Anpassning av svensk rätt till EU:s nya förordning om skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel samt livsmedelspolitik

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2025/26:MJU17

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till lagändringar. Lagändring­arna syftar till att anpassa två lagar till EU-rätten: dels lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, dels lagen om sanktioner vid intrång i rätten till vissa skyddade beteckningar. Ändringarna innebär bl.a. att det införs nya bemyndiganden om det nationella invändnings­förfarandet och producentgruppers sammansättning. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2026.

I ärendet behandlar utskottet även motioner med förslag på åtgärder inom det livsmedels­politiska området. Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsförslag, i huvudsak med hänvisning till pågående arbete. Motionerna handlar om bl.a. information om och konsumtion av livs­medel, livsmedelsberedskap samt konkurrens och utveckling inom livs­medelskedjan.

I betänkandet finns 18 reservationer (S, V, C, MP).

Behandlade förslag

Proposition 2025/26:77 Anpassning av svensk rätt till EU:s nya förordning om skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel.

91 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2025/26.

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottets överväganden

Anpassning av svensk rätt till EU:s nya förordning om skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

Utskottets ställningstagande

Information om och konsumtion av livsmedel

Utskottets ställningstagande

Livsmedelsberedskap

Utskottets ställningstagande

Konkurrens och utveckling inom jordbruks- och livsmedelskedjan

Utskottets ställningstagande

Motioner som bereds förenklat

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1. Ursprungsmärkning av kött och information om kött på restauranger och i storkök, punkt 2 (S, V)

2. Ursprungsmärkning av kött och information om kött på restauranger och i storkök, punkt 2 (C)

3. Ursprungsmärkning av kött och information om kött på restauranger och i storkök, punkt 2 (MP)

4. Offentlig konsumtion, punkt 3 (V, MP)

5. Bästföredatum och åtgärder för att minska matsvinnet i konsumentledet, punkt 4 (V)

6. Bästföredatum och åtgärder för att minska matsvinnet i konsumentledet, punkt 4 (C)

7. Bästföredatum och åtgärder för att minska matsvinnet i konsumentledet, punkt 4 (MP)

8. Konsumtion av livsmedel med låg klimatpåverkan, punkt 5 (V)

9. Konsumtion av livsmedel med låg klimatpåverkan, punkt 5 (MP)

10. Inrättande av beredskapslager, punkt 6 (C)

11. Dricksvattenberedskap, punkt 7 (S)

12. Dricksvattenberedskap, punkt 7 (C)

13. Dricksvattenberedskap, punkt 7 (MP)

14. Livsmedelspriser, punkt 8 (S)

15. Konkurrens och handelsmetoder inom jordbruks- och livsmedelskedjan, punkt 9 (S)

16. Konkurrens och handelsmetoder inom jordbruks- och livsmedelskedjan, punkt 9 (C)

17. Livsmedelsproduktionens förhållande till miljö- och klimatmål, punkt 10 (V)

18. Forskning och innovationsarbete, punkt 11 (C)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Motioner från allmänna motionstiden 2025/26

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Bilaga 3
Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2025/26:77 Anpassning av svensk rätt till EU:s nya förordning om skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag återges i bilaga 2. Lagförslaget har granskats av Lagrådet. Det har inte väckts några följdmotioner med anledning av propositionen.

I betänkandet behandlar utskottet även ett nittiotal yrkanden om livsmedels­politik i motioner från allmänna motionstiden 2025. Motionerna handlar om information om och konsumtion av livsmedel, livsmedelsberedskap samt konkurrens och utveckling inom jordbruks- och livsmedelskedjan. Motions­yrkandena redovisas i bilaga 1.

Ett antal yrkanden tar upp samma eller i huvudsak samma frågor som riks­dagen behandlade under föregående riksmöte, och dessa yrkanden behandlas därför i förenklad ordning i ett särskilt avsnitt. Motionsyrkanden som behand­las i förenklad ordning redovisas i bilaga 3.

Vid utskottets sammanträde den 27 januari 2026 berättade Jordbruks­verkets generaldirektör Anna Olofsson med medarbetare om myndighetens arbete med att trygga livsmedelsförsörjningen, bl.a. genom att inrätta bered­skapslager av spannmål och insatsvaror.

 

Utskottets överväganden

Bakgrund

I mars 2022 presenterade kommissionen ett förslag till en översyn av regleringen av geografiska beteckningar för vin, spritdrycker och jordbruks­produkter, garanterade traditionella specialiteter och frivilliga kvalitets­begrepp. Syftet med förslaget var att förbättra de befintliga bestämmelserna och att stärka vissa delar av skyddet. Vidare syftade förslaget till att ge pro­ducentgrupper för geografiska beteckningar möjlighet att på frivillig basis låta produktspecifikationen omfatta krav på högre ekonomiska, sociala och miljö­mässiga hållbarhetsresultat.

I april 2024 antog EU:s lagstiftare förordning (EU) 2024/1143 om geo­grafiska beteckningar för vin, spritdrycker och jordbruksprodukter samt garan­terade traditionella specialiteter och frivilliga kvalitetsbegrepp för jordbruks­produkter (nedan den nya EU-förordningen). Den nya förordningen ändrar tre och upphäver en förordning och började gälla den 13 maj 2024, med vissa undantag.

I mars 2024 fick Livsmedelsverket i uppdrag att analysera behovet av författningsändringar till följd av den nya EU-förordningen. Livsmedelsverket slutredovisade uppdraget i december 2024.

Propositionen

Ändringar i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

Regeringens bedömer att rubriken på lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel inte bör ändras. Regeringen föreslår att i den bestämmelse som anger vilka EU-förordningar som i sin helhet kompletteras av lagen ska hänvisningen till förordning (EU) 1151/2012 ersättas med en hänvisning till den nya EU-förordningen. I bestäm­melsen om vilka förordningar som delvis kompletteras av lagen ska hänvis­ningarna till förordning (EU) 1306/2013 och förordning (EU) 251/2014 tas bort.

Regeringen föreslår ett nytt bemyndigande om invändningsförfarandet; regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om det nationella invändningsförfarandet i artiklarna 10 och 56 samt om den tidsfrist som avses i artiklarna 17.2 och 61.2 i den nya förord­ningen.

Regeringen föreslår att bemyndigandet att meddela föreskrifter om upp­giftsskyldighet tydliggörs; bemyndigandet att meddela föreskrifter om skyldighet för den som använder sig av skyddade beteckningar på jordbruks­produkter och livsmedel att lämna uppgifter om sin verksamhet ska ändras så att skyldigheten i stället gäller den som är aktör enligt artikel 2.1 e i den nya förordningen.

Regeringen föreslår också ett nytt bemyndigande om producentgruppers sammansättning; regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om en producentgrupps sammansättning enligt artiklarna 32.1, 32.2 och 55.2 i den nya förordningen.

Regeringen bedömer att det inte bör införas något bemyndig­ande att med­dela föreskrifter om produ­centgruppers organisation, stadgar m.m. i enlighet med artikel 32.3. Det bör inte heller införas något bemyndigande att meddela föreskrifter om dels ett system med erkända producent­grupper enligt artikel 33, dels förfaranderegler för produ­center av färdigförpackade livs­medel enligt artikel 27.2.

Ändringar i lagen om sanktioner vid intrång i rätten till vissa skyddade beteckningar

Regeringen föreslår att hänvisningen till förordning (EU) 1151/2012 i lagen (2018:1654) om sanktioner vid intrång i rätten till vissa skyddade beteckningar ska ersättas med en hänvisning till den nya EU-förordningen. Hänvisningen till förordning (EU) 2019/787 och förordning (EU) 251/2014 ska tas bort.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringen föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 april 2026. Det behövs inte några övergångsbestämmelser enligt regeringens bedömning.

Utskottets ställningstagande

Det har inte väckts något alternativt förslag till regeringens lagförslag. Utskottet anser således att riksdagen av de skäl som anförs i propositionen bör anta regeringens lagförslag.

 

Motionerna

Ursprungsmärkning och ursprungsinformation om kött på restauranger och i storkök

I kommittémotion 2025/26:3733 av Åsa Westlund m.fl. (S) yrkande 22 efter­frågas att regeringen gör den obligatoriska ursprungsmärkningen av kött på restaurang skriftlig. Motionärerna välkomnar att regeringen infört regler för ursprungsinformation om kött som serveras på restaurang men de beklagar att informationen endast behöver ges på begäran. För att reglerna ska göra skillnad behöver regeringen införa krav på skriftlig information om köttets ursprung; konsumenten ska inte behöva ställa frågan. Även enligt motion 2025/26:641 av Heléne Björklund (S) behöver regeringen se över möjlig­heten att införa krav på skriftlig ursprungsinformation om kött på restaurang och i storhushåll.

I kommittémotion 2025/26:2833 av Helena Lindahl m.fl. (C) yrkande 23 efterfrågas att reglerna för ursprungsmärkning på restauranger utvärderas och, vid behov, förbättras. Motionärerna påpekar att regelverket fortfarande är nytt och välkomnar en utvärdering av reglerna för att se om de faktiskt bidragit till fler aktiva val hos restaurangbesökare och, om inte, hur reglerna kan utformas i stället. Centerpartiet tillägger i partimotion 2025/26:3596 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. yrkande 49 i denna del att regeringen även bör verka för att ursprungsmärkning införs i hela EU.

Enligt kommittémotion 2025/26:3428 av Emma Nohrén m.fl. (MP) yrkande 13 bör regeringen införa obligatorisk ursprungsmärkning av kött och andra animalieprodukter på restauranger och inom storkök. Det svenska lant­bruket är avgörande för livsmedelsförsörjningen och den natio­nella bered­skapen och behöver värnas. På liknande sätt anförs det i kommittémotion 2025/26:3432 av Rebecka Le Moine m.fl. (MP) yrkande 1 att regeringen bör införa ursprungsmärkning på de animaliska livsmedel som serveras på restaurang och i storkök. Motionärerna påpekar att nästan allt färskt kött som handlas i butik är svenskt men att det omvända gäller i restaurangsektorn. I butiker finns en fungerande ursprungsmärkning men detta saknas på restau­ranger och i storkök.

Enligt motion 2025/26:2404 av Markus Wiechel (SD) yrkandena 1 och 2 bör regeringen skärpa informationsplikten om ursprunget på kött som serveras på restauranger och i storhushåll. En tydlig och lättillgänglig skriftlig märkning gör att konsumenterna kan fatta medvetna beslut. För att möjliggöra informerade val bör kravet omfatta samtliga köttprodukter. Samma motionär framför förslaget även i motion 2025/26:2856 yrkande 3.

Offentlig konsumtion

I kommittémotion 2025/26:3432 av Rebecka Le Moine m.fl. (MP) yrkande 2 framhålls vikten av att regeringen vidtar åtgärder för att öka den offentliga konsumtionen av ekologiska livsmedel. Motionärerna påpekar att ökade inköp av ekologiskt i offentlig sektor har visat sig leda till att mer klimatsmart och hälsosam mat serveras. Motionärerna tillägger i yrkande 3 att animaliska livs­medel och andra produkter som kommer från djur som behand­lats på ett sätt som skulle vara förbjudet i Sverige eller strider mot EU-lagstift­ningen inte ska kunna serveras eller användas inom offentliga verk­samheter. Det är enligt motionärerna viktigt att offentlig upp­handling går före, driver på utvecklingen och styr mot mer ekologisk djur­hållning.

Bästföredatum och åtgärder för att minska matsvinnet i konsument­ledet

I partimotion 2025/26:3596 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkande 49 i denna del framhålls betydelsen av att regeringen dels verkar i förhandlingar för att livsmedelsmärkningen ”bäst före” ändras till ”minst hållbar till”, dels ser över användningen av bästföredatum så att de inte miss­brukas för att på så sätt minska matsvinnet. Bästföredatum kan vara miss­vis­ande och orsaka matsvinn eftersom livsmedel slängs i rädsla för att det blivit för gammalt. Centerpartiet vill att märkningen ”bäst före” ändras till ”minst hållbar till” i hela EU för att understryka att livsmedlet ofta håller en tid efter att datumet passerats. Datumgränser för livsmedel bör också ses över.

Enligt partimotion 2025/26:3548 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 87 ska regeringen vidta åtgärder så att livsmedelsbranschen tydliggör information om bästföredatum och sista förbrukningsdag. Motionärerna beklagar att det slängs mat ofta helt i onödan eftersom konsumenter tror att maten är dålig efter det att bäst före-datumet har passerats. Därför föreslår Miljö­partiet att livs­medelsbranschen får tydligare krav på sig att informera om livsmedlets håll­barhet.

Enligt partimotion 2025/26:2789 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 14 bör regeringen återkomma med förslag på regleringar inom livs­medelsindustrin som minskar matsvinnet i konsumentledet. Det krävs starkare politiska verktyg för att nå målet om ett halverat matsvinn 2030. Märkningen med bästföredatum behöver förbättras och matförpackningar bör utformas så att de förhindrar matsvinn. Vänsterpartiet anser att regeringen bör se över lämplig reglering inom livsmedelsindustrin för att hjälpa konsu­menter och hushåll att minska matsvinnet.

Konsumtion av livsmedel med låg klimatpåverkan

I partimotion 2025/26:2789 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 12 upp­manas regeringen att återkomma med förslag på åtgärder som bidrar till att öka efterfrågan på hälsosamma livsmedel med låg klimatpåverkan. Vänster­partiet framhåller att det enligt Klimatpolitiska rådet finns stora synergi­effekter mellan kost som är bra för människors hälsa och kost som är bra för klimatet. Förändrade matvanor kan bidra till ökad efterfrågan på svenska livsmedels­produkter som har förhållandevis låga utsläpp. För att nå målen ser man behov av ökade incitament till förändrade kostvanor.

Enligt kommittémotion 2025/26:3432 av Rebecka Le Moine m.fl. (MP) yrkande 4 bör regeringen vidta åtgärder för att inrikta konsumtionen av animaliska produkter på minskad mängd och bättre djurhållning. Inom ramen för Miljöpartiets klimatpolitik lämnas flera förslag på åtgärder för att få konsumenter att välja både mindre och bättre kött, bl.a. s.k. vegonorm, klimat­skatt på livsmedel som kan bidra till en minskad kött­konsumtion generellt liksom på kött där antibiotika har överanvänts i djurhållningen.

Kompletterande information och tidigare behandling

Ursprungsmärkning och ursprungsinformation om kött på restauranger och i storkök

Generella bestämmelser om information och märkning som gäller alla livs­medel finns huvudsakligen i förordning (EU) 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna (nedan livsmedelsinformations­förordningen). Dessa regler kompletteras av bestämmelser om information om ursprungsland i andra regelverk, bl.a. i Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2014:4) om livsmedelsinformation.

Enligt artikel 9.1 i livsmedelsinformationsförordningen är det obligatoriskt att ange bl.a. ingrediensförteckning, livsmedlets beteckning, datum för minsta hållbarhet eller sista för brukningsdag samt i vissa fall uppgift om ursprungs­land eller härkomstplats. I fråga om ursprungsmärkning av animaliska pro­dukter anges det i artikel 26.2 att uppgifter om ursprungsland eller härkomst­plats är obligatoriska i de fall där underlåtenhet att lämna sådana uppgifter skulle kunna vilseleda konsumenterna i fråga om livsmedlets rätta ursprungs­land eller härkomstplats, i synnerhet om den information som följer med livsmedlet eller etiketten som helhet annars skulle antyda att livsmedlet har ett annat ursprungsland eller en annan härkomstplats. Det gäller särskilt när annan information antyder att livsmedlet har ett annat ursprung än vad det egentligen har.

För vissa livsmedel är det krav på obligatorisk ursprungsmärkning; detta gäller för t.ex. nötkött, kött från gris, lamm, get och fågel samt honung, frukt och grönsaker. Vid försäljning av fisk, skaldjur och blötdjur, t.ex. musslor, i butik ska det finnas information om varifrån produkten kommer, ursprungs­land eller fångstzon.

Enligt artikel 44.1 b i förordningen får en medlemsstat nationellt föreskriva att ytterligare uppgifter ska vara obligatoriska att lämna för livsmedel som inte är färdigförpackade. Sverige har föreskrivit att uppgifter om livsmedlets beteckning ska lämnas på kundens begäran. Det finns inget som hindrar att livsmedelsföretagare frivilligt ger information så länge påståendet är sant och inte anges på ett sådant sätt att det kan vilseleda konsumenten. Den frivilliga livsmedelsinformationen får inte vara oklar eller förvillande för konsumenten och ska i förekommande fall vara grundad på relevanta vetenskapliga upp­gifter. I Sverige används ett antal frivilliga ursprungsmärkningar, t.ex. Svensk Fågel, Från Sverige, Kött från Sverige och Mjölk från Sverige.

I strategin Från jord till bord (COM(2020) 381 final) aviserade kommis­sionen att den avser att se över möjligheten att utöka bestämmelserna om obligatorisk ursprungsmärkning. Syftet med revideringen är att göra det lättare för konsumenterna att hitta hälsosamma och hållbara livsmedel samt att minska matsvinnet. Förslaget till revidering av livsmedelsinformationsförord­ningen aviserades till det sista kvartalet 2022 men har ännu inte lagts fram.

När det gäller livsmedel som serveras på restauranger eller i storhushåll anges det i livsmedelsinformationsförordningen vilken information som ska lämnas. Enligt artikel 44.1 a i förordningen är en uppgift om allergena ingredi­enser en uppgift som alltid ska lämnas. Det finns i dag enligt livsmedels­informationsförordningen inga krav på obliga­torisk ursprungsangivelse på livsmedel som tillhandahålls på restau­ranger eller i storhushåll. Enligt artikel 44.1 b i förordningen får en medlems­stat nationellt föreskriva att ytterligare uppgifter ska vara obliga­toriska att lämna för livsmedel som inte är färdig­förpackade enligt vad som anges i artiklarna 9.1 och 10 i samma för­ordning. Om en medlemsstat vill föreskriva om ytter­ligare obligatoriska uppgifter för vissa typer eller kate­gorier av livs­medel måste detta anmälas till kommis­sionen. Medlems­staten ska i förväg anmäla den planerade åtgärden och skälen för denna till kommis­sionen och de andra medlems­staterna.

I april 2024 fick Livsmedelsverket i uppdrag att ta fram de föreskrifter som är nödvändiga för att det ska vara obligatoriskt för restauranger och storhushåll att informera konsumenter om ursprungsland för färskt, kylt, fryst och malet kött av nöt, svin, får, get och fjäderfä som används som ingrediens i måltider som serveras på restauranger och i storhushåll. En utgångspunkt ska vara att den administrativa bördan för företagen, kommunerna och regionerna ska vara så liten som möjligt.

Uppdraget redovisades i juli 2024 och notifierades då även till kom­mis­sionen. Förslaget innebär att restauranger måste kunna informera gästerna om ursprungsland för kött från nöt, svin, får, get och fjäderfä. Samtidigt som det ska vara enkelt för restauranggästen att få information om köttets ursprung ska föreskrifterna vara enkla för företagen att följa. Restaurangens information till gästerna baseras därför på de uppgifter företaget redan i dag får från leveran­tören om djurets uppfödningsland eller köttets ursprung från tidigare led.

I november 2024 beslutade Livsmedelverket om nya föreskrifter (LIVSFS 2024:11) om krav på ursprungsinformation för kött som serveras på restau­ranger och i annan storhushållsverksamhet. Föreskrifterna innebär krav på att uppgift om ursprungsland lämnas för nötkött och kött av svin, får, get och fjäderfä som har använts som en ingrediens på restauranger och i annan stor­hushållsverksamhet. Uppgiften om ursprungsland ska fastställas baserat på den information om köttets ursprung eller djurets uppfödelseland som enligt unionslagstiftningen ska erhållas från tidigare led, och ska tillhandahållas på sätt som anges i 10 §, dvs. på samma sätt som för allergener. För att Livs­medelsverket ska kunna utvärdera tillämpningen av bestämmelserna och följa utvecklingen av EU-lagstiftningen på området gäller föreskrifterna under en begränsad period. Föreskrifterna trädde i kraft och började tillämpas den 1 mars 2025 och upphör att gälla vid utgången av 2026.

Som svar på fråga 2025/26:143 anförde landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) den 12 november 2025 bl.a. följande:

För regeringen är det viktigt att möta det stora intresse som finns hos konsumenter kring mat och att de ska få veta var kött som serveras på restauranger kommer ifrån. Det var bland annat mot denna bakgrund som Livsmedelsverket i april förra året fick i uppdrag att ta fram föreskrifter om att restauranger och storhushåll ska informera konsumenter om ursprungsland för kött (LI2024/00919). De nya föreskrifterna trädde i kraft den 1 mars 2025 och gäller till utgången av 2026.

Om uppgiften ges muntligen ska det tydligt framgå hur konsumenten kan få tillgång till uppgifterna, t.ex. via en skylt vid kassan, på samma sätt som i dag gäller för allergenmärkning. Föreskrifterna har utformats med hänsyn tagen till att så långt som möjligt hålla nere både kostnaderna och de administrativa bördorna för de livsmedelsföretagare som berörs av före­skrifterna.

Livsmedelsverket har för avsikt att utvärdera reglerna och jag får åter­komma i frågan längre fram.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har behandlat förslag om ändrade regler för såväl ursprungs­märkning som ursprungsinformation om kött på restaurang tidigare under mandatperioden. I betänkande 2024/25:MJU8 Livsmedelspolitik fram­höll utskottet följande:

När det gäller animaliska produkters ursprung framhåller utskottet även i år betydelsen av att informationen om livsmedel och måltider är begriplig och lättillgänglig så att konsumenten får goda möjligheter att göra med­vetna val. Utskottet noterar i detta sammanhang dels det EU-gemensamma regelverket, dels de frivilliga åtgärder som branschen själv har tagit initia­tiv till, t.ex. när det gäller ursprungsmärkning av kött. Utskottet noterar även att det på EU-nivå aviserats en översyn av livsmedelsinfor­mations­förordningen.

Utskottet har tidigare under mandatperioden påpekat att det finns goda skäl att utveckla de nationella märknings- och informationskraven, särskilt i fråga om kött som serveras på restaurang. Därför välkomnar utskottet att nya föreskrifter snart träder i kraft som innebär att restauranger och stor­hushåll måste kunna lämna uppgift om ursprungsland för nötkött och kött av svin, får, get och fjäderfä som har använts som en ingrediens. Utskottet ser särskilt positivt på att de nya reglerna gör det enkelt för restaurang­gästen att få information om köttets ursprung samtidigt som föreskrifterna är enkla att följa för företagaren.

Mot bakgrund av de åtgärder som nu har vidtagits ser utskottet inget skäl att förorda något av de förslag som väckts.

Riksdagen biföll utskottets förslag.

Offentlig konsumtion

Det övergripande målet för den nationella livsmedelsstrategin är en kon­kurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar, samtidigt som relevanta nationella miljö­mål nås, i syfte att skapa tillväxt och sysselsättning och bidra till hållbar utveckling i hela landet. Produktions­ökningen, både konventionell och eko­logisk, bör svara mot konsumenternas efterfrågan (prop. 2016/17:104, bet. 2016/17:MJU23, rskr. 2016/17:338).

Inom ramen för livsmedelsstrategin antogs ett mål om en andel på 60 pro­cent ekologiska livsmedel i offentlig sektor. Målet var inte bindande för offentliga måltidsverksamheter. I den uppdaterade Livsmedelsstrategin 2.0 finns ingen angiven procentsats för ekologiska livsmedel inom offentlig sektor. Regeringen anför dock att ekologisk produktion kan driva utvecklingen av både maskiner och odlingsmetoder för minskad resursanvändning och ökad avkastning, vilket också kommer den konventionella odlingen till del.

Offentliga inköp regleras genom upphandlingslagstiftningen, som syftar till att ta vara på en rad samhällsintressen, bl.a. att främja kostnadseffektivt använd­ande av skattemedel, främja fri rörlighet inom EU och undanröja agerande som begränsar konkurrens. Grundläggande principer som genom­syrar upp­hand­lingslagstiftningen är icke-diskriminering, likabehandling och ömsesidigt erkännande. Regeringen har nyligen uppdaterat den nationella upp­handlings­strategin; färdplanen för de offentliga affärerna 2025–2030 inne­håller tio inriktningsmål som syftar till att lyfta det offentliga inköpet till en strategisk nivå. Ett av inriktningsmålen anger att upphandlingen ska vara miljömässigt ansvarsfull, vilket handlar om att säkerställa så låg negativ miljö­påverkan som möjligt vid varje enskild upphandling och att använda inköp som ett strategiskt verktyg för att nå miljömål.

Upphandlingsmyndigheten utvecklar och förvaltar hållbarhetskriterier till stöd för de upphandlande organisationer som vill ta hållbarhetshänsyn i sin upphandling av livsmedel eller måltidstjänster. Det är möjligt att använda håll­barhetskriterier som ett strategiskt verktyg för att styra inköpen mot olika målsättningar, exempelvis de svenska miljömålen, den svenska livsmedels­strategin eller de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030.

Enligt Upphandlingsmyndigheten visade Ekowebs marknadsrapport från 2019 att andelen ekologiska livsmedel inom svensk offentlig sektor ligger på 38 procent, vilket är den högsta andelen i världen. Detta kan jämföras med 9 procent av den totala livsmedelsförsäljningen i Sverige.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har behandlat frågor om offentlig konsumtion tidigare under mandatperioden. I betänkande 2022/23:MJU18 Livsmedelspolitik anförde utskottet bl.a. följande:

Utskottet vill inledningsvis understryka att det EU-gemensamma regel­verket för offentlig upphandling bygger på vissa principer som medlems­staterna åtagit sig att följa, däribland icke-diskriminering, likabehandling och ömsesidigt erkännande. En upphandlande myndighet får exempelvis inte ställa krav som bara svenska företag känner till eller kan klara av att uppfylla. Samtidigt finns det inom ramen för det befintliga regelverket stora möjligheter att ställa krav på t.ex. djurskydd och miljöhänsyn. Nu liksom tidigare år anser utskottet att dessa möjligheter ska tas till vara så att den offentliga konsumtionen av livsmedel är ansvarsfull och bidrar till ett hållbart samhälle, exempelvis i fråga om miljö- och djurvälfärds­hänseende.

– – –

Måltider i offentlig verksamhet är ett viktigt verktyg för att påverka efterfrågan av livsmedel av god kvalitet samt bidra till god folkhälsa och hållbar konsumtion av livsmedel. Utskottet bedömer att regelverket är utformat på ett sådant sätt att det redan finns goda förutsättningar för en fortsatt utveckling av de offentliga måltiderna i linje med vad som anges i livsmedelsstrategin. Utskottet noterar särskilt det arbete som bedrivs inom ramen för Nationellt kompetenscentrum för måltider i vård, skola och omsorg.

Riksdagens tillkännagivande om djurskydds- och miljökrav vid offentlig upphandling

I juni 2022 uppmanade riksdagen regeringen att vidta ytterligare åtgärder, såväl nationellt som på EU-nivå, för att möjliggöra och säkerställa att det vid offentlig upphandling enbart ska köpas in livsmedel som har producerats i linje med svenska djurskydds- och miljökrav (bet. 2021/22:MJU29, rskr. 2021/22:388–389).

I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1 utg.omr. 23) bedömde regeringen att tillkännagivandet är tillgodosett. Regeringen redovisade att en särskild utredare 2023 fick i uppdrag att bl.a. kartlägga i vilken utsträckning krav på djurskydd ställs vid offentlig upp handling (dir. 2023:19). Utredningen om en konkurrenskraftig animalieproduktion (LI 2023:01) överlämnade i augusti 2024 betänkandet Animalieproduktion med hög konkurrenskraft och gott djurskydd (SOU 2024:56). Av betänkandet framgår bl.a. att andelen livs­medel med svenskt ursprung är relativt hög inom kommunernas offentliga inköp av livsmedel, vilket enligt utredningen kan bero på att det ställs djur­skydds­krav. Betänkandet har remitterats och bereds inom Regerings­kansliet. Reger­ingen hänvisade även till att det pågår en översyn av upphandlings­direktivet (2014/24/EU).

I utskottets beredning av budgetpropositionen anslöt sig utskottet till reger­ingens bedömning i denna del (bet. 2025/26:MJU2 s. 19).

Bästföredatum och åtgärder för att minska matsvinnet i konsument­ledet

Livsmedelsinformationsförordningen reglerar datummärkning av livsmedel och förvaringsanvisningar. De flesta färdigförpackade livsmedel ska vara märkta med bästföredatum eller i vissa fall sista förbrukningsdag. Ett bästföre­datum på en färdigförpackad kylvara är tillverkarens bedömning av hur länge varan i obruten förpackning har kvar de egenskaper varan normalt förknippas med, förutsatt att den förvarats på rätt sätt. Vissa undantag finns, t.ex. för färsk frukt och färska grönsaker, ättika och vinäger, koksalt och socker i fast form. Ordalydelsen och ordningen ”Bäst före [datum]” och ”Bäst före utgången av [datum]” får inte ändras. Däremot kan en producent förtydliga att ett livsmedel kan konsumeras efter bästföredatum genom att förklara det i en ny mening, t.ex. i anslutning till datummärkningen. Ett exempel är den frivilliga tilläggs­märkningen ”ofta bra efter”. En förutsättning är att övriga krav på frivillig information är uppfyllda; datummärkningen ska inte kunna missförstås.

En produkts hållbarhet beror på många faktorer, som hur och av vad produkten är tillverkad och hur den har förpackats och förvarats. Det är alltid den som är ansvarig för livsmedelsinformationen som ska avgöra vilken märk­ning som är lämplig att använda sig av. Med minsta hållbarhet menas den dag fram till vilken ett livsmedel som förvarats på lämpligt sätt har kvar de särskilda egenskaper som det normalt förknippas med. Datum för minsta håll­barhet ska anges med uttrycket bäst före. Livsmedel märkta med bästföre­datum ska hålla ytterligare en tid efter datumet om de förvaras på rätt sätt och i obruten förpackning. Det är säljarens ansvar att produkten är av fullgod kvalitet. Det är tillåtet att använda en kompletterande frivillig tilläggsmärkning på färdigförpackade livsmedel för att upplysa konsumenterna om att livs­medlet ofta går bra att äta även efter att bästföredatumet har passerat. Då kan man genom att titta, lukta och smaka se om livsmedlet är som det brukar och därmed går bra att äta.

I mars 2025 beslutade regeringen om Livsmedelsstrategin 2.0. I strategin anges att matsvinn och livsmedelsförluster behöver minska för att livsmedels­kedjans resurser ska utnyttjas optimalt. Arbetet för att åstadkomma detta behöver fortsätta, med fokus på förebyggande och effektiva åtgärder.

I mars 2025 beslutade regeringen även om ett antal uppdrag till olika myndigheter inom ramen för Livsmedelsstrategin 2.0. Bland annat beslutade regeringen att ge Livsmedelsverket i uppdrag att genomföra åtgärder under perioden 2025–2030 inom ramen för Livsmedelsstrategin 2.0 (LI2025/00645). Livsmedelsverket ska bl.a. under 2026–2030, i dialog med Jordbruksverket och Naturvårdsverket, fortsätta att arbeta för att minska livsmedelsförluster och matsvinn i hela livsmedelskedjan med fokus på förebyggande och effektiva åtgärder.

I februari 2025 presenterade kommissionen En vision för jordbruk och livsmedel – En attraktiv jordbruks- och livsmedelsindustri för kommande generationer (COM(2025) 75). I meddelandet anför kommissionen bl.a. att fortsatta insatser för att minska livsmedelsförluster och matsvinn är en viktig prioritering under de kommande åren. Att minska och uppmärksamma livs­medelsförluster och matsvinn kommer enligt kommissionen inte bara att gynna EU:s invånare, jordbrukare och andra aktörer i livsmedelskedjan, utan även göra EU:s livsmedelssystem mer hållbart, effektivisera resursanvänd­ningen och bidra till livsmedelstryggheten.

I juli 2023 publicerade kommissionen ett avgränsat förslag på revidering av avfallsdirektivet (2008/98/EG) med fokus på två resursintensiva avfalls­ström­mar: livsmedels- och textilavfall. Syftet med förslaget är att minska miljö- och klimatpåverkan. Förslaget antogs av EU:s lagstiftare i september 2025. När det gäller livsmedelsavfall föreskriver direktivet därmed bindande mål om minskat livsmedels­avfall med 10 procent i industrin och med 30 procent för butiks- och konsumentledet, inklusive grossister, storhushåll och restauranger. Målen ska vara uppfyllda senast 2030. Bestämmelserna i direktivet om livs­medelsavfall ska som utgångspunkt börja tillämpas den 17 juni 2027. Där­utöver har kommissionen åtagit sig att meddela ett uppdaterat program för förebyggande av livsmedelsavfall senast den 17 oktober 2027.

Den 14 december 2025 beslutade regeringen att ge Jordbruksverket, Livs­medelsverket och Naturvårdsverket i uppdrag att föreslå hur avfalls­direktivet ska genomföras i svensk rätt när det gäller förebyggande av generering av livsmedelsavfall. Myndigheterna ska bl.a. uppdatera handlingsplanen Fler gör mer 2030 och föreslå de författningsändringar som krävs för att uppfylla direktivets krav.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har tagit ställning till ett antal motioner om åtgärder för att minska matsvinnet tidigare under mandatperioden. I betänkande 2024/25:MJU18 Cirkulär och giftfri ekonomi framhöll utskottet bl.a. följande:

I likhet med regeringen anser utskottet att matsvinn och livsmedels­förluster behöver minska för att livsmedelskedjans resurser ska utnyttjas optimalt. Utskottet välkomnar därför det arbete som pågår för att motverka matsvinn och livsmedelsförluster. Utskottet vill särskilt lyfta regeringens arbete med Livsmedelsstrategin 2.0 och det uppdrag som Livsmedels­verket fått om att arbeta för att minska livsmedelsförluster och matsvinn i hela livsmedelskedjan. […] Mot bakgrund av det breda arbete som pågår när det gäller matsvinn och livsmedelsförluster anser utskottet att det inte finns skäl för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av motio­nerna.

Riksdagen biföll utskottets förslag.

Utskottet har även behandlat förslag om bästföredatum tidigare under mandatperioden. I betänkande 2024/25:MJU8 Livsmedelspolitik framhöll utskottet följande:

Nu liksom tidigare finns det ett stort engagemang i utskottet för att matsvinnet ska minska. I likhet med föregående år påminner utskottet om att märkningen av livsmedels hållbarhet är ett viktigt verktyg i detta arbete genom att konsumenterna får information om hur livsmedlet ska förvaras så att dess hållbarhet inte försämras och så att livsmedel inte kastas fastän de fortfarande är säkra att äta. När det gäller märkning av livsmedel med datum för minsta hållbarhet påminner utskottet dels om att regelverket är harmoniserat på EU-nivå, dels om de initiativ som branschen själv tagit för att komplettera märkningen. Utskottet hänvisar till de åtgärder som vid­tagits i detta avseende och avstyrker motionerna.

Riksdagen biföll utskottets förslag.

Konsumtion av livsmedel med låg klimatpåverkan

Nordiska ministerrådet stöttar det nordiska samarbetet med att ta fram gemen­samma nordiska näringsrekommendationer, s.k. NNR. Referens­värdena är framtagna för grupper av individer i den allmänna befolkningen och används i första hand vid planering av kost för grupper och för värdering av gruppers näringsintag. Den samlade evidensen ligger till grund för de vetenskapliga rekommendationerna i NNR. År 2023 antogs nya nordiska närings­rekommen­dationer (NNR 2023) som syftar till att beskriva matvanor som är bra för hälsan på både kort och lång sikt. Dessutom finns rekommenda­tioner om intag av energi och näringsämnen. Människors hälsa och näringsbehov är basen i näringsråden, men eftersom maten vi äter även påverkar miljö och klimat har man i NNR 2023 för första gången vägt in hållbarhet i rekommendationerna. Slut­satsen är att det som är bra att äta för hälsan i de flesta fall också är bra för miljön och klimatet. I NNR rekommenderar man en övervägande växtbaserad kost där det emellertid också finns plats för kött, fisk och mejeriprodukter.

Livsmedelsverket har antagit de referensvärden för energi och närings­ämnen som anges i NNR 2023 och det är dessa som gäller som officiella näringsrekommendationer i Sverige.

I juni 2023 fick Livsmedelsverket i uppdrag att

–      göra en konsekvensanalys av hur de miljömässiga hållbarhetsaspekter som har integrerats i NNR 2023 kan påverka den svenska livsmedelsproduk­tionen och beskriva komplexiteten med dessa avvägningar mellan hälsa och miljö

–      analysera vilka effekter de miljömässiga hållbarhetsaspekter som har integrerats i NNR 2023 skulle få om de direkt införlivas i de svenska kostråden när det gäller utsläppen av luftföroreningar och växthusgaser samt effekter för biologisk mångfald och djurvälfärd.

Den första delen av uppdraget redovisades våren 2024. Myndigheten bedömer att skillnaden är liten mellan vad man i NNR 2023 rekommenderar ur hälso- och miljö­synpunkt och vad man rekommenderar ur enbart hälsosynpunkt. Den livsmedelsgrupp där det finns en tydlig skillnad mellan rekommendationerna är rött kött. Myndigheten uppskattar dock att de troliga effekterna av att miljö­aspekter integrerats i NNR är små, bl.a. eftersom stora beteende­förändringar inte kan förväntas som en följd av rekommendationer som en isolerad åtgärd. För att få betydande konsumtionsförändringar krävs ytter­ligare åtgärder vid sidan av rekommendationer och kostråd.

När det gäller den del av uppdraget som rör uppdateringen av de svenska kostråden presenterade Livsmedelsverket ett förslag till nya kostråd i september 2024. Livsmedelsverkets förslag till kostråd innebär bl.a. en sänkt rekommenderad mängd rött kött från nuvarande nivå på inte mer än 500 gram i veckan till inte mer än 350 gram i veckan, varav endast en liten andel bör vara chark­produkter.

I december 2024 beslutade regeringen om att ändra uppdraget enligt följande: Livsmedelsverket ska genomföra en fördjupad konsekvensanalys av hur det föreslagna svenska kostrådet om rött kött kan antas påverka folkhälsan, livsmedelsproduktionen, klimatet, den biologiska mång­falden och livsmedels­beredskapen. Det gäller enbart rådet om konsumtionen av rött kött och chark­produkter.

Livsmedelsverket redovisade sin fördjupade analys i april 2025. Samman­fattningsvis ger inte resultaten från den fördjupade konsekvens­analysen någon anledning att ändra det föreslagna kostrådet om rött kött och chark. Analysen visar att kostrådet kan förväntas ha en positiv effekt på folkhälsan och att den generella och sammantagna påverkan på livsmedelsproduktionen, klimatet och den biologiska mångfalden förväntas vara liten.

I samband med den fördjupade analysen presenterade Livsmedelsverket också de nya kostråden för vuxna. I korta drag handlar det om att äta mycket grönsaker och frukt, baljväxter som bönor, ärter och linser samt fullkorn och fisk. Konsumtionen av rött kött bör vara måttlig och bara en liten del av mängden bör vara chark­produkter. Myndighetens råd är också att konsumera mindre godis, sockersötad läsk, fikabröd och snacks.

Utskottets ställningstagande

Ursprungsmärkning och ursprungsinformation om kött på restauranger och i storkök

I likhet med motionärerna fäster utskottet stor vikt vid att konsumenter ges goda förutsättningar att göra informerade livsmedelsval i butik såväl som på restaurang. Utskottet ser därför mycket positivt på att restauranger och stor­hushåll sedan våren 2025 måste kunna lämna uppgift om ursprungsland för nötkött och kött av svin, får, get och fjäderfä som har använts som en ingredi­ens. Liksom utskottet anfört tidigare i frågan är det särskilt positivt att reglerna gör det enkelt för restaurang­gästen att få information om köttets ursprung samtidigt som föreskrifterna är enkla att följa för företagaren. Reglerna upphör att gälla vid utgången av 2026 och den ansvariga myndigheten ska därefter utvärdera tillämpningen av bestämmelserna, inte minst i ljuset av hur EU-lagstiftningen utvecklats på området. Utskottet ser ingen anledning att föregå detta arbete. Därmed avstyrker utskottet motionerna 2025/26:641 (S), 2025/26:2404 (SD) yrkan­dena 1 och 2, 2025/26:2833 (C) yrkande 23, 2025/26:2856 (SD) yrkande 3, 2025/26:3428 (MP) yrkande 13, 2025/26:3432 (MP) yrkande 1 och 2025/26:3733 (S) yrkande 22.

När det gäller ursprungsmärkning av livsmedel i övrigt vill utskottet fram­hålla att regelverket är harmoniserat på EU-nivå och att en översyn av regelverket varit på tal under flera års tid. På nationell nivå har branschen tagit initiativ till flera frivilliga märkningar som enligt vad utskottet erfar fungerar mycket väl. Därmed avstyrks även motion 2025/26:3596 (C) yrkande 49 i denna del.

Offentlig konsumtion

Det är en självklarhet för utskottet att den offentliga konsumtionen av livs­medel ska vara ansvarsfull och bidra till ett hållbart sam­hälle, exempelvis i miljö- och djurvälfärdshänseende. Utskottet noterar att ett av inriktningsmålen för regeringens färdplan för de offentliga affärerna 2025–2030 är att upphand­lingen ska vara miljömässigt ansvarsfull och säkerställa så låg negativ miljö­påverkan som möjligt vid varje enskild upphandling. Utskottet vill också framhålla att internationell statistik visar att andelen eko­logiska livsmedel inom svensk offentlig sektor är bland de högsta i världen, och avsevärt mycket högre än andelen ekologiska livsmedel inom livsmedels­försäljningen som sådan.

Därmed anser utskottet att motion 2025/26:3432 (MP) yrkandena 2 och 3 i allt väsentligt redan är tillgodosedda. Motionsyrkandena avstyrks.

Bästföredatum och åtgärder för att minska matsvinnet i konsument­ledet

Nu liksom tidigare år finns det ett brett engagemang i utskottet om att minska matsvinnet och att ge konsumenter information om hur livsmedel ska förvaras för att bidra till en sådan utveckling. Utskottet har vid tidigare tillfällen under mandatperioden framhållit att regelverket är harmoniserat på EU-nivå och att branschen själv tagit initiativ för att komplettera märkningen. Samtidigt som utskottet avser att följa den fortsatta utvecklingen på området med stort intresse ser utskottet inget skäl att i dagsläget förorda något av de aktuella för­slagen. Därmed avstyrker utskottet motionerna 2025/26:2401 (SD) yrkande 3, 2025/26:2789 (V) yrkande 14, 2025/26:3548 (MP) yrkande 87 och 2025/26:3596 (C) yrkande 49.

Konsumtion av livsmedel med låg klimatpåverkan

När det gäller livsmedelskonsumtion med låg klimatpåverkan påminner utskottet om att såväl de nordiska näringsrekommendationerna som de natio­nella kostråden numera väver in miljömässiga hållbarhetsaspekter. Således anser utskottet att de förslag som väckts i motionerna 2025/26:2789 (V) yrkande 12 och 2025/26:3432 (MP) yrkande 4 i allt väsentligt redan är till­godosedda. Motionerna lämnas därmed utan vidare åtgärd.

Motionerna

Inrättande av beredskapslager

I kommittémotion 2025/26:2833 av Helena Lindahl m.fl. (C) yrkande 20 uppmanas regeringen att gå vidare med förslagen i utredningen Livsmedels­beredskap för en ny tid (SOU 2024:8). Motionärerna framhåller att bered­skapslagring stärker vår beredskap och att lagren framför allt behöver omfatta varor inom jordbruksområdet som krävs för framställning av nödvändiga livs­medel. Bland dessa insatsvaror finns drivmedel, foder, gödsel och vissa växt­skyddsmedel. Det är enligt motionärerna hög tid att regeringen tar utred­ningens förslag vidare i en proposition.

Enligt motion 2025/26:546 av Isak From m.fl. (S) yrkande 2 behöver regeringen säkerställa uppbyggnaden av strategiska lager av baslivsmedel. Liknande förslag om beredskapslager av livsmedel presenteras i motionerna 2025/26:1394 av Sten Bergheden (M) och 2025/26:1985 av Ann-Sofie Lifvenhage (M).

Förslag lämnas även om lagerhållning av specifika livsmedel. Enligt motion 2025/26:1662 av Emma Ahlström Köster (M) yrkande 1 bör reger­ingen se över möjligheten att införa stöd till små och medelstora jordbruk för gårdsnära spannmålslager. I motion 2025/26:3224 av Marléne Lund Koppar­klint (M) föreslås att regeringen överväger att se över behovet av en nationell beredskapsplan för potatis, inklusive lagring, rådgivning till jord­bruket och information till hushållen. Samma motionär tillägger i motion 2025/26:3334 att regeringen även bör se över om potatisen kan inkluderas som en strategisk gröda i Sveriges livsmedelsberedskap och total­försvarsplanering.

Dricksvattenberedskap

I kommittémotion 2025/26:3733 av Åsa Westlund m.fl. (S) yrkande 30 fram­hålls vikten av att regeringen verkar för ett ökat samarbete mellan bransch­organisationer, myndigheter och forskningsinstitut kring livsmedelssäkerhet och dricksvattenberedskap. Sverige behöver trygga sin dricksvattenförsörj­ning, och enligt motionärerna behöver kunskapen stärkas hos både produ­center och konsumenter.

Enligt kommittémotion 2025/26:2825 av Stina Larsson m.fl. (C) yrkande 1 är det angeläget att regeringen utvecklar en nationell strategi för fördelning av resurser vid stor vattenbrist. Ur ett beredskaps- och sårbarhets­perspektiv är tillgången på rent dricksvatten en viktig fråga, inte minst i den fortsatta total­försvarsplaneringen. Det behövs en nationell vattenresursstrategi som tar ett helhetsgrepp om vem eller vilka som ska få vatten, vid vilket tillfälle samt hur mycket i tider av stor vattenbrist.

Enligt kommittémotion 2025/26:3421 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 23 behöver regeringen vidta åtgärder för att säkra tillgängligt dricks­vatten inom rimligt avstånd för alla under värmeböljor och vid risker för vatten­brist i delar av landet men även för dem som rör sig hemifrån eller lever utan fast adress.

Enligt motion 2025/26:1527 av Emma Ahlström Köster (M) yrkande 3 bör regeringen överväga att undersöka möjligheten att uppdatera Livsmedels­verkets föreskrifter (LIVSFS 2008:13) om åtgärder mot sabotage och annan skadegörelse riktad mot dricksvattenanläggningar. Syftet skulle vara att klar­göra tekniska minimi­standarder för skydd mot sabotage och skadegörelse. Motionären vill även att regeringen främjar decentrali­serade och kostnads­effektiva lösningar för vattenrening, gråvattenåtervinning och toaletter utan dricksvatten för att avlasta central infrastruktur under en övergångsperiod.

I motion 2025/26:3332 av Marléne Lund Kopparklint (M) föreslås att regeringen överväger att se över behovet av en särskild beredskapsplan för att säkra försörjningen av kemikalier som används i dricksvattenproduktion och avloppsrening.

Kompletterande information och tidigare behandling

Inrättande av beredskapslager

I december 2024 beslutade riksdagen om totalförsvaret för perioden 2025–2030 (prop. 2024/25:34, bet. 2024/25:FöU2, rskr. 2024/25:114). Beslutet innebär en kraftig förstärkning av totalförsvaret och omfattar bl.a. ett nytt mål för total­försvaret och nya mål för det militära försvaret respektive civila försvaret. När det gäller beredskapssektorn Livsmedelsförsörjning och dricks­vatten beskriver regeringen att livsmedelsberedskap ytterst handlar om över­levnad men även om att upprätthålla försvarsviljan. En välfungerande och robust livsmedels­försörjning och en egenberedskap hos befolkningen är avgörande för samhällets motståndskraft och för totalförsvarets funktion.

I juni 2025 slöt regeringen, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet en överenskommelse om att bygga ut det svenska försvaret för att nå Natos nya mål för försvarsutgifter, som bedöms bli 3,5 procent av BNP, och att ut­byggnaden ska göras skyndsamt genom att tillfälligt lånefinansieras. Av­vikelsen för det militära och civila försvaret får innebära en ökad skuld­sättning på maximalt 300 miljarder kronor. Av dessa får högst 50 miljarder kronor användas för investeringar i fysisk infrastruktur och lagerhållning av bl.a. livsmedel.

Som en del av den blocköverskridande överenskommelsen om upp­bygg­naden av försvaret presenterade regeringen ett paket med satsningar på civilt försvar i 2026 års budgetproposition (prop. 2025/26:1). Satsningen på det civila försvaret uppgår till totalt ca 12 miljarder kronor 2026–2028. När det gäller livsmedelsberedskapen finns det enligt regeringen ett behov av sats­ningar på upp­byggnaden av beredskapslager, primärt för spannmål och kritiska insatsvaror inom primärproduktionen, men även för senare led i livs­medelskedjan. Mot denna bakgrund föreslog regeringen att totalt 2,1 miljarder kronor tilldelas sektorn Livsmedelsförsörjning och dricksvatten för åren 2026–2028. Riksdagen biföll regeringens förslag.

Regeringen framhåller att de satsningar som görs på civilt försvar i 2026 års budget innebär att försörjningsförmågan inom beredskapssektorn Livs­medelsförsörjning och dricksvatten kan utvecklas i snabbare takt. I myndig­heternas regleringsbrev fördelas medel för olika åtgärder som syftar till att stärka försörjningsförmågan inom sektorn. För 2026 anvisas totalt 575 miljoner kronor till att etablera beredskapslager för livsmedelssektorn. Av dessa kommer merparten, 455 miljoner kronor, att gå till lagring av spannmål och insatsvaror till jordbruket. För lagring i senare led av livsmedelskedjan fördelas 100 miljoner kronor.

Under de senaste åren har det genomförts ett antal analysarbeten med relevans för försörjningsberedskapen inom olika sektorer och i statliga utred­ningar. Våren 2022 tillsatte regeringen en utredning om en utvecklad inriktning för livsmedelsberedskapen inklusive styrmedel för näringslivets medverkan. I januari 2024 överlämnades utred­ningsbetänkandet Livsmedels­beredskap för en ny tid (SOU 2024:8). Utredningen föreslår bl.a. en ny lag om livsmedelsberedskap som syftar till att säkerställa att befolkningen i landet över tid har tillgång till nödvändiga livsmedel vid en allvarlig störning eller en överhängande risk för en allvarlig störning i livsmedelsförsörjningen. Lagen innehåller också bestämmelser om beredskapslagring inom jordbruksområdet och om kommunernas ansvar för livsmedelsförsörjningen. Betänkandet har remissbehandlats.

Vid remissbehandlingen framkom att remissinstanserna generellt sett är positiva till en ny lag om livsmedelsberedskap men flera remissinstanser ifrågasatte samtidigt tillämpningsområdet och innehållet. Med anledning av remissinstansernas synpunkter har Regeringskansliet tagit fram ett nytt förslag till lag om beredskapslager i livsmedelskedjan. Förslaget är ett alternativ till det förslag till lag om livsmedelsberedskap som lämnades i betänkandet. Förslaget skiljer sig från förslaget i betänkandet bl.a. genom att beredskaps­lagringen inte begränsas till att omfatta varor inom jordbruksområdet utan föreslås kunna omfatta alla varor i livsmedelskedjan. Regeringen har aviserat en proposition om beredskapslager av livsmedel till mars 2026.

Av Livsmedelsverkets reglerings­brev för 2026 framgår att myndigheten tillsammans med Jordbruksverket och Statens veterinärmedicinska anstalt ska etablera beredskapslager för livsmedels­kedjan. Jordbruksverket ska särskilt ansvara för etablering av beredskapslager för spannmål och insatsvaror i primär­produktionen. När Jordbruksverket för statens räkning upphandlar spannmål och lagerhållning av spannmål ska Jordbruksverket, för att skydda statens rätt, bl.a. säkerställa att de lagerhållna varorna ägs av staten. Arbetet ska redovisas senast den 22 februari 2027.

I oktober 2025 påbörjade Jordbruksverket upphandlingen av beredskaps­lager av spannmål. De fyra nordligaste länen, dvs. Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland, är helt beroende av transporter från södra Sverige för att klara sin livsmedelsförsörjning. Samtidigt är området strate­giskt viktigt för Sveriges och Natos försvar. Jordbruksverket inleder därför uppbyggnaden av bered­skapslager av spannmål i dessa län. Målet är att säkra 3 000 kalorier per person och dygn. I nästa steg kommer Jordbruksverket att upphandla spannmål för övriga landet. Beredskapslagren ska ha en så stor regionalisering som möjligt vilket minskar beroendet av transporter i kris och krig samt säkerställer att det finns livsmedel i alla delar av landet om viktig infrastruktur skulle slås ut.

Under 2025 hade Livsmedelsverket i uppdrag att genomföra ett pilotprojekt om robusta livsmedelsbutiker. Projektet var bl.a. inriktat på möjligheten att förse butikerna med reservkraft. Butiker i tio kommuner fick möjlighet att söka stöd för installation av utrustning för att kunna använda reservkraft. Totalt 30 miljoner avsattes för projektet. Mot bakgrund av pilotprojektet beslutade regeringen den 15 januari 2026 att ge Livsmedelsverket, Tillväxtverket och Myndigheten för civilt försvar i uppdrag att analysera behovet av och föreslå robusthöjande åtgärder för dagligvaruhandel och centrallager för dagligvaror. Myndigheterna ska också analysera om alla eller endast ett urval av butiker och centrallager ska prioriteras när det gäller dessa åtgärder. Därtill ska myndig­heterna analysera behovet av och föreslå konkreta åtgärder för att säkerställa att livsmedel når konsumenter i händelse av att butikslokaler eller central­lager är obrukbara. Uppdraget ska slutredovisas den 1 juni 2027.

När det gäller EU-gemensamma åtgärder presenterade kommissionen i juli 2025 en strategi för beredskapslager för att stärka EU:s materiella beredskap (COM(2025) 528). Strategin syftar till att säkerställa tillgång till varor som är nödvändiga för att upprätthålla samhälls­viktiga funktioner. Strategin omfattar inte några förslag till rättsakter utan är i stället inriktad på att etablera ett lager­hållningsnätverk i EU. I faktapromemoria 2024/25:68 välkomnar reger­ingen strategin eftersom den utgör en viktig del i det arbete som nu pågår i Europa för att stärka motståndskraften och beredskapen att bemöta hot och risker, inklusive väpnade angrepp och krig, samt klimatförändringens effekter. Ur ett svenskt perspektiv kan strategin bidra till att stödja de insatser som nu vidtas nationellt för att bygga en robust försörj­ningsberedskap. Reger­ingen är positiv till att strategin lyfter behovet av sam­verkan med privat sektor och civil–militär samordning som är i linje med inriktningen att stärka total­försvaret.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har behandlat frågor om livsmedelsberedskap tidigare under mandat­perioden. I betänkande 2023/24:MJU9 Livsmedelspolitik fram­höll utskottet bl.a. följande:

Utskottet vill inledningsvis framhålla den inriktning för totalförsvaret som riksdagen har beslutat om: En tryggad livsmedelsförsörjning tar sin utgångspunkt i en fungerande inhemsk jordbruks- och livsmedels­pro­duktion samtidigt som flödet av varor i livsmedelskedjan behöver kunna fortsätta utan avbrott. Livsmedelssektorns kritiska beroenden av insats­varor och andra sektorers verksamheter och tjänster behöver också vara säkrade vid ansträngda för hållanden. Utskottet konstaterar att en om­fattande återuppbyggnad av det civila försvaret i enlighet med total­försvarsbeslutet har påbörjats. Utskottet noterar det mycket aktiva utredningsarbete som pågår inom Regeringskansliet och kommitté­väs­endet, inte minst utredningen om en utvecklad inriktning för livs­medels­beredskapen, som helt nyligen har redovisats.

Utskottet vill därutöver framhålla regeringens arbete med att uppdatera livsmedelsstrategin i ljuset av de nya utmaningar som livsmedelskedjan står inför. Utskottet ser mycket positivt på att vikten av livsmedels­beredskap och en robust och anpassningsbar livsmedelskedja i förhållande till omvärlden står i fokus för detta arbete.

Dricksvattenberedskap

Som redovisas ovan pågår det ett arbete med att återuppbygga det svenska totalförsvaret i enlighet med riksdagens totalförsvarsbeslut för perioden 2025–2030 (prop. 2024/25:34, bet. 2024/25:FöU2, rskr. 2024/25:114). I proposi­tionen underströk regeringen att dricksvattenproduktionen är av central betydelse för liv och hälsa och för att många andra delar i samhället ska kunna fungera.

Som också redovisas ovan föreslog regeringen i budgetpropositionen för 2026 ett paket med åtgärder för att försörjningsförmågan inom beredskaps­sektorn Livsmedel och dricksvatten ska utvecklas i snabbare takt. I de ansvariga myndigheternas regleringsbrev för 2026 fördelas medel för olika åtgärder som syftar till att åstadkomma en sådan utveckling. Specifikt i fråga om dricksvatten går 129 miljoner kronor till satsningar på kommuner och regioner för förmågehöjande åtgärder inom offentlig måltidsverksamhet och dricksvatten. Naturvårdsverket kommer även att få disponera 50 miljoner kronor för att utveckla sin del av investeringsprogrammet, som riktar in sig på robusthöjande insatser för bl.a. avlopp. Länsstyrelsen i Örebro kommer att få disponera 27 miljoner kronor för kommunernas planering och arbete med livsmedelsberedskap och dricksvattenförsörjning under höjd beredskap.

När det gäller åtgärder för att säkerställa att dricksvattnet är hälsosamt och rent samt att förbättra tillgången till dricksvatten reglerar EU:s nya dricks­vattendirektiv, (EU) 2020/2184, kvaliteten på dricks­vatten för alla inom EU. Vattnet ska uppfylla de minimikrav som uppställs i direktivet och medlems­staterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att uppfylla dessa krav.

Det nya direktivet skiljer sig från det tidigare dricksvattendirektivet från 1998 (rådets direktiv 98/83/EG) i flera avseenden. Bland annat omfattar det nya direktivet krav på en riskbaserad metod för dricksvattensäkerhet och det ska tas hänsyn till hur klimat­förändringarna påverkar vatten­resurserna. Direktivet syftar även till att medlemsstaterna ska för­bättra tillgången till dricksvatten för alla, särskilt för utsatta och marginali­serade grupper, samt främja användningen av dricksvatten ur kran. I januari 2024 antog riksdagen de förslag till lagändringar som regeringen lämnat för att genomföra direktivet i svensk rätt (prop. 2023/24:30, bet. 2023/24:MJU6, rskr. 2023/24:122). Lag­ändringarna trädde i kraft den 1 mars 2024.

I fråga om tillgång till dricksvatten på offentliga platser och under värme­böljor framgår det av direktivets artikel 16 att medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att förbättra eller upprätthålla tillgången till dricksvatten för alla, särskilt utsatta och marginaliserade grupper, så som dessa definieras av medlemsstaterna. I proposition 2023/24:30 påpekade regeringen att anledningen till att vissa grupper har en bristande tillgång till dricksvatten många gånger är avsaknad av ett stadigvarande boende. Sådana frågeställ­ningar ska i första hand tas om hand av socialtjänsten, och insatser ska ges till den enskilde med utgångspunkt i socialtjänstlagen (2025:400). Regeringen på­pekade vidare att det för närvarande inte finns skäl att införa tvingande regler om att utomhus- och inomhusutrustning för dricksvatten ska installeras på allmän plats, och att det får anses vara upp till respektive kommun att avgöra om det finns behov av en sådan inomhus- och utomhusutrustning på allmän plats.

Övriga EU-gemensamma åtgärder som har bäring på en robust dricks­vattenförsörjning är EU:s strategi för vattenresiliens (COM(2025) 280 final). Strategin syftar till att staka ut vägen för att öka Europas motstånds­kraft och är förankrad i målsättningen om ett vattenresilient EU 2050 som uppnår vattensäkerhet för alla. Strategin syftar också till att stödja medlemsstaterna i en mer effektiv vattenförvaltning genom genomförandet av befintlig lag­stift­ning, närmare 50 aviserade åtgärder samt en rekommendation om vatten­effektiva metoder för ökad vatten­effektivitet.

I faktapromemoria 2024/25:FPM51 framhåller regeringen att Europa behöver en vattenresiliensstrategi av flera skäl: för att öka beredskapen och hantera klimatförändringarnas effekter på kvantiteten av och kvaliteten på vatten, för att stärka näringslivets utveckling och konkurrenskraft och för att skydda biologisk mångfald och ekosystem samt säkerställa tillgång till säkert dricksvatten. Regeringen är därför positiv till strategins syfte att stötta medlemsländerna i att förutse och hantera hur vattenförvaltning påverkas av klimatförändringarnas effekter. Regeringen betonar vikten av att samordna strategin med framtag­andet av en europeisk klimatanpassningsplan (COM(2021) 82).

I övrigt när det gäller arbetet med att säkra tillgången till säkert dricksvatten presenterades utredningsbetänkandet Ökad va-beredskap (SOU 2024:82) i december 2024. Utredningen har haft i uppdrag att se över regelverk och ansvarsfördel­ning och vid behov föreslå förändringar för att säkerställa en robust och kontinuerlig leverans av vattentjänster. I betänkandet anförs att klimatförändringarna påverkar vatten på olika sätt och vattentjänster är ett område som påverkas särskilt vid exempelvis översvämningar, torka och skred. Därför föreslås att kravet på vattentjänstplaner i vattentjänstlagen (2006:412) ut­vid­gas till att avse alla åtgärder som behöver vidtas för att anlägg­ningarna ska fungera i ett förändrat klimat. Ärendet bereds inom Regeringskansliet.

När det gäller kemikalier som behövs för dricksvatten­produktion i Sverige kartlade Livsmedelsverket under perioden 2019–2021 försörjningstryggheten för dessa insatsvaror. Kart­läggningen visar att leveranskedjorna präglas av bl.a. stort importberoende. De kommunala dricksvattenproducenterna har olika förut­sättningar men bered­skapen är generellt låg och det finns inga stora lager av dricksvattenkemikalier att använda i händelse av brist. För att minska sårbar­heten när det gäller tillgång, omfördelning och lagerhållning av kemi­kalier föreslår Livsmedels­verket ett antal åtgärder. Inom Regerings­kansliet har det därefter utretts i vilken utsträckning befintlig lagstiftning kan användas för att styra fördel­ningen av nödvändiga kemikalier och att vid behov analysera och lämna förslag på en författningsreglerad ordning som innebär att det ska vara möjligt för staten att vid en bristsituation styra fördelningen av kemikalier som används för rening av dricksvatten och avlopp (Ds. 2023:9). Enligt utred­ningen finns det bl.a. behov av tvingande lagstiftning för omfördelning av vattenreningskemikalier.

I regleringsbrevet för 2023 fick länsstyrelserna i uppdrag att utarbeta regionala analyser och kunskapsunderlag samt stödja den regionala och lokala prioriteringsförmågan inom ramen för kommunernas kontinuitets­planering, för att förebygga störningar och minska sårbarheten i fråga om tillgång till kemi­kalier för dricksvattenproduktion och avloppsrening. Upp­draget redo­visades i mars 2024 (redovisning 2024:6). De viktigaste slut­satserna är bl.a. att det behöver klargöras hur verksamheter som över­skrider utsläppsvillkor på grund av nationella brister ska hanteras. Detta gäller oavsett om staten får mandat att fördela kemikalier och andra varor eller om staten enbart vägleder om fördelning. Vidare framkommer behovet av att staten får mandat att fördela vattenreningskemikalier vid allvarliga nationella brist­situationer. Läns­styrel­serna redovisar även att mindre allvarliga brist­situa­tioner bör hanteras med hjälp av frivilliga överens­kommelser och vägledning.

Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och branschorganisationen Svenskt Vatten har tagit fram en vägledning som ska stödja myndigheter och aktörer i att hantera en situation där det råder brist på vattenreningskemikalier. Myndigheterna är eniga om att, vid en eventuell brist, prioritera dricksvatten före rening av avloppsvatten.

När det gäller åtgärder för att skydda dricksvattenresursen mot sabotage har Livs­medelsverket beslutat om föreskrifter om åtgärder mot sabotage och annan skadegörelse riktad mot dricksvattenanläggningar (LIVSFS 2008:13). Reglerna handlar om åtgärder som syftar till att motverka sabotage och skade­görelse som orsakas av människor och som kan påverka dricksvattnets kvalitet. Liksom den övriga livsmedelslagstiftningen är reglerna målinriktade och innehåller inte några detaljerade krav. Det innebär att verksamhets­utövaren har möjlighet att själv välja metod för att nå målen i lagstiftningen, dvs. att säkra dricksvattenförsörjningen mot förorening via sabotage eller skadegörelse. Föreskrifterna berör inte de hot mot dricksvattenförsörjningen som kan vara en effekt av ett förändrat klimat. Reglerna ändrades senast 2022 (LIVSFS 2022:3).

Under debatten om interpellation 2024/25:735 den 21 augusti 2025 anförde klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) bl.a. följande:

Jag delar bilden att vi tidigare har kunnat ta vatten för givet men att vattenbrist har blivit en återkommande utmaning, framför allt i de södra och sydöstra delarna av Sverige. Klimatförändringarna medför stora utmaningar för samhället. Utöver torka och vattenbrist måste vi även allt oftare hantera effekterna av kraftiga skyfall som leder till lokala över­sväm­ningar samt effekterna av havsnivåhöjningar.

På EU-nivå finns flera direktiv som på olika sätt bidrar till att möta utmaningarna på vattenområdet. EU:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG, vattendirektivet), som antogs 2000, syftar till att skydda och säkerställa kvaliteten på ytvatten och grundvatten, dvs. det vatten som används vid produktion av dricksvatten. Just nu pågår en revidering av två dotter­direktiv till ramdirektivet (prioämnesdirektivet 2008/105/EG och grund­vattendirektivet 2006/118/EG), vilket kommer att bidra till ett bättre skydd av våra vattenresurser. […] Vi behöver fortsatt arbeta med att genomföra de olika åtgärder som ska genomföras enligt direktiven.

Gällande den sista frågan, om andra insatser för att komma till rätta med vattenbristen i dag och i framtiden, pågår flera initiativ. På EU-nivå presenterade kommissionen i juni i år en europeisk vattenresiliensstrategi som syftar till att säkra tillgången till vatten för människor och miljö, vilket är en förutsättning för ett hållbart samhälle med konkurrenskraftiga industrier och ett starkt företagande. Strategin har utarbetats som ett svar på klimatförändringar, problem med föroreningar, exempelvis PFAS, och överutnyttjande av våra vattenresurser. Sverige har väldigt aktivt bidragit till utformandet av strategin och avser att fortsätta bidra till det arbete som nu pågår.

Nationellt har regeringen gett flera ansvariga myndigheter, såsom Havs- och vattenmyndigheten, SMHI och Livsmedelsverket, regerings­uppdrag som på olika sätt bidrar till att säkra vattentillgången i hela Sverige. Som exempel kan nämnas ett uppdrag att ta fram underlag för vattenbalanser avseende tillgång och uttag av vatten inom avrinnings­områden där risk för brist på vatten är återkommande. Detta är en särskilt viktig fråga.

När det gäller beredskap presenterade Va-beredskapsutredningen nyligen sitt betänkande (SOU 2024:82). Betänkandet kom i december förra året och är nu ute på remiss fram till den 29 augusti. Därefter kommer förslagen att beredas inom Regeringskansliet.

Slutligen kan man säga att utmaningarna är olika i olika delar av landet, och därför är regionalt och lokalt kunnande väldigt viktigt i dessa frågor.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har tidigare under mandatperioden tagit ställning till förslag på åtgärder för dels säker dricksvatten­försörjning, dels tillgång till dricksvatten till alla under värmeböljor. I betänkande 2024/25:MJU8 Livs­medels­politik framhöll utskottet följande:

Liksom utskottet anfört i tidigare sammanhang är en tillräcklig tillgång till livsmedel och dricksvatten en grundförutsättning för människors liv och hälsa. Det råder bred enighet i utskottet om att återuppbyggnaden av det civila försvaret behöver intensifieras och att det är av yttersta vikt att försörjningsförmågan i fråga om livsmedel och dricksvatten stärks. Utskottet konstaterar att regeringens arbete med frågan nu gått in i en fas med konkreta förmågehöjande åtgärder för att förbättra beredskapen. Utskottet påminner inte minst om att riksdagen helt nyligen antog total­försvarsbeslutet för perioden 2025–2030. Beslutet innebär en kraftig förstärkning av totalförsvaret och innefattar ett omfattande åtgärdsarbete när det gäller livsmedels- och dricksvattensberedskapen.

– – –

När det gäller åtgärder för att under värmeböljor säkra tillgången till dricksvatten på allmänna platser har utskottet behandlat likalydande förslag tidigare. Både i samband med genomförandet av det ovan nämnda direktivet [dricksvattendirektivet] och inom ramen för regeringens handlingsplan för klimatanpassning avslog riksdagen förslaget, främst med hänvisning till att åtgärder för att säkra individens tillgång till säkert dricksvatten främst bör beredas på kommunal nivå inom ramen för social­tjänstlagen. Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan och avstyrker motionen.

Riksdagen biföll utskottets förslag.

I samband med beredningen av totalförsvars­propositionen avstyrkte försvarsutskottet motionsyrkanden om en strategi för fördelning av resurser vid stor vattenbrist samt om organisering och samordning av försörjnings­beredskapen med följande motiv­ering (bet. 2024/25:FöU2):

Utskottet vidhåller sin uppfattning att det är av stor vikt att Sverige kan säkerställa försörjningen av viktiga varor och tjänster i händelse av kris eller krig. En fungerande försörjningsberedskap bidrar till befolkningens överlevnad, till att upprätthålla de viktigaste samhällsfunktionerna och till det militära försvarets förmåga att lösa sina uppgifter. Näringslivet är av central betydelse för försörjningsberedskapen eftersom det i stor utsträck­ning är privata aktörer som äger och ansvarar för många av de viktigaste samhällsfunktionerna samt tillhandahåller nödvändiga varor och tjänster.

I samband med det förra totalförsvarsbeslutet beskrev utskottet att frågor om ansvar och metoder för att uppnå försörjningstrygghet, såsom lagerhållning i statlig eller privat regi och tillverkningsberedskap, var både angelägna och komplicerade och behövde analyseras och utredas närmare. Utskottet kan konstatera att regeringen sedan det förra totalförsvarsbeslutet har beslutat om flera utredningar och uppdrag om olika delar av för­sörjningsberedskapen och om olika beredskapssektorer. Av propositionen framgår att arbete pågår inom Regeringskansliet med att omhänderta betänkanden och redovisningar från avslutade utredningar och uppdrag samt att flera utredningar och uppdrag ännu pågår. Utskottet kan mot denna bakgrund konstatera att flera frågor redan är föremål för regeringens och olika utredningars överväganden i enlighet med motionärernas intentioner. Riksdagen bör inte föregripa resultatet av pågående arbete. Utskottet avstyrker därför samtliga motionsyrkanden inom området. Försörjningsberedskapen är samtidigt högt prioriterad av utskottet, som avser att fortsätta följa regeringens arbete och vidare hantering.

Riksdagen biföll utskottets förslag.

Utskottets ställningstagande

Inrättande av beredskapslager samt dricksvattenberedskap

Utskottet har vid flera tillfällen under mandatperioden uppmärksammat det mycket aktiva arbete som pågår med att rusta upp totalförsvaret i enlighet med totalförsvarsbeslutet. Under de senaste åren har detta arbete gått in i en fas av konkreta förmågehöjande åtgärder. Inom ramen för statens budget för 2026 biföll riksdagen ett paket med betydande satsningar på det civila försvaret, inte minst inom beredskapssektorn Livsmedel och dricksvatten. Utskottet följer regeringens arbete med stort engagemang.

När det gäller inrättandet av beredskapslager av livsmedel påminner utskottet om att regeringen aviserat en proposition om beredskapslager till våren 2026. Utskottet ser därför ingen anledning att förorda något av de nu aktuella motionsförslagen utan hänvisar till frågans fortsatta behandling senare under riksmötet. Därmed avstyrks motionerna 2025/26:546 (S) yrkande 2, 2025/26:1394 (M), 2025/26:1662 (M) yrkande 1, 2025/26:1985 (M), 2025/26:2833 (C) yrkande 20, 2025/26:3224 (M) och 2025/26:3334 (M).

När det gäller dricksvattenberedskap vill utskottet tillägga att skyddet av dricksvattenresurser står högt på agendan på såväl EU-gemensam som natio­nell nivå. Flera lagstiftningar är nu på plats som avsevärt förbättrar förutsätt­ningarna för en robust och säker dricksvattenförsörjning. Därutöver pågår det ett arbete med att ta fram förslag på åtgärder för en ökad va-beredskap.

Utskottet hänvisar till sina tidigare ställningstaganden i frågan och lämnar därmed även motionerna 2025/26:1527 (M) yrkande 3, 2025/26:2825 (C) yrkande 1, 2025/26:3332 (M), 2025/26:3421 (MP) yrkande 23 och 2025/26:3733 (S) yrkande 30 utan vidare åtgärd.

Motionerna

Livsmedelspriser

I kommittémotion 2025/26:3733 av Åsa Westlund m.fl. (S) lämnas förslag för att på olika sätt hålla ned livsmedelspriserna. Enligt yrkande 16 behöver reger­ingen ställa krav på ökad transparens om livsmedelsföretagens kostnader och vinster. Motionärerna anser att om myndigheter och politiker kan spåra var oskäliga prishöjningar uppstår kommer aktörerna att behöva konkurrera hårdare i framtiden. Det skulle gynna både svenska hushåll, som får betala mindre i butik, och lant­brukare, som får ett starkare förhandlingsläge.

Motionärerna framhåller vidare betydelsen av att märkningen av livsmedel i butiker förtydligas och kvalitetssäkras när det gäller prisförändringar, krymp­flation, hållbarhet och hälsa (yrkande 20). Det ska vara enkelt för konsumenten att se rabatter, kampanjpriser och vad priserna varit den senaste månaden. Det ska också tydligt framgå om en vara blir mindre utan att priset sänks. Dess­utom bör livsmedlens innehåll och hälsoeffekter framgå tydligare.

Enligt motion 2025/26:2912 av Lars Beckman (M) bör regeringen se till att staten och andra offentliga aktörer håller sina avgifter så låga som möjligt så att priset kan bli lägre på livsmedel. Den offentliga sektorns skatter och avgifter har stor påverkan på priset i butik.

Konkurrens och handelsmetoder inom jordbruks- och livsmedelskedjan

I kommittémotion 2025/26:3733 av Åsa Westlund m.fl. (S) lämnas förslag för att på olika sätt öka konkurrensen inom livsmedelskedjan. Enligt yrkande 18 behöver regeringen se till att öka konkurrensen i livsmedels­kedjans grossist­led. Motionärerna vill öka konkurrensen genom att t.ex. skärpa kraven på butiks­kedjor att sälja varor till sina konkurrenter eller begränsa inlåsande avtal.

Enligt motionens yrkande 21 är det även viktigt att regeringen dels tydlig­gör förbud mot otillbörlig användning av marknadsmakt, dels förenklar för små och medelstora livsmedelsproducenter att verka på marknaden. Genom­förandet av EU:s direktiv om otillbörliga handelsmetoder behöver ses över eftersom globala leverantörer får ökad makt samtidigt som små och medelstora producenter får allt svårare att nå ut. Motionärerna vill se åtgärder för att för­enkla för små och medelstora producenter att ta plats på marknaden.

I kommittémotion 2025/26:3593 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 19 efterfrågas stärkta insatser för att främja livsmedelsindustrin. Motionärerna välkomnar kommissionens arbete med att förbättra regelverken inom unionen och minska den administrativa bördan för företag. Småföretag är ryggraden i näringslivet och deras överlevnad är avgörande för både jobb och tillväxt.

I kommittémotion 2025/26:2833 av Helena Lindahl m.fl. (C) yrkande 21 uppmanas regeringen att vidta åtgärder för att värna konkurrensen inom svensk dagligvaruhandel. Motionärerna beklagar att antalet aktörer på mark­naden sjunker, och påpekar att den ökade ägarkoncentrationen innebär en risk för bristande konkurrens som drabbar både livsmedelsproducenter och konsu­menter. Regeringen bör säkerställa att Konkurrensverket har till­räckliga resurser eller verktyg för att analysera affärer och garantera att det finns en tillräcklig konkurrens inom dagligvaruhandeln.

Livsmedelsproduktionens förhållande till miljö- och klimatmål

I partimotion 2025/26:2789 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 7 föreslås att regeringen får i uppdrag att förtydliga hur livsmedelsstrategins mål om ökad livsmedelsproduktion ska uppnås inom ramen för klimat- och miljömål. Vänsterpartiet lyfter fram att det enligt Klimatpolitiska rådet finns potential att minska jordbrukets klimatpåverkan men att politiken inte tar vara på den. Det bör finnas en samstämmighet mellan jordbrukets produk­tionsmål, klimatmål och miljömål.

Forskning och innovationsarbete m.m.

Enligt kommittémotion 2025/26:2833 av Helena Lindahl m.fl. (C) yrkande 36 krävs det åtgärder för att stärka forsknings- och innovations­arbetet inom livs­medel och jordbruk. Motionärerna anför att vi genom forskning och utveckling kan främja utvecklingen av en ekologiskt, ekonomiskt och socialt uthållig produktion. Den snabba teknikutvecklingen i samhället i stort präglar även jordbrukssektorn. För att den svenska jordbrukssektorn ska fortsätta att ligga i framkant krävs därmed ett ständigt innovationsarbete. Därför bör åtgärder för att stärka forsknings- och innovationsarbetet inom näringen övervägas.

I motion 2025/26:2401 av Markus Wiechel (SD) yrkande 3 föreslås att regeringen tillsätter en utredning för att undersöka hur en marknad för säl­produkter såsom sälkött kan utvecklas i Sverige och hur detta kan bidra till kustsamhällenas ekonomi och minskat matsvinn.

Kompletterande uppgifter och tidigare behandling

Livsmedelspriser

När det gäller livsmedelspriser har den höga inflationen under de senaste åren lett till märkbara prisökningar, bl.a. inom dagligvaruhandeln. Enligt Konkur­rensverket ökade livsmedelspriserna kraftigt med start under första halvåret 2022 och fram till mitten av 2023 (forskningsrapport 2024:3): Konsument­prisindex i mars 2023 visade att priserna på livsmedel stigit med över 20 procent jämfört med föregående år. Prisökningen var till stora delar en följd av omvärldshändelser, och den påverkar både konsumenternas beteende och dag­ligvaruhandelns strategier för att bibehålla sina marginaler. Situationen kan därför påverka konkurrensen inom dagligvarumarknaden såväl mellan dagligvarukedjorna som mellan dagligvaru­hand­larna och leverantörerna. I rapporten beskriver Konkurrensverket även att den svenska dagligvaruhandeln kännetecknas av en hög koncentrationsnivå; fem aktörer har tillsammans en marknadsandel som uppgår till ungefär 98 procent, varav en aktörs andel utgör ca 50 procent.

Regeringen har vidtagit åtgärder för att dels skärpa bevakningen av bran­scher med bristande konkurrens, bl.a. genom att ge Konkurrensverket i upp­drag att analysera konkurrenssituationen inom livsmedelskedjan, dels stötta hushållen ekonomiskt, bl.a. genom punkt- och inkomstskattesänkningar. Åtgärder har också vidtagits för att underlätta etableringen av nya daglig­varu­butiker med målet att öka konkurrensen och därigenom bidra till en mer stabil prisutveckling.

Som redovisas ovan har regeringen även beslutat om Livsmedelsstrategin 2.0 som syftar till att stärka livsmedelskedjans kon­kurrenskraft och öka den svenska livsmedelspro­duktionen. Den tillfälliga utökningen av skatte­ned­sättningen på s.k. jordbruksdiesel har förlängts. Där­utöver har regeringen kallat till sig och fört samtal med företrädare för de svenska livsmedels­kedjorna. För att ytterligare stärka hushållens ekonomi har regeringen före­slagit en tillfällig sänkning av mervärdesskatten på livsmedel från 12 procent till 6 pro­cent fr.o.m. den 1 april 2026 t.o.m. den 31 december 2027 (prop. 2025/26:55). Riksdagen kommer att ta ställning till förslaget i februari 2026.

Enligt regeringen finns det behov av att noga följa livsmedelsprisernas utveckling för att undersöka om den föreslagna sänkningen av mervärdes­skatten får genom­slag på priserna i konsumentledet. Mot denna bakgrund beslutade regeringen den 20 november 2025 att ge i uppdrag till Konsu­ment­verket och Konjunktur­institutet att följa och analysera livsmedels­prisernas utveckling samt analysera om den föreslagna tillfälliga sänkningen av mer­värdesskatten på livs­medel får fullt genomslag på livsmedelspriserna. Uppdraget syftar till att bidra till ökad transparens kring livsmedelsprisernas utveckling. Uppdraget ska slutredovisas senast den 1 september 2028.

I budgetpropositionen för 2026 föreslog regeringen en ökning av Konsu­mentverkets anslag för uppdraget att följa matprisernas utveckling (prop. 2025/26:1 utg.omr. 18). För uppdraget beräknar regeringen att avsätta 5 000 000 kronor årligen 2026 och 2027. Riksdagen biföll regeringens förslag i denna del.

Under debatten om interpellation 2024/25:458 anförde finansminister Elisabeth Svantesson (M) den 18 mars 2025 bl.a. följande:

När regeringen tillträdde var inflationen omkring 10 procent. Stigande matpriser har slagit hårt mot många familjer, särskilt de som redan har små marginaler. Regeringens viktigaste ekonomiska prioritering vid tillträdet var därför att bekämpa inflationen. Samtidigt stöttade vi hushållen med bl.a. sänkta skatter på arbete och drivmedel och ett förstärkt bostadsbidrag.

Det är positivt att vi har fått ned inflationen. Men det betyder inte att matpriserna sjunker tillbaka, utan de är fortsatt höga. Många familjer har det fortfarande svårt att få ekonomin att gå ihop. Därför har vi i årets budget sänkt skatten ytterligare för alla som jobbar, med fokus på låg- och medelinkomsttagare. För dem som har det allra tuffast förlänger vi det tillfälliga tilläggsbidraget i bostadsbidraget till barnfamiljer och höjer sjukpenningen i särskilda fall.

Regeringen har också gett Konkurrensverket i uppdrag att analysera konkurrensen inom livsmedelskedjan och hur priserna ökat i förhållande till kostnaderna, vilket visades i juni 2024. Regeringen har ökat Kon­kurrensverkets anslag och stärker också det svenska jordbruket. Stärkt konkurrens och lägre kostnader för bönderna kan ge lägre matpriser.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har behandlat förslag på åtgärder för att hantera stigande livs­medelspriser tidigare under mandatperioden. I betänkande 2024/25:MJU8 Livsmedelspolitik anförde utskottet följande:

När det gäller livsmedelspriser som höjs mer än vad som är proportion­erligt instämmer utskottet med motionärerna i att det är ett allvarligt problem. Utskottet ser med tillförsikt på de åtgärder som reger­ingen vidtagit för att dels skärpa bevakningen av branscher med bristande konkurrens, dels bekämpa inflationen och stötta hushåll och välfärd. Ytterst vilar det ett stort ansvar på enskilda aktörer i ekonomin, inte minst livsmedelsbranschen och handeln, att inte höja priserna mer än vad som är skäligt. Därmed avstyrker utskottet motion 2024/25:3108 (S) yrkandena 15, 16, 18 och 21.

Riksdagen biföll utskottets förslag.

Konkurrens och handelsmetoder inom jordbruks- och livsmedelskedjan

Som redovisas ovan har regeringen beslutat om Livsmedelsstrategin 2.0. Regeringens mål är att den uppdaterade strategin ska skapa förutsättningar för aktörer i livsmedelskedjan att stärka sin konkurrenskraft, bidra till ökad håll­barhet, främja svensk­producerade varor, öka den totala livsmedels­pro­duk­tionen och även minska sårbarheten vid en eventuell kris. En av de viktigaste utgångs­punkterna för strategin är att sätta konkurrenskraft, lön­sam­het och ökad hållbar livsmedelsproduktion i centrum. Strategin är inriktad på att för­bättra företagsklimatet för företagen i livs­medelskedjan i Sverige. Det innebär att regeringen samlar arbetet med att genomföra strategin inom de tre fokus­områdena ökad robusthet i livsmedelskedjan, exportfrämjande och svensk kvalitet och gastronomi.

Regeringen avser att ta en mer aktiv roll än tidigare i genomförandet av Livsmedelsstrategin 2.0. Den kommer att genomföras i nära samverkan med livsmedelskedjans aktörer, bl.a. genom att ett livsmedelspolitiskt råd har inrättats och att samordningen stärks både på strategisk och operativ nivå.

När det gäller regelförenkling föreslog regeringen i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1 utg.omr. 24) en satsning på 50 miljoner kronor för att intensifiera arbetet med förenkling för företag genom digitalisering, mer förutsägbara handläggnings­tider samt bättre guidning om regler och till­stånd. Syftet är att stärka svensk konkurrenskraft. Riksdagen biföll reger­ingens förslag.

I fråga om övriga övergripande åtgärder är livsmedelsproduktionen prio­riterad i EU:s bioekonomistrategi (COM(2025) 960). Enligt kommis­sionen finns det ett behov av att identifiera och stärka ledande marknader där prioritet bör ges till sektorer där biobaserade lösningar ger högst värde och är nära marknads­introduktion. År 2022 användes 9 procent av Europas biomassa till livsmedel. Kommissionen understryker att en effektiv användning av bio­massa innebär att livsmedels­försörjning står högst upp på dagordningen, medan energi från sekundära flöden och restströmmar står längst ned.

När det gäller åtgärder för att öka konkurrensen i livsmedelskedjan beslutade regeringen i mars 2025 att ge Tillväxtverket i uppdrag att genomföra ett antal åtgärder under perioden 2025–2030 inom ramen för Livsmedels­strategin 2.0. Åtgärderna syftar till att bidra till regeringens målsättning om att stärka lönsamheten och konkurrenskraften i livsmedelskedjan genom att ge företagen goda förutsättningar att öka livsmedelsproduktionen på ett hållbart sätt som motsvarar konsumenternas efterfrågan. Myndigheten ska bl.a. analys­era den samlade regelgivningen för livsmedelskedjan och förmedla bidrag till Sweden Food Arena.

Dessutom har Tillväxtverket enligt regleringsbrevet för 2026 i uppdrag att genomföra ett regelförenklingsarbete för företag som är verksamma inom dagligvaruhandeln. Uppdraget ska omfatta dagligvaruhandel i såväl tätorter som i serviceglesa områden samt fristående butiker och butikskedjor. Myndig­heten ska inom ramen för uppdraget inhämta kunskap från branschen samt samla berörda myndigheter för dialog och för att bidra till ökad kunskap om förenkling. Uppdraget ska redovisas senast den 18 december 2026 och inne­hålla förslag på förenklingsåtgärder.

Regeringen beslutade även i september 2025 att ge Konkurrens­verket och Boverket i uppdrag att förbättra förutsättningarna för etablering av daglig­varu­butiker. I uppdraget ingår att ta fram en praktisk vägledning för kommunerna om hur en effektiv konkurrens kan främjas med särskilt fokus på att underlätta etablering av dagligvarubutiker i både befintliga och nya områden. Det ingår även att lämna förslag på konkreta åtgärder för att förbättra förutsättningarna för etablering av dagligvarubutiker, t.ex. genom att motverka avtalsmässiga hinder. Vid behov ska Konkurrensverket lämna förslag på författnings­ändringar. Uppdraget ska redovisas senast den 15 april 2026. Därefter ska väg­ledningen spridas till kommunerna och berörda aktörer.

När det gäller otillbörliga handelsmetoder inom livsmedelskedjan antog EU:s lagstiftare våren 2019 direktiv (EU) 2019/633 om otillbörliga handels­metoder mellan företag i jordbruks- och livsmedelskedjan (nedan UTP-direktivet). Syftet är att förbättra ställningen för både jordbrukare och små och medelstora företag i livsmedelskedjan genom att förbjuda ett antal otillbörliga handelsmetoder. Direktivet innehåller regler som skyddar svagare leveran­törer mot starkare köpare. Skyddet är indelat i olika nivåer och omfattar jord­bruk­are, producent­organi­sationer och distributörer under ett visst tröskel­värde.

I proposition 2020/21:134 Förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter lämnade regeringen förslag om en ny lag och lagändringar för att genomföra direktivet i svensk rätt. Regeringen föreslog bl.a. en ny lag i vilken det införs förbud för köpare med en årsom­sätt­ning på över motsvarande 2 miljoner euro att använda vissa handels metoder mot leverantörer samt bestämmelser om tillsyn och sanktioner för den som bryter mot förbuden mot otillbörliga handelsmetoder. Regeringen före­slog även en bestämmelse om sekretess för uppgifter som kan avslöja anmälarens eller leverantörens identitet. Riksdagen antog regeringens lag­förslag (prop. 2020/21:134, bet. 2020/21:MJU21, rskr. 2020/21:364). Den 1 november 2021 trädde lagen (2021:579) om förbud mot otillbörliga handels­metoder i livsmedelskedjan (LOH) i kraft.

Kommissionen har framfört invändningar mot det svenska genomförandet av förbudet mot sena annulleringar i artikel 3.1 första stycket b i UTP-direktivet. Mot denna bakgrund beslutade regeringen den 8 januari 2026 om en lagrådsremiss om förbättrat genomförande av direktivets förbud mot sena annulleringar. Regeringen föreslår att det nuvarande förbudet mot att annullera en order med kortare varsel än 30 dagar, eller den kortare tid som följer av föreskrifter, kompletteras med en ny bestämmelse som klargör att även annulleringar som sker med längre varsel än så är förbjudna om leverantören inte rimligen kan förväntas hitta något alternativt sätt att få avsättning för eller använda produkterna i fråga. Lagändringen syftar till att säkerställa ett korrekt genomförande av direktivet och föreslås träda i kraft den 1 juni 2026. Reger­ingen har aviserat en proposition till februari 2026.

Under 2025 utvärderades såväl UTP-direktivet som LOH. Den 1 december 2025 presenterade kommis­sionen en första utvärdering av direktivet (COM(2025 728 final). Trots stora variationer i medlemsstaternas strategier visar utvärderingen att det finns tecken på en mer ansvarsfull företagskultur. Samtidigt framkommer ett antal områden som kräver förbättring, bl.a. ökad medvetenhet bland jordbrukare och leverantörer om deras rättigheter, för­bätt­rad tillsyn och gränsöverskridande samarbete samt en mer enhetlig tillämpning av direktivet. Med utgångspunkt i resultaten av utvärder­ingen redovisar kommissionen att den avser att se över genomförandet av UTP-direktivet. Kommis­sionens förslag till översyn av direktivet kommer att åtföljas av en konsekvensbedömning av olika alternativ för att hantera de utmaningar som utvärderingen identifierat.

I linje med en uppmaning från riksdagen (se avsnittet nedan) har Kon­kurrens­verket fått i uppdrag av reger­ingen att utvärdera LOH. Uppdraget slut­redo­visades i oktober 2025 (rapport 2025:5). Myndig­hetens övergripande slutsats är att LOH delvis fungerat. Detta är mest tydligt när det gäller betal­tider till leverantörer som, genom hela livsmedelskedjan och för alla typer av jordbruks- och livsmedelsprodukter, blivit kortare. Däremot förekommer det fortfarande otill­börliga handels­metoder och obalanser i förhand­lings­styrkan mellan köpare och leverantörer, och det är viktigt att fortsätta tillsynsarbetet. Samtidigt framhåller Konkurrensverket att det är svårt att dra några långt­gående slutsatser om vilka effekter LOH haft. Det gör att det också är för tidigt att ta ställning till om det finns behov av att justera LOH genom att exempelvis lägga till fler nationella förbud eller anpassa den svenska lagstiftningen till direktivets minimikrav i högre grad. Det behöver också beaktas att direktivet utvärderas av kommissionen. Konkurrensverkets uppfattning är att det eventuella behovet av erfarenhetsbaserade ändringar i första hand bör hanteras på EU-nivå och att det är lämpligt att avvakta resultatet av arbetet där, i varje fall innan man överväger skärpning av regel­verket på nationell nivå.

I september 2023 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att över väga om det fanns behov av nya, kompletterande regler inom konkurrens­området. Syftet var att stärka och komplettera konkurrenslagstiftningen för att i högre utsträckning kunna säkerställa en effektiv konkurrens och väl fungerande marknader (dir. 2023:136). I februari 2024 gavs den särskilda utredaren i uppdrag att även se över reglerna om konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet. Syftet var att skapa ökade möjligheter att utreda och vidta åtgärder mot sådan verksamhet (dir. 2024:20). Utredningen antog namnet Utredningen om nya konkurrensverktyg för väl fungerande marknader, och överlämnade i februari 2025 betänkandet Förbättrad kon­kurrens i offentlig och privat verksamhet (SOU 2025:22).

Den 12 februari 2026 beslutade regeringen om en lagrådsremiss om nya verktyg för stärkt konkurrens i privat och offentlig verksamhet. I lagråds­remis­sen föreslår regeringen ändringar som syftar till att förbättra konkur­rensen i offentlig och privat verksamhet. En välfungerande konkurrens är en viktig förutsättning för att skapa produktivitet, ökad tillväxt, ekonomiskt väl­stånd och konkurrenskraft. Genom ändringar i konkurrenslagen (2008:579) ges Konkurrensverket möjlighet att utreda och vidta åtgärder mot företag för att undanröja hinder mot en effektiv konkurrens på en eller flera marknader. Därutöver föreslår regeringen en ny lag om offentlig säljverksamhet. Den nya regleringen avser att skydda privata företag från de ojämlika villkor som upp­står när offentliga och privata aktörer agerar på samma marknad. Vidare föreslås ändringar av reglerna om handläggning och förbud mot företags­koncentrationer. Ändringarna syftar till att förbättra möjligheterna för Konkurrensverket att upptäcka och vidta åtgärder mot koncentrationer som är ägnade att påtagligt hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens.

Som redovisats ovan har kommissionen lagt fram en vision för jordbruk och livsmedel (COM(2025) 75 final). Det övergripande målet för 2040 är bl.a. en rättvis och jämlik livsmedelskedja där jordbrukarna får bättre försäljnings­intäkter så att de kan göra de investeringar som krävs för att framtidssäkra och öka gårdarnas resiliens. Kommissionen avser att i detta arbete åtgärda nu­varande obalanser i livsmedelskedjan där en orättvis fördelning av intäkter, risker och kostnadsbördor ofta drabbar primärproducenterna på ett opropor­tionerligt sätt. Kommissionen framhåller att jordbrukarna inte ska behöva sälja till underpris.

Även i kommissionens arbetsprogram för 2026 (COM(2025) 870 final) framhålls betydelsen av fortsatt arbete för att jordbrukarna får skäliga priser för att producera livsmedel av hög kvalitet samt för att skydda dem från otill­börliga handelsmetoder. Kommissionen anför följande om arbetet framöver:

En tryggad livsmedelsförsörjning, i kombination med sunda ekosystem, är avgörande för ett välmående EU. Med utgångspunkt i resultatet av den strategiska dialogen om framtiden för EU:s jordbruk och den nuvarande visionen på jordbruks- och livsmedelsområdet, inklusive arbetsflödet för likvärdighet vidtar vi åtgärder för att stärka jordbrukarnas och den jord­bruksbaserade livsmedelskedjans konkurrenskraft, stödja landsbygds­sam­hällena och förenkla jordbruksreglerna.

För att ytterligare stärka jordbrukarnas ställning och trygga tillgången till europeiska livsmedel av hög kvalitet för alla invånare i EU lanserar vi en ny kampanj, ”Köp europeiska livsmedel”. Vi ska även uppdatera reglerna om otillbörliga handelsmetoder i livsmedelskedjan, öka insynen, stödja samarbete och kapacitetsuppbyggnad och säkerställa rättssäkerhet. Detta befäster också principen om att jordbrukare inte ska tvingas att systematiskt sälja sina produkter till priser som är lägre än produktions­kostnaderna. Dessutom har kommissionen intensifierat den ekonomiska diplomatin, partnerskapsdialogerna och avtalen om jordbruksbaserade livsmedel och ska arbeta för en striktare anpassning av produktions­normerna på multilateral nivå.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har behandlat förslag på åtgärder för att hantera otillbörliga handels­metoder tidigare under mandatperioden, senast under föregående riksmöte i betänkande 2024/25:MJU8 Livsmedelspolitik. Utskottet anförde följande:

Utskottet noterar att en utvärdering av såväl de svenska som de EU-gemensamma reglerna för otillbörliga handelsmetoder är att vänta under året. Lagen om otillbörliga handelsmetoder ska utvärderas under 2025, och i linje med utskottets tillkännagivande bör regeringen, vid behov, återkomma med förslag till kompletterande lagstiftning. Under året ska även kommissionen lämna en utvärderingsrapport om bl.a. effektiviteten i de åtgärder som genomförts på nationell nivå för att bekämpa otillbörliga handelsmetoder inom livsmedelskedjan. Rapporten ska, när så är lämpligt, åtföljas av lagstiftningsförslag. Därmed anser utskottet att det förslag som presenteras i motion 2024/25:1927 (V) yrkande 11 redan är tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks.

Riksdagens tillkännagivande om utvärdering av lagen om otillbörliga handelsmetoder

I sin beredning av regeringens förslag till lag för att genomföra UTP-direktivet i svensk rätt föreslog ett enigt utskott en uppmaning till regeringen om att den ska utvärdera lagens konsekvenser och villkoren för köpare, leverantörer och primär­producenter i jordbruks- och livsmedelskedjan (prop. 2020/21:134, bet. 2020/21:MJU21, rskr. 2020/21:364). Utskottet anförde att det såg ett tydligt behov av att regeringen granskar och analyserar följderna av den nya lagstift­ningen. Utvärderingen ska ta sikte på konsekvenserna av den nya lagen samt villkoren för köpare, leverantörer och primärproducenter. I utvärderingen bör det ingå att undersöka styrkeförhållandena mellan marknadens aktörer, huruvida det till följd av lagen uppkommit nya situationer där större aktörer miss­brukar sin ställning, utvecklingen av prissättningen i leverantörsledet, påverkan på slutpris för konsument och påverkan på primärproducenter samt utvecklingen av matsvinnet som en konsekvens av begränsade möjligheter att avboka beställda varor.

Livsmedelsproduktionens förhållande till miljö- och klimatmål

Som redovisas ovan är Livsmedelsstrategin 2.0 inriktad på att skapa förut­sättningar för aktörer i livsmedelskedjan att stärka sin konkurrenskraft, bidra till ökad håll­barhet, främja svensk­producerade varor, öka den totala livs­medelsproduktionen och minska sårbarheten vid en eventuell kris. En av de viktigaste utgångs­punkterna för strategin är att sätta konkurrenskraft, lön­sam­het och ökad hållbar livsmedelsproduktion i centrum.

I Klimatpolitiska rådets rapport från mars 2025 konstaterar rådet att jord­brukets klimatpåverkan är betydande. Utan ett klimatintegrerat angrepps­sätt riskerar livsmedelsstrategin att undergräva både klimatmål och jord­brukets långsiktiga konkurrenskraft. Det finns betydande synergier mellan klimat­målen, produktionsmålen och andra samhällsmål såsom förbättrad folk­hälsa och biologisk mångfald som enligt rådet bör beaktas i det fortsatta arbetet med strategin. I rapporten ger Klimatpolitiska rådet 13 rekommendationer för regeringens politik på jord­bruksområdet. Rekommendationerna kan samman­fattas i följande tre punkter:

1. Ta fram en gemensam målbild och strategi för jordbrukets klimat­om­ställning.
2. Utveckla nationella och europeiska styrmedel för kostnadseffektiva klimatåtgärder.
3. Stärk kunskapsuppbyggnaden genom förbättrade mätmetoder, ökad analyskapacitet och rådgivning till lantbrukare.

I april 2025 skickade Klimatpolitiska rådet ett brev till landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) och klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) med en uppmaning att utveckla Livsmedelsstrategi 2.0 i enlighet med Sveriges klimatmål (dnr 2025-00012/K). Regeringens uppdaterade livsmedelsstrategi prioriterar ökad pro­duktion, robusthet i livsmedelsförsörjningen samt export­främjande insatser. Rådet konstaterar dock att strategin saknar en tydlig inrikt­ning för hur en ökad livsmedelsproduktion ska förenas med målet om netto­nollutsläpp 2045.

Under debatten om interpellation 2024/25:622 anförde landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) den 22 maj 2025 bl.a. följande:

Den nyligen presenterade livsmedelsstrategin 2.0 är en tillväxtstrategi för ökad svensk livsmedelsproduktion. I den beskriver regeringen vad som måste göras för att nå det mål om en ökad livsmedelsproduktion som riksdagen beslutade om 2017. Strategin innebär ett mer fokuserat arbete för att stärka lönsamheten och konkurrenskraften och öka robustheten i livsmedelskedjan. Med det sagt vill jag vara tydlig med att livsmedels­strategin 2.0 ligger inom ramen för tidigare proposition och riksdagsbeslut.

Att vi nu har vässat och konkretiserat strategin ytterligare genom bl.a. nya fokusområden och nya åtgärder innebär inte att regeringen, som Malin Larsson hävdar, släpper frågor om hur miljö- och klimatmålen ska nås. Tvärtom har regeringen höga ambitioner inom samtliga hållbarhets­perspektiv – ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet – i hela kedjan.

Det pågår ett omfattande arbete för att få på plats de nödvändiga förut­sättningarna för att det långsiktiga 2045-målet ska kunna nås. För att utsläppsminskningarna ska bli verklighet krävs bl.a. att elen finns där den behövs, att tillståndsprocesser kortas, att arbetskraften har den nöd­vändiga kompetensen och en växande bioekonomi. Jag välkomnar att Klimat­politiska rådet lyfter fram regeringens aktiva arbete i dessa frågor.

Malin Larsson menar att livsmedelsstrategin 2.0 saknar styrmedel eller förslag till åtgärder för att minska utsläppen av både växthusgaser och luft­föroreningar. Livsmedelsstrategin 2.0 är mer än en produkt; det är också en process för att långsiktigt stärka den svenska livsmedels­produktionen.

I det arbetet har regeringen redan innan livsmedelsstrategin 2.0 beslutades vidtagit flera viktiga åtgärder. Som exempel kan jag nämna att regeringen för bara någon vecka sedan lämnade en begäran till EU-kommissionen om att, av klimatskäl, återinföra den vallersättning som den förra regeringen avskaffade. Detta är bara ett exempel på den typ av åtgärder som Malin Larsson efterfrågar.

Diskussionerna tenderar att kretsa kring valet mellan ökad produktion och hållbar produktion. Det handlar inte om att välja det ena eller det andra, utan en hållbar livsmedelsproduktion är en förutsättning för ökad pro­duktion och ökad lönsamhet samt för att trygga livsmedels­försörj­ningen på sikt.

Det geopolitiska läget och de senaste årens kriser har satt fokus på vikten av en robust livsmedelsförsörjning. Regeringens utgångspunkt är att företagare inom jordbruket behöver ha bättre förutsättningar att öka sin produktion genom stärkt konkurrenskraft och lönsamhet.

Konkurrenskraft och lönsamhet är grundläggande för att jordbruket ska kunna investera i klimatomställningen och för att möta de miljö- och klimatutmaningar som finns. Det gäller inte minst anpassningar till ett förändrat klimat.

I oktober 2025 överlämnade Riksrevisionen sin granskning av statens insatser för jordbrukets klimatomställning (RiR 2025:24). De befintliga styrmedel som granskats är Klimatklivet, gödselgasstödet, ersättningarna för odling av fång- och mellangrödor samt rådgivning om klimatåtgärder till jordbrukare. Riks­revisionen har även granskat regeringens styrning.

Riksrevisionens övergripande slutsats är att befintliga styrmedel i stort är effektivt utformade och implementerade, men endast täcker en liten del av jordbrukets totala växthusgasutsläpp. Riksrevisionen bedömer samtidigt att regeringens styrning inte har lett till att jordbruket bidragit till klimatmålen på ett effektivt sätt. Till exempel saknas en plan för hur jordbruket ska bidra till att nå det långsiktiga klimatmålet. Det finns åtgärder som skulle kunna bidra till att klimatmålen nås på ett kostnadseffektivt sätt men som det saknas styrmedel för. Mot denna bakgrund lämnar Riksrevisionen ett antal rekom­mendationer till regeringen och de ansvariga myndig­heterna, bl.a. att reger­ingen tar fram och redovisar en plan för hur jordbruket ska bidra till att Sverige når det långsiktiga klimatmålet och EU-åtaganden på klimatområdet. I skrivelse 2025/26:113 redovisar regeringen sin syn på Riksrevisionens iakt­tagelser och rekommendationer. Riksdagen behandlar ärendet under våren 2026.

I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1 utg.omr. 23) anför reger­ingen att den, utifrån de senaste årens dramatiska omvärldshändelser, för­ändrade geopolitiska och allvarliga säkerhetsläge, i den nya livsmedels­strate­gin har dragit slutsatsen att ett ökat fokus måste läggas på stärkt lönsamhet och konkurrenskraft samt ökad robusthet i livsmedelskedjan för att livs­medels­strategins mål ska kunna nås till 2030. Regeringen har fortsatt höga ambitioner inom samtliga hållbarhetsaspekter, såväl generellt som specifikt för livs­medelsproduktionen.

Forskning och innovationsarbete

I regeringens forsknings- och innovationsproposition (prop. 2024/25:60) redogör regeringen för forskningspolitiken 2025–2028. Politiken utgår från målet att Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovations­länder och en ledande kunskapsnation. När det gäller livsmedel framhåller regeringen bl.a. att konkurrenskraften i den svenska livsmedelskedjan och det nationella kunskaps- och innovations­systemet inom området behöver stärkas för att livsmedelssystemet ska kunna möta de stora utmaningarna inom klimat, miljö, hälsa och ekonomi samt säkra tillgången till livsmedel. Därför förlängs det nationella forskningsprogrammet för livsmedel. Uppdraget till Forsknings­rådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) om ett nationellt forskningsprogram om livsmedel löper under tio år, t.o.m. 2026 (N2017/03897). Programmet förlängs med två år till och med 2028. En utvär­dering av det befintliga programmet genomförs efter tio år, dvs. 2027, och den kan ge underlag för framtida satsningar på forskning och innovation inom livs­medels­området.

I sitt yttrande över forsknings- och innovationspropositionen anförde utskottet bl.a. följande (yttrande 2024/25:MJU7y):

Utskottet anser i likhet med regeringen att en förstärkning av livsmedels­forskningen är avgörande för att nå livsmedelsstrategins mål, för sektorns utveckling och för att stärka Sveriges livsmedelsberedskap. Utskottet delar regeringens bedömning att investeringar i forskning och innovation inom livsmedelssystemet är viktigt för att öka konkurrens­kraften samt stärka beredskapen genom tryggad livsmedelsförsörjning. Utskottet är därmed positivt till att det nationella forskningsprogrammet om livsmedel förlängs och förstärks.

I mars 2025 beslutade regeringen att ge Formas i uppdrag att genomföra flera åtgärder för att bl.a. driva livsmedelsstrategin och svensk livsmedels­pro­duktion framåt. I enlighet med forsknings- och innovationspropositionen ska Formas bl.a. stegvis förstärka det nationella programmet för livsmedels­forskning upp till 110 miljoner kronor 2028 och därmed bidra till att uppnå livsmedelsstrategins övergripande mål. I uppdraget tydliggörs hur samverkan med näringslivet ska utformas. För livsmedelsområdet skapas en råd­givande grupp inom Formas med företrädare från branscher av relevans för livsmedels­kedjan. Vidare ska ett programkontor om bioekonomi med näringslivs­företrädare etableras. I årsredovisningen ska Formas redovisa hur arbetet går.

I december 2025 beslutade regeringen att ge Formas, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) och Vetenskapsrådet i uppdrag att gemen­samt ansvara för att utvärderingar av nationella forskningsprogram genomförs inom ett antal områden, bl.a. livsmedel. Utvärderingarna ska ta sin utgångs­punkt i de målsättningar som beskrivs i de regeringsuppdrag som styr respek­tive nationellt forskningsprogram. Av utvärderingarna ska det framgå vilka faktorer som främjat eller motverkat måluppfyllelsen. I utvärder­ingarna ska man särskilt bedöma programmens bidrag till att möta samhällsutmaningar, vetenskaplig kvalitet, tvärveten­skaplig och tvärsektoriell samverkan samt forskningsresultatens genomslag i samhället. Vidare ska man i utvärder­ing­arna bedöma vilka mervärden som skapats på programnivå för att möta respek­tive samhällsutmaning. Uppdraget ska redovisas senast den 31 augusti 2027.

I regleringsbrevet för 2026 har Business Sweden i uppdrag att långsiktigt arbeta med att främja investeringar i svensk livsmedelssektor och 2 miljoner kronor årligen avsätts för uppdraget fram till 2030. Enligt regeringen möjlig­gör investeringarna teknisk utveckling, ökad innovation och högre produk­ti­vitet, vilket stärker Sveriges konkurrenskraft och bidrar till att Sverige kan behålla och stärka landets position som innovativ livsmedelsnation.

När det gäller utvecklingsmöjligheter för sälkött, bl.a. att förbättra förut­sättningar för att tillvarata säl som livsmedel, är det sedan 2015 förbjudet att handla med sälprodukter som skinn, späck och kött (förordning (EG) 1007/2009). Det finns undantag för sälprodukter som kommer från traditionell jakt och bedrivs av ursprungsbefolkningar. Undantag gäller också för pro­duk­ter från sälar som är skjutna i Sverige före den 18 oktober 2015 om det finns intyg från länsstyrelsen. Våren 2024 inledde kommissionen en översyn av de EU-gemensamma reglerna som rör handel med sälprodukter.

I propositionen Ett levande hav – ökat skydd, minskad övergödning och ett hållbart fiske (prop. 2023/24:156) bedömde regeringen att Sverige behöver verka för att förordning (EG) 1007/2009 upphävs och att handel med säl­pro­dukter från etisk jakt åter kan bedrivas inom EU.

Våren 2024 tillkännagav riksdagen för regeringen att det behövs ett handels­tillstånd för sälprodukter. Mot bakgrund av det anförde landsbygds­minister Peter Kullgren (KD) den 15 februari 2024 bl.a. följande om huruvida regeringen driver frågan i EU:

Regeringen anser att försäljning av sälprodukter från jakt ska tillåtas på samma sätt som produkter från annat vilt. Precis som ledamoten är inne på bär det emot för de allra flesta jägare att fälla ett vilt men inte ta hand om det efteråt. Förbudet är kontraproduktivt, och detta har jag varit tydlig med gentemot mina kollegor i Bryssel på rådsmöten. Kommissionen kommer i år att inleda en utvärdering av förordningen om handel med sälprodukter och av direktivet om handel med samma produkter.

Riksdagens tillkännagivande om handel med sälprodukter

Våren 2024 riktade riksdagen ett tillkännagivande till regeringen om att driva frågan om att få undantag från eller helt häva förbudet mot handel med sälprodukter (bet. 2023/24:NU13, rskr. 2023/24:153). Näringsutskottet fram­höll att EU-förbudet mot handel med sälprodukter försvårar en ända­måls­enlig förvalt­ning av Sveriges sälpopulation i ljuset av det växande säl­beståndet. Enligt utskottet bör regeringen därför driva frågan om att få undantag från eller helt häva förbudet för handel med sälprodukter.

Utskottets ställningstagande

Livsmedelspriser

I likhet med motionärerna ser utskottet med oro på livsmedelspriser som stiger mer än vad som är proportionerligt i förhållande till inflationen. Utskottet ser med tillförsikt på utvecklingen efter de åtgärder som reger­ingen vidtagit för att dels skärpa bevak­ningen av branscher med bristande konkurrens, dels bekämpa inflationen och stötta hushåll och välfärd. Utskottet påminner om att riksdagen inom kort ska ta ställning till regeringens förslag om en tillfällig sänkning av mervärdes­skatten på livs­medel. Därutöver vill utskottet återigen framhålla att det ytterst vilar ett stort ansvar på enskilda aktörer i ekonomin, inte minst livs­medels­branschen och handeln, att inte höja priserna mer än vad som är skäligt. Därmed avstyrker utskottet motionerna 2025/26:2912 (M) och 2025/26:3733 (S) yrkandena 16 och 20.

Konkurrens och handelsmetoder inom jordbruks- och livsmedelskedjan

Goda företagsvillkor och välfungerande handelsmetoder inom livsmedels­kedjan är mycket högt prioriterat av utskottet. Utskottet följer regeringens arbete och hantering av dessa frågor med stort engagemang, inte minst i ljuset av att regelverket nyligen utvärderats på såväl EU-gemensam som nationell nivå. Utskottet vill därut­över påminna om att regeringen aviserat ett lagförslag för ett bättre genom­förande av UTP-direktivet till våren 2026.

I avvaktan på frågans fortsatta behandling avstyrker utskottet samtliga för­slag som väckts i denna fråga, dvs. motionerna 2025/26:2833 (C) yrkande 21, 2025/26:3593 (S) yrkande 19 och 2025/26:3733 (S) yrkandena 18 och 21.

Livsmedelsproduktionens förhållande till miljö- och klimatmål

När det gäller livsmedelsproduktionens förhållande till miljö- och klimatmål hänvisar utskottet till regeringens mycket tydliga inriktning för Livsmedels­strategin 2.0; konkurrenskraft, lönsamhet och ökad hållbar livsmedels­pro­duktion ska stå i centrum. Utskottet instämmer med regeringen i fråga om att konkurrenskraft och lönsamhet är grundläggande för att jordbruket ska kunna investera i klimatomställningen och för att möta de miljö- och klimat­utmaningar som finns. Det gäller inte minst anpassningar till ett förändrat klimat. Utskottet ser mot denna bakgrund inget skäl att förorda det förslag som väckts i motion 2025/26:2789 (V) yrkande 7. Yrkandet lämnas utan vidare åtgärd.

Forskning och innovationsarbete

Det råder bred enighet i utskottet om att en högkvalitativ livsmedels­forskning är avgörande för att nå livsmedelsstrategins mål, för sektorns utveckling och för att stärka Sveriges livsmedelsberedskap. Utskottet påminner om att riks­dagen under föregående riksmöte beslutade om forsknings- och innovations­politiken 2025–2028, som bl.a. innebar en förlängning och förstärkning av det nationella forskningsprogrammet om livsmedel. Utskottet vill också framhålla att regeringen gett de ansvariga myndigheterna i uppdrag att utvärdera de nationella forskningsprogrammen för att bedöma deras bidrag till att möta samhällsutmaningar, vetenskaplig kvalitet, tvärvetenskaplig och tvärsektoriell samverkan samt forskningsresultatens genomslag i samhället. Därmed ser utskottet inget skäl att förorda det förslag som väckts i motion 2025/26:2833 (C) yrkande 36.

När det gäller användningen av sälkött påminner utskottet om dels den upp­maning som riksdagen riktat till regeringen i fråga om att på EU-nivå driva på för att förbudet mot handel med sälprodukter upphävs, dels den översyn av regelverket som kommissionen tagit initiativ till. I avvaktan på den fortsatta hanteringen av frågan avstyrks även motion 2025/26:2401 (SD) yrkande 3.

Utskottets ställningstagande

De motionsyrkanden som finns upptagna i bilaga 3 rör samma eller i huvudsak samma frågor som utskottet behandlade under föregående riksmöte, se betänkande 2024/25:MJU8 Livsmedelspolitik. Utskottet avstyrker därför dessa motionsyrkanden. Tidigare ståndpunkter framgår av det nämnda betänk­andet.

Reservationer

Ställningstagande

Vi vill se mer svenskt och lokalproducerat på tallriken och i glasen. Det vill även en stor del av det svenska folket. Svensk mat är hållbar, trygg och bra för vår försörjningsförmåga. Därför föreslår vi en rad åtgärder för att ge svensk livsmedelsproduktion rätt förutsättningar att växa. Korrekt märkning och information är en viktig förutsättning för att ge konsumenterna möjlighet att göra medvetna val. Under den tidigare socialdemokratiska regeringen lämnade vi därför in en anmälan till kommissionen om att få tillstånd att införa obliga­torisk ursprungsmärkning av kött på restaurang. Vi välkomnar att den nu­var­ande regeringen fortsatt detta arbete genom att införa ett nytt regel­verk. Problemet med de nya reglerna är att informationen bara behöver ges på begäran.

För att reglerna ska göra skillnad på riktigt föreslår vi att regeringen återkommer med krav på att det ska finnas skriftlig och synlig information om köttets ursprung, utan att konsumenten ska behöva ställa frågan.

Ställningstagande

På restauranger och i offentliga kök har informationen om var maten är producerad ofta varit svåråtkomlig. Därför har mitt parti länge tyckt att det ska införas nationella bestämmelser gällande ursprungsinformation för kött på restaurang och i offentliga kök. För att ett sådant förslag om nationella bestäm­melser ska kunna genomföras behöver utformningen ske på ett sätt som inte skapar onödig administration för företagen.

Sedan den 1 mars 2025 ska restauranggäster kunna få veta var köttet som serveras på restaurangen kommer ifrån. De nya reglerna innebär att restau­ranger på förfrågan måste kunna informera om ursprungsland för kylt och fryst, inklusive malet, kött från nöt, svin, får, get och fjäderfä. De nya reglerna gäller bara till och med utgången av 2026 för att Livsmedelsverket ska kunna utvärdera bestäm­melserna och följa utvecklingen av lagstiftningen på EU-nivå.

Regelverket för ursprungsmärkning på restauranger är fortfarande relativt nytt och jag och mitt parti välkomnar en utvärdering som analyserar om den nuvar­ande utformningen faktiskt bidragit till fler aktiva val hos restaurang­besökare och om inte, hur reglerna i så fall kan förbättras innan de perma­nentas.

 

Ställningstagande

Dagens höga konsumtion av kött och andra produkter från djur har gjorts möjlig genom en många gånger rent industriell djurhållning där priset för konsumenterna kan pressas men priset för djuren ofta blir mycket högt. Nästan allt färskt kött som handlas i butik är svenskt, men det omvända gäller i restau­rangsektorn. I butiker finns en fungerande ursprungsmärkning, vilket ännu inte finns i restauranger och storkök. Jag och mitt parti vill att regeringen vidtar åtgärder för att införa obligatorisk ursprungsmärkning av kött och andra animalieprodukter på restauranger och inom storkök.

 

Ställningstagande

För mig och mitt parti är det en självklarhet att animaliska livsmedel och andra produkter som kommer från djur som behandlats på ett sätt som skulle vara förbjudet i Sverige inte ska kunna serveras eller användas inom offentliga verksamheter. Upphandlingsmyndigheten har kriterier som möjliggör att livsmedel lever upp till detta, men kriterier för övriga djurprodukter, som t.ex. läder, behöver utvecklas. Det är viktigt att offentlig upphandling går före, driver på utvecklingen och använder sig av de möjligheter som Upphandlings­myndigheten tagit fram i form av kriterier. Det är viktigt att den också styr mot mer ekologisk djurhållning. Ökade inköp av ekologiskt i offentlig sektor har också visat sig innebära att mer klimatsmart och hälsosam mat serveras, med ett större inslag av baljväxter och fler vegetariska dagar på menyerna.

 

Ställningstagande

Det behövs betydande åtgärder för att halvera matsvinnet till 2030. Bland annat behöver bästföremärkningen förbättras. Forskarna föreslår att åter­för­säljare i högre utsträckning ska sänka priset avsevärt på produkter när bäst­föredatumet har passerats, med information om vad ”bäst före” egentligen betyder. En sådan åtgärd skulle skapa möjligheter för människor att köpa bra mat till lägre pris i stället för att den slängs. Matförpackningar skulle även kunna utformas så att de i ökad utsträckning förhindrar matsvinn i hushållen.

Jag och mitt parti anser att regeringen bör se över lämplig reglering inom livsmedelsindustrin för att stödja konsumenter och hushåll för minskat mat­svinn. Enligt vår uppfattning kommer inte vare sig konsumenten eller mark­naden att på egen hand kunna halvera matsvinnet till 2030. Politiken har ett ansvar att göra det lättare för människor i vardagen att minska mat­svinnet. Regeringen bör därför återkomma med förslag på regleringar inom livs­medelsindustrin som minskar matsvinnet i konsumentledet.

Ställningstagande

Centerpartiet vill ta krafttag för att minska matsvinnet, som är ett klimat­problem av enorma proportioner – i EU slängs nästan 59 miljoner ton livsmedel varje år. Det motsvarar 131 kg matsvinn per person och år. Det är ofta i vanliga hushåll som matsvinnet uppstår, t.ex. när ett livsmedel slängs av rädsla för att det blivit för gammalt. Livsmedel slängs även i producentledet genom att butiker slänger mat som närmar sig datumgränsen.

Den bästföremärkning som finns på nästan alla livsmedel kan upplevas som missvisande och är en anledning till att matsvinn uppstår. Centerpartiet vill att regeringen i förhandlingar ska verka för att märkningen ”bäst före” ändras till ”minst hållbar till” i hela EU, för att understryka att livsmedlet ofta håller en tid efter att datumet passerats. De datumgränser som sätts för livsmedel bör också ses över, så att de inte sätts orimligt kort i förhållande till livsmedlets hållbarhet.

 

Ställningstagande

I dag slängs mat ofta helt i onödan eftersom många konsumenter tror att maten är skadlig att äta efter bästföredatumet. Det finns en stor kunskapslucka kring vad datummärkning innebär. Märkning med ”bäst före – ofta bra efter” har visat sig bidra till bättre förståelse och minskat matsvinn. Därför föreslår jag och mitt parti att livsmedelsbranschen får tydligare krav på sig att informera om livsmedlets hållbarhet.

 

Ställningstagande

Klimatpolitiska rådet ser stora synergieffekter när det gäller kost som är bra både för människors hälsa och för klimatet. Förändrade matvanor kan bidra till ökad efterfrågan på svenska livsmedel som har förhållandevis låga utsläpp. För att nå målen ser man behov av ökade incitament till förändrade kostvanor.

Jag och mitt parti delar Klimatpolitiska rådets rekommendationer till reger­ingen i dessa frågor. Regeringen bör därför återkomma med förslag på åtgärder som bidrar till att öka efterfrågan på hälsosamma livsmedel med låg klimat­påverkan.

 

Ställningstagande

Dagens höga konsumtion av kött och andra produkter från djur har gjorts möjlig genom en många gånger rent industriell djurhållning där priset för konsumenterna kan pressas men priset för djuren ofta blir mycket högt. Djurhållningen har speciellt stor negativ inverkan på klimatet och världens biologiska mångfald. Djurhållningen är också en av de allra största orsakerna till markförstörelse, vattenbrist, vattenföroreningar och skövling av regnskog. Sverige har en mycket omfattande import av kött och foder och bidrar där­igenom till negativ miljöpåverkan i andra länder.

Svenska djurbönder agerar på en konkurrensutsatt marknad som är gemensam i hela EU. Politiskt innebär det ett dilemma. Om de steg vi tar för att förbättra för djuren i Sverige får som konsekvens att maten från dessa djur blir så pass mycket dyrare att konsumenten väljer att köpa kött med ett annat ursprung, från en sämre djurhållning, har vi inte vunnit något djurskydds­mässigt sett. Om vi däremot kombinerar stärkta djurskyddskrav med åtgärder för en minskad men mer medveten konsumtion av animaliska livsmedel – där växtbaserade alternativ får en mer framträdande roll och animaliska alternativ uppfyller höga djurskyddskrav – så blir både djuren, folkhälsan och miljön vinnare. Mitt partis klimatpolitik innehåller förslag som vegonorm och klimat­skatt på livsmedel som kan bidra till en minskad köttkonsumtion generellt. För att mer specifikt träffa det djurskyddsmässigt sämsta köttet vill vi komplettera detta med en skatt på kött där antibiotika har överanvänts i djurhållningen. Det uppmuntrar till att välja både mindre och bättre kött.

 

Ställningstagande

Under pandemin fick vi lära oss att störningar i utrikeshandeln snabbt kan få stora konsekvenser för den inhemska produktionen, och svenskt jordbruk tenderar att vara extra sårbart eftersom det importerar en stor mängd insats­varor. Någon omfattande lagerhållning för beredskapsändamål finns i dag inte i Sverige.

Jag och mitt parti menar, i likhet med regeringens livsmedelsberedskaps­utredning (SOU 2024:8), att det är hög tid att vi stärker vår beredskap för att mildra de negativa konsekvenserna av allvarliga störningar i livsmedels­försörjningen. Beredskapslagring kommer att vara en del av lösningen och den behöver i synnerhet omfatta varor inom jordbruksområdet som krävs för framställning av nödvändiga livsmedel. Bland dessa insatsvaror finns driv­medel, foder, gödsel och vissa växtskyddsmedel. Det är hög tid att regeringen agerar i frågan och slutar skjuta den framför sig. Livsmedelsberedskap för en ny tid (SOU 2024:8) lägger en bra grund för beredskapsarbetet i sitt förslag om en ny livsmedelsberedskapslag och regeringen bör gå vidare med utred­ningens förslag i en proposition.

 

Ställningstagande

I händelse av kris eller ytterst krig är det A och O att vi har tillgång till mat. Det förändrade omvärldsläget har visat på sårbarheter i livsmedelskedjan. Sverige behöver trygga en säker dricksvattenförsörjning.

Bland annat anser vi att kunskapen om livsmedelssäkerhet och dricks­vattenberedskap behöver stärkas hos både producenter och konsumenter. Ett samarbete med branschorganisationer, myndigheter och forskningsinstitut är viktigt för att uppnå detta.

 

Ställningstagande

Tillgången till näst intill obegränsat med rent vatten har länge varit en själv­klarhet i Sverige. När vi vrider på kranen i hemmet eller på arbetsplatsen är vi vana vid att få ut dricksvatten i världsklass. Vi lever också i ett land med långa kuststräckor där havet är en plats för både rekreation och små- och stor­skaliga näringsverksamheter. Det senaste årtiondet har dock gett oss anledning att inse att vi inte kan ta allt detta för givet. Den svenska va-infra­strukturen är föråldrad och behöver klimatanpassas för mer extremt väder i framtiden, grundvatten­nivåer har blivit lägre och spår av kemikalier, läkemedel och mikro­plaster är mer vanligt förekommande i dricksvattnet än tidigare. Också ur ett bered­skaps- och sårbarhetsperspektiv är tillgången på rent dricksvatten en viktig fråga, inte minst i den fortsatta totalförsvarsplaneringen.

Ur ett beredskapsperspektiv har frågan om tillgången på rent dricksvatten ytterligare dimensioner. Av dessa anledningar finner Centerpartiet det relevant att utveckla en nationell vattenresursstrategi som tar ett helhetsgrepp om vem eller vilka som ska få vatten, vid vilket tillfälle samt hur mycket i tider av stor vattenbrist. Ju robustare den grundläggande vatteninfrastrukturen är, desto mindre är sannolikheten att dricksvattnet ska bli otjänligt.

 

Ställningstagande

Värmebölja är ett begrepp som används för en längre period med höga dags­temperaturer, och klimatförändringarna kommer att medföra fler och längre värmeböljor. Ihållande perioder av värme under sommaren kan orsaka både hälsoproblem och ökad dödlighet. Riskgrupperna vid värmebölja är äldre, kroniskt sjuka, personer med funktionsnedsättning, små barn och gravida samt personer som tar vissa mediciner som påverkar kroppens för­måga att anpassa kroppsvärmen och vätskebalansen.

Den akuta dricksvattentillgången behöver säkerställas för alla vid långvarig värme och vid risker för vattenbrist i delar av landet men även för dem som rör sig hemifrån eller lever utan fast adress. Detta innebär att dricksvatten behöver finnas tillgängligt på offentliga platser.

 

Ställningstagande

Svenska folket fortsätter att brottas med höga matpriser. Varannan ensam­stå­ende förälder med lägre inkomst har inte råd att sätta näringsrik mat på bordet. Samtidigt är det tydligt att de höga priserna är en följd av dålig konkurrens och marknadsmisslyckanden. Det är viktigt att agera nu.

Till att börja med måste transparensen kring livsmedelsföretagens kost­nader och vinster förbättras. Om myndigheter och politiker kan spåra var oskäliga prishöjningar uppstår kommer aktörerna att behöva konkurrera hårdare i framtiden. Det skulle gynna både svenska hushåll, som får betala mindre i butik, och lantbrukare, som får ett starkare förhandlingsläge.

Vidare bör märkningen av livsmedel i butiker förtydligas och kvalitets­säkras vad gäller prisförändringar, krympflation, hållbarhet och hälsa. Det behöver bli tydligare för konsumenterna vad de faktiskt betalar för, och det ska vara enkelt att se rabatter, kampanjpriser och vad priserna varit den senaste månaden. Det ska också tydligt framgå om en vara blir mindre utan att priset sänks. Dessutom bör livsmedlens hälsoinnehåll framgå tydligare för att hjälpa konsumenter att göra informerade val. Konsumenter ska enkelt kunna ta reda på om en produkt exempelvis är sockerfri, har låg andel mättat fett eller inne­håller små mängder salt. Detta gör det möjligt för alla konsumenter att välja mat som är både prisvärd och hälsosam.

 

Ställningstagande

Vi ser behov av stärkta insatser för att främja livsmedelsindustrin. Till att börja med finns det i Sverige endast ett fåtal grossister. De tre matjättarna äger varsin grossist som de köper majoriteten av sina varor från och det finns bara en fullsortimentsgrossist som säljer till fristående butiker. Det innebär att lite eller ingen försäljning sker mellan koncernerna. Den låga konkurrensen leder till höjda priser och försvårar för nya grossister att etablera sig på mark­naden. Vi vill öka konkurrensen i grossistled genom att t.ex. skärpa kraven på butiks­kedjor att sälja varor till sina konkurrenter eller begränsa inlåsande avtal.

Vidare behöver de stora koncernernas marknadsmakt begränsas, inte minst för att pressa matpriserna. Vi vill tydliggöra förbud mot otillbörlig användning av marknadsmakt. Vidare vill vi se över Sveriges genomförande av EU:s direktiv om regler för otillbörliga handelsmetoder (UTP), som i nuläget ger ökad makt till globala leverantörer på den svenska marknadens bekostnad. Samtidigt har små och medelstora producenter allt svårare att nå ut. Ett fåtal aktörer kontrollerar både distribution och butikshyllor. Det gör att lokal­producerad och hållbar mat trängs undan. Vi vill förenkla för små och medel­stora producenter att ta plats på marknaden, stärka konkurrensen och göra upp med marknadsmisslyckandet inom livsmedelskedjan.

 

Ställningstagande

Över tid har det skett en allt kraftigare koncentration inom svensk daglig­varuhandel där antalet aktörer på marknaden sjunker till följd av uppköp. Den ökade koncentrationen innebär en risk för bristande konkurrens som drabbar både livsmedelsproducenter och konsumenter. Regeringen bör säkerställa att Kon­kurrensverket har tillräckliga resurser och verktyg för att analysera affärer och garantera att det finns en tillräcklig konkurrens inom daglig­varu­handeln.

 

Ställningstagande

Klimatpolitiska rådet har konstaterat att det i regeringens livsmedelsstrategi finns ett tydligt mål om att livsmedelsproduktionen ska öka utan att man specificerar hur det ska gå till. Man fastslår att en ökad livsmedelsproduktion dock behöver vara förenlig med beslutade klimat- och miljömål. Klimat­politiska rådet har i en tidigare analys visat att det är möjligt att förena livs­medelsproduktion med minskad klimatpåverkan utan att göra avkall på andra miljömål.

Vänsterpartiet instämmer i den kritik som Klimatpolitiska rådet framför och anser att regeringen skyndsamt bör följa rådets rekommendationer. Reger­ingen bör därför ges i uppdrag att förtydliga hur livsmedelsstrategins mål om ökad livsmedelsproduktion ska uppnås inom ramen för klimat- och miljö­mål.

 

Ställningstagande

Genom forskning och utveckling kan vi främja en ekologiskt, ekonomiskt och socialt uthållig produktion. Den snabba teknikutvecklingen i samhället i stort präglar även jordbrukssektorn. För att fortsatt hålla den svenska jordbruks­sektorn i framkant krävs därmed ett ständigt innovations­arbete. Därför bör åtgärder för att stärka forsknings- och innovationsarbetet inom näringen över­vägas.

 

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

 

Bilaga 3

Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet