Interpellation 2025/26:486 Satsning på jämställda löner inom välfärden av Nadja Awad (V) till Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L) Lönerna i kvinnodominerade yrken inom välfärden är fortsatt betydligt lägre än i mansdominerade yrken med likvärdiga krav på utbildning, ansvar och arbetsinsats. Detta är ett väl belagt uttryck för den värdediskriminering so
<p>Herr talman! Nadja Awad har bland annat frågat mig om behovet av riktade statliga lönesatsningar för att motverka värdediskriminering i kvinnodominerade välfärdsyrken, om jag anser att nuvarande lönebildningsmodell är tillräcklig för att på rimlig tid åtgärda de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnor och män, om jag är beredd att ta initiativ till en jämställdhetspott eller liknande satsning, hur jag avser att säkerställa att välfärdssektorn kan rekrytera och behålla personal givet de relativt låga lönenivåerna i många centrala yrken samt vilka andra åtgärder jag avser att vidta för att minska de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnor och män i arbetslivet.</p><p>Jag vill inleda med att tacka ledamoten för frågorna och engagemanget. Jag besvarar interpellationen utifrån mitt ansvarsområde i regeringen.</p><p>Inledningsvis vill jag fästa uppmärksamheten på att löneskillnaderna mellan kvinnor och män har minskat under de två senaste decennierna. Vad gäller lönebildning är dock regeringens utgångspunkt att arbetsmarknadens parter har huvudansvaret för den, något som det finns en bred uppslutning kring i det svenska samhället. Regeringen värnar den svenska lönebildningsmodellen, som innebär att parterna tar sitt ansvar utan politisk inblandning.</p><p>För att upprätthålla god kvalitet i välfärden är det viktigt med en effektiv och långsiktig kompetensförsörjning. Frågor om bemanning och kompetensförsörjning är ytterst frågor för kommunerna, regionerna och andra arbetsgivare. Regeringen genomför flera satsningar som syftar till att stärka kompetensförsörjningen så att vård- och omsorgsbehoven möts i hela landet. I diskrimineringslagen (2008:567) finns bestämmelser med bland annat krav på alla arbetsgivare att årligen göra en lönekartläggning i syfte att upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män. Diskrimineringsombudsmannen har tillsyn över att diskrimineringslagen följs.</p><p>Frågor om ekonomisk jämlikhet är fortsatt prioriterade av regeringen. Regeringen har under mandatperioden tagit initiativ till en rad olika uppdrag i syfte att främja ekonomisk jämställdhet, bland annat analys av hur de centrala kollektivavtalen har konstruerats för att underlätta de lokala parternas arbete med lönefrågor ur ett jämställdhetsperspektiv.</p><p>Jag ser fram emot den fortsatta debatten i dessa angelägna frågor.</p>
<p>Herr talman! Statsminister Ulf Kristersson och hans regering har löner som de allra flesta människor bara kan drömma om. Men de vill inte se till att alla arbetare också har bra löner att leva på. De har prioriterat att göra de rikaste rikare.</p><p>Ulf Kristersson och hans ministrar har höjt sina egna löner. Jimmie Åkesson och riksdagsledamöter har höjt sina egna löner, men Vänsterpartiet har konsekvent röstat nej till dessa lönehöjningar för ministrar och riksdagsledamöter.</p><p>Vd:ar för vård- och omsorgsbolag kan göra om våra skattepengar till gigantiska löner. De kan till och med tjäna mer än vad statsministern gör. Vd:n för vård- och omsorgsbolaget Attendo, Martin Tivéus, tjänar 876 500 kronor. Vd:n för Ambea, Mark Jensen, tjänar 550 000 kronor. Capios vd, Britta Wallgren, tjänade under 2022 cirka 18 miljoner kronor. När Petra Karlsson Ekström, vd:n för ÖBO, det kommunala bostadsbolaget i min hemkommun Örebro, tillträdde fick hon en lön på 192 000 kronor, och på den tiden blev hon till och med bättre betald än Sveriges statsminister. Vd:n för det statliga bolaget Vattenfall, Anna Borg, har en månadslön på cirka 1,6 miljoner kronor. Tågbolaget SJ:s vd, Monica Lingegård, tjänar 551 000 kronor i månaden.</p><p>Herr talman! Detta är orimligt höga löner, speciellt för vd:ar för välfärdsbolag, kommunala och statliga bolag, som sticker i ögonen på alla vanliga arbetare. Och framför allt: När vanliga arbetare bevittnar att deras löneutveckling inte följer hyreshöjningarna och prisutvecklingen på mat, kläder och medicin upplevs det som en väldigt stor orättvisa.</p><p>Undersköterskor, vårdbiträden, personliga assistenter, bussförare, barnskötare, elevassistenter, förskollärare – de som arbetar inom vård, skola, omsorg, LSS och kollektivtrafik – har bland de lägsta lönerna i landet. Arbetare i den svenska välfärden har de lägsta lönerna i hela EU. En ensamstående undersköterska är beroende av att anhöriga köper kläder till barnen. Personliga assistenter tvingas lämna yrket för att de inte längre har råd. Förskollärare kan ha arbetat i svensk skola i 30 år men ändå inte ha fått en värdig löneutveckling.</p><p>Vi kommer inte att kunna locka unga eller personer som ställer om senare i livet till att vilja arbeta i välfärden när de vet att de kommer att vara i botten på löneligan och fattigpensionärer senare i livet. Människor som arbetar i välfärden och älskar sina jobb tvingas lämna dem för att de ruineras ekonomiskt. Dessutom riskerar de utmattning och sjukskrivningar längs vägen, eftersom arbetsbördan inom välfärden är enorm.</p><p>Samtidigt står vi inför en personal- och kompetensförsörjningskris i exempelvis äldreomsorgen. Men runt om i landet där Vänsterpartiet är med och styr har man satsat extra mycket på att höja lönerna för arbetare i välfärden. I Göteborg fryste politikerna sina löner för att i stället satsa extra på att höja undersköterskors löner. I Norrköping gynnas över 2 600 välfärdsarbetare av en extra lönehöjning. I Laxå gör man också en särskild lönesatsning på personliga assistenter och sjuksköterskor.</p><p>Sammanfattningsvis, herr talman, krävs det att Vänsterpartiet är med och styr för att lönerna i välfärden ska höjas mer än riktmärket. Det är vad vi vet. Men vad har regeringen och Sverigedemokraterna gjort konkret för att arbetsmarknadens parter inom välfärdsverksamheter i kommuner och regioner ska få förutsättningar att satsa extra mycket på arbetares löner – framför allt kvinnliga arbetares löner, som är mer eftersatta?</p>
<p>Herr talman! Jag tackar ministern för svaret, men jag måste säga att det också illustrerar själva problemet.</p><p>När kvinnor i välfärden år efter år halkar efter i löneutvecklingen svarar regeringen återigen att det är parterna som ansvarar för lönebildningen och att regerin…
<p>Herr talman! Låt mig börja med att säga att jag är väldigt tacksam över att Nadja Awad tar upp den viktiga frågan om jämställda löner inom välfärden. Jag vill också tacka Ciczie Weidby för hennes inlägg och engagemang.</p><p>Jag tror att vi måste börja med att prata lite mer o…
<p>Herr talman! Regeringen verkar över huvud taget inte respektera den svenska modellen när vi pratar om välfärdsverksamheter. Vårt förslag om ett kvinnolönelyft berör välfärdens arbetare. Det är kvinnor som tjänar 6 000 kronor mindre i månaden än en arbetarman i industrin. Så se…
<p>Herr talman! Johan Britz vet mycket väl att det här i grunden handlar om vilket samhälle vi vill ha och hur vi faktiskt värderar yrken. I decennier har kvinnor i välfärden fått höra att deras arbete är ovärderligt. Men när lönen ska sättas, då är det inte värt särskilt mycket …
<p>Herr talman! Låt oss börja med ekonomin i kommuner och regioner. Det påstods – det var oklart vilket ord som användes – någonting om en nedskärningsbudget eller någonting sådant. Problemet den här regeringen mötte för fyra år sedan var ju en kraftig inflation, som urgröpte kom…
<p>Herr talman! Tack, ministern, för den här debatten!</p><p>Jag vill kontra när det gäller ministerns påstående om att man har stöttat kommuner och regioner med budgetar. Jag skulle nog inte kalla nedskärningsbudgetar för att stötta. Man har sänkt skatten med 120 miljarder krono…
<p>Herr talman! Låt mig än en gång framhålla hur mycket jag uppskattar den här debatten och diskussionen. De här frågorna är mycket viktiga.</p><p>Vi ska också vara noga med vad som är korrekt och inte. De skattesänkningar som den här regeringen har gjort har framför allt gått ti…
Interpellation 2025/26:486 Satsning på jämställda löner inom välfärden av Nadja Awad (V) till Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L) Lönerna i kvinnodominerade yrken inom välfärden är fortsatt betydligt lägre än i mansdominerade yrken med likvärdiga krav på utbildning, ansvar och arbetsinsats. Detta är ett väl belagt uttryck för den värdediskriminering so
av Nadja Awad (V)
till Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)
Lönerna i kvinnodominerade yrken inom välfärden är fortsatt betydligt lägre än i mansdominerade yrken med likvärdiga krav på utbildning, ansvar och arbetsinsats. Detta är ett väl belagt uttryck för den värdediskriminering som präglar arbetsmarknaden, där arbete som traditionellt utförs av kvinnor värderas lägre än arbete som domineras av män.
Trots att principen om lika lön för lika arbete har varit lagstadgad i Sverige sedan 1900-talets senare del kvarstår betydande strukturella löneskillnader. En arbetarkvinna i kommunal sektor tjänar i genomsnitt flera tusen kronor mindre i månaden än en arbetarman i industrin. Utvecklingen har dessutom gått långsamt, och på senare år har löneskillnaderna i vissa avseenden ökat.
Samtidigt är kvinnodominerade yrken inom äldreomsorg, hälso- och sjukvård samt förskola avgörande för att välfärden ska fungera. Kommuner och regioner har en mycket hög andel kvinnliga anställda, och inom flera centrala yrken – såsom undersköterskor och förskollärare – utgör kvinnor en överväldigande majoritet.
Den nuvarande lönebildningsmodellen, där det så kallade “märket” sätter ramarna för löneökningarna, har visat sig ha begränsad förmåga att korrigera dessa strukturella skillnader. Resultatet blir att nödvändiga satsningar på kvinnodominerade yrken ofta trängs undan.
Mot denna bakgrund har Vänsterpartiet föreslagit ett så kallat kvinnolönelyft: en riktad statlig satsning om totalt 30 miljarder kronor över tio år. Förslaget innebär att tre miljarder kronor årligen avsätts till en jämställdhetspott, som arbetsmarknadens parter gemensamt får fördela för att höja lönerna i värdediskriminerade, kvinnodominerade yrken. Satsningen föreslås ligga utanför märket och fungera som ett komplement till den ordinarie lönebildningen.
Liknande initiativ har genomförts i andra nordiska länder, där riktade lönesatsningar använts för att både minska strukturella löneskillnader och stärka kompetensförsörjningen i välfärden.
Mot denna bakgrund väcks frågor om statens ansvar för att motverka strukturell lönediskriminering och säkerställa välfärdens långsiktiga kompetensförsörjning.
Med anledning av detta vill jag fråga arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz: