En riksdagsledamot undrar varför regeringen tog bort bidraget till företag som hade höga kostnader för anställdas sjuklön, eftersom det kan göra det svårare för små företag att anställa.
Inget beslut – detta är en fråga till en minister (interpellation), där ministern förväntas svara på ledamotens funderingar.
Ministern kommer att svara på Patrik Lundqvists frågor om borttagandet av bidraget och dess effekter på småföretag.
<p>Fru talman! Patrik Lundqvist har frågat energi- och näringsministern om hon avser att granska effekterna av besparingen av avskaffandet av ersättningen för höga sjuklönekostnader på små och medelstora företags vilja att anställa och om hon är beredd att se över frågan för att minska risken för just små företag vad gäller sjuklönekostnader.</p><p>Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.</p><p>Ersättningen för höga sjuklönekostnader avskaffades den 1 juli 2024. Det fanns flera goda skäl till det, och en överväldigande majoritet i riksdagen, bland annat Socialdemokraterna, röstade för avskaffandet. </p><p>Det ekonomiska läget tyngde de offentliga finanserna under en tid då det fanns behov av att prioritera att bekämpa inflationen och hantera dess effekter genom att stötta hushållen och välfärden. Försvaret och rättsväsendet behövde också betydande tillskott för att göra Sverige tryggare. </p><p>Regeringens ekonomiska politik har bidragit till en återhämtning i svensk ekonomi under 2025. Vår långsiktigt ansvarsfulla ekonomiska politik ger resultat och högre tillväxt. Regeringen har vidtagit ett flertal åtgärder för att det ska vara enkelt att starta, driva och utveckla företag i Sverige. Samtidigt är osäkerheten i världsekonomin fortsatt stor under 2026, särskilt med anledning av kriget i Mellanöstern. I detta läge är det viktigt att offentliga medel används så effektivt som möjligt. </p><p>Ersättning för höga sjuklönekostnader innebar att delar av arbetsgivaransvaret i sjukförsäkringen flyttades till staten. De relativt sett höga ersättningsnivåerna som gällde för mindre arbetsgivare försvagade drivkrafterna till förebyggande arbetsmiljöarbete, tidiga rehabiliteringsinsatser och anpassning av arbetet vid ohälsa. </p><p>Ersättningen medförde även andra negativa konsekvenser. Under den period regelverket var i kraft ökade antalet företag som nyttjade möjligheten till ersättning kraftigt, och de utbetalda beloppen blev betydligt högre. Vid införandet 2015 uppskattades kostnaderna till omkring 300 miljoner kronor per år. I samband med avskaffandet år 2024 beräknades de årliga utgifterna på anslaget uppgå till 2,6 miljarder. </p><p>Det höga nyttjandet innebar att de negativa konsekvenser som fanns med ersättningen fick en större dignitet än vad som antogs vara fallet när ersättningen infördes. Det gäller inte minst risken för felaktiga utbetalningar till följd av de begränsade kontrollmöjligheterna.</p><p>Ersättningen för höga sjuklönekostnader beräknades vid tiden för avskaffandet utgöra cirka 5 procent av arbetsgivarnas samlade sjuklönekostnader. Sjuklönekostnaden utgör en begränsad risk för arbetsgivare medan staten tar över huvudansvaret vid längre sjukfrånvaro genom bland annat sjukpenningen. Tillsammans med individens självrisk i form av karens är detta, enligt regeringens mening, en väl avvägd ansvarsfördelning med rätt incitamentsstruktur. </p><p>Patrik Lundqvist anför att risken för höga sjuklönekostnader hämmar tillväxten i enskilda företag och därigenom Sverige som helhet. Detta är, enligt honom, en förklaring till att Sverige har visat en sämre tillväxt än Europa under den här regeringen. </p><p>Nästa år, fru talman, kommer Sverige att ha bland de bästa tillväxttakterna i EU enligt EU-kommissionen. Skillnaderna i tillväxt mellan Sverige och EU förklaras i huvudsak av konjunkturläge, räntekänslighet och näringsstruktur, inte av en enskild reform inom sjukförsäkringsområdet. </p>
<p>Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Frågan riktades som sagt till en annan minister eftersom den åtminstone i min värld mer rör näringspolitik än sjukförsäkringar. Men nu är vi här. </p><p>Det stämmer att det gjordes förändringar i systemet 2015, men det infördes faktiskt 2010 av alliansregeringen. Men det är kanske en parentes. </p><p>Att det här lyfter sjuklönekostnaderna till staten kan man knappast säga är en del av problemet, eftersom hela syftet ju är att ha en annan fördelning av kostnaderna.</p><p>De flesta korttidssjukskrivningar beror på infektioner som förkylningar eller influensa, magsjukdomar och därefter, på tredje plats, psykisk ohälsa. Av dessa anledningar är det nog bara den tredje, psykisk ohälsa, som kan hänvisas till arbetsgivarnas arbetsmiljöansvar. De andra är knappast något som framför allt små företag kan påverka särskilt mycket.</p><p>Samtidigt är det så att vi drabbas olika mycket av dessa typer av sjukdomar genom livet. De som drabbas mest är unga, kanske till stor del på grund av att man har småbarn hemma, vilket naturligtvis leder till en del vab men också till egen sjukdom. Sedan avtar det när man blir äldre för att kanske öka något igen när man börjar närma sig pension.</p><p>Människor i olika yrken drabbas också olika hårt. Människor med tyngre fysiska jobb eller kontaktyrken, till exempel inom handeln, drabbas mer av korttidssjukskrivningar än andra.</p><p>Därför är det också fullt rimligt, fru talman, att vi har ett system för att fördela kostnaderna för denna typ av sjukdomar mellan företag, individer och staten. Det är en typ av kollektiv försäkring, där vi omfördelar kostnaderna och anpassar efter olika delar av livet och olika behov som de flesta av oss har. I det specifika fallet fördelar vi om från företag som riskerar mer på grund av sin struktur med få anställda, åldern på dem man anställer och den bransch företaget verkar i.</p><p>Under debatten i samband med att detta avskaffades anfördes det från regeringshåll att det bara handlade om 13 000 kronor per anställd, i snitt. Så kan man såklart säga. Men det är också detta som systemet med en försäkring mot de höga sjuklönekostnaderna syftar till: att jämna ut kostnaderna mellan företagen så att den som har fyra anställda inte ska drabbas extra hårt om en av dem är sjuk lite oftare under en period.</p><p>Att återigen införa ett sådant här system ligger nu i vår budgetmotion för 2026, och jag hoppas att det blir verklighet – precis som flera av remissinstanserna, som protesterade när detta togs bort, till exempel Svenskt Näringsliv, Företagarna, Lantbrukarnas Riksförbund, LO med flera.</p><p>Det som i stället borde göras är att förbättra kontrollen av utbetalningarna, kanske via Utbetalningsmyndigheten, som har detta som syfte. För det fanns faktiskt problem med det gamla systemet. Det pekades det på bland annat i en riksrevisionsrapport. Men då borde man ju förbättra i stället för att ta bort.</p><p>En annan förbättring som borde göras parallellt med detta är att avskaffa karensavdraget. Precis som ersättning för höga sjuklönekostnader skulle en solidarisk försäkring som ger människor bättre förutsättningar att planera sin ekonomi vara ett bra steg framåt mot ett bättre Sverige. Om vi både inför ett system för ersättning och avskaffar karensen värnar vi dem som arbetar och de små företagen och slår ett slag för svensk tillväxt.</p>
<p>Fru talman! Man kan börja med att ställa sig frågan: Om det är en så bra idé att ha detta igång, varför var då Socialdemokraterna med och avskaffade det när det begav sig inför 2024? En annan fråga, om man tycker att detta är så viktigt och så bra, är: Varför i hela friden har…
<p>Fru talman! Man kan såklart ha olika uppfattningar om hur viktiga de små företagen är för svensk ekonomi och tillväxt. Här låter det som att det inte spelar någon roll vad man gör för de små företagen och när det gäller deras risker vid sjukskrivning.</p><p>I vår budget har vi…
<p>Fru talman! Det är tyvärr inte seriöst. Med fina ord beskriver man vad man skulle vilja göra och säger att det är bättre att lyssna på debatten i stället för att titta så noga på hur vi röstar i verkligheten. Det är ju inte seriöst, fru talman! Det här handlar om regler som på…
<p>Fru talman! Det berodde ju på att det fanns saker att göra. </p><p>Nu är vi alltså nere på att det skulle ha kostat 1,3 miljarder om det som ministern nyss tog upp, alltså att hälften skulle vara felaktigt, faktiskt åtgärdades. Det kan man fundera över. </p><p>Jag tycker att d…
<p>Fru talman! Jag tycker inte att det ena behöver utesluta det andra. Jag tycker att Sverige ska ha fler miljardärer, inte färre, som kan investera i små och medelstora företag och nya startups med mycket innovation och framtidsinriktad industri som kan skapa fler och växande jo…
Interpellation 2025/26:447 Borttagandet av ersättningen för höga sjuklönekostnader av Patrik Lundqvist (S) till Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) Mellan 2016 och 2024 fanns det ett stöd till företag för höga sjuklönekostnader. Det fyllde en viktig funktion i att fördela kostnaderna för normala sjukdomar som vi alla drabbas av mellan individen, staten och företaget, i stället för att helt
av Patrik Lundqvist (S)
till Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
Mellan 2016 och 2024 fanns det ett stöd till företag för höga sjuklönekostnader. Det fyllde en viktig funktion i att fördela kostnaderna för normala sjukdomar som vi alla drabbas av mellan individen, staten och företaget, i stället för att helt och hållet ligga på den anställde och företaget.
Kanske särskilt viktigt var det under pandemin, och det hjälpte svenska arbetare att kunna vara hemma i stället för att riskera att smitta sina kollegor och på så vis öka kostnaderna än mer för företagen.
Enligt vad jag förstår framstod stödet som väldigt träffsäkert och bra, eftersom de flesta som nyttjade stödet var små och medelstora företag.
Under 2024 beslutade regeringen att avskaffa stödet med motiveringen att företagen har ansvar för att säkerställa att de anställda inte blir sjuka på jobbet eller av jobbet. Det är såklart rimligt, men frågan är ju om det är tillräckligt för att lägga över hela kostnaden på företagen.
Många korttidssjukskrivningar är ju inte relaterade till arbetssituationen, utan de kommer sig av influensor, magsjuka eller annat som går i samhället, utanför enskilda individers eller arbetsgivares kontroll. Där är det rimligt att vi gemensamt försäkrar oss och tar en del av den kostnaden, så som gjordes genom ersättningen för höga sjuklönekostnader.
Vi vet ju att det historiskt finns en oro, framför allt bland mindre företag som vill växa och anställa, på grund av risken att få stora kostnader för sjukersättning när bolaget är i en skör tillväxtfas. Det borde såklart betyda att det här hämmar tillväxten i enskilda företag och då också för Sverige som helhet.
Sverige har under den här regeringen också visat en sämre tillväxt än Europa i stort, och här kan vi alltså ha en del av förklaringen – naturligtvis tillsammans med andra faktorer.
Mot denna bakgrund vill jag fråga energi- och näringsminister Ebba Busch:
Avser ministern att granska effekterna av den här besparingen på små och medelstora företags vilja att anställa, och är ministern beredd att se över frågan för att minska risken för just små företag vad gäller sjuklönekostnader?