En ny regel om ränteskillnadsersättning – minskade hinder mot förtidsbetalning av bostadslån

Civilutskottets betänkande 2024/25:CU17

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändring i konsumentkredit­lagen.

Lagändringen innebär att en ny modell införs för beräkning av ränte­skillnads­ersättning vid förtidsbetalning av bundna bostadslån. Syftet med lag­ändringen är framför allt att minimera risken för omotiverade skillnader mellan olika låntagare som förtidsbetalar sitt bundna bostadslån och att göra det enklare för låntagarna att planera sin ekonomi och konkurrensutsätta sina bostadslån.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2025.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.

I betänkandet finns tre reservationer (S, C, MP).

Behandlade förslag

Proposition 2024/25:97 En ny regel om ränteskillnadsersättning – minskade hinder mot förtidsbetalning av bostadslån.

Sex yrkanden i följdmotioner.

Ett yrkande i en motion från allmänna motionstiden 2024/25.

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Regeringens lagförslag

Lagstiftningens framtida utformning

Utvärdering av lagstiftningen

Reservationer

1. Lagstiftningens framtida utformning, punkt 2 (C)

2. Lagstiftningens framtida utformning, punkt 2 (MP)

3. Utvärdering av lagstiftningen, punkt 3 (S, MP)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Motion från allmänna motionstiden 2024/25

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2024/25:97 En ny regel om ränteskillnadsersättning – minskade hinder mot förtidsbetalning av bostadslån. I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till reger­ingens beslut om propositionen.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lag­förslag finns i bilaga 2.

Med anledning av propositionen har två följdmotioner väckts. I betänkan­det behandlar utskottet även ett motionsyrkande från allmänna motionstiden 2024/25. Förslagen i motionerna återges i bilaga 1.

Svenska Bankföreningen har lämnat in en skrivelse till utskottet med anled­ning av propositionen.             

 

Utskottets överväganden

Bakgrund

För de flesta konsumenter är ett bostadslån en förutsättning för att köpa en egen bostad. Ett bostadslån sträcker sig ofta över lång tid och räntekostnaderna kan inte sällan ta en stor del av den disponibla inkomsten i anspråk. Räntan kan mellan konsumenten och kreditgivaren avtalas att vara antingen rörlig eller bunden. Att räntan är bunden innebär att den inte kan ändras under en viss tid (räntebindningstid). En konsument som har ingått ett avtal om bunden ränta försäkrar sig å ena sidan mot att räntan stiger under räntebindnings­tiden, men kan å andra sidan inte dra nytta av en situation där det allmänna ränteläget sjunker. 

En konsument har enligt konsumentkreditlagen (2010:1846) alltid rätt att betala en skuld till kreditgivaren före den avtalade förfallotiden (32 §). Om en kon­sument vill lösa ett bundet lån i förtid, innan bindningstiden har gått ut, har banken rätt till s.k. ränteskillnadsersättning. Ersättningen fungerar som en garanti för kreditgivaren för den förlust som uppstår i och med att låntagaren inte betalar ränta fram till den avtalade villkorsändringsdagen. Reglerna om ränte­skillnadsersättning har sin grund i den civilrättsliga principen om att en part som säger upp ett avtal i förtid ska ersätta motparten för den förlust som uppstår på grund av en förtida uppsägning. Principen har ansetts särskilt viktig om den ena parten har en obegränsad rätt att återbetala krediten i förtid, som är fallet för en konsument med bostadslån, medan motpartens motsvarande möjligheter att säga upp avtalet i förtid är begränsade, som är fallet för kredit­givaren (se prop. 1991/92:83 s. 70, prop. 1993/94:201 s. 9 och prop. 2013/14:44 s. 12).

Ränteskillnadsersättningen beräknas med stöd av en schablonregel i konsumentkreditlagen (36 §). Sedan 2014 gäller att ersättningen högst får uppgå till skillnaden mellan räntan på krediten och den ränta som i allmänhet gäller för bostadsobligationer med en löptid som motsvarar återstående ränte­bindningstid, ökad med 1 procentenhet (se prop. 2013/14:44). Utöver ränte­skillnadsersättningen har en kreditgivare inte rätt att ta ut någon ersättning för att konsumenten löser sitt lån i förtid.

Propositionen

Förslaget till ny schablonregel

Regeringen anser att det är angeläget att stärka konsumentskyddet och kon­kurrensen på bolånemarknaden. I propositionen konstateras att det gällande regelverket leder till en för hög ränte­skillnadsersättning, vilket medför en hämmad konkurrens på bolåne­marknaden och skapar hinder för den kon­sument som har behov av att binda sin bolåneränta. Även om samma grund­tanke bör fortsätta att gälla för bundna avtal om bostadslån, dvs. att den som säger upp ett avtal i förtid bör ersätta motparten, anser regeringen att det finns starka skäl att frångå de utgångspunkter för ränteskillnadsersättningen som hittills gällt. Regeringen föreslår därför att beräkningsmodellen för ränte­skillnads­ersätt­ningen ska göras om.

Den nya beräkningsmodellen föreslås även fortsättningsvis bygga på en schablonregel, som enligt regeringen ska utgå från skillnaden mellan en jämfö­rel­seränta vid tidpunkten för räntebindningen och motsvarande jäm­fö­relse­ränta vid tidpunkten för förtidsinlösen. Räntan på krediten ska därmed inte längre beaktas. Jämförelseräntan föreslås vara den genomsnittliga mark­nads­räntan för avtal om byte av räntebetalningar (s.k. swapränta) som gällde under 20 handels­dagar närmast före det att räntebindningsperioden inleddes respek­tive närmast före det att lånet förtidsbetalades. Den swapränta som har en löp­tid som motsvarar räntebindningstiden ska jämföras med den swapränta som har en löptid som motsvarar den återstående räntebindnings­tiden.

Enligt regeringen kan använd­ningen av swapräntan, som i stor utsträckning används i avtal för byte av räntebetalningar för att hantera ränterisker, på ett tillfredsställande sätt kopplas samman med till den ränterisk som kreditgivaren behöver hantera med anledning av sin utlåning. Förslaget förväntas minimera risken för omotiverade skill­nader mellan olika låntagare som förtidsbetalar sitt bundna bostadslån och också göra det enklare för låntagarna att planera sin ekonomi och konkurrensutsätta sina bostadslån. Enligt propositionen kan ränte­skillnads­ersättningen i de allra flesta fall förväntas bli lägre för kon­su­menten, även om det kan förekomma räntelägen där ersättningen kan bli högre med den föreslagna modellen än med den nuvarande regleringen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringen anför att det ur ett konsumentskyddsperspektiv är angeläget att den nya regleringen träder i kraft så snart som möjligt. Samtidigt bör Finans­inspektionen få tillräcklig tid för att kunna uppdatera sina allmänna råd. Vidare behöver kreditgivare också tid för att anpassa sin verksamhet till både den nya lagregeln och de allmänna råden. Enligt regeringen medger ett ikraftträdande den 1 juli 2025 tillräcklig tid för detta. Regeringen föreslår därför att lag­ändringen ska träda i kraft den 1 juli 2025 och att de nya bestämmelserna ska gälla även för kreditavtal som har ingåtts före ikraftträdandet. Om räntan är bunden vid ikraftträdandet föreslås dock äldre bestämmelser om ränte­skill­nadsersättning gälla till dess att den i det enskilda fallet aktuella ränte­bind­ningstiden har löpt ut.

Utskottets ställningstagande

Det har inte väckts någon motion som går emot att riksdagen antar regeringens lagförslag. Lagförslaget, inklusive förslaget till ikraftträdande- och övergångs­­bestämmelser, bör antas av de skäl som anförs i propositionen.

Motionerna

I kommittémotion 2024/25:3344 av Märta Stenevi m.fl. (MP) föreslås flera tillkännagivanden till regeringen med anledning av propositionen. Motionä­rerna föreslår att regeringen ska utreda om ränteskillnadsersättning bör utgå vid dödsfall eller skilsmässa, dvs. att bundna bolån då ska gå att lösa utan ränteskillnadsersättning (yrkande 1), om bundna bolån ska kunna följa med vid köp av en ny bostad med likvärdig säkerhet för lånet (yrkande 2) samt om det bör finnas möjlighet till extra amor­tering på bundna bolån (yrkande 3). Slutligen föreslås ett tillkänna­givande om att regeringen bör säkerställa bättre information till konsumenter (yrkande 4). I den delen anför motionärerna att informationen ska handla om kreditgivarens skyldigheter med anledning av reglerna om ränteskillnadsersättning.

I kommittémotion 2024/25:2950 av Alireza Akhondi m.fl. (C) yrkande 34 begärs ett tillkännagivande till regeringen om att se över bankernas möjlig­heter att ta ut ränteskillnadsersättning vid byte av bank.

Propositionen

I propositionen görs inte några överväganden om huruvida det bör göras undantag i regleringen av ränteskillnadsersättning i vissa fall. Regeringen anför dock att det är viktigt att en konsument har möj­lighet att ta till sig vad regleringen innebär och vilken ersättning han eller hon kan bli skyldig att betala, i synnerhet eftersom konsumentkreditlagen är en konsumentskyddande lagstiftning. Regeringen konstaterar i den delen att det i konsumentkreditlagen redan finns skyldigheter för kreditgivare att lämna viss information till konsu­menter. Informations­skyldigheten omfattar kredit­givarens rätt till ränte­skill­nads­ersättning och hur denna ersättning ska beräknas (8 §). Dessutom ska kre­ditgivaren på begäran genast ge konsumenten informa­tion om vad en betalning av skulden i förtid innebär. Om en sådan betalning medför kostnader för kon­sumenten, ska infor­mationen innehålla en upp­skattning av kostnaderna och en förklaring av de antaganden som uppskatt­ningen bygger på (32 §). Enligt regeringen bör kon­sumenten därmed ha tillräckliga förutsättningar att förstå vad regeln kommer att innebära i det enskilda fallet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare i betänkandet ställt sig bakom regeringens förslag om en ny modell för beräkning av ränteskillnads­ersättning. De motionsyrkanden som nu är aktuella avser vissa specifika situationer där det föreslås att konsumenten inte ska behöva betala ränte­skillnadsersättning över huvud taget.

Som utskottet redogjort för i föregående avsnitt bygger systemet med ränte­skillnadsersättning på den civilrättsliga prin­cipen om att en part som säger upp ett avtal i förtid ska ersätta motparten för den förlust som uppstår på grund av en förtida upp­sägning, t.ex. en upp­sägning av ett lån med bunden ränta. Ut­skottet är inte berett att föreslå några sådana undantag från betalnings­skyl­dig­heten som föreslås i motions­yrkandena. Samtliga motionsyrkanden avstyrks därför.

Motionerna

I kommittémotion 2024/25:3343 av Jennie Nilsson m.fl. (S) begärs ett till­kännagivande till regeringen om att återkomma med en utvärdering av effekterna av det nya ränteskillnadsersättningssystemet. Motionärerna anför särskilt att reformen måste leda till bättre villkor för bolånetagare och ökad rörlighet på bankmarknaden. Motsvarande förslag om utvärdering av lag­stiftningen finns även i kommittémotion 2024/25:3344 av Märta Stenevi m.fl. (MP) yrkande 5.

Propositionen

Regeringen konstaterar att reformer som syftar till en bredare översyn av bostads- och bolånemarknaderna inte rymts inom ramen för den aktuella propositionen, men noterar att flera åtgärder har vidtagits på området. Bland annat har regeringen gett en kommitté i uppdrag att utvärdera de åtgärder som har vidtagits för att motverka skuld­sättningen vid bostadslån (amorteringskrav och bolånetak). Kommittén har också haft i uppdrag att ta ställning till hur sådana åtgärder kan utformas för att hantera finansiella stabilitetsrisker och uppnå ett gott konsumentskydd. Uppdraget redovisades i november 2024 i betänkandet Reglering av hus­hållens skulder (SOU 2024:71). Betänkandet bereds nu i Regerings­kansliet. 

Vidare framgår det av budgetpropositionen för 2025 att regeringen avser att återkomma med reformer som gäller bl.a. strukturella hinder som präglar bostadsmarknaden, både för att Sverige ska stå bättre rustat och för att möjlig­göra ett ökat byggande av bostäder (prop. 2024/25:1, utg.omr. 18).

Utskottets ställningstagande

Liksom regeringen anser utskottet att det är viktigt att de nya reglerna för att beräkna ränte­skillnadsersättning bidrar till en sund konkurrens på bolåne­marknaden och medför positiva effekter för konsumentskyddet och för sam­hällsekonomin i stort. Utskottet noterar att regeringen, utöver det nu aktuella förslaget, har vidtagit flera åtgärder för att motverka skuld­sättningen vid bostadslån och stärka konsumentskyddet på bolånemarknaden. Utskottet utgår från att regeringen följer frågan och vidtar nödvändiga åtgärder. Därmed ser utskottet inte skäl för riksdagen att ta något initiativ med anledning av motionsyrkandena, som således avstyrks.

Reservationer

Ställningstagande

För att hushållen ska ha goda möjligheter att finansiera sitt boende är det av stor betydelse att det går att få ett lån hos banken. För bankkunderna är det också viktigt att det finns en sund konkurrens på bankmarknaden och att det är möjligt att byta bank utan för mycket krångel. Jag anser därför att det finns skäl att se över om bankerna verkligen ska kunna ta ut ränteskillnads­­ersättning när konsumenten byter bank.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Jag ställer mig bakom förslaget om en ny modell för beräkning av ränte-skillnadsersättning vid förtidsbetalning av ett bundet bostadslån, men detta är i grunden otillräckligt. Det nuvarande regelverket har inlåsningseffekter som ger upphov till omotiverade kostnader för många hushåll som vill betala sitt bostadslån i förtid. Den som behöver sälja sin bostad på grund av en förändrad livssituation riskerar att drabbas av stora kostnader. För att öka tryggheten i människors vardag vill jag se fler förändringar och åtgärder som går längre och som gör faktisk skillnad.

Såväl dödsfall som skilsmässor är händelser som påverkar människor på djupet, och i många fall påverkas även privatekonomin. Sådana händelser kan vara plötsliga och skapa en livssituation som är svår att hantera. Jag anser därför att det behöver utredas om man ska kunna lösa sina bundna bolån utan ränteskillnadsersättning vid dödsfall och skilsmässor.

Vidare anser jag att det behöver utredas om en bolånetagare ska ha rätt att ta med sig sitt bundna bolån vid en flytt till en ny bostad. Förutsättningen ska vara att bolånet överförs till en ny bostad som utgör en likvärdig säkerhet för lånet, ett s.k. säkerhetsbyte. Det är inte rimligt att bostadsägare – framför allt unga och barnfamiljer – som tvingas sälja sitt boende för att minska sina kost­nader ska behöva betala stora summor i straffavgift.

Jag anser också att det skulle finnas ett värde för hushållen i att kunna amor­tera extra på bundna bolån utan att behöva betala ränteskillnads­ersättning. Amor­tering innebär att hushållen minskar sin skuld och belåningsgrad, sänker löpande boendekostnader och blir mindre påverkade av t.ex. ränteuppgångar när bindningstiden löper ut. Detta skulle ha en positiv effekt både för enskilda hushåll och för samhället i stort, och därför behöver frågan utredas.

Slutligen är det viktigt att hushållen har möjlighet att ta till sig vad de nya reglerna innebär, dvs. vilken ränteskillnadsersättning de kan bli skyldiga att betala till kreditgivaren. Beräkningsmodellen är komplex och en situation där bundna bolån kan behöva återbetalas i förtid kan upplevas avlägsen för ett hushåll som binder sina bolån. Som flera remissinstanser pekar på är reger­ing­ens förslag svårt att förstå. Kreditgivare har visserligen redan i dag en skyldig­het att innan kreditavtalet ingås informera om kreditgivarens rätt till ränte­skill­nadsersättning och hur denna ersättning ska beräknas, och de är också skyldiga att på begäran ge information om vad en betalning av skulden i förtid innebär. Trots det behöver reger­ingen se över hur kreditgivarens skyldigheter kan leda till ökad information och kunskap hos hushållen.

Det som nu har anförts bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Dagens system för ränteskillnadsersättning kan leda till höga kostnader för den som väljer att betala tillbaka sitt lån i förtid. Utöver den direkta kost­naden för den enskilde leder systemet i sig till att färre väljer att binda sina lån och till en minskad rörlighet på bostadsmarknaden. Det är problematiskt i ett land som Sverige som kännetecknas av en hög skuldsättningsgrad och en mycket hög andel rörliga räntor.

I förslaget till en ny schablonberäkning tas den individbaserade kreditrisken bort ur beräkningen. Det innebär att den nya modellen inte kommer att miss­gynna bolånetagare med sämre eller mer osäkra ekonomiska förhållanden. Det är en positiv utveckling.

I de flesta fall kommer den nya beräkningen av ränteskillnadsersättning att leda till lägre kostnader än med dagens modell. Flera remissinstanser poäng­terar dock att kostnaderna även i fortsättningen kommer att vara höga för många hushåll och att det till och med finns tillfällen när den nya schablon­be­räkningen leder till högre kostnader än med den tidigare beräknings­mo­dellen. Det har också anförts att en konsekvens av en för lågt satt ränteskill­nads­ersätt­ning är att kreditgivare kan komma att höja räntan på lån med bunden löptid.

Reformen måste leda till bättre villkor för bolånetagare och ökad rörlighet på bankmarknaden. Därför kräver vi att regeringen utvärderar effekterna av det nya ränteskillnadsersättningssystemet och återkommer till riksdagen.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag