Behandlingen av riksdagens skrivelser

Konstitutionsutskottets betänkande 2025/26:KU21

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse och riksdags­styrelsens redogörelse till handlingarna.

Regeringens årliga redogörelse till riksdagen för vilka åtgärder den vidtagit har kommit att få en viktig roll i uppföljningen av riksdagens beslut, särskilt i fråga om tillkännagivandena. Över tid har det utvecklats en konstitutionell praxis som vägleder regeringen och riksdagen i kommunikationen vad gäller tillkännagivanden. Utskottet framhåller att det är av stor vikt att redogörelsen ger en korrekt bild av riksdagens skrivelser till regeringen och en utförlig redovisning av regeringens vidtagna, pågående och planerade åtgärder.

Utskottets genomgång av slutbehandlade riksdagsskrivelser på konstitutionsutskottets område ger inte anledning till några synpunkter. Konstitutionsutskottet gör inte någon bedömning av tillkännagivanden på andra utskotts områden men noterar att inte heller något annat utskott har framfört invändningar mot regeringens bedömning av slutbehandlade tillkännagivanden på dess respektive område.

I yttranden från andra utskott aktualiseras några principiella fråge­ställningar när det gäller regeringens redovisning och bedömning av tillkännagivanden. Med anledning av dessa iakttagelser påminner konstitutionsutskottet om tidigare uttalanden och gör några förtydliganden i förhållande till dessa. Utskottet anför bl.a. att det inte varit utskottets avsikt att regeringen ska behöva redovisa bedömningen av att ett tillkännagivande är slutbehandlat i en proposition eller skrivelse innan den redovisar bedömningen i skrivelse 75. Vidare är det enligt utskottet naturligt att regeringen i de fall den beslutar om en proposition eller skrivelse redovisar eventuella tillkännagivanden som sakligt hör samman med dessa, i synnerhet om de förslag som regeringen lämnar har sitt upphov i ett tillkännagivande från riksdagen som bedöms som slutbehandlat. Det är däremot inte önskvärt att regeringen redovisar tillkännagivanden i propositioner eller skrivelser som behandlar en sakfråga som inte är direkt knuten till tillkännagivandena, alltså utanför sitt sakliga sammanhang. Utskottet påminner också om att det trots tidigare redovisning inte finns något formellt hinder mot att ett utskott i samband med behandlingen av skrivelse 75 återkommer i frågan om huruvida ett tillkännagivande anses vara slutbehandlat eller inte.

När det gäller inte slutbehandlade skrivelser påminner utskottet om vikten av att regeringen behandlar riksdagens skrivelser skyndsamt. Utskottet noterar samtidigt i sammanhanget att andelen slutbehandlade tillkännagivanden ökat och att flera av de äldsta tillkännagivandena slutbehandlas i och med beredningen av årets skrivelse. En central förklaring till att andelen slutbehandlade tillkännagivanden ökat är att antalet tillkännagivanden under innevarande valperiod minskat markant.

Utskottet påminner också om vikten av att regeringen är utförlig i sin redovisning av såväl vidtagna och pågående som planerade åtgärder. Det bör inte förekomma att tillkännagivanden inte är slutbehandlade efter flera år utan att det redovisas en bedömning av när de kan bli slutbehandlade.

När det gäller mer specifika synpunkter i yttrandena om hanteringen och redovisningen av enskilda inte slutbehandlade tillkännagivanden förutsätter konstitutionsutskottet att regeringen beaktar det som framförs av de andra utskotten.

Utskottet har inget att invända mot riksdagsstyrelsens redogörelse.

Behandlade förslag

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Bakgrund

Utskottets överväganden

Riksdagens skrivelser till regeringen

Utskottets ställningstagande

Riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen

Utskottets ställningstagande

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Skrivelse 2025/26:75

Redogörelse 2025/26:RS4

Bilaga 2
Tabeller

Bilaga 3
Finansutskottets yttrande 2025/26:FiU2y

Bilaga 4
Skatteutskottets yttrande 2025/26:SkU4y

Bilaga 5
Civilutskottets yttrande 2025/26:CU2y

Bilaga 6
Utrikesutskottets yttrande 2025/26:UU4y

Bilaga 7
Socialutskottets yttrande 2025/26:SoU2y

Bilaga 8
Trafikutskottets yttrande 2025/26:TU4y

Bilaga 9
Näringsutskottets yttrande 2025/26:NU4y

Tabeller

Figur 1 Ännu inte slutbehandlade riksdagsskrivelser per riksmöte 1999/2000–2025/26

Figur 2 Beslutade tillkännagivanden till regeringen per riksmöte 1991/92–2025/26

Figur 3 Regeringens redogörelse för tillkännagivanden (tkg) samt slutbehandlade tillkännagivanden 1995/96–2025/26

Figur 4 Tidsåtgång för slutbehandlade tillkännagivanden 1995/96–2025/26

Tabell 1 Tid som gått sedan riksdagens beslut för inte slutbehandlade tillkännagivanden inom konstitutionsutskottets område

Tabell 1 a Ännu inte slutbehandlade riksdagsskrivelser per riksmöte 1999/2000–2025/26

Tabell 2 a Beslutade tillkännagivanden till regeringen per riksmöte 1991/92–2025/26

Tabell 3 a Slutbehandlade tillkännagivanden (tkg) och genomsnittlig tidsåtgång för slutbehandling 1995/96–2025/26

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens skrivelse 2025/26:75 Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2025 och riksdags­styrelsens redogörelse 2025/26:RS4 Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen.

Konstitutionsutskottet beslutade att anmoda övriga utskott att yttra sig över regeringens skrivelse och de motioner som kunde komma att väckas med anledning av skrivelsen i de delar de berör respektive utskotts berednings­område. För utrikesutskottet gäller detta även riksdagsstyrelsens redogörelse. Följande utskott har yttrat sig: finansutskottet, skatteutskottet, civilutskottet, utrikesutskottet, socialutskottet, trafikutskottet och näringsutskottet.

Bakgrund

Sedan 1961 har regeringen lämnat redogörelser till riksdagen för vilka åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av riksdagens olika beslut. I och med översynen av riksdagsordningen (framst. 2013/14:RS3, bet. 2013/14:KU46, rskr. 2013/14:351) blev det reglerat i 9 kap. 8 § riksdagsordningen (RO) att regeringen varje år i en skrivelse till riksdagen ska redovisa vilka åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av de riksdagsskrivelser som överlämnats till regeringen.

Sedan slutet av 1990-talet har behandlingen av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen (tidigare talmanskonferensen) även redovisats för riksdagen. Inledningsvis gjordes detta i form av en bilaga till Riksdagsförvaltningens årsredovisning. Inför 2012 års redovisning beslutade riksdagsstyrelsen att redovisningen till riksdagen skulle följa samma form som regeringens redovisning och lämnas i en redogörelse. I och med översynen av riksdags­ordningen blev detta även reglerat i lag då det infördes en tilläggsbestämmelse i 9.17.3 RO, enligt vilken riksdagsstyrelsen årligen i en redogörelse ska redovisa vilka åtgärder den har vidtagit med anledning av de riksdags­skrivelser som överlämnats till styrelsen.

Utskottets överväganden

Skrivelsen m.m.

Inledning

I skrivelse 2025/26:75 Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2025 (nedan skrivelse 75) lämnar regeringen en redovisning av vilka åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av de riksdagsskrivelser som överlämnats till regeringen. Redovisningen omfattar huvudsakligen åtgärder under tiden den 1 januari 2025–31 december 2025.

Nedan redovisas delar av innehållet i skrivelsen. Vidare redovisas vissa andra uppgifter som utskottet regelmässigt uppmärksammar inom ramen för ärendet och som avser utvecklingen över tid.

Regelbeståndet

Regeringen redovisar regelbeståndet i Svensk författningssamling (SFS) per den 1 mars 2026 (s. 478 f). Antalet gällande grundförfattningar var vid denna tidpunkt 4 670. Av dessa var 1 621 lagar. Motsvarande siffror vid samma tidpunkt förra året var något lägre – 4 624, varav 1 616 lagar. Totalt under 2025 kungjordes 1 582 grund- och ändringsförfattningar i SFS. Detta är ca 15 procent fler än föregående år (1 373). Antalet kungjorda författningar under 2025 är i nivå med genomsnittet för 2000-talet (1 424). Av de kungjorda författningarna 2025 var 124 grundförfattningar (28 lagar och 96 förordningar m.m.), medan övriga var ändringsförfattningar.

En genomgång av skrivelse 75 under perioden 2001/02–2025/26 visar att det totala antalet kungjorda grundförfattningar var 3 958, varav 1 016 lagar. Antalet kungjorda grundförfattningar per år har varierat över tid, med det lägsta antalet 2023 (112) och det högsta antalet 2007 (347). Genomsnittet för perioden är ca 158 kungjorda grundförförfattningar per år. När det gäller ändringsförfattningarna kan det nämnas att antalet kungjorda ändrings­författningar per år under perioden 2001–2025 i genomsnitt ligger något över 1 265. Den högsta noteringen infaller 2018 (1 912) och den lägsta 2023 (842).

Regeringen redovisar även regelbeståndet hos myndigheterna. Antalet rubriker i myndigheternas regelförteckningar den 31 december 2025 har beräknats till ca 12 174. Sett över tid var regelbeståndet hos myndigheterna relativt konstant under perioden 2012–2015 (ca 8 000). Året därpå ökade det något (till ca 8 200) för att därefter 2017 sjunka till den lägsta nivån (ca 7 709) under de senaste tio åren. Trenden sedan dess har varit att regelbeståndet ökat årsvis, särskilt fr.o.m. 2021 (då det ökade till ca 10 900). Jämfört med föregående år har dock regelbeståndet minskat något (från ca 12 351 till ca 12 174). Uppgifterna i myndigheternas regelförteckningar är emellertid något osäkra.

Andelen EU-relaterade författningar

Sedan flera år innehåller regeringens skrivelse även uppgifter om antalet kungjorda författningar och andelen kungjorda grundförfattningar genom vilka EU-direktiv har genomförts. Under 2025 genomfördes EU-direktiv i 69 ändrings­författningar (45 lagar och 24 förordningar) och 15 nya grundförfattningar (6 lagar och 9 förordningar).

Riksdagsskrivelserna

Regeringens redovisning är knuten till de skrivelser där riksdagen enligt 11 kap. 21 § riksdagsordningen (2014:801) meddelar regeringen sina beslut, t.ex. om lagar, anslag, bemyndiganden eller tillkännagivanden. Redovisningen tar upp samtliga riksdagsskrivelser från det senaste kalenderåret som är ställda till regeringen och äldre riksdagsskrivelser som inte tidigare har rapporterats som slutbehandlade av regeringen i den årliga skrivelsen (skrivelse 75).

I avsnitt 3 (s. 442 f.) finns ett kronologiskt register över de riksdags­skrivelser som redovisas antingen som slutbehandlade eller som inte slut­behandlade. Det totala antalet riksdagsskrivelser som redovisas är 547.

Figur 1 Ännu inte slutbehandlade riksdagsskrivelser per riksmöte 1999/2000–2025/26

Källa: Kronologiskt register i skr. 2025/26:75 s. 442.

Kommentar: Uppgifterna redovisas i tabell 1a i bilaga 2.

Av figur 1 framgår från vilket riksmöte de ännu inte slutbehandlade riksdags­skrivelserna härrör. Många av dessa beslutades vid riksmötena 2020/21 och 2021/22, och tillsammans summerar de till nästan lika många som övriga riksmöten. Antalet inte slutbehandlade riksdagsskrivelser före riksmötet 2014/15 har minskat påtagligt de senaste två åren.

När det gäller det pågående riksmötet 2025/26 omfattar redovisningen riksdagsskrivelser som överlämnats till regeringen fram till den 31 december 2025. Totalt redovisas 215 riksdagsskrivelser som inte slutbehandlade, vilket motsvarar ca 39 procent av samtliga redovisade riksdagsskrivelser. Andelen inte slutbehandlade riksdagsskrivelser är därmed lägre än vad som var fallet föregående år då motsvarande andel var 46 procent, vilket i sig var lägre än året dessförinnan (56 procent).

Uppföljning av tillkännagivanden 1991/92–2025/26

Som framgått avser vissa riksdagsskrivelser tillkännagivanden till regeringen. Sedan riksmötet 2010/11 (bet. 2010/11:KU21) följer konstitutionsutskottet årligen upp regeringens hantering av riksdagens tillkännagivanden till regeringen.

Figur 2 Beslutade tillkännagivanden till regeringen per riksmöte 1991/92–2025/26

Källor: Bolin och Larue, Reparlamentariseringen av Sverige? Bruket av och betydelsen av riksdagens tillkännagivanden till regeringen, Statsvetenskaplig tidskrift, årgång 118, 2016/3. Rapporter från utredningstjänsten – Beslutade tillkännagivanden.

Kommentar: Uppgifterna redovisas även i tabell 2 a i bilaga 2. *T.o.m. den 15 maj 2026.

I figur 2 redovisas antalet beslutade tillkännagivanden till regeringen per riksmöte. Av figuren framgår att antalet beslutade tillkännagivanden ökade efter 2010 års val. Efter 2014 års val ökade antalet ytterligare. Riksmötet 2020/21 skedde en stor ökning till den dittills högsta nivån, och under riksmötet 2021/22 ökade antalet tillkännagivanden ytterligare. Under riksmötet 2022/23 minskade antalet tillkännagivanden markant för att därefter ligga kvar på samma nivå riksmötet 2023/24. Under riksmötet 2024/25 var antalet tillkännagivanden 6, vilket är det lägsta antalet under perioden. Antalet tillkännagivanden har varierat kraftigt under perioden, och som högst har det varit 328. Under innevarande riksmöte fram till den 15 maj 2026 har riksdagen fattat beslut om två tillkännagivanden, vilket är i nivå med riksmötet 2024/25 vid motsvarande tidpunkt.

Av figur 3 (se nästa sida) framgår antalet tillkännagivanden som regeringen årligen i skrivelse 75 har redovisat som slutbehandlade sett i relation till det totala antalet redovisade tillkännagivanden. Över perioden har andelen slut­behandlade tillkännagivanden varierat och som högst varit 60 procent och som lägst 17 procent. Andelen som redovisas som slutbehandlade i år är 38 procent, vilket är 10 procentenheter högre än föregående år och den högsta andelen sedan 1998/99 då det var på ungefär samma nivå. Endast 1995/96 och 1997/98 har andelen varit märkbart högre.

Den genomsnittliga tidsåtgången för de tillkännagivanden i respektive skrivelse som redovisats som slutbehandlade framgår av figur 4. Både medelvärdet och medianvärdet finns med eftersom medianvärdet är mindre känsligt för eventuella extremvärden. Medelvärdet kan t.ex. bli väldigt högt ett riksmöte om ett flertal äldre tillkännagivanden redovisas som slut­behandlade det riksmötet. Som framgår varierade båda värdena över tids­perioden. Framför allt var den genomsnittliga tidsåtgången betydligt längre för de tillkännagivanden som redovisades som slutbehandlade i skrivelse 75 riksmötena 2009/10 och 2010/11. Både medelvärdet och medianvärdet ökade mellan riksmötena 2022/23 och 2024/25 och har därefter i stort sett planat ut. Den nämnda ökningen var större för medelvärdet än medianvärdet, vilket tyder på att slutbehandlingen av vissa enskilda äldre tillkännagivanden förklarar ökningen av detta värde.

Figur 3 Regeringens redogörelse för tillkännagivanden (tkg) samt slutbehandlade tillkännagivanden 1995/96–2025/26

Källa: Konstitutionsutskottets kanslis genomgång av de skrivelser som anges i figuren.

Kommentar: I de fall då brister i redogörelsen för skrivelserna har upptäckts (t.ex. som en följd av felaktig redovisning av slutbehandling av vissa tillkännagivanden) har

dessa rättats i figuren. *Regeringens redogörelse under riksmötet 1997/98 avsåg övergångsvis 18 månader. Övriga riksmöten har regeringens redogörelse avsett 12

månader. Uppgifterna redovisas även i tabell 3 a i bilaga 2.

Figur 4 Tidsåtgång för slutbehandlade tillkännagivanden 1995/96–2025/26

Dagar

Källa: Konstitutionsutskottets kanslis genomgång av de skrivelser som anges i figuren.

Kommentar: Tiden för slutbehandling avser den sista vidtagna åtgärden från regeringen som lett till slutbehandling. I de fall då brister i redogörelsen för skrivelserna har upptäckts (t.ex. som en följd av felaktig redovisning av slutbehandling av vissa tillkännagivanden) har dessa rättats i figuren.

*Regeringens redogörelse under riksmötet 1997/98 avsåg övergångsvis 18 månader. Övriga riksmöten har regeringens redogörelse avsett 12 månader. Uppgifterna

redovisas även i tabell 3 a i bilaga 2.

 

Nu aktuella riksdagsskrivelser inom konstitutionsutskottets område

Samtliga riksdagsskrivelser

I år redovisas totalt 37 riksdagsskrivelser i skrivelse 75 med anledning av betänkanden från konstitutionsutskottet (s. 457 f.). Flertalet riksdagsskrivelser är från riksmötena 2024/25 och 2025/26. Av riksdagsskrivelserna redovisas 29 som slutbehandlade och 8 som inte slutbehandlade. Fyra riksdagsskrivelser som redovisas som inte slutbehandlade innehåller punkter med vilande grundlagsförslag. När det gäller riksdagens beslut om anslag m.m. för 2026 inom utgiftsområde 1 Rikets styrelse (bet. 2025/26:KU1) har alla fem riksdagsskrivelserna till regeringen (Statsrådsberedningen, Justitie­departementet, Finansdepartementet, Kulturdepartementet och Arbets­marknadsdepartementet) slutbehandlats genom att regeringen fattade beslut om regleringsbrev i december 2025.

Riksdagsskrivelser med tillkännagivanden

Inledning

Totalt tio riksdagsskrivelser avser tillkännagivanden med anledning av betänkanden från konstitutionsutskottet. Av dessa riksdagsskrivelser redovisas fem som slutbehandlade och fem som inte slutbehandlade. En riksdags­skrivelse kan omfatta flera tillkännagivanden, och riksdagsskrivelser som är redovisade som inte slutbehandlade kan innehålla enskilda tillkännagivanden som är redo­visade som slutbehandlade. När det gäller tillkännagivanden redovisas sex som slutbehandlade och sex som inte slutbehandlade.

Slutbehandlade tillkännagivanden

Följande tillkännagivanden inom konstitutionsutskottets område redovisas som slutbehandlade:

–      Tillkännagivande om att identifiera samfund och organisationer som inte bör få stöd från det allmänna (bet. 2015/16:KU4 punkt 5, rskr. 2015/16:136).

–      Tillkännagivande om individer som lämnar extremistiska miljöer, återvändare och kunskapshöjande åtgärder (bet. 2015/16:KU4 punkt 8, rskr. 2015/16:136).

–      Tillkännagivande om att säkerställa att verksamheter som stöder våldsbejakande extremism inte tilldelas statliga eller kommunala medel (bet. 2016/17:KU23 punkt 5, rskr. 2016/17:137).

–      Tillkännagivande om biträde åt väljare (bet. 2021/22:KU6 punkt 7, rskr. 2021/22:114).

–      Tillkännagivande om utländsk finansiering av religiös verksamhet (bet. 2021/22:KU29 punkt 24, rskr. 2021/22:352).

–      Tillkännagivande om rösträtt och valbarhet (bet. 2023/24:KU12 punkt 4, rskr. 2023/24:181).

Som framgår av skrivelsen har regeringen redan redovisat de första fyra listade tillkännagivandena ovan som slutbehandlade i andra propositioner (prop. 2025/26:1 utg.omr. 1 och prop. 2024/25:181). Utskottet har delat eller inte haft något att invända mot regeringens bedömning i de fallen (bet. 2025/26:KU1 och 2025/26:KU4).

När det gäller tillkännagivandet om utländsk finansiering av religiös verksamhet framgår av skrivelsen att regeringen den 28 maj 2025 beslutade att ge en särskild utredare i uppdrag att överväga och föreslå regler som förbjuder eller på annat sätt motverkar utländsk finansiering av trossamfund och andra verksamheter i Sverige med koppling till islamism, extremism och andra antidemokratiska intressen (dir. 2025:52). Syftet är att förhindra att extremistiska och andra antidemokratiska miljöer i Sverige stärks genom sådant finansiellt stöd från andra stater, utländska organisationer eller finansiärer. Uppdraget skulle redovisas senast den 29 maj 2026. Genom beslutet om kommittédirektiv ansåg regeringen att tillkännagivandet är slutbehandlat.

Vidare framgår av skrivelsen i fråga om tillkännagivandet om rösträtt och valbarhet att regeringen den 19 juni 2025 beslutade om ett tilläggsdirektiv till Valsedelskommittén (dir. 2025:65). Kommittén ska analysera konsekvenserna av och redovisa för- och nackdelar med att ändra reglerna om valbarhet för att förhindra att en person som kandiderar i val till kommun- eller region­fullmäktige i flera kommuner eller regioner blir valbar efter valdagen till följd av ändrad folkbokföring. Kommittén ska vidare ta ställning till om reglerna om valbarhet bör ändras och lämna de författningsförslag som kommittén bedömer är motiverade. Uppdraget ska redovisas senast den 14 augusti 2026. Genom beslutet om tilläggsdirektiv ansåg regeringen att tillkännagivandet är slutbehandlat.

Tabell 1 Tid som gått sedan riksdagens beslut för inte slutbehandlade tillkännagivanden inom konstitutionsutskottets område

Betänkande	Tillkännagivande om	Datum för beslut	Tidsåtgång*: år (dagar)
2015/16:KU14 p. 4	valhemlighet för synskadades personröster	2016-04-21	10 (3 612)
2017/18:KU38 p. 10	tystnadsplikt för tolkar	2018-01-31	8 (2 962)
2017/18:KU37 p. 8	tjänstemannaansvar	2018-04-18	8 (2 885)
2022/23:KU32 p. 4	en översyn av den offentliga tillsynen	2023-06-21	3 (995)
2022/23:KU32 p. 5	sekretess hos Riksdagens ombudsmän	2023-06-21	3 (995)
2023/24:KU3 p. 7	utvärdering av mediestödet	2023-11-15	2 (848)

Källa: Konstitutionsutskottets genomgång av skr. 2025/26:75. *Avser tiden mellan datumet för riksdagens beslut om respektive tillkännagivande och regeringens beslut om skr. 2025/26:75. Antal år har avrundats.

Inte slutbehandlade tillkännagivanden

Som nämnts ovan redovisas sex tillkännagivanden som inte slutbehandlade. Av tabell 1 framgår hur lång tid som gått sedan riksdagen beslutade om respektive tillkännagivande. Det äldsta ännu inte slutbehandlade tillkännagivandet beslutades 2016.

Yttranden från andra utskott

Finansutskottet

I sitt yttrande 2025/26:FiU2y (bil. 3) redogör finansutskottet i likhet med tidigare år för antalet riksdagsskrivelser som redovisas i årets skrivelse från regeringen fördelat per utskott och antalet tillkännagivanden som redovisas i budgetpropositionerna för 2017–2026. Av finansutskottets redogörelse framgår bl.a. att antalet riksdagsskrivelser per utskott varierar mellan 4 och 92. Finansutskottet konstaterar att det egna utskottet är ett av de utskott vars betänkanden har lett till flest riksdagsskrivelser. Detta är en följd av att finansutskottet bereder ärenden om ändringsbudgetar, och det har varit en stor mängd extra ändringsbudgetar under senare år. Antalet tillkännagivanden som behandlats i budgetpropositionen har varierat under den aktuella perioden och som lägst varit 44 (2017) och som högst 129 (2023). Även andelen slutbehandlade tillkännagivanden av de som behandlats i budget­propositionerna har varierat – mellan 36 och 96 procent (2019 respektive 2025 och 2026).

Finansutskottet konstaterar att i flera fall hänvisas i skrivelse 75 till att regeringen i olika propositioner och skrivelser, bl.a. i budgetpropositionen, har redovisat sin behandling av tillkännagivanden. Totalt redovisades 70 tillkännagivanden i budgetpropositionen för 2026. Det förekommer alltså också att regeringen redovisar behandlingen av tillkännagivanden i andra propositioner och skrivelser, där den fråga som tillkännagivandet rör är aktuell. Finansutskottet anför att utskotten genom att regeringen återrapporterar behandlingen av tillkännagivanden i olika propositioner och skrivelser kan ta ställning till regeringens återrapportering i ett lämpligt sammanhang. Finansutskottet har inte haft några invändningar mot regeringens redovisningar i olika propositioner.

Finansutskottet välkomnar regeringens genomarbetade redovisning i skrivelse 2025/26:75 och delar regeringens bedömningar.

Skatteutskottet

Skatteutskottet påminner i sitt yttrande 2025/26:SkU4y (bil. 4) om att konstitutionsutskottet framhållit vikten av att regeringen behandlar riksdagens skrivelser skyndsamt och gör ansträngningar för att undvika onödig tidsåtgång när det gäller att behandla riksdagens tillkännagivanden. Vidare uttalar sig skatteutskottet om sex tillkännagivanden men ser ingen anledning att rikta någon kritik mot regeringens sätt att handlägga frågorna. Skatteutskottet uttalar sig även om en inte slutbehandlad riksdagsskrivelse om rapportering och information om kryptotillgångar. Utskottet konstaterar att de lagar och lagändringar som riksdagen antog för att förslaget om rapportering och utbyte av information om kryptotillgångar skulle kunna genomföras nyligen trädde i kraft. Skatteutskottet utgår från att regeringen så snart det är möjligt kommer att underrätta OECD om att riksdagen har godkänt avtalen och ser därmed ingen anledning att rikta kritik mot regeringens sätt att handlägga frågan.

I yttrandet finns en avvikande mening (S, V, MP).

Civilutskottet

Civilutskottet gör i sitt yttrande 2025/26:CU2y (bil. 5) bl.a. följande uttalanden.

Konstitutionsutskottet har tidigare uttalat att det borde höra till undantagen att tillkännagivanden inte kan slutredovisas inom två till tre år (bet. 2005/06:KU34 s. 19). Även om handläggningstiden i varje enskilt fall beror på tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som krävs, utgår utskottet från att regeringen gör ansträngningar för att undvika onödig tidsåtgång i sin behandling av riksdagens skrivelser. Civilutskottet konstaterar att 12 tillkännagivanden som beslutades av riksdagen före riksmötet 2023/24 på förslag av civilutskottet ännu inte är slutbehandlade.

Vidare anför civilutskottet att det är positivt när regeringen utförligt redovisar vilka beredningsåtgärder som vidtagits och planeras samt anger när ett tillkännagivande beräknas vara slutbehandlat. Civilutskottet noterar att det i årets redovisning saknas en bedömning av när det 10 år gamla tillkännagivandet om omvandling till ägarlägenheter beräknas vara slutbehandlat och anför att en sådan bedömning hade varit önskvärd.

Civilutskottet gör ingen annan bedömning än regeringen i fråga om de tillkännagivanden som regeringen redovisar som slutbehandlade.

I yttrandet finns fyra avvikande meningar (S, V, C, MP). I dessa lyfts en gemensam principiell frågeställning fram som handlar om regeringens redovisning av tillkännagivanden. Partierna uppmärksammar att regeringen redovisat sin bedömning av två tillkännagivanden i en proposition där de sakligt sett inte hörde hemma. Redovisningen fick till följd att tyngdpunkten i ärendet flyttades från de lagförslag som riksdagen skulle ta beslut om, och debatten i kammaren kom att handla om tillkännagivandena.

Utrikesutskottet

Utrikesutskottet gör i sitt yttrande 2025/26:UU4y (bil. 6) bl.a. följande uttalanden.

Utrikesutskottet framhåller att granskningen av regeringens årliga skrivelse om behandlingen av riksdagsskrivelser är ett tillfälle att stämma av regeringens uppfattningar om i vilken mån tillkännagivanden har tillgodosetts mot det behandlande utskottets uppfattning. Granskningen utgör därmed ett viktigt underlag för uppföljningen av de riksdagsbeslut som har fattats på förslag av utskottet.

När det gäller tillkännagivanden som ännu inte är slutbehandlade framför utrikesutskottet synpunkter i ett par fall.

Det ena fallet avser tillkännagivandet om en nordisk försvars- och säkerhetspolitisk kommission. Utrikesutskottet konstaterar att skrivelse 2025/26:90 Nordiskt samarbete 2025 överlämnades till riksdagen den 12 mars 2026 och att skrivelse 2025/26:75 överlämnades den 17 mars 2026. Regeringen fattade beslut om båda skrivelserna den 12 mars. I den förstnämnda skrivelsen gör regeringen bedömningen att riksdagens tillkännagivande inte bör tillgodoses och att tillkännagivandet därmed är slutbehandlat, men i skrivelse 75 redovisas tillkännagivandet som inte slutbehandlat. Utrikesutskottet påminner om att konstitutionsutskottet anfört att om regeringen har tagit ställning till hur den ser på ett tillkännagivande när den årliga skrivelse 75 lämnas bör regeringens bedömning också redovisas i skrivelsen samt att detta bidrar till en mer skyndsam hantering av tillkännagivandena eftersom de annars behöver redovisas också i nästa års skrivelse 75 (bet. 2024/25:KU21). Utrikesutskottet konstaterar att i det nu aktuella tillkännagivandet sammanföll skrivelserna tidsmässigt. På en principiell nivå noteras dock att om regeringen som regel inväntar en annan proposition eller skrivelse för slutredovisningen av tillkännagivanden och först därefter återkommer i skrivelse 75 är risken att det blir förseningar i hanteringen av ärendena. Utrikesutskottet skulle därför värdesätta om konstitutionsutskottet ytterligare kunde klargöra sin syn på rådande praxis i denna fråga. Eftersom det aktuella tillkännagivandet inte redovisas som slutbehandlat i skrivelse 75 återkommer utskottet till frågan inom ramen för behandlingen av skrivelse 2025/26:90 Nordiskt samarbete 2025 (bet. 2025/26:UU4).

Det andra fallet som utrikesutskottet framför synpunkter på i sitt yttrande avser ett par tillkännagivanden som rör terrorlistning av Islamiska revolutionsgardet (IRGC). Utrikesutskottet konstaterar att regeringen i skrivelse 75 anger att Europeiska unionens råd beslutade att lista IRGC under EU:s sanktionsregim mot terrorism den 19 februari 2026. Vidare konstaterar utrikesutskottet att det inte framgår av skrivelse 75 vilka ytterligare åtgärder som krävs för att regeringen ska betrakta tillkännagivandena som slutbehandlade. I fråga om ett av tillkännagivandena (rskr. 2020/21:358 punkt 5) konstaterar utskottet att ingen närmare motivering anges till varför punkten inte är slutbehandlad. Utrikesutskottet framhåller vikten av att regeringen, i de fall den anser att ytterligare åtgärder krävs innan ett tillkännagivande kan anses slutbehandlat, är utförlig i sina redogörelser för vidtagna, pågående och planerade åtgärder. Sådana redogörelser ger riksdagen en möjlighet att reagera på regeringens åtgärder med anledning av tillkännagivanden.

När det gäller slutbehandlade riksdagsskrivelser på utrikesutskottets område och i det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet har utrikesutskottet ingenting att invända.

Socialutskottet

I sitt yttrande 2025/26:SoU2 y (bil. 7) noterar socialutskottet de åtgärder som regeringen vidtagit med anledning av riksdagens skrivelser inom utskottets beredningsområde. När det gäller de riksdagsskrivelser som regeringen redovisar som slutbehandlade gör socialutskottet ingen annan bedömning än regeringen.

I yttrandet finns en avvikande mening (S).

Trafikutskottet

Trafikutskottet gör i sitt yttrande 2025/26:TU4y (bil. 8) bl.a. följande uttalanden.

Regeringens skrivelse ger i allt väsentligt en formellt korrekt och rättvisande bild av vilka åtgärder som regeringen har vidtagit med anledning av respektive tillkännagivande. Regeringen lämnar i de flesta fall utförliga beskrivningar av sin hantering av tillkännagivandena, och utskottet ser positivt på regeringens goda framdrift i syfte att tillgodose och slutbehandla dessa.

När det gäller de tillkännagivanden som regeringen redovisar som slutbehandlade konstaterar utskottet att regeringen redan har redovisat dessa som slutbehandlade i budgetpropositionen som lämnats tidigare under riksmötet. Utskottet hade då inte några invändningar mot regeringens redovisning och återrapportering av beredningsläget för tillkännagivandena och står fortfarande bakom denna uppfattning.

I fråga om ännu inte slutbehandlade tillkännagivanden noterar utskottet att regeringens redogörelser främst innehåller information om redan vidtagna åtgärder. Utskottet välkomnar därför särskilt de fall där regeringen även redovisar information om den planerade fortsatta beredningen av ett ärende, t.ex. i fråga om när regeringen beräknar att ett tillkännagivande kan vara slutbehandlat. Enligt utskottet bör regeringen i möjligaste mån redovisa planerade åtgärder för att tillgodose riksdagens tillkännagivanden samt när den bedömer att ett tillkännagivande kan förväntas vara slutbehandlat. Vidare noterar utskottet att flertalet tillkännagivanden som inte är slutbehandlade hör till riksmötet 2022/23 eller tidigare. Ett stort antal tillkännagivanden från trafikutskottet har därmed beretts under lång tid. Utskottet anför att det är väl medvetet om att handläggningstiden kan variera beroende på innehållet i respektive tillkännagivande men påtalar samtidigt att regeringen måste hantera tillkännagivanden skyndsamt. Tillkännagivanden som inte är slutbehandlade efter flera år bör inte förekomma annat än i undantagsfall.

I yttrandet finns tre avvikande meningar (S, V, C, MP).

Näringsutskottet

I sitt yttrande 2025/26:NU4y (bil. 9) gör näringsutskottet ingen annan bedömning än regeringen när det gäller vilka riksdagsskrivelser som är att betrakta som slutbehandlade eller inte.

När det gäller slutbehandlade tillkännagivanden konstaterar näringsutskottet att ett par tillkännagivanden om vattenkraften tidigare redovisats som slutbehandlade i budgetpropositionen för 2026 och att riksdagen då inte hade några invändningar mot regeringens bedömningar (prop. 2025/26:1 utg.omr. 20 Klimat, miljö och natur, bet. 2025/26:MJU1). Vidare konstateras att inga av riksdagens partier vid det tillfället framförde några invändningar mot den redovisning som lämnades eller framförde någon avvikande uppfattning i förhållande till regeringens bedömning att tillkännagivandena var slutbehandlade. Näringsutskottet ser det därför som en aning märkligt att det nu framförs invändningar mot regeringens redovisning. Näringsutskottet anför att det fortfarande delar regeringens bedömning av att tillkännagivandena kan anses vara slutbehandlade.

När det gäller de ännu inte slutbehandlade tillkännagivandena om handel med sälprodukter anser näringsutskottet att de åtgärder som regeringen redovisar i stor utsträckning präglas av en något passiv och avvaktande hållning. Näringsutskottet anser därför att det finns skäl att understryka vikten av ett mer aktivt och resultatinriktat agerande. Regeringen bör, enligt näringsutskottet, intensifiera sitt arbete i syfte att redovisa konkreta resultat av sina insatser.

I yttrandet finns fyra avvikande meningar (S, M, V, C, KD, MP, L).

Tidigare riksdagsbehandling

Bakgrund

När det gäller regeringens behandling av riksdagens tillkännagivanden har konstitutionsutskottet framhållit att utgångspunkten, i enlighet med den konstitutionella praxis som vuxit fram, bör vara att regeringen tillgodoser ett tillkännagivande. Om regeringen inte delar riksdagens mening i en fråga och inte har för avsikt att tillgodose riksdagens önskemål bör den underrätta riksdagen om detta inom den tidsgräns – när en sådan anges – som angetts i tillkännagivandet. Även skälen till att regeringen inte har tillgodosett tillkännagivandet bör då redovisas (se t.ex. bet. 2011/12:KU21). En mer utförlig redogörelse för utskottets tidigare ställningstaganden finns t.ex. i betänkande 2014/15:KU21 (s. 16 f.). En redogörelse finns också i konstitutionsutskottets yttrande 2015/16:KU7y till utbildningsutskottet och i betänkande 2015/16:KU21.

I det följande återges vissa uttalanden i utskottets ställningstaganden från våren 2017 och framåt.

Utskottets ställningstagande våren 2017

I betänkande 2016/17:KU21 gjorde utskottet ett antal generella påpekanden och uttalade bl.a. följande (s. 36 f.):

Konstitutionsutskottet har tidigare välkomnat att regeringen tydligt redovisar när den behandlar ett tillkännagivande i t.ex. budget­propositionen. Vissa utskott, t.ex. justitieutskottet och näringsutskottet, tar i sina yttranden till konstitutionsutskottet om den nu aktuella skrivelse 75 upp frågor där regeringen hänvisar till behandlingen i en tidigare framlagd proposition. Det kan gälla både ej slutbehandlade och slutbehandlade tillkännagivanden. Konstitutionsutskottet vill framhålla att det är angeläget att regeringen är tydlig i den aktuella propositionen huruvida den anser att ett tillkännagivande är slutbehandlat eller inte med det som redovisas och föreslås. Utskotten ges därmed en möjlighet att reagera i samband med att regeringen gör sin bedömning. Frågan kan därmed behandlas i sitt sakliga sammanhang. Lämpligen kan berört utskott således redovisa sin syn i samband med att regeringen i t.ex. budgetpropositionen redovisar sin behandling av ett tillkännagivande. Om regeringen har redovisat sin syn för riksdagen i en proposition eller skrivelse och inte mött invändningar bör den, inför framtagandet av skrivelse 75, kunna utgå från att riksdagen inte har invändningar mot den hantering som redovisats. Det finns dock inget formellt hinder mot att ett utskott som av något skäl inte uppmärksammat regeringens redovisning återkommer i samband med behandlingen av skrivelse 75.

I vissa fall kan regeringens återrapportering av ett tillkännagivande delas upp i en formell del, t.ex. att en regeringsstrategi har beslutats, och en mer politisk del, innehållet i strategin. I en fördjupad analys av vissa tillkännagivanden är båda perspektiven relevanta och kan beaktas av utskotten när de ska bedöma om ett tillkännagivande anses vara slut­behandlat eller inte. Yttrandet från trafikutskottet illustrerar detta. Trafik­utskottet har inget att invända mot regeringens formella redogörelse; däremot har trafikutskottet synpunkter på innehållet i regeringens behandling av riksdagens tillkännagivanden om bl.a. en luftfartsstrategi. Distinktionen kan förstås som att regeringen anser att den har uppfyllt ett tillkännagivande genom att t.ex. komma med ett förslag inom ett område, medan innehållet i förslaget inte motsvarar det som utskottet har förordat i tillkännagivandet. Det kan dock vara svårt att avgöra var gränsen mellan formell återrapportering och ett politiskt innehåll går.

Riksdagen kan genom ett tillkännagivande ha uppmanat regeringen att tillsätta en utredning. Om regeringen då tillsätter en utredning i linje med vad som begärs i tillkännagivandet är tillkännagivandet tillgodosett och kan anses slutbehandlat. Det krävs således inte att regeringen återkommer med ett förslag till riksdagen om t.ex. ändring av en lag, om tillkänna­givandet endast kräver att en utredning ska tillsättas.

Det är viktigt att regeringen är tydlig med hur dess behandling av ett tillkännagivande förhåller sig till det aktuella tillkännagivandet. För att regeringen ska kunna vara tydlig krävs att tillkännagivandet från riksdagen är tydligt. Det står ett utskott fritt att i sitt ställningstagande till åter­rapporteringen förtydliga sig och bedöma om kompletterande åtgärder behöver vidtas. Samtidigt bör naturligtvis ett utskott i ett förslag till tillkännagivande från början uttrycka sig så tydligt som möjligt när det gäller vilka åtgärder som förväntas av regeringen.

Under rubriken Ej slutbehandlade tillkännagivanden angavs bl.a. följande:

När det gäller ej slutbehandlade tillkännagivanden har utskottet tidigare anfört att det, även om det inte är omöjligt att tillkännagivanden har fått en mer krävande karaktär än tidigare, borde höra till undantagen att tillkänna­givanden inte kan slutredovisas inom två till tre år (bet. 2005/06:KU34). Konstitutionsutskottet har uttalat att elva år inte kan anses vara en acceptabel tidsåtgång för behandlingen av ett tillkännagivande. Utskottet har också anfört att handläggningstiden för slutbehandlingen av ett enskilt tillkännagivande är avhängig tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som förutsätts för en sådan slutbehandling (bet. 2014/15:KU21 s. 28). Det bör inte, har utskottet påpekat, förekomma att tillkännagivanden inte är slutbehandlade efter flera år utan att det redovisas en bedömning av när de kan bli slutbehandlade (bet. 2015/16:KU21 s. 30).

Utskottet vill framhålla vikten av att regeringen är utförlig i sina redogörelser för vidtagna, pågående och planerade åtgärder. Därigenom får utskotten ett underlag för sin beredning av ärenden, t.ex. motioner, som rör åtgärder inom det aktuella området.

Det borde, har utskottet påpekat tidigare, höra till undantagen att tillkännagivanden inte kan slutredovisas inom två till tre år. Utskottet har förståelse för att det kan ta tid för regeringen att vidta åtgärder för att behandla frågor i tillkännagivanden som kräver omfattande beredning. Som utskottet tidigare har anfört är handläggningstiden för slut­behandlingen av ett enskilt tillkännagivande avhängig tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som förutsätts för en sådan slut­behandling. Regeringen har dock att fullödigt redovisa olika åtgärder som vidtas, eller planeras att vidtas, under den tid som tillkännagivandet ännu inte bedöms vara slutbehandlat.

I de fall där det har gått förhållandevis kort tid från att tillkänna­givandet gjordes tills skrivelse 75 beslutades av regeringen kan det vara naturligt att redovisningen är kortfattad, samtidigt som regeringen naturligtvis förväntas agera skyndsamt. Det går inte att sätta en tidsgräns för alla tillkännagivanden. Det är förståeligt att det kan vara svårt för regeringen att redovisa mer omfattande åtgärder när det gäller tillkänna­givanden som beslutats på hösten före avlämnandet av skrivelse 75. Om ett tillkännagivande som är högst ett år gammalt innebär omfattande åtgärder och rör en komplicerad materia kan det vara svårt för regeringen att redovisa mer omfattande genomförda åtgärder. För tillkännagivanden som är äldre än ett år torde en avsaknad av åtgärder innebära att man kan säga att regeringen i alla fall inte har agerat skyndsamt.

Skrivelse 75 fyller många värdefulla syften. Ett exempel är att skrivelse 75 ger ett utskott en möjlighet att reagera om det anser att redovisningen av behandlingen av ej slutbehandlade tillkännagivanden är för kortfattad och om utskottet anser att regeringen bör vidta fler åtgärder. Sådana synpunkter kan också vara värdefulla för regeringen som har att återkomma till riksdagen i fråga om alla ej slutbehandlade tillkänna­givanden. Regeringen har möjlighet att återkomma till riksdagen i frågan i budgetpropositionen eller i en annan proposition eller skrivelse innan skrivelse 75 avlämnas nästa gång. Ytterligare en möjlighet för regeringen är enligt 6 kap. 18 § riksdagsordningen att lämna information till riksdagen muntligen genom ett statsråd vid ett sammanträde med kammaren. I den följande skrivelse 75 ska regeringen redovisa vilka åtgärder som vidtagits, t.ex. i vilka propositioner tillkännagivandet behandlats, även om frågan redan har behandlats i sak i riksdagen.

Under rubriken Slutbehandlade tillkännagivanden angavs följande:

Regeringen redovisar i skrivelse 75 huruvida den anser att tillkänna­givandena är slutbehandlade eller ej. Den konstitutionella praxis som har vuxit fram i fråga om tillkännagivanden innebär att utgångspunkten bör vara att regeringen tillgodoser ett tillkännagivande. Tillkännagivanden är dock inte rättsligt bindande, och om regeringen inte delar riksdagens mening i en fråga och inte har för avsikt att tillgodose riksdagens önske­mål, bör den underrätta riksdagen om detta inom den eventuella tidsgräns som angetts i tillkännagivandet. Även skälen till varför regeringen inte har tillgodosett tillkännagivandet bör redovisas.

Det har förekommit att regeringen i skrivelse 75 har redovisat att ett tillkännagivande är slutredovisat och att berört utskott och konstitutions­utskottet har ansett att så inte är fallet. Regeringen har då återkommit till riksdagen i en proposition och den påföljande skrivelse 75 och redovisat tillkännagivandet på nytt och också eventuella ytterligare åtgärder.

Vilka åtgärder som ska krävas för att ett tillkännagivande ska anses vara slutbehandlat varierar naturligtvis. Har riksdagen endast begärt en utredning kan det räcka med att en utredning tillsätts, men om riksdagen har begärt förslag krävs normalt att förslag läggs fram av regeringen för att tillkännagivandet ska anses vara slutbehandlat. Normalt kan ett tillkänna­givande anses slutbehandlat först när det är tillgodosett. I vissa fall kan det dock vara relevant med en distinktion huruvida ett tillkännagivande är till­godosett eller inte, även om regeringen anser att det är slutbehandlat. Man kan således tänka sig fall där ett tillkännagivande skulle kunna anses vara slutbehandlat utan att vara tillgodosett, eftersom regeringen inte har vid­tagit åtgärder så att intentionerna med tillkännagivandet har tillgodosetts. Ett exempel är behandlingen av ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett förslag som kriminaliserar s.k. eftersupning (bet. 2010/11:SoU8 s. 47 f.). Av redovisningen i skrivelse 2016/17:75 s. 9 följer att regeringen, efter utredning och remissbehandling, inte avser att återkomma med något sådant förslag. Regeringen anger att tillkännagivandet är slutbehandlat. I detta fall skulle man kunna säga att avsikten med tillkännagivandet inte är tillgodosedd, men tillkännagivandet kan ändå vara slutbehandlat.

Även om utgångspunkten är att tillkännagivanden bör tillgodoses av regeringen kan regeringen göra en annan bedömning än riksdagen i en sakfråga och har således rätt att inte följa ett tillkännagivande, helt eller delvis. Det är, som utskottet påpekat ovan, viktigt att regeringen är tydlig med hur dess behandling av ett tillkännagivande förhåller sig till det aktuella tillkännagivandet. För att regeringen ska kunna vara tydlig krävs att tillkännagivandet från riksdagen är tydligt.

Om regeringen tydligt meddelar riksdagen, t.ex. i budgetpropositionen, att den inte avser att tillgodose ett tillkännagivande och skälen för detta, ges riksdagen en möjlighet att reagera på regeringens ställningstagande. Utfallet kan t.ex. bli att riksdagen inte har några invändningar mot regeringens bedömning eller att riksdagen vidhåller sin ursprungliga uppfattning. Regeringen har att beakta riksdagens ställningstagande i den fortsatta beredningen.

En övergripande beskrivning av hur tillkännagivanden bör hanteras är följande.

–  Utgångspunkten är att regeringen ska följa tillkännagivanden.

–  Om regeringen gör en annan bedömning än riksdagen ska regeringen meddela det.

–  Regeringen har rätt att föra fram uppfattningen att tillkännagivandet därmed är slutbehandlat.

–  Riksdagen kan acceptera att tillkännagivandet är slutbehandlat.

–  Ett utskott och riksdagen kan dock göra en annan bedömning än regeringen och vidhålla sin uppfattning i sak.

–  Utskottet och riksdagen kan då säga att tillkännagivandet inte är slutbehandlat.

–  Det är utskottet och riksdagen som inom ramen för sin behandling tolkar om tillkännagivandet är tillgodosett och slutbehandlat.

–  Om riksdagen har uttalat att ett tillkännagivande inte är slutbehandlat, ska regeringen återkomma till riksdagen med redovisning av ytterligare åtgärder eller med att regeringen vidhåller sin uppfattning att tillkännagivandet är slutbehandlat.

Utskottets ställningstagande våren 2018

I betänkande 2017/18:KU21 gjorde utskottet ett antal ytterligare påpekanden och anförde bl.a. följande (s. 42 f.):

Utskottet välkomnar regeringens vilja att redovisa vidtagna åtgärder i fråga om tillkännagivanden så tidigt som möjligt, men vill samtidigt framhålla att det inte var utskottets avsikt i betänkande 2016/17:KU21 att tillkänna­givanden skulle redovisas i propositioner och skrivelser som behandlar en sakfråga som inte är direkt knuten till tillkännagivandet.

När det gäller regeringens budgetproposition vill utskottet framhålla att den inbegriper politikens inriktning inom i stort sett samtliga områden och att tillkännagivanden därför får anses behandlade i sitt sakliga sammanhang när de behandlas i en budgetproposition. Utskottet välkomnar därför att regeringen i budgetpropositionen för 2018 har redo­visat vidtagna åtgärder i fråga om tillkännagivanden i större utsträckning än tidigare år och också redovisar sin bedömning av om tillkännagivandet är slutbehandlat eller inte.

I fråga om vikten av tydlighet i såväl riksdagens tillkännagivanden som regeringens behandling av desamma, som utskottet hade påpekat året före (bet. 2016/17:KU21), framhöll utskottet därtill följande:

Utskottet vill således framhålla att vad som begärs i ett tillkännagivande bör uttryckligen framgå av det aktuella utskottets ställningstagande. Även om utskottet föreslår att en motion helt ska bifallas bör det som utskottet vill ska framföras till regeringen framgå av utskottets ställningstagande. Därmed blir det tydligt både för riksdag och regering vad utskottet anser att regeringen bör göra. Det hindrar inte att regeringen använder sig av hela motionstexten för att få en mer fullödig förståelse av de överväganden som föranlett tillkännagivandet.

Utskottets ställningstagande våren 2019

I betänkande 2018/19:KU21 gjorde utskottet bl.a. följande påpekanden (s. 33 f.):

Utskottet vill framhålla att riksdagsskrivelser som rör riksdagens budget­beslut inte per automatik kan avskrivas med regleringsbreven i december. En bedömning behöver göras i varje enskilt fall. Inte förrän alla delar av budgetbeslutet är genomförda kan riksdagsskrivelsen ses som slut­behandlad. Av regeringens redogörelse bör då också framgå vad som ligger till grund för att riksdagsskrivelsen anses slutbehandlad.

Utskottets ställningstagande hösten 2020

I betänkande 2020/21:KU2 gjorde utskottet följande påpekanden (s. 29 f.):

Ett flertal av utskotten uppmärksammar vikten av att regeringen undviker onödig tidsåtgång i sin behandling av tillkännagivanden. Konstitutions­utskottet vill i detta sammanhang framhålla vikten av att regeringen behandlar riksdagens skrivelser skyndsamt och gör ansträngningar för att undvika onödig tidsåtgång när det gäller att behandla riksdagens tillkänna­givanden. Huruvida den redovisade tidsåtgången är rimlig bör bedömas med hänsyn till tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som behöver vidtas.

Utskottets ställningstagande våren 2021

I betänkande 2020/21:KU21 gjorde utskottet bl.a. följande påpekanden (s 27 f.):

Flera utskott påtalar också vikten av att regeringen redovisar när ett tillkännagivande kan komma att slutbehandlas. Några utskott välkomnar att regeringen i skrivelsen i högre grad redovisar när ett tillkännagivande bedöms kunna slutbehandlas. Andra utskott påtalar brister i regeringens redovisning i detta hänseende. Utskottet vill påminna om tidigare uttalanden om vikten av att regeringen är utförlig i sina redogörelser för vidtagna, pågående och planerade åtgärder (bet. 2016/17:KU21). Sådana redogörelser ger riksdagen en möjlighet att reagera på regeringens åtgärder med anledning av tillkännagivanden. Finansutskottet välkomnar i sitt yttrande regeringens redovisning med anledning av bemyndiganden, inte minst eftersom bemyndiganden ger regeringen rätt att vidta åtgärder – t.ex. ikläda staten ekonomiska förpliktelser – som regeringen inte hade kunnat vidta utan riksdagens beslut. Konstitutionsutskottet delar det som uttrycks av finansutskottet om vikten av att regeringen redovisar även åtgärder med anledning av bemyndiganden.

Utskottets ställningstagande våren 2022

I betänkande 2021/22:KU21 gjorde utskottet bl.a. följande påpekanden

(s. 27 f.):

När det gäller riksdagsskrivelser på andra utskotts områden framhåller flera utskott i sina yttranden till konstitutionsutskottet vikten av att regeringen är skyndsam i sin behandling av riksdagens tillkännagivanden och undviker onödig tidsåtgång. Konstitutionsutskottet har tidigare fram­hållit vikten av att regeringen behandlar riksdagens skrivelser skyndsamt. Utskottet har också anfört att frågan om huruvida den redovisade tids­åtgången är rimlig bör bedömas med hänsyn till tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som behöver vidtas. Utskottet kan vid årets genomgång konstatera att ett större antal tillkännagivanden som beslutats under tidigare mandatperioder kvarstår som inte slutbehandlade. För bedömning av om tidsåtgången är rimlig hänvisar konstitutions­utskottet till det som framförs av respektive utskott i sina yttranden över redogörelsen.

Flera utskott påtalar också vikten av att regeringen redovisar när ett tillkännagivande kan komma att slutbehandlas. Några utskott välkomnar att regeringen i skrivelsen i högre grad redovisar när ett tillkännagivande bedöms kunna slutbehandlas. Andra utskott påtalar brister i regeringens redovisning i detta hänseende. Utskottet vill påminna om sina tidigare uttalanden om vikten av att regeringen är utförlig i sina redogörelser för vidtagna, pågående och planerade åtgärder (bet. 2016/17:KU21). Sådana redogörelser ger riksdagen en möjlighet att reagera på regeringens åtgärder med anledning av tillkännagivanden.

Utskottets ställningstagande våren 2023

I betänkande 2022/23:KU21 gjorde utskottet bl.a. följande påpekanden (s. 24 f.):

När det gäller riksdagsskrivelser på andra utskotts områden framhåller flera utskott, i likhet med tidigare år, vikten av att regeringen är skyndsam i sin behandling av riksdagens tillkännagivanden och undviker onödig tidsåtgång. Konstitutionsutskottet har tidigare framhållit vikten av att regeringen behandlar riksdagens skrivelser skyndsamt, och uttalat att det borde höra till undantagen att tillkännagivanden inte kan slutredovisas inom två till tre år (bet. 2005/06:KU34) samt vidare att elva år inte kan anses vara en acceptabel tidsåtgång för behandlingen av ett tillkänna­givande. Utskottet har också anfört att frågan om huruvida den redovisade tidsåtgången är rimlig bör bedömas med hänsyn till tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som behöver vidtas (bet. 2014/15:KU21). Årets genomgång visar att flera ännu inte slutbehandlade tillkännagivanden beslutats för mer än två riksmöten sedan. För bedömning av om tidsåtgången är rimlig hänvisar konstitutionsutskottet till det som respektive utskott framför i sitt yttrande över redogörelsen. Utskottet noterar samtidigt att de äldsta ännu inte slutbehandlade tillkännagivandena beslutades för mer än elva år sedan.

Liksom tidigare påtalar också flera utskott vikten av att regeringen lämnar en redogörelse inte bara för vidtagna och pågående åtgärder utan även planerade åtgärder, samt redovisar en bedömning av när ett tillkännagivande kan komma att slutbehandlas. Några utskott betonar särskilt vikten av att regeringen lämnar en sådan bedömning vid äldre tillkännagivanden. Ytterligare ett par utskott framhåller att regeringen i förekommande fall bör redovisa orsaker till fördröjningen. Konstitutions­utskottet vill påminna om sina tidigare uttalanden om vikten av att regeringen är utförlig i sina redogörelser för vidtagna, pågående och planerade åtgärder (bet. 2016/17:KU21). Sådana redogörelser ger riksdagen en möjlighet att reagera på regeringens åtgärder med anledning av tillkännagivanden. Det bör inte, har konstitutionsutskottet påpekat, förekomma att tillkännagivanden inte är slutbehandlade efter flera år utan att det redovisas en bedömning av när de kan bli slutbehandlade (bet. 2015/16:KU21 s. 30).

I ett par yttranden lyfts frågan om när ett tillkännagivande kan anses vara slutbehandlat. Konstitutionsutskottet uttalade i betänkande 2016/17:KU21 att det av naturliga skäl varierar vilka åtgärder som ska krävas för att ett tillkännagivande ska anses vara slutbehandlat. Utskottet påminde om vikten av att regeringen är tydlig med hur dess behandling av ett tillkännagivande förhåller sig till det som efterfrågas i tillkänna­givandet. För att regeringen ska kunna vara tydlig krävs att tillkänna­givandet från riksdagen är tydligt. Utskottet uttalade också att det står ett utskott fritt att i sitt ställningstagande till återrapporteringen förtydliga sig och bedöma om kompletterande åtgärder behöver vidtas, samtidigt som ett utskott naturligtvis i ett förslag till tillkännagivande från början bör uttrycka sig så tydligt som möjligt när det gäller vilka åtgärder som förväntas av regeringen. Utskottet vill därtill anföra att det inte heller är fråga om att i ställningstagandet till återrapporteringen bygga ut vad som efterfrågats, utan ramen och inriktningen bestäms av tillkännagivandet.

Ett par utskott gör i sina yttranden i vissa fall en annan bedömning än regeringen av om ett tillkännagivande är slutbehandlat eller inte. Konstitutionsutskottet gör inte någon egen bedömning av de aktuella fallen utan hänvisar till vad respektive utskott anfört i sitt yttrande. Som konstitutionsutskottet tidigare framhållit ska regeringen i de fall ett utskott i ett yttrande har anfört att ett tillkännagivande inte är slutbehandlat återkomma till riksdagen med sin redovisning och bedömning (bet. 2016/17:KU21).

– – –

Utskottet noterar att det framgår av finansutskottets yttrande att antalet tillkännagivanden som redovisas i budgetpropositionen har varierat över tid. Även andelen slutbehandlade tillkännagivanden i relation till det totala antalet tillkännagivanden som redovisas har varierat. Konstitutions­utskottet ser positivt på att regeringen redovisar behandlingen av ett tillkännagivande om den lägger fram en proposition eller skrivelse som behandlar en sakfråga som knyter an till tillkännagivandet. Genom budgetpropositionens omfattning ter det sig också naturligt att antalet tillkännagivanden som redovisas i den är förhållandevis stort.

Utskottets ställningstagande våren 2024

I betänkande 2023/24:KU21 gjorde utskottet bl.a. följande påpekanden (s. 26 f.):

När det gäller inte slutbehandlade skrivelser finner utskottet skäl att särskilt påminna om och framhålla följande med anledning av vad som lyfts fram i yttranden från andra utskott och utifrån iakttagelser på utskottets egna område. Det är viktigt att regeringen behandlar riksdagens skrivelser skyndsamt. Det bör höra till undantagen att tillkännagivanden inte kan slutredovisas inom två till tre år, och elva år kan inte anses vara en acceptabel tidsåtgång för behandlingen av ett tillkännagivande. Huruvida tidsåtgången är rimlig bör givetvis bedömas med hänsyn till tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som behöver vidtas. I likhet med föregående år visar årets genomgång att flera ännu inte slutbehandlade tillkännagivanden beslutats för mer än två riksmöten sedan. För bedömningen av om tidsåtgången är rimlig hänvisar konstitutionsutskottet till det som respektive utskott framför i sitt yttrande över redogörelsen. Utskottet noterar samtidigt att de äldsta ännu inte slutbehandlade tillkännagivandena beslutades för mer än elva år sedan.

Det är vidare av vikt, som flera utskott framhåller, att regeringen är utförlig i sin redovisning av vidtagna, pågående och planerade åtgärder. Sådana redogörelser ger riksdagen en möjlighet att reagera på regeringens åtgärder med anledning av tillkännagivanden. Det bör inte förekomma att tillkännagivanden inte är slutbehandlade efter flera år utan att det redovisas en bedömning av när de kan bli slutbehandlade.

I fråga om vikten av tydlighet i såväl riksdagens tillkännagivande som regeringens behandling av detsamma, har utskottet tidigare framhållit att det uttryckligen bör framgå av det aktuella utskottets ställningstagande vad som begärs i ett tillkännagivande. Även om utskottet föreslår att en motion helt ska bifallas bör det som utskottet vill ska framföras till regeringen framgå av utskottets ställningstagande. Därmed blir det tydligt både för riksdag och regering vad utskottet anser att regeringen bör göra. Det hindrar inte att regeringen använder sig av hela motionstexten för att få en mer fullödig förståelse av de överväganden som föranlett tillkänna­givandet. Ett ställningstagande bör dock vara formulerat på ett sådant sätt att regeringen inte ska behöva läsa motionerna för att få klarhet i vad riksdagen begär i sitt tillkännagivande.

Slutligen noterar utskottet att det av skrivelsen framgår att regeringen ofta redan tidigare redovisat tillkännagivanden i en annan skrivelse eller proposition. Som utskottet tidigare uttalat ser det positivt på att regeringen redovisar behandlingen av ett tillkännagivande om den lägger fram en proposition eller skrivelse som behandlar en sakfråga som knyter an till tillkännagivandet.

Utskottets ställningstagande våren 2025

I sitt ställningstagande våren 2025 uttalade utskottet bl.a. följande (s. 27 f.):

När det gäller inte slutbehandlade riksdagsskrivelser är det som utskottet tidigare uttalat av vikt att regeringen behandlar riksdagens skrivelser skyndsamt och vidtar åtgärder med anledning av riksdagens tillkännagivanden.

– – –

När det gäller inte slutbehandlade skrivelser uppmärksammar miljö- och jordbruksutskottet i sitt yttrande att det kan uppstå en situation där ett utskott identifierar öppna tillkännagivanden som det anser inte längre är aktuella och som enligt utskottets bedömning därmed bör kunna betraktas som slutbehandlade. Enligt miljö- och jordbruksutskottet vore det värdefullt om konstitutionsutskottet kunde utveckla ett resonemang kring förutsättningarna för hanteringen av sådana situationer. Konstitutions­utskottet delar uppfattningen att det finns anledning att reflektera kring den frågeställning som miljö- och jordbruksutskottet lyfter. Inledningsvis finns det skäl att påminna sig om att det är riksdagen, och inte ett enskilt utskott, som beslutar om tillkännagivanden och att syftet med regeringens årliga redogörelse i skrivelse 75 är att ge utskotten och riksdagen möjlighet att följa upp vilka åtgärder regeringen vidtar med anledning av riksdagsbeslut, dvs. hur besluten verkställs.

Utgångspunkten är att regeringen så snart som möjligt tillmötesgår riksdagens tillkännagivanden. I linje med vad konstitutionsutskottet tidigare uttalat är det i första hand regeringens uppgift att under parlamentariskt ansvar självständigt bedöma om ett tillkännagivande är tillgodosett, och därmed slutbehandlat. Regeringen har även rätt att föra fram uppfattningen att ett tillkännagivande är slutbehandlat även om det inte är tillgodosett. Enligt den praxis som utvecklats åligger det sedan utskotten och riksdagen att följa upp de bedömningar som regeringen gör i skrivelse 75. Det är utskottet och riksdagen som inom ramen för sin behandling tolkar om tillkännagivandet är tillgodosett och slutbehandlat.

Enligt konstitutionsutskottet vore det inte en önskvärd utveckling om utskotten vid uppföljningen av riksdagens beslut också ser det som sin uppgift att bedöma och ompröva tillkännagivanden. Det vore ett avsteg från den ovan redovisade ordningen där regeringen under parlamentariskt ansvar självständigt ska bedöma om ett tillkännagivande är slutbehandlat och där utskotten och riksdagen följer upp hur regeringen verkställer tidigare riksdagsbeslut. Med detta sagt kan ett utskott inte vara förhindrat att i ett enskilt fall diskutera aktualiteten i ett äldre tillkännagivande, t.ex. med anledning av uppenbart förändrade förhållanden. Sådana diskussioner bör emellertid höra till undantagen och inte utmynna i ett ställningstagande om tillkännagivandet. Utskottet vill i sammanhanget framhålla vikten av att regeringen behandlar riksdagens tillkännagivanden skyndsamt för att undvika att sådana situationer som miljö- och jordbruksutskottet uppmärksammat uppstår.

Konstitutionsutskottet noterar vidare att trafikutskottet i sitt yttrande observerar regeringens redovisning av tre riksdagsskrivelser som har anknytning till varandra. Konstitutionsutskottet delar trafikutskottets bedömning att det framstår som att regeringen tydligt tagit ställning till tillkännagivandena, och konstitutionsutskottet har svårt att förstå varför regeringen inte redovisar dessa tillkännagivanden som slutbehandlade. Som konstitutionsutskottet tidigare sagt har regeringen rätt att inte följa ett tillkännagivande. Regeringen bör då meddela riksdagen skälen för detta. Om regeringen, som det verkar i dessa fall, tagit ställning till hur den ser på ett tillkännagivande när den årliga skrivelsen lämnas, bör regeringens bedömning också redovisas i skrivelsen. Det skulle bidra till en mer skyndsam hantering av tillkännagivandena, oaktat om utskottet och riksdagen delar regeringens bedömning eller inte. Konstitutionsutskottet noterar att regeringen avser att återkomma till riksdagen i någon lämplig proposition eller skrivelse under 2025. Eftersom samtliga riksdagsskrivelser som inte tidigare redovisats som slutbehandlade i skrivelse 75 ska redovisas i den årliga skrivelsen behöver de aktuella tillkännagivandena redovisas också i nästa års skrivelse 75.

När det gäller inte slutbehandlade skrivelser finner utskottet härutöver skäl att särskilt påminna om och framhålla följande med anledning av vad som lyfts fram i yttranden från andra utskott och utifrån iakttagelser på utskottets egna område.

Det bör höra till undantagen att tillkännagivanden inte kan slutredovisas inom två tre år, och elva år kan inte anses vara en acceptabel tidsåtgång för behandlingen av ett tillkännagivande. Huruvida tids­åtgången är rimlig bör givetvis bedömas med hänsyn till tillkänna­givandets innehåll och de beredningsåtgärder som behöver vidtas. Årets genomgång visar att flera ännu inte slutbehandlade tillkännagivanden beslutades för mer än tre riksmöten sedan. För bedömningen av om tidsåtgången är rimlig hänvisar konstitutionsutskottet till det som respektive utskott framför i sitt yttrande över redogörelsen. Utskottet noterar samtidigt att de äldsta ännu inte slutbehandlade tillkännagivandena beslutades för mer än elva år sedan. Utskottet noterar emellertid i sammanhanget att andelen slutbehandlade tillkännagivanden ökat något, vilket är positivt.

Det är vidare, som flera utskott framhåller, av vikt att regeringen är utförlig i sin redovisning av vidtagna, pågående och planerade åtgärder. Sådana redogörelser ger riksdagen en möjlighet att reagera på regeringens åtgärder med anledning av tillkännagivanden. Det bör inte förekomma att tillkännagivanden inte är slutbehandlade efter flera år utan att det redovisas en bedömning av när de kan bli slutbehandlade.

Utskottets ställningstagande

Regeringens årliga skrivelse 75 med en redogörelse till riksdagen för vilka åtgärder regeringen vidtagit med anledning av riksdagens olika beslut har en lång tradition och är sedan 2014 lagreglerad. Som utskottet tidigare konstaterat har skrivelsen kommit att få en viktig roll i uppföljningen av riksdagens beslut, särskilt i fråga om tillkännagivandena. Skrivelsen fyller många värdefulla syften; bl.a. ges utskotten möjlighet att ifrågasätta regeringens bedömning att ett tillkännagivande är slutbehandlat och lämna synpunkter på regeringens redovisning av åtgärder med anledning av ett tillkännagivande. Det är därför av stor vikt att redogörelsen ger en korrekt bild av riksdagens skrivelser till regeringen och en utförlig redovisning av regeringens vidtagna, pågående och planerade åtgärder. Som redovisats ovan har det utvecklats en konstitutionell praxis som vägleder regeringen och riksdagen i kommunikationen vad gäller tillkännagivanden.

Utskottet har gjort en genomgång av riksdagsskrivelser på konstitutions­utskottets område i redogörelsen, både slutbehandlade och inte slut­behandlade. När det gäller slutbehandlade riksdagsskrivelser noterar utskottet att tre av dem avser tillkännagivanden som tidigare har redovisats som slutbehandlade i andra propositioner (prop. 2025/26:1 utg.omr. 1 och prop. 2024/25:181). Vid behandlingen av dessa propositioner har utskottet delat eller inte haft något att invända mot regeringens bedömning av tillkänna­givandena (bet. 2025/26:KU1 och 2025/26:KU4). Utskottet vidhåller denna uppfattning.

När det gäller tillkännagivandena om utländsk finansiering av religiös verksamhet och rösträtt och valbarhet redovisar regeringen dessa som slutbehandlade med hänvisning till beslutade utredningsdirektiv (dir. 2025:52) respektive tilläggsdirektiv (dir. 2025:65). Utskottet har ingen annan uppfattning än regeringen i fråga om att dessa tillkännagivanden härigenom kan anses vara slutbehandlade.

Konstitutionsutskottet gör inte någon bedömning av tillkännagivanden på andra utskotts områden men noterar att inte heller något annat utskott har framfört invändningar mot regeringens bedömning av slutbehandlade tillkännagivanden på dess respektive område.

Med anledning av yttranden från andra utskott aktualiseras några principiella frågeställningar när det gäller regeringens redovisning och bedömning av tillkännagivanden. Utrikesutskottet uppmärksammar att regeringen samma dag som den beslutade om skrivelse 75 även beslutade om en annan skrivelse, i vilken regeringen redovisar bedömningen av ett tillkännagivande. I skrivelse 75 redovisas tillkännagivandet som inte slutbehandlat, men i den andra skrivelsen redovisas tillkännagivandet som slutbehandlat. Vidare uppmärksammas i avvikande meningar i civilutskottets yttrande att regeringen redovisat sin bedömning av två tillkännagivanden i en proposition där de sakligt sett inte hörde hemma. Redovisningen fick till följd att tyngdpunkten i ärendet flyttades från lagförslagen i propositionen till tillkännagivandena. Slutligen anför näringsutskottet i sitt yttrande att det ser det som en aning märkligt att det från flera partier framförs invändningar mot regeringens redovisning i fråga om ett par tillkännagivanden som regeringen tidigare redovisat som slutbehandlade i budgetpropositionen för 2026, trots att de vid det tillfället inte framförde några invändningar mot regeringens redovisning eller bedömning.

Konstitutionsutskottet vill med anledning av dessa iakttagelser förtydliga att avsikten med utskottets tidigare uttalanden inte varit att regeringen ska behöva redovisa bedömningen av att ett tillkännagivande är slutbehandlat i en proposition eller skrivelse innan den redovisar bedömningen i skrivelse 75. Utskottet har bl.a. uttalat att det välkomnar regeringens vilja att redovisa vidtagna åtgärder i fråga om tillkännagivanden så tidigt som möjligt. I de fall då ett utskott framfört synpunkter på redovisningen eller bedömningen av ett tillkännagivande i skrivelse 75 ser utskottet också positivt på att regeringen återkommer med information om eventuella ytterligare åtgärder eller om att regeringen vidhåller sin uppfattning före nästa årliga redovisning. Berört utskott ges då en möjlighet att reagera på redovisningen och bedömningen tidigare än vad som annars varit fallet. Vidare är det enligt utskottet naturligt att regeringen i de fall där den beslutar om en proposition eller skrivelse redovisar eventuella tillkännagivanden som sakligt hör samman med dessa. Detta gäller i synnerhet om de förslag som regeringen lämnar har sitt upphov i ett tillkännagivande från riksdagen som regeringen i och med propositionen eller skrivelsen bedömer är att betrakta som slutbehandlat. Det är däremot inte önskvärt att regeringen redovisar tillkännagivanden i propositioner eller skrivelser som behandlar en sakfråga som inte är direkt knuten till tillkännagivandena, alltså utanför sitt sakliga sammanhang.

Under senare år har antalet tillkännagivanden som redovisas i budget­propositionen ökat. Även när dessa kan sägas behandlas i sitt sakliga sammanhang förekommer det att tillkännagivanden redovisas inom ett utgiftsområde som behandlas av ett annat utskott än det som föreslog tillkännagivandet. Detta har att göra med fördelningen av ärenden mellan utskott och att utskottens ämnesområden inte överensstämmer helt med budgetpropositionens disposition. Samma situation kan uppstå när tillkänna­givanden redovisas i andra propositioner och skrivelser. Som utskottet tidigare uttalat bör regeringen i de fall då den redovisat sin bedömning för riksdagen i en proposition eller skrivelse och inte mött invändningar kunna utgå från att riksdagen inte har invändningar mot bedömningen. Detta gäller även i nu redovisade situationer. Utskottet vill dock påminna om att det inte finns något formellt hinder mot att ett utskott i samband med behandlingen av skrivelse 75 återkommer i frågan om huruvida ett tillkännagivande anses vara slutbehandlat eller inte.

När det gäller inte slutbehandlade riksdagsskrivelser finner utskottet härutöver skäl att påminna om och framhålla följande med anledning av vad som lyfts fram i yttranden från andra utskott och utifrån iakttagelser på utskottets eget område.

Det bör höra till undantagen att tillkännagivanden inte kan slutredovisas inom två tre år, och elva år kan inte anses vara en acceptabel tidsåtgång för behandlingen av ett tillkännagivande. Huruvida tidsåtgången är rimlig bör givetvis bedömas med hänsyn till tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som behöver vidtas. I likhet med föregående år visar årets genomgång att flera ännu inte slutbehandlade tillkännagivanden beslutades för mer än tre riksmöten sedan. Samtidigt fortsätter andelen slutbehandlade tillkännagivanden att öka, och utskottet noterar att flera av de äldsta tillkänna­givandena slutbehandlas i och med beredningen av årets skrivelse, vilket är positivt. En central förklaring till att andelen slutbehandlade tillkännagivanden ökat är att antalet tillkännagivanden under innevarande valperiod minskat markant.

När det gäller ännu inte slutbehandlade tillkännagivanden är det vidare, som flera utskott framhåller, av vikt att regeringen är utförlig i sin redovisning av såväl vidtagna och pågående som planerade åtgärder. Sådana redogörelser ger riksdagen en möjlighet att reagera på regeringens åtgärder och planerade åtgärder med anledning av tillkännagivanden. Det bör inte förekomma att tillkännagivanden inte är slutbehandlade efter flera år utan att det redovisas en bedömning av när de kan bli slutbehandlade.

När det gäller mer specifika synpunkter i yttrandena om hanteringen och redovisningen av enskilda inte slutbehandlade tillkännagivanden förutsätter konstitutionsutskottet att regeringen beaktar det som framförs av de andra utskotten.

Med det sagda föreslår utskottet att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.

Redogörelsen

Inledning

I redogörelse 2025/26:RS4 redovisar riksdagsstyrelsen vilka åtgärder den har vidtagit med anledning av de riksdagsskrivelser som överlämnats till styrelsen. Redogörelsen omfattar huvudsakligen riksdagsstyrelsens åtgärder under tiden den 1 januari 2025–31 december 2025.

Redovisade skrivelser

I årets redogörelse redovisas totalt 12 riksdagsskrivelser. Skrivelserna är från riksmötena 2022/23, 2023/24, 2024/25 och 2025/26. Åtta redovisas som slutbehandlade. Fyra av skrivelserna innehåller tillkännagivanden, och dessa redovisas som inte slutbehandlade. Det gäller följande olika utredningar och en översyn som beslutats av riksdagen på förslag av utskottet:

–      en utredning om regeringens samråd om A-punkter (bet. 2022/23:KU18)

–      en utredning om stödet till den politiska beslutsprocessen och ledamotskapet i riksdagen (bet. 2022/23:KU40)

–      offentlighet och säkerhet i riksdagens kammare, en översyn av förutsättningarna för att säkerställa genomförandet av kammarens sammanträden (bet. 2024/25:KU14)

–      en utredning om den årliga revisionen av Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond (bet. 2025/26:KU15)

Yttrande från utrikesutskottet

Utrikesutskottet anför i sitt yttrande 2025/26:UU4y (bil. 6) att granskningen av riksdagsstyrelsens redogörelse utgör ett viktigt underlag för uppföljningen av riksdagens beslut. Utrikesutskottet har inte något att invända mot de riksdagsskrivelser som riksdagsstyrelsen har redovisat i redogörelsen med anledning av utrikesutskottets betänkanden.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inget att invända mot redogörelsen och noterar att inte heller utrikesutskottet har framfört några invändningar i fråga om de riksdags­skrivelser som redovisas inom dess område.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger redogörelsen till handlingarna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Bilaga 2

Tabeller

Tabell 1 a Ännu inte slutbehandlade riksdagsskrivelser per riksmöte 1999/2000–2025/26

Riksmöte	Antal
1999/2000	1
2000/01	0
2001/02	0
2002/03	0
2003/04	0
2004/05	0
2005/06	0
2006/07	0
2007/08	0
2008/09	0
2009/10	0
2010/11	1
2011/12	1
2012/13	0
2013/14	1
2014/15	5
2015/16	6
2016/17	11
2017/18	15
2018/19	13
2019/20	11
2020/21	36
2021/22	61
2022/23	12
2023/24	11
2024/25	19
2025/26	11

Källa: Kronologiskt register i skr. 2025/26:75 s. 442 f.

Tabell 2 a Beslutade tillkännagivanden till regeringen per riksmöte 1991/92–2025/26

1991/92	172
1992/93	189
1993/94	185
1994/95	136
1995/96	72
1996/97	101
1997/98	106
1998/99	77
1999/2000	87
2000/01	89
2001/02	119
2002/03	53
2003/04	64
2004/05	54
2005/06	96
2006/07	10
2007/08	11
2008/09	8
2009/10	13
2010/11	60
2011/12	52
2012/13	43
2013/14	56
2014/15	125
2015/16	103
2016/17	149
2017/18	153
2018/19	100
2019/20	98
2020/21	245
2021/22	328
2022/23	16
2023/24	17
2024/25	6
2025/26*	2

Källor: Bolin och Larue, Reparlamentariseringen av Sverige? Bruket av och betydelsen av riksdagens tillkännagivanden till regeringen, Statsvetenskaplig tidskrift, årgång 118, 2016/3. Rapporter från utredningstjänsten – Beslutade tillkännagivanden.

* T.o.m. den 15 maj 2026.

Tabell 3 a Slutbehandlade tillkännagivanden (tkg) och genomsnittlig tidsåtgång för slutbehandling 1995/96–2025/26

Regeringens skrivelse	Antal slutbehandlade tkg (totala antalet tkg)	Andel slutbehandlade tkg i %	Genomsnittlig tidsåtgång i dagar (median)ª
Skr. 1995/96:15	151 (321)	50	412 (225)
Skr. 1996/97:15	85 (240)	35	477 (309)
Skr. 1997/98:75	174 (292)ᵇ	60	529 (305)
Skr. 1998/99:75	78 (202)	39	414 (186)
Skr. 1999/2000:75	71 (208)	34	843 (450)
Skr. 2000/01:75	82 (221)	37	779 (404)
Skr. 2001/02:75	67 (232)	29	688 (476)
Skr. 2002/03:75	86 (267)	32	698 (318)
Skr. 2003/04:75	86 (247)	35	734 (456)
Skr. 2004/05:75	76 (223)	34	938 (659)
Skr. 2005/06:75	50 (196)	26	1 045 (998)
Skr. 2006/07:75	61 (242)	25	1 106 (581)
Skr. 2007/08:75	45 (187)	23	1 069 (736)
Skr. 2008/09:75	34 (146)	23	1 280 (1 030)
Skr. 2009/10:75	44 (122)	36	1 791 (1 597)
Skr. 2010/11:75	33 (98)	34	2 101 (1 784)
Skr. 2011/12:75	21 (125)	17	1 204 (455)
Skr. 2012/13:75	53 (155)	34	870 (454)
Skr. 2013/14:75	38 (142)	27	869 (680)
Skr. 2014/15:75	41 (176)	23	668 (462)
Skr. 2015/16:75	52 (260)	20	777 (328)
Skr. 2016/17:75	93 (319)	29	817 (638)
Skr. 2017/18:75	95 (404)	24	863 (645)
Skr. 2018/19:75	85 (447)	19	773 (666)
Skr. 2019/20:75	104 (475)	22	987 (831)
Skr. 2020/21:75	104 (482)	22	942 (831)
Skr. 2021/22:75	128 (651)	20	1 059 (883)
Skr. 2022/23:75	180 (810)	22	926 (673)
Skr. 2023/24:75	127 (649)	20	1062 (821)
Skr. 2024/25:75	153 (537)	28	1 404 (1 029)
Skr. 2025/26:75	149 (391)	38	1 416 (1 040)

Källa: Konstitutionsutskottets kanslis genomgång av de skrivelser som anges i tabellen.

Kommentar: I de fall brister i redogörelsen för skrivelserna har upptäckts (t.ex. som en följd av felaktig redovisning av slutbehandling av vissa tillkännagivanden) har dessa rättats i tabellen.

a Här anges både ett medelvärde och ett medianvärde (det sistnämnda inom parentes). Tiden för slutbehandling avser den sista vidtagna åtgärden från regeringen som lett till slutbehandling.

b Regeringens redogörelse under riksmötet 1997/98 avsåg övergångsvis 18 månader. Övriga riksmöten har regeringens redogörelse avsett 12 månader.

Bilaga 3

Finansutskottets yttrande 2025/26:FiU2y

Bilaga 4

Skatteutskottets yttrande 2025/26:SkU4y

Bilaga 5

Civilutskottets yttrande 2025/26:CU2y

Bilaga 6

Utrikesutskottets yttrande 2025/26:UU4y

Bilaga 7

Socialutskottets yttrande 2025/26:SoU2y

Bilaga 8

Trafikutskottets yttrande 2025/26:TU4y

Bilaga 9

Näringsutskottets yttrande 2025/26:NU4y