Jämställdhet i en föränderlig tid - nuläge och vägar framåt, del 1

Jämställdhet i en föränderlig tid

– nuläge och vägar framåt

Volym 1

Betänkande av

2024 års jämställdhetsutredning

Stockholm 2026

SOU 2026:41

3.1.3Det är viktigt med en jämn fördelning, men

3.1.5Vi fokuserar på kvantitativa resultat och

6

SOU 2026:41Innehåll

4.2.3Regeringen kan behöva vara extra tydlig

4.3Lagstiftning och konventioner inom

4.3.4Sedan förordning om konsekvensutredningar infördes regleras inte längre krav

4.3.5Sedan myndighetsförordningen infördes regleras inte längre sektorsövergripande

4.4Regeringens nuvarande styrning

4.4.3Jämställdhetsintegrering

4.4.7Regeringen har ett kollektivt ansvar

7

4.4.10Reglering av myndigheternas

4.4.11Särskilda utvecklingsprogram

4.4.12Länsstyrelserna verkar för att

4.5.1Delmål 1 – En jämn fördelning av makt och

4.5.4Delmål 4 – Jämn fördelning av det

4.6Delmål 6 – Mäns våld mot kvinnor samt delmål 7

4.8Styrningen av svensk jämställdhetspolitik i jämförelse

4.9Komplement till traditionell resultatstyrning för att hantera utmaningar med att styra ett tvärsektoriellt

4.9.4Strategier och handlingsplaner för

4.9.5Särskilda utvecklingsprogram kan bidra

8

som främjar jämställdhet riskerar att försämras .. 310

4.10.7Större reformfokus för delmål 1–5

5.3.2Vissa styrkor i dagens styrning som utgör

5.3.3Det finns utmaningar med att styra

5.3.4Styrningen av jämställdhetspolitiken är

9

6.2.2Utgångspunkter och avgränsningar avseende

6.3Förslag om en samlad nationell strategi för

6.4En jämn fördelning av makt och inflytande

6.4.2Problemområden som bör prioriteras inom delmål 1 – En jämn fördelning av makt

6.4.3Åtgärd: Tillsätt en jämställdhetspolitisk

6.4.4Åtgärd: Främja en jämn fördelning av makt

6.5Ekonomisk jämställdhet – prioriterade problem

6.5.2Problemområden som bör prioriteras inom

6.5.3Åtgärd: Utred förutsättningarna för en riktad lönesatsning på kvinnodominerade

6.5.5Åtgärd: Långsiktig uppgift till Tillväxtverket

– öka andelen kvinnor som äger och leder

10

6.5.7Åtgärd: Uppdra åt Finansinspektionen att kartlägga könsskillnader på spar- och

6.5.8Åtgärd: Öka utrikes födda kvinnors

6.6Jämställd utbildning

6.6.2Problemområden som bör prioriteras inom

6.6.4Åtgärd: Granska förskolans

6.6.5Åtgärd: Uppgift till Skolverket

– nationellt sektorsansvar för en jämställd

6.6.6Åtgärd: Utred förutsättningarna för ett

välfärdssprång i form av ett praktikprogram

för att bredda rekryteringsbasen till välfärden..... 375

6.7Jämn fördelning av det obetalda hem- och

6.7.2Problemområden som bör prioriteras inom delmål 4 – Jämn fördelning av det obetalda

6.7.3Åtgärd: Se över reglerna för föräldraledighet

6.7.5Åtgärd: Digitalt verktyg som hjälper föräldrar att göra medvetna val kring

6.8.2Problemområden som bör prioriteras inom

11

6.8.3Åtgärd: Uppgift till Socialstyrelsen

– nationellt sektorsansvar för en jämställd

6.8.4Åtgärd: Utvärdera och utveckla kunskapsstyrningen för att stödja en jämställd

6.8.5Åtgärd: Nationell satsning på

6.9Jämställdhet i en föränderlig tid

6.9.1Förslag: Inför ett förordningsstyrt krav på att konsekvensutredningar ska beskriva

6.9.2Åtgärd: Uppdra åt Jämställdhetsmyndigheten att vägleda utredningar i att upprätta konsekvensutredningar ur ett

6.9.3Åtgärd: Förtydliga statens ägarpolicy avseende områden där statligt ägda bolag ska vara ett

6.9.4Åtgärd: Ta fram en modell för att ta tillvara barns och ungas erfarenheter i utvecklingen

6.9.5Åtgärder: Hantera de möjligheter och risker som artificiell intelligens (AI) innebär för

6.9.6Åtgärder: Ett jämställt totalförsvar

12

7.2Det finns behov av en mer sammanhållen, kostnadseffektiv och ändamålsenlig styrning av statliga myndigheters arbete för att uppnå

7.3Förslag om att statliga myndigheters ansvar

för genomförandet av jämställdhetspolitiken regleras

7.3.1Vissa myndigheters skyldighet att bedriva ett systematiskt arbete för att bidra till

7.4Verksamhetsanpassade uppgifter om jämställdhet

7.5Kriterier för att bedöma vilka myndigheter

som är särskilt centrala för jämställdhetspolitikens

7.7Förslag om fortsatt JiHU-uppdrag för universitet

7.8.1Förtydligande av Länsstyrelsernas uppgift

13

8.2.1Parallell utveckling av jämställdhetsstatistiken

8.2.2Ingen tydlig åtskillnad mellan

8.2.6Vem har ansvar för uppföljning

8.2.9Förslag om att Jämställdhetsmyndigheten

8.2.10Förslag om att SCB ska tillhandahålla

8.2.11Förslag om att Jämställdhetsmyndigheten

8.2.12Förslag om att Jämställdhetsmyndigheten

8.2.13Förslag om indikatorer med fördelning

8.2.14Förslag om indikatorer för regional

8.3.5Kvantitativa indikatorer i form av statistiska

14

SOU 2026:41Innehåll

9.3Förslag gällande en samlad nationell strategi för

9.4Förslag gällande styrning av statliga myndigheters inklusive lärosätenas bidrag till att nå de

9.5Förslag om att stärka och förtydliga länsstyrelsernas

9.6Förslag om ett förordningsstyrt krav att

15

16

18

SOU 2026:41Förkortningar

19

20

och utnyttjande i prostitution och människohandel ska upphöra, och delmål 7 – Hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra.

Utredningens resultat sammanfattas i det följande.

Måluppfyllelse för perioden 2017–2023/2024

Delmål 1. En jämn fördelning av makt och inflytande

Kvinnors valdeltagande är högre än mäns i val till riksdag, region- och kommunfullmäktige samt i val till Europaparlamentet. Även i de grupper där valdeltagandet generellt är lägre, utrikes födda och unga (18–29 år), är kvinnors valdeltagande högre.

Män är däremot vanligen i majoritet bland dem som valts till de politiska församlingarna. Sedan 1990-talet har andelen kvinnor i riks- dag, regionfullmäktige och kommunfullmäktige legat på minst

40 procent, men under 50 procent. Närmast en jämn fördelning kommer landets regionfullmäktige efter valet 2022 med 49 procent kvinnor och 51 procent män. I regeringen utgör kvinnor 43 procent av statsråden år 2024. I Europaparlamentet är kvinnor i majoritet bland de svenska ledamöterna. Totalt sett, i hela Europaparlamentet, utgör män en majoritet av ledamöterna.

Riksdagens utskott består oftast av fler män än kvinnor och det är vanligen en man som innehar posten som ordförande. Män utgör en majoritet av ledamöterna i kommunala facknämnder och posten som kommunstyrelseordförande innehas vanligtvis av en man. Köns- fördelningen är däremot jämn bland regionstyrelsernas ordföran- den 2023 och även bland ledamöterna i regionstyrelserna och regio- nernas facknämnder. I flera fall syns en horisontell uppdelning, det vill säga att kvinnor och män återfinns inom olika områden, i både regionernas och kommunernas nämnder.

Unga kvinnor och utrikes födda kvinnor är särskilt underrepre- senterade i de politiska församlingarna. Unga kvinnor och utrikes födda kvinnor är också, enligt undersökningar som gjorts, mer ut- satta för hot och trakasserier än övriga grupper. Det är vanligare bland kvinnliga politiker jämfört med manliga politiker att på något sätt censurera eller begränsa sig själva som en konsekvens av hot och trakasserier. Den grupp förtroendevalda kommunpolitiker som oftast lämnar sina uppdrag i förtid är unga kvinnor.

22

I den privata sektorn återfinns oftast män på de ledande positio- nerna. Könsfördelningen är särskilt ojämn då det gäller vd-poster i börsbolag och styrelseordföranden i börsbolag, där andelen kvinnor uppgår till 12 respektive 9 procent år 2024.

En tredjedel av landets professorer är kvinnor. Andelen kvinnor bland rektorerna på landets universitet och högskolor har varierat, men kvinnor har hela tiden varit i minoritet.

Bland chefer i regionala och kommunala verksamheter är andelen kvinnor högre än andelen män. Andelen kvinnor bland de anställda är än högre. Det syns en viss horisontell uppdelning bland regioner- nas och kommunernas chefer. Vi ser också en högre andel män på de högsta toppositioner bland cheferna.

Överlag ser vi en relativt jämn könsfördelning på beslutande posi- tioner inom det statliga området, exempelvis gällande styrelser och insynsråd samt positionerna vd och styrelseledamot. Könsfördel- ningen är jämn också på de högsta chefspositionerna, men en viss horisontell uppdelning syns även bland chefer i staten.

Delmål 2. Ekonomisk jämställdhet

Kvinnors disponibla inkomst 2023 uppgår till 80 procent av mäns disponibla inkomst. Skillnaden är ännu större bland pensionärer, där kvinnors andel av mäns disponibla inkomst uppgår till 74 procent. Sett över tid kan inkomsterna summeras i en livsinkomst. Bland per- soner födda 1950 uppgår skillnaden i livsinkomst mellan kvinnor och män till 5 miljoner kronor. Kvinnors livsinkomst beräknas till 13,7 mil- joner kronor och mäns livsinkomst till 18,7 miljoner kronor.

För personer 20–64 år har gapet i disponibel inkomst i princip legat still 2017–2023. Skillnaden i disponibel inkomst, och därmed i pension och livsinkomst, kan främst härledas till skillnader i arbets- inkomst. Kvinnor arbetar oftare deltid och är oftare sjukskrivna och föräldralediga. Kvinnor och män arbetar dessutom i skilda yrken med skilda lönelägen. Slutligen finns en viss löneskillnad som inte förklaras, den så kallade standardvägda löneskillnaden. Vi ser också tydliga skillnader i inkomst av näringsverksamhet och inkomst av kapital.

Inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män tar sin början i ung ålder. Vi ser samma typ av könsskillnader bland unga som bland övriga vuxna, men de är vanligen inte lika markerade bland de unga. Gällande

23

företagande är dock skillnaderna mellan unga kvinnor och män större än i övriga befolkningen. Bland unga ser vi också att utrikes födda kvinnor har en svag ställning på arbetsmarknaden.

Ensamstående kvinnor med barn har i genomsnitt lägre ekonomisk standard än andra hushåll och är överrepresenterade bland hushåll som mottar ekonomiskt bistånd. En mer än dubbelt så hög andel ensamstående kvinnor med barn jämfört med befolkningen i övrigt uppger att de saknar kontantmarginal.

Delmål 3. Jämställd utbildning

Flickor i grundskolan har i genomsnitt högre betyg och högre resultat på exempelvis nationella prov och i internationella undersökningar jämfört med pojkar. Däremot syns knappt någon skillnad mellan flickor och pojkar då det gäller hur stor andel som uppnår grund- läggande behörighet till något av gymnasiets yrkesprogram.

I gymnasiet når flickor i genomsnitt högre betyg jämfört med pojkarna. Flickornas betygspoäng har varit högre än pojkarnas hela perioden 2017–2024. Det är också en högre andel flickor än pojkar som uppnår gymnasieexamen inom fem år och en högre andel tjejer än killar som uppnår grundläggande behörighet till högskolan inom tre år. Det är dessutom vanligare bland unga män jämfört med unga kvinnor att inte ha en gymnasieutbildning.

Förutom kön har också föräldrars utbildningsnivå samt tid i svensk skola betydelse för skolresultaten. Pojkar som har föräldrar med låg utbildning och utländsk bakgrund eller är utrikes födda med kort tid i svensk skola får i genomsnitt de lägsta betygen. På motsvarande sätt uppnår flickor födda i Sverige och med högutbildade föräldrar i genomsnitt de högsta betygen.

Samtidigt som flickorna presterar bättre i skolan vad gäller kun- skapsresultat upplever de en sämre arbetsmiljö. De trivs sämre i skolan och de upplever mer stress.

Såväl i gymnasiet som på universitet och högskola syns tydliga skillnader mellan kvinnor och män i val av program respektive utbild- ningsinriktning. På universitet och högskola är kvinnor i majoritet på utbildningar inom vård och omsorg och män i majoritet inom det tekniska området. Gällande yrkesexaminaprogram är män i majoritet på civilingenjörsprogram och högskoleingenjörsprogram samtidigt

24

som det är en övervägande andel kvinnor på utbildningar till förskol- lärare och specialistpedagog.

Det syns inga större skillnader mellan inrikes och utrikes födda elever och studenter vare sig i gymnasiet eller på universitet avseende könsskillnader i val av utbildningsinriktning, utan mönstret är genom- gående för alla grupper.

Tittar vi på hela befolkningens utbildningsnivå kan vi konstatera att det är vanligare att kvinnor har en högre utbildning jämfört med män. Andelen personer som har en eftergymnasial utbildning har ökat snabbare bland kvinnor än bland män under 2000-talet. Fler kvinnor än män studerar också på komvux, folkhögskola, SFI och i studieför- bundens regi. Utifrån de resultat som finns att tillgå syns inga tydliga skillnader kvinnor och män vad gäller övrigt icke-formellt lärande i form av kurser och workshops samt eget informellt lärande.

Delmål 4. En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet

Kvinnor lägger mer tid än män på hushållsarbete i hemmet, som att laga mat, städa, diska och tvätta. Visserligen lägger män mer tid på en del sysslor i hushållet, som underhåll av fordon, men dessa är färre, tar i genomsnitt mindre tid och genomförs mer sällan. Ett könsmönster med avseende på hemarbete ser ut att etableras i relativt ung ålder.

Vi ser skillnader mellan flickor och pojkar i åldern 12–18 år då det gäller hur många som hjälper till hemma och vad de hjälper till med. Också bland unga vuxna 18–24 år syns relativt likartade könsmönster som bland vuxna generellt.

Det är stora skillnader mellan kvinnor och män i hur mycket föräldraledighet de tar ut då barnen är små. Då betald och obetald föräldraledighet räknas samman skattas mäns andel av föräldraledig- heten under barnets första två år uppgå till en fjärdedel och kvinnors andel till tre fjärdedelar av den totala föräldraledigheten. Pappan till vart tredje barn som föddes 2017 tog ut ingen eller väldigt lite föräldra- ledighet (maximalt 29 dagar) under barnets första två år. Unga för- äldrars uttag av föräldrapenning är särskilt ojämnt fördelat. Unga pappor och även utrikes födda pappor är överrepresenterade bland pappor som tar ut noll eller få föräldrapenningdagar.

Uttaget av tillfällig föräldrapenning för vård av sjukt barn är något mer jämnt fördelat, men fortfarande tar kvinnor ut lejonparten av

25

dagarna. Att kvinnor ägnar mer tid åt omsorg om barnen syns också i tidsanvändningsundersökningen. Kvinnor lägger mer tid både på omsorg om och tillsyn av barnen.

Både kvinnor och män ägnar sig enligt tillgängliga underlag åt omsorg om andra anhöriga än de egna barnen, exempelvis stöd och omsorg åt en äldre förälder eller partner. Flera studier visar dock att kvinnor och män ägnar sig åt olika typer av omsorg och att kvinnors omsorgsarbete är mer omfattande och inbegriper fler olika typer av sysslor samt att de oftare utför omsorgsarbetet själva.

Delmål 5. Jämställd hälsa

Män lever i genomsnitt tre år kortare än kvinnor. Kön och utbild- ningsnivå samverkar så att män med förgymnasial utbildning är den grupp som i genomsnitt har kortast medellivslängd. De vanligaste dödsorsakerna för både kvinnor och män är hjärt- och kärlsjukdomar följt av tumörer. Fler män än kvinnor har avlidit av covid-19. Döds- talen till följd av suicid är också högre för män än för kvinnor.

Män drabbas i större omfattning av de allvarliga sjukdomarna hjärtinfarkt, cancer och stroke. Dessa sjukdomar bidrar till en stor sjukdomsbörda även bland kvinnor, men relativt sett drabbar de män oftare än kvinnor.

Kvinnor och flickor uppger i lägre utsträckning än män och pojkar att de har en god hälsa. Kön samspelar med andra bakgrundsfaktorer. Personer med lägre utbildningsnivå, högre ålder, funktionsnedsätt- ning och/eller hbtqi-tillhörighet har en sämre självrapporterad hälsa än andra samtidigt som det är ett genomgående mönster att kvinnor inom respektive delgrupp i lägre grad än män uppger att deras hälsa är bra. Även bland utrikes födda uppger kvinnor i lägre grad än män att de har en god hälsa.

Det genomsnittliga antalet utbetalda sjukpenningdagar till kvinnor är nästan dubbelt så högt som till män. Stressrelaterade sjukskriv- ningar har blivit den dominerande orsaken till längre sjukskrivningar. Stress i arbetslivet, framförallt i branscher och sektorer där många kvinnor arbetar, har lyfts fram som en bidragande orsak till kvinnors höga sjukskrivningstal. Det faktum att kvinnor utför mer obetalt arbete antas också leda till en högre total belastning.

26

Oavsett om den psykiska hälsan mäts via frågor om välbefinnande eller frågor om oro och ångest rapporterar kvinnor och flickor ett sämre psykiskt mående i jämförelse med män och pojkar. Unga kvin- nor är den grupp där flest anger att de har besvär av ängslan, oro och ångest. Könsskillnaden, att kvinnor uppger ett sämre mående än män, återfinns bland inrikes födda, utrikes födda, grupper med olika ut- bildningsnivå, i olika åldersgrupper samt bland personer med funk- tionsnedsättning.

Uttaget av antidepressiva läkemedel är nästan dubbelt så högt bland kvinnor som bland män. Uttagen har ökat under en längre tid för både kvinnor och män, men mer för kvinnorna än männen. Samtidigt tyder studier på att det kan finnas en överbehandling av depression hos kvinnor och en underbehandling av depression hos män.

Då det gäller bemötande inom vården är en majoritet av både kvin- nor och män nöjda. Andelen kvinnor som är positiva är dock något lägre än andelen män.

Män rör sig i genomsnitt något mer än kvinnor enligt självrap- porterade uppgifter, men äter i stället mindre frukt och grönt jäm- fört med kvinnor. Det är vanligare bland män än bland kvinnor att röka och/eller snusa dagligen. Andelen unga kvinnor 16–29 år som dagligen röker och/eller snusar har ökat kraftigt 2017–2024. Fort- farande är dock andelen större bland de unga männen 16–29 år. Män riskkonsumerar alkohol i något högre grad än kvinnor.

Det är inte möjligt att med hjälp av befintlig statistik över insatser inom socialtjänsten samt stöd och service till personer med funktions- nedsättning bedöma ifall insatserna är jämställt fördelade eller inte. Däremot visar en kunskapsöversikt att socialtjänstens handläggning påverkas av och återspeglar samhälleliga könsnormer.

Styrningen av jämställdhetspolitiken

Jämställdhetsintegrering, i kombination med särskilda åtgärder, är regeringens huvudsakliga strategi för att nå de jämställdhetspolitiska målen. Regeringens långsiktiga styrning av myndigheternas arbete för att bidra till att nå de jämställdhetspolitiska målen sker i huvud- sak via vissa myndigheters instruktioner. Vår kartläggning visar dock att nästan hälften av alla myndigheter som styrs av instruktioner

27

saknar uppgift om jämställdhet i sin instruktion. Mot bakgrund av att jämställdhetsintegrering är den huvudsakliga strategin och givet att jämställdhetspolitiken kräver politiska beslut och åtgärder inom i stort sett alla politikområden, borde ett jämställdhetsperspektiv vara relevant för i stort sett alla myndigheter. Eftersom det saknas en generell reglering av jämställdhet som omfattar alla myndigheter är det dock oklart om alla myndigheter uppfattar att de har till upp- gift att beakta jämställdhet i sin verksamhet.

För att påskynda utvecklingen av myndigheternas bidrag till att uppnå de jämställdhetspolitiska målen har regeringen de senaste åren bedrivit två utvecklingsprogram: Jämställdhetsintegrering i myndig- heter (JiM) 2013–2025 samt Jämställdhetsintegrering i högskolor och universitet (JiHU) 2016–2025. Dessa båda program har nu upphört. Enligt regeringens egen bedömning är styrningen av statliga myn- digheters bidrag till att nå de jämställdhetspolitiska målen fragmen-

terad.1 Utredningen delar denna bedömning och menar därtill att styrningen är bristfällig. Den är inte tillräckligt strategisk, tydlig och verksamhetsanpassad för att på ett effektivt sätt bidra till målupp- fyllelse.

Enligt vår bedömning är det dessutom inte enbart styrningen av de statliga myndigheterna som är fragmenterad, utan det gäller även styrningen av jämställdhetspolitiken i stort. De jämställdhets-politiska delmålen är ambitiösa och pekar ut en riktning för jämställdhets- politiken, men de är formulerade på en övergripande nivå, vilket gör att det kan vara svårt för myndigheter och andra aktörer att priori- tera sitt arbete utifrån dem. Därtill är det svårt att få en överblick över regeringens prioriteringar och åtgärder inom delmål 1–5, vilket riskerar att centrala aktörer drar åt olika håll i stället för att agera med samlad kraft.

I dag är det endast delmål 6 – Mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och utnyttjande i prostitution och människohandel ska upp- höra, samt delmål 7 – Hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra, som kännetecknas av långsiktighet och tydlighet i form av en tioårig nationell strategi med tillhörande mål, handlingsplaner, ansvariga aktörer och resurser. Detta saknas för delmål 1–5. Dessutom har majoriteten av resurser och insatser inom jämställdhetspolitiken gått till insatser inom områdena mäns våld mot kvinnor samt heders- relaterat våld och förtryck.

1Se bilaga 1.

28

Utredningen har även identifierat en obalans när det gäller resurs- fördelningen mellan den nationella och regionala nivån, vilket hindrar ett effektivt genomförande av länsstyrelserna uppgift att verka för delmålens genomslag i länen. Dels begränsas räckvidden för vilka aktörer som involveras, dels försvårar det genomslaget för och an- passning av nationella initiativ till regionala förhållanden.

Enligt vår bedömning krävs en mer sammanhållen, långsiktig och tydlig styrning, uppföljning och dialog i kombination med system- förändrande reformer och långsiktiga åtgärder för att målen ska upp- nås och för att de landvinningar som gjorts på jämställdhetsområdet ska bestå. Vi menar att det finns utrymme för regeringen att utveckla styrningen av politikområdet för att skapa bättre förutsättningar för att målen ska nås.

I det följande redovisar vi våra förslag för en effektivare styrning för att uppfylla de jämställdhetspolitiska målen.

Våra bedömningar och förslag om effektivare styrning för att uppnå delmål 1–5

En samlad tioårig nationell strategi för jämställdhetspolitiken

Vi föreslår att styrningen av jämställdhetspolitiken ska hållas sam- man och att arbetet för att nå samtliga jämställdhetspolitiska delmål ska struktureras inom ramen för en samlad tioårig nationell strategi för jämställdhetspolitiken. Det förväntas bidra till ett mer samman- hållet och effektivt genomförande av jämställdhetspolitiken.

Med utgångspunkt i de jämställdhetspolitiska delmålen ska stra- tegin precisera tydliga problembeskrivningar, vilka åtgärder som ska vidtas samt ansvariga aktörer. Den ska bidra till ett helhetsperspektiv som möjliggör för statliga myndigheter samt regionala och kommu- nala verksamheter att effektivt kraftsamla för att lösa aktuella jäm- ställdhetsproblem.

Jämställdhetsmyndigheten ska ha en övergripande samordnande och uppföljande roll för strategin på nationell nivå medan länsstyrel- serna ska ha en samordnande och uppföljande roll för strategins genomslag i länen.

Vår tanke är att de prioriterade problemområden och åtgärder som redovisas nedan för delmål 1–5, tillsammans med regeringens

29

aktuella inriktning för delmål 1–7, kan utgöra ett underlag för en samlad nationell strategi för jämställdhetspolitiken.

Prioriterade problem, åtgärder och ansvariga aktörer

Utredningen gör följande bedömning av vilka problemområden re- geringen bör prioritera att åtgärda för respektive delmål 1–5 samt hur dessa problem bör hanteras i form av åtgärder och ansvariga aktörer. De problemområden som anges nedan tar sikte på hela delmålet medan åtgärderna primärt fokuserar på områden där vi ser att åtgär- der saknas eller behöver förstärkas. Åtgärderna ska inte ses som hel- täckande eller tillräckliga.

Problemområden som regeringen bör prioritera att åtgärda inom respektive delmål 1–5

Inom delmål 1 – En jämn fördelning av makt och inflytande bör re- geringen prioritera att

–verka för lika villkor och en jämn könsfördelning på ledande befattningar i näringslivet, akademin och politiken

–främja lika förutsättningar för unga kvinnor och unga män att delta i demokratiska processer, både som väljare och som valda

–adressera skillnader vad gäller unga kvinnors och unga mäns attityder till jämställdhet

–motverka könsrelaterat hot och hat samt nätbaserade trakasserier.

Inom delmål 2 – Ekonomisk jämställdhet bör regeringen prioritera att

–minska inkomstgapet mellan kvinnor och män

–minska pensionsgapet mellan kvinnor och män

–stärka utrikesfödda kvinnors etablering på arbetsmarknaden

–öka andelen kvinnor som driver företag

–minska skillnaderna mellan kvinnor och män vad gäller tillgång till företagsstöd, lån och riskkapital.

30

Inom delmål 3 – Jämställd utbildning bör regeringen prioritera att

–stärka och utveckla förskolans främjande arbete vilket innebär att förmedla och förankra respekt för jämställdhet som ett grund- läggande demokratiskt värde och bredda barns möjligheter att oavsett kön testa och utveckla förmågor och intressen

–stärka skolväsendets förutsättningar att förmedla och praktisera jämställdhet som ett grundläggande demokratiskt värde, förebygga könsskillnader i kunskapsresultat, skolrelaterad stress och otrygg- het samt förebygga sexistisk jargong och sexistiskt språkbruk

–stärka främjande och förebyggande arbete för att minska köns- bundna studie- och yrkesval.

Inom delmål 4 – Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgs- arbetet bör regeringen prioritera att

–verka för ett jämställt föräldraskap och en mer jämställd fördel- ning av föräldraledighet, föräldrapenning och tillfällig föräldra- penning

–skapa bättre förutsättningar för kvinnor och män att dela lika på omsorgsansvaret om åldrande föräldrar eller andra nära anhöriga

–ge flickor och pojkar lika förutsättningar att utveckla ansvars- tagande och färdigheter för en jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet.

Inom delmål 5 – Jämställd hälsa bör regeringen prioritera att

–fortsätta satsningar för att förbättra kvinnors och flickors hälsa

–verka för en jämställd hälso- och sjukvård för kvinnor och män, flickor och pojkar

–verka för en jämställd socialtjänst för kvinnor och män, flickor och pojkar

–förebygga sjukskrivningar på grund av stressrelaterad psykisk ohälsa.

31

Åtgärder som bedöms bidra till att uppfylla delmål 1–5

Delmål 1 – En jämn fördelning av makt och inflytande

–Regeringen bör tillsätta en jämställdhetspolitisk utredning om fördelning av makt och inflytande. Syftet med en sådan utred- ning bör vara att kartlägga hur makten är fördelad mellan kvinnor och män, undersöka vilka hinder som behöver hanteras för att makten ska bli jämnt fördelad samt föreslå åtgärder som bidrar till att makt och inflytande är jämnt fördelat mellan kvinnor och män.

–Regeringen bör uppdra åt Jämställdhetsmyndigheten att, i sam- verkan med Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, kvalitativt undersöka unga kvinnor och mäns attityder till jäm- ställdhet.

–Regeringen bör ge Myndigheten för ungdoms- och civilsamhälles- frågor i uppdrag att arbeta långsiktigt, även i mellanvalsperioderna, med att främja ungas valdeltagande genom skolval, med särskilt fokus på att främja unga kvinnors och unga mäns lika möjligheter till delaktighet och inflytande.

–Regeringen bör uppdra åt Universitetskanslersämbetet att utreda hinder och möjliga åtgärder för att påskynda utvecklingen mot målet att hälften av nyrekryterade professorer ska vara kvinnor.

Delmål 2 – Ekonomisk jämställdhet

–Regeringen bör tillsätta en statlig utredning som utreder förutsätt- ningarna för en riktad lönesatsning på utvalda kvinnodominerade yrken i offentlig sektor. Utredningen bör analysera den danska trepartsmodellen, vilken har till syfte att göra det mer attraktivt att arbeta i välfärden

–Den parlamentariskt tillsatta pensionsgruppen bör formulera mål för att minska pensionsgapet i det allmänna pensionssystemet, fastställa en ny handlingsplan för jämställda pensioner samt över- väga hur de grundläggande principerna i pensionssystemet kan behöva ändras för att minska pensionsgapet mellan kvinnor och män.

32

–Regeringen bör i samråd med pensionsgruppen ta initiativ till en partsgemensam samrådsgrupp för jämställda pensioner.

–Regeringen bör ge Tillväxtverket en långsiktig uppgift att aktivt verka för att öka andelen kvinnor som äger och leder företag.

–Regeringen bör utreda förutsättningarna för hur företagsstöd, lån och riskkapital kan fördelas jämställt mellan kvinnor och män.

–Regeringen bör uppdra åt Finansinspektionen att kartlägga och analysera eventuella könsskillnader på spar- och lånemarknaden.

–Regeringen bör gå vidare med förslag om att utvidga målgruppen för etableringsinsatser så att även nyanlända kvinnor och män som invandrar av familjeskäl omfattas.

Delmål 3 – Jämställd utbildning

–Regeringen bör tillsätta en delegation för jämställdhet i skol- väsendet.

–Skolinspektionen bör genomföra en ny tematisk granskning av jämställdhet i förskolan.

–Regeringen bör ge Skolverket en långsiktig uppgift att vara sam- lande och pådrivande för en jämställd utbildning i förhållande till skolväsendet och andra berörda parter.

–Regeringen bör uppdra åt Skolverket att utreda förutsättningarna för att inrätta ett så kallat välfärdssprång. Syftet bör vara att öka ungas, särskilt pojkars, intresse för att arbeta inom välfärdsyrken.

Delmål 4 – Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet

–Regeringen bör tillsätta en utredning för en översyn av reglerna för föräldraledighet och föräldraförsäkringen. Syftet bör vara att identifiera problem och åtgärder för att föräldraförsäkringen i högre grad än i dag ska bidra till ett jämställt föräldraskap och ekonomisk jämställdhet.

33

–Regeringen bör utreda förutsättningarna för en jämställd anhörig- omsorg som skyddar omsorgsgivarens inkomst, karriärutveckling, hälsa och framtida pension.

–Regeringen bör ge Försäkringskassan i uppdrag att i samverkan med Pensionsmyndigheten, ta fram ett digitalt verktyg som gör det möjligt för kvinnor och män att göra välinformerade och med- vetna val kring föräldraledighet och deltidsarbete.

Delmål 5 – Jämställd hälsa

–Regeringen bör ge Socialstyrelsen en långsiktig uppgift att inom sitt verksamhetsområde nationellt samordna, stödja och följa upp arbetet för en jämställd hälso- och sjukvård och socialtjänst.

–Regeringen bör uppdra åt Socialstyrelsen att ta fram en kunskaps- översikt över ojämställdhet i hälsa och vård.

–Regeringen bör ge Myndigheten för vård- och omsorgsananalys i uppdrag att dels undersöka i vilken utsträckning kunskapsstöd och rekommendationer i vården inkluderar ett tillfredställande köns- och genusperspektiv, dels föreslå hur kunskapsstyrningen kan utvecklas för att bättre stödja en mer könsmedveten och jämställd vård.

–Regeringen bör uppdra åt Arbetsmiljöverket att utveckla och genomföra särskilda insatser i syfte att förbättra den organisa- toriska och sociala arbetsmiljön på kvinnodominerade arbets- platser i välfärden.

–Regeringen bör ge Folkhälsomyndigheten i uppdrag att under- söka orsakerna bakom den höga graden av frånvaro från skola, arbete och fysisk aktivitet på grund av mens samt lämna förslag på hur ungas menstruella hälsa kan stärkas och vilka åtgärder som krävs för att frånvaro på grund av mens ska minska.

Delmålsövergripande åtgärder för att nå delmålen

För en effektiv och framtidsinriktad jämställdhetspolitik som är rele- vant för den unga generationen och som tar höjd för de förändringar som sker i omvärlden bör regeringen vidta följande åtgärder.

34

Införa ett förordningsstyrt krav att konsekvensutredningar

av framtida reformer och lagförslag ska beskriva konsekvenser för jämställdheten

För att säkerställa att jämställdhetsaspekter belyses vid utformningen av framtida reformer och lagförslag föreslår vi att regeringen ska in- föra ett förordningsstyrt krav att konsekvensutredningar ska innehålla en beskrivning och analys av förslagets eller beslutets konsekvenser för jämställdheten.

Dessa analyser är grundläggande för jämställdhetspolitikens genomslag, och ett enhetligt krav är effektivare än nuvarande ord- ning. För att kvaliteten på dessa analyser ska stärkas i regeringens reformarbete bör Jämställdhetsmyndigheten få i uppdrag att vägleda relevanta kommittéer och särskilda utredare i att upprätta konse- kvensutredningar ur ett jämställdhetsperspektiv.

Förtydliga inom vilka områden statligt ägda bolag ska vara ett föredöme inom jämställdhet

För att driva på utvecklingen för jämställdhet i statligt ägda bolag bör regeringen tydliggöra inom vilka områden dessa bolag ska vara ett föredöme för jämställdhetsarbetet. Områdena bör omfatta ett jämställt uttag av föräldraledighet, minskade könsskillnader i sjuk- frånvaro samt jämställda löner. Förtydligandet bör göras i regeringens ägarpolicy för statligt ägda bolag.

Ta fram en modell för att ta tillvara barns och ungas erfarenheter

Regeringen bör ge Jämställdhetsmyndigheten i uppdrag att presen- tera en modell för hur barns och ungas delaktighet, erfarenheter och kunskap återkommande kan tas tillvara i utveckling, styrning och uppföljning av jämställdhetspolitiken.

Öka förutsättningarna för en framtidsinriktad jämställdhetspolitik

Utredningen har gjort nedslag inom områdena artificiell intelligens, den gröna omställningen och totalförsvar, och vi menar att regeringen bör vidta ett antal åtgärder för att ta till vara den potential och han- tera de utmaningar som dessa områden medför för jämställdheten.

35

Jämställdhet är därtill en del av lösningen för att lyckas med den gröna omställningen och för att bygga ett starkare totalförsvar.

Våra förslag om en mer sammanhållen, effektiv

och ändamålsenlig styrning av statliga myndigheters arbete för att nå de jämställdhetspolitiska målen

Utredningen lämnar följande förslag för en mer sammanhållen, kost- nadseffektiv och ändamålsenlig styrning av statliga myndigheters arbete för att bidra till att nå de jämställdhetspolitiska målen.

Statliga myndigheters ansvar för genomförandet av jämställdhetspolitiken ska regleras i en ny särskild förordning

Statliga myndigheters ansvar för genomförandet av jämställdhets- politiken ska regleras i en ny förordning som omfattar

1.en förordningsreglerad skyldighet för samtliga myndigheter under regeringen att bedriva sin kärnverksamhet med beaktande av de jämställdhetspolitiska målen; syftet med förordningen ska vara att myndigheterna ska värna jämställdhet mellan kvinnor och män för att påskynda utvecklingen mot ett jämställt samhälle.

2.en förordningsreglerad skyldighet för vissa myndigheter att be- driva ett systematiskt arbete; här inkluderas bland annat att dessa myndigheter ska besluta om en inriktning för hur myndigheten inom ramen för sitt kärnuppdrag ska bidra till att nå ett eller flera av de jämställdhetspolitiska målen.

Verksamhetsanpassade uppgifter i vissa myndigheters instruktion

Myndigheter som via sin kärnverksamhet har en direkt möjlighet att bidra till att nå ett eller flera av de jämställdhetspolitiska delmålen ska ha en verksamhetsanpassad uppgift att inom sitt verksamhetsområde främja jämställdhet med utgångspunkt i för verksamheten relevanta jämställdhetspolitiska mål. När det handlar om uppgifter som gäller tills vidare ska detta regleras i myndighetens instruktion.

36

Kriterier för att bedöma vilka myndigheter som är särskilt centrala för jämställdhetspolitikens genomförande

Alla myndigheter bör inte omfattas av en lika omfattande och detal- jerad styrning på jämställdhetsområdet. För ett kostnadseffektivt genomförande av jämställdhetspolitiken bör regeringen i olika sam- manhang överväga vilka myndigheter som bör omfattas av vilka upp- gifter. Följande tre kriterier är särskilt lämpade när regeringen ska bedöma vilka myndigheter som är särskilt relevanta för jämställd- hetspolitikens genomförande:

1.myndighetens samhällsuppdrag kopplat till de jämställdhetspoli- tiska målen och de jämställdhetsproblem som regeringen priori- terar

2.myndighetens möjlighet att nå ut till olika målgrupper, exempel- vis medborgare, huvudmän eller andra myndigheter

3.myndighetens ansvar för att förvalta eller utöva tillsyn över de välfärdssystem respektive finansiella system som är centrala för jämställdhetspolitiken.

Gemensamma myndighetsdialoger

Regeringen bör genomföra gemensamma myndighetsdialoger kopp- lat till specifika delmål eller prioriterade jämställdhetsproblem som komplement till den ordinarie årliga myndighetsdialogen.

Fortsatt JiHU-uppdrag för lärosäten

Universitet och högskolor ska få ett fortsatt uppdrag att under perio- den 2027–2036 bedriva ett planmässigt, systematiskt och målinriktat arbete i sin verksamhet för att bidra till att nå de jämställdhetspolitiska målen. I uppdraget bör ingå att lärosätena ska redovisa en inriktning för arbetet. I uppdraget bör även följande prioriterade områden anges; lika möjligheter till karriärvägar, motverka könsstereotypa studie- och yrkesval samt minska könsskillnader i genomströmning. Lärosätena bör även beakta jämställdhet vid fördelning av forsknings- medel.

37

Jämställdhetsmyndigheten bör fortsatt ha i uppdrag att stödja lärosätena, i deras arbete. Universitetskanslersämbetet bör, i sam- verkan med Jämställdhetsmyndigheten och i samråd med lärosätena utveckla indikatorer som lärosätena kan använda i sin uppföljning av arbetet.

Stärkt uppgift för länsstyrelserna att verka för att de jämställdhetspolitiska delmålen får genomslag i länen

Länsstyrelsens kunskap om och överblick över regionala förhållanden samt deras kontakt med kommuner, regioner och andra regionala aktörer är särskilt viktiga resurser för driva utvecklingen framåt och nå ut till berörda verksamheter lokalt och regionalt. Vi förslår därför att länsstyrelsens uppgifter när det gäller samordning, stöd och upp- följning av det regionala arbetet med att nå de jämställdhetspolitiska målen ska förtydligas genom ett tillägg i länsstyrelsernas instruktion. Därtill bör länsstyrelserna tillföras permanenta medel som skapar

rimliga förutsättningar för dem att i samverkan med andra aktörer driva utvecklingen för att nå de jämställdhetspolitiska delmålen i respektive län.

Våra förslag till uppföljning och indikatorer

Det finns för närvarande ett stort antal jämställdhetsindikatorer samlade i Statistiska centralbyråns (SCB:s) databas. Dessa möjlig- gör uppföljning av jämställdhet ur olika perspektiv och syften. I ett bestämt uppföljningssyfte fungerar de dock mindre väl, då de är för många, i vissa fall innehållsmässigt ligger för nära varandra och i andra fall är relativt perifera. Trots den stora mängden indikatorer saknas ofta statistik för grupper av befolkningen. Dessutom är det i dag inte tydligt utpekat vem som ska ansvara för att följa utveck- lingen med hjälp av indikatorerna.

Med grund i ovanstående problembeskrivning föreslår utredningen denna struktur för uppföljning av jämställdheten:

•Ett bestämt och mindre antal indikatorer, vilka på övergripande nivå speglar innehållet i delmål 1–5, ska följas upp årligen. Dessa indikatorer presenteras i tabell 1.

38

•Jämställdhetsmyndigheten ska årligen genomföra uppföljning med grund i de föreslagna indikatorerna.

•SCB ska årligen tillhandahålla (producera och tillgängliggöra) de föreslagna indikatorerna.

•Jämställdhetsmyndigheten ska ha utvecklingsansvar för indika- torer för uppföljning av de jämställdhetspolitiska delmålen 1–5

•Jämställdhetsmyndigheten ska med grund i bland annat vad in- dikatoruppföljningen visar löpande genomföra behovsstyrda fördjupningar

•SCB ska årligen redovisa indikatorerna uppdelade på följande befolkningsgrupper: utrikes/inrikes födda, personer med funk- tionsnedsättning och den övriga befolkningen, ålder grupperat (inklusive barn när så är möjligt och relevant), inkomst grupperat samt utbildningsnivå.

•SCB ska årligen redovisa indikatorerna med fördelning på regio- nal nivå.

I den följande tabellen presenteras kortfattat utredningens förslag till indikatorer för vart och ett av delmålen, inklusive förslag till utveck- ling av indikatorer.

Tabell 1 Förslag till indikatorer för delmål 1–5

39

Utveckling: • Segregeringsindex

Makt och för personer i för-

inflytande i värvsarbetande ålder civilsamhället

•Faktiskt arbetad tid för kvinnor respek- tive män och med fördelning på dem som har hemma- varande barn under 7 år eller inte

40

För vissa områden är det av olika skäl inte möjligt att föreslå indika- torer. Som komplement till indikatorerna föreslår vi därför också två uppdrag i syfte att stärka uppföljningen och tillgången på indi- katorer:

•Myndigheten Kulturanalys ska få i uppdrag att med utgångspunkt i den statistik som myndigheten tar fram samt fördjupande ana- lys var fjärde år följa upp och redogöra för jämställdheten inom kulturområdet.

•Socialstyrelsen ska få i uppdrag att ta fram förslag till indikatorer för hälso- och sjukvårdsområdet. Indikatorerna ska spegla viktiga jämställdhetsproblem. Uppdraget ska genomföras i samråd med Jämställdhetsmyndigheten.

Vidare pekar utredningen ut fyra områden där vi bedömer att det behövs fördjupning och att den fördjupningen kan ingå i Jämställd- hetsmyndighetens fördjupningsuppdrag. Dessa områden är:

•bildning och personlig utveckling (delmål 3)

•förskola (delmål 3)

•insatser inom stöd och service till personer med funktionsned- sättning (delmål 5)

•insatser inom socialtjänsten (delmål 5).

41

1.besluta om en inriktning för hur myndigheten inom ramen för sitt kärnuppdrag ska bidra till att nå ett eller flera av de jämställdhets- politiska målen,

2.löpande analysera och bedöma de konsekvenser myndighetens verksamhet medför för jämställdheten, samt

3.vid behov samverka med andra myndigheter och övriga berörda parter.

Inriktningen som anges i 1 ska ses över och uppdateras vid väsent- liga förändringar i verksamheten eller minst vart femte år.

Arbetet ska inriktas mot de områden där myndigheten bedöms ha störst möjlighet att bidra till att de jämställdhetspolitiska målen nås.

Redovisning

4 § En myndighet som ska bedriva ett systematiskt arbete enligt 3 § ska vartannat år till det departement i Regeringskansliet som myn- digheten hör och till Jämställdhetsmyndigheten redovisa

1.resultat av arbetet som anges i 3 §, samt

2.om myndigheten har identifierat några rättsliga eller andra struk- turella hinder som hindrar myndigheten från att i sin verksamhet bidra till att nå de jämställdhetspolitiska målen.

5 § Jämställdhetsmyndigheten ska vart fjärde år till regeringen, med utgångspunkt i de jämställdhetspolitiska målen och myndigheternas skriftliga redovisning enligt 4 §, lämna en övergripande analys och bedömning av resultatet av myndigheternas arbete.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2028.

44

SOU 2026:41Författningsförslag

45

46

1.2Förslag till förordning om ändring i förordningen (2017:937) med instruktion för Jämställdhetsmyndigheten

Härigenom föreskrivs att 3 och 8 §§ förordningen (2017:937) med instruktion för Jämställdhetsmyndigheten ska ha följande lydelse.

3 §

47

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2028.

1Senaste lydelse 2021:966.

48

1.3Förslag till förordning om ändring i förordning (2017:868) med länsstyrelseinstruktion

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2017:868) med läns- styrelseinstruktion att det ska införas en ny paragraf, 6 a §, av följ- ande lydelse.

6 a §

Länsstyrelsen ska verka för att de nationella målen för jämställd- hetspolitiken får genomslag i länet. Länsstyrelsen ska särskilt

1.utveckla, samordna och genomföra regionala strategier med bred förankring i länet i syfte att nå de jämställdhetspolitiska målen,

2.stödja och samverka med re- gionala aktörer exempelvis kom- muner, regioner, regionala myn- digheter, civilsamhällesorganisa- tioner och näringsliv i syfte att de jämställdhetspolitiska målen får genomslag i länet,

3.följa utvecklingen av jäm- ställdheten i länet i syfte att bidra till den nationella uppföljningen av jämställdhetspolitiken.

Länsstyrelsen ska vartannat år rapportera 1–3 till ansvarigt de- partement och till Jämställdhets- myndigheten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2028.

49

1.4Förslag till förordning om ändring i förordningen (2024:183) om konsekvensutredningar

Härigenom föreskrivs att 7 § förordning (2024:183) om konsekvens- utredningar ska ha följande lydelse.

7 §

Konsekvensutredningen ska innehålla en analys av det förslag som lämnas eller det beslut som avses att fattas. Analysen ska bestå av

1.en beskrivning och beräkning av förslagets eller beslutets kost- nader och intäkter för staten, kommuner, regioner, företag och andra enskilda,

50

Vid framtagandet av analysen bör hänsyn tas till den vägledning som Ekonomistyrningsverket ansvarar för enligt 15 §. Om någon del av analysen inte kan göras ska detta motiveras.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2028.

51

2.Ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjlig- heter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.

3.Jämställd utbildning. Kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma möjligheter och villkor när det gäller utbildning, studieval och personlig utveckling.

4.Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjligheter att ge och få omsorg på lika villkor.

5.Jämställd hälsa. Kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma förutsättningar för en god hälsa samt erbjudas vård och omsorg på lika villkor.

6.Mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och utnyttjande i prostitution och människohandel ska upphöra. Alla, oavsett kön, ska genom hela livet ha samma rätt och möjlighet till kroppslig och psykisk integritet.

7.Hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra. Alla, oavsett kön, ska genom hela livet ha samma rätt och möjlighet att leva sitt liv utan att begränsas av kollektivt grundade hedersnormer.2

Regeringens arbete för att nå de jämställdhetspolitiska målen redo- visas årligen i budgetpropositionen, utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet, avsnitt 5 Jämställdhet.3

2.3Uppdraget

Utredningens uppdrag syftar till att åstadkomma en ökad målupp- fyllelse, effektivitet och långsiktighet samt förbättrad strategisk styr- ning inom de jämställdhetspolitiska delmålen 1–5. Utredningens uppdrag enligt direktiven kan sammanfattas i fyra deluppdrag:

2Prop. 2025/26:1, utgiftsområde 13, avsnitt 5.5, s. 49 och 78. Före 2025 innehöll målstruk- turen sex delmål vilka beslutades om 2016. Då formulerades också målkommentarer för vart och ett av delmålen, skr. 2016/17:10. Målkommentaren för delmål sex omformulerades sam- tidigt som målkommentar för delmål sju presenterades 2026, skr. 2025/26:245.

3Prop. 2025/26:1.

54

1.Uppdrag att sammanfatta måluppfyllelsen inom de jämställdhets- politiska delmålen 1–5, huvudsakligen för perioden 2017–2023, om möjligt 2024. Sammanfattningen av måluppfyllelsen ligger till grund för utredningens framåtsyftande arbete.

2.Uppdrag att föreslå hur styrningen för att uppfylla delmål 1–5 kan bli mer effektiv samt att inom varje delmål föreslå vilka problem som ska prioriteras, hur problemen ska hanteras och vilken aktör som ska ansvara för genomförandet. Här ingår att lämna förslag på hur arbetet mot delmålen kan struktureras och lämna förslag på långsiktiga åtgärder, särskilt för den unga generationen och för utrikes födda.

3.Uppdrag att ta ställning till om de befintliga indikatorerna för del- mål 1–5 är ändamålsenliga, om fler indikatorer behöver utvecklas, om det finns indikatorer som behöver utmönstras samt vid behov lämna förslag på nya indikatorer. Uppdraget inkluderar även att jämföra befintliga indikatorer med internationella indikatorer.

4.Uppdrag att göra en sammanställning över regeringens nuvar- ande styrning av jämställdhetspolitiken, ta ställning till om det finns behov av en mer sammanhållen, kostnadseffektiv och ända- målsenlig styrning av de statliga myndigheternas arbete för att uppnå de jämställdhetspolitiska målen samt att vid behov lämna författningsförslag eller andra förslag.

För en mer detaljerad beskrivning av utredningens uppdrag se bilaga 1.

2.3.1Avgränsningar

Det har inte ingått i utredningens uppdrag att inom ramen för de tre första deluppdragen inkludera delmål 6 Mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och utnyttjande i prostitution och människohandel ska upphöra eller delmål 7 Hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra.

Däremot har utredningen tolkat direktiven på så vis att det fjärde deluppdraget – att ta ställning till om det finns behov av en mer sam- manhållen, kostnadseffektiv och ändamålsenlig styrning av statliga myndigheters arbete för att uppnå de jämställdhetspolitiska målen

–omfattar samtliga delmål.

55

Det har inte heller ingått i utredningens uppdrag att se över for- muleringen av de jämställdhetspolitiska delmålen eller att föreslå nya delmål.

Enligt direktiven behöver en framtidsinriktad jämställdhetspolitik vara relevant för den unga generationen och avspegla de förändringar som sker i omvärlden. Vi har valt att särskilt belysa områdena arti- ficiell intelligens (AI), den gröna omställningen samt totalförsvars- frågor.

2.4Övriga utgångspunkter

2.4.1Sverige ska sträva efter att uppfylla sina internationella åtaganden

Sverige är folkrättsligt förpliktat att följa de konventioner som landet har tillträtt. I direktivet omnämns särskilt FN:s konvention om av- skaffande av all slags diskriminering av kvinnor, även kallad kvinno- konventionen eller CEDAW (Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women) samt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD). Utred- ningen utgår från att Sverige ska uppfylla sina åtaganden enligt dessa konventioner och vi redogör för dessa åtaganden i kapitel 4.

2.4.2Jämställdhet ska integreras i regeringens samlade arbete

Jämställdhetsintegrering i kombination med särskilda åtgärder är sedan mitten av 1990-talet regeringens huvudsakliga strategi för att nå de jämställdhetspolitiska målen.4 Jämställdhetsintegrering inne- bär i korthet att kvinnors och mäns, flickors och pojkars villkor ska analyseras och tas hänsyn till när resurser fördelas och beslut fattas. Strategin bygger på insikten att jämställdhet behöver beaktas i ordi- narie beslutsprocesser och att det krävs åtgärder inom i stort sett alla politikområden för att de jämställdhetspolitiska målen ska nås. Likaså behöver myndigheternas verksamhet beakta jämställdhet för att påskynda utvecklingen mot ett jämställt samhälle.

4Se bilaga 1, prop. 2025/26:1, utgiftsområde 13, avsnitt 5.5, s. 49 och 79 samt regeringsbeslut om jämställdhetsintegrering, Regeringskansliet A2025/00105. Jämställdhetsintegrering är även en internationellt etablerad strategi som tillämpas av såväl FN, EU som Nato.

56

2.4.3Alltid kön – sällan enbart kön

Könsuppdelad statistik är en förutsättning för att kunna belysa ojäm- lika maktförhållanden och andra orättvisor kopplat till kön. Men kön är sällan den enda faktorn som påverkar en människas livssituation. Socioekonomisk situation, ålder och funktionsförmåga är exempel på andra faktorer som samspelar med kön.

Utredningens utgångspunkt är att det alltid är relevant att ana- lysera individbaserad statistik och annan data utifrån kön, men inte enbart utifrån kön, vilket kan uttryckas som alltid kön, men sällan enbart kön.

Det samma gäller jämställdhetspolitiska insatser av olika slag. För ökad träffsäkerhet kan det vara befogat att rikta in insatserna till vissa grupper av kvinnor och män. Enligt utredningens direktiv är utrikes- födda och unga två grupper som är särskilt relevanta för denna ut- redning.

2.5Betänkandets disposition

2.5.1Volym 1

Utredningens betänkande inleds med en sammanfattning. Därefter följer kapitel 1, Författningsförslag, i vilket utredningens

författningsförslag presenteras.

I kapitel 2, Inledning redogör vi för utredningens uppdrag, ut- gångspunkter och disposition. Utgångspunkter och arbetssätt som är specifika för vart och ett av deluppdragen presenteras i det eller de kapitel där respektive deluppdrag behandlas.

I kapitel 3, Måluppfyllelse för de jämställdhetspolitiska delmålen 1–5 behandlas det första deluppdraget, att sammanfatta måluppfyllelsen för delmål 1–5 för perioden 2017–2023/2024. Kapitlet inleds med en beskrivning av utgångspunkter för uppdraget. Med grund i vad de jämställdhetspolitiska delmålen omfattar redogörs därefter för mål- uppfyllelsen delmål för delmål.

I kapitel 4, Hur styrs jämställdhetspolitiken? redovisas regeringens nuvarande styrning av jämställdhetspolitiken, vilket svarar mot delar av det fjärde deluppdraget.

I kapitel 5, Hur effektiv är styrningen av jämställdhetspolitiken? redovisas styrkor och svagheter med regeringens styrning av jäm-

57

ställdhetspolitiken, vilka ligger till grund för bedömning och förslag i kapitel 6 och 7.

I kapitel 6, Förslag om en samlad strategi, prioritering av problem samt åtgärder presenteras utredningens bedömning och förslag kopp- lat till det andra deluppdraget om att föreslå hur styrningen för att uppfylla delmålen kan bli mer effektiv. Här presenteras hur arbetet mot delmål 1–5 kan struktureras, vilka problemområden som reger- ingen bör prioritera för respektive delmål, åtgärder och ansvariga aktörer. I avsnittet presenteras även ett antal delmålsövergripande åtgärder för en effektiv och framtidsinriktad jämställdhetspolitik som tillvaratar barns och ungas erfarenheter och som tar höjd för de för- ändringar som sker i omvärlden. Avsnittet inleds med en redogörelse för utgångspunkter och avgränsningar.

I kapitel 7, Förslag för en sammanhållen och effektiv styrning av myndigheterna behandlas det fjärde deluppdraget. Kapitlet inleds med en bedömning av regeringens styrning av statliga myndigheters arbete för att nå de jämställdhetspolitiska målen. Därefter presenteras för- slag om hur styrningen av statliga myndigheter kan bli mer samman- hållen, effektiv och ändamålsenlig.

Kapitel 8, Uppföljning och indikatorer behandlar det tredje delupp- draget, att ta ställning till om indikatorerna är ändamålsenliga och vid behov föreslå nya indikatorer. Kapitlet utgörs av två huvudsak- liga avsnitt. Det första avsnittet, Ett ramverk för uppföljningen, redo- gör för de problem och behov vi ser gällande dagens indikator- och uppföljningssystem samt ger förslag på hur detta i stället bör utfor- mas. I det andra avsnittet ger vi förslag på vilka indikatorer som bör följas upp inom respektive delmål. Avsnittet inleds med en redo- görelse för de utgångspunkter som ligger till grund för förslagen.

I Kapitel 9, Konsekvensutredning, beskrivs konsekvenser relaterade till utredningens förslag. Utgångspunkterna för konsekvensutred- ningen presenteras i kapitlets inledning. I de fall text i andra kapitel är relevant för konsekvensutredningen nämns det i kapitlet.

Volymen avslutas med ett antal bilagor. Inledningsvis i bilaga 1 pre- senteras utredningens direktiv. I bilaga 2 redogör vi för de möten och seminarier utredningen har hållit med relevanta aktörer inom olika områden. Övriga bilagor (bilaga 3–9) hör till något av deluppdragen och presenteras i den ordning de behandlas i betänkandet. Bilaga 9 beskriver den officiella jämställdhetsstatistiken och har författats av Statistiska centralbyrån (SCB).

58

2.5.2Volym 2

För att kunna lämna så verkningsfulla och ändamålsenliga förslag som möjligt har utredningen gett forskare, experter och myndigheter i uppdrag att bistå utredningen med ett antal kunskapsunderlag. Dessa kunskapsunderlag finns samlade i volym 2 och omfattar följande myn- digheter, forskare, experter och områden:

–Delmål 1: En jämn fördelning av makt och inflytande – i politiken, Josefina Erikson, professor i statsvetenskap och Sandra Håkansson, filosofie doktor i statsvetenskap, Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet.

–Delmål 1: En jämn fördelning av makt och inflytande – i arbets- livet, Charlotte Holgersson, docent och Anna Wahl, professor emerita, Institutionen för industriell ekonomi och organisation, Kungliga Tekniska högskolan.

–Delmål 2: Ekonomisk jämställdhet, Anne Boschini, professor i nationalekonomi, Institutet för social forskning (SOFI), Stock- holms universitet.

–Delmål 2: Ekonomisk jämställdhet – i näringslivet, Malin Malm- ström, ekonomie doktor och professor i entreprenörskap och innovation samt Linda Hällerstrand, filosofie doktor och post- doktor i entreprenörskap och innovation, Luleå tekniska uni- versitet.

–Delmål 3: Jämställd utbildning – i skolväsendet, Mia Heikkilä, pro- fessor i barn- och ungdomsvetenskap, Stockholms universitet.

–Delmål 3: Jämställd utbildning – universitet och högskola, Klara Regnö, ekonomie doktor och universitetslektor, Mälardalens universitet.

–Delmål 4: Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet, Maria Stanfors, professor i ekonomisk historia, Lunds universitet.

–Delmål 5: Jämställd hälsa, Anke Samulowitz, medicine doktor och regionutvecklare, Kunskaps-centrum för jämlik vård, Västra Göta- landsregionen.

–Artificiell intelligens och jämställdhet, Sophia Ivarsson, filosofie doktor och jämställdhetsexpert, Vinnova.

59

–Hur bidrar ojämställdhet till klimatförändringar och hur kan klimat- omställningen främjas av jämställdhet? Jimmy Sand, utredare vid Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet.

–Jämställdhet och Sveriges totalförsvar, Louise Olsson filosofie doktor, forskningsdirektör och senior forskare vid Peace Research Institute Oslo (PRIO).

–Anti-rättighetsrörelsens globala motstånd mot jämställdhet, Styrel- sen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida).

Vi har även valt att inkludera ett underlag om barns och ungas röster om jämställdhet, vilket Barnombudsmannen på eget initiativ har bistått utredningen med.

Varje författare svarar själv för innehållet i respektive rapport.

60

3.1.2Underlag för att bedöma måluppfyllelse

De huvudsakliga underlagen utgörs av indikatorer och myndighets- rapporter. Jämställdhetsmyndighetens rapporter är särskilt viktiga, då det enligt Jämställdhetsmyndighetens instruktion ingår i dess uppgifter att följa och analysera utvecklingen mot de jämställdhets- politiska målen.2 Rapporter och andra underlag från myndigheter inom något av de verksamhetsområden som omfattas av de jäm- ställdhetspolitiska delmålen är också viktiga.

Då uppdraget handlar om att bedöma måluppfyllelse för en spe- cificerad tidsperiod, i huvudsak 2017–2023, blir indikatorer viktiga. Indikatorer kan knytas till specifika årtal och spegla förändring över en bestämd tidsperiod. De viktigaste indikatorerna är de som tagits fram för att kunna användas för att följa upp jämställdhetspolitiken. Det handlar framför allt om de cirka 152 indikatorer för delmål 1–5 som presenteras i Statistiska centralbyråns (SCB:s) statistikdatabas under rubriken Jämställdhetsstatistik (en underrubrik inom om- rådet Levnadsförhållanden). Alla dessa indikatorer är kvantitativt inriktade.3

Också annan statistik, både sådan som publiceras av SCB och som publiceras av andra myndigheter, används när så är möjligt. Fokus ligger på kontinuerligt återkommande statistik, antingen myndig- heters verksamhetsstatistik eller statistik från undersökningar som myndigheterna genomför.

Sammantaget finns ett relativt omfattande material att tillgå, vilket täcker in viktiga aspekter inom respektive delmål, men det finns också luckor. För vissa sammanhang saknas indikatorer eller annan infor- mation. Det kan också handla om att indikatorer finns, men att det saknas relevanta nedbrytningar på exempelvis gruppnivå. Som på- pekats har utredningen i uppdrag att föreslå indikatorer samt att föreslå styrning inom olika områden. Vetskapen om var det finns luckor i underlaget tar vi med oss till de delar av arbetet som hand- lar om att komma med förslag.

Utredningsdirektiven efterfrågar en sammanfattning av målupp- fyllelsen. Givet detta har vi inte genomfört några egna undersök- ningar eller kartläggningar i syfte att få in ny statistik eller annat material. Sett i relation till det samlade uppdraget och hur mycket

2Förordning (2017:937) med instruktion för Jämställdhetsmyndigheten.

3SCB Jämställdhet i statistikdatabasen.

62

tid som utredningen har till sitt förfogande, ser vi att det är en moti- verad prioritering att basera sammanfattningen av måluppfyllelse på befintliga underlag.

Utredningen har inte haft möjlighet att gå igenom all forskning på området. Det ingår inte heller i utredningens uppdrag. Vi förlitar oss främst på myndighetsrapporter, inklusive forskningssamman- ställningar, för att hämta in kompletterande information för att fördjupa kunskapen kring vad indikatorer och övrig statistik visar.

3.1.3Det är viktigt med en jämn fördelning, men vi kan inte bli för stelbenta i bedömningen

Som det konstaterades inledningsvis saknas förutbestämda mål- värden, vilka ska nås för att ett mål ska betraktas som uppfyllt. Det finns dock en återkommande formulering i mål- och delmålsformu- leringar, som kan tolkas som ett målvärde. Det är uttrycket ”jämn fördelning” och motsvarande benämningar. Vanligen bör uttrycket jämn fördelning kunna antas motsvara en fördelning på 50/50. Ett önskemål om en jämn fördelning av kvinnors och män i riksdagen bör till exempel anses motsvara hälften kvinnor och hälften män.

Men det är inte riktigt så enkelt. Länge har intervallet 40/60 använts i olika sammanhang för att bedöma jämställdhet och för- delning mellan kvinnor och män. Det finns goda skäl till det. Det går inte att ställa upp ett principiellt krav att fördelningen alltid ska vara exakt 50/50, utan det måste finnas tolerans för en viss varia- tion i procentsatserna. Det är inte heller ovanligt att antalet leda- möter i ett visst sammanhang är ojämnt, vilket omöjliggör en helt jämn fördelning. Ifall det handlar om ett mindre antal ledamöter, exempelvis antalet statsråd i regeringen, kan en enskild persons över- vikt åt ena eller andra hållet få ganska stor effekt på den procentuella fördelningen.

Kanske ännu viktigare är det faktum att samhällets individer inte går att detaljstyra och att vi i en bedömning av jämställdheten på nationell nivå därför måste kunna förvänta oss en viss variation. Det är helt enkelt inte rimligt att förvänta sig att en fördelning mellan kvinnor och män vid varje given tidpunkt och i varje givet samman- hang ska kunna ligga på exakt 50/50. Antalet kvinnor och män bör till exempel kunna bedömas vara jämställt även gällande en situa- tion där fördelningen pendlar fram och tillbaka över tid, men inte

63

fastnar i en övervikt för vare sig kvinnor eller män. Givetvis finns enskilda sammanhang där det är rimligt att ställa krav på en exakt jämn fördelning med hälften kvinnor och hälften män, men vi ser inte att det är ett rimligt förhållningssätt när vi bedömer av den nationella jämställdhetspolitikens måluppfyllelse.

Samtidigt måste vi beakta risken för att vad som kan kallas en minsta möjlig anpassning till kravet på könsbalans. I en tidigare utredning, som kartlade kvinnors och mäns representation på olika maktpositioner, uppmärksammandes att intervallet 40/60, som länge använts som en måttstock för en jämn könsfördelning, i flera sammanhang såg ut att ha fått en styrande betydelse. Fördelningen mellan kvinnor och män befann sig inom intervallet, men andelen kvinnor låg genomgående närmare 40 procent och andelen män genomgående närmare 60 procent. Vi bör därför inte längre nöja oss med fördelningen 40/60 procent, konstaterade utredningen, utan framhöll att fördelningen 50/50 är en rimlig strävan.4 Ett exempel på när andelen kvinnor har fastnat strax över 40 procent gäller andelen kvinnor i kommunfullmäktige, vilken legat strax över 40 procent i tre decennier.5

En situation där det en lång tid funnits en övervikt av ena könet kan rimligen inte betraktas som jämn. Ett slentrianmässigt förhåll- ningssätt till procentsatser gällande fördelning är med andra ord inte att rekommendera, vare sig det gäller 50/50 eller 40/60. Precis som påpekats tidigare menar vi att bedömningen av måluppfyllelse måste baseras på en bedömning av vad de empiriska underlagen visar. Jämställdhet och fördelningen mellan kvinnor och män i ett visst sammanhang måste bedömas utifrån situationen, både med hänsyn till utveckling över tid och andra relevanta faktorer.6

3.1.4Unga, utrikes födda och andra delgrupper

Många gånger är det inte tillräckligt att jämföra gruppen kvinnor med gruppen män. Det kan till och med vara så att viktiga aspekter av jämställdhet förblir dolda så länge vi nöjer oss med att jämföra

4Statens offentliga utredningar (SOU) 2007:108, s. 206.

5SCB 2024c.

6I Jämställdhetsmyndigheten 2021:1, s. 24–26, redogörs för tidigare utredningars ställnings- tagande gällande procentuell fördelning samt efterlyses ett klargörande av hur jämn fördel- ning av makt och inflytande ska operationaliseras.

64

kvinnor och män med varandra. I utredningsdirektiven avseende upp- draget att föreslå hur styrningen kan bli mer effektiv står att utreda- ren ska ”lämna förslag på långsiktiga, riktade, åtgärder som bedöms bidra till att uppfylla delmålen 1–5, särskilt för den unga generationen och utrikes födda”.7 Utredningen gör bedömningen att beskrivningen av måluppfyllelse utöver att ligga på en generell nivå också specifikt behöver urskilja måluppfyllelsen avseende unga och utrikes födda.

På så sätt ges en beskrivning, vilken arbetet med övriga uppdrag kan ta avstamp i.

Utöver detta behöver även andra grupper inkluderas. Som det kommer visas i den följande texten förändras den ekonomiska situa- tionen för många kvinnor då de får barn. Kvinnor med förgymnasial utbildning är den enda grupp där medellivslängden sjunkit under perioden (för andra ökar den). Den här typen av uppgifter är för- stås viktiga att få med i bedömningen av måluppfyllelse. Det finns ett flertal fall då indikatorerna inte finns nedbrutna på delgruppsnivå, men utredningen har ambitionen att så långt som möjligt analysera måluppfyllelsen i relation till relevanta delgrupper.

Eftersom målen är nationella kommer bedömningen främst handla om den nationella nivån. Vi gör alltså vanligen inte nedbrytning av indikatorer på regional nivå. Däremot är möjligheten till regionala nedbrytningar en viktig aspekt att ta hänsyn till i uppdraget som handlar om att föreslå lämpliga indikatorer, eftersom det under- lättar arbetet med jämställdhet på regional nivå att ha tillgång till indikatorer för att följa upp utvecklingen mot de jämställdhets- politiska målen.

3.1.5Vi fokuserar på kvantitativa resultat och tar med kvalitativa resultat när så är möjligt

Det går att fråga sig om en jämn fördelning i kvantitativa termer verkligen innebär reell jämställdhet. I sin uppföljning av jämställd- hetspolitikens delmål 1 om makt och inflytande lyfter Jämställd- hetsmyndigheten fram att det finns både kvantitativa och kvalita- tiva aspekter av det jämställdhetspolitiska målet. En kvantitativ aspekt handlar om att samhället präglas av en jämn könsfördelning på beslutsfattande positioner. Kvalitativa aspekter handlar om att

7Bilaga 1.

65

en jämn könsfördelning inte är en garanti för jämställdhet, utan att processer, vilka formar våra föreställningar, tankar och idéer om oss själva och samhället också har betydelse.8

Detta tas upp i målkommentaren till det första delmålet om makt och inflytande där det sägs att en jämn fördelning inte är någon garanti, däremot en avgörande förutsättning:

En jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män inom samhällets alla sektorer är självfallet inte någon garanti för att den reella makten fördelas jämnt mellan könen, men det är en avgör- ande förutsättning för att även kvalitativa aspekter av maktutövning ska kunna förändras i jämställd riktning.9

Utifrån utredningens uppdrag att sammanfatta måluppfyllelse ser

viatt det inte är möjligt att närmare undersöka de kvalitativa aspek- terna av jämställdhet. Vi menar dock att ovanstående resonemang kan antas gälla, inte bara för delmål 1, utan även för övriga jämställd- hetspolitiska delmål. Kvantitativa aspekter utgör avgörande förutsätt- ningar för jämställdhet. Samtidigt förkastar vi inte värdet av kvalita- tiva aspekter. I de fall myndigheters rapporter innehåller resultat gällande kvalitativa aspekter kommer dessa tas med i bedömningen av måluppfyllelse. Även tolkande resonemang och analyser kan vara av intresse.

3.1.6Det behövs en precisering av vad målen omfattar

I samband med att delmålen beslutades formulerades också mål- kommentarer till delmålen. Målkommentarernas syfte är att förtyd- liga vad målen omfattar.10 Tillsammans med målformuleringarna visar målkommentarerna vad som ska ses som viktigt och vad vi ska titta efter då vi bedömer ifall de jämställdhetspolitiska målen har uppnåtts eller inte. För att skapa tydliga utgångspunkter för arbetet med att bedöma måluppfyllelse har utredningen strukturerat mål- formuleringar och målkommentarer utifrån frågorna:

•Vad omfattas?

•I vilka sammanhang?

8Jämställdhetsmyndigheten 2021:1, s. 23–24.

9Skr. 2016/17:10, s. 73.

10Skr. 2016/17:10, s. 68 och 70–82.

66

•För vilka?

•Vilken fördelning?

Ambitionen har varit att med hjälp av frågorna på ett systematiskt sätt fånga in allt väsentligt som nämns i målformuleringar och i mål- kommentarer. Frågan ”vad omfattas?” gäller vad målet utifrån mål- formulering och målkommentarer avses omfatta. I vissa fall görs avgränsningar mellan de olika delmålen i målkommentarerna, vilka också ringar in vad målet omfattar respektive inte omfattar. När det gäller frågan ”i vilka sammanhang?” kan det till exempel handla om ifall målet avser individnivå eller samhällelig nivå, men beroende på vilket mål det gäller kan det också handla om andra typer av samman- hang. En kommentar till frågan ”för vilka?” är att det genomgående är så att målen avser kvinnor och män. För vissa delmål specificeras dock även någon typ av delgrupp särskilt.

Även frågan om ”vilken fördelning?” är i många fall ganska själv- klar. Det finns ett flertal formuleringar av typen ”en jämn fördelning” och ”samma möjligheter” i målformuleringar och målkommentarer. Med få undantag handlar den jämna fördelningen om att kvinnor och män ska ha lika mycket av något (makt, ekonomiska resurser och så vidare). Ibland finns ytterligare någon aspekt av fördelningen in- skriven i målkommentarerna, vilket även det noteras.

Värt att notera är att det finns en dubbelhet i målformuleringarna, vilken även återkommer i målkommentarerna. Utöver att beskriva måltillstånd beskriver de även ibland medel för att nå målen. Detta har formulerats som att delmålen är konstruerade i två led, vilka kan ses som olika aspekter av samma mål, samtidigt som de två leden också förutsätter varandra.11 Ett exempel som ges gäller delmål 4:

På samma sätt är det nödvändigt att kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjligheter att ge och få omsorg på lika villkor (andra ledet) för att en jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet (första ledet) ska kunna nås. [Kursivering i original.]12

Samtidigt som målkommentarerna pekar ut vad som ska uppnås pekar de alltså i viss utsträckning också ut vad som behöver göras för att målet ska nås.13 Eftersom vi utgår från mål och målkommen-

11Skr. 2016/17:10, s. 68.

12Skr. 2016/17:10, s. 68.

13Se även kommentar om förutsättningar respektive resultat/tillstånd i skr. 2016/17:10, s. 67 och prop. 2005/06:155 s. 42.

67

tarer så som de är formulerade påverkar detta redovisningen och innebär att både vad som mer renodlat är att betrakta som mål och vad som är att betrakta som förutsättningar kan ingå i bedömningen av måluppfyllelse.

3.1.7Kapitlets disposition

Delmålen behandlas i turordning, från delmål 1 till delmål 5. För vart och ett av delmålen redogörs först för delmålets omfattning utifrån målformulering och målkommentarer. Sedan redogörs för måluppfyllelse utifrån indikatorer och rapporter.

3.2Makt och inflytande

3.2.1Delmålets omfattning

Delmålet

•En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva samhällsmed- borgare och att forma villkoren för beslutsfattandet i samhällets alla sektorer.14

Vad omfattas?

•Makt över beslutsfattandet

Deltagande i beslutsfattandet och inflytande över vilka frågor som finns med respektive inte finns med på dagordningen, enligt mål- kommentaren.

•Makt över föreställningar, tankar och idéer

Kvinnor och män ska enligt målkommentaren ha lika möjligheter att delta i och påverka de processer som formar våra föreställningar, tankar och idéer.

14Skr. 2016/17:10, målet återfinns på s. 71 och målkommentaren på s. 73.

68

•Formella och informella beslutsvägar

Inte bara formella beslutssammanhang, utan också informella be- slutsvägar omfattas. Enligt målkommentaren är detta skälet till att formuleringen ”villkoren för beslutsfattandet” finns med i delmålet.

På en övergripande nivå avser målet makt att forma samhället. Det handlar om tre olika typer av makt, beslutsmakt, dagordnings- makt och diskursiv makt. Beslutsmakt är den mest självklara av dem. Det handlar om makt över sådana beslut som är bindande för oss andra, som beslut av de högsta politiska positionerna och närings- livets främsta beslutsfattare. Begreppen dagordning och dagord- ningsmakten ska förstås i en bredare mening. Det handlar om makt att bestämma vad som diskuteras och vad som tas upp respektive inte tas upp för diskussion och beslut i en offentlig diskussion.15

Både beslutsmakten och dagordningsmakten återfinns i punkten ”Makt över beslutsfattandet”. Diskursiv makt, som återfinns i punk- ten ”Makt över föreställningar, tankar och idéer” är ett ännu bredare begrepp, vilket avser påverkan på tankesätt, världsbild och kunskaps- uppfattning.16 Punkten ”Formella och informella beslutsvägar” kan sägas sammanfatta de olika typerna av beslutsmakt och tydligt spe- cificera det faktum att beslutsmakten i samhället inte enbart utgår från formella beslut, utan också informella beslut.

I vilka sammanhang?

•Samhällsnivå

Att delmålet avser samhällsnivån syns tydligt redan i målformuler- ingen, men uttrycks också i målkommentaren.

•Alla samhällssektorer

Även detta uttrycks tydligt redan i målformuleringen. Samhällssek- torerna inbegriper offentlig sektor, privat sektor och civilsamhället.

15Jämställdhetsmyndigheten 2021:1, s. 44–45.

16Jämställdhetsmyndigheten 2021:1, s. 44–45.

69

•Demokratiska processer

I målkommentaren uppmärksammas att målet tar sikte på formella politiska rättigheter. Möjligheten att delta i demokratiska proces- ser, både som väljare och som vald. Alla politiska nivåer, inklusive EU-nivån, omfattas.

•Övriga samhällsarenor

Målet tar även sikte på fördelningen av makt utanför det formella demokratiska systemet. Sådana arenor som nämns är företag, civil- samhälle (inklusive idrott och trossamfund) och medier. Medier, kultur, forskning, folkbildning och utbildningsväsende nämns i re- lation till möjligheten att påverka processer som formar våra före- ställningar.

•Frånvaro av formella hinder, ekonomiska hinder, och sociala hinder

Det ska enligt målkommentaren inte finnas några hinder för kvin- norna, utan de ska ha samma möjligheter som männen.

Sammanhangen här ovanför är som synes av olika karaktär. Å ena sidan handlar det om att det är samhällsnivån som avses och att sam- hällets alla sektorer omfattas, både demokratiska processer, men också beslutsmakt inom andra typer av arenor. Den andra typen av sammanhang kan i stället sägas avse hur förutsättningarna att kunna delta i besluten ser ut. Det får inte finnas hinder av något slag för att kvinnor ska ha möjlighet att delta i besluten i samma utsträckning som män. Det kan också handla om både formella och informella beslutsvägar.

För vilka?

•Kvinnor och män

Enligt både delmålsformulering och målkommentarer är det kvin- nor och män som avses. Inga ytterligare indelningar specificeras.

70

Vilken fördelning?

•Jämn fördelning, samma rätt och möjlighet, lika möjligheter, halva den reella makten

Ovanstående formuleringar om fördelning har hämtats från både målformuleringen och målkommentaren för delmålet.

3.2.2Måluppfyllelse

Sammanfattande bedömning

Utredningen bedömer att fördelningen av makt och inflytande i samhället är ojämställd. Det gäller fördelningen av makt och in- flytande i demokratiska processer, i näringslivet, inom kommu- nala och regionala verksamheter samt inom utbildning och forsk- ning. Det saknas tillräckligt med underlag för att det ska vara möjligt att göra en bedömning av jämställdheten inom media, kultur och civilsamhälle. För statliga verksamheter gör utred- ningen bedömningen att fördelningen av makt och inflytande är i det närmaste jämn.

Kvinnor har ett högre valdeltagande

Det har hållits två riksdagsval under perioden, 2018 och 2022. Val- deltagandet är något lägre 2022 än 2018, men kvinnornas valdeltag- ande är något högre än männens båda åren. År 2022 röstar 84,9 pro- cent av kvinnorna och 83,6 procent av männen i riksdagsvalet, vilket kan jämföras med 2018, då 87,8 procent av de röstberättigade kvin- norna och 86,5 procent av de röstberättigade männen röstade.17

På den regionala och kommunala nivån är valdeltagandet något lägre, mer så bland män än kvinnor. Därför är också skillnaderna mellan kvinnor och män större, både i valet 2018 och valet 2022. I valet till regionfullmäktige 2022 röstade 81,8 procent av de röst- berättigade kvinnorna och 78,5 procent av männen. I kommun- fullmäktigevalet samma år röstade 82,0 procent av kvinnorna och 78,9 procent av männen.18 I en analys av kommunalvalet 2022

17SCB, Valdeltagarundersökningen, publicerad i SCB Jämställdhet.

18SCB, Valdeltagarundersökningen, publicerad i SCB Jämställdhet.

71

finner Jämställdhetsmyndigheten att könsskillnaden i valdeltagande samvarierar med det generella valdeltagandet. Ju högre valdeltag- ande i en kommun, desto mindre skillnad mellan kvinnor och män. I kommuner med lågt valdeltagande är skillnaderna mellan kvinnor och män större.19

Valdeltagande varierar med åldern och både bland yngre och äldre finns könsskillnader. Valdeltagandet är högst bland de yngsta, sjunker fram till 25 års ålder och ökar sedan återigen. Efter 80 års ålder sjunker det återigen i snabb takt. Fler kvinnor än män röstar upp till 45 års ålder och fler män än kvinnor röstar efter 75 års ålder.20 Bland personer 65 år och uppåt röstade 85,7 procent av männen och 82,8 procent av kvinnor i riksdagsvalet 2022. Mönstret att en något högre andel män än kvinnor röstar bland dem som är 65 år och äldre har återfunnits i riksdagsval, regionfullmäktigeval och kommunfullmäktigeval 2018 och 2022.21

Det högre valdeltagandet i riksdagsvalet jämfört med valen till regionfullmäktige och kommunfullmäktige återfinns bland både yngre och äldre röstberättigade. Av de unga kvinnorna 18–29 år röstade 84,1 procent i riksdagsvalet, 79,2 procent i regionfullmäktigevalet och 79,3 procent i kommunfullmäktigevalet 2022. Motsvarande andelar för de unga männen 18–29 år var 78,7 procent i riksdags- valet, 71,4 procent i regionfullmäktigevalet och 71,6 procent i kom- munfullmäktigevalet. Ett likartat mönster syntes för de unga även i 2018 års val.22

Valdeltagande bland utrikes födda är lägre än bland inrikes födda. Precis som bland inrikes födda röstar de utrikes födda kvinnorna i högre utsträckning än de utrikes födda männen. Valdeltagandet är också högre i riksdagsvalen jämfört med regionfullmäktige- och kommunfullmäktigevalen. I region- och kommunfullmäktigevalen är skillnaderna mellan kvinnor och män större. I valet 2022 röstar 68 procent av de utrikes födda kvinnorna i riksdagsvalet, 57 procent i regionfullmäktigevalet och 58 procent i kommunfullmäktigevalet. Motsvarande andelar för de utrikes födda männen är 65 procent i riksdagsvalet och 50 procent både i regionfullmäktigevalet och kom- munfullmäktigevalet. Valdeltagandet var genomgående något högre

19Jämställdhetsmyndigheten 2024:14, s. 19–20.

20SCB, Valdeltagarundersökningen, publicerad i SCB, På tal om kvinnor och män 2024.

21SCB, Valdeltagarundersökningen, publicerad i SCB Jämställdhet.

22SCB, Valdeltagarundersökningen, publicerad i SCB Jämställdhet.

72

2018 än 2022, men mönstren som beskrivits ovan för utrikes födda var desamma i båda valen.23

Även utbildningsnivå har betydelse för valdeltagandet, ju högre utbildning desto högre valdeltagande. Gruppen med förgymnasial utbildning skiljer sig dessutom från övriga utbildningsgrupper i det att en högre andel män än kvinnor deltog både i riksdagsvalet 2018 och i riksdagsvalet 2022. I riksdagsvalet 2022 röstar 75 procent av männen och 73 procent av kvinnorna med förgymnasial utbildning.24 Som tidigare påpekats är valdeltagandet högre bland män än bland

kvinnor i gruppen över 75 år. Vi vet också att bland dem som är

75 år eller äldre är det en klart högre andel personer som har högst förgymnasial utbildning. Det är tänkbart att ålder och utbildnings- nivå samvarierar då det gäller valdeltagande bland personer med för- gymnasial utbildning och att det i realiteten handlar om en grupp äldre personer med låg utbildning, där en högre andel av männen än kvinnorna röstar.25

Bland personer med eftergymnasial utbildning röstar 93 procent av kvinnorna och 92 procent av männen och bland personer med gymnasial utbildning röstar 85 procent av kvinnorna och 84 procent av männen i riksdagsvalet 2022. I region- och kommunalvalen 2022 röstar en lika hög andel kvinnor som män med förgymnasial utbild- ning samtidigt som valdeltagandet i gruppen är generellt lägre jäm- fört med riksdagsvalet (69 procent i båda valen). I övriga utbildnings- nivåer är andelen kvinnor som röstar i region- och kommunalval något högre än andelen män.26

Under perioden har två val hållits till Europaparlamentet, 2019 och 2024. Valdeltagandet är generellt lägre i valen till Europaparla- mentet, men precis som i valen till de nationella politiska försam- lingarna röstar kvinnor i högre grad än män (skillnaderna är dock små), äldre i högre grad än yngre och inrikes födda i högre grad än utrikes födda. Bland personer 65 år och äldre röstar en högre andel män än kvinnor. Valdeltagandet är något lägre i valet 2024 än valet 2019, 55 procent av kvinnorna och 54 procent av männen 2024 jäm- fört med 57 procent av kvinnorna och 56 procent av männen 2019.27

23SCB, Valdeltagarundersökningen, publicerad i SCB Demokrati.

24SCB, Valdeltagarundersökningen, publicerad i SCB Demokrati.

25År 2022 uppgår andelen lågutbildade (högst förgymnasial utbildning) till 44 procent i befolkningen 75 år eller äldre, vilket kan jämföras med 20 procent i åldersgruppen 65–74 år och 10 procent i gruppen 25–64 år, SCB 2023:8, s. 12.

26SCB, Valdeltagarundersökningen, publicerad i SCB Demokrati.

27SCB, Valdeltagarundersökningen, publicerad i SCB Demokrati.

73

Könsfördelning i valda politiska församlingar

Efter valet 2022 utgör kvinnor 46 procent och män 54 procent av de valda riksdagsledamöterna, vilket visas i tabell 3.1. Andelen kvinnor bland riksdagsledamöterna har varierat mellan 44 och 47 procent sedan 2002. Riksdagen har aldrig bestått av fler kvinnor än män.28 Sett i relation till sin andel av befolkningen är utrikes födda under- representerade i riksdagen, de utrikes födda kvinnorna i särskilt hög grad. Utrikes födda kvinnor utgör 3 procent och utrikes födda män 5 procent av riksdagsledamöterna efter valet 2022. Andelarna var desamma efter 2018 års riksdagsval.29 I den vuxna befolkningen utgör utrikes födda kvinnor och män 12 procent vardera 2022.30

Könsfördelningen bland riksdagsledamöterna varierar mellan partierna. Vänsterpartiet har högst andel kvinnor (71 procent) och Sverigedemokraterna högst andel män (74 procent) efter valet 2022. Socialdemokraterna har en jämn könsfördelning (50/50). Andelen kvinnor i övriga partier uppgår till 67 procent i Miljöpartiet, 56 procent i Liberalerna, 54 procent i Centerpartiet, 47 procent i Moderaterna och 32 procent i Kristdemokraterna.31

Bland de förtroendevalda i regionfullmäktige är könsfördelningen jämnare än i riksdagen. Sammantaget utgörs landets regionfullmäktige av 49 procent kvinnor och 51 procent män efter valet 2022. Köns- fördelningen är minst jämn i kommunfullmäktige där den samman- räknade andelen kvinnor uppgår till 43 procent och män till 57 pro- cent efter senaste valet. Vad gäller kommunfullmäktige finns en stor variation över landet. I 80 kommunfullmäktigen var andelen kvinnor på mellan 0 och 40 procent efter valet 2022.32 Det har också upp- märksammats att unga 18–29 år är underrepresenterade i landets kommunalfullmäktige, och eftersom kvinnor väljs in i lägre utsträck- ning än män innebär det att unga kvinnor är särskilt underrepresen- terade.33

28SCB, Allmänna val, publicerad i SCB, På tal om kvinnor och män 2024.

29SCB, Nominerade och valda publicerad i SCB Jämställdhet.

30SCB, Befolkning, 18 år och äldre.

31SCB, Allmänna val, publicerad i SCB, På tal om kvinnor och män 2024.

32Allmänna val, publicerad i SCB, På tal om kvinnor och män 2024.

33Jämställdhetsmyndigheten 2024:14, s. 21–22

74

Bland landets regionfullmäktigeledamöter är 5 procent utrikes födda kvinnor och 4 procent utrikes födda män och i landets kom- munfullmäktige är 4 procent utrikes födda kvinnor och 4 procent utrikes födda män. Som tidigare påpekats utgör de 12 procent var- dera av befolkningen 18 år och äldre 2022. Andelarna var desamma i kommunfullmäktige efter 2018 års val. I regionfullmäktige utgjorde utrikes födda kvinnor och män 4 procent vardera 2018.34

Enligt en nyligen genomförd studie har arbetare varit tydligt underrepresenterade i de politiska församlingarna sedan studiens startår, 1973. Andelen arbetare är ungefär densamma bland kvinnor som bland män i politiken. Förändringar av kvinnors representation i politiken har därför inte påverkat andelen arbetare.35

Ett genomgående mönster för riksdagsval, regionfullmäktigeval och kommunfullmäktigeval är att könsfördelningen återfinns inom intervallet 40/60. Från och med valet 1994 har andelen kvinnor legat på minst 40 procent, men under 50 procent. Andelen män har legat över 50 procent, upp till och med 60 procent.36 I en tidigare utredning drogs slutsatsen att det faktum att kvinnors andel över tid relativt konstant hållit sig nära 40 procent och mäns andel nära 60 procent kan tolkas som en minsta möjlig anpassning till kravet på könsbalans, då könsfördelningen ofta uppfattats som jämn ifall den ligger inom intervallet 40/60.37

34SCB, Nominerade och valda publicerad i SCB Jämställdhet.

35Som arbetare definieras i huvudsak personer med manuella arbetsuppgifter. Dit räknas

t.ex. arbeten inom bygg- och tillverkningsindustri samt vård och omsorg, se Folke, O. och Rickne, J. 2025, s. 1–2.

36För regionfullmäktige och kommunfullmäktige är det den sammanräknade andelen på nationell nivå som avses. SCB, Valstatistik publicerad i SCB Demokrati, Allmänna val, nominerade och valda.

37SOU 2007:108, s. 206. Jämställdhetsmyndigheten drar slutsatsen att det behövs ett klar- görande om när könsfördelningen ska betraktas som jämn respektive inte samt att ett mål om fördelningen 50/50 är bättre, Jämställdhetsmyndigheten 2021:1, s. 23–26 och 172–177.

75

Anm.: K = kvinnor, M = män. Markeringen ”–” innebär att uppgift ej är relevant för det året. Uppgiften för EU-parlamentet gäller könsfördelning bland de svenska europaparlamentarikerna.

Källor: Förvaltningsavdelningen, Regeringskansliet, publicerad i SCB Jämställdhet; Sametinget Valresultat 1993–2021; SCB, Nominerade och valda och Svenska EU-parlamentariker, publicerade i Jämställdhet samt prop. 2024/25:1, utgiftsområde 13 Jämställdhet.

Andelen kvinnor i regeringen minskade i och med senaste valet, se tabell 3.1. Före 2022 uppgick andelen kvinnor till mellan 52 och

55 procent och andelen män till mellan 45 och 48 procent. Från och med 2022 har kvinnorna varit i minoritet bland statsråden. Periodens lägsta notering ser vi 2024, med en andel kvinnor på 43 procent och en andel män på 57 procent av statsråden. Även bland statssekre- terarna har könsfördelningen blivit mer ojämn. År 2019–2021 var fördelningen i princip jämn, mellan 49 och 50 procent kvinnor och 50 och 51 procent män. Därefter sjunker andelen kvinnor till att kretsa mellan 37 och 39 procent och andelen män mellan 61 och 63 procent år 2022–2024.38

Som det visas i tabell 3.1 var en majoritet av de svenska europa- parlamentarikerna 2019 kvinnor, 11 kvinnor och 9 män, vilket ger en könsfördelning på 55/45. År 2024 valdes 13 kvinnor och 8 män in, vilket ger en könsfördelning på 62/38. Bland de svenska politi- kerna i Europaparlamentet har kvinnor varit i majoritet från och med valet 2009. Totalt sett i Europaparlamentet är könsfördelningen ojämn åt andra hållet med en majoritet män, 39 procent kvinnor och 61 pro- cent män 2024.39 Könsfördelningen har jämnats ut något i de två val

38Regeringskansliet, förvaltningsavdelningen, publicerad i SCB Jämställdhet.

39SCB, Europaparlamentet, publicerad i SCB, På tal om kvinnor och män 2024.

76

som har hållits till sametinget under perioden, se tabell 3.1, men fort- farande är könsfördelningen ojämn med en majoritet män (58 procent).

Kvinnor och män i utskott, nämnder och styrelser

Fler av riksdagens utskott har varit mansdominerade än kvinno- dominerade varje år under perioden (elva utskott respektive fem utskott år 2024). Det finns en horisontell uppdelning mellan olika utskott, men samtidigt också en viss variation över tid. I Finans- utskottet, Försvarsutskottet, Justitieutskottet och Civilutskottet har det hela perioden 2017–2024 suttit en majoritet män. I Miljö- och jordbruksutskottet har det under hela perioden suttit fler kvinnor än män. I Socialutskottet var fördelningen helt jämn 2017. Därefter har kvinnor varit i majoritet. I övriga nio utskott har fördelningen varierat.40

Könsfördelningen bland riksdagsutskottens ordföranden har blivit mer ojämn under perioden. År 2024 innehas ordförandeposten av en kvinna i 3 av utskotten, Konstitutionsutskottet, Miljö- och jordbruksutskottet samt Trafikutskottet. I övriga 12 utskott är en man ordförande. Sammantaget ger detta en procentuell fördelning på 20/80. Inledningsvis, år 2017, hade 6 utskott en kvinna som ord- förande och 9 utskott en man som ordförande (40/60). De därpå följande åren, 2019–2021 var fördelningen mellan kvinnor och män relativt jämn (53 procent kvinnor och 47 procent män), men blev sedan mer ojämn år 2022–2023 (33 procent kvinnor och 67 procent män).41

Könsfördelningen i regionstyrelserna och regionernas facknämn- der är helt jämn 2023, 50 procent kvinnor och 50 procent män. I det i antal personer räknat största sammanhanget, regionfullmäktige, var fördelningen 48 procent kvinnor och 52 procent män 2023. I det i antal personer räknat minsta sammanhanget, övriga nämnder, var fördelningen 43 procent kvinnor och 57 procent män. Mönstret är relativt likt hur det såg ut året efter föregående val, 2019, men andelen kvinnor var då 1 till 3 procentenheter färre i regionstyrelser, fack- nämnder och övriga nämnder. I regionfullmäktige är fördelningen 49 procent kvinnor och 51 procent män. Totalt sett, räknat på alla

40SCB, Sveriges riksdag, publicerad i SCB Jämställdhet. Uppgift om 2018 saknas dock.

41SCB, Sveriges riksdag, publicerad i SCB Jämställdhet.

77

personer som hade någon av ovanstående förtroendeuppdrag, ökade jämställdheten en procenthet 2023 jämfört med 2019, från en för- delning på 48/52 till 49/51.42

När det gäller posten som regionstyrelsens ordförande är för- delningen helt jämn 2023, 50 procent kvinnor och 50 procent män, vilket är en tydlig ökning jämfört med 2019 då en kvinna var ord- förande i 35 procent av regionstyrelserna. Kvinnor besatt 46 pro- cent alla ordförandeposter i regionerna (fullmäktige, styrelser och nämnder) och 47 procent av alla vice ordförandeposter år 2023. Fördelningen var exakt densamma 2019.43

En viss horisontell åtskillnad syns i regionernas facknämnder. Högst andel kvinnor och lägst andel män, 58/42 återfinns 2023 i nämnder inom kategorin vård/omsorg/social, vilket också är de nämnder som samlar flest personer i antal räknat. Lägst andel kvin- nor och högst andel män, 39/61, återfinns i nämnder inom kategorin teknik/miljö/trafik/fastighet. I övriga nämndkategorier (barn/ung- dom/utbildning, kultur/fritid/turism samt övriga) utgör kvinnorna mellan 45–48 procent av ledamöterna och män mellan 52–55 procent av ledamöterna. Fördelningen är relativt lik fördelningen 2019, men då var andelen kvinnor i nämnder inom kategorin barn/ungdom/ut- bildning lite högre (53 procent) och lite lägre i nämnder inom katego- rin teknik/miljö/trafik/fastighet samt i kategorin övriga (34 procent och 42 procent).44

Gällande de kommunala förtroendeuppdragen är könsfördel- ningen mer ojämn jämfört med både den regionala nivån och riks- nivån. 41 procent av ledamöterna i kommunstyrelser och övriga nämnder är kvinnor 2023 och 59 procent är män. Könsfördelningen (kvinnor/män) i de två sammanhang som samlar störst antal perso- ner, facknämnder och kommunfullmäktige är 44/56 samt 43/57. Könsfördelningen var i stort sett densamma 2019.45

I ledande positioner i kommunerna är andelen kvinnor ännu lite lägre. Posten som kommunstyrelsens ordförande upptas i 35 procent av fallen av en kvinna och i 65 procent av fallen av en man 2023, vilket

42SCB, Undersökning om förtroendevalda i kommuner och landsting, publicerad i SCB Jämställdhet.

43SCB, Undersökning om förtroendevalda i kommuner och landsting, publicerad i SCB Jämställdhet.

44SCB, Undersökning om förtroendevalda i kommuner och landsting, publicerad i SCB Jämställdhet.

45SCB, Undersökning om förtroendevalda i kommuner och landsting, publicerad i SCB Jämställdhet.

78

är en viss ökning jämfört med 2019, då 32 procent av kommun- styrelserna hade en kvinna som ordförande och 68 procent hade en man som ordförande. Kvinnor besitter 38 procent av alla ordförande- poster och 40 procent av alla vice ordförandeposter i kommunerna år 2023. Motsvarande andelar för män är 62 och 60 procent. År 2019 var fördelningen mellan kvinnor och män 36/64 på ordförande- posterna och 42/58 på poster som vice ordförande.46

Även då det gäller de kommunala facknämnderna syns, precis som i regionerna, en horisontell åtskillnad. Högst andel kvinnor och lägst andel män, 59 respektive 41 procent, återfinns i nämnder inom kategorin vård/omsorg/social. Också i nämnder i kategorin barn/ungdom/utbildning är kvinnorna i majoritet och utgör 52 pro- cent jämfört med männen som utgör 48 procent av ledamöterna. Lägst andel kvinnor och högst andel män, 30 respektive 70 procent, återfinns i nämnder i kategorin teknik/miljö/trafik/fastighet. Stor- leksmässigt sett är det de två nämndkategorier som har den mest ojämställda fördelningen, som samlar högst antal personer, det vill säga kategorierna teknik/miljö/trafik/fastighet samt vård/omsorg/ social. Av alla kvinnor som har förtroendeuppdrag inom facknämn- der återfinns flest inom kategorin vård/omsorg/social. Flest män återfinns inom kategorin teknik/miljö/trafik/fastighet. I nämnder inom områdena kultur/fritid/turism är fördelningen 44 procent kvinnor och 56 procent män och i kategorin övriga är andelen kvin- nor 42 procent och andelen män 58 procent. Jämfört med 2019 är förändringarna ytterst marginella.47

Politikers upplevelser av jämställdhet och ojämställdhet

Jämställdhet handlar inte enbart om representation och könsfördel- ning, det vill säga andelen kvinnor och män på viktiga poster. Ojäm- ställdhet/jämställdhet kan också ta sig andra uttryck, vilka inte är lika lätt mätbara. I en intervjuundersökning som genomförts med 56 förtroendevalda kvinnor och män i kommunpolitiken (kommun- fullmäktige, kommunstyrelser, kommunala nämnder och kommu- nala bolag) anser respondenterna att det finns olika förväntningar

46SCB, Undersökning om förtroendevalda i kommuner och landsting, publicerad i SCB Jämställdhet.

47SCB, Undersökning om förtroendevalda i kommuner och landsting, publicerad i SCB Jämställdhet.

79

på kvinnor och män i politiken och att dessa påverkar kvinnor mer negativt än män. Mer negativa förväntningar på kvinnor kan leda till sämre självförtroende och ovilja att ta plats. Kvinnor och män förväntas ibland också ta på sig olika ansvarsområden. Kvinnorna upplever att de oftare blir utsatta för härskartekniker, som exempel- vis osynliggöranden eller förminskanden och att de som en följd av detta behöver vara mer alerta och förberedda, säga ifrån samt vara särskilt kunniga och pålästa. Kvinnor upplever också att kraven är högre på dem än på männen och de uttrycker oftare än männen att rollen som ledare är ensam. Manliga informella nätverk som kvin- norna står utanför kan ha ett inflytande över politiken. Utnämnings- processer brister ibland i transparens.48

Det finns också andra problem. En av de största utmaningarna gäller enligt studien svårigheten i att kombinera politiskt engage- mang med föräldraskap. Detta framstår som en utmaning för både kvinnor och män, även om kvinnor i högre utsträckning än män uppger att detta är ett hinder. I undersökningen lyfts också att de förtroendevalda generellt uppfattar kvotering som ståendes i mot- sats till kompetens. Enligt undersökningen stämmer inte uppfatt- ningen med vad forskning visat.49

Politikers utsatthet

Andelen kvinnor är något högre, 27 procent, jämfört med andelen män, 24 procent, då det gäller politiker som uppger att de blivit ut- satta för hot eller trakasserier 2024. För både kvinnor och män är detta en minskning från tidigare år. Andelen låg år 2022 på 31 pro- cent för kvinnor och 28 procent för män.50 Det är vanligare bland både kvinnor och män i riksdagen att vara utsatta jämfört med politiker i regionfullmäktige och kommunfullmäktige.51

Bland unga politiker under 30 år uppger 30 procent att de blivit utsatta för hot och trakasserier 2024. Det saknas könsuppdelad statistik på grund av att antalet svarande var för litet. För 2022 finns könsuppdelad statistik. Då uppgav 46 procent av kvinnorna och 44 procent av männen att de blivit utsatta för hot och trakas-

48Jämställdhetsmyndigheten 2024:14, s. 28–33.

49Jämställdhetsmyndigheten 2024:14, s. 28–33.

50Brottsförebyggande rådet (Brå) 2025:17, s. 57.

51Brå, Politikernas trygghetsundersökning, publicerad i SCB, På tal om kvinnor och män 2024.

80

serier. I forskning har unga kvinnor i politiken pekats ut som en sär- skilt utsatt grupp.52

Sett till bakgrund svarar kvinnor med utländsk bakgrund i störst utsträckning att de blivit utsatta, 28 procent 2024. Av män med ut- ländsk bakgrund uppger 26 procent detta och av kvinnor och män med svensk bakgrund 27 respektive 24 procent.53 Forskning tyder också på att politiker är mer utsatta ifall deras etniska bakgrund eller sexuella läggning avviker från majoritetens.54

Nätbaserat våld tar sig också olika uttryck beroende på om det riktas mot kvinnor eller män. Medan kvinnor blir angripna i egen- skap av att vara kvinnor (kränkningar riktade mot kön, sexualitet, utseende,) gäller angreppen mot män i högre utsträckning deras politiska roll.55 Dessutom är vissa frågor laddade. Det gäller femi- nistiska frågor, som mäns våld mot kvinnor, våldtäkt och jämställd- het, samt invandring. Engagemang i sådana frågor leder till ökad ut- satthet för hot och hat, vilket kan få till följd att politiker undviker de frågorna.56

Det syns också skillnader då det gäller utsatthetens konsekven- ser. Förtroendevalda av båda könen uppger att de på ett eller annat sätt begränsar eller censurerar sig själva på grund av hot och trakas- serier eller oro för hot och trakasserier, men det är jämförelsevis vanligare bland kvinnorna än männen. År 2024 uppger 53 procent av kvinnorna och 42 procent av männen att utsattheten fått någon typ av konsekvens för deras uppdrag. Detta är en ökning från 2022, då 50 procent av kvinnorna och 37 procent av männen svarade så. Andelen kvinnor har varit 50 procent eller högre under hela perioden, och den största ökningen återfinns bland männen.57 De förtroende- valda uppger att de begränsat sin aktivitet på sociala medier (39 pro- cent av kvinnorna och 28 procent av männen 2022 – den vanligaste typen av konsekvens) och/eller har undvikit att delta i eller uttala sig om en specifik fråga (22 procent av kvinnorna och 14 procent av männen – den näst vanligaste typen av konsekvens).58 Dessa siffror

52Jämställdhetsmyndigheten 2023:10a, s. 27.

53Brå 2025:17, tabellsamling (Excel).

54Jämställdhetsmyndigheten 2023:4, s. 19–20, s. 23.

55Jämställdhetsmyndigheten 2023:4, s. 22–23.

56Jämställdhetsmyndigheten 2023:4, s. 28–29.

57Brå 2025:17, tabellsamling.

58Brå, Politikernas trygghetsundersökning, publicerad i SCB, På tal om kvinnor och män 2024.

81

har inte förändrats för kvinnorna mellan 2022 och 2024, men har ökat en procentenhet för männen (från 28 till 29 procent).59

Av förtroendevalda i åtta kommuner i en enkätundersökning 2022 uppgav en tredjedel, kvinnor oftare än män, att de avstått från att uttrycka sina åsikter i sociala medier på grund av rädsla för hot, hat och trakasserier.60 I fördjupande intervjuer med förtroendevalda märks en utbredd oro bland kvinnliga politiker över att de själva, deras barn eller andra närstående ska bli utsatta för hot, hat och trakasse- rier.61 Även andra intervjustudier tyder på att konsekvenserna skiljer sig mellan kvinnor och män och att kvinnor i högre utsträckning än män som en konsekvens begränsar sig, genom att exempelvis inte delta i politiska debatter eller uttala sig på sociala medier.62

Gällande kommunfullmäktige finns statistik över hur många som lämnar sitt förtroendeuppdrag innan mandatperiodens slut. Kvinnor har hoppat av från sitt förtroendeuppdrag från kommunfullmäktige i något högre utsträckning än män under hela 2000-talet. Skillnaderna mellan kvinnor och män är dock inte särskilt stora. Under perioden 2018–2022 lämnade 22 procent av kvinnorna och 20 procent av män- nen kommunfullmäktige innan mandatperiodens slut. Unga personer lämnare oftare sina uppdrag i förtid och unga kvinnor är den grupp som gör det i störst omfattning. År 2018–2022 lämnade 41 procent av kvinnorna 18–29 år sina uppdrag jämfört med 36 procent av män- nen i samma ålder.63

Det är också vanligare att utrikes födda lämnar sitt uppdrag i för- tid. Utrikes födda kvinnor gör det i högre utsträckning än utrikes födda män. Mandatperioden 2018–2022 lämnade 27 procent av de utrikes födda kvinnorna och 24 procent av de utrikesfödda männen sitt uppdrag i förtid.64

59Brå 2025:17, s. 88–89.

60Jämställdhetsmyndigheten 2023:13, s. 25–26. Observera att svaren inte kan ses som repre- sentativa för alla förtroendevalda, utan enbart de cirka 600 kvinnor och män (hälften vardera) som svarade på enkäten.

61Jämställdhetsmyndigheten 2024:14, s. 27.

62Jämställdhetsmyndigheten 2023:4, s. 25–28.

63SCB, Allmänna val, publicerad i SCB, På tal om kvinnor och män 2024.

64SCB, Allmänna val, nominerade och valda, publicerad i SCB Demokrati.

82

Ledande positioner i offentlig och privat sektor

Regeringen har sedan 1990-talet formulerat mål och bedrivit ett aktivt arbete för en jämn könsfördelning vid tillsättning av högre poster i statsförvaltningen.65 I de statligt hel- och delägda företagen är könsfördelningen på de ledande positionerna förhållandevis jämn, vilket visas i tabell 3.2. Posten som styrelseledamot var så gott som jämn redan vid inledningen av perioden (49 procent kvinnor och 51 procent män). Efter en liten nedgång 2019 har fördelningen åter- gått till 49 procent kvinnor och 51 procent män 2024.

Andelen kvinnor bland styrelseordförandena i de statliga bolagen var något lägre 2017 (45 procent kvinnor och 55 procent män) och ökade därefter till en topp 2019–2021 för att sedan återigen minska. Andelen kvinnor år 2024 uppgår till 45 procent och andelen män till 55 procent. Den position i de statliga företagen där könsfördel- ningen ändrats mest under perioden är vd-posten, från en fördelning på 36 procent kvinnor och 64 procent män år 2017 till 49 respektive 51 procent år 2024 (se tabell 3.2). Sett över längre tid har föränd- ringen varit stor. År 2002 uppgick andelen kvinnor bland styrelse- ledamöterna till 37 procent, bland styrelseordförandena till 13 procent och bland de verkställande direktörerna till 12 procent.66

Inom statliga myndigheters styrelser och insynsråd har könsför- delningen varit relativt jämn under hela perioden 2017–2023. Efter flera år med en ytterst svag, men ändå övervikt för kvinnor som ord- föranden (51 procent 2017 och sedan 52 procent 2019 och 2021) sjönk andelen med tre procentenheter till 49 procent kvinnor och 51 procent män 2023.

Bland cheferna i staten uppgick andelen kvinnor till 48 procent och andelen män till 52 procent 2017. Efter en uppgång av andelen kvinnor bland cheferna, till som högst 52 procent 2023 återgick fördelningen till 48 procent kvinnor och 52 procent män 2024. Det kan jämföras med fördelningen bland anställda i staten, vilken 2023 är 53 procent kvinnor och 48 procent män.67

Finfördelar vi statistiken på olika verksamhetsområden kan vi se att det finns en viss horisontell uppdelning mellan de statliga cheferna. Kvinnor är i majoritet som chefer inom kategorin ekonomi, personal,

65Jämställdhetsmyndigheten 2021:1, s. 12, s. 14 och 138–141.

66Finansdepartementet, publicerad i SCB, På tal om kvinnor och män 2024.

67Medlingsinstitutet, lönestrukturstatistik, publicerad i SCB Arbetsmarknad. Fördelningen har beräknats på heltidspersoner.

83

marknadsföring, försäljning och annan administration (54 procent kvinnor och 46 procent män 2024). Män är i majoritet som chefer inom kategorierna IT, logistik, FoU, fastighet, bygg- och ingenjörs- verksamhet samt tillverkning (38 procent kvinnor och 62 procent män). Den horisontella åtskillnaden har funnits hela perioden 2017–2024. Inom övriga områden är könsfördelningen mer jämn.68

Som påpekats i tidigare kartläggning av maktpositioner har inte alla chefer samma makt. En del befinner sig på toppositioner, utan någon över sig, medan andra har chefer över sig.69 Inom chefskate- gorin politiker, verkställande direktörer och högre ämbetsmän med flera, vilka kan förutsättas vara en typ av statliga toppositioner ut- gör kvinnor 51 procent och män 49 procent.70

En underkategori av chefer i staten, vilka ibland studeras separat, är chefstjänstemännen i Regeringskansliet. Bland dessa har andelen kvinnor ökat under perioden och från och med 2021 utgör kvinnor en majoritet av chefstjänstemännen (51 procent 2021). År 2024 utgör kvinnorna 55 procent av chefstjänstemännen, vilket är den högsta andelen kvinnor hittills. År 2019 var fördelningen 46 procent kvinnor och 54 procent män.71 Sett över längre tid har könsfördelningen för- ändrats relativt kraftigt. År 2000 utgjorde 27 procent kvinnor och män 73 procent av chefstjänstemännen.72

Könsfördelningen bland myndigheternas generaldirektörer har varierat över tiden och oftare bestått av fler kvinnor än män. År 2024 var dock 44 procent av generaldirektörerna kvinnor och 56 procent män. År 2018–2023 (statistik saknas för 2017) varierade andelen kvinnor mellan 49 och 57 procent och andelen män mellan 43 och 51 procent. Det går inte att se någon tydlig tendens i materialet.73

Också bland landshövdingarna är andelen kvinnor högre än andelen män, och även här har det funnits en variation över åren, vilket hänger samman med att det totala antalet landshövdingar är litet. Endast ett undersökningsår har män varit i majoritet bland lands- hövdingarna, år 2019, då andelen kvinnor uppgick till 48 procent och andelen män till 52 procent. Övriga år har kvinnor varit i majo- ritet. År 2018 uppgick andelen kvinnor till 52 procent och andelen

68Medlingsinstitutet, lönestrukturstatistik, publicerad i SCB Jämställdhet.

69SOU 2007:108, s. 33–34.

70Medlingsinstitutet, lönestrukturstatistik, publicerad i SCB Jämställdhet.

71Regeringskansliet, förvaltningsavdelningen, publicerad i SCB Jämställdhet.

72Regeringskansliet, förvaltningsavdelningen, publicerad i SCB, På tal om kvinnor och män 2024.

73Budgetpropositionen för respektive år publicerad i SCB Jämställdhet.

84

män till 48 procent. År 2024 uppgick andelen kvinnor bland lands- hövdingarna till 57 procent och andelen män till 43 procent.74