Ett ställföreträdarskap att lita på

Civilutskottets betänkande 2025/26:CU22

 

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i bl.a. föräldra­balken. Lagändringarna syftar till att stärka den enskildes ställning, höja ställ­företrädarverksamhetens kvalitet, skapa bättre möjligheter för att rekrytera och behålla kompetenta ställföreträdare och förbättra överförmyndarnas verk­samhet.

Lagändringarna innebär bl.a. att ramarna för ställföreträdarens uppdrag blir tydligare med ett ökat hänsynstagande till den enskildes vilja och ett ökat fokus på den enskildes välbefinnande. Vidare ges en central stat­lig myndighet ett ansvar på ställföreträdarområdet och det införs ett nationellt ställföreträdar­register.

De flesta av lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026. Förslaget om ett ställföreträdarregister föreslås träda i kraft den 1 januari 2028.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionsyrkandena.

Utskottet noterar även en felaktighet i författningskommentaren i proposi­tionen.

I betänkandet finns fem reservationer (S, V, C, MP).

Behandlade förslag

Proposition 2025/26:92 Ett ställföreträdarskap att lita på.

Fyra yrkanden i en följdmotion.

Tio yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2025/26.

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Regeringens lagförslag

Ställföreträdarutredningens förslag

Anmälningsplikt vid misstanke om brott

Förordnade förmyndares informationsskyldighet

Anställda ställföreträdare

Uppföljning av lagstiftningen

Reservationer

1. Ställföreträdarutredningens förslag, punkt 2 (S, V, C, MP)

2. Anmälningsplikt vid misstanke om brott, punkt 3 (S)

3. Förordnade förmyndares informationsskyldighet, punkt 4 (S, C)

4. Anställda ställföreträdare, punkt 5 (S)

5. Uppföljning av lagstiftningen, punkt 6 (S)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionen

Motioner från allmänna motionstiden 2025/26

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2025/26:92 Ett ställföreträdar­skap att lita på. I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om propositionen. Regeringens förslag till riks­dagsbeslut återges i bilaga 1, och regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

En motion med fyra yrkanden har väckts med anledning av propositionen. I betänkandet behandlar utskottet även tio motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2025/26. Förslagen i motionerna finns i bilaga 1.

Under beredningen har utskottet inhämtat information från Regerings­kansliet när det gäller regeringens förslag till ändring i 14 kap. 15 § föräldra­balken.

Utskottets överväganden

Propositionen

Människor som behöver en god man eller förvaltare för att sköta sina ekonomiska eller personliga angelägenheter ska kunna lita på att de får den hjälp och det stöd som behövs. Detta förutsätter ett rättssäkert och modernt regelverk där den enskilde sätts i fokus. Regeringen föreslår därför ett flertal åtgärder som syftar till att stärka den enskildes ställning, höja ställföreträdar­verksamhetens kvalitet och skapa bättre möjlig­heter för att rekrytera och behålla kompetenta ställföreträdare.

Det arbete som en god man eller förvaltare utför är ofta en förutsättning för att den enskilde ska kunna leva ett så självständigt liv som möjligt. Regeringen föreslår att ramarna för ställföreträdarens uppdrag blir tydligare med ett ökat hänsynstagande till den enskildes vilja och ett ökat fokus på den enskildes välbefinnande. Bland annat föreslås ökad insyn för den enskilde i ställföre­trädarens verksamhet.

Vidare föreslår regeringen att en central statlig myndighet ges ett ansvar på ställföreträdarområdet. Myndigheten ska enligt förslaget ge tillsynsvägledning och bl.a. kunna tillhandahålla information, meddela föreskrifter och se till att ställ­företrädare får utbildning.

Regeringen föreslår också att det införs ett nationellt ställföreträdarregister. Registret ska föras av den myndighet som regeringen bestämmer. Ställföre­trädarregistret ska innehålla uppgifter om gode män, förvaltare och förordnade förmyndare. Registret ska också innehålla uppgifter om de enskilda som har en sådan ställföreträdare. Registret bedöms underlätta tillsynen av gode män och förvaltare och göra det lättare för ställföreträdare att visa sin behörighet i kontakter med bl.a. myndigheter och banker.

Dessutom lämnar regeringen förslag för att förbättra överförmyndarnas verksamhet, bl.a. om kompetens och kvalitet, tydligare krav på överför­myndarens tillsyn och en anmälningsplikt vid misstanke om brott. Regeringen föreslår också att överförmyndarna får beslutanderätt i alla godmanskaps­ärenden som inte är tvistiga och att möjligheten att utse en anställd ställföre­trädare regleras i lag.

De flesta av lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026. Förslaget om ett ställföreträdarregister föreslås träda i kraft den 1 januari 2028.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:3645 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkande 171 begärs ett tillkännagivande om att det ska införas ett nationellt ställföre­trädarregister för gode män och förvaltare. Liknande förslag finns i kommitté­motionerna 2025/26:2778 av Nadja Awad m.fl. (V) yrkande 52 och 2025/26:498 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkande 1 samt motion 2025/26:2726 av Markus Wiechel och Alexander Christiansson (båda SD) yrkande 3.

Utskottets ställningstagande

Det har inte väckts någon motion som går emot att riksdagen antar regeringens lagförslag. Lagförslagen bör därför antas av de skäl som anförs i proposi­tionen.

Motionsyrkandena om att det bör införas ett nationellt ställföreträdar­register är tillgodosedda genom regeringens förslag. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena.

Avslutningsvis noterar utskottet att det i författnings­kommentaren till 32 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen på s. 174 i propositionen anges ”Sekretess gäller enbart om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men om uppgiften röjs.” Detta är dock inte korrekt. Enligt 32 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen i såväl dess nuvarande som föreslagna lydelse gäller sekretess ”om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men”. Det tillägg som föreslås i paragrafen innebär alltså inget annat än att detta skaderekvisit ska gälla även i ärenden enligt lagen om framtids­fullmakter.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:3646 av Joakim Järrebring m.fl. (S) yrkande 27 begärs ett tillkännagivande om att regeringen snarast ska återkomma till riksdagen med förslag på hur den nuvarande regleringen och tillsynen av gode män och ställföreträdare kan förbättras, med utgångspunkt i Ställföreträdar­utredningens betänkande (SOU 2021:36). Liknande förslag finns i kommitté­motionerna 2025/26:320 av Andreas Lennkvist Manriquez m.fl. (V) yrkande 17, 2025/26:3188 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 78 och 2025/26:498 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkande 2 samt motionerna 2025/26:2726 av Markus Wiechel och Alexander Christiansson (båda SD) yrkande 1 och 2025/26:2149 av Sten Bergheden (M).

Ställföreträdarutredningen

Regeringen gav i juli 2019 en särskild utredare i uppdrag att se över reglerna om gode män och förvaltare, bl.a. i syfte att förbättra tillsynen på området, skapa bättre förutsättningar för att kompetenta personer ska ställa upp som ställföreträdare och stärka enskildas ställning.

Ställföreträdarutredningen överlämnade i maj 2021 betänkandet Gode män och förvaltare – en översyn (SOU 2021:36). I propositionen behandlas de av utredningens lagförslag som regeringen avser att gå vidare med. Övriga förslag föranleder enligt regeringen ingen åtgärd.

Utskottets ställningstagande

Som utskottet vid flera tillfällen har understrukit ska systemet med ställföre­trädare och överförmyndare skydda de allra mest utsatta i samhället och det är därför av yttersta vikt att systemet är fungerande och rättssäkert. De personer som behöver en ställföreträdare ska kunna lita på att de får den hjälp och det stöd de behöver.

De lagändringar som utskottet ställt sig bakom innebär bl.a. att den enskildes ställning stärks, att ställföreträdarverksamhetens kvalitet höjs och att det skapas bättre möjligheter för att rekrytera och behålla kompetenta ställföre­trädare. Det är fråga om många och viktiga ändringar som gör systemet mer robust. Utskottet ser därför inte att det finns någon anledning för regeringen att arbeta vidare med de förslag i Ställföreträdarutredningens betänkande som lämnats utan åtgärd. Motionsyrkandena avstyrks därmed.

Motionen

I kommittémotion 2025/26:3897 av Joakim Järrebring m.fl. (S) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att överförmyndare ska ha en mer omfattande skyldighet att anmäla till polis eller åklagare än den anmälningsskyldighet som införs genom propositionen. Motionärerna anser att en överförmyndare som har anledning att misstänka att en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare har begått ett brott, omedelbart ska anmäla detta oavsett om det är fråga om ett brott mot huvudmannen och vilken påföljd som är föreskriven för brottet. Det framstår enligt motionärerna som märkligt att överförmyndare, som de kommunala och offentliga organ de är, inte ska vara skyldiga att anmäla alla brott, dvs. även sådana för vilka fängelse inte är föreskrivet och som inte har samband med verksamheten.

Propositionen

Som redovisats i föregående avsnitt införs en anmälningsplikt vid misstanke om brott. Om överförmyndaren har anledning att anta att en förordnad för­myndare, god man eller förvaltare har begått ett brott mot sin huvudman för vilket fängelse är föreskrivet och som har samband med verksamheten, ska överförmyndaren omedelbart anmäla det till Polismyndigheten eller åklagare. Överförmyndaren ska inte vara skyldig att underrätta ställföreträdaren eller den enskilde om att en anmälan har gjorts, om det är olämpligt.

Regeringen anför bl.a. följande om anmälningsplikten (s. 113):

Inom andra tillsynsområden är det vanligt att tillsynsmyndigheten har en uttrycklig skyldighet att anmäla misstänkta brott för utredning. Enligt regeringens mening är det naturligt att även överförmyndaren får en sådan skyldighet. Överförmyndaren kan i många fall antas ha bättre förutsätt­ningar än en ny ställföreträdare när det kommer till att avgöra om en anmälan om misstänkt brottslighet bör göras, särskilt sett till att överför­myndaren är en professionell aktör som har i uppgift att granska hur ställ­företrädaren sköter sitt uppdrag. Skyldigheten bör omfatta misstankar om brott som begåtts mot huvudmannen när ställföreträdaren har utövat sitt uppdrag. Lämpligen bör anmälningsplikten inträda vid brott för vilket fängelse är föreskrivet i straffskalan. Det finns dock inget hinder mot att överförmyndaren anmäler misstankar om brott som inte har fängelse i straffskalan eller som rör brott mot den enskilde som inte har direkt sam­band med verksamheten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har i det inledande avsnittet ställt sig bakom regeringens lagförslag. Som regeringen anför i propositionen finns det ingenting som hindrar att överförmyndaren anmäler misstankar om brott som inte har fängelse i straff­skalan eller som rör brott mot den enskilde som inte har direkt sam­band med verksamheten. Det kan på goda grunder antas att överförmyndaren skulle anmäla även misstankar om sådan brottslighet som på något sätt riskerar att påverka ställföreträdarens lämplighet. Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att ställa sig bakom motionsyrkandet, som därför avstyrks.

Motionen

Som redovisas nedan innebär lagändringarna bl.a. att det införs en skyldighet för förordnade förmyndare i förhållande till barn som har fyllt 16 år att hålla huvudmannen informerad. I kommittémotion 2025/26:3897 av Joakim Järrebring m.fl. (S) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att det bör regleras i lag att förordnade förmyndare ska informera även yngre barn om uppdraget, om det bedöms vara till barnets bästa. Om den förordnade förmyndaren inte har informerat ett yngre barn ska det motiveras varför i årsberättelsen. Motionärerna anser att det inte är till­räckligt med regeringens motivuttalande, utan att skyldigheten att informera yngre barn måste framgå av lag; annars är risken stor att de yngre barnens rättigheter inte kommer att respekteras.

Propositionen

Genom lagändringarna får den enskilde ökad insyn i ställföreträdarens verk­samhet. Gode män och förvaltare ska löpande hålla huvudmannen informerad om uppdraget, om det inte finns särskilda skäl mot det. Även förordnade förmyndare ska ha en sådan skyldighet i förhållande till barn som har fyllt 16 år. Att ställföreträdaren har fullgjort sin informationsskyldighet ska redo­visas i årsberättelsen.

Regeringen anför följande om förordnade förmyndares informations­skyldighet i förhållande till barn (s. 77 f.):

Flera grundläggande bestämmelser som avser ställföreträdares skyldig­heter gäller inte bara för gode män och förvaltare utan även för förmyn­dare. Detta gäller exempelvis bestämmelsen i 12 kap. 3 § föräldrabalken om att handla på det sätt som bäst gagnar huvudmannen. En förmyndare är vidare skyldig att höra ett barn som har fyllt 16 år i viktiga frågor, om det lämpligen kan ske, på samma sätt som en god man eller förvaltare är skyldig att höra sin huvudman (12 kap. 7 §). I praktiken liknar de uppgifter som en förordnad förmyndare har i stor utsträckning de uppgifter som en god man eller förvaltare har. Det framstår som naturligt och väl förenligt med barnets bästa att den förordnade förmyndaren löpande informerar om åtgärder som vidtas inom uppdraget, när barnet har uppnått viss ålder och mognad. Den informationsskyldighet som föreslås ovan för gode män och förvaltare bör därför gälla även för förordnade förmyndare. Förmyndare som inte är förordnade, dvs. i regel barnets föräldrar, omfattas inte av förslaget.

Både Sveriges Kommuner och Regioner och Rädda Barnen anser att den föreslagna åldersgränsen bör ändras för att bättre stämma överens med barnkonventionen. Frågan berörs i Barnkonventionsutredningens betän­kande Barnkonventionen och svensk rätt (SOU 2020:63 s. 561–572). I betänkandet tas 12 kap. 7 § föräldrabalken upp i anslutning till konven­tionens artikel 12, som handlar om att barn ska tillförsäkras en rätt att uttrycka åsikter och få dem beaktade och att barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Barnkonventions­utredningen bedömer att bestämmelsen inte är oförenlig med barnkonven­tionens krav enligt artikel 12 eller med konventionen i övrigt, men att bestämmelsen skulle vinna på en formulering som omfattar även yngre barn.

Som utredningen konstaterar kräver frågan om vilka åldersgränser som bör gälla i föräldrabalken både ett helhetsgrepp och noggranna övervägan­den med utgångspunkt i barnrättsperspektivet. Förmynderskapsrättens åldersgränser bör lämpligen behandlas i ett sammanhang där just för­mynderskap är i fokus eller där samtliga åldersgränser i föräldrabalken tas upp. Det saknas förutsättningar för att inom ramen för detta lagstiftnings­arbete överväga denna fråga. Den föreslagna informationsskyldigheten bör därför inträda när barnet fyller 16 år (jfr 9 kap. 4 §, 10 kap. 18 § och 13 kap. 13 § föräldrabalken).

Barnkonventionen är sedan den 1 januari 2020 svensk lag. Vid ärenden som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara till barnets bästa i enlighet med artikel 3. Rättigheterna i konventionen ska ses som en helhet och barnets bästa kan inte frikopplas från övriga rättigheter. De är odelbara och ömsesidigt förstärkande. Enligt artikel 12 ska konventions­staterna tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska, som nämnts, tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Det bör därför framhållas att förmyndaren även ska informera ett yngre barn, om det bedöms vara till barnets bästa.

Utskottets ställningstagande

Som regeringen anför i propositionen kräver frågan om vilka åldersgränser som bör gälla i föräldrabalken både ett helhetsgrepp och noggranna över­vägan­den med utgångspunkt i barnrättsperspektivet. Utskottet delar bedöm­ningen att förmynderskaps­rättens åldersgränser lämpligen bör behandlas i ett sammanhang där just för­mynderskap är i fokus eller där samtliga åldersgränser i föräldrabalken tas upp. Som regeringen framhåller medför också barn­konventionen, som är svensk lag, att en förordnad förmyndare ska informera även ett yngre barn, dvs. ett barn under 16 år, om det bedöms vara till barnets bästa. Utskottet är därför inte berett att ställa sig bakom motionsyrkandet, som således avstyrks.

Motionen

I kommittémotion 2025/26:3897 av Joakim Järrebring m.fl. (S) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att begränsa möjligheten till anställda ställ­företrädare genom att endast anställda inom kommunala förvaltarenheter eller andra icke vinstdrivande organisationer ska få förordnas som god man eller förvaltare. Motionärerna delar regeringens bedömning att anställda ställföre­trädare behövs i vissa fall men motsätter sig att vinstdrivande privata aktörer ska tillåtas fortsätta tjäna pengar på utsatta individer.

Propositionen

Som tidigare redovisats införs en särskild lagregel om när anställda ställföre­trädare ska få förordnas. Den som på grund av sin anställning åtar sig uppdrag som god man eller förvaltare ska få förordnas som sådan ställföre­trädare om det finns särskilda skäl. Regeringen anför bl.a. följande när det gäller de anställda ställföreträdarnas uppdrag (s. 92 f.):

En person som får ett uppdrag som ställföreträdare på grund av sin anställ­ning är bunden av samma regler som andra ställföreträdare. Detta innebär bl.a. att uppdraget är personligt och att ställföreträdaren har en lojalitets­plikt gentemot sin huvudman. Det är alltså inte personens arbetsgivare som får uppdraget som ställföreträdare, oavsett om arbetsgivaren är ett privat företag eller en kommunal förvaltarenhet. Inte heller har arbetsgivaren möjlighet att styra hur ställföreträdaren utför sitt uppdrag inom ramen för sitt förordnande.

Överförmyndaren ska precis som i andra fall se till att den som förordnas som ställföreträdare är lämplig och tillräckligt kvalificerad, inte bara för ställföreträdaruppdrag i allmänhet utan även för det individuella uppdraget. På samma sätt som överförmyndaren är skyldig att granska andra ställföreträdares verksamhet ska överförmyndaren granska hur en anställd ställföreträdare sköter sitt uppdrag.

Utskottets ställningstagande

I enlighet med vad som anförs i propositionen är en person som på grund av sin anställning får ett uppdrag som ställföreträdare bunden av samma regler som andra ställföreträdare. Oavsett om ställföreträdaren är anställd eller inte, har denne en lojalitetsplikt gentemot huvudmannen. Utskottet är inte berett att ta initiativ till att begränsa möjligheten till anställda ställföreträdare. Motions­yrkandet avstyrks därmed.

Motionen

I kommittémotion 2025/26:3897 av Joakim Järrebring m.fl. (S) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att regeringen om tre till fem år bör göra en översyn av genomförda lagändringar och deras effekter samt bedöma om ytterligare reformer är motiverade. Motionärerna framhåller att det ofta är först i tillämpningen som konsekvenser av lagändringar om ställföreträdarskap visar sig.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ställt sig bakom regeringens lagförslag om olika ändringar av regelverket för ställföreträdare. Utskottet utgår från att regeringen vid behov följer upp och utvärderar den nya lagstiftningen, och i samband med detta återkommer med förslag på eventuella ändringar som bedöms motiverade. Utskottet ser därför inte behov av något tillkännagivande med anledning av motionsyrkandet om en översyn av genomförda lagändringar och deras effekter. Motionsyrkandet bör därmed avslås.

Reservationer

Ställningstagande

Vi har tidigare i betänkandet ställt oss bakom regeringens förslag, som bygger på Ställföreträdarutredningens betänkande Gode män och förvaltare – en över­syn (SOU 2021:36). Det är välkommet att utredningens förslag tagits vidare, men vi anser att det är angeläget att ytterligare lagändringar övervägs. Vi delar naturligtvis utskottets uppfattning att det är av yttersta vikt att systemet med ställföreträdare och överförmyndare är fungerande och rättssäkert. Det är därför avgörande att regeringen fortsätter att följa frågorna och vidtar adekvata åtgärder i syfte att säkerställa att reglerna om ställföreträdare och överför­myndare är moderna och rättssäkra.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Inom andra tillsynsområden är det vanligt att tillsynsmyndigheten har en uttrycklig skyldighet att anmäla misstänkta brott för utredning. Regeringen skriver i propositionen att det är naturligt att överförmyndaren också får en sådan skyldighet. Regeringen framhåller att överförmyndaren i många fall kan antas ha bättre förutsättningar än en ny ställföreträdare när det kommer till att avgöra om en anmälan om misstänkt brottslighet bör göras, särskilt sett till att överförmyndaren är en professionell aktör som har i uppgift att granska hur ställföreträdaren sköter sitt uppdrag. Vi instämmer i denna bedömning men anser att anmälningsskyldigheten ska omfatta alla misstänkta brott, inte enbart dem som regeringen pekar ut. En ställföreträdare som misstänks för brott måste polisanmälas oavsett vilket brott det är fråga om. Att avstå från att polisanmäla vore inte minst ett svek mot ställföreträdarens huvudmän.

Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare har huvudmän som ofta är mycket utsatta, och många är dessutom barn. Om en överför­myndare har anledning att misstänka att en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare begått ett brott bör det polisanmälas, oavsett om det är ett brott mot huvudmannen eller ej och vilken påföljd som är föreskriven för brottet. Det framstår som märkligt att överförmyndare, som de kommunala och offentliga organ de är, inte ska vara skyldiga att anmäla alla brott, dvs. även sådana för vilka fängelse inte är föreskrivet och sådana som inte har samband med verksamheten.

Om en ställföreträdare exempelvis misstänks ha begått barnpornografibrott innebär det en riskfaktor för huvudmannen om denne är ett barn, även om huvudmannen i ett inledande skede inte misstänks vara målsägande eller om brottet inte har begåtts i samband med verksamheten. Ett annat exempel är om en ställföreträdare har ägnat sig åt bedrägerier och förskingring. Misstankar om sådana brott bör polisanmälas även om de inte direkt gäller huvudmannen. Människor som begått brott ska som regel inte parallellt vara ställföreträdare för utsatta människor.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att överförmyndare som har anled­ning att misstänka att en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare har begått ett brott, omedelbart ska anmäla detta oavsett om det är fråga om ett brott mot huvudmannen och oavsett vilken påföljd som är föreskriven för brottet. Överförmyndaren ska inte vara skyldig att underrätta ställföreträdaren eller den enskilde om att en anmälan har gjorts, om det är olämpligt.

Det är regeringens uppgift att återkomma med lagförslag som tillgodoser det vi anfört. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Barnkonventionen är sedan den 1 januari 2020 svensk lag. Vid ärenden som rör barn ska enligt artikel 3 i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Rättigheterna i konventionen ska ses som en helhet, och barnets bästa kan inte frikopplas från övriga rättigheter. Enligt artikel 12 ska konventions­staterna tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

Vi välkomnar och har ställt oss bakom regeringens lagförslag som medför ökad insyn för den enskilde i ställföreträdarens verksamhet. Vi anser dock att barns rättigheter måste tydlig­göras.

Enligt regeringens lagförslag ska gode män och förvaltare löpande hålla huvud­mannen informerad om uppdraget, om det inte finns särskilda skäl mot det. Även förordnade förmyndare ska ha en sådan skyldighet i förhållande till barn som har fyllt 16 år. Regeringen har i propositionen framhållit att för­myndaren ska informera även ett yngre barn, om det bedöms vara till barnets bästa. Med beaktande av de enskilda barnens utsatta ställning i förhållande till vuxenvärlden och ställföreträdaren, är det enligt vår mening inte tillräckligt med ett sådant förarbetsuttalande. Åldersgränsen på 16 år riskerar nämligen att medföra att de yngre barnens rättigheter inte kommer att respekteras, varför barnens rättigheter måste förtydligas.

Vi anser mot denna bakgrund att det bör regleras i lag att förordnade förmyndare ska informera även yngre barn om uppdraget, om det bedöms vara till barnets bästa. Om den förordnade förmyndaren inte har informerat ett yngre barn ska det motiveras varför i årsberättelsen. Det är regeringens uppgift att återkomma med nödvändiga lagför­slag. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och till­kännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Systemet med gode män och förvaltare bygger på människors ideella engagemang, dvs. att det finns personer som på sin fritid och mot en relativt låg ersättning tar hand om en annan persons ekonomiska och personliga angelägenheter. Vi delar regeringens bedömning att det ideella engagemanget är en styrka för samhället och viktigt att bevara. Det finns dock personer med ett stort hjälpbehov som får vänta länge på en ställföreträdare. Det förekommer även att överförmyndaren inte alls kan hitta en lämplig ställföreträdare för den som behöver hjälp. Även om den enskilde i dessa fall ofta har andra hjälp- och stödinsatser från det allmänna, kan avsaknaden av en ställföreträdare medföra stora problem. Exempelvis kan den enskilde stå utan någon som ser till att hans eller hennes räkningar blir betalda, ansöker om de insatser som han eller hon behöver eller följer upp om beslutade insatser fungerar som förväntat.

Sedan några år tillbaka finns det ett antal privata företag som tillhandahåller ställföreträdare. För att möta behovet av ställföreträdare i komplicerade ärenden har vissa kommuner inrättat en s.k. förvaltarenhet. Justitieombuds­mannen har i olika sammanhang uppmärksammat att kommunala förvaltar­enheter kan fylla en funktion när överförmyndaren har brist på ställföreträdare som är beredda att åta sig nya och särskilt krävande uppdrag.

Vi delar regeringens bedömning att anställda ställföreträdare behövs i vissa fall men motsätter oss att vinstdrivande privata aktörer ska tillåtas fortsätta tjäna pengar på utsatta individer eftersom det förstör enskildas liv. Problemet har blivit väl synligt genom flera uppmärksammade fall de senaste åren. Det är inte rimligt att företag kan tjäna pengar på det här sättet, särskilt som det finansieras helt med svenska skattemedel. Det är uppseendeväckande att regeringen ställer sig på de här företagens sida och anser att de ska få fortsätta tjäna pengar på utsatta individer.

Mot denna bakgrund anser vi att möjligheten till anställda ställföreträdare bör begränsas på så sätt att endast anställda inom kommunala förvaltar­enheter eller andra icke vinstdrivande organisationer ska få förordnas som ställföre­trädare. Det är regeringens uppgift att återkomma med nödvändiga lagför­slag. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Det var den socialdemokratiskt ledda regeringen som 2019 tillsatte Ställföre­trädarutredningen, vars betänkande ligger till grund för propositionen, och som vi nämnt tidigare är det välkommet att lagstiftningen nu ändras. I förläng­ningen är det dock angeläget att följa upp om och hur lagändringarna får effekt, samt överväga om ytterligare lagändringar är motiverade.

Erfarenheten visar att de verkliga konsekvenserna av lagändringar om ställ­företrädarskap ofta visar sig först i tillämpningen. En uppföljning som beaktar både praktikers och civilsamhällets erfarenheter kan därför vara avgörande för att tidigt fånga upp både positiva effekter och oavsiktliga konsekvenser.

Vi tycker därför att regeringen om tre till fem år bör göra en översyn av genomförda lagändringar och deras effekter samt bedöma om ytterligare reformer är motiverade. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag