Nya lagar om elsystemet

Näringsutskottets betänkande 2025/26:NU25

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ny elmarknadslag och till en ny lag om elektriska ledningar samt förslaget om att upphäva den nuvarande ellagen. Utskottet ställer sig även bakom regeringens förslag till ändringar i ett antal ytterligare lagar. Flertalet av dessa ändringar är uppdaterade hänvis­ning­ar till de två ovannämn­da nya la­gar­na. I några av regeringens lagändrings­för­slag föreslår utskot­tet vissa redak­tio­nella ändringar.

Lagarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2027 i fråga om leveransskyldiga sis­ta­handsleverantörer och i övrigt den 1 januari 2027.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå samtliga motionsyrkanden.

I betänkandet finns tre reservationer (S, V, C, MP).

Behandlade förslag

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Regeringens lagförslag

Utskottets ställningstagande

Flexibilitet och obalanser

Utskottets ställningstagande

Anvisade elavtal

Utskottets ställningstagande

Energigemenskaper

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1. Flexibilitet och obalanser, punkt 2 (V, C, MP)

2. Anvisade elavtal, punkt 3 (S, V, MP)

3. Energigemenskaper, punkt 4 (V, MP)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlar utskottet proposition 2025/26:240 Nya lagar om el­systemet samt sex yrkanden i motioner som har väckts i anslutning till pro­po­sitionen.

En förteckning över de behandlade förslagen finns i bilaga 1. Regeringens lag­för­slag finns i bilaga 2. I pro­positionen finns en redogörelse för ärendets be­red­ning fram till regeringens beslut om propositionen.

I ärendet föreslår utskottet ett par mindre ändringar i regeringens lag­för­slag, bl.a. rät­tel­se av en hänvisning till en paragraf.

En skrivelse med koppling till ärendet har kommit in till utskottet.

Utskottets överväganden

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen en ny elmarknadslag och en ny lag om elek­triska ledningar. De två nya lagarna ersätter den hittillsvarande ellagen (1997:857). El­mark­nadslagen föreslås reglera elmarknadens funktion, och la­gen om elek­tris­ka ledningar föreslås innehålla bestämmelser om nätkon­ces­sion och om elek­tris­ka ledningar som dras fram inom området för trafikleder. I för­hållande till den hittillsvarande regleringen föreslås bl.a. följande änd­ring­ar:

–      Ny terminologi införs för att anpassa svensk rätt till EU-rätten och för­tyd­liga att företag som bedriver nätverksamhet har ett systemansvar.

–      De uppgifter som är relaterade till driftssäkerheten hos det nationella elsys­te­met som hittills har fullgjorts av en systemansvarig myndighet ska i stäl­let full­göras av den som innehar överföringssystemet.

–      Två nya roller, balansansvarig part och leverantör av balanstjänster, er­sät­ter den hittillsvarande rollen balansansvarig.

–      Bestämmelserna om anvisade elavtal tas bort och ersätts av ett system med en leveransskyldig sistahandsleverantör.

–      Nya regler om energidelning införs för att genomföra det reviderade el­mark­nadsdirektivet. Reglerna gör det möjligt för en elanvändare att till­go­do­räkna sig el som har producerats på en annan fastighet än där den för­brukas.

De två nya lagarna ger anledning till en rad följdändringar i andra lagar, där­ibland i mil­jöbalken, elberedskapslagen, elsäkerhetslagen och lagen om skatt på ener­gi. Flertalet av dessa gäller endast uppdaterade hänvisningar till de två nya la­garna.

Regeringen beslutade den 12 februari 2026 att begära Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i propositionens bilaga 8. Lagrådets yttrande finns i propositionens bilaga 9. Regeringen följer i huvudsak Lagrådets synpunkter.

Lagarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2027 i fråga om leveransskyldiga sis­ta­handsleverantörer och i övrigt den 1 januari 2027.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att riksdagen av de skäl som anförs i propositionen bör anta regeringens lagförslag. Därför tillstyrker utskottet förslagen i propositionen, men med följande fem redaktionella ändringar:

–      Uttrycket ”2 kap. 22 §” i 18 kap. 6 § sista stycket i förslaget till el­mark­nads­lag ska by­tas ut mot ”2 kap. 15 §”.

–      Uttrycket ”skatteförfarandeagen” i 19 kap. 13 § i förslaget till elmark­nadslag ska bytas ut mot ”skatteförfarande­lagen”.

–      Uttrycket ”5 kap. 1 §§” i ingressen ska bytas ut mot ”5 kap. 1 §” i förslaget till lag om ändring i lagen (2011:710) om certifiering av trans­mis­sions­näts­före­tag för el.

–      Uttrycket ”4 kap. 1 2 eller 3” i 5 kap. 10 § i förslaget till lag om ändring i lagen (2011:1200) om elcertifikat ska bytas ut mot ”4 kap. 1 § 2 eller 3”.

–      1 § första stycket i förslaget till lag om ändring i lagen (2021:311) om sär­skilt inve­sterings­utrym­me för elnätsverksamhet ska av­slu­tas med en punkt.

Utskottets ändringsförslag är av sådan enkel art att Lagrådets gransk­ning enligt 10 kap. 5 § första stycket riksdags­ord­ningen skulle sakna be­ty­delse.

Propositionen

Leverantör av balanstjänster

I propositionen slår regeringen fast att det nationella elsystemet av drifts­tek­niska skäl i varje givet ögonblick måste tillföras lika mycket el som tas ut från systemet och som går förlorad vid överföring av elen. Det tekniska an­svaret för denna balans- eller frekvenshållning ligger på Affärsverket svenska kraft­nät (Svenska kraftnät). För ändamålet kan Svenska kraftnät handla upp s.k. ba­lanstjänster. Balans­tjäns­terna är ett sätt för affärsverket att i realtid re­gle­ra mängden el som finns i sys­temet. Det kan t.ex. göras genom att Sven­ska kraft­nät handlar upp s.k. ba­lansenergi (energi som används i det spe­cifika syf­tet att åstadkomma balans). De som tillhandahåller balanstjänster kal­las i EU-rätts­liga samman­hang för le­verantörer av balanstjänster (balancing ser­vi­ce pro­vi­der, BSP).

I den nuvarande ellagen används dock inte uttrycket leverantör av balans­tjänster. För att anpassa regleringens struktur till det EU-rättsliga regelverket och tydliggöra rollerna på balansmarknaderna föreslår regeringen att de två ut­trycken balansansvarig part och leverantör av balanstjänster ska föras in i den nya elmarknadslagen.

Ersättning för kostnader som en leverantör av aggregeringstjänster orsakar

I propositionen redovisar regeringen att det finns krav i ellagen på att ett av­tal mellan en balansansvarig och Svenska kraftnät ska innehålla ett åtagande av den balansansvarige att betala ersättning till Svenska kraftnät, om ba­lans­an­svaret omfattar obalanser som kan uppkomma genom tillhanda­hål­lan­de av tjänster för efterfrågeflexibilitet.

Bakgrunden är att Sverige har utnyttjat den möjlighet som elmark­nads­direktivet ger för medlemsstaterna att kräva att leverantörer av aggrege­rings­tjäns­ter kompenserar elleverantörer för de kostnader som leverantörens aktive­ring av efterfrågeflexibilitet orsakar. Den ersättning som en balansansvarig be­talar till Svenska kraftnät ska användas för att ersätta elleverantörerna för så­dana kost­nader som dessa har haft för att anskaffa el.

Elmarknadsutredningen har föreslagit att endast leve­rantörer av balans­tjäns­ter ska vara skyldiga att betala ersättningen till Svenska kraftnät. En el­leve­rantör som drabbas av merkostnader på grund av att en leverantör av aggre­ge­ringstjänster tillhandahåller tjänster för efterfrågeflexibilitet genom aggre­ge­ring i samma leveranspunkt bör kunna få ersättning oavsett på vilken mark­nad le­verantören av aggregeringstjänster agerar.

För att Svenska kraftnät ska kunna betala ut ersättning till alla elleve­ran­törer som drabbas av kostnader bör både balansansvariga parter och leve­ran­törer av balanstjänster göra åtaganden om att betala ersättning till Svenska kraft­nät. En förutsättning bör vara att balansansvaret avser just obalanser som aktiveringen av efterfrågeflexibilitet orsakar eller att balans­tjänsterna utgörs av tjänster för efterfrågeflexibilitet genom aggre­ge­ring.

Enligt ellagen ska Svenska kraftnät betala elleverantörer ersättning för kost­na­der för att anskaffa el som har orsakats genom att en leverantör av aggre­gerings­tjänster tillhandahåller tjänster för efterfrågeflexibilitet i en uttags­punkt. En förutsättning är att kostnaderna uppkommer under aktiveringen av efter­frågeflexibiliteten. Elmarknadsutredningen har föreslagit att kostnaderna endast ska ersättas om de har uppkommit under s.k. uppreglering, dvs. genom ökad produktion eller minskad förbrukning. Utredningen har inte angett några skäl för förslaget, och regeringen anser att det saknas tillräckligt underlag för att bedöma konsekvenserna av en sådan ändring av rätten till kompensation. Där­för är regeringens uppfattning att den nuvarande regleringen bör föras över till den nya elmarknadslagen, utan den ändring som utredningen föreslår.

Motionen

I kommittémotion 2025/26:4138 av Rickard Nordin m.fl. (C) föreslås ett antal tillkännagivanden som på olika sätt gäller balans- och flexibili­tets­tjäns­ter. Flera av förslagen tar sikte på det som motionärerna betecknar som ett sy­stem­fel, nämligen att dagens regelverk – särskilt elnätsregleringen – pre­mierar ut­bygg­nad av nätet snarare än att utnyttja den befintliga infra­struk­turen på ett smar­tare och mer effektivt sätt.

Enligt motionärerna är ett av de största hindren för att frigöra potentialen hos tusentals distribuerade resurser – såsom batterier, elbilsladdare och in­du­striprocesser – det försenade införandet av rollen som leverantör av balans­tjäns­ter (en s.k. balancing service provider, BSP). Denna roll är enligt motio­nä­rerna en förutsättning för att oberoende aggregatorer ska kunna verka på mark­na­den och bidra till systembalansen. I yrkande 1 efterfrågas ett tillkän­na­gi­van­de till regeringen om att vidta omedelbara åtgärder för att påskynda ett full­ständigt införande av rollen som BSP.

Vidare anser motionärerna att regeringen måste agera för att begränsa de ske­nande och volatila obalanskostnaderna på elmarknaden. I yrkande 2 begär mo­tionärerna därför ett tillkännagivande till regeringen om att ge Svenska kraft­nät i upp­drag att i sam­verkan med marknadens aktörer skyndsamt utreda och införa åt­gärder för att minska den extrema volatiliteten i obalans­kostna­derna.

I yrkande 3 begär motionärerna ett tillkännagivande till regeringen om att säkerställa att den kompensationsmodell för efterfrågeflexibilitet som införs inte utgör ett hinder för marknadstillträde. Motionärerna konstaterar att den mo­dell för detta ändamål som Svenska kraftnät har föreslagit inom ramen för ett regerings­upp­drag riskerar att skapa nya hinder och fördröja utvecklingen på flexi­bili­tets­området.

Motionärerna efterfrågar en modell som är enkel och transparent och som inte ska­par onödiga trösklar. I yrkande 4 begär motionärerna ett tillkänna­gi­van­de till regeringen om att ge Svenska kraftnät i uppdrag att ta fram en er­sätt­nings­mo­dell för flexi­bi­litet som underlättar inträde, realiserar den poten­tial som finns samt säker­ställer att flexibilitetsleverantören enbart blir ersätt­nings­skyl­dig för eventuell obalans i den utlovade flexibiliteten.

Bakgrund och pågående arbete

Införandet av en fristående BSP-roll

Den 1 maj 2024 delades rollen som balansansvarig upp avtalsmässigt i två nya aktörsroller: leverantör av balanstjänster (balancing service provider, BSP) och balansansvarig part (balance responsible party, BRP). I mitten av juni 2024 konstaterade Energimarknadsinspektionen att villkoren i EU:s s.k. ba­lans­förordning[1] skulle ha varit genomförda i Sverige senast den 17 maj 2024 men att genomförandet delvis var försenat. Inspektionen beslutade där­för att före­lägga Svenska kraftnät att senast den 12 augusti 2024 redogöra för status och plan för genomförandet. Syftet var att säkerställa att balansmark­na­dens regler införs i tid så att marknaden fungerar väl.

Som ett svar på föreläggandet presenterade Svenska kraftnät i början av oktober 2024 en ny tidsplan för när de båda ovannämnda aktörsrollerna kan vän­tas vara fullständigt införda. Svenska kraftnät anger att man strävade efter att genomföra vill­ko­ren redan den 1 maj 2024, men att man mötte ut­maningar i avgörande it-system som försenade arbetet. Affärsverket be­dömer att ett full­ständigt införande av BSP/BRP-mo­del­len med en fri­stå­ende BSP-roll kan slut­föras senast under 2028–2029. Samtidigt anger Svenska kraft­nät att man har som ambition att kontinuer­ligt utforska lösningar som kan göra det möjligt att tidigarelägga införandet. Affärs­verket anger också att det kan bli aktuellt att införa temporära lösningar, förutsatt att de är ända­måls­enliga, och att tids­vin­sten är betydande. Arbetet kommer där­för att ge­nom­föras i tät dialog med mark­nadens aktörer.

Enligt uppgift från Klimat- och näringslivsdepartementet i mitten av maj 2026 tas genom­fö­ran­de­frågan upp i den löpande myndighetsdialogen, men det har inte vidtagits några officiella åtgärder för att påskynda genomförandet, och några sådana åtgärder planeras inte heller i närtid.

Höga obalanskostnader och Svenska kraftnäts åtgärder

På Svenska kraftnäts webbplats konstaterar affärsverket att producenter och kon­sumenter, däribland mindre vindkraftsproducenter, vid några tillfällen har drabbats av mycket höga obalanskostnader. För att undvika dessa höga kost­na­der har vissa producenter valt att stänga av sina vindkraftverk. 

Under våren 2025 vidtog Svenska kraftnät flera åtgärder för att anpas­sa el­mark­na­den efter elsystemets fysiska förutsättningar. Målet angavs vara att sä­ker­ställa en kost­nads­effektiv, robust och framtidssäkrad elför­sörj­ning – sär­skilt i takt med att mer el kommer från väderberoende källor som vind och sol. Bland åtgär­derna återfinns ett nytt system för att balansera elsys­temet som in­fördes i mars 2025.

Den nya marknadslösningen är mer digitaliserad än den tidigare och Svenska kraftnät anger att man noga följer vad som behöver justeras för att skapa en mer rätt­vis, stabil och transparent balansmarknad. Vissa åtgärder har redan vid­ta­gits, bl.a. har Svenska kraftnät utarbetat en plan för hur den nya mark­nads­lösningen kan bli bättre i syfte att minska plötsliga kostnads­top­par. Verket för även en aktiv dialog med balansansvariga företag, bransch­orga­nisa­tio­ner och andra aktörer för att utröna hur man kan arbeta gemensamt för en sta­bilisering. Det bör även nämnas att obalanspriserna är en fråga som tas upp i den löpnande myndighetsdialog som regeringen har med Svenska kraft­nät, men det har inte vidtagits några officiella åtgärder, och regeringen planerar inte heller några sådana åtgärder i närtid.

Svenska kraftnät räknar med varierande priser även fortsättningsvis men har förhopp­ningar om att de stabiliseras på en lägre nivå. För en mer långvarig sta­bili­sering behövs det enligt affärsverket dock fler aktörer som kan bidra till balan­sen. Här anser Svenska kraftnät att batterilagring, flexibla industrier och nya lösningar kommer att spela en avgörande roll framöver.

I mars 2026 konstaterade Svenska kraftnät att det finns skäl att uppdatera oba­lansprissättningen i Sverige. Det nya systemet för att balansera elsys­temet har, enligt affärsverket, visat på behovet av ett ändrat obalanspris för att kost­na­derna ska fördelas mer rättvist och för att minska risken för extrema priser. Energi­mark­nads­in­spektionen måste dock godkänna utformningen och ett så­dant god­kän­nan­de kan ta upp till sex månader. Svenska kraftnäts bedömning är att ett för­ändrat oba­lans­pris kan träda i kraft tidigast i mars 2027.

Skriftlig fråga om kompensationsmodell vid aggregeringstjänster

I slutet av mars 2026 besvarade energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) en skriftlig fråga (fr. 2025/26:611) av Rickard Nordin (C) om ministern har för avsikt att gå vidare med de förslag som har tagits fram inom ramen för ett reger­ingsuppdrag till Svenska kraftnät, och hur det i så fall säkerställs att regel­ver­ket inte försvårar utvecklingen av aggregatorer och flexibilitetstjänster på el­mark­naden.

Ministern konstaterade att Svenska kraftnäts uppdrag var att ta fram en mo­dell för att kompensera elleverantörer för sådana kostnader för att anskaffa el som en leverantör av aggregeringstjänster orsakar genom att tillhandahålla tjän­s­ter för efterfrågeflexibilitet i en uttagspunkt. Svenska kraftnät överlämna­de sin slutrapport till regeringen i september 2024.

Energi- och näringsministern framhöll vidare att regeringen anser att det är viktigt att regel­verket på området inte försvårar utvecklingen på elmarknaden. Enligt ministern ska el­mark­naden och elsystemet vara utformade för att gynna svenska hushåll och företag. Ministern slog därefter fast att det vid den aktu­ella tid­punkten inte fanns några planer på att genomföra några lagänd­ringar eller att i öv­rigt ta vidare Svenska kraft­näts för­slag i rapporten.

Regeringsuppdrag om ett vägledande nationellt mål för icke-fossil flexibilitet

Ändringar i EU:s elmarknadsförordning innebär bl.a. att varje medlemsstat ska fastställa ett vägledande nationellt mål för s.k. icke-fossil flexibilitet i elsys­te­met. Med icke-fossil flexibilitet avses sådan flexibilitet som tillhandahålls utan an­vändning av fossila bränslen, främst genom energilagring och efter­fråge­flexi­bilitet. Syftet med kravet är att stärka elsystemets förmåga att hantera varia­tio­ner i produktion och efterfrågan samt att bidra till att med­lemsstaternas energi- och klimatmål uppfylls.

Mot den bakgrunden har regeringen gett Energimarknadsinspektionen i upp­drag att föreslå ett vägledande nationellt mål för icke-fossil flexibilitet i det svenska elsystemet. Myndigheten ska även föreslå hur olika delar ska bidra till målet, inklusive efterfrågeflexibilitet, energilagring och elproduktion.

Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet senast den 15 september 2026.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan inledningsvis konstatera att det pågår ett arbete med att införa en fristående roll som leverantör av balanstjänster, en s.k. BSP. Arbetet har dock sinkats bl.a. av vissa it-relaterade utmaningar. Energimark­nads­inspek­tio­nen har därför genom ett föreläggande ställt krav på att Svenska kraftnät ska redovisa status och en plan för det fortsatta genomförandet. Utskottet noterar att Svenska kraftnäts arbete fortskrider med inriktning på ett full­stän­digt infö­rande av BSP/BRP-mo­del­len med en fri­stå­ende BSP-roll senast under 2028–2029. Vidare noterar utskottet att Svenska kraft­nät har som ambition att kon­ti­nuer­ligt utforska lösningar som kan göra det möjligt att tidigarelägga in­fö­ran­det eller att införa temporära lösningar. Utskottet välkomnar att arbetet ge­nom­förs i tät dialog med marknadens aktörer, vilket borgar för att den lös­ning som väljs är effektiv och har bred acceptans bland dessa aktörer. Ut­skottet ser också positivt på att regeringen följer genomförandet av den nya modellen inom ra­men för den myndighetsdialog man har med Svenska kraft­nät. Reger­ingen har hit­tills inte sett sig nödgad att vidta några åt­gär­der för att på­skynda ge­nom­förandet, men utskottet förutsätter att sådana kan aktuali­seras om de bedöms va­ra nödvändiga. Något riksdagsuttalande som syftar till att på­skynda genom­fö­randet i linje med vad som föreslås i motionen anser ut­skottet inte vara nöd­vän­digt.

I motionen efterfrågas även åtgärder för att stävja de höga och volatila obalans­kostnaderna. Här kan utskottet konstatera att det pågår ett arbete med just den inriktningen. Det handlar bl.a. om att Svenska kraftnät följer en plan för att förbättra den relativt nya mark­nads­lösning som används bl.a. för att minska plötsliga kostnadstoppar. Inom ramen för det arbetet för Svenska kraft­nät en aktiv dialog med balansansvariga företag, bransch­orga­nisa­tio­ner och andra ak­tö­rer för att utröna hur man kan arbeta gemensamt för en sta­bilisering.

I mars 2026 konstaterade Svenska kraft­nät att det finns skäl att uppdatera oba­lansprissättningen i Sverige, för att kostna­derna ska fördelas mer rättvist och för att minska risken för extrema priser. Energi­mark­nads­in­spektionen mås­te dock god­känna utformningen och ett sådant god­kän­nan­de kan ta upp till sex månader. Svenska kraftnäts bedömning är att ett för­ändrat oba­lans­pris kan träda i kraft tidigast i mars 2027. Med hänvisning till att de berörda myn­dig­heterna har identifierat de höga och volatila obalanskostnaderna som ett pro­blem och att åtgärder har vidtagits finner utskottet ingen anledning för riks­da­gen att agera i frågan i linje med vad som föreslås i motionen.

Detsamma gäller de två förslagen i motionen som gäller en kompensa­tions­modell för efterfrågeflexibilitet. Här konstaterar utskottet att regeringen tydligt har meddelat att man inte har för avsikt att införa den modell som Svenska kraft­nät har föreslagit och som motionärerna är skeptiska till. Därmed kan det förslaget i motionen anses vara tillgodosett.

Utskottet delar för övrigt motionärernas uppfattning att den er­sätt­nings­modell för flexi­bi­litet som införs är enkel och transparent och inte ska­par onö­diga trösklar för inträde. Vidare välkomnar utskottet Energimarknadsin­spek­tio­nens pågående arbete med att fastställa ett vägledande nationellt mål för s.k. icke-fossil flexibilitet i elsys­te­met. Inom ramen för det arbetet ska myn­dig­heten bl.a. föreslå hur olika delar ska bidra till målet, inklusive efter­fråge­flexi­bilitet, energilagring och elproduktion. Uppdraget ska redovisas senast den 15 sep­tember 2026, och utskottet bedömer att det kan generera vär­de­full kunskap som kan komma till användning vid utformning av en kom­pensa­tionsmodell och som det är nödvändigt att förhålla sig till när en så­dan modell ska ut­vecklas. Det finns således skäl att avvakta utfallet av detta reger­ings­uppdrag innan riksdagen vidtar några åt­gär­der i enlighet med de förslag i motionen som gäller just en kompen­sa­tions­modell för flexi­bi­litet.

Sammantaget innebär detta att utskottet avstyrker motionen.

Propositionen

Enligt den ordning som gäller i dag ska ett nätföretag anvisa en elleverantör till en elanvändare som saknar ett leveransavtal med en elleverantör. Därmed finns det en på förhand bestämd elleverantör som levererar el för den som inte kan teckna elavtal eller som av andra skäl förhåller sig passiv.

Enligt regeringen är nätföretagens anvisning av kunder till en elleverantör emellertid ett pro­blem för konkurrensen. Det är vanligt att den anvisade elle­ve­rantören är ett bolag i samma koncern som nätföretaget. En sådan elleve­ran­tör får alltså fördelar gentemot andra elleverantörer. Att systemet på detta sätt snedvrider konkurrensen talar, enligt regeringen, starkt för att det bör av­skaf­fas. Priserna för elanvändare med anvisade elavtal är dessutom generellt sett högre än de priser som gäller för användare som aktivt väljer elleve­rantör, vil­ket regeringen också anser tala för att avveckla systemet.

Regeringen föreslår i stället en modell som innebär att en elanvändare för att ha rätt till le­verans av el i en uttagspunkt ska ha ingått ett avtal med den sys­temansvarige om rätt att ta ut el och ett avtal med en elleverantör om le­verans av el.

Den elleverantör som har störst marknadsandel inom ett område som om­fattas av en intäktsram för intäkter från ett lokalnät ska vara skyldig att på be­gäran av en elanvändare leverera el i elanvändarens uttagspunkt mot be­tal­ning (en s.k. leveransskyldig sistahandsleverantör) i området. Skyl­dig­heten ska inte gälla elanvändare med en förväntad årsförbrukning som är 100 000 kilowattimmar (kWh) eller mer. Marknadsandelen ska beräknas på mängden levererad el under tolv månader till elanvändare med en förväntad års­förbrukning som är mindre än 100 000 kWh. Den systemansvarige för di­stri­bu­tions­sys­tem ska offentliggöra vilken elleverantör som är leverans­skyldig sista­hands­leverantör i ett område. En leveransskyldig sistahandsleve­rantör ska låta en elanvändare som omfattas av leveransskyldigheten fritt välja ett avtal ur det utbud som sis­tahandsleverantören erbjuder och marknadsför.

I propositionen redovisar regeringen att en EU-medlemsstat enligt el­mark­nadsdirektivet är skyldig att ha ett system med sistahandsleverantörer för att säkerställa kontinuitet i försörjningen, åtminstone för hushållskunder. Dessa sis­tahandsleverantörer ska utses genom ett rättvist, transparent och icke-dis­kri­minerande förfarande.

Vidare redovisar regeringen att Elmarknadsutredningen har övervägt flera möjliga sätt att se till att det finns en sistahandsleverantör och i det samman­hanget studerat systemen för detta ändamål i Danmark, Finland och Norge. En­ligt ut­red­ningen är den norska modellen emellertid inte förenlig med EU-rät­ten. Ut­red­ningen bedömde även att det är olämpligt att införa en modell som bygger på att en sistahandsleverantör upphandlas, och pekar i det samman­hanget bl.a. på den ad­mi­ni­strativa bör­dan och den kravställning som behövs för att undvika att ose­riö­sa aktörer läm­nar vinnande anbud. Vid en upphand­ling som endast om­fattar sistahands­leve­ran­törer för utsatta kunder riskerar dess­utom kostna­den både för upp­hand­lings­förfarandet och för den vinnande ak­tören att bli hög i förhållande till an­talet kunder.

Avslutningsvis bör det nämnas att regeringen anger att förslaget i propo­si­tionen överensstämmer med det för­slag som Elmarknadsutredningen har läm­nat. Re­miss­instanserna till­styrker för­slaget eller har inga invändningar mot det.

Motionen

I kommittémotion 2025/26:4129 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) efterfrågas ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till ett nytt system för s.k. anvisade elavtal. Motionärerna ser en risk för att den modell regeringen föreslår kan leda till att kunder som inte är aktiva blir utan leverans av el. Motionärerna förordar i stället en reglering av den typ som finns i Norge och som innefattar krav på regelbunden upp­hand­ling av an­visat elhan­delsföretag genom ett auktionsförfarande.

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar att regeringen föreslår en ny modell som ersätter den nu­varande med s.k. anvisade elavtal. Utskottet delar också regeringens be­döm­ning att en lösning som bygger på upphandling är mindre lämplig av fle­ra skäl, vilka framgår av propositionsreferatet ovan.

Utskottet ser därför ingen anledning att ställa sig bakom förslaget i mo­tio­nen om att riksdagen ska uttala sig till förmån för en reglering av den typ som finns i Norge och som bygger på auk­tionsbaserad upphandling.

Därmed avstyrks motionen.

Motionen

I kommittémotion 2025/26:4130 av Linus Lakso m.fl. (MP) föreslås ett till­kännagivande om att skapa bättre förutsättningar för att etablera och ut­veckla energigemenskaper, inklusive tydligare ekonomiska incitament, samt att det in­förs en definition av energigemenskaper i den svenska lagstiftningen.

Motionärerna konstaterar att det finns vissa förslag om energidelning i pro­po­sitionen men anser att potentialen i energigemenskaper inte har beaktats. En­ligt motionärerna bör regeringen göra betydligt mer för att skapa bättre för­ut­sätt­ning­ar för ett energisystem som främjar egenmakt, lokal förankring och bättre möj­lig­heter att bidra till att bygga upp ett stabilt och robust elsystem un­der­ifrån.

Bakgrund och pågående arbete

Genomförande av EU-regler om energigemenskaper

En energigemenskap är en sammanslutning av hushåll, företag eller organi­sa­tioner som tillsammans producerar, delar, lagrar och använder energi lokalt.

Våren 2022 behandlade riksdagen regeringens proposition 2021/22:153 Ge­nom­förande av elmarknadsdirektivet när det gäller nätverksamhet, i vilken även frågor om energigemenskaper berördes (bet. 2021/22:NU21).

Till grund för regeringens överväganden i propositionen låg en rapport från Energimark­nads­inspektionen (Ei 2020:02 Ren energi inom EU – Ett genom­förande av fem rättsakter) i vilken myndigheten bl.a. föreslog en ny lag om energigemen­ska­per. I lagförslaget slogs det fast att en energigemenskap ska vara en ekonomisk för­ening, med ett skyddat namn av vilket det framgår vil­ken sorts organisation det rör sig om.

Regeringen ansåg emellertid å sin sida att energigemenskaper, så som de beskrivs i elmarknadsdirektivet och det omarbetade förnybartdirektivet, redan finns i Sverige. Regeringen såg inte heller några hinder mot att det bildas nya energigemenskaper och bedömde att det vid den aktuella tidpunkten inte fanns behov av någon ny lagstiftning – inklusive en definition av energigemenskaper – för att genomföra respektive direktivs regler på området.

Regeringsuppdrag om energigemenskaper

Sedan den 1 januari 2022 är det tillåtet att dela el mellan byggnader inom sam­ma fastighet via ett lågspänningsnät utan nätkoncession. Detta har för­bättrat för­utsättningarna för att bilda energigemenskaper, där flera bygg­na­der kan pro­ducera, dela, lagra och använda energi gemensamt. I Sve­rige är sådana ge­menskaper fortfarande ovanliga, men intresset har ökat.

I februari 2024 gav regeringen Energimyndigheten i uppdrag att analysera förutsättningarna för energigemenskaper och föreslå eventuella främjande åt­gär­der. Uppdraget redovisades i september 2024 (ER 2024:20 Energigemen­ska­per – Förutsättningar och förslag på främjandeinsats). Myn­dig­he­ten före­slog bl.a. att energigemenskaper skulle definieras i lag och att Ener­gi­mark­nads­inspektionen skulle få i uppdrag att verka för att nyttor från ener­gi­gemen­skaper återspeglas i nättarifferna. Energimyndigheten och Ener­gi­mark­nads­in­spek­tionen föreslogs också få ett gemensamt uppdrag att ta fram stöd i form av godkända typfall för att underlätta energidelning.

Rapport om energidelning

I februari 2024 gav regeringen Energimarknadsinspektionen i uppdrag att be­döma vilka åtgärder som krävs med anledning av nya bestämmelser i EU:s re­viderade elmarknadsdirektiv och elmarknadsförordning. Uppdraget omfat­ta­de bl.a. att analysera de EU-regler om energidelning som ska införas i na­tio­nell rätt senast 2026. I en rapport som presenterades i januari 2025 (Ei R2025:01 Energidelning och andra nyheter till följd av ändringar i EU:s el­mark­nadslagstiftning) analyserade myndigheten bl.a. förhållandet mellan ener­gidelning och energigemenskaper. Rapporten är en del av underlaget för re­geringens förslag om energidelning i den nu aktuella propositionen (se pro­positionens bil. 6).

Energimyndigheten främjar energigemenskaper

Energimyndigheten arbetar för att främja bildandet av energigemenskaper och satsar därför på att ta fram mer kunskap om vilka nyttor och utmaningar ener­gigemenskaper kan ha, både för enskilda aktörer och för energisystemet i stort. Ett antal projekt har fått stöd för att arbeta med energigemenskaper och energi­delning, och dessa involveras dessutom i ett gemensamt utvecklings­arbete.

Energimyndigheten konstaterar att det finns ett växande intresse för att bil­da och driva energigemenskaper i Sverige, och myndigheten kommer därför att parallellt med det gemensamma utvecklingsarbetet samla och förmedla kun­skap för att möta detta intresse. Detta görs bl.a. genom att en kunskapsbank om energigemenskaper finns tillgänglig via myndighetens webbplats och ge­nom en serie digi­ta­la fru­kostseminarier om energigemenskaper under våren 2026.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat motionsförslag med koppling till energigemenskaper, senast så sent som i slutet av mars 2026 (bet. 2025/26:NU17). Då konstaterade utskottet att när riksdagen behandlade lik­nande för­slag om energi­gemen­skaper våren 2025 (bet. 2024/25:NU12) hän­vi­sa­de utskottet till att Energi­myn­digheten har haft i upp­drag av regeringen att se över frågor som rör energi­ge­men­skaper och ana­lysera vilka åtgärder som kan behövas för att underlätta etableringen av sådana ge­menskaper. Utskottet no­terade vidare att Energi­myn­dig­he­ten gör fle­ra insatser för att främja bildan­det av energi­gemen­ska­per och för att öka kun­skapen om vilka möjlig­heter och utmaningar som finns, både för en­skilda ak­törer och för energi­sys­te­met som hel­het. Arbetet om­fattar bl.a. utlys­ningar inom områdena energige­men­skaper och energidel­ning, där oli­ka pro­jekt får stöd och där berörda aktö­rer involveras i gemen­sam­ma ut­veck­lings­insatser. Ut­skottet lyfte även fram att vissa lätt­na­der då nyligen hade ge­nomförts i kraven på nätkon­cession. Dessa föränd­ring­ar be­dömdes kunna göra det enkla­re och därmed mer attraktivt att etablera ener­gi­ge­men­skaper. Vidare no­te­rade utskottet att Energi­mark­nads­inspektionen hade pre­sen­terat ett förslag som rörde energidelning i det allmänna elnätet, vil­ket ock­så ansågs kunna bidra till att för­bättra förutsätt­ning­arna för energi­gemenskaper.

Sammantaget konstaterade utskottet i mars 2026 att det redan pågår ett arbete för att stärka förutsättningarna för att etablera energigemenskaper i Sve­rige. Mot den bakgrunden såg utskottet inte skäl för riksdagen att göra nå­got ytterligare ut­talande till regeringen i denna fråga och de då aktuella motions­yrkandena av­styrktes. Avvikande uppfattningar redovisades i reserva­tioner (V, C och MP).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis påminna om att riksdagen så sent som i mars 2026 behandlade förslag om energigemenskaper. Vid detta tillfälle konstaterade ut­skot­tet att det pågår arbete för att stärka förutsättningarna för att etablera ener­gi­gemen­skaper i Sverige och att det därför saknades skäl för riksdagen att göra något ut­talande till regeringen i denna fråga. De då aktuella mo­tions­yrkan­dena av­styrktes.

Utskottet anser inte att något nytt har tillkommit på temat energi­ge­men­skaper som ger utskottet anledning att föreslå riksdagen något annat beslut än då des­sa frågor behandlades senast.

Därmed bör riksdagen avslå motionsyrkandet även denna gång.

 

Reservationer

XX

Ställningstagande

Vi anser att det behövs ny lagstiftning på elområdet som ett svar på mark­na­dens snabba utveckling och för att kunna leverera el som möter morgon­da­gens behov. Samtidigt finns det svagheter i arbetet med att ta tillvara möjlig­he­terna till flexi­bilitet i elsystemet. Det handlar t.ex. om det förse­na­de in­förandet av rollen som leverantör av balanstjänster (ba­lancing ser­vi­ce pro­vider, BSP). Denna roll behöver vara fullt införd för att det på allvar ska vara möjligt att fri­gö­ra potentialen hos tusentals distribuerade flexi­bili­tets­re­surser – såsom bat­te­rier, elbilsladdare och industriprocesser. Den be­hövs ock­så för att obe­ro­ende aggregatorer ska kunna verka på marknaden och bidra till sys­tem­balan­sen. Vi anser därför att regeringen bör vidta omedelbara åtgär­der för att på­skynda ett fullständigt införande av rollen som BSP och därtill hö­rande mark­nadsmodeller.

En annan sak som har en negativ påverkan, inte minst på befintliga eller po­tentiella mindre elproducenters vilja att leverera viktig förnybar el, är de hö­ga och mycket lynniga obalanskostnaderna. Sedan en ny marknadslösning infördes har dessa kostnader blivit så extremt volatila och oförutsägbara att pro­ducenter emellanåt t.o.m. väl­jer att avstå från att producera el. Vi anser där­för att re­geringen bör ge Svenska kraftnät i uppdrag att, i nära samverkan med berörda marknads­aktö­rer, skyndsamt utreda och införa åtgärder som kan dämpa den extrema volati­liteten och skapa ett mer förutsägbart och stabilt sys­tem för ba­lans­avräkning.

Vi är också mycket tveksam till den kompensationsmodell för efter­frå­ge­flexibilitet som Svenska kraftnät har föreslagit. Den modellen kännetecknas av komplexitet och oklarheter för marknadsaktörerna, vilket riskerar att skapa nya hinder och att fördröja flexibilitetsutvecklingen ytterligare. Förslaget ris­ke­rar att hämma utvecklingen av aggregerings- och flexibilitetstjänster i en si­tuation med snabbt ökande elektri­fiering och volatila elpriser och då dessa tjänster blir allt viktigare. Resultatet blir att de stora samhälls­eko­no­miska vins­ter som flexibilitet kan skapa går om intet, samtidigt som hushållens och före­tagens elräk­ning­ar blir allt högre.

Vad som behövs är i stället en enkel och transparent modell som inte skapar onödiga trösklar. Förslaget behöver även justeras ytterligare för att det ska vara möjligt att på ett korrekt sätt fastställa omfattning och beräkningsmetod för den ekonomiska ersättning som ska betalas till elleverantörer för att täcka sådana kost­nader som uppstår vid aktivering av efterfrågeflexibilitet. Vi anser att Svenska kraftnät bör få ett nytt uppdrag att ta fram ett regelverk i dessa delar som är inspirerat av länder som framgångsrikt integrerar flexibilitet på mark­na­den, t.ex. Storbritannien och Estland.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Vi ser positivt på att regeringen föreslår att systemet med s.k. anvisade elavtal ska avskaffas. Detta system gör att elen blir dyrare för de inte sällan utsatta elkunder som inte kan eller vill välja elleverantör, och systemet är dessutom pro­blematiskt ur ett konkurrensperspektiv.

Tyvärr väljer regeringen att byta ut detta system mot ett som ställer krav på att elanvändare aktivt tecknar avtal med en elleverantör för att få leverans av el över huvud taget. Den som inte tecknar ett sådant avtal blir alltså utan el. Detta anser vi inte är en rimlig lösning eftersom den kan få såväl ekono­miska som rent hälsomässiga konsekvenser. Vi föror­dar i stället en reglering som lik­nar den i Norge. Den norska modellen innebär bl.a. krav på regelbun­den upphandling av anvisat elhandelsföretag där alla el­handelsföretag får kon­kurrera om dessa kunder. Detta bör medföra att pri­serna i dessa avtal pressas ned­åt, samtidigt som elkunderna är garanterade el­leverans. Regeringen bör åter­komma till riksdagen med ett förslag till ett nytt system för s.k. anvisade elavtal i linje med det som har redovisats här.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

I propositionen finns vissa förslag som ska skapa bättre förutsättningar för ge­nomförandet av EU-lagstiftning om energidelning. Det anser vi är po­sitivt. Det går dock att göra betydligt mer för att främja egenmakt och lokal förank­ring inom elsystemet. Det handlar om att skapa förutsättningar för att kunna bygga upp ett stabilt och robust elsystem underifrån.

Enligt vår uppfattning skulle energigemenskaper kunna fylla en viktig funk­tion i det sammanhanget. Lärdomar från andra länder visar att när män­ni­skor görs delaktiga i omställningen, ökar också deras acceptans för den. Ener­gi­gemenskaper kan också skapa möjligheter till ödrift i vissa delar av det lo­kala nätet, vilket ökar leveranssäkerheten.

För att främja energigemenskaper ser vi ett behov av att det införs en tydlig definition av vad en energigemenskap är i den svenska lag­stiftningen. Det skul­le göra det lättare att vidareutveckla regelstöd och andra insatser för att gyn­na framväxten av energigemenskaper. Vi anser också att det be­hövs fler eko­no­miska incitament till stöd för energigemenskaper. Det behövs t.ex. en skat­te­översyn som gör det möjligt att skattefritt dela el virtuellt. De nyttor för elsys­temet som energigemenskaper bidrar med bör också återspeglas i lägre nät­tariffer.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2025/26:240 Nya lagar om elsystemet:

1. Riksdagen antar regeringens förslag till elmarknadslag.

2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om införande av elmark­nadslagen (2026:000).

3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om elektriska ledningar.

4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken.

5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader.

6. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg.

7. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi.

8. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i elbered­skaps­lagen (1997:288).

9. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:875) om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar.

10. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403).

11. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2011:710) om certifiering av transmissionsnätsföretag för el.

12. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2011:1200) om elcertifikat.

13. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:385) om ingripande mot marknadsmissbruk vid handel med gros­sistenergiprodukter.

14. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i elsäker­hets­lagen (2016:732).

15. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2021:311) om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet.

16. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2023:75) om skatt på överintäkter från el.

17. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2025:50) om finansiering av en kapacitetsmekanism för elmarknaden.

18. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2025:1345) om ändring i ellagen (1997:857).

19. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2025:1348) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvalt­nings­domstolar.

20. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2025:1349) om ändring i lagen (2021:311) om särskilt investerings­utrymme för elnätsverksamhet.

Följdmotionerna

2025/26:4129 av Fredrik Olovsson m.fl. (S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till ett nytt system för s.k. anvisade elavtal i enlighet med vad som anförs i motionen och tillkännager detta för reger­ingen.

2025/26:4130 av Linus Lakso m.fl. (MP):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skapa bättre för­utsättningar för att etablera och utveckla energigemenskaper, inklusive tyd­li­gare ekonomiska incitament, samt att införa en definition av energige­men­skaper i svensk lagstiftning och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:4138 av Rickard Nordin m.fl. (C):

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidta omedelbara åtgärder för att påskynda ett fullständigt införande av rol­len som leverantör av balanstjänster (balancing service provider, BSP) och tillhörande marknadsmodeller och tillkännager detta för reger­ingen.

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Svenska kraftnät i uppdrag att i samverkan med marknadens aktörer skyndsamt utreda och införa åtgärder för att minska den extrema vola­tiliteten i obalanskostnaderna och tillkännager detta för regeringen.

3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säker­ställa att den kompensationsmodell för efterfrågeflexibilitet som införs inte utgör ett hinder för marknadstillträde och tillkännager detta för reger­ingen.

4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Svenska kraftnät i uppdrag att ta fram en ersättningsmodell för flexi­bi­litet som underlättar inträde, realiserar den potential som finns samt säker­ställer att flexibilitetsleverantören enbart blir ersättnings­skyldig för eventuell obalans i den utlovade flexibiliteten, och detta tillkänna­ger riksdagen för regeringen.

 

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

 

 

[1] Kommissionens förordning (EU) 2017/2195 av den 23 november 2017 om fastställande av riktlinjer för balanshållning avseende el.