Bidragsspärr och sanktionsavgift i socialförsäkringen

Socialförsäkringsutskottets betänkande 2025/26:SfU26

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om att det ska införas administrativa sanktioner i socialförsäkringen. Förslagen innebär bl.a. att det införs en sanktionsavgift för fysiska och juridiska personer enligt social­försäkrings­balken och för vårdgivare enligt lagen om statligt tandvårdsstöd. En sådan avgift ska tas ut från den som har orsakat att ersättning har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp. Eftersom sanktionsavgiften ibland ersätter en straffrättslig påföljd för bidragsbrott föreslås att skyldigheten att anmäla misstänkta brott enligt bidragsbrottslagen begränsas. Vidare föreslås en möjlighet att besluta om en spärr från rätt till en förmån enligt social­försäkringsbalken under en viss tid, en s.k. bidragsspärr. En sådan spärr ska kunna beslutas för en enskild som medvetet eller av grov vårdslöshet har lämnat en oriktig uppgift eller inte har fullgjort en uppgifts- eller anmälnings­skyldighet.

Lagändringarna och den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2026 med vissa övergångsbestämmelser.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.

I betänkandet finns en reservation (V, MP) och ett särskilt yttrande (S).

Behandlade förslag

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Regeringens lagförslag

Utskottets ställningstagande

Reservation

Regeringens lagförslag (V, MP)

Särskilt yttrande

Regeringens lagförslag (S)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2025/26:210 Bidragsspärr och sanktionsavgift i socialförsäkringen och två yrkanden i följdmotioner.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut och förslagen i motionerna finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om propositionen.

Utskottets överväganden

Propositionen

Sanktionsavgift

Regeringen föreslår att Försäkringskassan respektive Pensionsmyndigheten ska besluta om en sanktionsavgift för den som har orsakat att ersättning enligt socialförsäkringsbalken (SFB) har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp genom att lämna en oriktig uppgift eller underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälnings­skyldighet. Det krävs också att ersättningen helt eller delvis ska betalas tillbaka till följd av ett beslut om återbetalning. En sanktionsavgift förutsätter inte uppsåt eller oaktsamhet, utan bygger på ett strikt ansvar. Avgiften ska vara 25 procent av det belopp som den enskilde ska betala tillbaka enligt beslutet om åter­betalning, men minst 4 procent av prisbasbeloppet för aktuellt år. Något maxbelopp för avgiften föreslås inte. En sanktionsavgift ska dock sättas ned om det framstår som oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp.

Regeringen bedömer att den föreslagna sanktionsavgiften är att anse som ett straff enligt Europakonventionen och föreslår därför en uttrycklig reglering i syfte att förhindra att samma agerande och underlåtenhet för samma person hanteras i dubbla förfaranden. Det föreslås bl.a. bestämmelser om under vilka förutsättningar en sanktionsavgift inte får beslutas med hänsyn till ett annat förfarande.

Sanktionsavgifter föreslås också kunna beslutas för vårdgivare enligt lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd. Enligt förslaget ska detta i huvudsak regleras på motsvarande sätt som för sanktionsavgifter enligt SFB.

Ändringar i bidragsbrottslagen och en ny lag om administrativ sanktionsavgift i mål om bidragsbrott

Avsikten med förslaget om sanktionsavgifter är bl.a. att det ska ske en sanktionsväxling för vissa bidragsbrott. Regeringen föreslår därför begränsningar av skyldigheten att anmäla brott enligt bidragsbrottslagen (2007:612). Enligt förslaget ska Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten anmäla brott endast om det kan misstänkas att grovt bidragsbrott har begåtts eller om det finns särskilda skäl. I syfte att undvika dubbla förfaranden föreslås även en bestämmelse i bidragsbrottslagen som reglerar att en beslutad sanktionsavgift i vissa fall utgör hinder för åklagare att väcka åtal, utfärda strafföreläggande eller besluta om åtalsunderlåtelse.

Regeringen föreslår vidare att det ska införas en särskild lag som innehåller bestämmelser om att åklagare i vissa fall ska vara skyldiga att framställa ett yrkande om sanktionsavgift. Ett sådant yrkande ska få prövas av rätten endast om åtal för brott enligt bidragsbrottslagen ogillas eller läggs ned. Syftet är att den föreslagna sanktionsväxlingen inte ska leda till att vissa överträdelser blir utan sanktion.

Spärr från rätt till en förmån

Försäkringskassan respektive Pensionsmyndigheten ska vidare enligt regeringens förslag få besluta att en enskild under en viss tid inte kan få rätt till en förmån enligt SFB, en s.k. bidragsspärr. Det gäller under förutsättning att den enskilde, i fråga om ett förhållande som har betydelse för rätten till eller storleken på förmånen, medvetet eller av grov vårdslöshet har lämnat en oriktig uppgift eller underlåtit att lämna vissa uppgifter eller anmäla ändrade förhållanden. Ett beslut om bidragsspärr ska dock inte få fattas för inkomst­grundad ålderspension eller efterlevandeskydd i form av premiepension. Det föreslås inte heller någon bidragsspärr inom det statliga tandvårdsstödet.

Bidragsspärren föreslås avse den förmån som det agerande som ligger till grund för spärren har avsett. Den begränsas alltså till den berörda förmånen och avser inte flera eller alla förmåner inom socialförsäkringen.

En bidragsspärr ska avse en tid om minst tre månader och högst tre år. Tiden ska bestämmas med hänsyn till allvaret i regelöverträdelsen och konsekvenserna av beslutet för den enskilde. Det ska även få beaktas om den enskilde tidigare har gjort sig skyldig till en överträdelse. Ett beslut om bidragsspärr ska dock inte få fattas om det kan anses vara oskäligt. Dessutom ska den handläggande myndigheten få bestämma att ett beslut om bidragsspärr i vissa situationer inte längre ska gälla.

Regeringen bedömer att den föreslagna bidragsspärren faller utanför det straffrättsliga området enligt Europakonventionen och att den föreslagna ordningen därför är förenlig med förbudet mot dubbla förfaranden.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagändringarna och den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2026. De föreslagna bestämmelserna i SFB och lagen om statligt tandvårdsstöd ska inte tillämpas i fråga om uppgifter som har lämnats eller uppgifts- eller anmälningsskyldighet som har uppkommit före ikraftträdandet.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:4031 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkar motionärerna att riksdagen ska avslå propositionen. Förslag om att avslå propositionen finns även i kommittémotion 2025/26:4052 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP).

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att det finns ett riksdagsbundet mål om att de felaktiga utbetalningarna från välfärdssystemen och den brottslighet som riktas mot dessa ska minska (prop. 2024/25:1 utg.omr. 2, bet. 2024/25:FiU2, rskr. 2024/25:120). Utskottet noterar att ett flertal åtgärder har vidtagits de senaste åren för att förhindra, utreda och kontrollera felaktiga utbetalningar. Bland annat har en ny generell bestämmelse som bryter sekretess mellan myndigheter införts, och Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten har fått utökade möjligheter att hämta in uppgifter om den försäkrade och andra fysiska och juridiska personer. Regeringen har dessutom i Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens respektive regleringsbrev för 2026 beslutat om uppdrag i syfte att färre enskilda ska bli återbetalningsskyldiga. I uppdraget ingår att myndigheterna ska vidta åtgärder i syfte att motverka att enskilda blir återbetalningsskyldiga och öka förmågan att omhänderta anmälningar av ändrade förhållanden. Besluten om återkrav ska dessutom hålla hög rättslig kvalitet. Båda myndigheterna har i svar på ett motsvarande regeringsuppdrag för 2025 uppgett att flera åtgärder har vidtagits och planeras framöver. Utskottet noterar också att regeringen har tillsatt en utredning som ska se över regelverket om återkrav i SFB. Syftet är bl.a. att åstadkomma ett regelverk för återkrav som är enkelt att förstå och tillämpa (dir. 2025:24).

Regeringen bedömer trots detta att de vidtagna åtgärderna inte har gett tillräcklig effekt och att ytterligare åtgärder behöver vidtas för att motverka felaktiga utbetalningar och bidragsbrott. Utskottet instämmer i regeringens bedömning. För att upprätthålla allmänhetens tillit till välfärdssystemen anser utskottet att det är avgörande att bidragsbrott och felaktiga utbetalningar möter effektiva och ändamåls­enliga sanktioner. Även om förebyggande åtgärder kan leda till att felaktiga utbetalningar minskar är det inte möjligt att komma åt alla typer av fel på det sättet. Bland annat har sådana åtgärder förmodligen liten effekt vad gäller medvetna fel, vilka beräknas ligga bakom en stor andel av de felaktiga utbetalningarna.

Utskottet bedömer att införande av sanktionsavgifter på det aktuella området möjliggör enklare och snabbare reaktioner på överträdelser än vad som är fallet i dag, då relativt få överträdelser leder till lagföring och tiden mellan en misstanke om brott och beslut om åtal i många fall är lång. Sanktionsavgifter är ett effektivt verktyg som kan skapa incitament för enskilda att undvika överträdelser. Sådana avgifter kan även utgöra en kännbar ekonomisk sanktion mot juridiska personer, som inte kan bli föremål för straffrättsliga åtgärder. Motionärerna har invändningar mot att sanktions­avgifter ska kunna påföras med strikt ansvar, alltså oberoende av uppsåt eller oaktsamhet. Utskottet konstaterar att detta är en vanlig konstruktion för sanktionsavgifter. Det strikta ansvaret inskärper vikten av att lämna korrekta uppgifter och bidrar samtidigt till en resurseffektiv handläggning genom att den kan samordnas med handläggningen av återbetalningar.

Vad gäller förslaget om en bidragsspärr bedömer utskottet, i likhet med regeringen, att risken för att påföras en sanktionsavgift inte är tillräcklig för att motverka felaktiga utbetalningar. En bidragsspärr för förmåner som regleras i SFB kan bidra till att upprätthålla förtroendet för socialförsäkringen och skydda den mot enskilda som utnyttjar den på ett otillåtet sätt.

I motionerna framförs synpunkter om att en bidragsspärr är av straffrättslig karaktär. Utskottet konstaterar dock att regeringen, efter att ha utrett den frågan, gjort bedömningen att så inte är fallet. Regeringen framhåller särskilt att syftet med bidragsspärren inte är att bestraffa eller avskräcka enskilda utan att skydda det allmänna mot felaktiga utbetalningar för att på så sätt kunna upprätthålla ett fungerande system. Utskottet anser vidare att det finns goda förutsättningar för en rättssäker handläggning av ärenden om bidragsspärr. Det är inte något nytt för Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten att göra bedömningar av om enskilda har agerat med uppsåt eller grov vårdslöshet, utan sådana bedömningar görs redan i dag i ärenden om att dra in eller sätta ned ersättningar. Rättssäkerheten upprätthålls också genom att den hand­läggande myndigheten ska ta individuella hänsyn i handläggningen och att myndighetens beslut kan överklagas till domstol.

Motionärerna framhåller även att förslagen om sanktionsavgift och bidragsspärr riskerar att få negativa konsekvenser för enskilda, t.ex. för personer med funktionsnedsättning. Utskottet vill framhålla att det finns möjligheter till nedsättning av sanktionsavgifter där bl.a. ålder, hälsa och liknande förhållanden särskilt ska beaktas. Myndigheterna ska på eget initiativ beakta sådant som talar för nedsättning och ett lågt beviskrav ska gälla. Utskottet vill även framhålla att myndigheterna har ett ansvar för att informera om socialförsäkringen och vilka uppgifter som enskilda behöver lämna. Vissa riktade informationsinsatser kan behöva vidtas mot särskilt sårbara grupper. Vad gäller bidragsspärr får en sådan inte beslutas om det kan anses vara oskäligt. Vid bedömning av hur lång tid en bidragsspärr ska avse ska myndigheterna beakta konsekvenserna av beslutet för den enskilde. Omständigheter som har inträffat efter ett beslut om bidragsspärr kan leda till att beslutet inte längre ska gälla. En bidragsspärr är dessutom begränsad till en enskild förmån. Utskottet anser mot denna bakgrund att förslagen är utformade så att enskilda skyddas mot att drabbas oskäligt hårt.

Sammantaget anser utskottet, av de skäl som anförs i propositionen, att riksdagen bör anta regeringens lagförslag. Utskottet tillstyrker därmed propositionen och avstyrker motionerna 2025/26:4031 (V) och 2025/26:4052 (MP).

Reservation

Ställningstagande

Det är viktigt med ordning och reda i välfärdssystemen, och felaktiga utbetalningar ska motverkas. Detta måste dock ske på ett sätt som värnar rättssäkerheten och inte riskerar att drabba människor som inte har gjort sig skyldiga till medvetet fusk. Regeringens förslag innehåller inte tillräckliga rättssäkerhetsgarantier och riskerar att skada socialförsäkringens legitimitet. En sanktionsavgift kan få betydande ekonomiska konsekvenser för enskilda, missgynna utsatta grupper och förstärka befintliga ojämlikheter. Införandet av sådana avgifter riskerar också att få diskriminerande effekter, bl.a. för personer med funktionsnedsättning. Det är inte heller rimligt att en sanktionsavgift ska kunna påföras med strikt ansvar. Den föreslagna bidragsspärren har karaktär av en straffrättslig sanktion och innebär risker för negativa konsekvenser för individers försörjning och hälsa. Regeringens förslag bör mot denna bakgrund avslås.

Särskilt yttrande

Vi anser att felaktiga utbetalningar ska motverkas och välfärden skyddas. Vi står därför bakom regeringens förslag och väljer att inte reservera oss mot utskottets ställningstagande.

Förslaget om bidragsspärr innebär dock att människor kan stängas av från ersättning i upp till tre år, vilket är en mycket ingripande åtgärd med stora konsekvenser för försörjningen. Vi vill särskilt lyfta risken att personer i utsatta situationer drabbas hårt, inte minst personer med funktionsnedsättning eller psykisk ohälsa, som ofta har svårt att hantera komplexa regelverk.

Vi förutsätter att regeringen följer upp rättssäkerheten samt konsekvenserna för utsatta grupper, särskilt personer med funktionsnedsättning.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag