en dyr idrott, vilket utestänger många barn och unga från stallen. Ett annat hinder för breddat deltagande är att ridanläggningarna ofta är placerade långt ut från bostadsområdena. För att ta sig till stallet och ridlektionerna behöver kollektivtrafiken på landsbygden förbättras. Nya ridanläggningar behöver tas med i stadsplaneringen och göras på smarta sätt så att de kan samlokaliseras med andra verksamheter och ingå i anläggningsfondens uppdrag. Bristande resurser eller jakt på sportsliga framgångar inom sporter och idrotter där hästar och andra djur är inblandade får aldrig gå ut över djurvälfärden. Jag vill framhålla att arbetet med såväl breddad rekrytering, finansiering, underhåll och utveckling av anläggningar samt djurvälfärd är centralt för att hästsporten ska fortsätta vara en folksport i städer och på landsbygden över hela landet. 

 

Ställningstagande

Friluftstrenden är stark i Sverige. Den ger jobb i hela landet och ser till att fler människor får komma ut och njuta av vår fantastiska natur. Det är bra för hälsan att komma ut och röra på sig, en motvikt till dagens stillasittande, och jag tycker att det är oerhört viktigt att fler får möjlighet att komma ut i naturen. Kunskaper om naturen och möjligheten att vistas i den ger förutsättningar för ett livslångt positivt välbefinnande. Friluftslivets fysiska aktiviteter i naturen kompletterar idrottsrörelsens mer tävlingsinriktade verksamhet, särskilt i en tid med växande psykisk ohälsa och där åtta av tio skolbarn inte kommer upp i Folkhälsomyndighetens rekommendationer om fysisk aktivitet. Genom att röra sig i skog och mark får utövaren även ta del av naturens läkande kraft. Genom sänkta trösklar kan det organiserade friluftslivet bidra till folkhälsa och välbefinnande och till att bryta ensamhet och isolering. För att ta vara på och utnyttja den resurs som naturen ger har Friluftsfrämjandet föreslagit att ett friluftspolitiskt program tas fram. Jag instämmer i det och anser att regeringen bör återkomma med ett sådant. 

 

Ställningstagande

Ett av våra största folkhälsoproblem i dag är det ökade stillasittandet, särskilt bland barn och unga. Vardagsmotionen minskar och de naturliga relationerna till rörelse, motion och vistelse i naturen blir allt färre. För att få bukt med denna negativa utveckling krävs krafttag, och ett led i det är att stärka friluftslivets ställning i samhället. Tillsammans med våra nordiska grannländer finns stora möjligheter att nå ett tätare nordiskt samarbete för att främja friluftslivet i hela Norden. Vi anser att regeringen bör prioritera ett sådant samarbete. Det är då viktigt att våra nordiska friluftslivsorganisationer har resurser och verktyg att samarbeta. Friluftslivet är en stor del av den nordiska livsstilen.

Ett starkt och utvecklat friluftsliv ger många arbetstillfällen och har ett stort ekonomiskt värde. Ur ett ekonomiskt perspektiv kan friluftslivet betraktas som en process där upplevelser skapas av besökare i naturen. Friluftslivets upplevda värden uppgår ofta till relativt höga belopp, jämförbart med andra stora näringar när man summerar dem över befolkningen i en region eller ett land. Även här fyller det nordiska samarbetet en viktig roll i utbytet av exempelvis arbetstillfällen, turism länder emellan och erfarenhetsutbyte. Friluftslivet är också ett rikt och viktigt kultur- och naturarv för hela Norden och en stor anledning till bilden som ges av Sverige utomlands.  Nordiska rådet har beslutat om en nordisk handlingsplan för friluftslivet och har därmed rekommenderat Nordiska ministerrådet att implementera detta i de nordiska länderna. Nordiska ministerrådet har dock gått emot Nordiska rådet och röstat nej till detta. Det är viktigt att ministerrådet följer Nordiska rådets beslut om en nordisk handlingsplan för friluftslivet och att detta också implementeras i Sverige. Vi anser därför att regeringen bör ta initiativ till att implementera den nordiska handlingsplanen för friluftsliv även i Sverige.

 

 

 

 

 

Särskilda yttranden

Om vårt förslag till ställningstagande i frågan om Anläggningsfrågor m.m. (reservation 3) avslås i den förberedande voteringen i kammaren avser vi att i huvudvoteringen stödja det alternativ som förordas av företrädarna för regeringspartierna (M, KD, L).

 

Utskottet har efter förenklad motionsberedning avstyrkt förslag i en kommittémotion som finns i bilaga 2. När det gäller detta förslag hänvisar vi till det senaste ställningstagandet som gjorts av företrädare för vårt parti i motsvarande fråga i betänkande 2022/23:KrU11. Vi vidhåller de synpunkter som förts fram men avstår från att ge uttryck för dem i detta betänkande.

 

Utskottet har efter förenklad motionsberedning avstyrkt förslag i kommittémotioner som finns i bilaga 2. När det gäller dessa förslag hänvisar vi till de senaste ställningstaganden som gjorts av företrädare för vårt parti i motsvarande frågor i betänkandena 2022/23:KrU11 och 2023/24:KrU6.  Vi vidhåller de synpunkter som förts fram men avstår från att ge uttryck för dem i detta betänkande.

 

Utskottet har efter förenklad motionsberedning avstyrkt förslag i kommittémotioner som finns i bilaga 2. När det gäller dessa förslag hänvisar jag till det senaste ställningstaganden som gjorts av företrädare för mitt parti i motsvarande frågor i betänkandena 2022/23:KrU11 och 2023/24:KrU6. Jag vidhåller de synpunkter som förts fram men avstår från att ge uttryck för dem i detta betänkande.

 

Utskottet har efter förenklad motionsberedning avstyrkt förslag i en kommittémotion som finns i bilaga 2. När det gäller detta förslag hänvisar jag till det senaste ställningstagandet som gjorts av företrädare för mitt parti i motsvarande fråga i betänkandet 2023/24:KrU6. Jag vidhåller de synpunkter som förts fram men avstår från att ge uttryck för dem i detta betänkande.

 

Utskottet har efter förenklad motionsberedning avstyrkt förslag i kommittémotioner som finns i bilaga 2. När det gäller dessa förslag hänvisar jag till de senaste ställningstaganden som gjorts av företrädare för mitt parti i motsvarande frågor i betänkandena 2022/23:KrU11, 2023/24:KrU6 och 2022/23:SfU15. Jag vidhåller de synpunkter som förts fram men avstår från att ge uttryck för dem i detta betänkande.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet

 

[1] Macolinkonventionen antogs av Europarådet 2014 för att bekämpa manipulation av idrottsresultat genom åtgärder inom idrotts- och spelpolitik samt straffrättsligt samarbete. Sverige beslutade i december 2024 att ansluta sig till konventionen.