Interpellation 2025/26:326 Risken för kollapsade ekosystem av Andrea Andersson Tay (V) till Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) I en ny rapport (Global biodiversity loss, ecosystem collapse and national security – A national security assessment, Department for Environment, Food & Rural Affairs) publicerad av den brittiska regeringen och framtagen i samarbete med landets underrättelse
<p>Fru talman! Andrea Andersson Tay har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att hantera de risker för ekosystemkollaps som beskrivs i den rapport som har publicerats av brittiska Department for Environment, Food & Rural Affairs. Vidare har hon frågat varför jag inte verkat för att Sverige ska uppfylla sina skyldigheter enligt Kunming–Montreal-ramverket, EU:s strategi för biologisk mångfald och naturrestaureringsförordningen. Slutligen har hon också frågat mig om jag avser att verka för införandet av ett naturpolitiskt ramverk, i likhet med det klimatpolitiska ramverket.</p><p>År 2019 presenterade FN:s panel för biologisk mångfald, IPBES, den första övergripande rapporten om tillståndet för världens biologiska mångfald och ekosystemtjänster. Situationen beskrevs som allvarlig. Fler arter än någonsin i mänsklighetens historia hotas av utrotning, och många ekosystem förändras i snabb takt. Kunming–Montreal-ramverket, ett nytt globalt ramverk som förhandlades fram 2022, har som övergripande målsättning att hejda och vända den förlusten.</p><p>Sverige är part till FN:s konvention om biologisk mångfald och hade en central roll i arbetet med att ta fram Kunming–Montreal-ramverket. I samband med att världens länder enades om ramverket fattades även beslut om att parterna skulle uppdatera sina strategier för biologisk mångfald och ekosystemtjänster och anpassa sina planer till de nya målen i ramverket.</p><p>Regeringen beslutade därför den 5 februari om en ny svensk strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. I strategin beskriver regeringen arbetet för att nå målen i Kunming–Montreal-ramverket. Därigenom bidrar också Sverige till att nå målsättningarna inom EU:s strategi för biologisk mångfald till 2030.</p><p>Regeringen har gjort flera satsningar för att skydda och restaurera ekosystem. Ett exempel är våra historiskt höga satsningar på att återväta utdikade våtmarker och på att minska koldioxidutsläpp och främja biologisk mångfald, vilket också sker genom det arbetet. Riksdagen har även beslutat om regeringens havsmiljöproposition, den första sedan 2009. Där ingår ett ökat skydd av marina områden, minskad övergödning och ett hållbart fiske. Målet är att säkerställa att minst 30 procent av alla inlandsvattenområden och kust- och havsområden bevaras och förvaltas effektivt senast år 2030. </p><p>Till följd av kraven i EU:s naturrestaureringsförordning om att upprätta en nationell restaureringsplan har regeringen gett Naturvårdsverket i uppdrag att tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Boverket ta fram ett förslag till en sådan plan. Naturvårdsverket ska redovisa uppdraget till Regeringskansliet den 27 februari 2026. Därefter behöver underlaget beredas av regeringen innan ett utkast till plan kan lämnas till kommissionen. Det ska ske senast september 2026.</p><p>Regeringen gör år 2026 även satsningar på att möjliggöra implementering av naturrestaureringsförordningen. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten har bland annat fått medel för att skala upp arbetet med miljöövervakning, inklusive övervakning av tillståndet för pollinatörer.</p><p>Sedan 1999 har Sverige ett miljömålssystem som i dag består av ett generationsmål och 16 olika miljökvalitetsmål som har beslutats av riksdagen. Systemet inkluderar ett flertal etappmål. Regeringen beslutade den 5 februari om ett nytt etappmål om vilda pollinatörer samt uppdaterade etappmålet om stadsgrönska. Miljömålen följs upp på regelbunden basis, inte minst genom vår årliga budgetproposition till riksdagen. Genom miljömålssystemet tillsammans med våra internationella åtaganden har vi i dag ett robust system för styrning, målsättning och regelbunden uppföljning av regeringens miljöarbete. </p>
<p>Fru talman! Det var under tidigt 90-tal som både klimatkonventionen och konventionen om biologisk mångfald undertecknades. Sedan dess kan inget land hävda att man inte har förstått vad som måste göras för miljön. Det råder sedan länge enighet om att vi står inför både en klimatkris och en naturkris, alltså en kris orsakad av skenande förlust av biologisk mångfald.</p><p>År 2022 kom världens länder genom Kunming–Montreal-ramverket överens om att förlusten av biologisk mångfald ska stoppas och vändas till 2030 och att 30 procent av jordens yta ska skyddas till samma år. Vi ska också återställa 30 procent av de skadade ekosystemen. Avtalet är en viktig milstolpe i arbetet för biologisk mångfald. Romina Pourmokhtari var själv på plats och ställde sig bakom det.</p><p>Men vad har hon gjort sedan dess? I Sverige finns fortfarande inget mål om att skydda 30 procent av naturen. Resurserna till skydd av värdefull natur har skurits ned kraftigt sedan regeringen tillträdde. Ministern har först över ett år för sent lagt fram den handlingsplan för biologisk mångfald som krävs enligt det globala ramverket. När den nu finns på plats är den ändå helt otillräcklig för att lösa problemen. Åren går, och tyvärr är vi i dag längre ifrån målet att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald än vi var när regeringen tillträdde.</p><p>Fru talman! Anledningen till att man i internationella avtal fattar beslut om att skydda naturen är inte i första hand att man gillar gulliga djur eller skogspromenader. Nej, sådana beslut fattas för att vi som politiker har ett ansvar för människors liv och hälsa. Naturkrisen är ett hot mot vår välfärd, mot vår hälsa och till syvende och sist mot våra liv. Den brittiska underrättelsetjänsten slår nu larm om att flera viktiga ekosystem riskerar att kollapsa redan under 2030-talet, alltså om bara några få år. Eftersom vi är beroende av de här ekosystemen för vår tillgång till mat och vatten är det här ett akut säkerhetshot.</p><p>Ett av de ekosystem som särskilt lyfts fram i rapporten är de boreala skogarna, alltså nordliga skogar. Större delen av Sverige täcks just av sådan skog – eller täcktes av sådan skog, kanske jag ska säga, för i dag finns ytterst lite av de ursprungliga skogarna kvar. Den absoluta merparten av skogen i Sverige brukas intensivt med kalhyggesbruk, och bara en liten spillra återstår av skogar som har fått utvecklas naturligt. Många arters livsmiljöer har försvunnit, och de hotas nu av utrotning. Avverkning är en av de faktorer som har störst negativ effekt på hotade arter i Sverige.</p><p>Fru talman! Det här är inte bara sorgligt utan också ett hot mot vår säkerhet. I ett läge där människor riskerar att förlora sin tillgång på mat, vatten och medicin på grund av kollapsade ekosystem måste alla länder göra sitt yttersta för att vända utvecklingen. Eftersom Sverige är särskilt beroende av importerad mat löper vi betydande risk för matbrist om ekosystem runt om i världen börjar kollapsa. I en sådan situation kommer de länder som drabbas att agera för att säkra sina egna behov av mat och vatten. Vi riskerar då eskalerande säkerhetshot. Skräck är nog det ord som bäst beskriver känslan när man hör om de här scenarierna.</p><p>Jag frågade klimat- och miljöministern vilka åtgärder hon tänker vidta för att hantera de risker för ekosystemkollapser som beskrivs i den brittiska rapporten. Svaret jag har fått här tyder på en total brist på krisinsikt. Den så kallade strategi och handlingsplan som regeringen har lagt fram är helt otillräcklig för att nå både de svenska miljömålen och de globala målen för biologisk mångfald. Vi har inte tid med den passivitet som ministern ger uttryck för. Hon menar att vi har ett robust system på plats. Det har vi inte. Vi har bra mål, men bristen på åtgärder gör att vi missar dem å det grövsta.</p>
<p>Fru talman! Andrea Andersson Tay väljer att kritisera regeringen för att vi enligt henne är för sena med vårt arbete. Men Sverige rapporterade in nationella mål före partsmötet 2024. Det var den tidsplan som rådde, helt i enlighet med de beslut som fattades på partsmötet 2022.…
<p>Fru talman! När det gäller regeringens strategi och handlingsplan för biologisk mångfald säger Torbjörn Ebenhard, som är forskningsledare vid SLU Centrum för biologisk mångfald, att hans bedömning är att den inte alls är någon strategi eller handlingsplan.</p><p>Regeringen har…
<p>Fru talman! Jag får helt enkelt inse att ledamoten inte vill diskutera den nya typen av satsningar som regeringen är väldigt investerad i. Det har exempelvis aldrig någonsin i svensk historia satsats så mycket på att återställa våtmarker som under den här regeringen.</p><p>Reg…
<p>Fru talman! Jag kan medge att regeringen har gjort vissa insatser när det gäller havsmiljö och våtmarker, även om de inte är tillräckliga. Men den stora frågan är skogen. Där gör regeringen ingenting för att förbättra för biologisk mångfald utan snarare tvärtom.</p><p>Jag kan …
<p>Fru talman! Det blir lite bittert att göra ett avslutande inlägg där jag måste kritisera ledamoten för hennes syn på svenska mark- och skogsägare som personer som vill förstöra naturen.</p><p>De som äger skog och mark i Sverige är väldigt många olika personer. Jämfört med förh…
Interpellation 2025/26:326 Risken för kollapsade ekosystem av Andrea Andersson Tay (V) till Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) I en ny rapport (Global biodiversity loss, ecosystem collapse and national security – A national security assessment, Department for Environment, Food & Rural Affairs) publicerad av den brittiska regeringen och framtagen i samarbete med landets underrättelse
av Andrea Andersson Tay (V)
till Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
I en ny rapport (Global biodiversity loss, ecosystem collapse and national security – A national security assessment, Department for Environment, Food & Rural Affairs) publicerad av den brittiska regeringen och framtagen i samarbete med landets underrättelsetjänst varnas för att flera viktiga ekosystem riskerar att kollapsa redan under 2030-talet. Detta beskrivs som ett akut säkerhetshot, då ekosystemen är avgörande för den globala matförsörjningen, klimat och vattenförsörjning. De ekosystem som särskilt lyfts fram är regnskogarna i Amazonas och Kongo, boreala skogar, Himalaya samt Sydostasiens korallrev och mangroveskogar. Om dessa ekosystem avsevärt försvagas eller kollapsar skulle det med stor sannolikhet orsaka bristande vattentillgång, kraftigt minskade skördar, minskad tillgång på odlingsmark på global nivå, kollapsade fiskbestånd, ändringar i globala vädermönster, ökade koldioxidutsläpp, sjukdomsutbrott och förlust av farmaceutiska resurser.
Enligt rapporten finns det en ”realistisk möjlighet” att korallreven och de boreala skogarna börjar kollapsa redan 2030. Riskerna drabbar alla länder, och de som drabbas kommer sannolikt att agera för att säkra sina intressen, särskilt gällande tillgång på mat och vatten. Situationen är mycket oroande för svensk del eftersom större delen av Sverige ingår i det boreala barrskogsbältet, som alltså riskerar att kollapsa om bara ett fåtal år. Risken för matbrist är också betydande eftersom vi i hög grad är beroende av importerad mat.
De länder som anses klara sig bäst enligt rapporten är de som investerar i skydd och restaurering av ekosystem samt i motståndskraftiga system för matproduktion. Det ligger i linje med målen i det globala ramverket för biologisk mångfald, Kunming–Montreal-ramverket, samt med EU:s strategi för biologisk mångfald, som båda slår fast att 30 procent av mark och vatten ska skyddas. EU antog 2024 också naturrestaureringsförordningen, med syftet att återställa ekosystem. Sverige har inte klarat att leva upp till något av de mål till 2020 som tidigare fanns inom ramen för konventionen om biologisk mångfald. Inte heller har något av de 16 nationella miljömål som har direkt koppling till den biologiska mångfalden uppnåtts. Det är tydligt att mycket mer måste göras för att undvika de risker som beskrivs i den brittiska rapporten.
Tvärtemot intentionerna i lagar, överenskommelser och mål har den svenska regeringen i stället arbetat för att genomslaget för naturrestaureringsförordningen i Sverige ska bli så litet som möjligt. Regeringen kämpade först emot den nya lagen och har sedan ändrat systemet för rapportering till EU för att begränsa nationella åtgärder för att återställa ekosystem. Tidigare rapporterade Sverige till EU hur tillståndet för arter och naturtyper var utifrån ett ekologiskt perspektiv (det vill säga vad som krävs för att bevara arter och friska ekosystem). Regeringen har nu i stället valt att utgå från att läget 1995 (året innan Sveriges inträde i EU) för skogliga naturtyper i Sverige ska utgöra referensarealen för rapporteringen. Detta trots att läget för olika skogstyper var dåligt redan då. För att begränsa åtgärder för att stärka den biologiska mångfalden enligt naturrestaureringslagen väljer regeringen sålunda att politiskt styra rapporteringen så att den inte ska utgå från vad vetenskapen bedömer krävs för arters fortlevnad och friska ekosystem. Regeringen har inte heller tagit några övriga initiativ för att se till att målet om 30 procents skydd uppnås.
Vänsterpartiet anser tvärtom att mycket mer behöver göras och har bland annat föreslagit införandet av ett naturpolitiskt ramverk. Ramverket bör på samma sätt som det klimatpolitiska ramverket omfatta lagstiftning, målsättningar och ett naturpolitiskt råd. Det långsiktiga målet i ramverket ska basera sig på Sveriges åtaganden globalt och inom EU. Varje regering ska vid en ny mandatperiods början ta fram en naturpolitisk handlingsplan som redogör för vilka åtgärder som avses vidtas för att nå målen samt årligen redovisa hur arbetet mot naturkrisen fortlöper. På samma sätt som Klimatpolitiska rådet ska det naturpolitiska rådet stödja arbetet samt utvärdera regeringens arbete.
Förutom införandet av ett naturpolitiskt ramverk finns en rad ytterligare åtgärder som Vänsterpartiet tidigare föreslagit som snabbt skulle förbättra situationen för våra hotade ekosystem. Hit hör exempelvis kraftigt ökade anslag för att skydda värdefull natur och åtgärder som gör det svenska skogsbruket hållbart. Det skulle bygga Sverige starkare och tryggare.
Med anledning av detta vill jag rikta nedanstående frågor till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari:
1. Avser ministern att vidta åtgärder, och i så fall vilka, för att hantera de risker för ekosystemkollapser som beskrivs i den brittiska rapporten?
2. Varför har ministern inte verkat för att Sverige ska uppfylla sina skyldigheter enligt Kunming–Montreal-ramverket, EU:s strategi för biologisk mångfald och naturrestaureringsförordningen?
3. Avser ministern att verka för införandet av ett naturpolitiskt ramverk, i likhet med det klimatpolitiska ramverket?