Skärpta krav för offentliga biträden och höjda kompetenskrav för tolkar i migrationsärenden

Justitieutskottets betänkande 2025/26:JuU6

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i bl.a. lagen om offentligt biträde, utlänningslagen och utlänningsdatalagen. Lagändringarna syftar till att säkerställa att offentliga biträden har den kompetens som krävs för uppdraget, inte minst i migrationsprocessen, men även i andra mål och ärenden, samt att de tolkar och översättare som anlitas i migrationsprocessen tillhandahåller tolkning och översättning av hög kvalitet.

Lagändringarna handlar bl.a. om följande:

•       Behörighetskraven för offentliga biträden skärps.

•       Det ska krävas särskilt tillstånd för att ett offentligt biträde ska få sätta någon annan i sitt ställe (substitution).

•       Olämpliga ombud och biträden ska kunna förklaras obehöriga att medverka i migrationsärenden hos Migrationsverket, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen.

•       Det införs kompetenskrav för tolkar och översättare i migrationsärenden.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2026.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.

I betänkandet finns en reservation (MP).

Behandlade förslag

Proposition 2024/25:195 Skärpta krav för offentliga biträden och höjda kompetenskrav för tolkar i migrationsärenden.

Tre yrkanden i en följdmotion.

 

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Skärpta krav för offentliga biträden och höjda kompetenskrav för tolkar i migrationsärenden

Reservation

Kompetenskrav och förordnande av offentliga biträden, punkt 2 (MP)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionen

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2024/25:195 Skärpta krav för offentliga biträden och höjda kompetenskrav för tolkar i migrationsärenden. I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om propositionen.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1. Regeringens lag-förslag finns i bilaga 2.

En motion med tre yrkanden har väckts med anledning av propositionen. Förslagen i motionen finns i bilaga 1.

 

 

Utskottets överväganden

Propositionen

Regeringen redovisar i propositionen i huvudsak följande förslag och be­dömningar.

Behörighetskrav för offentliga biträden

Gällande rätt

Ett offentligt biträde förordnas när det är särskilt föreskrivet. Ofta handlar det om mål och ärenden som rör enskildas frihet eller personliga integritet, t.ex. avvisnings- och utvisningsärenden enligt utlänningslagstiftningen samt ärend­en om tvångsomhändertagande på grund av psykisk sjukdom eller missbruk.

Rätten till offentligt biträde regleras direkt i respektive materiell lag­stiftning. I lagen (1996:1620) om offentligt biträde finns vissa gemensamma bestämmelser som gäller om inte annat är särskilt föreskrivet (1 § andra stycket). Det handlar bl.a. om vem som får förordnas som offentligt biträde.

Enligt nuvarande regler får en advokat, en biträdande jurist på advokat­byrå eller någon annan som är lämplig för uppdraget förordnas som offentligt biträde (5 § lagen om offentligt biträde, som hänvisar till 26 § rättshjälpslagen [1996:1619]). Det finns inga formella behörighetskrav utöver detta. Det förutsätts i stället att den som förordnar ett biträde gör en prövning av biträdets kvalifikationer (prop. 1996/97:9 s. 156). Den som vill för­ordnas till offentligt biträde ska visa att han eller hon är lämplig. Utgångs­punkten är att den som förordnas ska ha en juristexamen. För att någon utan juristexamen ska anses lämplig krävs bl.a. att han eller hon har stora kunskaper inom något särskilt område (prop. 1996/97:9 s. 216). Om sökanden själv har föreslagit någon som är lämplig ska den personen förordnas, om det inte finns särskilda skäl mot det. 

Skärpta behörighetskrav för offentliga biträden

Regeringen föreslår att en advokat, en biträdande jurist på advokatbyrå eller någon annan person som har avlagt de kunskapsprov som krävs för behörighet till domaranställning ska kunna förordnas till offentligt biträde. Det innebär att endast jurister ska kunna förordnas som offentliga biträden. 

Enligt regeringens förslag ska det även införas ett krav på kunskaper och erfarenheter samt särskild lämplighet. Vidare föreslås att om den enskilde har föreslagit en viss person som offentligt biträde ska den föreslagna personen förordnas, under förutsättning att kvalifikationskraven är uppfyllda och det inte finns särskilda skäl mot det.

En följdändring av förslaget är att de särskilda lämplighetsreglerna för offentliga biträden för barn och unga tas bort i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortad LVU, lagen (2024:79) om placering av barn i skyddat boende och i 20 kap. 10 a § föräldrabalken. I de fall det finns särskild reglering som ställer upp strängare behörighetskrav på offentliga biträden än de som nu föreslås gäller de strängare kraven även fortsättningsvis.

Som skäl för förslaget anför regeringen i huvudsak följande. Det har över tid och från olika håll framförts att vissa offentliga biträden i främst asyl­ärenden inte har den kompetens som krävs och därmed inte är lämpliga för sina uppdrag (se bl.a. betänkandena SOU 2008:65 och SOU 2015:73). Även Riksrevisionen har i sin granskning av hanteringen av offentliga biträden i migrationsärenden identifierat vissa brister, exempelvis att det förekommer biträden som bedömts sakna grundläggande juridisk kompetens (RiR 2022:14).

Regeringen anför att rätten till ett offentligt biträde i migrationsärenden är viktig för att säkerställa den enskildes rättssäkerhet. Ett offentligt biträde företräder personer som befinner sig i utsatta situationer. Att det förordnas offentliga biträden som brister i kompetens är därför enligt regeringen ett rättssäkerhetsproblem. Regeringen anser även att det är viktigt för förtroendet för migrationsprocessen och särskilt asylprocessen att de sökande biträds av kunniga, skickliga och engagerade biträden. En annan aspekt är att statens resurser inte används på ett effektivt och ändamålsenligt sätt när ett biträde utan tillräcklig kompetens förordnas i ett ärende och sedan får ersättning för sitt arbete. Skärpta behörighetskrav förbättrar den enskildes förutsättningar att få sina rättigheter tillgodosedda och bidrar till att sökanden i varje enskilt fall får ett offentligt biträde med rätt kvalifikationer.

I dag särregleras behörighetskraven för offentliga biträden i flera fall. Det ställs också upp särskilda behörighetskrav för andra typer av rättsliga biträden, som målsägandebiträden, offentliga försvarare och särskilda företrädare för barn. Enligt regeringen finns det inte några sakliga skäl till att det ska ställas lägre krav på ett offentligt biträde än på andra biträden som bekostas av statliga medel. Mot denna bakgrund anser regeringen att ett stärkt behörighetskrav bör införas för alla offentliga biträden. Det innebär att de skärpta kraven ska gälla generellt i mål och ärenden där offentliga biträden förordnas om det inte finns någon särskild reglering i en specialförfattning. Följden blir ett enhetligt system som stärker rättssäkerheten för den enskilde.

Det är den förordnande myndighetens eller domstolens uppgift att säker­ställa att den som förordnas till offentligt biträde har rätt kvalifikationer för uppdraget. Samma ordning gäller även i andra ärenden och mål där offentliga biträden förordnas. Däremot är det den som vill förordnas som ska visa att han eller hon uppfyller lämplighetskravet. Enligt regeringen har det inte fram­kommit tillräckliga skäl för att lägga uppgiften att förordna ett offentligt biträde i samtliga fall på domstol. Att däremot skärpa behörighetskraven för de offentliga biträdena är något som bedöms bidra till både ökad rättssäkerhet och stärkt förtroende för förfarandet som sådant.

Enligt regeringen bedöms förslaget bidra till att sökanden i varje enskilt fall får ett offentligt biträde med rätt kvalifikationer. Det är den förordnande domstolen eller myndigheten som ska göra en bedömning om det i det enskilda fallet krävs särskild kompetens och erfarenhet eller andra egenskaper hos det offentliga biträdet. Det innebär enligt regeringen att det inte finns något behov av obligatoriska och återkommande kunskapstester. Domstolen eller myndigheten kan vid sin bedömning av om biträdet har tillräckliga kunskaper och erfarenheter och i övrigt är särskilt lämplig för det specifika uppdraget således väga in faktorer som biträdets erfarenheter och kunskaper om bl.a. barns utveckling och behov. Samma sak gäller kunskaper och erfarenheter av att företräda personer med t.ex. intellektuella funktionsnedsättningar. Regeringen gör därmed bedömningen att det inte är nödvändigt att i lagtexten ange särskilda krav på kompetens när det gäller barn eller andra grupper av personer som kan behöva särskilt stöd.

Substitution av offentliga biträden

Regeringen föreslår att ett offentligt biträde inte utan tillstånd ska få sätta någon annan i sitt ställe (substitution). Kravet motsvarar det som i dag gäller för offentliga försvarare och målsägandebiträden. Regeringen föreslår även att ett beslut i substitutions­frågan inte ska kunna överklagas.

I promemorian En översyn av vissa frågor om offentliga biträden (Ds 2023:14) framkommer det att Migrationsverket och Polismyndigheten anser att det är förhållandevis vanligt att förordnade offentliga biträden sätter någon annan i sitt ställe. Enligt promemorian har aktuella myndigheter framfört att kvaliteten och effektiviteten under handläggningen i vissa fall försämras till följd av en substitution. Migrationsverket har även angett att ett antal advokater har satt i system att acceptera det uppdrag som erbjuds, för att sedan direkt överlämna upp­draget till en kollega. Vidare framgår det av Riksrevisionens granskning (se ovan) bl.a. att lämpligheten hos de biträden som sätts i den förordnades ställe i regel inte kontrolleras. Riksrevisionen anser att detta kan innebära en risk för att eventuell särskild kompetens eller erfarenhet som legat till grund för biträdesvalet går förlorad.

Mot denna bakgrund anser regeringen att det bör införas krav på tillstånd för substitution för offentliga biträden. Kravet på tillstånd till substitution gäller om inte annat är särskilt föreskrivet (1 § andra stycket lagen om offentligt biträde).

Generell obehörighetsförklaring

Gällande rätt

Ett offentligt biträde får entledigas från ett pågående uppdrag om det finns skäl till det (5 § lagen om offentligt biträde och 26 § första stycket rättshjälpslagen). Vid sidan av den reglering som finns av offentliga biträden får den som är part i ett ärende vid en förvaltnings­myndighet anlita någon som är lämplig för uppdraget som ombud eller biträde (14 § första stycket förvaltningslagen [2017:900]). Enligt 14 § andra stycket förvaltningslagen får myndigheten besluta att ett ombud eller biträde som bedöms vara olämplig för sitt uppdrag inte längre får medverka i ett ärende. Beslutet om avvisning gäller då i det enskilda ärendet. Motsvarande möjlighet finns för domstolarna enligt 48 § förvaltningsprocesslagen (1971:291). Utöver möjligheten att avvisa ett ombud eller biträde i det enskilda ärendet kan domstolen även förklara honom eller henne obehörig att vara ombud eller biträde vid rätten antingen för viss tid eller tills vidare (48 § andra stycket förvaltningsprocesslagen, jfr 12 kap. 5 § rättegångsbalken). En sådan möjlighet finns inte för förvaltningsmyndig­heterna.

En generell möjlighet att förklara ett ombud eller biträde obehörigt bör införas i migrationsprocessen

Regeringen föreslår att Migrationsverket, Polismyndigheten eller Säkerhets­polisen ska få förklara ett ombud eller biträde obehörig att vara ombud eller biträde vid myndigheten om han eller hon bedöms vara olämplig för sitt uppdrag, antingen för en viss tid eller tills vidare. Ett sådant beslut ska gälla för ärenden enligt utlänningslagen (2005:716) och lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar.

Regeringen framhåller att ett oskickligt eller olämpligt ombud eller biträde kan orsaka stor skada med negativa konsekvenser för den enskilde. Att uppenbart oskickliga eller på annat sätt olämpliga personer redan i ett tidigt skede kan hindras från att arbeta som ombud eller biträde skulle stärka rättssäkerheten för enskilda parter och öka tilltron till migrationsprocessen. Enligt regeringen måste hänsyn också tas till rättssäkerheten för ombuden och biträdena. En ordning där myndigheterna i de allvarligare fallen av brister i lämplighet kan besluta att generellt stänga av biträden skulle ge den personen ett överklagbart beslut med rätt till domstolsprövning och därigenom stärka biträdets rättssäkerhet.

Sammantaget bedömer regeringen att de rättssäkerhetsvinster som kan nås med att ge Migrationsverket, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen möjlighet att besluta om generella obehörighetsförklaringar i migrations­ärenden överväger de negativa konsekvenser som uppstår för de ombud och biträden som berörs. En generell möjlighet att förklara ett ombud eller biträde obehörigt bör därför införas i migrationsprocessen.

Regeringen föreslår vidare att om den som förklaras obehörig är advokat, ska åtgärden anmälas till Advokatsamfundets styrelse. Skälet är att samfundet ska kunna överväga frågor om disciplinära åtgärder mot advokaten i fråga.

Hantering av uppgifter om offentliga biträden och tolkar

Behov av behandling och författningsreglering

Regeringen föreslår att en ny ändamålsbestämmelse ska införas i utlännings­datalagen som uttryckligen anger att Migrationsverket och Polismyndigheten får behandla personuppgifter för bedömningen av en persons lämplighet för uppdrag som offentligt biträde eller tolk.

Som skäl för förslaget om en utökad möjlighet att behandla personuppgifter för bedömningen av en persons lämplighet för uppdrag som offentligt biträde anför regeringen i huvudsak följande. Regeringen anser att det, utöver ändamålsenliga behörighetskrav, är en förutsättning att Migrationsverket och Polismyndigheten har ett fullgott beslutsunderlag för att i det enskilda fallet kunna bedöma om ett biträde uppfyller kraven för att förordnas. Utan tillgång till samlad information försvåras lämplighetsbedömningen och det finns en risk att olämpliga biträden utses.

Redan i dag behandlas vissa personuppgifter om dem som blir för­ordnade som offentliga biträden i migrationsprocessen. Med hänsyn till vad som framkommit om att det förordnas personer som anses olämpliga gör regeringen bedömningen att den information som i dag finns tillgänglig för myndigheterna inte är tillräcklig för att kunna göra en lämplighetsbedömning i den omfattning som kan behövas i det enskilda fallet. Ett sätt att möjliggöra för Migrationsverket och Polismyndigheten att få ett bredare beslutsunderlag är enligt regeringen att ge myndigheterna möjlighet att behandla fler personuppgifter om dem som kan bli aktuella att förordnas som offentliga biträden. Möjligheten att behandla fler person­uppgifter skulle också få betydelse vid eventuella beslut om obehörig­hets­­förklaring (se ovan).

Enligt regeringen finns det även ett behov av en utökad möjlighet till person­uppgifts­behandling för bedömning av en persons lämplighet för uppdrag som tolk. Av promemorian (Ds 2023:14) framgår att Migrations­verket framfört ett behov av att registrera avvikelser även när det gäller tolkar. Enligt Migrationsverket förekommer det tolkar som missköter sina uppdrag och enligt myndigheten är det svårt att på ett effektivt sätt agera mot dem. Misskötsamheten gäller främst tolkar som exempelvis inte uppträder yrkesmässigt korrekt, uppvisar bristande kompetens, antingen i svenska eller i det språk som tolkningen avser, inte återger det som sägs eller på annat sätt uppträder partiskt i ärendet. Det finns ingen tillsyn över andra tolkar än de som är auktoriserade, och genom att åta sig uppdrag hos flera förmedlings­tjänster kan samma person få nya uppdrag trots upprepade reklamationer.

Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att det finns behov av en utökad möjlighet till personuppgiftsbehandling för bedömning av en persons lämplighet för uppdrag som både offentligt biträde och tolk.

När det gäller frågan om vilka ytterligare uppgifter som bör kunna behandlas gör regeringen bedömningen att det finns ett behov av att registrera uppgifter om särskild kompetens och avvikelser som är av betydelse vid bedömning av en persons lämplighet för uppdrag som både offentligt biträde och tolk.

Integritetsriskerna med en utökad personuppgiftsbehandling

Regeringen anför att den föreslagna utökade möjligheten till personuppgifts­behandling när det gäller avvikelseregistreringar kan anses vara integritets­känslig eftersom den kan innehålla uppgifter som tar sikte på det offentliga biträdets eller tolkens redbarhet och hur han eller hon fullgör sina uppdrag.

Regeringen anser att behovet och nyttan av personuppgiftsbehandlingen när det gäller såväl uppdrag som offentligt biträde som tolk väger tyngre än den risk för intrång i den personliga integriteten som behandlingen kan medföra. Sammantaget bedöms den utökade personupp­gifts­behandling som förslaget innebär vara förenlig med kraven i dataskyddslagstiftningen, regeringsformen, Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga.

Längsta tid för behandling och gallring

Regeringen föreslår en reglerad längsta tid för behandling av person­uppgifter. Enligt regeringens förslag ska personuppgifter som Migrationsverket och Polismyndigheten behandlar för bedömningen av enskildas lämplighet för uppdrag som offentligt biträde och tolk och som är ofördelaktiga för det offentliga biträdet eller tolken inte få behandlas längre än tre år efter det att de registrerades. Om det finns särskilda skäl får dock tidsfristen förlängas.

Tolkning och översättning i migrationsprocessen

Gällande rätt

En myndighet ska enligt 13 § förvaltningslagen använda tolk och se till att översätta handlingar om det behövs för att den enskilde ska kunna ta till vara sin rätt när myndigheten har kontakt med någon som inte behärskar svenska. Bestämmelsen är tillämplig i migrationsärenden hos Migrations­verket och Polismyndigheten. Det finns inga särskilda bestämmelser om kompetenskrav för tolkar och översättare i förvaltningslagen eller utlänningslagen.

När det kommer till tolkar och översättare i migrationsdomstol ska rätten, om det är möjligt, anlita en tolk eller översättare som är auktoriserad. I annat fall ska en annan lämplig person anlitas (50 § förvaltningsprocesslagen).

Kompetenskrav för tolkar och översättare

I propositionen föreslår regeringen att det ska införas kompetenskrav för tolkar och översättare. Enligt förslaget ska myndigheten vid muntlig handläggning respektive översättning i migrationsärenden där offentligt biträde kan komma i fråga, om det är möjligt, anlita en tolk eller översättare som är auktoriserad. I annat fall ska en annan lämplig person anlitas.

Som skäl för förslaget anför regeringen bl.a. att det ur rättssäkerhets­synpunkt är mycket viktigt att den tolkning och översättning som tillhanda­hålls håller hög kvalitet. Det är även av vikt för processekonomin hos migrationsdomstolarna att redan från migrationsprocessens inledning få tillgång till korrekt och professionell tolkning. De tolkar som anlitas för tolkning hos myndigheterna behöver därför ha goda kunskaper och adekvat utbildning för ändamålet. Kompetenskraven bör motsvara de som gäller för tolkar och översättare i migrationsdomstolar. Det innebär att myndigheten, om möjligt, ska anlita en tolk eller översättare som är auktoriserad och att det i annat fall ska anlitas en lämplig person. Enligt regeringen framstår det inte som proportionerligt att ställa krav på att auktoriserade tolkar ska anlitas vid alla tolkningstillfällen hos myndigheterna. Kostnaden för en tolk varierar och i vissa språk är det brist på auktoriserade tolkar, varför det i praktiken skulle vara svårt att efterleva ett sådant krav i alla situationer. En utgångspunkt bör i stället vara att tolkens kompetens ska anpassas till uppdraget.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2026. Enligt regeringen behövs det inte några övergångsbestämmelser.

Motionen

I kommittémotion 2025/26:211 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att införa ett system med obligatoriska och återkommande kunskapstester för jurister som vill åta sig uppdrag som offentliga biträden.

I yrkande 2 anför motionärerna att regeringen bör utreda möjligheten att flytta förordnandet av offentliga biträden i migrationsärenden från Migrations­verket till migrationsdomstolarna.

Vidare föreslår motionärerna i yrkande 3 att det införs särskilda kompetens­krav i lagtext för offentliga biträden som företräder barn eller andra sårbara grupper.

Utskottets ställningstagande

I propositionen lämnar regeringen förslag till ändringar i bl.a. lagen om offentligt biträde, utlänningslagen och utlänningsdatalagen. Förslagen syftar till att säkerställa att offentliga biträden har den kompetens som krävs för uppdraget, inte minst i migrationsprocessen, men även i andra mål och ärenden, samt att de tolkar och översättare som anlitas i migrationsprocessen tillhandahåller tolkning och översättning av hög kvalitet. Utskottet välkomnar regeringens lagförslag. I likhet med regeringen anser utskottet att det är viktigt för rättssäkerheten att offentliga biträdens och tolkars arbete håller hög kvalitet.

Det har inte väckts någon motion som går emot att de nu aktuella lag­förslagen antas. Utskottet anser därför att riksdagen bör anta regeringens lagförslag av de skäl som anförs i propositionen.

När det gäller motion 2025/26:211 (MP) yrkandena 1 och 3 om obligatoriska och återkommande kunskapstester samt om att krav på särskild kompetens när det gäller barn eller andra sårbara grupper ska framgå av lagtexten vill utskottet anföra följande. I propositionen anför regeringen att det inte finns något behov av obligatoriska och återkommande kunskapstester för offentliga biträden eller att i lagtext ange särskilda krav på kompetens när det gäller barn eller andra grupper av personer som kan behöva särskilt stöd. Regeringen framhåller att detta ryms inom ramen för den bedömning som den förordnande domstolen eller myndigheten ska göra av om det i det enskilda fallet krävs särskild kompetens och erfarenhet eller andra egenskaper hos det offentliga biträdet. Vid sin bedömning kan domstolen eller myndigheten således väga in faktorer som biträdets erfarenheter och kunskaper om bl.a. barns utveckling och behov. Samma sak gäller kunskaper och erfarenheter av att företräda personer med t.ex. intellektuella funktions­nedsättningar. Enligt utskottet finns det därför inte skäl att ta något initiativ med anledning av motionsyrkandena, som avstyrks. Utskottet ser vidare inte något behov av ett sådant tillkännagivande som motionärerna efterfrågar i yrkande 2. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Reservation

Ställningstagande

Jag välkomnar regeringens initiativ att skärpa behörighetskraven för offentliga biträden och tolkar. Trots flera positiva delar i regeringens förslag anser jag att det finns behov av ytterligare skärpningar och förtydliganden.

Jag anser att regeringen bör införa ett system med obligatoriska och återkommande kunskapstester för de jurister som vill åta sig uppdrag som offentliga biträden. Att säkerställa rätt kompetens hos dessa aktörer är avgörande för rättssäkerheten. Jag delar inte regeringens bedömning att det saknas behov av sådana kunskapstester. Tvärtom anser jag att kontinuerlig fortbildning och verifiering av kunskap är en förutsättning för att upprätthålla hög kvalitet och förtroende inom migrationsprocessen.

Vidare anser jag att det är rättsosäkert att Migrationsverket ska förordna offentliga biträden i migrationsärenden. Den nuvarande ordningen, där den myndighet som driver ärendet också förordnar den asylsökandes juridiska ombud, innebär i praktiken att den enskildes försvarare utses av sin motpart. Att regeringen inte föreslår en ändring av nuvarande ordning försämrar det rättsliga skyddet och underminerar både principen om oberoende och allmänhetens förtroende för systemet. Om domstolen fick ansvar för att förordna biträden skulle det bidra till att säkra bättre fördelning av uppdrag, tydligare kvalitetskontroll och i förlängningen stärkta möjligheter för enskilda att tillvarata sina rättigheter, men också bättre arbetsvillkor för biträden. Oberoendet för offentliga biträden är särskilt avgörande i ärenden som rör människor på flykt, som ofta har begränsad kunskap om det svenska rätts­systemet och vars framtid avgörs av hur effektivt deras rättigheter tillvaratas.

Vidare finns det ett behov av att offentliga biträden som företräder barn ska ha särskild kompetens för detta ändamål, bl.a. kunskap om barns rättigheter, utveckling och behov, samt förmåga att kommunicera med barn på deras nivå. Även om det redan i dag är möjligt att inom ramen för förordnandet väga in sådana faktorer anser jag att detta inte är tillräckligt. För att garantera att barns intressen tillvaratas på bästa sätt bör det i lagtexten ställas särskilda krav på kompetens för offentliga biträden som företräder barn. Jag anser även att detta bör utvidgas till att omfatta biträden som företräder andra grupper som kan behöva särskilt stöd, såsom hbtqi-flyktingar, konvertiter eller personer med funktionsnedsättningar.

Vad jag har anfört ovan bör riksdagen ge regeringen tillkänna.

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag