En riksdagsledamot undrar om regeringen tänker lägga ner Sida (myndigheten som fördelar Sveriges bistånd) eftersom det har varit problem med kontroll och effektivitet, samt att pengar ibland gått till tveksamma organisationer.
Inget beslut – Det här är en fråga (interpellation) från en riksdagsledamot till en minister, så riksdagen ska inte rösta om något. Ministern förväntas svara på frågan.
Om ministern svarar att de är öppna för att lägga ner Sida, kan det leda till en utredning eller förslag om att reformera eller avveckla myndigheten. Annars fortsätter Sida som vanligt, men med fortsatt granskning.
Svar på interpellation 2025/26:464 om avveckling av Sida
Svar på interpellation 2025/26:464 om avveckling av Sida
Svar på interpellation 2025/26:464 om avveckling av Sida
Svar på interpellation 2025/26:464 om avveckling av Sida
Svar på interpellation 2025/26:464 om avveckling av Sida
Svar på interpellation 2025/26:464 om avveckling av Sida
Svar på interpellation 2025/26:464 om avveckling av Sida
Interpellation 2025/26:464 Avveckling av Sida av Markus Wiechel (SD) till Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M) Biståndsminister Benjamin Dousa har genomfört flera viktiga reformer som syftat till bättre kontroll, ökad effektivitet och en stramare hantering av biståndsmedlen. Regeringen har bland annat pausat bistånd till länder där användningen varit oklar, stärkt granskningen a
av Markus Wiechel (SD)
till Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)
Biståndsminister Benjamin Dousa har genomfört flera viktiga reformer som syftat till bättre kontroll, ökad effektivitet och en stramare hantering av biståndsmedlen. Regeringen har bland annat pausat bistånd till länder där användningen varit oklar, stärkt granskningen av mottagarorganisationer och gett Sida tydligare direktiv att förhindra att svenska medel når aktörer med kopplingar till terrorism eller extremism. Dessa åtgärder har inneburit en välbehövlig och nykter kursändring jämfört med tidigare års bristande styrning.
Trots dessa reformer kvarstår dock grundläggande strukturella problem med Sida som myndighet. Sverige inrättade redan 1965 Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete som en central aktör för statligt bistånd. Under sex decennier har tiotals miljarder kronor av svenska skattebetalares pengar kanaliserats genom myndigheten. Upprepade granskningar från Riksrevisionen och Expertgruppen för biståndsanalys (EBA) samt en rad konkreta skandaler visar att Sida präglas av bristande kontroll, ideologiska agendor och systematisk ineffektivitet.
Ett färskt exempel är avslöjandet i oktober 2025 om att Sida mellan 2011 och 2025 utbetalat sammanlagt 55 miljoner kronor till den palestinska organisationen Independent Commission for Human Rights (ICHR). Medel har gått till polisutbildning under Hamas kontroll på Gazaremsan och till evenemang med representanter för Hamas och Islamiska Jihad. Detta skedde trots regeringens uppdrag och reformer. Redan 2013–2014 kritiserades Sida för stöd via Islamic Relief, en organisation med kända kopplingar till extremistiska nätverk.
Ett annat tydligt historiskt exempel är det svenska biståndet till Afghanistan 2002–2021. Sverige satsade över 14 miljarder kronor. Enligt EBA:s utvärderingar och professor Bo Rothsteins analyser bidrog insatserna snarare till att befästa korruption och skapa en destruktiv beroendekultur än till hållbar utveckling och demokrati. Redan 2015 konstaterade Riksrevisionen att Sida betalat ut 43 miljoner kronor till ett projekt trots känd korruption bland mottagarna.
Därtill har Sida under lång tid prioriterat ideologiska projekt framför resultatbaserat bistånd. Den påstådda ”feministiska utrikespolitiken” från 2014 präglas enligt bland annat Riksrevisionens granskning i december 2025 av svag uppföljning och bristande långsiktiga resultat.
Med anledning av detta vill jag fråga bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa:
Hur ser ministern på ett avvecklande av Sida i dess nuvarande form för att ytterligare stärka biståndets effektivitet, säkerställa bättre kontroll över hur medlen kanaliseras och minimera risken för både politisering och felaktig användning?