Interpellation 2025/26:361 Kulturarvet under vattenytan av Lars Mejern Larsson (S) till Kulturminister Parisa Liljestrand (M) Under arbetet med att ta fram material till Vrakmuseet på Djurgården när detta skulle byggas upptäckte några av de arkeologer som deltog att det var flera vrak som de tyckt varit extra skyddsvärda som blivit plundrade eller påverkade. De insåg då att detta var ett dolt prob
<p>Herr talman! Lars Mejern Larsson har frågat mig om jag avser att ta initiativ till ett formaliserat system med tydliga beslutsvägar och mandat för hur kulturarvet under ytan kan övervakas och skyddas.</p><p>Det är viktigt för regeringen att det finns förutsättningar att bevara, använda och utveckla en mångfald av kulturmiljöer. I kulturmiljölagen (1988:950) finns grundläggande bestämmelser till skydd för viktiga delar av kulturarvet. Bland annat föreskrivs ansvar för fornminnesbrott. Kulturmiljöer och fornlämningar under ytan har skydd enligt lagstiftningen. Av kulturmiljölagen framgår också att det är länsstyrelsen som ansvarar för det statliga kulturmiljöarbetet i länet och att Riksantikvarieämbetet har överinseende över kulturmiljöarbetet i landet.</p><p>Polismyndigheten har ett generellt ansvar att utreda och beivra brott, vilket även omfattar brott enligt kulturmiljölagen. Kustbevakningen kan bistå Polismyndigheten i dessa ärenden inom ramen för sin indirekta brottsbekämpande verksamhet. Dessa myndigheter samverkar utifrån sina respektive uppdrag med Åklagarmyndigheten, Statens museer för maritim, transport- och försvarshistoria, Riksantikvarieämbetet och relevanta länsstyrelser.</p><p>Regeringen följer myndigheternas arbete för att bevara kulturarvet under ytan. Det är dessa initiativ som just nu ligger på regeringens bord.</p>
<p>Herr talman! Sverige är en sjöfartsnation. I århundraden har handel, resor och krig format vår historia till sjöss. Men en stor del av denna historia ligger inte i våra arkiv eller på våra museer utan döljer sig under ytan.</p><p>Under arbetet med att bygga upp Museum of Wrecks uppdagades att flera av de vrak som bedömts som särskilt skyddsvärda hade plundrats eller påverkats utan att någon myndighet i tid hade uppmärksammat det. Det visade sig att detta inte var någon enstaka händelse utan en ständigt pågående process med plundring och påverkan.</p><p>Flera rättsfall visar att plundring av vrak kan pågå i årtionden innan det upptäcks. I ett uppmärksammat fall dömdes personer för fornminnesbrott efter att under lång tid, i praktiken flera decennier, ha tagit föremål från vrak i Östersjön. Vid husrannsakan hittades hundratals föremål, däribland en kanon från 1600-talet.</p><p>När föremål tas från ett vrak försvinner inte bara ett objekt – en del av historien går förlorad. Marinarkeologer brukar säga att det är som att riva sidor ur en bok.</p><p>Herr talman! Jag har själv haft förmånen att dyka, även om det har skett i betydligt varmare vatten än i Östersjön. Att sakta sjunka ned mot ett vrak är en särskild upplevelse. Man möter inte bara trä, järn eller last; man möter en berättelse, människors livsöden, ett ögonblick ur historien som frusit fast i tiden. När man ser hur bräckligt allt är där nere och hur lätt en miljö kan störas inser man också hur utsatt detta kulturarv är. Det är en tyst värld som inte protesterar när den plundras.</p><p>Herr talman! Ansvarsfördelningen är i dag otydlig. Riksantikvarieämbetet har ett nationellt ansvar, länsstyrelserna fattar beslut och andra myndigheter har resurser och kompetens men saknar mandat och ett tydligt uppdrag att skydda kulturarvet under ytan. Detta leder till att helhetsansvaret i praktiken faller mellan stolarna.</p><p>Som marinarkeologen Jim Hansson vid Statens museer för maritim, transport- och försvarshistoria har beskrivit det har engagerade tjänstepersoner tvingats bygga upp samarbeten mellan berörda aktörer såsom Kustbevakningen, sjöpolisen och Försvarsmakten. Det är i grunden positivt att sådant sker, men det är inte ett system.</p><p>Herr talman! Som Jacques Cousteau en gång uttryckte det: Vi skyddar det vi älskar, och vi älskar det vi förstår.</p><p>Men att förstå innebär inte att alla känner att de har ansvar. Därför vill jag återigen fråga kulturministern hur regeringen avser att säkerställa en nationell styrning för skyddet av kulturarvet under ytan?</p>
<p>Herr talman! Jag får säga att jag delar Lars Mejern Larssons beskrivning av kulturarvet under ytan. Jag delar också entusiasmen över det. Det jag däremot inte delar är beskrivningen av att myndighetsstyrningen är otydlig och att samverkan mellan myndigheter saknas. Det håller …
<p>Herr talman! Jag håller med om att det finns saker som kan bli bättre, för efter att ha hört ministerns svar känns det som om regeringen slänger vraken överbord. Det är ett kulturarv som tillhör oss alla. Det är därför också vårt gemensamma ansvar att se till att det bevaras.<…
<p>Herr talman! Låt mig dra några exempel för ledamoten. Regeringen lägger en halv miljard kronor på att bevara kulturarvet i hela Sverige. Det är pengar som ska gå till underhållsinsatser och skydd av vårt kulturarv för att det ska bevaras för kommande generationer. En halv milj…
<p>Herr talman! Jag uppskattar pengar till kulturarvet. Det är välkommet. </p><p>Det vi diskuterar här i dag handlar dock ytterst om ansvar för det som är under ytan, som inte fungerar. Vi har ett unikt kulturarv, vi har kunskap och vi har ett engagemang. Vi har till och med fung…
<p>Herr talman! Till att börja med är det ju ledamoten själv som från talarstolen har pratat om att det skulle finnas ett motsatsförhållande mellan det som ligger under ytan och det som är ovan ytan och att det som är under ytan skulle vara mindre värt. Jag har inte tagit de orde…
Interpellation 2025/26:361 Kulturarvet under vattenytan av Lars Mejern Larsson (S) till Kulturminister Parisa Liljestrand (M) Under arbetet med att ta fram material till Vrakmuseet på Djurgården när detta skulle byggas upptäckte några av de arkeologer som deltog att det var flera vrak som de tyckt varit extra skyddsvärda som blivit plundrade eller påverkade. De insåg då att detta var ett dolt prob
av Lars Mejern Larsson (S)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Under arbetet med att ta fram material till Vrakmuseet på Djurgården när detta skulle byggas upptäckte några av de arkeologer som deltog att det var flera vrak som de tyckt varit extra skyddsvärda som blivit plundrade eller påverkade. De insåg då att detta var ett dolt problem som varken de själva eller någon annan uppfattat.
I dag har de försökt bygga upp ett system för att bevaka och skydda vrak i Östersjön. En väg som varit väldigt framgångsrik är att marinen, sjöpolisen och Kustbevakningen har hjälpt till genom att tillåta medverkan av arkeologer vid övningar. De har också utbildat sin personal i 3D-fotografering samt arkeologisk dokumentation.
Det arbetet bygger dock på eldsjälars insatser, och det finns i dag ingen myndighet som tar tydligt ansvar. Bevarandet av kulturarvet borde ligga på Riksantikvarieämbetet men ligger ofta under länsstyrelsen. Eftersom det finns en länsstyrelse i varje län skiljer sig också besluten åt, ofta beroende på hur engagerad handläggaren är i frågan.
Jag vill därför fråga kulturminister Parisa Liljestrand:
Avser ministern att ta initiativ till ett formaliserat system med tydliga beslutsvägar och mandat för hur kulturarvet under ytan kan övervakas och skyddas?