Migrationsfrågor

Socialförsäkringsutskottets betänkande 2025/26:SfU16

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden, bl.a. med hänvisning till pågående arbete. Motionsyrkandena handlar om migration och asylpolitik, EU:s migrations- och asylpolitik, anhöriginvandring, asylpro­cessen, mottagande av asylsökande, verkställighet av avvisnings- och utvis­ningsbeslut samt svenskt medborgarskap.

I betänkandet finns 42 reservationer (S, V, C, MP) och ett särskilt yttrande (MP).

Behandlade förslag

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Migration och asylpolitik

Utskottets ställningstagande

EU:s migrations- och asylpolitik

Utskottets ställningstagande

Anhöriginvandring

Utskottets ställningstagande

Asylprocessen

Utskottets ställningstagande

Mottagande av asylsökande

Utskottets ställningstagande

Verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut

Utskottets ställningstagande

Svenskt medborgarskap

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1. Migration och asylpolitik, punkt 1 (S)

2. Migration och asylpolitik, punkt 1 (V, MP)

3. Migration och asylpolitik, punkt 1 (C)

4. Återgång till tidigare lydelse av utlänningslagen, punkt 2 (V)

5. Skyddsgrunder, punkt 3 (V, MP)

6. Uppehållstillstånd till personal som biträtt svenska styrkor utomlands, punkt 4 (S, V, C, MP)

7. Permanent uppehållstillstånd, punkt 5 (S)

8. Permanent uppehållstillstånd, punkt 5 (V, MP)

9. Uppehållstillstånd vid ömmande omständigheter, punkt 6 (V, C, MP)

10. Krav på hederligt levnadssätt, punkt 7 (S)

11. Krav på hederligt levnadssätt, punkt 7 (V, C, MP)

12. Vandelsutredningens förslag, punkt 8 (V, MP)

13. Utökat informationsutbyte, punkt 9 (S)

14. Utökat informationsutbyte, punkt 9 (V, MP)

15. Utökat informationsutbyte, punkt 9 (C)

16. Kvotflyktingar, punkt 10 (V, C, MP)

17. EU:s migrations- och asylpolitik, punkt 11 (C)

18. Vissa frågor om migrations- och asylpolitiken i EU, punkt 12 (V, MP)

19. EU:s förstalandsprincip, punkt 13 (MP)

20. EU:s samarbete med tredjeländer, punkt 14 (V, MP)

21. Överenskommelser mellan EU och ett tredjeland för att kontrollera migration, punkt 15 (C)

22. Lagliga vägar till EU, punkt 16 (V, C, MP)

23. EU:s viseringspolitik, punkt 17 (V, MP)

24. Anhöriginvandring, punkt 18 (V, MP)

25. Familjeåterförening för alternativt skyddsbehövande, punkt 19 (V, C, MP)

26. Barn och unga i asylprocessen, punkt 20 (V, MP)

27. Vissa frågor om rättssäkerhet i asylprocessen, punkt 21 (V, MP)

28. Rättssäkerheten hos Migrationsverket, punkt 22 (C, MP)

29. Asyl och anknytning, punkt 23 (V, MP)

30. Övriga frågor om asylprocessen, punkt 24 (MP)

31. Mottagande av asylsökande, punkt 25 (S)

32. Mottagande av asylsökande, punkt 25 (V, MP)

33. Mottagande av asylsökande, punkt 25 (C)

34. Villkor för ukrainska medborgare, punkt 26 (S)

35. Villkor för ukrainska medborgare, punkt 26 (V, C, MP)

36. Verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut, punkt 27 (S)

37. Verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut, punkt 27 (V, MP)

38. Verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut, punkt 27 (C)

39. Barn med stark anknytning till Sverige, punkt 28 (V, C, MP)

40. Svenskt medborgarskap, punkt 29 (V, MP)

41. Svenskt medborgarskap, punkt 29 (C)

42. Handläggningstider, punkt 30 (S, V, MP)

Särskilt yttrande

Återgång till tidigare lydelse av utlänningslagen, punkt 2 (MP)

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden 2025/26

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet 157 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2025/26. Motionsyrkandena handlar om migration och asyl­politik, EU:s migrations- och asylpolitik, anhöriginvandring, asylprocessen, mottagande av asylsökande, verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut samt svenskt medborgarskap. Motionsyrkandena finns i bilagan.

Utskottets överväganden

Gällande rätt

Migration och asylpolitik

I svensk lagstiftning finns regler om migration huvudsakligen i utlännings­lagen (2005:716), förkortad UtlL, och utlänningsförordningen (2006:97), för­kortad UtlF.

De centrala bestämmelserna om skyddsbehövande finns i 4 kap. UtlL. Där finns definitioner av begreppen flykting och alternativt skyddsbehövande. Det framgår av 5 kap. 1 § UtlL att den som är flykting eller alternativt skydds­behövande och som befinner sig i Sverige har rätt till uppehållstillstånd.

Permanent uppehållstillstånd

En flykting beviljas i regel ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i tre år. Om flyktingen därefter ska få ett nytt tidsbegränsat tillstånd ska det nya uppehålls­tillståndet gälla i två år. En alternativt skyddsbehövande beviljas normalt sett ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i 13 månader och vid förnyelse ett tillstånd om två år. Permanent uppehållstillstånd får ges till en flykting eller alternativt skyddsbehövande efter minst tre års vistelse med tidsbegränsat uppehållstill­stånd (5 kap. 1 a § UtlL). Ett permanent uppehållstillstånd får endast beviljas om utlänningen uppfyller de särskilda kraven på att kunna försörja sig och det med hänsyn till utlänningens förväntade levnadssätt inte råder tveksamhet om att ett permanent uppehållstillstånd bör beviljas (5 kap. 7 § UtlL).

Ömmande omständigheter

Om uppehållstillstånd inte kan ges på någon annan grund, får tillstånd beviljas en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation finns sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon bör tillåtas att stanna i Sverige. Vid bedömningen ska utlänningens hälsotillstånd, anpass­ning till Sverige och situation i hemlandet beaktas särskilt. Barn får beviljas uppehållstillstånd även om omständigheterna inte har samma allvar och tyngd som krävs för att vuxna personer ska beviljas tillstånd (5 kap. 6 § UtlL).

Krav på hederligt levnadssätt

Vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd ska, utom i vissa fall, särskilt beaktas om den sökande gjort sig skyldig till brott eller brott i förening med annan misskötsamhet (5 kap. 17 § UtlL). De fall som inte omfattas av regeln avser t.ex. flyktingar och andra skyddsbehövande. Sökande som är make eller sambo till någon som är bosatt i Sverige eller barn med en förälder som är bosatt i Sverige är ytterligare exempel som inte omfattas av regeln, men dessa kategorier får vägras uppehållstillstånd om de utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet (5 kap. 17 a § UtlL). Som nämnts gäller som ett särskilt krav för permanent uppehållstillstånd att det med hänsyn till utlänningens för­väntade levnadssätt inte råder tveksamhet om att ett permanent uppehållstill­stånd bör beviljas (5 kap. 7 § UtlL). Undantag från det särskilda kravet görs dock bl.a. om utlänningen är under 15 år (5 kap. 8 § UtlL).

Motioner

Migration och asylpolitik

I kommittémotion 2025/26:3556 av Peter Hultqvist m.fl. (S) yrkande 103 före­slås ett tillkännagivande om att kraftigt försvåra och begränsa utfärdandet av ryska turistvisum till Sverige så att det i praktiken liknar ett förbud.

I motion 2025/26:137 av Josef Fransson (SD) föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör tillsätta en utredning om att införa ett antal pushfaktorer för svårintegrerade invandrare. I motion 2025/26:1697 av Staffan Eklöf (SD) föreslås ett tillkännagivande om att tillsätta en sanningskommission om den tidigare förda migrationspolitiken och händelseförloppet i samhället knutet till denna, enligt motionens intentioner.

I kommittémotion 2025/26:2798 av Tony Haddou m.fl. (V) föreslås i yrkande 5 ett tillkännagivande om att de ensamkommande barn och unga som varit i Sverige i över ett år ska beviljas permanenta uppehållstillstånd och i yrkande 6 ett tillkännagivande om att regeringen bör utreda möjligheten att införa en form av regularisering för den som levt i Sverige under en längre tid, oavsett tidigare uppehållsrättslig status. Vidare föreslår motionärerna ett till­kännagivande om att regeringen bör genomföra en fullständig översyn av utlänningslagstiftningen i syfte att skapa ett enhetligt, mer lättöverskådligt och humant regelverk (yrkande 31).

I kommittémotion 2025/26:3190 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkande 15 före­slås ett tillkännagivande om att prioritera arbetet med att i migrationsärenden identifiera personer som är en risk för rikets säkerhet.

I motion 2025/26:1277 av Josefin Malmqvist (M) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att överväga att underlätta utvisning ur landet i de fall gärningsmannen saknar svenskt medborgarskap. I motion 2025/26:1751 av Boriana Åberg (M) föreslås ett tillkännagivande om att se över möjligheten att utländska medborgare som döms för brott vars straffvärde är mer än två månaders fängelse ska utvisas automatiskt. I motion 2025/26:931 av Jamal El˗Haj (-) yrkande 3 föreslås ett tillkänna­givande om att prioritera insatser för social inkludering, utbildning, arbete och bostadspolitik framför repressiva åtgärder som riskerar att öka utanförskapet och splittringen i samhället. Samma motionär föreslår i motion 2025/26:1032 tillkännagivanden om beho­vet av en långsiktigt hållbar invandringspolitik som säkrar Sveriges befolk­nings- och arbetskraftstillväxt (yrkande 1) och om att Sverige ska ha en invandringspolitik som syftar till att säkerställa ett tillräckligt befolknings­underlag för att trygga välfärdssystemens långsiktiga finansiering (yrkande 2). I yrkande 5 föreslås ett tillkännagivande om att humanitära och ekonomiska mål ska integreras i invandringspolitiken för att främja både sammanhållning och konkurrenskraft.

Återgång till tidigare lydelse av utlänningslagen

I kommittémotion 2025/26:2798 av Tony Haddou m.fl. (V) föreslås till­kännagivanden om att regeringen bör återkomma med förslag om att återgå till utlänningslagen som den såg ut innan tillfälliga lagen trädde i kraft (yrkande 3) och om att regeringen vid en återgång till utlänningslagens lydelse före den 20 juli 2016 bör återkomma med förslag på en översyn av lagen och nödvändiga övergångsbestämmelser (yrkande 4). Översynen och övergångs­bestämmelserna kan t.ex. gälla en återgång till huvudregeln att uppehålls­tillstånd ska vara permanenta och problematiken att utlänningslagen står över lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Skyddsgrunder

I kommittémotion 2025/26:3362 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) föreslås till­kännagivanden om att Sverige ska ge ett humant och rättssäkert skydd till män­niskor som behöver fly krig och förföljelse (yrkande 33) samt om att männi­skor på flykt ska ha rimliga chanser att söka och få skydd och goda förut­sättningar att etablera sig i samhället (yrkande 34). Vidare föreslås tillkänna­givanden om att Sverige bör undvika tillämpningen av påskyndade gränsför­faranden i nationell rätt (yrkande 39) och om att Sverige inte bör acceptera konceptet med säkra tredje länder (yrkande 40). I yrkande 44 föreslås ett till­kännagivande om fler möjligheter att ta emot skyddsbehövande genom familjeåterförening eller arbetskraftsinvandring eller som studenter.

Uppehållstillstånd till personal som biträtt svenska styrkor utomlands

I kommittémotion 2025/26:509 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen snarast ska fatta de beslut som krävs för att personal som arbetat för de svenska styrkorna i Afghanistan och deras familjer ska få skydd i Sverige.

Permanent uppehållstillstånd

I kommittémotion 2025/26:3587 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 5 före­slås ett tillkännagivande om att införa språk- och samhällskunskapskrav för att få ett permanent uppehållstillstånd. Den förra regeringen tillsatte en särskild utredare för att lämna förslag om sådana krav. Utredaren presenterade för­slagen 2023 och regeringen bör kunna gå vidare med en proposition till riks­dagen.

I kommittémotion 2025/26:3362 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) föreslås tillkännagivanden om att återinföra permanenta uppehållstillstånd vid första asylbeslutet som huvudregel (yrkande 22) och om att inte retroaktivt riva upp alla permanenta uppehållstillstånd (yrkande 23).

Uppehållstillstånd vid ömmande omständigheter

I kommittémotion 2025/26:2798 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att lagändringarna om uppehållstillstånd av humani­tära skäl med anledning av proposition 2023/24:18 bör rivas upp.

I kommittémotion 2025/26:3190 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkande 8 föreslås ett tillkännagivande om att barn ska kunna beviljas uppehållstillstånd om det finns särskilt ömmande omständigheter. Motionärerna vill återgå till den tidi­gare lagstiftningen, som innebär att kraven för barn att beviljas uppehålls­tillstånd enligt den humanitära grunden ska vara lägre än för vuxna.

Krav på hederligt levnadssätt

I kommittémotion 2025/26:3587 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 14 föreslås ett tillkännagivande om begreppet bristande vandel i lagstiftning som rör migration. Motionärerna anför att det i utlänningslagen och i andra lagar som rör migration bör vara tydligt att det är brottslighet och objektiva kriterier för misskötsamhet, inte godtycklig bedömning, som kan leda till att man inte beviljas uppehållstillstånd eller kan utvisas ur landet. Motionärerna anger även att de inte har tagit slutgiltig ställning till den s.k. Vandelsutredningens förslag (SOU 2025:33).

I kommittémotion 2025/26:2834 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) yrkande 29 föreslås ett tillkännagivande om att prostitution aldrig ska vara grund i någon vandelsprövning eller anses vara brist i levnadssätt.

I kommittémotion 2025/26:3361 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 4 föreslås ett tillkännagivande om att människor som utnyttjas i prostitution inte ska anses ha ”dålig vandel”.

I motion 2025/26:931 av Jamal El-Haj (-) föreslås tillkännagivanden om att begreppet bristande vandel som grund för bedömning av individers rätt att vistas i Sverige inte ska införas (yrkande 1) och om att säkerställa att framtida lagförslag och utredningar utformas i enlighet med principen om likabehand­ling, där varje individ bedöms utifrån sina handlingar och inte sin etniska eller religiösa bakgrund (yrkande 2).

Vandelsutredningens förslag

I kommittémotion 2025/26:2798 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkande 30 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen omgående och utan vidare åtgärder bör stoppa Vandelsutredningens förslag.

Utökat informationsutbyte

I kommittémotion 2025/26:3587 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 15 före­slås ett tillkännagivande om att informationsplikten inte ska gälla i verksam­heter där det finns en rätt till utbildning eller hälso- och sjukvård. I yrkande 16 föreslås ett tillkännagivande om ökat informationsutbyte mellan myndigheter. Regeringen bör enligt motionärerna återkomma med ett förslag som följer utredningsbetänkandet Vissa åtgärder för stärkt återvändandeverksamhet och utlänningskontroll (SOU 2024:80).

I kommittémotion 2025/26:3190 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkande 14 föreslås ett tillkännagivande om att införa en informationsplikt, utan straff­ansvar, mellan vissa statliga myndigheter i fråga om personer som inte har rätt att vistas i Sverige. Motionärerna anger att det dock finns yrkesgrupper som aldrig bör omfattas av en anmälningsplikt, t.ex. lärare och läkare.

I kommittémotion 2025/26:3362 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 25 föreslås ett tillkännagivande om att inte införa något slags angiverilag.

Kvotflyktingar

I kommittémotion 2025/26:2798 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkande 22 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med förslag om att öka antalet som vidarebosätts till Sverige, dvs. kvotflyktingar, till 5 000 per år.

I kommittémotion 2025/26:3190 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att se över möjligheten att öka antalet kvotflyktingar som Sverige tar emot och prioritera de kvotflyktingar som har störst skydds­behov. Motionärerna anger att Sverige återigen bör ta emot minst 5 000 kvotflyktingar per år.

I partimotion 2025/26:3509 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 46 i denna del föreslås ett tillkännagivande om att Sverige ska ta emot 5 000 kvotflyktingar per år. I kommittémotion 2025/26:3362 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 43 föreslås ett tillkännagivande om att införa ett utökat kvotflyktingsystem och regler om vidarebosättning. Antalet kvotflyktingar till Sverige bör enligt motionärerna återställas till 5 000 per år.

Utskottets ställningstagande

Migration och asylpolitik

Utskottet kan konstatera att tidigare års omfattande invandring har lett till stora integrationsproblem som medfört betydande påfrestningar för samhället på många områden. För att skapa bättre förutsättningar för integration och för att minska utanförskapet behöver den asylrelaterade invandringen, som tidigare varit mycket stor, minska till hållbara nivåer under en längre tid framöver. Fokus i svensk migrationspolitik behöver skifta från asylinvandring till högkvalificerad arbetskraftsinvandring.

Mycket har redan gjorts för att strama åt villkoren för den asylrelaterade invandringen och ställa om mottagningssystemet och förstärka återvändande­arbetet. Resultatet kan ses i en stadigt minskande asylinvandring. Antalet asyl­sökande uppgick under 2025 enligt Migrationsverkets årsredovisning för samma år till knappt 6 750, vilket enligt myndighetens statistik är det lägsta antalet på nära tre decennier. Utskottet anser dock att arbetet behöver fortsätta och är därför inte berett att ställa sig bakom yrkanden om permanent uppe­hållstillstånd till ensamkommande, regularisering eller en översyn av lag­stiftningen. Utskottet avstyrker därmed motion 2025/26:2798 (V) yrkandena 5, 6 och 31.

Utskottet konstaterar att frågor om utfärdande av viseringar regleras på EU-nivå. Europeiska unionens råd beslutade i september 2022 om att upphäva avtalet om viseringsförenkling mellan EU och Ryssland. Det har därför blivit svårare och dyrare för ryska turister att beviljas visering till EU. Vidare antog kommissionen i november 2025 strängare visumregler för ryska medborgare (genomförandebeslut C(2025) 7552). Detta innebär restriktivitet vid utfärdande av visering för upprepade inresor för ryska medborgare. Inom ramen för EU:s förväntade översyn av viseringskodexen överväger kommissionen även att föreslå en mekanism som ska möjliggöra för kommissionen att, efter konsultation med medlemsstaterna, införa riktade viseringsrestriktioner av utrikespolitiska skäl, särskilt i situationer där politiska relationer eller säkerhetsläget snabbt försämras. Utskottet anser därmed att det saknas skäl att föreslå ett tillkännagivande om utfärdandet av ryska turistvisum och avstyrker därför motion 2025/26:3556 (S) yrkande 103.

Yrkanden om en sanningskommission, att identifiera riskpersoner och att underlätta utvisning har utskottet behandlat tidigare. Utskottet avstyrkte yrkandena och riksdagen ställde sig bakom utskottets förslag (bet. 2024/25:SfU18, prot. 2024/25:103). Utskottet ser inte skäl att nu göra en annan bedömning i frågorna och avstyrker därmed motionerna 2025/26:1277 (M) yrkande 2, 2025/26:1697 (SD) och 2025/26:3190 (C) yrkande 15. Inte heller ser utskottet skäl för att tillstyrka yrkanden om pushfaktorer, automatisk utvisning, att prioritera vissa insatser eller om invandringspolitiken. Utskottet avstyrker därmed motionerna 2025/26:137 (SD), 2025/26:931 (-) yrkande 3, 2025/26:1032 (-) yrkandena 1, 2 och 5 samt 2025/26:1751 (M).

Återgång till tidigare lydelse av utlänningslagen

Utskottet konstaterar ovan att tidigare års omfattande invandring har lett till stora integrationsproblem som medfört betydande påfrestningar för samhället. Den asylrelaterade invandringen, som tidigare varit mycket stor, behöver minska till hållbara nivåer under en längre tid framöver för att skapa bättre förutsättningar för integration och för att minska utanförskapet. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom yrkanden om en återgång till tidigare lydelse av utlänningslagen och avstyrker därmed motion 2025/26:2798 (V) yrkandena 3 och 4.

Skyddsgrunder och uppehållstillstånd till personal som biträtt svenska styrkor utomlands

I ett par motioner finns yrkanden om att vissa afghanska medborgare ska få skydd i Sverige, om skydd i Sverige i övrigt, om påskyndade gränsförfaranden, om begreppet tredje länder och om fler möjligheter att ta emot skyddsbehö­vande. Sådana yrkanden har utskottet behandlat tidigare. Utskottet avstyrkte motionerna och riksdagen ställde sig bakom utskottets förslag (bet. 2024/25:SfU18, prot. 2024/25:103). Utskottet ser inte skäl att nu göra en annan bedömning och avstyrker därmed motionerna 2025/26:509 (MP) yrkande 1 och 2025/26:3362 (MP) yrkandena 33, 34, 39, 40 och 44.

Permanent uppehållstillstånd

I en motion finns ett yrkande om ett tillkännagivande om att regeringen bör gå vidare med införandet av ett språk- och samhällskunskapskrav för permanent uppehållstillstånd. Utskottet har tidigare avstyrkt ett sådant yrkande med hän­visning till pågående beredningsarbete hos regeringen, och riksdagen ställde sig bakom utskottets förslag (bet. 2024/25:SfU18, prot. 2024/25:103). Bland annat konstaterade utskottet att ett uppdrag om att utmönstra permanent uppehållstillstånd för vissa grupper redovisas i den s.k. Miniminivå­utredningens delbetänkande Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och vissa anpassningar till miniminivån enligt EU:s migrations- och asylpakt (SOU 2025:31). Beredningsarbetet pågår och utskottet ser av den anledningen inte skäl för att föreslå ett tillkännagivande i frågan. Motion 2025/26:3587 (S) yrkande 5 avstyrks därmed.

Eftersom även frågan om huruvida permanent uppehållstillstånd som har beviljats vissa utlänningar ska kunna ändras har utretts av Miniminivåutred­ningen och är föremål för vidare utredning avstyrker utskottet också motion 2025/26:3362 (MP) yrkande 23. Ett yrkande om att återinföra permanent uppehållstillstånd har avstyrkts tidigare av utskottet och riksdagen ställde sig bakom utskottets förslag (bet. 2024/25:SfU18, prot. 2024/25:103). Utskottet ser inte skäl att avvika från sin tidigare bedömning och avstyrker därmed även yrkande 22 i motionen.

Uppehållstillstånd vid ömmande omständigheter

Yrkanden om att riva upp lagändringarna om uppehållstillstånd av humanitära skäl och om att barn ska kunna beviljas uppehållstillstånd om det finns särskilt ömmande omständigheter behandlades av utskottet för ett år sedan. Utskottet föreslog att riksdagen skulle avslå yrkandena, vilket riksdagen gjorde (bet. 2024/25:SfU18, prot. 2024/25:103). Utskottet ser inte skäl att nu göra en annan bedömning och avstyrker därmed motionerna 2025/26:2798 (V) yrkande 2 och 2025/26:3190 (C) yrkande 8.

Krav på hederligt levnadssätt

Regeringen beslutade i november 2023 att ge en särskild utredare i uppdrag att se över förutsättningarna för att kunna avlägsna utlänningar ur landet på grund av brister i deras levnadssätt och att kunna återkalla uppehållstillstånd även av andra skäl (dir. 2023:158). Den s.k. Vandelsutredningen överlämnade i april 2025 utredningsbetänkandet Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd (SOU 2025:33) till regeringen. Den 23 mars 2026 över­lämnade regeringen en remiss till Lagrådet grundad på utredningsbetänkandet och en kompletterande promemoria. Utskottet noterar att enligt förslagen i lagrådsremissen bör prostitution i sig inte anses utgöra sådan oärlig försörjning som ska beaktas i vandelsprövningen. Vidare anger regeringen att tiggeri i sig inte bör vägas in i en vandelsprövning och att missbruk av alkohol, narkotika och andra droger inte heller i sig bör anses utgöra en vandelsbrist.

Utskottet anser att den beredning av ärendet som pågår inte bör föregripas och avstyrker därmed motionerna om vandel: 2025/26:931 (-) yrkandena 1 och 2, 2025/26:2834 (C) yrkande 29, 2025/26:3361 (MP) yrkande 4 och 2025/26:3587 (S) yrkande 14. Utskottet ser inte heller skäl att föreslå ett till­kännagivande om att inte gå vidare med utredningens förslag och avstyrker därmed även motion 2025/26:2798 (V) yrkande 30.

Utökat informationsutbyte

Regeringen beslutade i augusti 2023 om tilläggsdirektiv till Utredningen om stärkt återvändandeverksamhet (Ju 2022:12, dir. 2023:126). Enligt de ursprungliga kommittédirektiven från juni 2022 (dir. 2022:91) ska en särskild utredare föreslå åtgärder för att stärka återvändandeverksamheten för den som har ett verkställbart beslut om avvisning eller utvisning. I tilläggsdirektiven anges bl.a. att utredaren även ska lämna förslag på ett utökat informations­utbyte mellan myndigheter i syfte att stärka arbetet med verkställighet och för­svåra möjligheterna att leva i landet utan tillstånd. I november 2024 lämnade utredningen sitt slutbetänkande SOU 2024:80. Regeringen har därefter, den 23 mars 2026, överlämnat en remiss till Lagrådet i vilken det bl.a. föreslås att en ny skyldighet införs för sex myndigheter, bl.a. Skatteverket, att på eget initiativ lämna uppgifter om en utlänning till Polismyndigheten, om det finns anledning att anta att han eller hon inte har rätt att vistas i Sverige. Utskottet noterar att regeringen, i likhet med utredningen, inte föreslår att hälso- och sjukvården, skolan och socialtjänsten ska omfattas av den nya uppgifts­skyldigheten.

Utskottet anser att den beredning av ärendet som pågår inte bör föregripas och avstyrker därmed motionerna 2025/26:3190 (C) yrkande 14, 2025/26:3362 (MP) yrkande 25 och 2025/26:3587 (S) yrkandena 15 och 16.

Kvotflyktingar

Som utskottet konstaterat ovan har tidigare års omfattande invandring lett till stora integrationsproblem. För att skapa bättre förutsättningar för integration och för att minska utanförskapet behöver den asylrelaterade invandringen minska till hållbara nivåer under en längre tid framöver. Detta är inte förenligt med att ta emot 5 000 kvotflyktingar per år. Utskottet anser att det nuvarande antalet kvotflyktingar som Sverige tar emot, 900 per år, är rimligt och hållbart. Det framgår av regleringsbrevet för Migrationsverket för 2026 att urvalet av kvotflyktingar ska utgå från kriterier som ger en välgrundad prognos för god integration i det svenska samhället samt att kvinnor, flickor och utsatta grupper som hbtqi-personer ska prioriteras. Utskottet anser att detta är en rimlig avvägning. Utskottet avstyrker därmed motionerna 2025/26:2798 (V) yrkande 22, 2025/26:3190 (C) yrkande 2, 2025/26:3362 (MP) yrkande 43 och 2025/26:3509 (MP) yrkande 46 i denna del.

Bakgrund

Mot bakgrund av flyktingsituationen 2015 och situationen vid EU:s yttre gränser arbetade kommissionen fram flera förslag till ändringar i det gemen­samma europeiska asylsystemet för att anpassa EU:s asyl- och migrations­politik till den rådande situationen och bättre kunna hantera liknande situa­tioner i framtiden. En av kommissionens främsta ansträngningar för att förnya regelverket resulterade i EU:s migrations- och asylpakt (pakten) som presenterades i september 2020. Migrations- och asylpakten antogs i maj 2024 och utgör ett paket med både nya rättsakter och ändringar i det tidigare regelverket inom fyra huvudsakliga områden: säkra yttre gränser, snabba och effektiva förfaranden, solidaritet och ansvarsfördelning mellan medlemsstater samt ett fördjupat samarbete med länder utanför EU. Pakten trädde i kraft den 11 juni 2024 och börjar tillämpas fullt ut efter en övergångsperiod på två år, den 12 juni 2026. Paktens regelverk består i huvudsak av nio förordningar och ett direktiv på områdena migration, asyl, integration, gränshantering, återvändande, lagliga vägar och samarbete med tredjeland. De huvudsakliga rättsakterna i pakten redovisas översiktligt nedan.

Skyddsgrundsförordningen

Skyddsgrundsförordningen (EU) 2024/1347 fastställer EU-gemensamma normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd. En person kan enligt förordningen beviljas antingen en enhetlig status som flykting eller så kan personen uppfylla kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande. Förordningen ersätter det tidigare skyddsgrundsdirektivet. Förordningens syfte är att säkerställa att medlemsstaterna tillämpar gemensamma kriterier för personer som söker internationellt skydd och att fastställa gemensamma normer för innehållet i beviljat internationellt skydd.

Asylprocedurförordningen

Asylprocedurförordningen (EU) 2024/1348 ersätter det tidigare omarbetade asylprocedurdirektivet från 2013 och inrättar ett gemensamt förfarande för att besluta om en asylansökan. Den innehåller bestämmelser som syftar till att minska incitament för sekundära förflyttningar inom EU.

Asyl- och migrationshanteringsförordningen

Asyl- och migrationshanteringsförordningen (EU) 2024/1351 ersätter Dublin­förordningen. I förordningen finns bestämmelser om ansvaret för att pröva asylansökningar och förhindra sekundära förflyttningar. En av de främsta förändringarna jämfört med Dublinförordningen är att den nya förordningen inrättar en ny permanent solidaritetsmekanism för att jämna ut ansvaret mellan medlemsstater. Mekanismen bygger på att det årligen upprättas en s.k. solidaritetspool som utgörs av olika typer av solidaritetsåtgärder. Exempel på medlemsstaternas solidaritetsåtgärder är bl.a. omfördelning av asylsökande, ekonomiska bidrag eller alternativa åtgärder, t.ex. personal eller icke-finansiella bidrag. Kommissionen bedömer årligen om det finns några medlemsstater som befinner sig under migrationstryck eller står inför en betydande migrationssituation och därmed bl.a. kan få ta del av eller undantas från att bidra till solidaritetspoolen. I rådets genomförandebeslut (EU) 2025/2642 från den 19 december 2025 fastställs storleken på solidaritetspoolen för 2026 till totalt 21 000 omfördelningar och 420 miljoner euro i ekonomiska bidrag. Sverige kommer att bidra med ekonomiska utfästelser till solidaritetspoolen för 2026.

Vidarebosättningsförordningen

Vidarebosättningsförordningen (EU) 2024/1350 skapar en gemensam unionsram för att medlemsstaterna ska kunna vidarebosätta flyktingar från länder utanför EU. Med förordningen införs ett enhetligt förfarande för vidarebosättning och inresor av humanitära skäl. Förfarandet innebär att kommissionen antar en tvåårig unionsplan, av vilken det totala antalet skyddsbehövande personer som ska beviljas inresa till EU framgår. Planen innehåller även uppgifter om medlemsstaters bidrag och geografiska prioriteringar av tredjeländer.

Förordningen om återvändandegränsförfarande

Förordningen om återvändandegränsförfarande (EU) 2024/1349 etablerar ett gemensamt och obligatoriskt återvändandegränsförfarande för tredjelands­medborgare och statslösa vars ansökan om internationellt skydd har avslagits inom ramen för asylgränsförfarandet. Förordningen fastställer bl.a. den pro­cess som bör tillämpas när en ansökan avslagits, regler för eventuell använd­ning av förvar och frivillig avresa samt ger medlemsstaterna handlings­utrymme vid krissituationer i enlighet med krishanteringsförordningen.

Screeningförordningen

Screeningförordningen (EU) 2024/1356 innehåller bestämmelser om kontroll och registrering av irreguljära migranter och asylsökande och syftar bl.a. till att hälso-, identitets- och säkerhetskontroller ska utföras på ett enhetligt sätt. Screeningförordningen kompletterar Schengenregelverket och åtföljs av tilläggsförordningen (EU) 2024/1352 om ändringar för enhetlighet i samband med screening. Tilläggsförordningens syfte är att möjliggöra interoperabilitet mellan informationssystem inom screeningprocessen.

Eurodacförordningen

Eurodacförordningen (EU) 2024/1358 inrättar en kompatibel asyl- och migrationsdatabas för att stödja asylsystemet, underlätta hanteringen av irreguljär migration samt stödja genomförandet av vidarebosättnings­förordningen. I och med förordningen utökas databasen till att utöver finger­avtryck innehålla bl.a. ansiktsbild och uppgifter om personer som uppehåller sig olagligt i en medlemsstat, som vidarebosätts eller som beviljats tillfälligt skydd enligt massflyktsdirektivet. Åldersgränsen för att registrera finger­avtryck sänks från 14 till 6 år. Brottsbekämpande myndigheter får direkt­tillgång till databasen och det införs en skyldighet att registrera att en person kan utgöra en säkerhetsrisk.

Krishanteringsförordningen

Krishanteringsförordningen (EU) 2024/1359 innehåller bestämmelser för kris­situationer och situationer med instrumentalisering av migration. Det handlar om att medlemsstater vid exceptionella situationer får göra undantag i asyl­regelverket. Det kan t.ex. innebära förlängda tidsfrister för registrering av ansökningar och överföringar samt undantag från tillämpning av gräns­förfarandet eller ett utökat tillämpningsområde för gränsförfarandet.

Det nya omarbetade mottagandedirektivet

Det nya omarbetade mottagandedirektivet (EU) 2024/1346 innehåller minimi­normer för medlemsstaternas stöd till asylsökande. Direktivet innebär en ökad harmonisering av mottagandeförhållandena inom EU och syftar till att uppnå en jämnare fördelning av asylsökande och minska incitamenten för sekundära förflyttningar.

Förslag till lagstiftningsakter som tillkommit under 2025

Under 2025 presenterade kommissionen tre förslag till förordningar som avser att komplettera migrations- och asylpakten:

•       Den 11 mars 2025 presenterade kommissionen ett förslag till åter­vändandeförordning, COM(2025) 101. Förordningen föreslås ersätta det nuvarande återvändandedirektivet (2008/115/EG) och syftar bl.a. till att förenkla och effektivisera återvändandeprocessen samt göra den tydligare för nationella myndigheter och berörda tredjeländer. Förslaget innehåller tydligare skyldigheter och incitament för den enskilde att samarbeta i återvändandeförfarandet, särskilda regler för återvändande av personer som utgör en säkerhetsrisk och en rättslig ram för s.k. återvändandehubbar i tredjeland. Förslaget innehåller även ett förfarande som ska underlätta för ömsesidigt erkännande och verkställighet av återvändandebeslut som på sikt kan bli obligatoriskt för medlemsstaterna.

•       Kommissionens förslag om ändring i asylprocedurförordningen gällande etablering av en lista över säkra ursprungsländer på EU-nivå presenterades i april 2025 och antogs som förordning (EU) 2026/464 den 24 februari 2026. Förordningen utökar möjligheten att avvisa en asylansökan om sökanden har ursprung från ett tredjeland som generellt anses vara säkert. På den EU-gemensamma listan ska kandidatländerna anses vara säkra ursprungsländer. Därutöver ska också Kosovo, Bangladesh, Colombia, Egypten, Indien, Marocko och Tunisien anses vara säkra ursprungsländer. Förordningen tillåter medlemsstaterna att ha egna nationella listor över säkra ursprungsländer utöver de som finns på den gemensamma EU-listan.

•       Kommissionens förslag om ändring i asylprocedurförordningen gällande tillämpningen av begreppet säkert tredjeland presenterades i maj 2025 och antogs som förordning (EU) 2026/463 den 24 februari 2026. Förordningen utökar möjligheten att avvisa en asylansökan om sökanden i stället kan söka asyl i ett säkert tredjeland. Möjligheten att tillämpa begreppet har utökats för att begreppet även ska kunna tillämpas när en sökande har transiterat genom ett säkert tredjeland eller om det finns andra överens­kommelser eller arrangemang, på EU-nivå eller bilateralt med ett tredjeland. Medlemsstaterna får inte tillämpa begreppet säkert tredjeland i prövningen om sökanden är ett ensamkommande barn.

Övriga rättsakter kopplade till migrations- och asylpakten

När det gäller laglig migration ingår bl.a. även följande rättsakter i migrations- och asylpakten:

•       Reviderat direktiv (EU) 2024/1233 om ett kombinerat tillstånd för vistelse och arbete som innehåller bestämmelser som syftar till att förbättra EU:s möjligheter att attrahera kompetens och talanger. Bland annat handlar det om en förenklad tillståndsprocess för arbetskraftsinvandring, ökade rättig­heter och ett förbättrat skydd mot exploatering.

•       Det nya blåkortsdirektivet (EU) 2021/1883 som syftar till att öka EU:s möjligheter att effektivt och snabbt möta befintliga och nya behov av hög­kvalificerade tredjelandsmedborgare, kompensera för kompetensbrist samt öka den ekonomiska invandringens bidrag till unionens konkurrens­kraft.

•       Kommissionens förslag till förordning om inrättande av EU:s talangreserv presenterades i november 2023 och förväntas antas slutligt som förordning den 30 mars 2026. Förordningen är en del av ett kompetens- och talang­paket som syftar till att säkerställa att EU blir mer attraktivt och att förbättra den övergripande migrationshanteringen. Talangreserven innebär att det inrättas en it-plattform som ska underlätta rekrytering av arbetssökande från tredjeländer.

EU:s viseringspolitik

EU:s viseringskodex, förordning (EG) nr 810/2009, fastställer gemensamma regler och villkor för utfärdande av viseringar till Schengenområdet som inte varar längre än 90 dagar under en 180-dagarsperiod. Reglerna syftar till att förenkla för de viseringssökande och underlätta för lagliga resenärer, samtidigt som irreguljär migration motverkas.

Viseringsförordningen, förordning (EU) 2018/1806, innehåller en förteck­ning över tredjeländer vars medborgare antingen är skyldiga att inneha vise­ring när de passerar EU:s yttre gränser eller är undantagna från viserings­kravet. I förordningen finns också bestämmelser om bl.a. möjligheten för medlemsstater att bevilja undantag från viseringskravet för vissa personkate­gorier och en mekanism som tillåter ömsesidighet om ett tredjeland som är undantaget från EU:s viseringskrav inför ett viseringskrav gentemot någon av EU:s medlemsstater. I förordningen finns också en mekanism för att tillfälligt upphäva undantag från viseringskravet, exempelvis vid en betydande ökning av migration eller andra säkerhetsrisker där EU bör vidta åtgärder. Den 30 december 2025 trädde förordning (EU) 2025/2441 om ändring av viserings­förordningen vad gäller översynen av upphävandemekanismen i kraft. Efter ändringen av förordningen har EU möjligheten att stoppa undantaget från viseringskravet, dvs. temporärt återinföra viseringskrav, för ett tredjeland. Exempelvis kan det gälla i situationer i förhållande till länder som erbjuder medborgarskap för investerare eller där förbindelserna med ett land försämras.

Den 29 januari 2026 presenterade kommissionen EU:s första viserings­strategi. Strategin syftar till att på lång sikt stärka EU:s kapacitet att hantera ökad rörlighet samt regional instabilitet och geopolitisk konkurrens som kan påverka situationen vid EU:s gränser.

Den externa dimensionen av migration

Parallellt med att det gemensamma europeiska asylsystemet har reformerats och utvecklats genom pakten har EU utvecklat den s.k. externa dimensionen av migration. Det handlar främst om relationer och ömsesidiga partnerskap med tredjeländer för att hantera frågor om migration och rörlighet.

Motionerna

EU:s migrations- och asylpolitik

I kommittémotion 2025/26:3190 av Jonny Cato m.fl. (C) föreslås tillkänna­givanden om att verka för att hanteringen av asylansökningar vid EU:s yttre gräns är rättssäker och att Sverige och EU-kommissionen säkerställer detta genom kontinuerlig uppföljning (yrkande 5) och om att alla EU-länder ska ta gemensamt ansvar för asylsökande som söker skydd i unionen (yrkande 6). Motionärerna föreslår vidare tillkännagivanden om att EU:s asylbyrå ska få i uppdrag att se över hur EU-ländernas bedömningar av säkerhetsläget i konfliktdrabbade länder ska bli mer likvärdiga för att säkerställa att asyl­sökande får samma beslut oavsett vilket land som asylansökan ska lämnas in i (yrkande 10) och om att regeringen ska driva på för att EU vidtar åtgärder för att lösa problematiken med att unionens medlemsländer säljer medborgarskap till tredjelandsmedborgare (yrkande 22).

I motion 2025/26:1750 av Jan Ericson och Boriana Åberg (båda M) föreslås ett tillkännagivande om att se över möjligheten att inom EU verka för en förändrad asylpolitik. I motion 2025/26:1752 av Boriana Åberg (M) föreslås ett tillkännagivande om att se över möjligheten att Sverige inom EU och FN ska verka för en reformering av FN:s flyktingkonvention så att den anpassas till dagens förhållanden.

Vissa frågor om migrations‑ och asylpolitiken i EU

I kommittémotion 2025/26:198 av Tony Haddou m.fl. (V) föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör verka för att förändra EU:s migrations­pakt i syfte att skapa ett regelverk som värnar asylrätten och grundläggande mänskliga rättigheter samt fördelar ansvaret jämnare mellan EU:s medlemsländer (yrkande 1). I yrkande 9 föreslår motionärerna ett till­kännagivande om att Sverige som enskilt land, såväl inom EU som inom FN, bör motverka alla beslut som innebär att asylrätten och flyktingars mänskliga rättigheter kränks. De föreslår vidare i yrkande 10 ett tillkännagivande om att regeringen bör verka för att de skyddssökande på de grekiska öarna vidare­bosätts inom EU och att förhållandena i lägren förbättras kraftigt under tiden. I yrkande 17 föreslår motionärerna ett tillkännagivande om att regeringen inom EU bör verka för att transportörsansvaret avskaffas. Slutligen i yrkande 16 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör verka för att EU möjliggör införande av asylvisum. Även i kommittémotion 2025/26:3362 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 45 förslås ett tillkännagivande om att verka för ett system med humanitära visum inom EU för att skapa fler lagliga och säkra vägar för människor på flykt att söka asyl. Slutligen föreslås även i yrkande 31 ett tillkännagivande om att inom migrationspolitiken säkerställa en fungerande och rättvis fördelning av ansvar som utgår från människors säkerhet och grundläggande fri- och rättigheter.

EU:s förstalandsprincip

I kommittémotion 2025/26:3362 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 51 föreslås ett tillkännagivande om ökade möjligheter till omplacering av asyl­sökande och att förstalandsprincipen avskaffas, eller åtminstone försvagas.

EU:s samarbete med tredjeländer

I kommittémotion 2025/26:198 av Tony Haddou m.fl. (V) föreslås till­kännagivanden om att Sverige inom EU bör söka samarbete med de stater som vill ha en mer välkomnande och human migrationspolitik (yrkande 2) och bör verka för att vidarebosättningsförordningen inte används för att sluta avtal liknande det mellan EU och Turkiet eller s.k. humanitarian admission pro­grammes (yrkande 3). I samma motion föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör verka för att avtal med utomeuropeiska länder om att stoppa flyktingar från att ta sig in i EU ska sägas upp (yrkande 4) och att avtalet mellan EU och Turkiet sägs upp (yrkande 5). I yrkande 7 föreslås ett till­kännagivande om att Sverige genom EU och FN:s flyktingorgan (UNHCR) bör agera för en snabb evakuering och vidarebosättning av flyktingar och asyl­sökande från Libyen. Slutligen föreslås i yrkande 8 ett tillkännagivande om att regeringen bör agera inom EU för att underlätta för människor som flyr från Afghanistan att få skydd i Europa.

Överenskommelser mellan EU och ett tredjeland för att kontrollera migration

I kommittémotion 2025/26:3190 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkande 7 föreslås ett tillkännagivande om att i de fall avtal eller överenskommelser sluts mellan EU och ett tredjeland för att kontrollera migration, bör demokratiska principer, grundläggande mänskliga rättigheter, principen om non-refoulement, asyl­rätten och ett värdigt mottagande värnas.

Lagliga vägar till EU

I partimotion 2025/26:3596 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkande 45 föreslås ett tillkännagivande om att det skyndsamt bör skapas hållbara och långsiktiga lösningar både globalt och på EU-nivå för att trygga framtiden för klimatflyktingar, i och med att antalet människor i världen som drabbas av klimatförändringar kommer att öka. I kommittémotion 2025/26:3190 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen ska vara drivande i att EU ska ta emot fler kvotflyktingar och att det tas fram en strategi för att uppmuntra och stärka incitamenten för EU-länder att ta emot kvotflyktingar. I yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att se över lagliga sätt som är långsiktigt hållbara för att ge skyddsbehövande skydd. Vidare föreslås ett tillkännagivande om att EU ska ta fram en strategi för sök- och räddningsinsatser på Medelhavet med utgångspunkt i att människor i första hand ska få skydd genom säkra och lagliga vägar (yrkande 4). Också i partimotion 2025/26:3509 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 46 i denna del föreslås ett tillkännagivande om att Sverige ska verka aktivt inom EU för att fler EU-länder ska ta ett större ansvar för människor på flykt och öka antalet kvotflyktingar. I kommittémotion 2025/26:3362 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 30 föreslås ett tillkännagivande om att ha en migrationspolitik som skapar säkra och lagliga vägar till EU.

EU:s viseringspolitik

I kommittémotion 2025/26:198 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkande 15 anser motionärerna att regeringen inom EU bör verka för att korta ned listan över visumpliktiga länder och för att visumkrav inte ska användas för att stänga ute flyktingar. I kommittémotion 2025/26:3440 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 36 föreslås ett tillkännagivande om att visumfriheten till EU för israeler bör slopas och att israeliska bosättare helt bör nekas inresa.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan inledningsvis konstatera att arbetet med att genomföra migrations- och asylpakten fortfarande pågår inom EU och i medlemsstaterna. I juni 2024 presenterade kommissionen en gemensam genomförandeplan för pakten och det nya regelverket börjar tillämpas fullt ut den 12 juni 2026.

Utskottet noterar att kommissionen, i slutet av januari 2026, presenterade en asyl- och migrationshanteringsstrategi för de kommande fem åren som till stor del utgår från medlemsstaternas nationella genomförandeplaner för pakten. Ett korrekt genomförande i alla medlemsstater är i utskottets mening avgörande för att systemet ska fungera. I sammanhanget noterar utskottet också att regeringen under hösten 2025 presenterade förslag om anpassning av svensk rätt till migrations- och asylpaktens rättsakter i en departements­promemoria (Ds 2025:30). Förslagen är under beredning i Regeringskansliet.

Utskottet konstaterar att en av grundpelarna i pakten är solidaritet och ansvarsfördelning mellan EU:s medlemsstater i asyl- och migrationshan­teringen. I sammanhanget noterar utskottet att den första årliga cykeln för migrationshantering inleds den 12 juni 2026 när EU:s solidaritetsmekanism börjar tillämpas.

När det kommer till samarbete med tredjeländer och återvändande har utskottet prövat de tre förslag till lagstiftningsakter på området som kom­missionen presenterade under 2025. Utskottet ser positivt på att pakten kompletteras för att bättre komma åt kvarstående utmaningar med irreguljär migration till EU, effektivt återvändande och skydd längs med migra­tionsrutterna. Utskottet anser även att ett strategiskt och långsiktigt arbete med ursprungsländer, transitländer och mottagarländer är fortsatt viktigt.

I likhet med tidigare ställningstaganden, senast i betänkande 2024/25:SfU18, kan utskottet konstatera att Sverige under lång tid har prioriterat att stärka det internationella samarbetet för att öka den globala ansvarsfördelningen för kvotflyktingar och vidarebosättning. Vidare­bosättningsförordningen syftar till att skapa en gemensam procedur för säkra och lagliga vägar till Europa för personer i behov av skydd. Utskottet noterar att förordningen redan nu är delvis tillämplig i medlemsstaterna och att deltagandet i unionsramen för vidarebosättning är frivilligt. I rådets genomförandebeslut (EU) 2025/2628 från den 18 december 2025 fastställs unionsplanen för 2026–2027 och den totala summan av antalet tredjelands­medborgare eller statslösa personer som ska beviljas inträde till EU:s territorium för vidarebosättning och inresa av humanitära skäl till 10 430 personer. Utskottet noterar att Sverige har meddelat att man är berett att ta emot totalt 900 vidarebosättningar under perioden.  

Viseringsförordningen reglerar vilka medborgare från tredjeländer som behöver visering respektive vilka som är undantagna från viseringskrav vid resa till EU. Utskottet erinrar om att viseringsfrågor regleras på EU-nivå och är fullt ut harmoniserade. Därmed kan Sverige inte ensidigt införa eller undanta krav på visering gentemot enskilda länder. I sammanhanget noterar utskottet kommissionens meddelande om EU:s första viseringsstrategi COM(2026) 43. Utskottet ser positivt på riktningen mot mer strategiska verktyg för den framtida viseringspolitiken.

I motionerna väcks förslag om tillkännagivanden som rör genomförandet av migrations- och asylpakten, vidarebosättning, fördelning av asyl­ansökningar och enhetliga asylbeslut. De rör även samarbete och överens­kommelser med tredjeländer, lagliga vägar till EU, transportörsansvaret, klimatflyktingar samt viseringar. Motsvarande eller i allt väsentligt motsvarande motionsförslag har utskottet behandlat tidigare under valperioden. Detta har gjorts i betänkandena 2024/25:SfU18 och 2023/24:SfU14, och riksdagen har i enlighet med utskottets förslag avslagit motionsyrkandena (prot. 2024/25:103 respektive prot. 2023/24:119). Utskottet ser inte skäl att nu göra en annan bedömning. Därmed avstyrks motionerna 2025/26:198 (V) yrkandena 1–5, 7–10 och 15–17, 2025/26:1752 (M), 2025/26:3190 (C) yrkandena 1, 3–7, 10 och 22, 2025/26:3362 (MP) yrkandena 30, 31, 45 och 51, 2025/26:3440 (V) yrkande 36, 2025/26:3509 (MP) yrkande 46 i denna del och 2025/26:3596 (C) yrkande 45.

Utskottet ser inte heller skäl för riksdagen att göra något tillkännagivande till regeringen om att se över möjligheten att Sverige inom EU och FN ska verka för en reformering av FN:s flyktingkonvention och avstryker därmed motion 2025/26:1750 (M).

Gällande rätt

Frågan om uppehållstillstånd för familjemedlemmar till någon som är bosatt i Sverige regleras huvudsakligen i 5 kap. utlänningslagen.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:2798 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att lagändringarna om anhöriginvandring med anledning av proposition 2023/24:18 bör rivas upp. Dessa lagändringar försvårar möjligheten till familjeåterförening. I yrkande 18 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen omgående och utan vidare åtgärder bör besluta att inte gå vidare med förslagen i SOU 2025:95 Skärpta villkor för anhöriginvandring. Motionärerna anför att familjeåterförening är en grundförutsättning för god integration. I yrkande 19 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med förslag på hur rätten till familjeåterförening kan stärkas. Flera ambassader har inte hanterat ansökningar om familjeåterförening sedan en tid tillbaka och medborgare i dessa länder tvingas vända sig till beskickningar i andra länder. I yrkande 20 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om att 18-årsregeln i utlänningslagen bör tas bort. Motionärerna anför att regeln, som innebär att uppehållstillstånd endast beviljas om barnet är under 18 år, är onödigt snäv. I yrkande 21 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om att sista länken-bestämmelsen i utlänningslagen återinförs.

I kommittémotion 2025/26:3190 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkande 20 föreslås ett tillkännagivande om att alternativt skyddsbehövande ska undantas från försörjningskravet för familjeåterförening under de tre första månaderna efter beviljat uppehållstillstånd för att undvika familjesplittring.

I kommittémotion 2025/26:3362 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 47 föreslås ett tillkännagivande om att anhöriginvandring bör underlättas i nationell lagstiftning. I yrkande 48 föreslås ett tillkännagivande om att alla som beviljas uppehållstillstånd i Sverige ska ha rätt och möjlighet att återförenas med sin familj.

I motion 2025/26:2285 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) föreslås ett tillkännagivande om att se över möjligheten att genomföra DNA-analys för att säkra släktskap vid anhöriginvandring. I motion 2025/26:1465 av Magnus Jacobsson (KD) föreslås ett tillkännagivande om en utredning för att se över hur de senaste årens skärpningar av migrationslagstiftningen drabbar barn och ungdomar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan som tidigare konstatera att Sverige fortfarande står inför stora utmaningar med ett växande utanförskap, vilket en omfattande invandring i kombination med bristande integration har bidragit till. I juli 2024 beslutade regeringen att ge en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av det svenska regelverket för att bevilja uppehållstillstånd på grund av anknytning (dir. 2024:68). Utredaren överlämnade i september 2025 utrednings­betänkandet Skärpta villkor för anhöriginvandring (SOU 2025:95) till reger­ingen. Förslagen bereds för närvarande i Regeringskansliet. Utskottet noterar att företrädare för regeringspartierna och Sverigedemokraterna vid en press­träff den 6 mars 2026 aviserade att förslagen kommer att innehålla en ventil varigenom nära anhöriga ska kunna beviljas uppehållstillstånd i fler situationer. Utskottet anser att beredningen av ärendet inte bör föregripas och avstyrker därmed motion 2025/26:2798 (V) yrkande 18. Utskottet ser inte heller skäl för riksdagen att göra något tillkännagivande om en översyn av konsekvenserna för barn och ungdomar mot bakgrund av de senaste årens skärpningar av migrationslagstiftningen. Därmed avstyrks motion 2025/26:1465 (KD).

Utskottet avstyrkte förra året flera motionsyrkanden som är identiska med eller liknar de yrkanden som nu är aktuella. Det handlar bl.a. om att anhöriginvandring bör underlättas i nationell lagstiftning och att alla som beviljas uppehållstillstånd i Sverige ska ha rätt och möjlighet att återförenas med sin familj. Det handlar också om att stärka rätten till familjeåterförening, ta bort 18-årsregeln för barn som vill återförenas med sina föräldrar i utlänningslagen och återinföra sista länken-bestämmelsen. Även frågan om att undanta alternativt skyddsbehövande från försörjningskravet för familje­återförening under de tre första månaderna efter beviljat uppehållstillstånd behandlades. Riksdagen ställde sig bakom utskottets förslag (bet. 2024/25:SfU18, prot. 2024/25:103). Utskottet gör nu ingen annan bedömning. Därmed avstyrks motionerna 2025/26:2285 (M), 2025/26:2798 (V) yrkandena 1 och 19–21, 2025/26:3190 (C) yrkande 20 samt 2025/26:3362 (MP) yrkandena 47 och 48.

Gällande rätt

Asylprocessen

Om en utlänning har ansökt om asyl i Sverige får Migrationsverket avgöra ett ärende utan muntlig handläggning endast om utlänningen förklaras vara flyk­ting (13 kap. 1 § UtlL).

Inför den muntliga handläggningen hos Migrationsverket ska utlänningen tillfrågas om han eller hon föredrar en manlig eller kvinnlig utredare respek­tive tolk. Utlänningens önskemål ska tillgodoses om det är möjligt (8 kap. 9 c § UtlF).

I ärenden och mål om bl.a. avvisning och utvisning ska, med vissa undan­tag, ett offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att det saknas behov av biträde (18 kap. 1 § första stycket UtlL).

Barn och unga i asylprocessen

I fall som rör ett barn ska det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver (1 kap. 10 § UtlL och artikel 3 i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen). Med barn avses i utlänningslagen en person som är under 18 år (1 kap. 2 § UtlL).

När frågor om tillstånd enligt utlänningslagen ska bedömas och ett barn berörs av ett beslut i ärendet ska barnet höras om det inte är olämpligt. Den hänsyn ska tas till det barnet har sagt som barnets ålder och mognad motiverar (1 kap. 11 § UtlL).

Om ett ärende eller mål avser ett barn som har ansökt om uppehållstillstånd som flykting eller som alternativt skyddsbehövande och barnet saknar vård­nadshavare här i landet ska ett offentligt biträde alltid förordnas (18 kap. 1 § andra stycket UtlL).

Den som är förordnad som offentligt biträde för ett barn som saknar vårdnadshavare här i landet är, enligt 18 kap. 3 § UtlL, utan särskilt förord­nande barnets ställföreträdare i det mål eller ärende som förordnandet avser. Detta gäller dock inte om det finns en god man för barnet enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn.

Enligt 2 § lagen om god man för ensamkommande barn ska överförmyn­daren förordna en god man att i vårdnadshavares och förmyndares ställe ansvara för ett barns personliga förhållanden och sköta dess angelägenheter, om barnet vid ankomsten till Sverige är skilt från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe. Den som på detta sätt är förordnad som god man för ett barn ska ansöka om uppehålls­tillstånd för barnet, om detta inte är uppenbart obehövligt (18 kap. 4 § UtlL).

Motionerna

Barn och unga i asylprocessen

I kommittémotion 2025/26:2798 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkande 7 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör genomföra en översyn av utlän­ningslagens åldersgränser och vilka konsekvenser de har i syfte att stärka skyddet för dem mellan 18 och 21 år. Enligt motionärerna bör därutöver asyl­sökande alltid bedömas enligt den ålder de har när de ansöker om asyl. Vidare föreslår motionärerna ett tillkännagivande om att tydliggöra barnspecifika for­mer av förföljelse som flyktinggrund i utlänningslagen (yrkande 8) och att i utlänningslagen stärka barnets rätt att komma till tals (yrkande 9). Motionä­rerna föreslår även tillkännagivanden om inrättande av barnanpassade utred­ningsenheter på Migrationsverket (yrkande 11) och om en tidsgräns för start av asylutredningar som rör barn (yrkande 12). Gränsen bör sättas till två måna­der. Motionärerna anger att det i dag finns stora brister i handläggningen av ärenden där barn söker asyl och föreslår därför i yrkande 13 ett tillkänna­givande om att inrätta en särskild inspektion för att säkerställa att Migrations­verkets rutiner och riktlinjer tillämpas rättssäkert och enhetligt. I yrkande 14 föreslår motionärerna ett tillkännagivande om att utreda behovet av ökad kunskap om ensamkommande flickor och specifika asylskäl för den gruppen.

I kommittémotion 2025/26:3362 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) föreslås tillkännagivanden om att barnkonventionen ska få fullt genomslag i utlän­ningslagen (yrkande 1) och om att vid alla tillfällen ha barnets bästa i centrum (yrkande 2). Motionärerna anger att konventionen har fått ett bristfälligt utrymme i lagen, särskilt när det gäller att vid alla tillfällen se till barnets bästa. Principen bör få ytterligare och explicit genomslag i utlänningslagen och en utredning bör se över hur myndigheter rent praktiskt ska applicera bestäm­melsen. I yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om barnspecifika asylskäl. Barnspecifik förföljelse måste integreras i lagstiftningen och det måste säkerställas att asylsökande barn bedöms utifrån ett individuellt perspektiv. I yrkande 7 föreslås ett tillkännagivande om att beslut om uppehållstillstånd ska utgå från ansökningstillfället och inte beslutstillfället när det gäller om personen ska betraktas som barn eller inte.

Vissa frågor om rättssäkerhet i asylprocessen

I kommittémotion 2025/26:2798 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkande 15 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med förslag om att stärka skyddet för hbtqia-personer i asylprocessen. Vidare föreslår motio­närerna tillkännagivanden om att regeringen bör säkerställa att Migrations­verket kan erbjuda tolkar med hbtqia-kompetens (yrkande 16) och att reger­ingen bör tillsätta en utredning för att se över rättssäkerheten inom asylpro­cesserna (yrkande 17). Enligt motionärerna har de senaste åren visat att rätts­säkerheten inte är god.

Rättssäkerheten hos Migrationsverket

I kommittémotion 2025/26:3190 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkande 9 föreslås ett tillkännagivande om att stärka rättssäkerheten i asylprocessen. Motionä­rerna anför att regeringen bör säkerställa att Migrationsverket vidtar åtgärder i detta syfte.

Asyl och anknytning

I kommittémotion 2025/26:502 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 19 föreslås ett tillkännagivande om uppdatering av nya gymnasielagen. Motionä­rerna anför att kraven för permanent uppehållstillstånd i lagen numera måste vara uppfyllda både vid ansökan och när Migrationsverket fattar sitt beslut. Lagen bör ändras så att permanent uppehållstillstånd beviljas om villkoren är uppfyllda när Migrationsverket fattar sitt beslut, vilket var vad som gällde tidigare. I yrkande 20 föreslår motionärerna ett tillkännagivande om att ingen ska förlora rätten till permanent uppehållstillstånd enligt nya gymnasielagen till följd av att Migrationsverket har haft olagligt långa handläggningstider. I kommittémotion 2025/26:3362 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 4 föreslås ett tillkännagivande om att stärka asylsökande barns rätt att åter­förenas med sina föräldrar. Försörjningskravet för familjeåterförening bör av den anledningen avskaffas. I yrkande 5 föreslås ett tillkännagivande om att inte splittra familjer. Motionärerna anför att när barn kommer till Sverige som anhöriga till en förälder som fått asyl eller arbetstillstånd men inte själva har asylskäl har systemet med tidsbegränsade uppehållstillstånd lett till att familjen splittras igen när barnet fyllt 18 år, om inte barnet hunnit få permanent uppehållstillstånd. Den s.k. humanitära skyddsgrunden som infördes 2021 men därefter avskaffades bör därför återinföras. I yrkande 8 föreslås ett till­kännagivande om att unga personer med stark anknytning till Sverige ska ges större möjligheter till uppehållstillstånd. Motionärerna anför att en stark anknytning i större utsträckning bör beaktas vid bedömningen av om uppe­hållstillstånd kan ges på humanitär grund. Ett yrkande motsvarande det om att inte splittra familjer (yrkande 5 ovan) framförs av motionärerna även i motion 2025/26:3316.

Övriga frågor om asylprocessen

I kommittémotion 2025/26:3362 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 32 föreslås ett tillkännagivande om att upprätthålla rättssäkerheten och respektera rätten att söka asyl, vilket innefattar kompetenshöjande insatser hos Migrationsverket och migrationsdomstolarna och för de rättsliga biträdena, en kvalitetssäkrad tolkverksamhet samt kortade handläggningstider. I yrkande 42 föreslås ett tillkännagivande om att en nationell övervakningsmekanism för grundläggande rättigheter bör få full möjlighet att övervaka asylprocesserna och ges tillräckliga resurser för att effektivt kunna bidra till ansvarsutkrävande.

I motion 2025/26:1452 av Sten Bergheden (M) föreslås ett tillkännagivande om att se över möjligheten att ytterligare korta ned väntetiderna för de som kommer till Sverige så att de så snabbt som möjligt ska kunna ta ett jobb. I motion 2025/26:2989 av Marléne Lund Kopparklint (M) föreslås ett tillkänna­givande om att överväga att utreda förutsättningarna för att Migrationsverket alltid ska kontrollera brottsregister från utlänningens hemland eller genom internationella samarbeten vid ansökningar om uppehållstillstånd, asyl eller arbets- eller studietillstånd. I motion 2025/26:1004 av Magnus Jacobsson (KD) yrkande 4 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör stärka konvertiters och hbtq-personers rättigheter vid asylprocessen.

Utskottets ställningstagande

Barn och unga i asylprocessen

Yrkandena om barn och unga i asylprocessen handlar bl.a. om barnkonven­tionens genomslag i utlänningslagen, barnspecifika asylskäl, åldersgränser i utlänningslagen, en tidsgräns för start av asylutredningar som rör barn, barns rätt att komma till tals samt att beslut när det gäller uppehållstillstånd ska utgå från ansökningstillfället och inte beslutstillfället när det gäller om perso­nen ska betraktas som barn eller inte. Motsvarande yrkanden har utskottet behandlat tidigare. Utskottet avstyrkte motionerna och riksdagen ställde sig bakom utskottets förslag (bet. 2024/25:SfU18, prot. 2024/25:103). Utskottet ser inte skäl att nu göra en annan bedömning och avstyrker därmed motionerna 2025/26:2798 (V) yrkandena 7–9 och 11–14 samt 2025/26:3362 (MP) yrkan­dena 1–3 och 7.

Vissa frågor om rättssäkerhet i asylprocessen

Motionsyrkandena handlar i dessa delar om stärkt skydd för hbtqi-personer, tolkar med hbtqi-kompetens och en utredning om rättssäkerheten i hbtqi-asylärenden. Utskottet konstaterar att nya regler om skärpta krav för offentliga biträden och höjda kompetenskrav för tolkar i migrationsärenden, i syfte att stärka rättssäkerheten, trädde i kraft den 1 januari 2026 (prop. 2024/25:195, bet. 2025/26:JuU6, rskr. 2025/26:57). De ökade kraven syftar till att höja den generella kompetensen och säkerställa lämpligheten hos de offentliga biträ­dena och tolkarna i migrationsärendena. I propositionen uttalas t.ex. att det kan vara till stor fördel vid förordnandet av offentligt biträde att ha tillgång till uppgifter om särskilda erfarenheter av hbtqi-ärenden. Vidare gav regeringen Migrationsverket i regleringsbrevet för 2025 ett uppdrag att vidta åtgärder för att se till att ärendehandläggningen är enhetlig och rättssäker, bl.a. i hbtqi-ärenden. I återrapporteringen av uppdraget i september 2025 (dnr 1.3.1-2025-11985) anger Migrationsverket att särskilda åtgärder vidtagits för en enhetlig och rättssäker handläggning av ärenden där hbtqi-skäl åberopas. Utskottet ser mot denna bakgrund inte skäl att föreslå ett tillkännagivande med anledning av de aktuella yrkandena och avstyrker därmed motion 2025/26:2798 (V) yrkandena 15–17.

Rättssäkerheten hos Migrationsverket

I ett yrkande föreslås ett tillkännagivande om att stärka rättssäkerheten i asylprocessen, och motionärerna anför att regeringen bör säkerställa att Migra­tionsverket vidtar åtgärder i detta syfte.

På uppdrag av regeringen har Statskontoret sett över asylprocessen. I rapporten Många öar små – Migrationsverkets styrning och uppföljning av den rättsliga kvaliteten i asylprocessen (2024:14) anger Statskontoret att det finns flera tecken på att enhetligheten brister på ett sätt som kan gå ut över rättssäkerheten. Migrationsverket intensifierade därefter sitt arbete med att utveckla den rättsliga uppföljningen. Regeringen har vidare i regleringsbreven för 2025 och 2026 gett Migrationsverket uppdrag och återrapporteringskrav när det gäller rättssäkerhet och rättslig kvalitet. Utskottet anser därmed att det saknas skäl för att föreslå ett tillkännagivande om rättssäkerhet och avstyrker därför motion 2025/26:3190 (C) yrkande 9.

Asyl och anknytning

När det gäller frågan om utvisning av vissa unga vuxna konstaterar utskottet att företrädare för regeringspartierna och Sverigedemokraterna vid en press­träff den 6 mars 2026 aviserade att uppehållstillstånd ska kunna beviljas den gruppen i fler situationer än i dag. Syftet är framför allt en lösning för de unga vuxna som har gjort rätt för sig, håller på att fullfölja sina gymnasiestudier och som med nuvarande regler har hamnat i kläm. Av Migrationsverkets webb­plats framgår att myndigheten tills vidare, i avvaktan på ny lagstiftning, inte fattar beslut om avslag i ärenden som gäller vissa unga vuxna. Utskottet anser mot denna bakgrund att det saknas skäl att föreslå ett tillkännagivande om att inte splittra familjer när barnet fyllt 18 år och inte hunnit få permanent uppe­hållstillstånd. Utskottet avstyrker därmed motionerna 2025/26:3316 (MP) och 2025/26:3362 (MP) yrkande 5.

Utskottet har tidigare prövat yrkanden om gymnasielagen och barns rätt att återförenas med sina föräldrar m.m. Utskottet avstyrkte yrkandena och riks­dagen ställde sig bakom utskottets förslag (bet. 2024/25:SfU18, prot. 2024/25:103). Utskottet ser inte skäl att nu göra en annan bedömning och avstyrker därmed motionerna 2025/26:502 (MP) yrkandena 19 och 20 samt 2025/26:3362 (MP) yrkandena 4 och 8.

Övriga frågor om asylprocessen

Av avsnittet Vissa frågor om rättssäkerhet i asylprocessen framgår att reger­ingen uppdragit åt Migrationsverket att vidta åtgärder för att se till att ärende­handläggningen är enhetlig och rättssäker samt att nya regler för offentliga biträden och tolkar i syfte att stärka rättssäkerheten har trätt i kraft. Utskottet anser mot denna bakgrund att det saknas skäl att föreslå ett tillkännagivande om att upprätthålla rättssäkerheten. Ett yrkande om en övervakningsmekanism har prövats tidigare av utskottet, som avstyrkte yrkandet vilket riksdagen ställde sig bakom (bet. 2024/25:SfU18, prot. 2024/25:103). Utskottet ser inte skäl att nu göra en annan bedömning. Utskottet avstyrker därmed motion 2025/26:3362 (MP) yrkandena 32 och 42. Utskottet ser inte heller skäl att före­slå tillkännagivanden om väntetider, kontroll i brottsregistret eller rättigheter i asylprocessen och avstyrker därmed även motionerna 2025/26:1004 (KD) yrkande 4, 2025/26:1452 (M) och 2025/26:2989 (M).

Gällande rätt

Mottagande av asylsökande

I lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., förkortad LMA, finns bestämmelser om sysselsättning för och bistånd till bl.a. utlänningar som har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige som flykting eller som alternativt skyddsbehövande. Utlänningar som har ansökt om uppehållstillstånd som flykting eller alternativt skyddsbehövande ska enligt 3 § LMA tilldelas plats på ett asylboende.

Villkor för ukrainska medborgare

Det s.k. massflyktsdirektivet kom till 2001 med syftet att det ska finnas ett regelverk att aktivera vid en massiv tillströmning av fördrivna personer från ett tredje land (rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta). Vid mötet i Europeiska unionens råd i mars 2022 fattades beslut om att aktivera massflyktsdirektivet (rådets genomförandebeslut (EU) 2022/382 om fastställande av att det föreligger massiv tillströmning av fördrivna personer från Ukraina i den mening som avses i artikel 5 i direktiv 2001/55/EG, med följden att tillfälligt skydd införs). Detta innebär bl.a. att skyddsbehövande från Ukraina får ett tillfälligt skydd i EU i ett år med möjlighet till förlängning i ytterligare två år. Skyddet har förlängts t.o.m. den 4 mars 2027.

Massflyktsdirektivet har genomförts i svensk rätt (prop. 2001/02:185, bet. 2002/03:SfU4, rskr. 2002/03:47). Genomförandet innebär bl.a. att fördrivna personer beviljas uppehållstillstånd med tillfälligt skydd under den tid det tillfälliga skyddet gäller enligt rådets beslut.

Motionerna

Mottagande av asylsökande

I kommittémotion 2025/26:3587 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 6 föreslås ett tillkännagivande om att avveckla möjligheten för asylsökande att ordna sitt eget boende, s.k. EBO, fullt ut. Möjligheten bör behållas när det gäller mycket begränsade undantagsfall. Liknande tillkännagivanden föreslås i motionerna 2025/26:488 av Ingela Nylund Watz m.fl. (S), 2025/26:1064 av Lawen Redar (S), 2025/26:1182 av Kerstin Lundgren (C), 2025/26:1215 av Eva Lindh m.fl. (S), 2025/26:3190 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkande 11, 2025/26:3584 av Mattias Vepsä m.fl. (S) yrkande 7 och 2025/26:3592 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkande 4.

I kommittémotion 2025/26:2798 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkande 24 föreslås ett tillkännagivande om att 2016 års ändringar i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. ska rivas upp. Ändringarna innebär att den som får avslag på sin asylansökan, undantaget barn och barnfamiljer, mister rätten till bistånd och boende. I yrkande 26 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med förslag om att höja dagersättningen till nivån på riksnormen i försörjningsstödet och sedan räkna upp den enligt riksnormen.

I kommittémotion 2025/26:3362 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 20 föreslås ett tillkännagivande om höjd dagersättning. I yrkande 37 föreslås ett tillkännagivande om att goda levnadsförhållanden vid screening- och gränsförfarandet måste garanteras för alla. I yrkande 38 föreslås ett tillkännagivande om tillgång till information, tolk, juridisk hjälp, hälso- och sjukvård och utbildning vid screening- och gränsförfarandet.

I motion 2025/26:2447 av Sten Bergheden (M) föreslås ett tillkännagivande om att se över möjligheten att ändra villkoren för vilken mat som ska eller får serveras på Migrationsverkets boenden.

Villkor för ukrainska medborgare

I kommittémotion 2025/26:3587 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 11 föreslås ett tillkännagivande om ett ordnat mottagande av ukrainare på flykt undan Putins krig. Regeringen bör ta initiativ till en översyn av vilka anpassningar som behöver göras för att de ukrainska flyktingarnas vistelse och tillfälliga skydd i Sverige ska bli så bra som möjligt.

I kommittémotion 2025/26:3190 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkande 16 föreslås ett tillkännagivande om att tillsätta en utredning som ser över vilka rättigheter den som omfattas av massflyktsdirektivet ska ha om direktivet aktiveras igen. I yrkande 17 föreslås ett tillkännagivande om att se över möjligheten att höja dagersättningen för massflyktingar som flytt från Ukraina. I yrkande 18 föreslås ett tillkännagivande om att de personer som beviljats uppehållstillstånd som massflykting ska ges en möjlighet att stanna kvar i Sverige permanent. I yrkande 19 föreslås ett tillkännagivande om att den som har ett uppehållstillstånd som massflykting och som arbetar i Sverige ska kunna byta spår och bli arbetskraftsinvandrare.

I kommittémotion 2025/26:3362 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 10 föreslås ett tillkännagivande om att höja dagersättningen för asylsökande och ukrainska flyktingar som får skydd enligt massflyktsdirektivet.

I motion 2025/26:2859 av Jan Ericson (M) föreslås ett tillkännagivande om att se över möjligheten att stärka ukrainska flyktingars rättigheter i Sverige. I motion 2025/26:1000 av Magnus Jacobsson (KD) föreslås ett tillkännagivande om hur massflyktsdirektivets upphörande skulle påverka ukrainare som bor och verkar i Sverige.

Utskottets ställningstagande

Mottagande av asylsökande

I flera motioner föreslås att systemet med eget boende ska avvecklas fullt ut. Möjligheten bör behållas endast när det gäller mycket begränsade undantagsfall. Utskottet noterar att systemet med eget boende i sin tidigare form avvecklades 2025 (prop. 2024/25:49, bet. 2024/25:SfU11, rskr. 2024/25:136). Asylsökande har som huvudregel numera endast rätt till ekonomiskt bistånd under asyltiden om de enbart bor på den plats på ett asylboende som de har tilldelats. Migrationsverket får undersöka asylsökandes boende- och förvaringsutrymmen på asylboendena i syfte att kontrollera att asylsökanden bor på den tilldelade boendeplatsen. En ansökan om uppehållstillstånd får betraktas som återkallad för asylsökande som inte bor på asylboende och inte håller Migrationsverket underrättat om sin bostadsadress. Vidare kan utskottet konstatera att Utredningen om ett ordnat initialt mottagande av asylsökande i sitt slutbetänkande föreslår en ny lag, mottagandelagen, för ett ordnat asylmottagande och effektivt återvändande (SOU 2024:68). Utredningen lämnar flera förslag på åtgärder för att asylsökande ska bo på ett visst asylboende. Förslagen har remitterats och bereds för närvarande på Regeringskansliet. Utskottet anser att beredningen av ärendet inte bör föregripas och avstyrker därmed motionerna 2025/26:488 (S), 2025/26:1064 (S), 2025/26:1182 (C), 2025/26:1215 (S), 2025/26:3190 (C) yrkande 11, 2025/26:3584 (S) yrkande 7, 2025/26:3587 (S) yrkande 6 och 2025/26:3592 (S) yrkande 4.

Utskottet avstyrkte förra året flera motionsyrkanden som är identiska med eller liknar de yrkanden som nu är aktuella. Det handlar bl.a. om höjd dagersättning för asylsökande samt förhållanden vid screening- och gränsförfarande. Riksdagen ställde sig bakom utskottets förslag (bet. 2024/25:SfU18, prot. 2024/25:103). Utskottet gör nu ingen annan bedömning. Därmed avstyrks motionerna 2025/26:2447 (M), 2025/26:2798 (V) yrkandena 24 och 26 samt 2025/26:3362 (MP) yrkandena 20, 37 och 38.

Villkor för ukrainska medborgare

Utskottet noterar att regeringen i proposition 2025/26:146 Bättre migrations­rättsliga regler för forskare och doktorander samt åtgärder för att motverka missbruk av uppehållstillstånd för studier föreslår att en ny möjlighet att byta grund för uppehållstillstånd inifrån Sverige införs för personer som fördrivits från Ukraina på grund av Rysslands anfallskrig och befinner sig lagligt i Sverige med stöd av massflyktsdirektivet. Därutöver noterar utskottet att före­trädare för regeringspartierna och Sverigedemokraterna vid en pressträff den 6 mars 2026 uppgav att många ukrainare som har vistats länge i Sverige med stöd av massflyktsdirektivet inte har kunnat kvalificera sig för permanent uppehållstillstånd. Därför ska rimliga lösningar övervägas för fortsatta uppehållstillstånd efter att massflyktsdirektivet upphört för de i denna grupp som kan ha svårt att återvända eller som har ett arbete men utan att ha en inkomst som når upp till lönekravet.

Utskottet avstyrkte förra året flera motionsyrkanden som är identiska med eller liknar de yrkanden som nu är aktuella. Det handlar bl.a. om ordnat mottagande av ukrainare på flykt, översyn av vilka rättigheter massflyktingar ska ha nästa gång som direktivet aktiveras och höjd dagersättning för massflyktingar. Riksdagen ställde sig bakom utskottets förslag (bet. 2024/25:SfU18, prot. 2024/25:103). Utskottet gör nu ingen annan bedömning. Därmed avstyrks motionerna 2025/26:1000 (KD), 2025/26:2859 (M), 2025/26:3190 (C) yrkandena 16–19, 2025/26:3362 (MP) yrkande 10 och 2025/26:3587 (S) yrkande 11.

Gällande rätt

Enligt 8 kap. 21 § UtlL ska ett beslut om avvisning eller utvisning innehålla en tidsfrist inom vilken utlänningen frivilligt ska lämna landet. Tidsfristen är två veckor om utlänningen avvisas och fyra veckor om utlänningen utvisas. Om det finns särskilda skäl får en längre tidsfrist bestämmas. I vissa fall ska ingen tidsfrist för frivillig avresa bestämmas, bl.a. om det finns risk för att utlänningen avviker.

Enligt 12 kap. 22 § UtlL upphör ett beslut om avvisning eller utvisning som inte har fattats av allmän domstol att gälla fem år från det att utlänningen har lämnat landet i enlighet med beslutet, s.k. preskription. Om beslutet har förenats med ett förbud mot att återvända till Sverige med längre giltighetstid upphör beslutet om avvisning eller utvisning att gälla först när tiden för återreseförbudet går ut.

Migrationsverket får bevilja uppehållstillstånd om det i ett ärende om verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning som fått laga kraft kommer fram nya omständigheter som innebär att det t.ex. finns ett hinder mot verkställighet, anledning att anta att det avsedda mottagarlandet inte kommer att vara villigt att ta emot utlänningen eller annan särskild anledning att beslutet inte bör verkställas (12 kap. 18 § UtlL).

Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas om det finns ett hinder som inte är bestående mot att ett avvisnings- eller utvisningsbeslut verkställs (5 kap. 11 § UtlL).

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:3587 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 8 föreslås ett tillkännagivande om att intensifiera arbetet med återvändande. Motionärerna anför att det måste finnas fler och tydligare målsättningar för verksamheten. I yrkande 9 föreslås ett tillkännagivande om att stärka insatserna för ett effektivare mottagande och återvändande. I yrkande 10 föreslås ett tillkännagivande om att etablera bättre samarbeten om återtagande med tredjeländer. Enligt motionärerna kan det ske genom sambandspersoner på plats som bidrar till att förbättra kommunikationen och öka förståelsen.

I kommittémotion 2025/26:2798 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkande 10 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med förslag om att utvisningar av tvångsomhändertagna barn förutsätter godkännande av socialnämnden. I yrkande 23 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med en strategi för återvändandepolitiken som bygger på erfarenheter av vad som fungerar och där migrationspolitikens mål samverkar. Bland annat bör återetableringsstödet utökas. Rådgivning efter avslag på asylansökan och inför återvändande bör anpassas efter behov. I yrkande 25 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma med förslag utifrån Uppehållstillstånd på grund av praktiska verkställighetshinder och preskription (SOU 2017:84). Bland annat behövs ett förtydligande av lagstiftningen så att den vars avvisnings- eller utvisningsbeslut inte kan verkställas av skäl som ligger utanför individens kontroll beviljas uppehållstillstånd.

I kommittémotion 2025/26:3190 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkande 12 föreslås ett tillkännagivande om att återvändandet av personer som fått avslag ska vara effektivt, sammanhållet och humant. I yrkande 13 föreslås ett tillkännagivande om att barn med stark anknytning till Sverige och personer som inte kan återvända till sitt hemland på grund av skäl de inte själva kan påverka återigen ska få möjlighet till uppehållstillstånd.

I kommittémotion 2025/26:3362 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 9 föreslås ett tillkännagivande om att genomföra de förslag som lagts fram i SOU 2017:84 gällande praktiska verkställighetshinder. I yrkande 27 föreslås ett tillkännagivande om att återinföra preskription av alla avlägsnandebeslut. I yrkande 28 föreslås ett tillkännagivande om att reformera systemet för verkställighetshinder. I yrkande 35 föreslås ett tillkännagivande om att förutsättningarna för att sätta en individ i förvar tydligt bör regleras i lag, så att det endast används när det är strikt nödvändigt och under så kort tid som möjligt. I yrkande 36 föreslås ett tillkännagivande om att barn i enlighet med barnkonventionen aldrig ska placeras i förvar. I yrkande 41 föreslås ett tillkännagivande om att Sverige ska se till att alla som överklagat ett beslut om att återvända får stanna till dess att ärendet slutgiltigt avgjorts.

I motion 2025/26:1555 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) föreslås ett tillkännagivande om att se över möjligheten att göra det obligatoriskt att genomföra PCR-test i situationer som så kräver för att exempelvis kunna fullfölja utvisningar. I motion 2025/26:1664 av Emma Ahlström Köster (M) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att se över möjligheten att stärka förutsättningarna för att beslut om avvisning och utvisning verkligen verkställs. I yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att se över möjligheten att stärka och utöka förvarskapaciteten samt använda förvar mer konsekvent när frivillig avresa inte sker. I yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att se över möjligheten att införa tydliga tidsgränser för frivillig avresa efter lagakraftvunnet beslut, varefter verkställighet ska ske med tvång om det behövs. I yrkande 4 föreslås ett tillkännagivande om att se över möjligheten att skärpa kriterierna för och tidsbegränsa prövningen av verkställighetshinder för att minska möjligheten till långvariga uppskov. I yrkande 5 föreslås ett tillkännagivande om att se över möjligheten att införa sanktioner mot personer som aktivt undviker verkställighet. I motion 2025/26:2284 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) föreslås ett tillkännagivande om att se över möjligheten till avtal om mottagande med länder där vi i dag inte har avtal för att underlätta hantering vid utvisning. I motion 2025/26:2573 av Arin Karapet (M) föreslås ett tillkännagivande om att överväga att överföra Migrationsverkets förvarsverksamhet till gränspolisen för att renodla myndigheternas uppdrag och effektivisera återvändandet.

Utskottets ställningstagande

Ett effektivt och väl fungerande återvändande av de personer som inte har rätt att vistas i Sverige är enligt utskottets mening en förutsättning för en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Utskottet noterar att nya regler om bl.a. preskription trädde i kraft den 1 april 2025 (prop. 2024/25:92, bet. 2024/25:SfU17, rskr. 2024/25: 158). Tidigare kunde en utlänning stanna kvar i landet och hålla sig undan verkställighet så länge att avlägsnandebeslutet preskriberades. Nu gäller i stället ett beslut om avlägsnande i fem år från det att utlänningen har lämnat landet, eller längre om det finns ett återreseförbud som löper. Återreseförbud bestäms till högst fem år eller till en längre tidsperiod om utlänningen utgör ett allvarligt hot mot allmän ordning och säkerhet. Vidare har möjligheten till s.k. spårbyte från asyl till arbete avskaffats. Den tidigare möjligheten till spårbyte minskade enskildas incita­ment att förbereda sig på att återvända och försvårade återvändandearbetet för myndigheterna.

Regeringen har tillsatt flera utredningar som bl.a. tittat på frågor om ett utökat informationsutbyte, nya befogenheter för att klarlägga en utlännings identitet och åtgärder för att personer med avlägsnandebeslut ska bo på Migrationsverkets boenden. Dessa utredningar har beretts i Regeringskansliet och överlämnas till riksdagen för behandling under våren.

Mot denna bakgrund finner utskottet inte skäl för riksdagen att göra ett tillkännagivande om bl.a. att stärka insatserna för ett effektivare mottagande och återvändande. Inte heller är utskottet berett att ställa sig bakom förslagen om att reformera systemet för verkställighetshinder och att återinföra preskription av alla avlägsnandebeslut. Därmed avstyrks motionerna 2025/26:1664 (M) yrkandena 1–5, 2025/26:3190 (C) yrkande 13, 2025/26:3362 (MP) yrkandena 27 och 28 samt 2025/26:3587 (S) yrkande 9.

Utskottet avstyrkte förra året flera motionsyrkanden som är identiska med eller liknar de yrkanden som nu är aktuella. Det handlar bl.a. om att intensifiera arbetet med återvändande, samarbete med tredjeländer om återtagande, godkännande från socialnämnden vid utvisningar av tvångsomhändertagna barn, en strategi för återvändandepolitiken och praktiska verkställighetshinder. Även frågor om ett effektivt, sammanhållet och humant återvändande behandlades samt reglering av förvar, att barn aldrig ska placeras i förvar och rätten att stanna kvar i landet under tiden för överklagande. Riksdagen ställde sig bakom utskottets förslag (bet. 2024/25:SfU18, prot. 2024/25:103). Utskottet gör nu ingen annan bedömning. Därmed avstyrks motionerna 2025/26:1555 (M), 2025/26:2798 (V) yrkandena 10, 23 och 25, 2025/26:2284 (M), 2025/26:2573 (M), 2025/26:3190 (C) yrkande 12, 2025/26:3362 (MP) yrkandena 9, 35, 36 och 41 samt 2025/26:3587 (S) yrkandena 8 och 10.

Gällande rätt

I lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap, förkortad MedbL, finns regler om förvärv av svenskt medborgarskap. Medborgarskap kan förvärvas vid födseln, genom adoption, genom anmälan eller efter ansökan (naturalisation). Naturalisation ställer krav på att vissa förutsättningar är uppfyllda.

I lagstiftningen finns ett s.k. hemvistkrav som innebär att en utlänning efter ansökan kan beviljas medborgarskap om han eller hon har varit bosatt i Sverige en viss tid. Det uppställs också krav på att utlänningen t.ex. har styrkt sin identitet, har permanent uppehållstillstånd och har haft och kan förväntas ha ett hederligt levnadssätt (11 § MedbL).

Det finns särskilda bestämmelser om undantag från villkoren för naturalisation (dispens). Dispens får beviljas om sökanden tidigare har varit svensk medborgare, är gift eller sambo med en svensk medborgare eller om det finns andra särskilda skäl till det. En sökande som inte kan styrka sin identitet får naturaliseras, endast om han eller hon sedan minst åtta år har hemvist här i landet och gör sannolikt att den uppgivna identiteten är riktig (12 § MedbL).

Ett barn kan förvärva svenskt medborgarskap på olika sätt. Till exempel förvärvar ett barn svenskt medborgarskap vid födseln om en förälder till barnet är svensk medborgare eller en avliden förälder till barnet var svensk medborgare vid sin död (2 § MedbL). Ett barn som har fötts i Sverige och som sedan födseln är statslöst förvärvar svenskt medborgarskap genom anmälan av den eller de som har vårdnaden om barnet, om barnet har permanent uppehållstillstånd och hemvist här i landet (6 § MedbL).

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:3587 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 13 föreslås ett tillkännagivande om att korta handläggningstiderna hos Migrationsverket, framför allt för medborgarskapsärenden.

I kommittémotion 2025/26:3190 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkande 21 föreslås ett tillkännagivande om att den som tjänat 500 000 kronor på fem år ska kunna bli medborgare snabbare. I motion 2025/26:2071 av Kerstin Lundgren (C) föreslås ett tillkännagivande om ändring i 14 § medborgarskaps­lagen så att rätten att behålla sitt medborgarskap inte ska kräva ansökan före 22-årsdagen utan att medborgarskapet i stället ska kunna upphävas först efter ansökan från ”barn” som lever utomlands när de fyller 22 år.

I kommittémotion 2025/26:3362 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande24 föreslås ett tillkännagivande om att utöka möjligheten för barn som saknar uppehållstillstånd, barn födda utomlands och barn med okänt medborgarskap att bli svenska medborgare. I yrkande 29 föreslås ett tillkännagivande om att möjliggöra även för åldersuppskrivna personer att förvärva medborgarskap.

I motion 2025/26:126 av Rashid Farivar och Staffan Eklöf (båda SD) föreslås ett tillkännagivande om att införa en frivillig lojalitetsförklaring för nya naturaliserade medborgare.

I motion 2025/26:1520 av Emma Ahlström Köster (M) yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att överväga att skärpa kraven i medborgarskaps­prövningen till att omfatta kunskap om demokrati, jämställdhet och barns rättigheter. I motion 2025/26:1642 av Stefan Olsson (M) föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör överväga ett införande av medborgar­skapsceremoni och lojalitetsförklaring som krav för medborgarskap, samt krav på personlig inställelse hos Migrationsverket. I motion 2025/26:2283 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) föreslås ett tillkännagivande om att se över hur ett obligatoriskt språktest motsvarande grundskolans E-nivå efter årskurs 9 kan utformas och införas som ett krav för att förvärva svenskt medborgarskap.

Utskottets ställningstagande

Det svenska medborgarskapet är ett rättsligt förhållande mellan medborgaren och staten som medför rättigheter och skyldigheter för båda parter. Utskottet noterar att regeringen har lämnat propositionen 2025/26:175 Skärpta krav för svenskt medborgarskap. Propositionen ska behandlas under våren. Utskottet, som inte vill föregripa den behandlingen, avstyrker motion 2025/26:3190 (C) yrkande 21.

I en motion föreslås ett tillkännagivande om att möjliggöra även för åldersuppskrivna personer att förvärva medborgarskap. Utskottet noterar att det pågår ett arbete med att se över reglerna om förvärv av medborgarskap. Utskottet finner därför inte skäl att göra ett tillkännagivande om åldersuppskrivna personer. Därmed avstyrks motion 2025/26:3362 (MP) yrkande 29. Inte heller ser utskottet skäl för riksdagen att göra ett till­kännagivande om bl.a. skärpta krav för medborgarskap, en lojalitetsförklaring och en medborgarskapsceremoni. Därmed avstyrks motionerna 2025/26:126 (SD), 2025/26:1520 (M) yrkande 3, 2025/26:1642 (M) och 2025/26:2283 (M).

Utskottet avstyrkte förra året flera yrkanden som är identiska med eller liknar de yrkanden som nu är aktuella. Det handlar bl.a. om att korta handläggningstiderna i medborgarskapsärenden och att utöka möjligheten för barn utan uppehållstillstånd att bli svenska medborgare. Riksdagen ställde sig bakom utskottets förslag (bet. 2024/25:SfU18, prot. 2024/25:103). Utskottet gör nu ingen annan bedömning. Därmed avstyrks motionerna 2025/26:2071 (C), 2025/26:3362 (MP) yrkande 24 och 2025/26:3587 (S) yrkande 13.

Reservationer

Ställningstagande

De baltiska länderna har visat att det i praktiken går att stoppa ryska turist­visum genom regeringsbeslut och administrativa åtgärder, exempelvis genom färre bokningsbara tider, längre handläggningstider och mycket restriktiva bedömningar. Sverige bör följa samma linje. Detta bör riksdagen ge reger­ingen till känna.

 

Ställningstagande

Det behövs en tydligare reglering i lagstiftningen för de som levt i Sverige under lång tid utan tillstånd. Bland annat behövs en långsiktigt hållbar lösning för de som omfattas av de s.k. gymnasiereglerna, men också för andra som drabbats av lång väntan, ovisshet och rättsosäkra asylprocesser. Ensamkom­mande barn och unga som varit i Sverige i över ett år bör därför beviljas permanent uppehållstillstånd. Vidare bör möjligheten utredas att införa någon form av regularisering för den som levt i Sverige under en längre tid oavsett tidigare uppehållsrättslig status.

Senare tids utredningar på migrationsområdet går i viss mån emot varandra, och pågående utredningar, presenterade utredningar och redan beslutade regeländringar inom migrationsområdet gör det svårt att se de sammantagna konsekvenserna. I ett redan komplext regelverk har detta skapat rättslig osäkerhet. En fullständig översyn av utlänningslagstiftningen behövs för att skapa ett enhetligt, mer lättöverskådligt och humant regelverk.

Regeringen bör återkomma med förslag enligt ovan.

 

Ställningstagande

Det är viktigt att personer som kommer till Sverige, t.ex. för att söka asyl, och som kan utgöra en risk för rikets säkerhet upptäcks. Regeringen bör säkerställa att Migrationsverkets och Säpos arbete med detta prioriteras.

 

Ställningstagande

Utlänningslagen ska rättvist och rättssäkert leva upp till innehållet och ande­meningen i de konventioner som Sverige är bundet av. Tillfälliga lagen gjorde inte asyllagstiftningen mer långsiktigt hållbar, human, effektiv och rättssäker utan snarare tvärtom. Detsamma gäller för förändringarna i utlänningslagen. Därför behövs en återgång till utlänningslagen som den såg ut innan tillfälliga lagen trädde i kraft. Vid en sådan återgång bör situationen för de som drabbats av de senaste årens migrationspolitik åtgärdas. En återgång kräver en översyn och särskilda övergångsbestämmelser. Översynen och övergångsbestämmel­serna kan t.ex. gälla en återgång till huvudregeln att uppehållstillstånd ska vara permanenta och problematiken att utlänningslagen står över lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.

 

Ställningstagande

Arbetet med genomförandet av EU:s asyl- och migrationspakt pågår i EU:s medlemsstater och regelverket ska träda i kraft sommaren 2026. Regeringen har meddelat att den ska anpassa den svenska migrationspolitiken till EU:s nya miniminivå, vilket riskerar att innebära grova kränkningar av människors grundläggande fri- och rättigheter. Sverige måste upprätthålla rättssäkerheten och respektera rätten att söka asyl. Regeringens målsättning bör vara att Sve­rige ska ge ett humant och rättssäkert skydd till människor som behöver fly krig, förföljelse och förtryck samt att människor på flykt ska ha rimliga chan­ser att söka och få skydd och goda förutsättningar att etablera sig i samhället.

En del i migrationspakten innebär att asylsökande som kommer till EU:s yttre gräns inte ska släppas in i EU; i stället ska de bo i asylcenter vid gränsen där deras asylskäl ska snabbutredas. Snabbspåren innebär bl.a. att personer från länder med liten andel godkända asylansökningar ska genomgå en påskyndad asylprocess. Detta riskerar att leda till att individuella skyddsskäl inte beaktas i tillräcklig utsträckning. Sverige bör därför undvika tillämp­ningen av påskyndade gränsförfaranden i nationell rätt och bör inte heller acceptera konceptet med tredjeländer, eftersom det bygger på tanken att en individuell prövning av en persons asylskäl inte är nödvändig så länge personen kommer från ett visst land. I dag finns mycket få möjligheter för flyktingar att ta sig till EU och Sverige på ett legalt och säkert sätt och många flyktingar drunknar i Medelhavet på vägen till Europa. Med migrationspaktens nya regler är risken överhängande att denna situation förvärras. Fler lagliga och säkra vägar för människor på flykt att söka asyl behövs därför för att få stopp på de livsfarliga flyktresorna och ta makten från människosmugglarna. Detta kan göras genom familjeåterförening, arbetskraftsinvandring eller invandring för studenter.

Regeringen bör återkomma med förslag i enlighet med det anförda.

 

Ställningstagande

Personer som har arbetat för utländska styrkor i Afghanistan förföljs av taliba­nerna. Sverige har i två omgångar vidarebosatt medarbetare till de svenska styrkorna, men ca 50 personer som uppfyller kraven blev inte vidarebosatta. Regeringen bör snarast fatta de beslut som krävs för att dessa personer och deras familjer ska få skydd i Sverige.

 

Ställningstagande

Den tidigare socialdemokratiska regeringen tillsatte en särskild utredare för att lämna förslag som innebär att det ska ställas krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap för att beviljas permanent uppehållstillstånd. Utredningen presenterade betänkandet Kunskapskrav för permanent uppehållstillstånd (SOU 2023:25). I utredningsbetänkandet lämnas förslag på hur språk- och samhällskunskapskrav ska utformas och kontrolleras samt vilka undantag som ska kunna göras från kraven. Utredningsbetänkandet har varit föremål för remissbehandling. Regeringen bör gå vidare med förslagen och återkomma till riksdagen med en proposition.

 

Ställningstagande

Tidsbegränsade uppehållstillstånd skapar bl.a. ökad psykisk ohälsa, försvårar möjligheterna att bearbeta och behandla trauman samt leder till en sämre etableringsprocess, eftersom ovissheten om framtiden gör det svårt för många nyanlända med tidsbegränsat uppehållstillstånd att fokusera på arbete och studier. Huvudregeln bör därför vara att skyddsbehövande beviljas permanent uppehållstillstånd vid första asylbeslutet. Regeringen är nu på väg i rakt mot­satt riktning. Utredningar har presenterats som föreslår att ingen som kommer till Sverige som flykting ska beviljas permanent uppehållstillstånd. Det finns även förslag om att de som redan har tillstånd ska bli av med dem. Det är rättsosäkert och strider mot svensk rättstradition att i efterhand ta tillbaka ett beslut som hela liv har byggts på. Riksdagen bör ge regeringen till känna att dessa förslag bör stoppas.

 

Ställningstagande

Efter förslag i proposition 2023/24:18 Vissa skärpta villkor för anhörig­invandring och begränsade möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl begränsades möjligheten att bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl genom en lagändring som trädde i kraft den 1 december 2023. Sverige bör dock ha en mänsklig och välkomnande flyktingpolitik i enlighet med de konventioner som Sverige har skrivit under och som gör det möjligt att få uppehållstillstånd av humanitära skäl utan kraftiga begränsningar. Bland annat innebär det att kraven för uppehållstillstånd för barn enligt den humanitära grunden ska vara lägre än för vuxna; barn ska kunna beviljas uppehållstillstånd om det finns särskilt ömmande omständigheter. Regeringen bör ta initiativ till en återgång till den tidigare lagstiftningen som gällde före den 1 december 2023.

 

Ställningstagande

Regeringen har aviserat ett återinförande av möjligheten att utvisa utlänningar från Sverige på grund av bristande vandel. Begreppet bristande vandel fasades ut ur utlänningslagen 1989 med motiveringen att det inte längre användes i den praktiska tillämpningen och att begreppet ansågs obsolet.

En stram migrationslagstiftning gynnas inte av inslag som är tveksamma från rättssäkerhetssynpunkt och som bygger på skiftande moraluppfattningar om vad som ska anses lämpligt eller olämpligt, och det är tveksamt om begrep­pet bristande vandel bör återinföras i utlänningslagen. När människor tvingas, luras eller hotas i syfte att utnyttjas på olika sätt, t.ex. för sexuella ändamål, innebär det en grov kränkning av de mänskliga rättigheterna. Prostituerade brottsutsatta ska inte likställas med brottslingar. Regeringen bör i det fortsatta lagstiftningsarbete som avser utlänningslagen och andra lagar som rör migra­tion arbeta för att det ska vara tydligt att det är brottslighet och objektiva kriterier för misskötsamhet, inte en godtycklig bedömning, som kan leda till att man inte beviljas uppehållstillstånd eller kan utvisas ur landet.

 

Ställningstagande

Regeringen bör verka för att prostitution inte ska betraktas som bristande vandel eller anses utgöra en brist i levnadssätt och inte betraktas som oärlig försörjning. Kvinnor som varit offer för prostitution ska inte nekas uppehålls­tillstånd av dessa skäl utan ska skyddas och få stöd, för att därmed kunna vara med i rättsprocessen och sätta stopp för de kriminella människohandlarna.

 

Ställningstagande

Regeringen tillsatte en särskild utredare som i sitt utredningsbetänkande (SOU 2025:33) bl.a. föreslår att ett grundläggande krav på vandel ska införas i utlän­ningslagen för prövning av om en utlänning ska få resa in eller vistas i Sverige. Förslaget medför stora risker för rättsosäkerhet och diskriminering om det träder i kraft. Det är också allvarligt att rätten att fritt uttrycka sin åsikt ska regleras för vissa individer. Samtliga institutioner, myndigheter och organisa­tioner som på ett eller annat sätt arbetar för mänskliga rättigheter förkastade förslaget i sina remissvar. Regeringen bör mot denna bakgrund inte gå vidare med Vandelsutredningens förslag.

 

Ställningstagande

Den tidigare regeringen arbetade aktivt med åtgärder för att motverka skugg­samhället och för att öka återvändandet av personer som inte har fått sin asyl­ansökan beviljad. Statliga och kommunala myndigheter samt de som jämställs med myndigheter bör i detta syfte få förutsättningar att utbyta sekretessbelagda uppgifter i större utsträckning än i dag. Förslagen i utredningsbetänkandet Vissa åtgärder för stärkt återvändandeverksamhet och utlänningskontroll (SOU 2024:80) om en utökad uppgiftsskyldighet bör ligga till grund för en ny lag om förstärkt informationsutbyte. Det är samtidigt bra att utredningsför­slaget inte omfattar kommunala verksamheter såsom hälso- och sjukvården, skolan och socialtjänsten. Regeringen bör återkomma med förslag som följer utredningens och som inte innehåller förslag som kommer att bidra till ett angiverisamhälle där lärare och vårdpersonal tvingas lägga tid på angiveri i stället för på sina jobb.

 

Ställningstagande

En angiverilag underlättar inte för människor att ta sig ur skuggsamhället utan riskerar att minska de få kontaktytor som papperslösa har med samhället och driva dem ännu längre bort. Förslag om en s.k. angiverilag mötte starka pro­tester från de fackföreningar som organiserar läkare, sjuksköterskor, omsorgs­personal, bibliotekarier, lärare, socialsekreterare och andra medarbetare i välfärden. Protesterna fick regeringen att backa så att skola, vård och andra kommunala verksamheter inte omfattas av förslaget. Det nya förslaget omfat­tar sex statliga myndigheter men även angiveri i dessa verksamheter är proble­matiskt. Exempelvis omfattas Skatteverket, som är den första myndighet som får information om nyfödda barn från vården. Om kvinnor som ska föda barn blir för rädda för att åka till förlossningsvården och i stället föder hemma kan det innebära livsfara. Om personer väntar med att söka vård kan deras hälsa förvärras, med allvarliga konsekvenser som följd. En angiverilag bör inte införas och detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

 

Ställningstagande

Det är rimligt att vissa myndigheter, exempelvis Skatteverket, kan lämna information till Migrationsverket om de påträffar en person som vistas i landet utan uppehållstillstånd. Utgångspunkten bör vara att myndigheter samverkar och kan dela information i de fall det är relevant. Det finns emellertid yrkes­grupper som aldrig bör omfattas av anmälningsplikt, exempelvis lärare och läkare. Vidare ska en anmälningsplikt aldrig omfattas av straffansvar. Reger­ingen bör ta initiativ till en informationsplikt i enlighet med det anförda.

 

Ställningstagande

Kvotflyktingar är de mest utsatta flyktingarna. Det kan röra sig om kvinnor och barn, krigsskadade, torterade och flyktingar med juridiska, medicinska eller fysiska skyddsbehov som inte kan tillgodoses på den plats där de befinner sig. Tidigare tog Sverige emot mellan 1 700 och 1 900 kvotflyktingar varje år och under den förra mandatperioden ökade regeringen antalet kvotflyktingar i flera steg och slutligen till 5 000 per år. Den nuvarande regeringen har minskat antalet till 900 per år. Regeringen bör verka för att Sverige återgår till att ta emot 5 000 kvotflyktingar per år.

 

Ställningstagande

Migrationspakten medför ett nytt sätt att hantera asylansökningar vid EU:s yttre gräns. Det är bra att hanteringen av asylansökningar effektiviseras, dock bör EU-kommissionen regelbundet följa upp att de individuella prövningarna i asylprocessen är rättssäkra. I det fortsatta arbetet bör regeringen verka för att alla EU-länder ska ta gemensamt ansvar för asylsökande som söker skydd i unionen och att länder inte kan köpa sig fria från ansvar. EU:s asylbyrå bör även se över hur medlemsstaterna kan bli mer enhetliga i sina asylbeslut, framför allt vad gäller bedömningar av säkerhetsläget i konfliktdrabbade länder. Regeringen bör återkomma med förslag om hur den kommer att verka för detta inom EU.

Vissa EU-länder erbjuder möjligheten för tredjelandsmedborgare att köpa medborgarskap. Det handlar t.ex. om Malta, Bulgarien och Cypern. Systemet kallas för ”medborgarskap genom investering” och innebär stora intäkter till statskassan för dessa länder. Samtidigt utnyttjas systemet av kriminella som köper medborgarskap och sedan får tillgång till hela EU. Medborgarskaps­försäljningen är en uppenbar säkerhetsrisk i unionen och regeringen bör driva på för att EU vidtar åtgärder för att lösa problematiken med att unionens medlemsländer säljer medborgarskap till tredjelandsmedborgare.

 

Ställningstagande

EU:s flyktingpolitik är i stort behov av reformer, men i en helt annan riktning än den som EU:s migrations- och asylpakt pekar mot. EU:s nya asyl- och migrationshantering försvårar livet för människor på flykt. Regeringen bör inom EU verka för en flyktingpolitik som säkerställer att asylrätten ger skyddsbehövande det skydd som är nödvändigt, värnar mänskliga rättigheter och fördelar ansvaret för asylansökande jämnare mellan medlemsstaterna. Därmed bör regeringen, inom EU och FN, motverka alla beslut som innebär att asylrätten och flyktingars mänskliga rättigheter kränks.

I dag går det inte att söka asyl i Sverige från utlandet, utan för att ta sig till Sverige och Europa för att söka asyl tvingas de flesta betala betydande summor till människosmugglare och utsätta sig för stora faror. Med ett system för humanitära visum eller asylvisum inom EU skapas fler lagliga och säkra vägar till Europa för att söka asyl. Regeringen bör återkomma med förslag om hur den kommer att verka för detta inom EU.

Regeringen bör också verka för att de skyddssökande på de grekiska öarna vidarebosätts inom EU och att förhållandena i lägren förbättras kraftigt under tiden.

Regeringen bör vidare verka för att transportörsansvaret avskaffas eftersom det medför att flyktingar tvingas vända sig till smugglare för att resa över Medelhavet, med livet som insats.

 

Ställningstagande

Det mest effektiva och meningsfulla sättet att fördela ansvaret för asyl­ansökningar mellan EU:s medlemsstater är genom ökade möjligheter att omplacera asylsökande och att avskaffa, eller åtminstone försvaga principen om första säkra land i vilken det fastställs att en asylansökan ska prövas i det EU-land som den asylsökande först anlänt till. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur den kommer att verka för detta inom EU.

 

Ställningstagande

Regeringen bör, inom EU, söka samarbete med de medlemsstater som vill ha en mer välkomnande och human flyktingpolitik samt verka för att avtal med utomeuropeiska länder om att stoppa flyktingar från att ta sig in i EU ska sägas upp. Regeringen bör verka aktivt inom EU för att vidarebosättnings­förordningen inte används till att sluta avtal likt det mellan EU och Turkiet eller till att inrätta s.k. humanitära mottagningsprogram. Regeringen bör också verka för att avtalet mellan EU och Turkiet sägs upp.

Situationen för de flyktingar som befinner sig i Libyen är fruktansvärd och EU har fokuserat sitt engagemang i Libyen på att stoppa flyktingar från att ta sig in i Europa. Regeringen bör därför genom EU och UNHCR agera för en snabb evakuering och vidarebosättning av asylsökande från Libyen och verka för att EU:s relationer med Libyen bygger på full respekt för asylrätten och mänskliga rättigheter.

Sedan USA:s tillbakaträdande ur Afghanistan och talibanernas maktöver­tagande har situationen i landet förvärrats ytterligare. Den humanitära situatio­nen är extremt ansträngd. Fler afghanska medborgare behöver vidarebosättas och möjligheterna att söka skydd i andra länder måste stärkas. Regeringen bör därför agera för att underlätta för människor som flyr Afghanistan att få skydd i Europa.

 

Ställningstagande

Ett steg i att reglera migrations- och asyltrycket på EU är att samarbeta med andra länder utanför EU, och en del av en gemensam lösning framåt är att ingå migrationsavtal med tredjeländer i syfte att få kontroll över migrationen. I de fall sådana avtal sluts är det viktigt att de negativa effekterna minimeras och att mänskliga rättigheter värnas. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag om hur den kommer att verka för detta inom EU.

 

Ställningstagande

Antalet människor i världen som drabbas av klimatförändringar kommer att öka. Det behövs därför hållbara och långsiktiga lösningar för att trygga fram­tiden för klimatflyktingar. Regeringen bör verka för att skyndsamt skapa lös­ningar både globalt och på EU-nivå för att ge skydd till människor på flykt till följd av klimatförändringar.

Redan i dag finns det mycket få möjligheter för flyktingar att ta sig till EU och Sverige på ett legalt och säkert sätt. En väl fungerande migrationspolitik på EU-nivå förutsätter att människor inte behöver riskera sina liv för att ta sig hit och kunna söka asyl. Därför behövs fler lagliga och säkra samt långsiktigt hållbara sätt att ge skyddsbehövande skydd liksom att söka asyl. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag om hur den kommer att verka för detta inom EU. Regeringen bör också verka för att det på EU-nivå ska tas fram en strategi för sök- och räddningsinsatser på Medelhavet som syftar till att motverka att skyddsbehövande betalar stora summor pengar åt människo­smugglare för att göra riskfyllda resor till EU. Utgångspunkten i strategin bör vara att undersöka möjligheterna till att fler människor ska få skydd genom säkra och lagliga vägar.

UNHCR har upprepade gånger vädjat till EU och dess medlemsstater att uppfylla målet att vidarebosätta 40 000 kvotflyktingar, utan resultat. Fler länder måste ta större ansvar för människor på flykt. Regeringen bör därför vara drivande i att EU ska ta emot fler kvotflyktingar och verka för att EU tar fram en strategi för att uppmuntra och stärka incitamenten för EU-länder att göra det samma.

 

Ställningstagande

Visumkrav riktade mot länder där det pågår krig eller omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter är en stor del av EU:s politik för att stänga flyk­tingar och andra skyddsbehövande ute. Detta är ett allvarligt hot mot asylrätten. EU:s lista över visumpliktiga länder bör därför förkortas, och visumkrav ska inte användas för att stänga ute flyktingar. Regeringen bör återkomma med förslag om hur den inom EU kommer att verka för att EU:s flyktingpolitik inte ska stänga ute människor i behov av skydd.

Israels bosättningspolitik strider mot internationell humanitär rätt, under­minerar tvåstatslösningen och bidrar till en förhöjd konfliktnivå. Tydligare markeringar från regeringen och sanktioner mot Israel, som borde ha varit på plats sedan länge, har uteblivit. Regeringen bör därför verka för att stoppa visumfriheten till Sverige för israeliska bosättare.

 

Ställningstagande

Nyligen presenterade en utredning betänkandet Skärpta villkor för anhöriginvandring (SOU 2025:95) med förslag om ytterligare skärpningar. En rad begränsningar av rätten till familjeåterförening har redan införts. Familjesplittring ökar svårigheterna till en hållbar integration och inkludering i samhället. Regeringen bör därför inte gå vidare med förslagen i betänkandet.

Den 1 december 2023 infördes skärpningar av villkoren för anhörig­invandring. Dessa lagändringar har negativa effekter för de individer som drabbas. De försvårar möjligheten till bl.a. familjeåterförening. De påverkar i synnerhet barn och barns rättigheter. Regeringen bör återkomma med förslag till lagändringar för att riva upp dessa skärpningar.

Rätten till familjeåterförening är i dag inskränkt genom både lagstiftning och praktiska hinder. För att få rätt att återförenas med en familjemedlem som har fått uppehållstillstånd i Sverige måste den som är kvar i sitt hemland intervjuas vid en svensk ambassad. Flera svenska ambassader har inte hanterat ansökningar om familjeåterförening sedan en tid tillbaka. Medborgare i dessa länder tvingas därmed vända sig till beskickningar i andra länder, ofta med långa väntetider och begränsade möjligheter till inresa. På så vis begränsas möjligheterna till familjeåterförening även för de som uppfyller de högt ställda lagkraven. Regeringen bör återkomma med förslag på hur rätten till familjeåterförening kan stärkas.

Utlänningslagen innehåller en 18-årsregel som innebär att uppehålls­tillstånd på grund av anknytning mellan föräldrar och barn endast beviljas om barnet är under 18 år. Denna bestämmelse är onödigt snäv. Om en person i familjen har skyddsbehov är det sannolikt att samma sak gäller även för övriga i familjen. Relationen mellan föräldrar och barn är för de flesta livslång, och det är orimligt att kräva att den ska avslutas just för att barnet hunnit fylla 18 år. En utvidgning av denna bestämmelse gör det dessutom möjligt att ge fler människor skydd utan att de behöver riskera livet. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om att ta bort 18-årsregeln i utlänningslagen.

Tidigare fanns en s.k. sista länken-bestämmelse i utlänningslagen som innebar att om en enda familjemedlem var kvar i hemlandet kunde han eller hon beviljas uppehållstillstånd för att komma till Sverige och leva med den övriga familjen. Det finns åtskilliga exempel på kvarvarande, åldriga föräldrar som har separerats från sina vuxna barn på grund av att den typen av familjeåterförening har omöjliggjorts. Sista länken-bestämmelsen måste återinföras och regeringen bör återkomma med förslag om detta.

Möjligheterna till anhöriginvandring bör underlättas i nationell lagstiftning så att alla familjer har rätt att återförenas. När möjligheten till familjeåterför­ening begränsas leder det till att personer som vill ta sig till Sverige, vanligtvis kvinnor och barn, blir utlämnade till flyktingsmugglare och livsfarliga resor. För de individer som redan befinner sig i Sverige innebär begränsade villkor för familjeåterförening en risk för psykisk ohälsa och försämrade möjligheter till integrering och etablering. Alla som beviljas uppehållstillstånd i Sverige ska ha rätt och möjlighet att återförenas med sin familj. Barn bör inte hållas åtskilda från sina föräldrar. Regeringen bör återkomma med förslag om detta.

 

Ställningstagande

Alternativt skyddsbehövande bör undantas från försörjningskravet för familje­återförening under de tre första månaderna efter beviljat uppehållstillstånd för att undvika familjesplittring. Regeringen bör återkomma med förslag om detta.

 

Ställningstagande

Stark kritik har riktats mot det bristfälliga utrymme barnkonventionen getts i utlänningslagen och särskilt fokus har legat på frånvaron av att vid alla till­fällen se till barnets bästa. Principen om att alltid beakta vad som anses som barnets bästa är ett absolut fundament i konventionen och bör genomsyra hur övriga bestämmelser ska tolkas och appliceras. Barnkonventionen måste få fullt genomslag i utlänningslagen. Det innebär bl.a. att barnets situation måste bedömas före föräldrarnas i asylärenden. En utredning bör genomföras om hur myndigheter rent praktiskt ska applicera bestämmelsen om barnets bästa.

De rekommendationer som FN:s barnrättskommitté har gett till Sverige om förföljelse som barn utsätts för måste återspeglas i utlänningslagen, som måste stå i överensstämmelse med barnkonventionen. Det bör tydliggöras att barn kan utsättas för förföljelse som grundar sig i just att de är barn. Sådana skäl försummas eller bortprioriteras ofta i ärenden om uppehållstillstånd. Ett barn med barnspecifika asylskäl ska få sitt ärende beaktat i första hand, och därefter kan barnets rätt att inte skiljas från sin familj appliceras.

För de ensamkommande barn och unga som söker asyl i Sverige och som är flickor kan flykten i sig och ett liv på egen hand i Sverige medföra så pass allvarliga hot om de skulle återvända att det bör kunna räknas som skyddsskäl i vissa fall. Migrationsverket bedriver ett utvecklingsarbete när det gäller genusmedveten asylprövning men mycket pekar på att kunskapen om speci­fika asylskäl för ensamkommande flickor behöver stärkas. Behoven av ökad kunskap om ensamkommande flickor och specifika asylskäl för gruppen bör därför utredas. Barns rätt till en individuell prövning av de egna asylskälen måste också stärkas och därtill måste det s.k. olämplighetsrekvisitet i utlän­ningslagens paragraf om barnets rätt att komma till tals tas bort, eftersom det utgör ett hinder för att barnets rättigheter ska tillgodoses. Barnets bästa ska utredas och särskilt beaktas i alla fall som rör ett barn, och vid bedömningen av barnets bästa måste hänsyn tas till barnets åsikter. Barnets rätt att komma till tals bör således stärkas i utlänningslagen.

Eftersom barn är extra utsatta är det viktigt att deras asylutredningar priori­teras. Minnen kan både blekna och påverkas. Tiden mellan asylansökan och asylutredning måste därför kortas. En gräns på maximalt två månader från registrering till asylutredning vore att föredra. En tidsgräns för start av asylutredningar som rör barn bör således införas.

Det bör finnas en ambition att barn alltid ska höras av särskilt utbildade utredare som har tillgång till aktuell landinformation om barns livsvillkor. Även tolkar ska ha särskild kunskap om barn i asylprocessen och barns grundläggande rättigheter. Barnanpassade utredningsenheter bör inrättas på Migrationsverket.

I dag finns det brister i handläggningen av ärenden där barn söker asyl. Varken lagar och förordningar eller Migrationsverkets egna rättsliga ställ­ningstaganden och andra föreskrifter följs på ett tillfredsställande sätt. Därför bör det inrättas en särskild inspektion för att säkerställa att Migrationsverkets rutiner och riktlinjer tillämpas rättssäkert och enhetligt.

18-årsgränsen i utlänningslagen har blivit alltför absolut. En översyn av utlänningslagens åldersgränser behövs för att stärka skyddet för de mellan 18 och 21 år, men utan att försämra rättigheterna och skyddet för de som är under 18 år. Vidare bör beslut om uppehållstillstånd utgå från ansökningstill­fället och inte beslutstillfället när det gäller om personen ska betraktas som ett barn eller inte.

Regeringen bör ta initiativ i enlighet med det anförda.

 

Ställningstagande

Rättsosäkerheten är utbredd i hbtqia-asylärenden. Skyddet för hbtqia-personer måste därför stärkas och förvaltningsrättsliga principer om enhetlighet och förutsebarhet uppfyllas. Bland annat ska sökandens självidentifikation vara utgångspunkt vid utredning, prövning och bedömning i hbtqia-asylärenden. Idén om att det är möjligt att objektivt fastställa någons sexuella läggning eller könsidentitet och krav på och förväntningar om att vissa erfarenheter ska ha ägt rum samt kravet på att den sökande ska redogöra för och beskriva dessa måste överges. Hänsyn ska i stället tas till sökandens personliga förutsätt­ningar, situation och omständigheter och kravet på att den asylsökande ska ha känt eller åtminstone måste ha reflekterat över olikhet, stigma och skam måste upphöra att gälla. Migrationsverket bör få en tydlig instruktion om och krav på kvalitetssäkring och få i uppdrag att utbilda personalen och föra statistik över hbtqia-asylärenden. Det bör också tillsättas en utredning om rättssäker­heten i ärendena. Regeringen bör återkomma med förslag om att stärka skyddet för hbtqia-personer i asylprocessen på det beskrivna sättet. Det är vidare viktigt att den tolk som Migrationsverket anlitar i förekommande fall har sådan kompetens i hbtqia-frågor att han eller hon kan bemöta den asyl­sökande på ett respektfullt sätt. Regeringen bör genom sin styrning verka för att säkerställa att Migrationsverket kan erbjuda tolkar med hbtqia-kompetens.

 

Ställningstagande

För att kunna vidta åtgärder för att öka återvändandet måste de asylbeslut som fattas vara korrekta och lagstiftningen förutsägbar. Rättssäkerheten under asyl­processen måste därför vara hög och lagstiftningen hålla över tid så att den som ansöker om uppehållstillstånd i Sverige vet vad som gäller. Regeringen gav Statskontoret i uppdrag att se över rättssäkerheten i asylprocessen och ana­lysen visar att Migrationsverket har svårt att upprätthålla enhetligheten och rättssäkerheten. Regeringen bör verka för att Migrationsverket vidtar lämpliga åtgärder för att stärka rättssäkerheten i asylprövningen.

 

Ställningstagande

När barn kommer till Sverige som anhöriga till en förälder som fått asyl eller arbetstillstånd men inte själva har asylskäl har systemet med tidsbegränsade uppehållstillstånd lett till att familjen splittras när barnet fyllt 18 år, om inte barnet först fått permanent uppehållstillstånd. För att hantera bl.a. denna situa­tionen infördes en humanitär skyddsgrund 2021 som kunde ge vuxna med en särskild anknytning till Sverige uppehållstillstånd. Denna grund har reger­ingen avskaffat. När regeringen nu dessutom vill avskaffa möjligheten till per­manenta uppehållstillstånd kommer dessa situationer att bli än vanligare. Familjer ska inte splittras på detta vis för att ett barn fyller 18 år och den humanitära skyddsgrunden bör därför återinföras.

Asylsökande barns rätt att återförenas med sina föräldrar behöver stärkas och försörjningskravet för familjeåterförening bör därför avskaffas. Det är av central betydelse för barnens integration att de inte ska behöva vänta kvar i flyktingläger i flera år medan föräldrarna lär sig svenska och letar fast jobb och en tillräckligt stor bostad för att uppfylla kravet för återförening.

Förutsättningarna för ungdomar att få permanent uppehållstillstånd enligt gymnasielagen behöver återställas. Ny praxis från Migrationsöverdomstolen innebär att kraven för permanent uppehållstillstånd måste vara uppfyllda både vid ansökan och när Migrationsverket prövar ansökan. Lagen behöver ändras så att de som omfattas av gymnasiereglerna kan beviljas permanent uppehålls­tillstånd om de uppfyller villkoren när Migrationsverket fattar beslutet. Det finns ungdomar som har fått sina förlängningsansökningar handlagda av Migrationsverket först efter flera år och fått avslag på permanent uppehålls­tillstånd enbart på grund av att myndigheten inte beviljat deras ansökningar om förlängt tidsbegränsat uppehållstillstånd i tid. Ingen ska förlora rätten till permanent uppehållstillstånd enligt gymnasielagen till följd av olagligt långa handläggningstider.

Det finns ungdomar som befinner sig i Sverige men som inte uppfyller tillfälliga lagens krav enligt de s.k. gymnasiereglerna. De kan ha sökt asyl i Sverige något senare eller väntat något kortare tid på beslut. Många av dessa har dock fått sin utbildning i Sverige eller arbetar i äldreomsorgen eller inom andra yrken. Detta förhållande bör i större utsträckning beaktas i bedömningen av om de kan beviljas uppehållstillstånd på humanitär grund. En stärkt huma­nitär grund för uppehållstillstånd behövs därför i utlänningslagen.

Regeringen bör ta initiativ i enlighet med det anförda.

 

Ställningstagande

Arbetet med genomförandet av EU:s asyl- och migrationspakt pågår i alla EU:s medlemsstater och regelverket ska träda i kraft sommaren 2026. Reger­ingen har meddelat att den ska anpassa den svenska migrationspolitiken till EU:s nya miniminivå, vilket riskerar att innebära grova kränkningar av männi­skors grundläggande fri- och rättigheter. Sverige måste upprätthålla rättssäker­heten och respektera rätten att söka asyl. Vidare bör en nationell övervaknings­mekanism för grundläggande rättigheter få tillgång till full övervakning av asylprocesserna och ges tillräckliga resurser för att effektivt kunna bidra till ansvarsutkrävande. Regeringen bör återkomma med förslag om detta.

 

Ställningstagande

Regeringen bör återkomma med förslag om att avveckla möjligheten för asylsökande att bo i eget boende fullt ut. Möjligheten bör behållas endast när det gäller mycket begränsade undantagsfall.

 

Ställningstagande

Efter flera års förhandlingar har EU enats om en gemensam asyl- och migrationspolitik. EU:s asyl- och migrationspakt består av ett antal olika rättsakter. Under den närmaste tiden kommer arbetet med att genomföra rätts­akterna att pågå i EU:s medlemsstater. Det är oroande att regeringen har meddelat att den svenska migrationspolitiken ska anpassas efter EU:s nya miniminivå. Denna innebär grova kränkningar av människors grundläggande fri- och rättigheter. Screening- och gränsförfaranden innebär att asylsökande ska hållas i förvarsliknande asylcenter, något som riskerar att kraftigt begränsa människors grundläggande rättigheter. Goda levnadsförhållanden vid screening- och gränsförfarandet måste garanteras för alla liksom grund­läggande rättigheter såsom tillgång till information, tolk, juridisk hjälp, hälso- och sjukvård och utbildning. Regeringen bör säkerställa detta.

2016 års ändringar i lagen om mottagande av asylsökande m.fl., som innebär att rätten till bistånd enligt lagen upphör för vuxna utlänningar utan barn när ett beslut om avvisning eller utvisning har vunnit laga kraft eller kort tid därefter, har lett till att fler lever i Sverige utan uppehållstillstånd och under större utsatthet. Ändringarna har även lett till negativa konsekvenser för samhället i stort. Den tidigare regeringen tillsatte en utredning som bl.a. skulle se över ändringarna och andra delar av lagen, och det är välkommet. Ändringarna bör dock rivas upp omedelbart. Regeringen bör återkomma med förslag om detta.

Dagersättningen för asylsökande har inte höjts sedan 1994. Den låga ersättningen leder till social utsatthet. Regeringen bör därför återkomma med förslag om att höja dagersättningen till nivån på riksnormen i försörjnings­stödet och sedan räkna upp den enligt riksnormen.

 

Ställningstagande

Möjligheten för asylsökande att bo i eget boende bör begränsas och endast tillåtas i undantagsfall, t.ex. om den asylsökande har mycket nära familj i Sverige som ett minderårigt barn eller partner. Regeringen bör återkomma med förslag om detta.

 

Ställningstagande

Sverige behöver förbereda sig på att de ukrainska flyktingarna kommer att stanna under en längre tid. Regeringen bör låta göra en översyn av vilka anpassningar som behöver göras för att deras vistelse och tillfälliga skydd i Sverige ska bli så bra som möjligt – både för flyktingarnas och för det svenska samhällets skull.

 

Ställningstagande

De som omfattas av massflyktsmekanismen beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd omgående och har samma rättigheter som en asylsökande. Det innebär att de under mycket lång tid måste leva på den dagersättning som asylsökande får under en begränsad tid. Dagersättningen för ukrainska flyk­tingar måste därför höjas. Regeringen bör återkomma med förslag om detta.

Aktiveringen av massflyktsmekanismen var bra, men det har blivit uppenbart att de villkor som massflyktingarna levt under varit otillräckliga. Regeringen bör tillsätta en utredning som ser över vilka rättigheter den som omfattas av massflyktsdirektivet ska ha om direktivet aktiveras igen.

Massflyktingarna behöver ges en permanent möjlighet att stanna kvar i Sverige, eftersom massflyktsdirektivet inte ger rätt till permanent uppehålls­tillstånd. Hälften av massflyktingarna har i dag ett arbete. Den som har ett arbete borde kunna byta spår och bli arbetskraftsinvandrare i syfte att kunna stanna i Sverige permanent. Regeringen bör återkomma med förslag om detta.

 

Ställningstagande

Den förra regeringen vidtog åtgärder för att öka återvändandet av personer med avlägsnandebeslut. Bland annat antogs ett återvändandemål, som innebar att återvändandet skulle öka med 50 procent 2023 jämfört med 2021. Arbetet med återvändande behöver intensifieras och det bör finnas fler tydliga målsättningar för återvändandeverksamheten. Detta är en förutsättning för att bevara legitimiteten i migrationspolitiken och för att stärka förutsättningarna för integration för dem som får uppehållstillstånd i Sverige. Regeringen bör vidta åtgärder för att säkerställa detta bl.a. genom att genomföra förslagen från Utredningen om stärkt återvändandeverksamhet.

En förutsättning för ett effektivt återvändandearbete är att det etableras bättre samarbeten med tredjeländer. Det är viktigt att i viss utsträckning kunna villkora bistånd med vissa krav på att landet tar emot sina egna medborgare. Men det är också viktigt att Sverige bedriver ett aktivt arbete i samarbete med de länder som ska återta sina medborgare. Sverige behöver lära av de länder som har vidtagit lyckade åtgärder på plats. Till exempel har Norge ett system med sambandspersoner på plats som bidrar till att förbättra kommunikationen och öka förståelsen för den norska politiken. Regeringen bör vidta åtgärder för att säkerställa även detta.

 

Ställningstagande

Det bästa sättet att öka viljan att återvända frivilligt är positiva incitament, såsom att utöka återetableringsstödet och ge behovsanpassad rådgivning och riktade stödinsatser till särskilt utsatta grupper. Att förbereda de som ska återvända både materiellt och psykosocialt underlättar återvändandet och bör vara vägledande i samarbeten och avtal med andra länder i stället för hot om indraget utvecklingsbistånd. Vidare skulle en politik som karakteriseras av effektiva och rättssäkra asylprocesser med korta handläggningstider leda till beslut som accepteras i högre grad, och även till svagare anknytning till Sverige, vilket i sin tur skulle underlätta återvändandearbetet och samtidigt få migrationspolitikens mål att samverka. Det behövs även bl.a. en bättre kommunikationsstrategi mellan migranter och myndigheter, och återintegra­tionsprogram behöver anpassas efter individens behov. Regeringen bör åter­komma med en strategi för återvändandepolitiken som bygger på erfarenheter av vad som fungerar och där migrationspolitikens mål samverkar.

Vissa personer som har fått avslag på sin ansökan om asyl kan inte återvända. Utredningsbetänkandet Uppehållstillstånd på grund av praktiska verkställighetshinder och preskription (SOU 2017:84) visar att kraven på individen att bevisa att det finns praktiska hinder för återvändande är orimligt höga. Utredningen föreslår bl.a. att den vars avvisnings- eller utvisningsbeslut inte kan verkställas av skäl som ligger utanför individens kontroll ska beviljas uppehållstillstånd. Utredningen föreslår också att frågan om statslösas rättsliga ställning utreds vidare. Regeringen bör återkomma med förslag utifrån utredningsbetänkandet.

Utlänningslagen går alltid före lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga vid en lagkollision. I flera fall har detta inneburit att beslut har fattats om att utvisa barn som har tvångsomhändertagits tillsammans med de föräldrar som förvaltningsrätten konstaterat saknar förmåga att tillgodose barnens behov. Denna ordning bör ses över för att Sverige ska leva upp till skyldigheterna i förhållande till barnens bästa. Regeringen bör återkomma med förslag om att utvisningar av tvångsomhändertagna barn förutsätter godkännande av socialnämnden.

De nya reglerna om att preskriptionstiden för avlägsnandebeslut börjar löpa först efter att asylsökande lämnat landet innebär i praktiken att personer som av olika skäl inte kan lämna Sverige aldrig kommer att få en chans till en ny grundprövning. Det gamla systemet med preskription bör återinföras.

Förutsättningarna för att sätta en individ i förvar bör tydligt regleras i lag, så att det endast används när det är strikt nödvändigt och under så kort tid som möjligt. I enlighet med barnkonventionen ska barn aldrig placeras i förvar. Vidare bör alla som överklagat ett beslut om att återvända få stanna till dess att ärendet avgjorts slutligt. Regeringen bör återkomma med förslag om detta.

 

Ställningstagande

En migrationspolitik som kombinerar medmänsklighet med ordning och reda förutsätter att den som fått avslag på sin asylansökan återvänder till sitt hemland. I dag är det inte tillräckligt många personer som återvänder efter att ha fått ett avslagsbeslut. Ytterligare åtgärder behöver därför vidtas för att ett effektivt, sammanhållet och humant återvändande ska komma på plats. Bilaterala avtal med tredjeländer kan stärka incitamenten för länder som vägrar ta emot sina medborgare. Det bör också föreslås en lösning för de personer som får ett utvisningsbeslut, men som av orsaker de inte själva kan påverka inte kan återvända till hemlandet. Regeringen bör vidta åtgärder för att uppfylla detta.

 

Ställningstagande

Barn med stark anknytning till Sverige och personer som inte kan återvända till sitt hemland på grund av skäl de inte själva kan påverka bör återigen få möjlighet till uppehållstillstånd. Regeringen bör vidta åtgärder för att uppfylla detta.

 

Ställningstagande

Statslösa saknar många av de rättigheter som svenska medborgare tar för givet, såsom att öppna bankkonto och köpa bostad. Att som statslös bli svensk medborgare är invecklat och försätter människor i utsatta situationer. Ett stats­löst barn som kommer till Sverige måste först beviljas tidsbegränsat uppehålls­tillstånd vid två tillfällen för att sedan ansöka om permanent uppehållstillstånd. Det måste underlättas för barn som är statslösa, saknar uppehållstillstånd, är födda utomlands eller har okänt medborgarskap att bli svenska medborgare.

Vidare bör även personer som har skrivits upp i ålder av Migrationsverket kunna förvärva medborgarskap. Det framstår som omöjligt att få ett svenskt medborgarskap för en person som har skrivits upp i ålder.

Regeringen bör återkomma med förslag om detta.

 

Ställningstagande

I dag är det inte ovanligt att vänta mer än fem år på beslut om medborgarskap. Den som under fem år tjänat 500 000 kronor bör kunna bli medborgare snabbare genom att handläggningstiden förkortas. Regeringen bör återkomma med förslag om detta.

 

Ställningstagande

Tidigare besparingskrav har lett till personalneddragningar hos Migrations­verket, vilket har fått effekten att handläggningstiderna för olika typer av medborgarskapsärenden har förlängts kraftigt. Även om Migrationsverkets anslag har ökat behöver regeringen fokusera på att få myndigheten att korta handläggningstiderna.

Särskilt yttrande

Även om jag i stor utsträckning delar uppfattningen att lagstiftningen i flera avseenden var bättre 2015 så finns det också flera delar av utlänningslagen som jag vill förbättra jämfört med hur regelverket såg ut 2015. Jag har därför separata reservationer som rör frågor om permanent uppehållstillstånd, särskilt ömmande omständigheter m.m. och ställer mig av den anledningen inte bakom reservation 4 (V) om en återgång till utlänningslagen som den såg ut innan tillfälliga lagen trädde i kraft.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag